MINA FAVORITER ALLA KATEGORIER!

M I N A F A V O R I T E R A L L A K A T E G O R I E R! / M Y F A V O U R I T E S!

Mina Favoriter

Lilypie - Personal pictureLilypie Fifth Birthday tickers
Lilypie - Personal pictureLilypie Second Birthday tickers
Lilypie - Personal pictureLilypie Second Birthday tickers
Lilypie - Personal pictureLilypie First Birthday tickers

torsdag 30 augusti 2007

En mycket intressant studie

This study has come to my attention and I wanted to share it with all of you, in thinking about it, I believe it could be used as a legal defense, if the need should arise, due to the complications of this...LOL I urge you to read this with caution and use the information contained herein judiciously. Have a good day one and all. A recent study indicated, that Yarn and thread gives off certain Pheromones that actually hypnotize women and cause them to purchase unreasonable amounts.

When stored in large quantities, in enclosed spaces, the Pheromones, (in the yarn,) cause memory loss and induce the nesting syndrome, (similar to the one squirrels have, before the onset of winter, i.e. the storing of food,) therefore, perpetuating their species and not having a population loss due to their kind being cut into pieces and mixed with others.

Sound tests have also revealed, that these yarns, emit a very high-pitched sound, heard only by a select few, a breed of women known as "loomers." When played backwards on an LP, the sounds are heard as chants, buy me, loom me, and wind me into a ball ".

In order to overcome the so called "feeding frenzy effect," that these yarns cause, one must wear a face mask when entering a storage facility and use ear plugs, to avoid being pulled into their grip.

(One must laugh, however, at the sight of customers in a yarn store, with WW2 army gas masks and headphones!) . Studies have also indicated, that aliens have inhabited the earth, helping to spread the effects, that these yarns have on the human population. They are called "YARN STORE CLERKS".

It's also been experienced, that these same Pheromones, cause a pathological need, to hide these yarn purchases, when taken home (or at least blend them into the existing stash.) When asked by a significant other if the yarn is new, the reply is, "I've had it for awhile."

Author Unknown

På spåret igen

Nu är äntligen koftan Pas de Duex klar. Ja, nästan i alla fall, har påbörjat isättningen av dragkedjan. Det är inte kul! 65 cm lång och två delar = 135 cm. Sen ska den då sys både på fram- och baksidan för att inte fladdra och fara = 260 cm. 2 meter och 60 cm att handsy med små fina styng, det är inte vad jag kallar ett nöje. Men det blir en bit i taget, avbrutet lite nu och då av ett varv här och ett varv där på olika projekt som legat i träda ett slag nu. Har dessutom precis nystat upp garnet jag ska använda till Secret of Chrysopolis-sjalen, där första ledtråden kommer i slutet av september. Ska göra en provlapp nu.

Vad gäller koftan är den ju ett testobjekt, och jag har lovat att inte visa någon bild av den färdig förrän mönstret släpps till försäljning och det dröjer nog ett litet slag till. Men förr eller senare kommer den en vacker (???) bild av oss, koftan och mej. Färgen är intressant! I Munskänkssammanhang brukar vi kalla lite knepiga och märkliga viner för just intressanta. Inte som något positivt direkt, snarare lite misstänksamt avvaktande. Har ungefär samma känlsa inför den här. Är den verkligen fullt frisk eller har den en antydan av korkskada? Eller är den bara av ett märkligt slag som kanske inte passar just min smak fast kanske kan upplevas väldigt positivt av andra? Intressant frågeställning, eller hur?

Green Gable-toppen till Karin har jag lyckats få till ett varv på nu och då under den här tiden, och har förhoppning om att den ska hinna bli klar tills vi åker till London om knappt två veckor. Har även en from förhoppning om att döskalletröjan ska hinna bli klar tills dess också. Det här med skuggmönster var verkligen jättekul, och nu letar jag förtvivlat efter en lämplig bild på nån mystisk figur som heter Darlek från nån mysktisk film, som jag kan omvandla till ett skuggdiagram. Har fått en hint om att det skulle vara mycket populärt om det kunde bli t ex en halsduk med dylik skuggfigur på till Ulf. Men de bilder jag har sett tycker jag påminner om en komposttunna. Hur kul kan det vara? Fast jag är ju förståss så rysligt gammal och gaggig så jag förstår väl inte storheten i det.

Ja som sagt, några bilder blir det inte idag, men förhoppningsvis på i allafall något snart igen.

Nu ska här sättas igång och sticka igen!

måndag 27 augusti 2007

Fira Jacquelyn!

Jacquelyn firar 1-årsjubileum på sin blog. Titta in och gratta!

söndag 26 augusti 2007

Första ärmen klar!


Det går framåt med koftan, första ärmen klar och andra på G. Har faktiskt börjat vänja mej vid färgerna, det blir kanske inte så stolligt när det kommer till kritan. Men jag undrar så hur kragen kommer att bli. Har inte sett någon bild på den men tror att det är en alldeles vanlig, utan några andra krussiduller än den här randningen som är på muddarna. Det enda som gör mej lite betänksam är att halsringningen verkar väldigt stor. Ja, ja, det ska bli spännande att se det färdiga resultatet. Satsar på halva veckan, under förutsättning att jag får tag i en dragkedja.




Det kom ett nytt kort på Alex idag. Här kan vi snacka total koncentration! Och allt fint folk klär ju om till middagen, och avklädd är väl omklädd så väl som något? Tänk så fantastiskt att kunna skicka bilder så där utan större ansträngning! Och vi ser och förundras. Nu är det bara 2½ vecka tills vi ska dit.

fredag 24 augusti 2007

Pas de Duex - den spännande fortsättningen



Jaha, nu vet jag vad Brioche Stitces är för ena rackare. Det är helt enkelt halvpatent. Det kom jag på när jag väl var nere vid kanten och skulle ge mej på det här mystiska, som alltså inte var så rysligt mystiskt när det kom till kritan. Men att sticka det i två färger gör att det ser lite annorlunda ut. Jag gillar effekten, och kommer alla gånger att använda mej av det här sättet vid fler tillfällen.




Har som sagt avslutat själva bak- och framstycket, och har kommit en bit på första ärmen. Den har varit väldigt snabbstickad, och om passformen blir bra, och det tror jag faktiskt, kommer jag alla gånger att göra en till, fast då i det närmaste enfärgad, bara ha en avvikande färg i muddarna. Men tyvärr är väl inte huvudet riktigt rätt påskruvat, det är ett sorgligt faktum. Jag har hittills alltid lyckats få vad än jag gjort för stort, och detta tänkte jag nu till varje pris försöka undvika denna gången. Resultatet tycks bli en väldigt tight kofta, faktiskt något tightare än vad kroppen som ska bära den (= min) är. En kofta som stränar över in- och utbuktningarna, hur tjusigt blir det? Lika bra att färgerna inte är så genomlyckade, då blir det nog lättare att stoppa den i glömma-bort-högen. Alternativt får jag väl hastigt och lustigt gå ner fem kilo! Tycker jag i och för sig skulle vara väldigt lustig, men föga troligt.

söndag 19 augusti 2007

Oj då!


Så, nu är den igång, Pas de Duex-jackan som jag ska teststicka. Ett väldigt trevligt mönster, snabbstickat och så lysande konstruerat att man stickar den uppifrån och ner i ett enda stycke. Inte en söm så långt ögat kan nå! Men jag hade ju så bråttom att komma igång med den, att jag gick till den lokala garnaffären här i stan istället för att beställa garnet från någon av alla eminenta internetbutiker. Det fanns tyvärr inte mycket att välja på i lämplig garnkvalité, så jag valde två färger som jag där och då tyckte verkade något så när skapliga. Inte vad jag hade valt i första hand om det funnits mer att välja på, men som det nu var så ... Men oj så det blev när det stickades ihop! Mörklila plommon och lingon med lite blåbär och mjölk. Nu kan jag bara stilla bedja om att det ska verka något lugnare när den är färdig och tillsammans med andra kläder i dämpade färger.

Detta är vad som i princip sysselsatt mej hela helgen. Leda's Dream sover sött och Green Gable vilar fridfullt i soffhörnet. Den enda som det varit någon form av liv i är döskalletröjan. Har sytt ihop axlarna och påbörjat första ärmen, alltid något.




Men innan jag började med jackan/koftan hann jag avsluta Sweet Pea-sockarna till Helene. Fast hon ska inte få dem. Det blev en katastrof, varken mer eller mindre. Har aldrig varit med om något så märkligt. Tyckte redan när jag stickade dem att de kändes lite lösa på något sätt. Stickfastheten stämde, och alla mått för övrigt, men som sagt det kändes lite sladdrigt på något sätt. Hur som helst avslutade jag dem, 23 cm från häl till tå och 15 cm skaft. Efter det har jag tvättat dem och står här nu som lycklig ägare till ett par sockar som är 29 cm från häl till tå och med ett skaft som är 20 cm! Storleken är i och för sig perfekt för Ulf, färgen likaså, men spetsmönstret??? Han kanske kan ha dem i gummistövlarna? Tror nog att de kan vara varma och goa i alla fall.

fredag 17 augusti 2007

Teststickare!

Så spännande! Jag har blivit tillfrågad av Jacquelyn Landry om jag vill teststicka ett nydesignat mönster av henne. Det kan jag naturligtvis inte motstå, även om jag egentligen borde ägna all min tid och kraft åt pågående projekt. Men vadå? Det löser sej säkert i slutänden.

Den här jackan/koftan som det handlar om är i två färger (ärmarna i en och kroppen i en annan, kanske inte vad jag hade valt helt på egen hand, men det kan väl bli käckt), har dragkedja och antingen huva eller krage. Dessutom har den en typ av mönsterstickning på muddar och krage som jag aldrig stött på tidigare, Brioche stitches. Har tagit del men ej förstått. Får väl se vad som händer när den dan kommer. Men jag fixade ju faktiskt kanten på Karins sjal, så då kanske det här ska gå också. Är det kanske någon ute i cyberrymden som känner till det? Det ska bli en långrandig effekt av tvärrandig stickning med två färger. Verkar väldigt spännande, under alla förhållanden.

I kväll bär det iväg till lokala garnaffären, har faktiskt inte tid (tålamod) att beställa i någon av internetbutikerna, vill börja NU! Och så det här med färg. Hm, inte för olika färger, helst ton-i-ton. Nåt i brunt, kanske, eller blått eller kanske grönt? Får se vad som står till buds.

Tänk så mycket kul man kan stöta på så där helt apropå när man slirar runt bland världens bloggar! Jacquelyn kom jag i kontakt med när jag av en händelse ramlade på hennes Himalaya Shawl. När jag hade gjort klar den fick hon på ett eller annat sätt nys om det och tog kontakt. Sen har vi haft lite sporadisk kontakt och nu kom då frågan om jag ville testa det här mönstret! Hittills har hon endast gjort några mönster som hon lagt ut direkt på sin hemsida, men nu ska hon försöka sej på att designa mer kommersiellt. Det här blir hennes första försök med mönster till försäljning, och jag önskar henne all lycka med det. Jag är ju så barnsligt förtjust i Himalayan att jag tycker den som gjort det mönstret är värd all välgång!

måndag 13 augusti 2007

Det rör sej på bred front


Så ja, nu är den lilla kanariefågelfärgade babytröjan klar. Det är bara knappar som skall införskaffas och sys i, men det ska väl bli gjort, det också. En liten mössa i samma garn skulle nog inte sitta fel. Har sett ett sånt kul mönsterMajs blog. En hjälm fast inte riktigt den vanliga sorten, som jag gjort några till Alex.

Och så blir jag mer och mer sugen på att göra en Baby Surprise Jacket Den är ju bara så läcker! Har länge spanat på den, men dragit mej lite för att köpa boken, den är ju ganska dyr och jag är inte säker på att det är mer än det mönstret jag är intresserad av. Om jag bara kunde få ändan ur vagnen och uppsöka vårt eminenta bibliotek, så kanske det löser sig på ett i alla fall för mej tillfredsställande sätt.




Den gröna dimluddiga halsduken avancerar i god takt. Har bara spänt ut den lite i alla hast för att se hur den tar sej ut. Men jag funderar och funderar. Enligt mönstret är det ingen kant i ändarna, men frågan är om det ser lite rumphugget ut så här? Eller det kansek rent av skulle bli för mycket med något mönstrigt tillägg där? Ja, inte lätt att veta. Fast det kanske ger sig självt när jag kommer så långt. Har kanske inte tid med mer då, för förhoppningen är att den här ska bli klar lagom tills Secret of Chrysopolis kör igång i slutet av september.

Fast innan dess har jag den ödmjuka förhoppningen att bli klar med Sweet Pea-sockarna till Helene (ja, det var ju meningen jag skulle ha dem själv, men jag tror hon behöver något i stövlarna till hösten, som inte är lika stora som de förra hon fick!), för jag har kommit på att jag skulle vilja ha ett par fina - vet inte vilka än - vita sockar med massor med hål i, tills vi ska till London och gifta bort flickebarnet. Har tänkt ha dem i mina nya, fina, vita skor, som jag fått av ett par änglavänner eftersom de vet min fruktansvärda motvilja mot att inhandla allt som inte kluckare eller går att sno om ett par stickor. Tror de var rädda för att jag skulle gå i mina gamla Ecco-skor. Finns kanske visst fog för det, i ärlighetens namn. Hur som helst är skorna gnuttan för stora, så då tänkte min kluriga hjärna ut att det kanske skulle vara väldigt praktiskt och fint och dessutom tämligen originellt med ett par stickade, spetsmönstrade sockar i. Vita ska de som sagt vara, inget självmönstrande Opal denna gången. Något får man väl rätta sej efter konventionen. Men det är faktiskt inte mer än en månad dit nu, så jag får nog lägga på en rem, skulle jag tro.

Hade också hoppats på att få klart Green Gable-toppen tills dess så jag kunde ha med den till Karin, men det är nog lika bra att inse att det inte funkar. För jag skulle ju också vilja ha klar döskalletröjan, så mormor Milo kunde ta med sej den hem sen. Hon och hennes Anders ska nämligen också med till London, och då hade det ju passat så bra om tröjan varit klar, för att undvika att belasta postverket med att transportera den. Behöver väl inte säga att svägerskans axelvärmare fortfarande framlever sitt liv som nystan?

onsdag 8 augusti 2007

Skuggmönster




Det här var kul! Jag var faktiskt lite skeptisk till om det verkligen skulle fungera, det här med skuggmönster. Men det gör det! Rakt framifrån ser det ut som vilket randigt stycke som helst, men vickar man på det tittar den gräsliga döskallen fram. Det var inte helt lätt att fånga på bild, men jag kunde bara inte låta bli att försöka. Nu ska här fnattas på, så hela tröjan snart blir klar och kan överbringas till lille Jacob. Hoppas nu bara att han uppskattar denna hemskhet. Och med tanke på att skallen inte syns hela tiden kanske till och med mormor Milo kan tänkas acceptera den?




Vi fick ett nytt fota av Alex via mobiltelefonen idag. Så han växer! Alldeles i rappet sex månader och har just idag fått sin första tand. Så jag längtar tills vi ska åka dit och få träffa honom igen! Fem veckor kvar.

måndag 6 augusti 2007

Omväxling förnöjer


Härligt, nu har jag börjat två nya projekt. Det är det bästa som finns, lika spännande varje gång.

En tröja är på gång till Jacob, 4 år. Det är ett skuggmönster som om det vill sej väl ska visa en döskalle. Inte för att jag är någon större vän av döskallar på allt och ingenting, men det verkade vara ett förhållandevis lätt mönster och inte större än att det får plats på en liten pojkmage. Men nu när jag gjort nästan hälften av mönstret är det lika förborgat för mej som vid första varvet. På baksidan syns benknotorna tämligen väl, men från framsidan kan jag inte se ett skvatt av det, hur jag än vänder och vrider på stycket. Men då får det väl vara en randig tröja, punkt,slut. Och mormor Milo skulle fröjdas i sitt hjärta om ingen döskalle dök upp, det vet jag med bestämdhet! Stickar den med tre trådar tunn akryl, så tillsammans blir det tämligen tjockt och snabbstickat. Härligt, då kan jag snart börja med "Girlfriend's Swing Coat Sweater" som jag hittade på Knit and Tonic's sida. Den ska lilla Jenny få i stället för ponchon som hon inte kommer att kunna använda på evigheter.

Men det går ju inte att bara hålla på med tjocka, mulliga grejer, det får ju också vara något mer subtilt! En halsduk, till exempel, i Plassard Pichenette Kid Mohair. Det är så subtilt att det nästan inte finns! Bortser man från ludden är själva tråden tunnare än en normal sytråd. Ja, nästan i alla fall. Men nu har jag i alla fall tänkt försöka få till en halsduk - en sjal verkade i häftigaste laget för det här! - i ett förkortat (försmalat!)mönster av Leda's Dream som jag hittat hos MS3-designern Melanie Gibson. Sjalen verker jättehärlig också, men den får anstå till ett senare, troligtvis mycket senare, tillfälle. Om jag har flyt kanske jag kan få den här klar tills det är dags att börja med Mystery of Chrysopolis i slutet av september. Men mohair är inte alltid så snabbsticka, i alla fall inte för mej. Blir det fel någonstans tar det hur lång tid som helst att fixa till. Ludden fastnar ju i vartannat och är lygens att få isär när man vill. Men å andra sidan löper inte en tappad maska så rasans snabbt heller, så man får väl ta det onda med det goda.

Toppen Green Gable som jag tänkt göra till mej själv är på stadig om än inte särskilt snabb frammarsch. Den enda förändringen där är att Karin ska få den också. Den hon fick förut var för stor och eftersom hon i all oskuldsfullhet ändå uttryckte sitt gillande för modellen kan jag naturligtvis inte låta bli att ge henne denna istället.

Den lilla kanariefågelsfärgade tröjan till Johannas baby växer också till sej. Bakstycket är klart och nästan halva framstycket. Det ska nog snart vara dags att börja tänka på nästa grej till den högen. En mössa kanske, med tillhörande halsduk, sockar och vantar? Eller den lilla patentstickade koftan som ser så go ut? Eller kanske nåt helt annat ...!

söndag 5 augusti 2007

Poncho


Nu är den klar, den lilla ponchon med ärmar. Fast så liten blev den nu inte. Tänk, det är ett ständigt återkommande problem för maj, jag gör allt för stort! Det är väl därför jag gillar att sticka till nyfödingar, där är det helt ok att det är för stort. Men om man lovat att göra en poncho till en två-åring och den ser ut att passa en sex-åring, då är det inte riktigt lika kul. Och det är samma sak med allt. Ännu har jag nog inte lyckats göra ett enda par sockar som inte varit en cm för långa, eller en tröja som inte varit för vid, eller vad det nu kan ha varit. Nej, tacka vet jag sjalar, fast till och med de tenderar att bli för långa!

Ja, ja, nu är ponchon som den är. Take it or leave it, söta lilla Jenny. Men jag har hittat ett mönster på en liten tröja som jag verkligen ska försöka hålla mej till två-årsmåtten med. Fast dessförinnan ska jag göra en till storebror Jacob (stl 4 år, inte en cm mer!), med skuggmönster! Det är något jag aldrig gjort tidigare, så det ska bli jättespännande att se om det blir något av det. Har gjort en provlapp, men jag tycker inte mönstringen syns något vidare. Jag får nog klura vidare på om det har någon betydelse hur de ljusa respektive mörka färgerna kommer i mönstret. Men jag kan inte förstå hur det skulle kunna ha det. Fast vad begriper jag? Inte mycket!

I går kväll var Jan och jag på lokal, alldeles för oss själva och utan någon som helst orsak, utom att vi inte hade lust att laga middag. Och det är väl en anledning så god som någon, om man tänker efter. Vi var på Bishop's Arms, bara två kvarter bort. Det är verkligen suveränt att bo mitt inne i stan, och ha gångavstånd till allt,