MINA FAVORITER ALLA KATEGORIER!

M I N A F A V O R I T E R A L L A K A T E G O R I E R! / M Y F A V O U R I T E S!

Mina Favoriter

Lilypie - Personal pictureLilypie Fifth Birthday tickers

torsdag 27 september 2007

Nya kort till mobilen

Ett evigt slit och släp dan i ände ...


Man blir ju alldeles utmattad!

Munskänkarna

Fick just en liten påminnelse i form av en kommentar från Sussry om att det kanske inte är helt självklart att veta vad Munskänkarna är för ena gökar. I och för sej är vi väldigt många här i landet, drygt 20 000 tror jag det är, men det finns ju trots allt ännu fler icke-Munskänkar!

Passar därför på att i all enkelhet slå ett slag för denna eminenta förening med syfte att främja goda vanor när det gäller ädla drycker, som det lite högtidligt heter. Vi är med andra ord en landsomfattande vinprovarförening. Munskänkarna finns i de flesta städer tror jag faktiskt, och på flera håll även i mindre orter. Vi har en huvudorganisation men varje enskild sektion styr och ställer tämligen fritt när det gäller aktiviteter. Däremot är kursverksamheten gemensam så tillvida att vi använder samma utbildningsmaterial och får proven från centralt håll. Huvudsyftet med föreningen är alltså att förhoppningsvis lära sej att uppskatta kvalité framför kvantitet. Att vi sen har väldigt trevligt på våra månadsprovningar gör ju inte saken sämre, men jag tror att den sociala biten minskar i betydelse ju större sektionen är. Vi här i Trollhättan har dessutom en vinmässa sista lördagen i oktober varje år. I år blir det den 16:e gången.

Besök gärna Munskänkarnas hemsida!

onsdag 26 september 2007

Jag har fått ett Hemlispaket!



Oh, se såna härliga grejer jag fått av min Hemliga Vän! Egentligen fick jag avin redan igår, men hade tyvärr inte tid att hämta ut det då. Men direkt efter jobbet idag sprang - nåja, gick då! - jag till utlämningsstället, för spänningen var oooolidlig. Och se, ett sånt trevligt kort, måste vara en mycket trevlig människa som skrivit det, en chokladbit mörk och härlig med nötter, jättemumsig. Är väldigt stolt över att jag lyckades fotografera den innan jag åt upp den :-) En bok fanns med också, Mannen i sjön av Arnaldur Indridason. Undrar om min Hemliga Vän läst vad jag fick av min förra Vän? Det var nämligen samma författare fast det här är den senast utkommna. De jag har läst av honom tidigare har varit kanonbra, så den här kan jag knappt bärga mej tills jag får börja med. Blir väl om ett par timmar, skulle jag tro. Och sist men absolut inte minst, paketets höjdare, två nystan Regia i en underbar färgsammansättning av Kaffe Fassetts serie! Oh, nu är det ett sånt där fantastiskt trevligt huvudbry, vad ska jag göra med dem. Tämligen omgående reducerades alternativen till två. Antingen en tröja till Alex, färgerna skulle vara helt underbara till honom, eller ett par sockar till mej själv. Har ett mönster i åtanke som jag tror skulle passa perfekt, och har dessutom tämligen länge nu ordat vitt och brett att jag ska göra ett par till mej själv. Försökte få Jan att hjälpa till med valet, men han bara tittade konstigt på mej. Hade kanske varit lättare om ett par sockar till honom hade ingått i alternativen? Men visst vore det väl fint med en tröja till Alex av det??? Det är faktiskt länge sen jag gjorde något till honom nu. Fast som sagt, ett par sockar vore inte dumt heller. Får nog sova på saken. Än en gång, tusen tack kära söta Hemliga Vän, allt är helt perfekt! Hoppas du själv får fantastiska saker från din Vän!



Om jag nu skulle försöka landa på jorden igen. Måste ju rapportera om den mest perfekta timingen jag någonsin lyckats med. På fredag kommer den första ledtråden till Secret of Chrysopolis, och i går blev jag klar med Leda's Dream Scarf, den lilla spetsstickningen jag planerat att hålla känslan för hål vid liv med fram tills dess. Har alldeles nyss plockat bort nålarna från blockningen, och den blev riktigt trevlig. I morgon går den iväg till sitt nya hem, där den förhoppningsvis ska hålla nackdrag borta från Soile. Lite i kortaste laget blev den tyvärr, hade trott den skulle gå att töja mer på längden. Däremot tror jag att jag hade kunnat fördubbla bredden om jag gett mej den på det, där var den hur följsam som helst.

Nu ska jag äntligen sätta mej med lite avkopplande stickövningar. Har inte haft möjlighet än i kväll. Munskänksstyrelsen har haft möte här. Och på onsdag är det dags att köra igång nästa kurs. I helgen får jag nog koncentrera mej på förberedelserna till den. Det är inte samma som de jag har haft på senare tid, så jag får nog fräscha upp minnet lite om vad den ska innehålla.

tisdag 25 september 2007

Taggad!

Ojdå, nu har jag blivit taggad av Stickgalen! Jaha, då ska vi se vad som ska göras. Jo så här säger reglerna:

Länka till den som har taggat dig.
Berätta 7 sanningar om dig, lite mer normala och lite mer udda saker!
Tagga 7 andra i slutet av blogginlägget.
Lägg ett meddelande i deras bloggar och ge dem besked om att de har blivit taggade.

Här kommer nu de magiska 7 sanningarna om mej:

1. Saknar totalt ordningssinne, kan glatt runda en kasse som av misstag blivit stående i vardagsrummet i flera veckor.

2. Är inte trevlig om någon skulle råka ringa före 12 en ledig dag!

3. Piggnar till framåt natten, går ofta och lägger mej i skaplig tid för att ligga och fundera en stund och sedan gå upp och sticka eller läsa en timme eller två.

4. Har fruktansvärt svårt att säga nej till något, vilket innebär att jag ofta åtar mej mycket mer än jag orkar, hinner eller egentligen vill göra.

5. Har inte förmåga att ta till mej ordet Lagom. Det som intresserar mej gäller till 150%, vilket gör att jag sällan orkar med mer än ett par intressen i taget.

6. Kan inte tänka mej att sätta mej framför tv:n utan en stickning eller en bok i handen. Vore slöseri med tid!

7. Älskar nya, tekniska, mystiska prylar men är inte ett dugg intresserad av hur de fungerar. Kräver bara att de ska göra det utan att behöva ägna en tanke på hur.

De sju som jag taggar är:
Ulltopia
Strumpstickorna
Ulla
Stick o brinn!
Eva i Halmstad
Garntrollet
En till stickblog

söndag 23 september 2007

Äntligen ...!


Nu är den klar, svägerskans axelvärmare! Egentligen gick den ganska snabbt att sticka, den var bara så rysligt tråkig så det blev inte många varv i taget. Men som sagt, nu är den lagd till handlignarna, eller rättare sagt i brevlådan. Hoppas nu att den passar. Den är tämligen stor till mej, kasade faktiskt av axlarna, men söta svägerskan är också ganska mycket större än mej, så förhoppningsvis ... Har tänkt göra en annan till henne också, i en helt annan modell.




Har nu också kommit en bit på en tröja till Milos 6-åriga barnbarn Julia. Hon är våldsamt förtjust i rosa, så nåt sånt skulle det helst vara. En massa garn ligger här i olika färger, kvalitéer och mängder men av just det här ulliga, mulliga rosa fanns tyvärr inte tillräckligt, däremot flera olika färger av samma kvalité. Så då blir det alltså en randig skapelse. Snabbstickad är den, har redan gjort bakstycket, så förhoppningsvis ska den vara klar inom en inte alltför avlägsen framtid.

Men det är ju så väligt mycket som jag vill göra, och som jag i min obeskrivliga optimism tror jag ska hinna med. Nästa fredag börjar The Secret of Chrysopolis, den ska Johanna få om den artar sej bra. Men sen råkade jag snubbla över The Secret of the Stole, en annan hemlighetsfullhet som startar veckan efter. Gissa vem som genast kom på att Helene nog skulle vilja ha en spetssjal till jul? Så nu är det två hemliga sjalar i vardande, förutom att jag inte är riktigt - men nästan! - klar med spetshalsduken till Soile. Och så var jag iväg och köpte garn till en kofta till Ulf, som jag hoppas på ska vara klar till jul. 950 gr, ganska mycket som ska omvandlas till en väldigt stor kofta! Undrar hur många Alex-koftor det hade blivit? Tio kanske? Men jag lyckades ju faktiskt få klar en tröja till Jan, nästan lika stor, så då ska väl det här ordna sej också. Vad som bekymrar mej lite är om jag ska hinna med en jumper till Helene till jul också? Har tänkt mej en i svart Lino. Julias storasyster skulle också vilja ha en tröja, den får jag inte glömma bort. Och så vill jag väldigt gärna göra en lite större Baby Surprise Jacket till Alex. Ja, förutom allt annant jag får ögonen på hela tiden. Synd att man måste slösa bort så mycket tid med att förtjäna sitt uppehälle, det tycker jag faktiskt är tämligen förargligt.

Hade jag varit lite smartare och haft förmåga att säga nej hade jag inte haft en grundkurs i Munskänkarna som startar den 3 oktober, men eftersom jag varken är smart eller har förmåga att säga nej så får jag faktiskt ta och ägna lite tid till förberedelser dit. Det har kommit ett helt nytt kursmaterial, så mina gamla lathundar gäller inte längre. Men samtidigt är det väldigt kul, och jag vet att jag inte för allt i världen egentligen vill missa det, när jag väl är där.

torsdag 20 september 2007

Åter hemma




Så var det här äventyret över. En sån härlig vecka vi haft i London. Det är naturligtvis alltid lika fantastiskt roligt att träffa Karin, David och vår älskade lille Alex, men den här gången var det alldeles extra roligt. Det är inte var dag man ser sin dotter gifta sej, och ärligt talat hade jag väl aldrig trott att det skulle ske. Det där med giftermål stod inte särskilt högt upp på listan över troliga händelser, men ingen är väl sämre än att man kan ändra sej? Det var så fint, och de var så söta och nervösa, men gifta blev de och en härlig fest blev det efteråt. Kanske inte så traditionellt bröllopsfestaktigt, mer i diskotakt men alla var glada och hade trevligt. Sen fick vi ha Alex hela natten och långt in på nästa dag, och det utnyttjade vi till max. Men att det var så komplicerat att få i en nyfiken och livlig unge lite mat, det hade jag alldeles glömt! För att inte tala om vilket sjå att få på blöjor och kläder! Tänk att man en gång i tiden klarade det utan att ens fundera på det, helt otroligt!

Mycket turistande hann vi med också, men stickningen låg faktiskt ouppackad hela tiden. Inte förrän vi kom hem igen kom jag på att det inte blivit en endaste maska på över en vecka! Fast efter uppackning har jag inte gjort många knop idag utom att sticka. Svägerskans axelvärmare växer till sej i riktigt skaplig takt, och nu ska jag faktiskt försöka hålla mej till den tills den är klar. Borde faktiskt inte behöva ta mer än ett par tre dar. Den är bara så förtrollat tråkig, men det är ju ännu en anledning till att försöka få den ur världen snarast möjligt!

När vi kom hem i går kväll trötta och urlakade satte jag mej för att kolla eventuell e-post. Det kunde ju ha kommit något kul, om inte annat från Sticklistan eller Daily Knitting. Och tänk det hade det! Kommit något kul, alltså. Tidigare i sommar hade Garnhärvan tillsammans med Opal en tävling om vad man kunde hitta på med Opalgarner förutom att göra sockar. Eftersom jag är så förtjust i deras garner har jag ofta något på gång av det och skickade in några bidrag, bara för skoj skull, utan några som helst förväntningar på vinst. Men jag vann! Otroligt, helt obegripligt men så fantastiskt roligt! Kan inte låta bli att berätta det, jag är så barnsligt glad och lycklig över detta så totalt oväntade! Och gissa om det snurrar i huvudet av allt jag ska göra av vinstgarnen! En skuggmönstrad tröja till Alex och en lite tunnare Baby Surprise Jacket än den jag gjorde sist som var 6-trådig är helt klart, sen vet jag inte, det finns ju så mycket som bara väntar på att få bli gjort. Sockar naturligtvis också, vantar och halsdukar till små händer och nackar som inte får bli kalla, ja oj vad det här ska bli kul!

onsdag 12 september 2007

Nu, snart ...

Äntligen onsdag förmiddag. Packningen är - i alla fall någotsånär - under kontroll. Nyköpta kläderna nerpackade, pass och biljett framplockade, kommit ihåg tandborst- och mobilladdare. T o m kommit ihåg adapter till eluttaget. Det är alltid lika kul att åka iväg, men denna gången känns det alldeles extra. Antar att det är för bröllopet och att vi har Milo (Karin och Ulfs kusin) och Anders med oss. Och så kommer förstås Ulf och Helene med också. Oh, vad det ska bli roligt. Nu är det bara en nåd att stilla bedja om, att vädret håller sig någotsånär den här tiden. Helt ok om det inte är strålande solsken, men uppehållsväder skulle vara jättetrevligt.

Döskalletröjan blev godkänd av mormor Milo!

måndag 10 september 2007

... och så mössan



Det är klart det ska vara en mössa till Baby Surprise Jacket. Fast den blev lite flickaktig, kanske. Det ger sej vad Johannas baby visar sej vara för en filur. Är det en liten kille så kanske mor och far bestämmer sej för att låta den ligga kvar i lådan till en eventuell lillasyster. Nåväl, inte mej emot, jag har roat mej så länge min del bestod, sen får de göra vad de vill med den. Men visst blev den läcker? Ska bara fixa till ett par band till den.

Döskalletröjan är nu helt och hållet klar, tvättad och torr. Men det är inte lätt att få med döskallen på bild, lite spökaktigt undanglidande. Men visst kan även mormor Milo acceptera den här randningen?




Och för lite tuffare killar, så finns hemskheten där lite i det fördolda:

söndag 9 september 2007

Så det kan bli!


Så är då Baby Surprise Jacket färdigstickad. Jaha, och sen då? Här vill det till att hålla tungan rätt i mun, det verkar inte finnas vare sig upp eller ner på skapelsen. Ser ganska klurig ut, faktiskt. Men så snurrar hjulen igång, och så simsalabim så är det faktiskt en liten jacka!



Helt otroligt, undrar hur Elizabeth Zimmermann tänkte när hon gjorde det här mönstret? Såna kluriga snirklar hon måtte ha haft i sin hjärna. Nu ska jag snart börja på en i tunnare garn, för det här är inte någon nyfödingsstorlek. Men den är inte heller tillräckligt stor för att gå om Alex runda mage, så jag ska göra en i tjockare garn = större storlek också. Sen skulle det vara kul att göra en i ännu tjockare kvalité, bara för att se hur stor den blir! Den var ju vansinnigt rolig att göra och snabbt gick det med, så det känns helt rätt att planera för fler.

Dessutom har den goda Mrs Zimmermann gjort en mössa i samma stil. Eftersom det blev garn över från jackan kunde jag naturligtvis inte avhålla mej från att försöka med den med. Har inte en aning om ifall garnet kommer att räcka, och är ännu osäkrare på om jag förstår beskrivningen. Den är väldigt schematiskt uppställd så risk föreligger att det kommer att förbli ett UFO av en eller annan anledning. Men strunt samma, jag roar mej så länge den är igång!

Har faktiskt nu äntligen gjort färdig den lilla döskalletröjan, också. Det var rysligt vilken tid den tog! Eller rättare sagt, det var rent skamligt så den blev liggande orörd långa tider. Men nu är den i alla fall avslutad och ligger nu på tork efter en välbehövlig uppsköljning. Bild kommer senare.

torsdag 6 september 2007

Nu vet jag - tror jag


Eureka, tror jag vet var jag är! Ja, när det gäller Baby Surprise Jacket, alltså. Ett sånt klurigt mönster. Har tydligen gjort nacke och ärmar och håller nu för glatta livet på med fram- och bakstycken i mystiska svängar. Inte för att jag vet hur det går till, men visst verkar det som om det skulle kunna fungera? Jag kan inte sluta med den, måste bara se vad som händer härnäst. Allt annat har hamnat åt sidan - igen! - men den är ju tämligen liten så den ska väl snart vara klar. Sen ska jag prova med ett ganska tjockt garn och se hur stor den blir. Sen ska jag försöka klura ut om dubbelt Opal Sommarnattsdröm skulle kunna användas till en till Alex.

Har nog gjort nästan hälften, lite svårbedömt eftersom varven blir längre och längre nu, men det ska nog inte behöva ta alltför många timmar till att få den färdig.

Men jag måste, måste, måste! sy ihop det sista i döskalletröjan. Det är faktiskt inte särskillt mycket kvar, men så urbota tråkigt.

I morgon kväll blir just inget gjort på någotdera, höstens första Munskänksprovning ska gå av stapeln. Viner från en chilensk vingård, Viña San Esteban, ska gås igenom. Låter väldigt intressant, får väl stå ut med att inte sticka några timmar.

Funderar över vad jag ska ta med mej för stickning till London. Inget som behöver räknas för mycket eller kräver koll i mönstret. Det måste vara pratvänligt och inte ta för stor plats i packningen. Svägerskans axelvärmare platsar vad gäller det första kravet men inte det andra. Den har redan bullat till sej och eftersom ett nysta inte räcker till många varv måste flera stycket i så fall medtagas. Alternativet är att börja på något nytt, en i och för sej mycket tilltalande tanke, men nya grejer kräver ofta ett visst mått av koncentration. Ett dilemma, får fortsätta att begrunda detta.

Tänk, idag har jag varit ute och shoppat loss! En bedrift i den högre skolan. Jag har länge dragit mej för detta, men nu var det bara tvunget att bli av. En topp saknades nämligen till dressen jag ska ha på bröllopet. Skulle väl se lite fånigt ut utan. Jag har noga inventerat befintligt lager, men inte ens jag kunde acceptera något av det som stod till buds. Alltså var det bara att ta jackan under armen och knalla iväg till lämpligt inköpsställe. Eftersom jag har lite svårt för det här med att bläddra runt bland klädhängare och ställningar, i synnerhet om jag måste dela utrymme med andra, mer entusiastiska shoppare, så valde jag Sofistikerade Modebutiken för Mogna Kvinnor. Den är lysande i sitt slag, det är nästan aldrig några kunder så personaltätheten ligger oftast runt två per kund. Så också idag, två eleganta men vänliga expediter strök runt bland hyllor och hängare när jag kom, och båda gled mej genast till mötes när jag försynt bad om råd. De bullade fram det ena efter det andra, jag behövde inte leta någonting själv! Men jag var ju tvungen att prova, det kunde jag knappast begära att de skulle göra åt mej, väl?

En vit var alldeles för vit.
En elftenbensfärgad var väldigt snygg men alldeles för lång.
En svart med glittriga stenar, stora som hönsägg var för glittrig.
En likadan vit var precis lika glittrig.
En ljusblå var ful i ärmarna - eller rättare sagt de passade inte till gäddhänget.
En vit med blå blommor var alldeles för blommig, dessutom hade den små glitterstenar.

Men en enig expertis hävdade å det bestämdaste att den blåblommiga var perfekt och att det faktiskt ska var lite mönster nuförtiden. Dom hade väl tröttnat på mej och ville avsluta affären.

Vid det laget var även jag så trött på allt provande att jag föll till föga och tog den. Jan tycket den såg bra ut när jag visade den. Fast han vågade väl inte säga något annat, kan tänka.

Ja, shopping är som sagt inte någon favoritsysselsättning. Hur kan det då komma sej att jag, mitt arma nöt, gått med på att följa med Soile och Johanna till Ullared igen??? I halva oktober bär det iväg. Ja, själva färden fram och tillbaka är väldigt trevlig, men handlandet?!? Jan har önskat sej strumpor, så det får det väl bli. Men denna gången ska jag ha stickning med mej, då kan jag roa mej på egen hand när jag avslutat själva shoppandet. Nu vet jag vart jag ska gå. Ska dessutom förse mej med lämpligt antal 10:or och 5:or så jag kan stärka mej med lämpligt antal koppar kaffe och kanske renta av gå loss på en liten kaka - eller två.

onsdag 5 september 2007

Frestelsen blev övermäktig


Ja, så föll jag då för frestelsen, tungt som en sten. Nu är Baby Surprise Jacket på gång. Tror jag i alla fall. Den påminner mer om oket till en vuxentröja just nu, fast förhoppningen är att den ska passa Johannas baby. Elisabeth Zimmermann som gjorde det här mönstret i slutet av 60-talet var en bra klurig stickdesigner. Att bara komma på tanken att göra en babykofta i ett stycke, uppifrån och ner (tror jag det är) med ärmar och allt i ett svep. Och sen dessutom lyckas klura ut hur det ska gå till! Jag har nu kommit drygt en tredjedel på den, och är fortfarande inte säker på var jag är någonstans på den. Har ärligt talat inte en aning, faktiskt. Här är det total lydnad som gäller, inte en maskas avsteg för jag vet som sagt inte alls vad jag håller på med. Vet inte ens om storleken kommer att passa en nyföding, eftersom jag inte vet vad som är gjort. Men det får framtiden utvisa. Blir det överhuvudtaget något av den så passar den väl Alex om den visar sej för stor för nyfödingar.

En annan klurig grej med det här mönstret är att det bara finns en storlek angivet på mönstret, men vilken det är beror på garnvalet. Ju tunnare garn desto mindre storlek. Med tillräckligt tjockt garn kan man visst till och med få ihop en vuxendito. Hoppas nu det fungerar, den är hur kul som helst! Har huvudet fullt med idéer på andra garner att använda.

Jag har varit hemma från jobbet ett par dar nu, därav det myckna stickandet. Har åkt på en begynnande förkylning, och den ska motas till varje pris. Det är ju inte mer än en vecka tills vi åker till London, hur skulle det se ut om jag kom dit förkyld och dan?! Inte pussa Alex, inte orka med bröllop ...! Hu, hemska tanke!

Men de här extra timmarna hemma har som sagt inte varit förspillda. Har sytt ihop ena ärmen och ena sidan av döskalletröjan, kan nog få den klar i morgon. Ett rejält tag framåt har tagits på Leda's Dream också, och hör och häpna, svägerskans axelvärmare har börjat komma till liv! Jag är otroligt förvånad, tänk om det skulle kunna fungera denna gången?

måndag 3 september 2007

Nu rör det på sej igen

Ja, så känns det äntligen rätt och riktigt igen! Det där med att bara hålla på med en enda sak är nog inte min melodi. Koftan var väl kul i och för sej, men att bara hålla på med den var mindre humoristiskt. Nu är den helt klar, med dragkedja och allt men har som sagt lovat att inte publicera någon blid på den helt klar förrän mönstret publiceras. Eftersom det varit en hel del detaljer som behövts arbetas om så kan det nog dröja ett slag till, men Jacquelyn är naturligtvis angelägen om att få det klart så snart som möjligt, så det dröjer nog inte så länge till. Den är ... intressant ... kan man nog säga. Det är en färgställning jag aldrig ens kommit i närheten av, men på något underligt sätt har jag blivit van vid den nu och det känns till och med som om jag skulle kunna använda den rätt flitigt. Skön är den nämligen.



Men nu är jag alltså tillbaka i det vanliga kaoset, tack och lov. Green Gablen till Karin är klar - ja, den som jag från början tänkt till mej själv, men när jag kom på hur härlig den blev i Linogarnet från Garnhärvan tänkte jag att Karin nog skulle gilla den. Den förra hon fick blev lite för stor.

Halsduken Leda's Dream har börjat rulla på också, gjort 15 av 25 tänkta mönsterrapporter. Innan vi åker iväg på onsdag hoppas jag på att den är klar. Fast, förståss, jag har ju precis köpt Elizabeth Zimmermanns bok med Baby Surprice Jacket i! Hur länge kan jag avhålla mej från att börja med den? Den officiella tanken är att den inte ska påbörjas förrän vi är hemma från London, men ... tror vi på det? Fråga Jan, han har nog sin uppfattning helt klar. Jag kan ju ialla fall fortfarande inbilla mej att jag har karaktärsstyrka att avhålla mej ifrån den ett slag till.

Döskalletröjan bör nog vara fördigstickad inom ett par dar. Det pratas mycket om SSS i socksammanhang, men för mej stpr det för Second Sleeve Syndrome. Den andra ärmen är urbota trist, var den än ska sitta. Mycket tristare att börja på en sådan än på en andra socka. Men det ska väl gå det med, har ju den underbara ihopsömnaden att se fram emot :-( !

Apropå tråkiga ärmar, så går jag här och verker på om jag ska ge mej på en kofta till Ulf i julklapp. Det har kunnat tolkas i vissa sammanhang som om en sådan skulle kunna uppskattas, och en sån chans vill man naturligtvis inte försitta. Men en herrkofta i stl XL, visst låter det lite drygt? Och tänk den andra ärmen!!! Men om jag börjar tämligen snart så hinner jag kanske.

Svägerskans axelvärmare däremot hyser jag vissa tvivel om. Har börjat på den tredje nu, ja de två första återtog sina ursprungliga nystskepnader tämligen snabbt. Fattar inte varför det ska vara så omöjligt att uppbåda kraft till den? Den här varianten är med grovt garn och tjocka stickor, så det kanske kan fungera.