MINA FAVORITER ALLA KATEGORIER!

M I N A F A V O R I T E R A L L A K A T E G O R I E R! / M Y F A V O U R I T E S!

Mina Favoriter

Lilypie - Personal pictureLilypie Fifth Birthday tickers

måndag 31 december 2007

Gott Nytt År!

Så har vi kommit fram till årets sista dag. I morgon är det ett nytt år. Det är lika pirrande spännande varje gång, jag älskar nyår! Undrar vad som kommer att hända, vilka omvälvande språng kommer livet att ta det här året? Det händer ju alltid något mer eller mindre oförutsett. Som t ex detta år som nu gått, året då vår Alex föddes. Större kan det ju inte bli. Men 2006 var väl det året som innehöll den största överraskningen, den att Alex var på väg. Annars är det väl mest flyttar hit och resor dit som står för överraskningarna. Våra flyttar bruka överraska de flesta, inte minst oss själva. Och nu är det faktiskt ett slag sen, fyra år tror jag vi bott här nu. Är det kanske inte snart dags att röra på sej igen? Skulle behöva röja på vinden, och då är det faktiskt det lättaste sättet.

Ja apropå vinden, vi gjorde faktiskt ett tappert försök i julhelgen. Detta lilla mikroutrymme vi har till vårt förfogande för hela livets sparade bra-o-ha-saker är så vida pass välpackat att det närmast liknar en välbyggd tegelvägg. I motsats till vårt normala beteende har vi faktiskt packat allt som ska vindsförvaras - det var väl inför ett par flyttar sen - i bananlådor. Väldigt ordentligt, de är till och med märkta med innehåll. Men vad hjälper det när de är staplade på varandra, 6-7 på höjden, två i bredd och tre på djupet? Utöver vad dessa tar i plats finns det utrymme för en person att stå där inne, inte mer. Alltså ska man ha något, bör det vara från någon av de översta lådorna i främsta raden. Att börja flytta om är bara inte till att tänka på!

Men som sagt, vi gjorde ett tappert försök, vi ville ha fram lite småbarnsleksaker inför Alex stundande besök i februari. Och tänka sej vad ödet kan vara välvilligt ibland, den lådan - eller i alla fall en låda - med lämpliga leksaker fanns främst, bara att plocka med sej ner i lägenheten! Och dessutom fick vi tag i lådan med Ormen och Sköldpaddan, något Karin önskat sedan länge. Dessa två individer sydde jag för pass 30 år sen och stoppade med skumplastbitar, sånt där äckligt statiskt som man till slut har överallt och aldrig blir av med. Dessa var högt älskade av Karin, i synnerhet sköldpaddan. På den tiden det begav sej var den lagom stor för henne att kravla upp och lägga sej på. Men lite schangserade av tid och rum hade de blivit, så någon form av rengöring var på sin plats. Eftersom ormen var minst - ca 2 m men inte mer än någon dm tjock - fick den agera försökskanin. Eftersom den dessutom inte var lika högt skattad tänkte jag att det får bära eller brista, den får gå i tvättmaskinen. Det jag befarade var att fyllningen skulle klumpa ihop sej ohjälpligt så den blev knölig och/eller hård. Men som sagt, jag beslöt att ett tvättmaskinsdopp trots allt skulle göra den gott. Ja, den snurrade igång tillsammans med en fleecemorgonrock och en tröja. Det är ju oförsvarligt slöseri att inte köra fulla maskiner, det vet vi ju alla. Det snurrade så käckt, men ve och fasa, när jag tittade till det efter slag fick jag genom den lilla tittrutan se något som var till förvillelese likt ett skumplastfnock. Jag stod som förstelnad och stirrade in genom rutan, och kunde bara i vanmakt se hur fler och fler av dessa små illvilliga tingestar snurrade runt där inne. Vad göra? Nödstopp skulle ju inte hjälpa, jag kunde lik förbaskat inte få upp luckan utan hjälp utifrån. Och vem vill ringa till jourhavande nödreparatör en helgdag för att tala om hur korkad man varit? Tack och lov var det inget långvarigt tvättprogram, så medan jag stod där och i vanmakt vred mina händer, närmade det sig sitt slut. Genom avloppsröret dansade det ut ett flertal små bitar. Tack och lov stoppade det inte upp hela systemet, och jag försökte efter bästa förmåga samla ihop eländet. När så sanningens minut var kommen, programmet klart och maskinen redo att öppnas var jag tämligen skakis. Ut fick jag först en mycket märklig tröja, röd och behängd med miljoner små skumplastbitar som satt som ditklistrade. Har ännu inte fått ordning på den. Nästa man ut i det fria var morgonrocken. Nästan lika illa behängd men inte lika svårrensad visade det sig senare. Och så till slut ormen, denna förväntade kvarleva av en stor och mullig personlighet. Men den var sej tämligen lik! Lite mager kanske, men inte uppseendeväckande. Det som hade hänt var att sömmen brustit på två ställen, en respektive två cm, och ur dessa pyttehål hade all denna vederstygglighet kommit. Naturligtvis fanns det en hel del i maskinen också, men det var tämligen lättrensat och den har inte visat några tecken på att må illa efteråt heller. Tur som en tok hade jag, tänk om hela sömmen rämnat?



Men nu är herr Orm nypåfylld och åter ordentligt hopsydd. Ren och fräsch som en vårmorgon. Men kompisen Sköldpadda får nog vara som den är. Det blir ingen mer maskintvätt av stora plastfyllda varelser.

Detta har tagit sin lilla tid, men dock inte all tillgänglig. En hel del stickat har det blivit också. Pippi-tröjan till Alex är nu klar. Den var helt ok att sticka, men fy för den lede vad den var trist att sy ihop. Det tog faktiskt nästan en vecka, mina nerver tålde inte alltför mycket åt gången. Och Jan har nu insett att någon Fiskartröja till honom blir det inte.



Därutöver har jag kommit en god bit på en tröja till Madelene, drygt halvvägs på My So Called Scarf och så kunde jag inte motstå att börja på en ny Baby Surprice Jacket. Nu har jag gett mej den på att det ska bli en liten en, som kan passa en nyföding. Därför stickar jag den i Handpainted Yarn's Lace på stickor 2,5. Har nu gjort ungefär 1/3 och börjar till min oerhörda förvåning misstänka att den kanske kommer att bli för liten! Lite snopet i och för sig, men det bevisar att jag kan göra något som inte nödvändigtvis måsta vara för stort! Det har väl aldrig hänt förr. Ser med stor spänning fram emot det färdiga resultatet.

Men om det nu är så att den är för liten får jag väl leta rätt på en docka i lämplig storlek. Förr eller senare finns det väl någon liten flicka - ja, man ska inte ha fördomar, jag vet. Men jag har faktiskt aldrig känt nån liten pojk som gillat att klä på och av dockor! - som kan tänkas uppskatta den.

Önskar alla ett riktigt gott nytt år, med massor av roliga, spännande och intressanta upplevelser som väntar om hörnet!

onsdag 26 december 2007

Gott slut! / Happy end of the old year!

Så har den här helgen kommit till sitt slut. Undan har det gått, precis som med all ledig tid men det har varit några riktigt härliga dagar. Lugnt och skönt utan några som helst förpliktelser. Lite julmat har vi till och med haft, skinka och dansk rödkål. Jan köpte sig till och med en burk sill, ska det va så ska det! Fast skinkan kommer väl att skäras ner i lämpliga bitar och stoppas in i frysen om ett par dar, för att i vanlig ordning omvandlas till någon form av pyttipanna så småning om.

Now this holiday has comes to its end. How fast the days off goes! But they have been very nice, calm and quiet. We have even had some Christmas-foods, ham and red cabbage and Jan even bought some herrings.

Mycket sticktid har det blivit, och Jan den rara människan har stått för all matlagning så inte ens det har jag behövt avbryta för!

Nu är jag inne på sista varvet, eller rättare sagt sista cm på pippi-tröjan till Alex. Sen återstår bara eländet med att fästa trådar och sy ihop den. Tack och lov är den inte så stor, men det tar emot i alla fall.



Den lilla omlottkoftan till Johannas baby är däremot helt klar. Den ser riktigt trevlig ut, i och för sig inte någon nyfödingsstorlek, men den kanske kan komma till användning i alla fall, framåt våren. Grubblar och grunnar nu på om jag ska göra en omlottkofta till eller en Baby Surprice Jacket. Har ett härligt vitt ullgarn som blev över efter Secret of the Stole. Det kunde nog bli fint till omlottkoftan. Så har jag det gosiga brungula från Handpainted Yarn, skulle nog ta sej lysande till en BSJ. Mm, får grunna lite till.

The small wrap-cardigan for Johanna's baby is finished now. I must say I'm quite satisfied with it, in spite of that it is a bit bigger than I thought from the beginning. But hopefully it will be some use for it in the springtime. Now I'm thinking about another wrap-cardigan in a smaller size, or may be another Baby Surprice Jacket. I have a lovely white yarn left from the Secret of the Stole that I think should be perfect for the wrap-cardigan. But at the other hand I have a lovely yarn in brown-yellowish from Handpaninted Yarn that should be perfect for the BSJ. Think I have to give it one more thouhgt.



Davids sockar är klara också, nu ska det bli spännande att se hur storleken passar. Enligt alla naturlagar bör de vara för stora, det blir ju allt annat jag gör :-)!

David's socks are finished, too. It will be very exciting to see how they fits. But I suppose they will bee too large, just as everything else I do!



Och så kunde jag inte låta bli att börja på My So Called Scarf i det härliga garnet jag fick av Saltflingan i det sista Hemlispaketet. Jag har länge tittat på det mönstret och det är precis lika kul som det ser ut! Och undan går det med det tjocka garnet. Det kommer att bli en halsduk modell varmare, ett absolut måste i varje välsorterat Vinteröverlevnadskitt.

And I couldn't resist to start with My So Called Scarf with the lovely yarn I got from my secret friend Saltflingan. (Yes, she was secret from the beginning, but not any more.) I have been looking at that pattern for a long time, and it's just as fun to do as it looked like!

söndag 23 december 2007

Jubileum

I går firade vi. Vi firade i princip allt som var värt att firas under året, födelsedagar, jul, vackert väder - det var en dag i våras, det kommer jag ihåg! - och sist men inte minst att vi delat ljuvt och lett i 40 år. Detta firande gick av stapeln på en av stadens bättre krogar, där vi åt ett lite annorlunda och fantastiskt gott julbord. Förrätten var av traditionellt julbordsstuk med sillar och laxar och patéer och korvar och ostpaj och jag vet inte allt. Däremot var det befriande fritt från skinka, Janssons, köttbullar och prinskorv. Sen serverades varmrätten och desserten vid bordet. Ett lysande upplägg, det är inte särskilt kul att köa vid bufféer. Men mycket blev det! Bara förrätterna hade räckt till två normala middagar för oss, och när sen varmrätt och dessert var intagna fanns det ingen som helst chans att gå loss på ost- eller gottebordet. Ledsamt i och för sig, det såg väldigt smaskigt ut. Men när varmrätten var avklarad kom en servitris och lämnade en påse som lämnats in tidigare. Mystiskt, vi satt där som levande frågetecken tills vi fått upp kortet som låg i.



En hysterisk variant av Jingle Bell bröt loss när det öppnades, alla medgäster tittade förskräckt åt vårt håll, så det tog en liten stund innan vi lyckats få klart för oss vilka galningar det var som lämnat detta. Men till slut förstod vi, och kunde dessutom läsa oss till att de bjöd oss på varsitt glas grappa. Denna gudomliga dryck som är så fruktansvärt missförstådd, i alla fall bland sagda vänner. De kom in till kaffet, underbart goda av Muscatdruvan. Mums för Måns, och precis vad vi behövde efter all mat! Tusen tack, kära vänner!



Tack även för ljusstaken som också låg i påsen. Förstår bara inte varför vi alltid överöses med julpynt, tycker de inte vi har tillräckligt julfint???

onsdag 19 december 2007

Får jag presentera ... / May I itroduce ...


Dalek!!! Den är nu klar och pryder sin plats på stykbrädan i väntan på vidare transport till den lycklige (?) mottagaren. Den var himla kul fast lite pillig att göra, och jag tycker faktiskt den blev riktigt bra. Men om den är lik originalet eller ej har jag inte en aning om. Fast jo, kanske, jag har fått ett vykort med anordningen på. Den var blank och fin och konformad, denna är kanske mer åt det rundlagda hållet. Ej heller är den blank, men den är faktiskt gjord av mitt finaste Opalgarn. Hoppas nu Ulf tycker det smäller högre med en Dalek än ett par sockar.

Dalek is finished! Now it's just waiting to get to its new owner. It was really fun to do, but it took a while. Just wonder if it's lookalike enough? I have got a postcard with the "real" one, and I must admit this is a bit more rutund and not as shiny as the card. But I have used my very best Opal-yarn! Hope Ulf not had prefered a pair of socks from it!



Ulfs kofta är helt klar nu också. Torr som fnöske och knappar isydda. Den drog faktiskt ihop sej något, och om han kan acceptera uppvikta muddar på ärmarna så kanske, kanske finns det hopp om att han kan ha den hemma om det blir kyligt i lilla huset. Fast å andra sidan, skulle det råka bli ens en tillstymmelse till kyla där så undrar jag om inte Helene brassar på i kaminen. Ja, där rök den möjligheten. Men kanske till våren när det är för varmt för jacka och för kallt utan och om de ska in i skogen på en liten promenad? Då kanske den kan passa. Eller om det är ganska kallt och han ska hugga ved och blir för varm med jacka? Väntar med spänning på hur den kommer att ta sej ut. Ju mer jag tänker på honom i detta sammanhang, desto mindre verkar han vara!

OBS! Angående bilden, ärmarna är vikta så det är inte så illa vid axelpartiet som det ser ut!

I've also finished Ulf's cardigan. It's still quite huge, but not such a catastrophy as I thought when it still was wet after the launder. Now I'm waiting with fear to see how it will suit him. The more I think about it, the smaller he seems!

The sleeves looks very odd at the photo, but it's just because I folded them at the shoulders.


Nu ska jag vara jätteredig en stund och sticka färdig Davids första socka, och sen faktiskt återuppta bekantskapen med stackars försummade Chrysopolis.

måndag 17 december 2007

Hemlispaket! /Secret pal gift


Här kan man verkligen tala om perfekt timing! Just när jag var så deppig för den knasiga koftan, så kom det ett paket från min Hemliga Vän, som inte är hemlig längre! Tusen, tusen tack söta, rara, fantastiska Boel = Saltflingan! Så fantastiskt jättehärliga saker som dolde sej i julklappspappret. Jag blev så till mej så jag glömde fotografera dem i oöppnat skick. Ett så jättetrevligt brev, ett kort, en choklad - som endast vågen minner om nu, mumsig var den :-) - ett paket julté som doftar förföriskt, och ett helt fantastiskt garn från Debbie Bliss, Soho. Det ska jag använda till en My So Called Scarf, tror det blir perfekt till den! Detta var verkligen precis vad mitt humör behövde.

Today I got the last parcel from my Secret Friend, who isn't secret any more! Thank you so very much, dear Boel = Saltflingan! It contained a very nice letter, a card, a packed of thé that smells lovely, a chocolate that just the balance remainds of now, it was really tasty :-)! And at last but not least, not at all least: a fabulous yarn from Debbie Bliss, SoHo! I know exactely what I want to do with it, a My So Called Scarf. I think it will be perfect for that. I must say, I was that close to start with it immediately, but didn't, with an almost inhumane selfdiciplin. I just have to finish some of my UFO's before I start something new. It's just too much of yarns and needles and patterns and markers and counters all over our livingroom.

Strunt samma att koftan inte uppförde sig som jag förväntade mej, det ska nog lösa sej på ett eller annat sätt. Har faktiskt tänkt göra en stor provlapp och testa med lite varmare tvätt alternativt en kort vända i tumlaren. På ett eller annat sätt ska det nog bli folk av den också. Den har inte torkat riktigt än, den ligger väl där och skäms, kan tänka, så jag vet inte riktigt om det blivit någon märkbar förändring, men rapport kommer så småningom.

Jag var allt väldigt sugen på att sätta igång omedelbart med det nya garnet, men med en häpnadsväckande självdiciplin lyckades jag avhålla mej. Ska vänta tills Daleken är färdig. Måste faktiskt försöka få ner antalet pågående projekt, det börjar bli lite ohanterligt i vardagsrummet med alla olika saker som inte får röras eftersom maskorna kan glida av stickorna, eller varvräknarna komma bort eller magnetremsan till mönsterdiagramen kan förskjuta sej ... Ja, eller vad allt som kan ställa till det.



Men det är inte så rysligt mycket kvar tills Dalek är klar. Här kan man verkligen prata om mysteriestickning! Har inte fattat ett dugg av vad jag hållit på med, men den ser tillräckligt mystisk ut för att kunna vara som den ska. Har bara bottenplattan och så förståss fyllningen kvar, men en liten idé om hur den kommer att se ut i färdigt skick får man redan nu.

But the Dalek is almost finished now, it's just the bottom left and the filling. It has really been a Mystery knitting, I havn'e had the slightes idea of what it shoul be or looks like. Ok, it's a photo at the pattern, but it didn't say that much, at least not much enogh to get i clear to me.

söndag 16 december 2007

Juldekorationer / Christmas decorations


I fredags fick jag ett jättefint, broderat julkort från Tomten i Halmstad! Se så härligt det är! Visst blir man glad för en sådan hälsning? Tusen tack kära tomten!

Last Friday I got an embroidered christmascard from Santa Claus in Halmstad. Isn't it wonderful?




Och i går fick vi nästa tillskott till våra juldekorationer, en fantastisk julgrupp från vännerna Soile och Kauko. De tyckte säkert vi behövde något julaktigt. Och då blev jag så till den milda grad inspirerad, så jag plockade fram adventsstakarna. Inte dåligt, det är ju faktiskt över en vecka kvar till jul. Men nu är jag klar med julförberedelserna, så skönt!

Yesterday we also got a christmasflower from our dear friends Soile and Kauko. It's marvelous, and I got so inspired of it that I took up the Christmas candles. Now I'm finished with the Christmas decorations!

Ja, det var det trevliga. Därutöver är det nattsvart förtvivlan. Jag är nu klar med Ulfs kofta, och det är ju kul i och för sig, men efter tvätt enligt konstens alla regler och instruktioner från Drops så har den töjt sej till oigenkännlighet! Den är enorm, tror hela släkten kan ha den samtidigt! Just nu ligger den så hoptryckt det någonsin går för torkning, men det ser inte bra ut. Vad i hela världen ska jag ta mej till med eländet? Hoppet står till att den drar ihop sej något när den torkar, men ärligt talat ser det mörkt ut. Kan man repa upp ärmar nerifrån? Har lite svårt att tro på att det kan fungera med nöjaktigt resultat. Varför ska det vara en sån stor grej som det går åt skogen med? Snyft ... :-( Den såg riktigt bra ut när Jan provade den före tvätt.

That was the nice part. But besides that, it's night-black despair. I've just finished the cardigan for Ulf, very nice so far, but after washing it up, following the instructions by the letter, it got huge! Right now it's laying to dry, "anti-blocked" as much as possible. But I doubt it will be enough. Oh dear, what shall I do with it? Why does it has to be such a big project that goes wrong? It looked quite well when Jan tryed it before washing. Sob ... :-(

onsdag 12 december 2007

Ledig dag / Off duty

Veckorna går verkligen i en rasande fart, med ett mystiskt undantag. Varannan onsdag infaller betydligt mer sällan än alla andra dagar. Men idag är det i alla fall det, och jag är ledig. Så många planer det fanns, så väldigt effektiv och duktig jag skulle vara. Trodde jag tills jag ätit frukosten. Då skulle jag bara göra en provlapp till Davids sockar:



Jaywalker igen. Jag tycker de är så fina i mönstret och här med Opals Sommarnattsdröm tycker jag de ser ut att kunna bli riktigt bra.

Time flys, with one exception: every second Wednesday, my day off. It comes much more seldom than all other days, don't understand why. But today it is so, and I had such big plans for the day, I intend to be so effective and do a lot of housework that has been delayed. I really believed in it untill just after breakfast. Should just do a swatch for the socks for David. Now the cuff is 10 cm. The pattern is Jaywalker and the yarn Opal Summernightdream.

Sen kom posten och där var ett tjockt, mulligt kuvert med en kedjepresent från Nina! Tusen tack, en börs och ett mobilfodral som är hur läckra som helst! Tyvärr kommer de inte riktigt till sin rätt på det här fotot, men de är så underbart fina. Ska inviga dem nästa lördag i min lilla svarta gåborthandväska, när Jan och jag ska ut på lokal. Vi ska fira att vi kamperat ihop i 40 år! En sån oerhört lång tid, undrar var den tagit vägen?



Then the mail arrived, wiht a gift from Nina. They are so nice and I'm so happy for them. Unfortunately the photo isn't that good, you just have to believe me when I say they looks marvelous!

Dessutom kom en avi från DHL. Nu är garnerna jag beställt från Uruguay här, eller i alla fall nästan. Jag var inte hemma igår när de kom med dem, så nu får jag vänta tills i morgon. Det är garnerna jag tänkt använda till mina kedjepresenter, som förhoppningsvis ska bli gjorda, om än inte direkt snart så i alla fall inom överskådlig tid. Hoppas mina presentmottagare har tålamod!

Besides the gift, it was a note from DHL in the mail, that told me that the yarn I've ordered from Uruguay is arriving tomorrow!

Allt detta gjorde mej så uppspelt så jag med friskt mod grep mej an disken och dessutom sorterade tvätten som låg i en hög. Se där, vilken effektivitet! Visst är det värt en liten paus? Ett par varv på Dalek blev det. Den är våldsamt kul, men varven med pluppar är lite dryga. Men nu är det bara ett sånt varv kvar. Sen kommer en massa andra klurigheter som jag inte riktigt satt mej in i än, tar ett problem i taget. Men det löser sej säkert.



A few rows at Dalek as well, has been done. It's really fun to do, but the spots takes quite a while to do. But now it's just one more of that kind of rows left. Then other strange things are waiting, but I'll take one problem at the time.

Och i morgon kommer garnet som saknas till Ulfs kofta. Det visade sej vara lite mer komplicerat än jag hade trott. Just den färgen av det garnet var nämligen slut hos slut hos Drops och dessutom i det närmaste slutsålt ute i landets butiker. Detta fick jag veta när jag gick till lokala garnaffären. Men hon visste en butik nånstans uppåt landet som några dagar tidigare hade en del kvar, så den vänliga människan ringde och fick löfte om att de skulle skicka sitt sista nysta! Har man tur behöver man inget vett, det sa i alla fall alltid min gamla pappa, och det stämmer verkligen i det här falleet. Varför var jag så vettlös att jag inte köpte ett extra nysta? Obegripligt, det vet ju alla och envar att man inte kan lita på garnmängden som står på mönstren! Men som sagt, det tycks lösa sej ändå :-)

Javisst ja, jag har blivit utmanad av Nina att skriva ner 7 önskningar: Sen ska denna utmaning bollas vidare till 7 andra, men det blir svårare och svårare att hitta några som inte redan fått den, så jag hystar upp den i luften så får den som känner sej manad föra den vidare.

Mina önskningar:

1. Att barn och barnbarn ska få ett lyckligt och bra liv.

2. Att alla deras studier ska klaras av med glans och utan alltför mycket besvär och sen ge god valuta för insatt möda.

3. Att vi alla ska få dö friska och knall och fall. Måtte vi bli förskonade från långvariga och plågsamma sjukdomar eller skador.

4. Att miljöförstörelsen ska upphöra och alla miljörelaterade skador ska kunna botas. Inklusive upphörande av skövlingar, groteska dammbyggen och liknande.

5. Efter allt detta allvarsamma kan jag väl få önska mej en Triss-vist? Gärna 25.000:-/mån i 25 år, men jag nöjer mej faktiskt med bara 10.000:-/mån i 10 år, så girig är jag inte!

6. Att jag ska kunna lära mej Provisional Cast On utan att varenda gång behöva slå upp och läsa mej till hur jag ska göra.

7. Att det inte blir för halt på trottoarerna i vinter.

Så, det var det, det. Lite blandad kompott.

måndag 10 december 2007

Rusig av lycka! / Intoxicated with happiness!


Ack, livet leker för en galen stickerska. En sån fröjd och lycka, idag har jag på fantastiska, underbara Ravelry hittat ett mönster på en Dalek! Kan ni fatta storheten i detta? Ja, storheten i Darlek fattar inte jag heller, nån mystisk robot som figurerar i Doctor Who, vad den gör eller är bra för har jag inte en aning om, men Ulf är mäkta förtjust i denna figur, som kanske uppbär nån kultstatus eller nåt, vad vet jag stackars gamla människa? Hur som helst kan jag nu sticka honom en sådan! Tänk att få sticka ett gose-vad-det-nu-är till sin 30+son! Är det inte sånt som sätter guldkant på tillvaron? Lite pillig är den, med pluppar och spröt som ska sticka ut lite här och var, men en utmaning!

Oh, what a happiness! Today I've foud a pattern for a Dalek at wonderful, marvelous Ravelry! Can you imagin how big this is? Well, to be true, I don't understand it, all I know about Dalek is that it is a robot or something in the movie Doctor Who. I don't know what it is good for, what it does or anything, but I do know that my son Ulf is very, very fond of it. And now I can knit one for him! Guess if he will be surpriced!



Och som om inte det skulle var nog av salighet för en dag, så får jag veta att kära, söta svärsonen skulle kunna tänkas uppskatta ett par hemstickade sockar! Det hade jag väl aldrig i min vildaste fantasi kunnat föreställa mej. Måste genast sätta igång med dem också, men jag kan inte bestämma mej för vilket garn jag ska ta. Oh, alla dessa val! Vad ska jag välja???

And as if that wasn't enogh of joy, I just heard that our dear, dear son-in-law would like to have a pair of socks! I have never ever thought that it could be possible. Now I have to start with them immediately, but I can't made up my mind about the yarn, what colour will I choose?

söndag 9 december 2007

Ack o ve! (Only in Swedish this time)

Ja, nu är garnet slut. Ja, inte allt, några lådor har jag väl kvar, men garnet som skulle avsluta Ulfs kofta. Får ge mej ut på jakt i morgon. Lite förargligt, hade så gärna velat få den biten avklarad så jag kunde gotta mej åt alla lösa trådar som ska sys in :-)

Istället har jag ägnat större delen av helgen åt Munskänkarnas bokföring. Det är inte lika kul som att sticka, så därför samlas det gärna på hög och tar en ryslig tid när jag väl sätter mej med det. Varför kan jag inte ha självdiciplin nog att ta det efter hand? Då hade det ju inte märkts lika mycket.

Men lite pauser behövs ju ändå, och nu är framstycket till pippi-tröjan klar och nästan hela till omlottkoftan. Chrysopolissjalen har däremot stannat i växten. Inte för att jag inte har lust med den, längtar faktiskt efter lite spetsstickning igen, men nu har de andra kännts ännu mer angelägna. Men snart ...!

Ja, det är ju det här med vad man ska fylla sin tid med, ett evigt dilemma, eller ...? För att gardera mej mot att inte ha tillräckligt mycket igång har jag nu anmält mej till Sticka Meras Sockklubb. Det låter jättekul, ser verkligen fram emot att den ska börja. Nu är det faktiskt rätt länge sen jag gjorde några sockar. Har i och för sig köpt ett mönster hos Garnkorgen liksom pärlor, och tanken var att de skulle göras ungefär nu. Men nu är det ju en gång för alla så att det är något magiskt över det här med stickplanering, det blir aldrig riktigt i den ordningen man tänkt. I alla fall inte för mej. Det dyker ju hela tiden upp nya saker som lockar ännu mer.

Ja, då har jag idéerna säkrade inför det nya året. Men tänk om garnen tar slut? En sån fasansfull tanke, för säkerhets skull har jag anmält mej till Spinspirations garnklubb! Visst verkar det spännande?

lördag 8 december 2007

Axelvärmare / Shoulderwarmer


För ett slag sen stickade jag en axelvärmare efter ett eget mönster, och till min oförställda häpnad var det flera stycken som hörde av sej och ville ha det. Gissa om jag blev glad! Nu har jag värkt lite på det, och bestämt mej för att bita huvudet av skam och skriva ner det här, om det skulle vara ytterligare någon som skulle vilja prova på det.
Så här kommer det:

Axelvärmare

Garn: Acrylda

Masktäthet 15 m/10 cm

Stickor nr 6

Den jag gjorde var ganska stor, så det behövs kanske inte fullt så många uppläggningsmaskor.

Lägg upp 199 m.
20 varv resår 1 r, 1 a
4 varv slätstickning, varav det på första varvet minskas 16 m jämt fördelat
16 v resår
3 varv slätstickning, varav det på första varvet minskas 16 m jämt fördelat
12 varv resår
2 varv slätstickning, varav det på första varvet minskas 16 m jämt fördelat
8 varv resår
2 varv slätstickning, varav det på första varvet minskas 16 m jämt fördelat
1 varv resår
1 varv slätstickning, där det minskas 17 m jämt fördelat
1 varv resår
1 varv slätstickning, där det minskas 17 m jämt fördelat
1 varv resår
1 varv slätstickning, där det minskas 18 m jämt fördelat
1 varv resår
1 varv slätstickning, där det minskas 18 m jämt fördelat
4 varv resår med st nr 5
Maska av.

På sidan plockas 36 m upp. Dessa stickas i resår i två varv.
Fortsätt resårstickning med två maskor ihopstickade i början av varje varv tills 10 m återstår. Detta bildar knytbandet. Fortsätt till önskad längd, 20 - 25 cm.

Gör likadant på andra kanten.


xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx

A while ago I knitted a shoulderwarmer after a pattern of my own, and to my unaffected joy some people asked for it! Now I've decided to publish it here, if anyone else would like to give it a try

Yarn: A bulky that gives just about 16 st/10 cm

Needles: a 100 cm circular needle of each 5 mm and 6 mm

Cast on 199 sts

Row 1 - 20: Ribbing, k1, p1
Row 21: K1, (k2tog, k11) 15 times, k2tog, k1 = 183 sts
Row 22: Purl
Row 23: Knit
Row 24: Purl
Row 25 - 40: Ribbing k1, p1
Row 41: K1 (k2tog, k10) 15 times, k2tog = 167 sts
Row 42: Purl
Row 43: Knit
Row 44 - 55: Ribbing k1, p1
Row 46: (k2tog, k9) 15 times, k2tog = 151 sts
Row 47: Knit
Row 48 - 55: Ribbing k1, p1
Row 56: k3, (k2tog, k7) 16 times, k2tog, k2 = 134 sts
Row 57: Ribbing, k1, p1
Row 58: k2, (k2tog, k6) 16 times, k2tog, k2 = 117 sts
Row 59: Ribbing, k1, p1
Row 60: k7, (k2tog, k4) 17 times, k2tog, k6 = 99 sts
Row 61: Ribbing, k1, p1
Row 62: k8, (k2tog, k3) 17 times, k2tog, k6 = 81 sts

Change to needle no 5

4 rows ribbing, 1 k, 1 p

Bind off.

On the edge, pick up 36 sts
2 rows ribbing, 1 k, 1 p

On the following rows:
Knit two sts together in the beginning of each row and then ribbing 1 k, 1 p till the end of the rows.

Continue like this till 10 sts remains.

This will be the “tails”. Continue till desired length, 20 – 25 cm.

Do the same at the other edge.

onsdag 5 december 2007

Åter hemma / Back home again


Så var det roliga slut för denna gången. Åter hemma i vardagen, efter några fantastiska dagar tillsammans med våran Alex med mamma Karin och pappa David. Absolut inget fel på Karin och David, men de kan knappast tävla med Alex vare sig det gäller skönhet eller charm. Tänk att just vårt barnbarn skulle bli så otroligt fantastisk, faktiskt bäst i världen, är det inte märkligt så säg???

Now the fun is over for this time. Back at home again, after some wonderful days with our Alex and his mummy Karin and daddy David. Nothing wrong with Karin and David, but they can't compete with Alex about beauty and charm. Isn't it amasing, that just our grandchild happendes to be the best one in the world?



Men det gick ju inte att gulla och leka hela tiden, lite stickat blev det också. Bakstycket och lite på framstycket till en Pippi-tröja blev det - ja, till Alex, alltså.

But it wasn't time for cosy and play all the time, I did some knitting as well. The back and a small part of the front of a Pippi-sweater, for Alex of course, are finished.



Men här hemma har faktiskt omlottkoftan till Johannas baby kommit ungefär lika långt, man får ju fördela gracerna lite. Om inte annat är det väldigt kul med lite omväxling. Nu tävlar de med varandra om vem som ska bli färdig först. Liten fördel till omlottkoftan, inga färgbyten där och dessutom mindre.

At home againe the wrap-cardigan for Johanna's baby has grown just about the same, the back and a few cm of the left front is done. Let's see which of them that will win this exciting run! May be the wrap-cardigan has an advantage, no changes of colours and is smaller as well.

Koftan till Ulf är nu inne på den gastkramande slutspurten. Har ca 50 cm knapphålsslå kvar, 11 maskor per varv, ca 2½ varv per cm och ett garnnysta som blir tunnare och tunnare för varje gång jag tittar på det. Kommer det att räcka? Spänningen är olidlig. Fast om det skulle vara så rysligt att det inte räcker, får jag väl gå och köpa ett till. Garnstudios Karisma ska väl inte vara några problem att få tag på, det enda som kan ställa till förtret är om inte just det färgbadet finns kvar. Men varför ta ut några sorger i förskott, jag gnetar glatt på och vågar nu tro på att den ursprungliga tidsplanen ska hålla, alltså att den ska vara färdig före jul. Fast alla miljoner trådar som jag hittills har förträngt och som hänger och dinglar på insidan, dem får jag väl offra några minuter (timmar?) på att fästa.

Ulf's cardigan is in the last, exciting final spurt. 50 cm left of the frontedge, 11 stitches on each row, 2½ rows per cm and one skein of yarn that gets thinner and thinner for everytime I just look at it. May be, may be not enough. But really, no panic, it woun't be that hard to get another one, Garnstudio's Karisma is sold in so many places so it would be strange if I not managed to get another one. The only thing that could be a problem is the dyeing bath. There is a risk that it could be a slight difference.



Och förresten, vi var ju ute i vimlet i London - eller snarare köpcentret i Thamesmead - och shoppade loss i en skoaffär! Jan fick tag i ett par jättesköna, lagom kraftiga skor och jag hittade ett par kängor med sulor som förhoppningsvis ska hjälpa mej att hålla mej upprätt genom vintern. De gamla stövlarna var tämligen slitna och hade inte så mycket ork kvar vad gäller väggrepp. Känner mej så nöjd, nu kan jag inte komma på något ända jag behöver köpa på hur länge som helst! Jan pratar i och för sig alltid om att han behöver än det ena än det andra, men det ger jag högaktningsfull allt som flyger och far i , det får han fixa själv. Fast han ger visst aldrig upp, inbillar sej att jag ska iväg och köpa skjortor och tröjor och byxor och jag vet inte allt till honom, precis som om jag inte har fullt upp med mina egna inköp!

And by the way, we were out shopping in London as well - or rather in the shoppingcenter of Thamesmead. Jan found a pair of shoes that looks very comfortable and I got myself a pair of boots with sole strong enough to keep me on my feet on the icy streets during the winter.