MINA FAVORITER ALLA KATEGORIER!

M I N A F A V O R I T E R A L L A K A T E G O R I E R! / M Y F A V O U R I T E S!

Mina Favoriter

Lilypie - Personal pictureLilypie Fifth Birthday tickers

torsdag 31 januari 2008

Eureka!

Tusen tack för all hjälp med mina falska flätor! Nu har pengen trillat ner! Undrar om det är spetsstickning och inte stickad spets jag har hållit på med, så felaktigt i detta fall? Ulricha skrev om det i måndags på sin blog. Hade faktiskt inte en aning om att det fanns olika sätt att göra omslag. Har alltid tvinnat garnet om stickan och det har fungerat utmärkt till sjalarna, men så uppenbart inte när det gäller falska flätor. Helt fantastiskt vad det finns mycket att lära sej!

I have had some problems with the pattern for the February Socks in the Sock Club. It is ment to be nice holes in them, but I didn't managed to do them! I have successfully done plenty of holes in shawls, but it didn't work out at all in this pattern. I complained about it earlier here at the blog, and got lots of usefull tips, so now at last I got it! And last Monday I read Ulricha's blog where she wrote about the differens between knitted lace and lace knitting. I had no idea about the different ways one can do lace-holes! But now I know and have started with a pair of green socks in the correct way. But I will finish the black-and-white ones as well, because I like them even if it not is what the designer ment!

Så här ser nu den äkta falska flätan ut:



Har inte kommit så långt, för jag försöker samtidigt komma framåt med de falsk-falska flätorna:



När det sen känns lite ansträngt i händerna av de tunna strumpstickorna tar jag en vända med Baby Surprise Jacket eller ett par alldeles nybörjade filtade tofflor till.De förra var så kul, det är ju så facinerande att se omvandlingen som sker i tvättmaskinen, så jag tänkte göra ett par till i mer traditionell sockfason, alltså rundstickade i stället för som de förra som stickades släta och syddes ihop. Men att sy ihop är inte vad jag kallar nöje, så några sådana blir det inte mer. Men den flytande latexen som jag var så misstänksam mot från början visade sej vara alldeles lysande!

When my hands asks for differens sizes of needles to work with, I change over to a Baby Surprise Jacket for Alex or a pair of felted slippers. I'll take photos of them when they have grown a bit more.

måndag 28 januari 2008

Här har det hänt grejer!

Det är inte så rysligt länge sen jag skrev sist, men det har hänt en hel del sen dess. I fredags kväll - för att ta det i nåt så när kronologisk ordning - hämtade vi ut vår nya, fina, röda bil. Den är jättehärlig att köra, och den fick till och med plats på den lilla parkeringsfickan som vi förfogar över. Fast lite kusligt var det första gången, svängradien är lite större på den här, så det blev lite trixande och knixande innan den var på plats. Svetten lackade, men inte en skråma :-)

Väl hemma blev det att slänga sej i stickfåtöljen och snabbt och elegant färdigställa den andra bautatoffeln. När sen lugnet återvänt kunde jag koncentrera mej på det sista av spindelsockan. Riktigt trevliga tycker jag de blev, får se vad söta svärdottern säger om dem. De är på väg i denna stund till Lilla Huset i Stora Skogen.

Lördag kom så småningom, precis som väntat. Vad som däremot inte var väntat var att Internet hade lagt av under natten. Stendöd! Vad vi än gjorde så vägrade den att återuppstå. Så otroligt irriterande, för att uttrycka sej milt! Bilar och datorer ska fungera, det är min absoluta åsikt. Är inte ett skvatt road av att försöka lösa några problem med nåtdera. Och tyvärr är Jan av samma uppfattning. Satte mej, efter några på förhand dömda försök att få liv i eländet, och ringde supporten. Detta är något som har inträffat ett antal gånger tidigare, men varje gång hoppas man ju på att det ska vara någon känd störning som nån annan fixar till inom rimlig tid. Men tyvärr, så var naturligtvis inte fallet. Så börjar utfrågningen från den klämkäcka ungen i andra änden av luren, och som vanligt måste jag till slut erkänna att vi faktiskt har modemet nära datorn och en dragen förlängningssladd till telefojacket i andra änden av lägenheten. Och som vanligt får jag veta att så får man absolut inte ha det, då fungerar det inte. Men för sjutton, det har ju fungerat, i alla fall bara med smärre avbrott, i flera år. Ja, men se då måste man räkna med att det blir avbrott, och att det till slut inte fungerar alls. Skit, rent ut sagt! En telefonsladd kan man lite smidigt fästa vid trösklar och dra bakom bokhyllor, men en tjock, styv, äcklig vad-det-nu-heter-dator-kabel är en helt annan sak. Den fäster man inte utan vidare nånstans! Men när vi inte lyckats få igång eländet under söndagen heller, trots avstängningar och påslagningar och fula ord och hot om ett öde värre än döden, så fick vi till slut se oss besegrade. Idag var jag och köpte tio meter ståltrådsstyv och fingertjock specialkabel, flyttade modemet och kopplade ihop alltihop med den. Och simsalabim så fungerade det. En lättnad, men att det skulle vara nödvändigt? Usch, så stönigt. Nu ligger kabeln under mattan och är fäst vid trösklarna med packtejp. Får väl ta ett tag och göra det mer permanent hållbart till helgen. Hur det nu ska gå till. Ska vi verkligen behöva tömma tre bokhyllor och flytta ut dem från väggen för att få undan stolletyget? Undrar om man kan fästa en snörstump vid telefonledningen som finns där och binda ihop med nya kabeln och dra? Skulle ju vara en lättnad att slippa flytta alla böckerna, i alla fall. Hur sen fästningen mot trösklarna ska gå till får vi väl grunna vidare på. Man kanske kan vänja sej vid att ha packtejp lite här och där???

Men söndagen var inte bara datorstjaft. Det var tvättdags också, och därmed skulle bautatofflorna få sej en duvning. Det var väldigt spännande, och till slut efter en rejäl tvättomgång kunde jag plocka ut ett par riktigt mänskliga diton. Tror de kan bli lagom till Karin.


Men så har jag tänkt till. Kanske inte så lyckat alla gånger, men nu är det faktiskt så att sockar i allmänhet och filtade i synnerhet har en tendens att vara lite hala, inte sant? Så därför hade jag inhandlat en flaska flytande latex, som skulle vara till för att dutta på undersidan och därmed undvika halkolyckor. Detta har jag gjort i kväll. Det visade sej vara en mycket tunn, vit vätska, ungefär som lättfil. Jag hade i min enfald inbillat mej att det skulle vara något tjockt som man kunde pluppa på, så där som det är på barnsockar. Men nu var det alltså inte det. Det ser mycket märkligt ut, ungefär som ett lager lim och det är väldigt blött. Ser med spänning fram emot att de ska torka. Om de nu gör det, det kanske fortsätter att vara lim-filaktigt hela livet? En erfarenhet, under alla förhållanden. Ska rapportera när jag vet vad det blir av det.

Så har jag börjat på Stickklubbens februarisockar. Sockar med Falska Flätor från Sticka. Det finns massor med jätteduktiga stickerskor här i bloggvärlden som håller på med den, och de får så fina hål! Men jag måste erkänna att jag går bet på det. Lusläser beskrivningen och följer den till punkt och prickar, men inte ett hål lyckas jag få till. Tycker i och för sej att det är väldigt likt en falsk fläta, så som de är, men det är inte som det är tänkt! Har gjort ett par tidigare, och de har heller inga hål. Det är så mystiskt, undrar vad det är som jag gör galet. Har försökt ta en närbild av den, men trots åtminstonne tjugo försök lyckas jag inte med det heller. En bidragande orsak kan väl i och för sig vara att garnet är väldigt melerat. Fast under rådande omständigheter är det ju bra, så syns det inte att de är hållösa :-)



De jag gjorde tidigare i somras syns hålfrånvaron tydligare på:

Man kan ju inte lyckas med allt här i världen? Fast just nu känns det som det ickelyckade dominerar på något sätt. För att trösta mej har jag börjat på en ny Baby Surprise Jacket i ett tjockt garn, det som blev över på den blå tröjan jag fick färdig för lite sen. Ska bli spännande att se hur stor den blir. I den beskrivningen är det ju garntjockleken som reglerar storleken.

torsdag 24 januari 2008

Jätteshopping

I höstas bestämde vi oss för att det nog var dags att säga upp bekantskapen med vår gamla bil och skaffa en ny. Vi är inte särskilt roade av bilar, det är enbart någonting som ska ta oss från punkt A till punkt B, helst utan några problem. Men med åren blir de allt lite nyckfulla och opålitliga, och det är inte kul. Alltså begav vi oss till en bilhandlare och bestämde oss mer eller mindre på stående fot för en sprillans ny Skoda. De lär ju ha blivit riktigt bra, har vi hört de stora grabbarna säga. Liten och behändig, överkomlig i pris, ja det var bara att slå till. Det där med provkörning är heller ingenting för oss. Tids nog får vi provköra. Men det var ett aber, det var lång leveranstid. I halva februari skulle vi få den levererad. Ok, den gamla trotjänaren rullar ju trots allt på rätt snällt, så det gjorde ju inte så mycket. Men i dag ringde de från bilfirman och meddelade att det gått snabbare än förväntat, välkommen in i morgon för att hämta bilen! Oj, jag måste erkänna att jag var nog inte riktigt mentalt förberedd, blev rent nervös. Man kanske trots allt skulle ha provkört den innan. Och hur kommer den att reagera när vi ska trycka in den på vår minimala parkeringsruta i garaget? Det vill till att den inte är bredare än den andra! Ja, ja, men nu är det som det är och i morgon kväll kommer sanningens minut. Mycket spännande, som sagt ...

Men det är inte enbart stora affärer som är på gång. Kolla här:


Det ska förhoppningsvis bli en fungerande filtad toffla. Ja, jag ska naturligtvis göra en till, så det ska bli två fungerande tofflor om det vill sej väl. Men visst ansätts man av tvivel när man ser en dylik skapelse? Den är stickad rakt, från överkant till överkant och hopsydd på ovansidan och vid hälen. Mönstret hittade jag hos Garnstudio. Fast jag ska prova att göra ett annat par i vanlig sockmodell sen, är inte helt övertygad om att den här rakstickade modellen är den ultimata. Fast det är ju kul att testa! Och nu är det så vist inrättat i vår familj, att våra skostorlekar är utspridda från 36 via 38, 40 och 42 till 44, så oavsett vad som händer i tvättmaskinen så bör de passa någon. Så vem som ska föräras just dessa är fortfarande en väl bevarad hemlighet.

Ja, apropå sockar, spindelsocka nr 2 närmar sej raskt sin fullbordan och jag har bespetsat mej på att göra februarisockorna i Sticka Meras Sockklubb. Jag gjorde ju inte januarisockarna eftersom jag hade gjort just dem tidigare. Och nu har de släppt mönstret - Sockor med falska flätor - för nästa månad, och trot eller ej, jag har gjort dem tidigare också! Men strunt samma, nu gör jag dem ändå, det var ett trevligt mönster. De ska Karin få. Undrens tid tar visst aldrig slut, hon som aldrig velat ha några stickade sockar förr har nu kommit på att det kanske inte skulle vara så dumt, trots allt.

söndag 20 januari 2008

Shopping

Idag har vi shoppat loss, vill jag lova! Vi har varit på Det Stora, Hemska, Vidriga Köpcentret utanför stan. Det är inte mycket som kan få mej att åka dit, det måste vara något alldeles extra, eller kanske snarare någon alldeles extra. Och så alldeles extra är det nog bara en enda person i hela världen som är, nämnligen Alex. Ja, vem annars? Det är nämligen så, att just Alex i egen hög person väntas hit till sina längtande och trängtandee morföräldrar om tre veckor. (Ja, mamma Karin och pappa David kommer också, och det är ju jättetrevligt det med!) Detta måste naturligtvis förberedas noga. Leksaker är nerplockade från vinden - se tidigare inlägg om ormen som var i behov av ett bad. Säng är införskaffad sen tidigare besök, mat ska vi nog kunna skaka fram ... men oh, hu hemska tanke, det fanns ju ingen stol som lämpar sej för ändamålet! Och sådana går inte att få tag i, i centrala stan. Det fanns bara ingen återvändo, det var köpcentret som gällde. Det var lika rörigt och fullt med folk som sist jag var där. Det var faktiskt tidigt i somras, och även den gången så var det vår älskade lille Alex som drev iväg mej dit. Då var det babysitter och badbalja som det uppstod akut behov av. Men dessförinnan, ja i ärlighetens namn kommer jag inte riktigt ihåg. Men nu ska det väl inte behövas på ett slag igen, hoppas jag. Men en fin stol fick vi tag på, och det är ju huvudsaken!


Today we have been away to the dreadful, huge shoppingcenter outside the town. I don't like it and avouid it as much as possible. It has to be something really special to get me there. Or rather, someone really special, as our beloved Alex! He - and mother Karin and father David - will come and stay with us for a week in half of February, and we longs and prepare for the visit. We have a bed for him since last time, we have got a lot of toys from the attic, we will have food ... oh dear, we didn't have a propper chair for him! That was the reason to go to the shoppingcenter! And it was just as awful as I remember from last time. It was early last summer, and it was because of Alex that time, too. He needed a bathtube and a swingchair, when he visited us that time. And before that, I really don't remember. And now I hope it will be a long time until I have to go there again! But we got a very nice chair!



Lite stickat har det också blivit, till och med ett FO! Nu är tröjan till Madelene färdig, och jag tycker den blev riktigt trevlig. Tyvärr blev bilden ruskigt dålig. Storleken har jag tyvärr ingen som helst uppfattning om. Hur stor är en 10-åring? Jag följde anvisningen på mönstret och så hoppas jag på det bästa. Men är den för stor så växer hon väl i den, och är den för liten kan kanske något av småsyskonen ha den. Skönt i alla fall att den är klar medan den fortfarande finns visst behov av en tjock tröja.

Some knitting has been done, too, and even a FO! Now the sweater for Madelene is finished, and I think it is quite nice. But I'm not sure about the size, how tall is a 10 years old girl? But if it is too big, she will grow into it, and if it is too small, hopefully any of her younger sisters or brothers can use it.

onsdag 16 januari 2008

Dilemma

Tusen tack för alla trevliga kommentarer om spindelsockarna! Vill bara instämma i vissa farhågor som uttalats, nämligen det här med tvätt av dylika. Har ärligt talat inte en susning om vad som kommer att hända, men har en del tvivel om att de kommer att klara sej lika länge som pärllösa diton. Att använda tvättpåse, sån som används till bygelbehåar, kanske kan vara smart? Vad jag däremot inte har ägnat en tanke är att pärlorna kan färga av sej i tvätten! Får väl för säkerhets skull meddela den blivande bäraren om att eventuell risk föreligger.

Hade tänkt påbörja den andra sockan i kväll, men jag var så in i norden redig att jag istället tog ett tag med tröjan till Madelene. Skulle ju vara käckt om den blev klar innan sommaren. Fast det har faktiskt gått framåt, ena ärmen är ansluten till kroppen och den andra är 1/3 gången. Sen är det bara oket kvar, och det ska väl inte behöva ta så lång tid, eller ...? Den är ju bevars inte lika kul som spindelsockar eller chrysopolissjalar.

Har faktiskt kommit ca 60 % på sjalen vid det här laget, och rent av börjat grubbla och grunna nästa. Jag är så sugen på att göra Icarus, men samtidigt har jag just upptäckt att en ny mysteriesjal, efterföljaren till den fantastiskt vackra Mystic Water Shawl, kommer att påbörjas i mars. Den ligger ju perfekt i tiden och jag måste erkänna att jag tycker det är himla kul med det här okända. Icarus behöver ju inte falla i glömska för det. Men å andra sidan skulle man faktiskt kunna göra tvärt om också, börja med Icarus och samla mönsterdelarna till Mysticlight Shawl på hög för senare tillfälle. Fast troligtvis hinner det dyka upp något ännu mer lockande tills dess, så jag tror inte jag bryr mej om att ligga vaken om nätterna för att grunna på detta!

tisdag 15 januari 2008

Halvvägs / Half way done


Först och främs vill jag tacka alla rara människor som tittar in till mej här, och skriver såna trevliga och uppmuntrande kommentarer. Det värmer långt in i hjärterötterna! Och nu har Soan Pysslar till på köpet givit mej - tillsammans med ett antal andra bloggare - en utmärkelse. Så stolt och glad jag blir, tusen tack! Tänkte jag skulle göra sammaledes med mina favoritbloggare, men det är ju faktiskt rent omöjligt att välja ut några. Jag har ju alla mina favoriter listade här vid sidan om, jag vill ge dem alla denna uppmuntringsutmärkelse.

First of all I want to say thank you to all nice people who comes to visit me here, and write so many nice and encouraging comments. And now Soan Pysslar has given me and some other bloggers a reward! I'm so proud and happy! I would like to send it forward to my favourit-bloggers, but realised that they are too many to list here, and they already are listed here to the left.






Nu har jag gjort färdigt den första spindelsockan! Den var jättekul, i alla fall själva pärlmönstret. Inget SSS (second sock syndrome) här inte, kan knappt bärga mej tills jag kan börja med den andra. Fast det får nog allt vänta tills i morgon, det börjar bli lite sent nu. Men kunde inte hålla mej, var bara tvungen att visa bild på den. Tyvärr blir färgerna lite stolliga, men ett litet hum om hur det tar sej ut går det kanske trots allt att få.

Now I've finished the first Spider-sock! It was really fun to do, no SSS here, can hardly wait till I can start the second one. But it has to wait till tomorrow, it's too late now. But I coudn't resist to show this one, in spite of bad colours at the photos. But you can at least get an idea about it.

söndag 13 januari 2008

Slut på helgen

Nu är det bara minuter kvar tills denna helg är ett minne blott. Fattar inte att vissa dagar (läs lediga dagar) går så rasans fort, när andra (läs arbetsdagar) segar på i det oändliga!

Den har i alla fall varit väldigt behagligt så länge den varade. Ulf kom på snabbvisit i går, när han hade annat ärende i stan. Alltid lika kul när det sker. Därefter inget uppseendeväckande, mest lite hartass-städning för syn skull innan jag med skapligt gott samvete kunde ägna mej helhjärtat åt stickningen. Spindelsockan går framåt, tror faktiskt de blir riktigt kul. Till och med Chrysopolis har ägnats en stund.

Denna dag har flera timmar ödslats bort med revision av Munskänkarnas bokföring. Inte besvärande på något sätt, annat än att det känns lite stönigt att ödsla tre timmar på att gå igenom fjolårets räkenskaper med revisorerna. Fast det är ju ett nödvändigt ont. Och inte kunde jag sticka medan de höll på, var ju tvungen att vara tillräckligt närvarande för att svara på diverse frågor och undringar. Men nu har jag bara ett år kvar som kassör, och det känns faktiskt skönt. Då blir det sex år sammanlagt, och det är egentligen två år för mycket känner jag.

Men när väl alla nödvändiga papper var undertecknade och de gett sig iväg kunde helgen återgå till vanlig behaglig lunk. Men hela tiden har det nya Hemlis 3 legat och gnagt i tankarna. Ska jag eller ska jag inte anmäla mej??? Ett av detta livets stora frågor. Jag har varit med de två tidigare gångerna, och det har varit hur kul som helst, men en tredje gång så tätt inpå de tidigare? Är det inte risk att det mister sin charm om man är med för ofta? Eller ...? Fast egentligen vill jag nog, om jag tänker en vända till. Jo för sjutton, jag klämmer till! Ska kolla om det är några förändringar i frågorna, annars är mina svar här.

lördag 12 januari 2008

INTE för stort! / NOT too large!


Nu har jag lyckats! Att få någonting klart som inte är för stort. Men tror tyvärr att det slog över lite för våldsamt :-/ Det är alltså Baby Surprise Jacet det handlar om. Har nu avslutat en till Johannas baby, och tänkte att det skulle väl vara själva den om jag inte skulle kunna åstadkomma någonting som kunde vara lagom direkt när Baby kommer. Det som behövdes var då ett riktigt tunt garn, och jag bestämde mej för Handpainted Yarn's Lace och använde stickor nr 3. Den blev faktiskt riktigt fin, bättre i färgen än vad fotot visar, men som sagt liten, till och med väldigt liten för att inte säga pytteliten. Hur stor är en nyföding? Det är ju inte så länge sen Alex var där, men inte kommer jag ihåg hur små grejer jag stickade till honom först. Dessutom har jag för mej att allt var för stort åtminstone någon månad. Ska bli väldigt spännande att se hur den här egentligen stämmer eller inte stämmer i storlek.

Now I've done it! I have finished a Baby Surprise Jacket for Johanna's baby, and this time I intended to do something that Baby can use immediately after beeing born, a small one in other words. I used Handpainted Yarn's Lace and needle no 3. And it is small, very small, not to say extremly small. I doubt it will fit, but I must admit I can't remember how small a newborn use to be, even if it isn't that long ago since Alex was there. But at the other hand, as I remember everything I did for him was too big for at least one month. It will be very exciting to see how it will works out.



Så har jag äntligen kommit igång med Spindelsockarna. Jättekul men lite pilligt. Men jag är inte riktigt nöjd med hur kroppen utvecklar sej, får kanske sy några styng på avigsidan för att få ihop den ordentligt. Som det nu är verka det glipa lite för mycket.

Som vanligt är det Chrysopolis-sjalen som får stiga åt sidan när något annat pluppar upp, är nu halvvägs på den men inte håller ens den reviderade tidplanen. Först hade jag tänkt/hoppats på att den skulle vara klar innan jul. Sen var tanken att den borde bli klar till halva februari. Eftersom den är tänkt till kompisdottern Johanna hade det ju varit kul om hon kunnat få den som en liten Nybliven-Mamma-present. Nu är planen att hon ska få den till midsommar. Då brukar det alltid vara så kallt och ruggigt så det kan behövas något att svepa om axlarna.

At last I've started with the Spider-socks. It'a a very nice and fun pattern, but I'm not quite satisfied with the body of the spider. May be I have to sew a few stitches on the backside to avoid too big holes there.

As usual it's the Chrysopolis-shawl that has to take a step backwards, when something new turns up. So far I have done half of it, and the timeschedule is far behind. First I intended to finish it before Christmas, and when that failed I hoped for half of February. But it's just to realise, midsommer is more likely.

måndag 7 januari 2008

Sanningens minut / The moment of true

I helgen var vi och hälsade på Trollbarnen i Lilla Huset i Stora Skogen. Det var dags för sanningens minut, den enorma koftan skulle överlämnas till Ulf. Spänningen var olidlig! Den är stor, men det rara barnet hade den på sej hela kvällen, och sa att den var jätteskön och helt användbar, i alla fall hemma i skogen. Phu, en sån lättnad. Visst var ärmarna för långa, men inte värre än att det fungerade när mudden veks upp. Och visst var den en dm längre än nödvändigt, men då fryser han ju inte om baken i alla fall. Och två nummer smalare hade väl inte skadat, men den ramlade i alla fall inte av. Sen enades vi alla om att den kanske krymper något om den skulle råka tvättas lite för varmt eller råka hamna i torktumlaren. Ja, ja, nu har han i alla fall fått den, och jag kan inbilla mej att den kommer att användas tills den är totalt uppsliten. Det jag inte vet om har jag inte ont av :-)

Dessutom överlämnades Dalek, och den var alldeles lagom! Den passar perfekt bredvid deras Dalek-väckarklocka, de var slående lika. Ja, man kunde i alla fall ana släktskapet.

Hade dessutom med My So Called Scarf till Helen, och hon tyckte den var fin! Trots att den nästan blev tre meter lång hävdade hon å det bestämdaste att den var helt perfekt.

Visst är de goa, de små liven? De vet verkligen hur man värmer ett gammalt modershjärta!

We have been in The Small House in the Big Forest, visiting Ulf and Helen. And then it was the moment of true, the huge cardigan I've done for Ulf should be tested! I was really nervous, but the sweet boy had it on for the hole evening! Well, it was big, but when the sleeves was tucked up, they were quite ok. And it could have been a dm shorter, but in this way he don't have to be freezing behind. And it could have been a bit more narrow, but it didn't fell off. Well, now he has got it, at least, and I can pretend he will use it until it falls in pieces. May be it will shrink in the wash, if it happeneds to be washed a bit too hot or may be even happeneds to get into the tumbler dryer?

He also got the Dalek, and it was just in the right size! It's now standing besides there Dalek-alarm clock.

Helen got My So Called Scarf, and in spite of being almost tre meters long, she said it was just perfect! Ain't they sweet? They really know how to warm up a mothers heart!

lördag 5 januari 2008

My So Called Scarf

Mycket har jag på gång, stort som smått. Det tar därför ganska lång tid för var sak att bli färdig, men det går framåt med det mesta. När jag tänker efter har jag nog bara en enda sak på gång som är direkt urtråkig och som jag därför aldrig får "tid" att göra nåt åt. Apropå det, när övergår ett WIP till att bli ett UFO? Är det när man mentalt gett upp? I så fall är detta obehagligt nära att falla över gränsen.

Have a lot of different things on the needles, so it takes quite some time to get anything finished. And by the way, when will a WIP become an UFO? I have a scarf that has to be very close to fall over the border. It's made of an awful acrylic-yarn. I think it will be quite nice and it's very soft, but so boring to do!




Det är en halsduk i en brett självrandande svart-grå-vit färg av ett mycket obehagligt akrylgarn. Fattar inte att jag köpte det, men det ser väldigt snyggt ut när det väl blir färdigt, har sett en. Dessutom blir den faktiskt väldigt sammetsmjuk. Men att sticka med eländet! Det är bara rent outhärdligt tråkigt! Något åt chenillhållet, och att säga att det inte löper smidigt är bara förnamnet.




Hade tänkt göra den till Helen, men nu har jag i stället gjort en My So Called Scarf åt henne, i det tjocka, mulliga Debbie Bliss-garnet jag fick som hemlispresent. Köpte till ett par nystan så att det säkert skulle räcka, tyckte inte det blev så mycket av det annars. Den har jag faktiskt gjort klar nu, det gick snabbt som ögat! Tjock är den, smal som en tarm och väldigt, väldigt lång. Faktiskt mycket längre än jag tänkt. Men varför avvika från det gamla invanda? Jag har, som jag tidigare sagt, hittills aldrig lyckats göra någonting som inte blivit för stort. Ett mycket märkligt fenomen. Nu ska jag alldeles per omgående - eller i alla fall inom de närmanste dagarna - börja med ett par sockar i stl 38. Undrar om jag inte ska följa mönstret för stl 6 år, då kanske de kan bli lagom :-)?

I intended to do it for Helen, but now I have done a My So Called Scarf for her. It was very nice and fast to do, and it's thick, narrow and very long. May be a bit too long, but why shouldn't it be? Everything I do intend to be much too big!

Apropå sockar, jag har naturligtvis inte kunnat avhålla mej från att gå med i Sticka Mera's Sockklubb. Men det mönster som gäller för januari visade sej vara Monkey, och de gjorde jag i våras. Känner inte för att göra exakt likadana igen, så nu ska det bli ett par släta, enfärgade med en stor pärlspindel på skaftet. Tycker de ser så kul ut. Dem har jag som absolut intention att få färdiga innan januari månads utgång, så jag kan hoppa på februarisockan, vad det nu kan bli.

I have also joine Sticka Mera's Sock-club. The first one, for January, was Monkey. But I did them last spring and don't want to do them again. Instead I'll do a pair in a solid coloured and with a beaded pattern of a spider! But I have to do them very soon, because I want to be ready for the February-socks.

För övrigt stretar jag på med Chrysopolisen. Har nu faktiskt lyckats komma halvvägs. Den är fortfarande väldigt kul - tack och lov! - men dryg. Och jag som hade tänkt börja med Secret of the Stole II som kör igång om bara två veckor. Den får nog anstå, tror jag i alla fall.

My Secret of Chrysopolis isn't forgotten. I have just done half of it. It's still very nice to do, but it takes its time! I ment to start with Secret of the Stole, when it starts in a couple of weeks time, but I'm not sure I'll join it from the beginning.



Den lilla Baby Surprice Jacket som också är på gång har väl avancerat ca en fjärdedel, liksom den betydligt större tröjan till systerdotterbarnbarnet (oj, vilket ord!) Madelene, som är tio år.

A Baby Surprise Jacket is growing, too, as well as a sweater for Madelene, 10 years old.