MINA FAVORITER ALLA KATEGORIER!

M I N A F A V O R I T E R A L L A K A T E G O R I E R! / M Y F A V O U R I T E S!

Mina Favoriter

Lilypie - Personal pictureLilypie Fifth Birthday tickers

onsdag 31 december 2008







Kära nån, så länge sen det är jag skrev något här! Har inte ens varit inne och läst några andra bloggar på nästan två veckor, nu vill det till att uppdatera sej om vad som hänt i stickvärlden sen senast!

Fast ren lättja har det inte berott på, vi har varit upptagna av andra viktigheter. En helt underbar julvecka i London tillsammans med våran Alex, det var grejer det! Vi hade släpat med oss en hel del nödvändigheter för ett svenskt julbord, och sen kom hela tjocka englandssläkten och firade svensk julafton med glögg och skinka och frestelse och rödkål och köttbullar och prinskorv och lussekatter och hela härligheten. Trångt blev det men vansinnigt roligt. Många frågor runt maten fick vi och det förklarades och beskrevs och alla smackade och åt och drack. Ja, snaps hade vi naturligtvis med oss också, en tiopack småflaskor som till stor förnöjelse innehöll en broschyr på engelska om vad som fanns i de olika flaskorna. Mäkta populärt, vill jag lova. Men pors och vissa andra örter var inte helt lätt att förklara, är inte helt säker på att jag utan vidare skulle kunna identifiera en sådan buske om jag blev satt på prov.

Juldagen gick sedan i engelsk stil hemma i lugn och ro med enbart Karin, David, Alex, Jan och jag. Ja, lugn och lugn, vilken tvååring kan hålla sej lugn när det fortsätter att pluppa upp det ena mer underbara paketet efter det andra? Och vilka nya upptäckter som gjordes! Choklad, tänk att det finns något så underbart! Det slog nog nästan glass när det gällde härlighet! Och läsk! Ja, ja, det är bara jul en (eller rättare sagt två, på det här sättet) gånger om året, och nu när alla extraslavar åkt hem så får väl den nyttiga vardagen ta över igen.



Oh, dear, it has been a long time since I wrote something here! Have not even been reading any other blogs in almost two weeks, so now I really want it to be update about what happened in the knitting world during this time!

But it hasn’t been because of pure laziness, we have been busy in other important ways. A wonderful Christmas week in London with our Alex, it was really something! We had taken a lot of necessities with us for a Swedish Christmas, and at Christmas Eve all the English relatives came to celebrate it with us. We had mulled wine ham and sausages and red cabbage and meatballs and a lot more that I don’t know how to translate. It became crowded and was crazy but fun. We got many questions about the food and Karin and I tried to explained and described. And everybody eats and drank and seemed to enjoy themselves. And yes of course, we had snaps with us as well, a multipack of small bottles with different spices. And in the package it was a brochure in English about what was in the bottles. Quite popular, I promise. But Pors and other herbs were not entirely easy to explain, I’m not sure I should be able to identify such a bush if I was put to the test.

Christmas Day was then in English-style home in peace and quiet with only Karin, David, Alex, Jan and me. Yes, peace and tranquillity, which two years old boy can keep quiet when it continues to pop up one more wonderful package after the other? And some new discoveries were made! Chocolate, couldn’t believe that there was something so wonderful! It was almost as ice cream in terms of glory! And lemonade! Yes, yes, it's only Christmas one (or rather two, in this way) times a year. But now, when all the extra slaves have gone home, life will be back in normal and healthier ways again.






Särskilt mycket stickat blev det inte, hade med mej de påbörjade sockarna till mej själv och de är nästan färdiga. Har just passerat hälen på andra sockan, så på tid och stund ska väl de också bli klara. Men väl hemma igen slängde jag mej handlöst över Davids tröja, vill så gärna bli klar med den. Spänningen är olidlig, har kommit en bit upp på raglanintagningen och kör helt i blindo. Men det tror jag att jag ska berätta mer om en annan dag, nu ska jag gå ut och inhandla lite förnödenheter till Jans och mitt nyårsfirande. Det kommer att gå i lugnets tecken, för bland alla upplevelser, intryck och presenter vi fick, så fick vi även varsin ilsken förkylningsbacill av våran Alex.

Nu vill jag bara önska er alla ett riktigt Gott Nytt År!



But it wasn’t much time for knitting during this week. I had the socks for myself with me and managed to finish the first one and have just passed the heel of the second. But at home again, I put them aside again and continued with David's sweater, I’m so anxious to finish it soon. So far I’m half way up at the raglan decreases and now I run completely in the dark. I use two different patterns, and now none of them is reliable. I have absolutely no idea of how long I will continue with the decreases. But I think I should tell more about that another day, now I have to go out and buy some supplies to Jan's and my New Year's celebration. It will be very calm and quiet, because besides everything else we got during the wonderful week with Alex, we got a cold each from him.

I wish you all a very Happy New Year!

torsdag 18 december 2008

Ömsom snabbt och ömsom långsamt / Some fast and some slow

Jag gillar omväxling, vill att det ska hända saker, många saker, olika saker. Men ibland är det väldigt skönt att hålla på med något gammalt och vant, liksom varva ner med något som inte nödvändigtvis måste gå från 0 till 100 på femton sekunder blankt. Det gäller nog allt jag tar mej för, men framför allt när det gäller stickning. Och just nu är jag mitt uppe i en helt perfekt period. Ömsom snabbt och ömsom långsamt är vad som gäller för stunden.




Det snabba är ett par sockar i Hjertegarns Ragg-strömpegarn, tjockt och mulligt, stickor nr 4, 48 maskor per varv och två varv per cm. Började i tisdags, avslutade den första i går kväll och är nu halvvägs på den andra. Om inte högre makter är emot mej kommer den att vara klar i morgon, och redo för avfärd till vännen Monica som är så frusen om tårna. Själv, måste jag erkänna, får jag brännskador bara av att tänka mej att ha dem på fötterna, men vi är ju alla olika och förhoppningsvis är nu Monica lika frusen som hon tror. Häftiga i färgen är de i alla fall, riktiga gladstrumpor faktiskt.


I like alternation, want things to happen in different ways. It’s like that about everything, but most of all about knitting. Sometimes I love to do small things that will be finished in no time, and sometimes it’s so lovely to just keep on with something old and familiar.

It’s a brilliant mix of those different types on my needles right now. Last Tuesday I started with a pair of socks in Hjeltegarn Ragg-strömpegarn, needle no 4, 48 stitches/row, two rows/cm. Last evening I finished the first one, and this evening I have done half of the second. If nothing unexpected will happened I think it will be done tomorrow evening, and then be sent away to my friend Monica. She has very cold feet, but I hope that they are cold enough. They seem to be very warm, I couldn’t even imagine wearing them, and get burned just thinking of it! But I like the colour, it really cheers you up!




Det långsamma är Davids tröja. Den växer, men i sakta mak. Har just anslutit ärmarna till kroppen och är därmed på den allra vidaste delen av den. 470 maskor per varv, det är inte att leka med. Lite otymplig dessutom, och alla varv måste räknas för att få flätorna som de ska. Men så lugn och nästan kontemplativ, tror faktiskt jag kommer att sakna den, när den väl är klar.



The slow one is David’s sweater. It’s growing, but very slowly. I have just joined the sleeves to the body, and the rows are very long now, 470 stitches. Quite clumsy as well, and all the rows has to be counted, to get the cables as they are supposed to be. But I like it and think I will miss it when it’s finished.



När jag sitter med den vandrar tankarna fritt, vad ska jag börja på härnäst? Har två heta önskemål, men kan inte bestämma mej för vilket som ska komma först. Antingen en likadan tröja till Alex, han skulle bli jättefin i en crickettröja och snart kan söte far börja lära honom denna ädla sports alla komplicerade turer. Ja, det sägs att det är en ädel sport, fast jag begriper absolut ingenting av den. Vet bara att en match kan vara i en eller fem dagar, med avbrott för lunch och te och andra viktigheter. Men det är i alla fall något som Alex kommer att få lära sej, antingen han vill eller inte, och då bör han väl vara lämpligt klädd, gentlemannasport som det är?

Alternativt ska jag först göra brandbilströjan, som jag nu fått både mönster och garn till från Britts butik. Den verkar så himla kul. Klurigt med tvåfärgsmönstret, men det vore kanske smart att göra den nu rätt snart, medan jag fortfarande har lite känsla kvar i fingrarna efter den beramade vanten jag nyss gjort? Det vill ju till att träna hårt på nyvunna färdigheter, eller hur?

Nåja, det är ett slag till, tills jag måste bestämma mej, det blir inte förrän efter jul. På lördag ger vi oss iväg till London för att fira jul med våran Alex och hans gamla föräldrar! Oj, vad vi längtar!!! I stickväg kommer jag bara att ta med mej de påbörjade sockarna till mej själv, det blir nog lagom, för så värst mycket sticktid lär det inte bli där. Vi ska ha annat för oss!


When I’m sitting with it, my thoughts goes just as they want, and right now I try to decide what to start next. I have two things that I want to do immediately, but will take them one at the time. One of them is a sweater for Alex, just like the one I’m doing for David now. He would be so very smart in a cricket sweater, and he is soon old enough to learn about this gentlemen sport, at least David thinks so. And then he has to be proper dressed, hasn’t he?

Or may be I will do the fire brigade sweater first. I have got the pattern and the yarn for it now and it seems so fun to do. And wouldn’t it be cleaver to keep up with the stranded knitting now when I still have the mittens in fresh memory and still remember the mistakes I did with them?

Well, I have time to think about it a bit more. At Saturday we will go to London for Christmas, and then I will just take a pair of socks for myself with me. Of course, it isn’t a pair yet, just half of the first one, and I think it will be just enough to do there, it will not be that much time for knitting.

lördag 13 december 2008

Fiasko / Fiasco



Nu har jag gjort färdigt den första av Tallulha’s Heart vantarna. Den sista också, för den delen. Antar att den fyllt sin funktion som övningsobjekt när det gäller tvåfärgsstickning, men som vante betraktat är den mer eller mindre en katastrof. Smal som bara den, får den nätt och jämt över handen, men desto längre. Förstår inte hur det blev så här, tycker den borde blivit motsvarande vid när den blev så lång. Masktätheten missförstod jag troligtvis, kollade bara att det stämde med en färg och borde förstås ha gjort en provlapp med mönsterstickning. Det kan ju förklara att den blev för smal, men längden …? Kan inte klura ut varför det blev som det blev. Kan inte tänka mej att det var meningen att den skulle bli så lång.

Det är ju så himla fint med tvåfärgsstickade vantar, men nu lägger jag de planerna på hyllan, får se om jag gör ett nytt försök inför nästa vinter, eller till vintern därpå. Däremot ska jag göra ett försök med ett par enfärgade som jag såg på Lupies blog. Jan vill ha ett par sådana, och vantar är trots allt något jag skulle behöva träna på. I de flesta vantmönster jag sett ska man sticka in en avvikande tråd där sedan tummen ska vara, har aldrig gjort så tidigare men lydde mönstret till punkt och pricka till Tallulah. Visst, det fungerade väl med att dra ut tråden och fånga upp maskorna, men förstår faktiskt inte fördelen med det. Varför inte helt enkelt sätta maskorna på en tråd och plocka upp maskor från nästa varvs uppläggning när tummen ska till? Vad jag förstod skulle man ändå inte få några riktiga maskor där vid den här instickade varianten, utan skulle plocka upp där också. Jag fick i alla fall inte det, bara ett antal ögleliknande historier till ungefär hälften av maskorna. Vantar är alltså något som jag verkligen behöver träna på.

Jag har beställt ett garn- och mönsterpaket från Britt Andersson, till en brandbilströja till våran Alex. Hoppas jag har fått tillräckligt grepp om tvåfärgsstickning i alla fall, så jag klarar av den!

Now I have done the first of Tallulah’s Heart mittens. And the last as well. I suppose it was good enough for practicing stranded knitting, but as a mitten it is no less than a catastrophe. It’s so narrow, I can hardly get it over my hand, but much too long. Don’t understand how it could be like that. Ok, I did a mistake when I did the swatch, I just made it in one colour and of course I should have done it in stranded knitting. That explain that it is so narrow, but the length? I think it should have been shorter in the same way it became narrow. I just don’t understand why it became like this, I really don’t think it was mending to be that long.

It is a bit sad, I think it is lovely with stranded knitted mittens, but now I have given it up for this time. But I will try a pair of one coloured that I saw at Lupies blog. Jan would like to have a pair of that kind. I really need to practise to do mittens, I’m still not convinced about the way to do the “hole” for the thumb in most of the patterns I’ve seen. They say that you should knit in a waist yarn and then, when the thumb will be done you have to take the yarn out, pick up the living stitches from the front side and then pick up the rest of the stitches from the other side. But why not just put the stitches on a waist yarn, and then cast on, at the next row, with provincial (I must admit I don’t remember what it is called, but something like that) CO and get the living stitches for that side in that way. Wouldn’t it be more convenient?

Now I have ordered a kit of yarn and pattern for a fire-engine sweater for our Alex. Now I just hope I have got enough of practice of stranded knitting to manage it!

onsdag 10 december 2008


Tusen tack Ammis för den gulliga utmärkelsen! Jag blev verkligen jätteglad, men sen att skicka den vidare ... Det finns så många kul, trevliga, intressanta, inspirerande bloggar, så jag kan inte välja. Skickar den härmed vidare till alla på min blogglista :-)







Såg en sån kul grej på Bibblosticks blogg, och kunde inte motstå att se vad jag var för en regnbågstyp:

Your rainbow is shaded violet.

 
 
 
 
 
 
 

What is says about you: You are a creative person. You appreciate beauty and craftsmanship. You are patient and will keep trying to understand something until you've mastered it.

Find the colors of your rainbow at spacefem.com.

söndag 7 december 2008

Julstrumpa / Christmas Sock

Nu har Alex en julstrumpa, undrar om det kommer att finnas några spännande paket i den på juldagens morgon? Ja, den stackars lille engelsmannen måste ju vänta ända till dess innan det blir några riktiga julklappar. Fast ett litet paket eller två blir det kanske på julafton också, eftersom mormor och morfar kommer att vara där och se till att det blir mesta möjliga effekt av helgen.

Men som sagt, nu har julstrumpan blivit klar. En vansinnigt rolig historia att göra, men kanske lite väl mycket på fri hand. Jag började med att plocka fram en hel hög restgarner av Drops Alaska som jag hade från Himalaya-sjalen jag gjorde för, ja när det nu var. Sen hittade jag ett lämpligt mönster i e-boken 7 Holiday Treasures to Knit. The Chubby Sock heter det, och verkade kunna fungera skapligt till garnet. Provlappen visade i och för sig att masktätheten var en del lägre, men vadå, lite större gjorde det väl inget att den blev? Jag började helt efter mönstret, men där skulle det bara vara mönster på den övre delen av skaftet och sen inget mer, och hur roligt vore det? Så efter mudd och mönsterrapport enligt mönstret fortsatte jag frejdigt på fri hand. Nåt så kul! Jag behövde ju inte ens tänka på att anteckna, det skulle ju bara bli en. Fast rätt snart märkte jag allt att den nog tenderade att bli lite i största laget. Men inte ville jag riva upp och börja om, det skulle nog inte bli så farligt. Men visst blev det alldeles på tok för stort, våran stackars Alex hade kunnat krypa in i den och aldrig hitta ut igen! Vad göra? Naturligtvis köra den en vända i tvättmaskinen, och simsalabim hade den krympt med en tredjedel. Tyvärr förlorade den lite av mönstringen och kontrasterna mellan färgerna, men nu är den i alla fall användbar – hoppas jag!

Före / Before


Efter / After




Now has Alex a Christmas Sock, wonder if it will be any exciting parcels in it at Christmas Day? Yes, our poor little Englishman has to wait till Christmas Day to get the proper Christmas gifts. But it will probably be a parcel or two at Christmas Eve as well, since grandmother and grandfather will be there and see that it will be as much as possible out of the holidays.

But as I said, now the Christmas Sock is finished. It was really fun to do, just may be a bit too much of free hand. I began with sorting up the left over’s of Drop’s Alaska from the Himalaya shawl I did, yes whenever it was. Then I found a pattern in the e-book 7 Holiday Treasures to Knit, the pattern named The Chubby Sock. It looked like it could work with the yarn, at least more or less. The gauge wasn’t exactly the same, but I thought it would be ok if the sock became a tiny little bit bigger. So I started with the cuff and the pattern report from the pattern, but instead of just knit in solid colours for the rest, as suggested, I kept on in stranded knitting just as it happened to be. So fun! And since it just should be one, I didn’t have to do any notes of what I was doing, just keep on knitting. Well, soon enough I began to suspect that it may be should be a bit too big, but I didn’t want to frog it and start all over again, it wouldn’t be that bad, would it? But of course it was! It was huge, our poor little Alex could have crawled in there and never found his way out again! So what to do? A while in the washing-machine, of course! And abracadabra, now it’s a third smaller. Unfortunately it lost a bit of the pattern effects as well as the brightness of the colours when felted, but at least possible to use – at least I hope so!

onsdag 3 december 2008

Lite blandat / A bit so and so

Det är inte bara vin i tankarna, en del stickning har det blivit på sistone också, även om jag nu är tillbaka i selen och bara har några stackars fattiga kvällstimmar på mej. Men några stycken blir det trots allt, det är väl inte mening att man ska sova bort sin ungdom – eller medelålder, snarare i det här fallet.

Jans tråkgrå sockar är nu klara, så nu är han nöjd för ett slag igen. Näst gång tror jag faktiskt att jag ska köra loss med ett par häftiga mörkgröna eller bruna. Enfärgade, förståss, det kan ju inte vara hur lössläppt som helst! Men innan dess ska jag faktiskt göra färdigt de just jämt påbörjade till mej själv, när nu tid kommer för dem. Det är så mycket som känns mer angeläget, trots allt.



Now I’m back to work again, but never the less I have had some knitting done during the poor evening hours.

Jan’s boring grey socks are finished, and now he’s satisfied for a while. Next time I will do some more exciting, may be dark green or brown? But a solid colour, of course, it can’t be that unrestrained, can it?



En snabbstickad sjal har det också blivit till Karin. Gjorde den enkel i rätstickning av Evillas 6/2 garn, 180 gr hade jag och använde alltihop. Kanske – troligtvis! – blev den unset för stor, får se vad som sägs om den. Kniper det får hon ha en annan. Men jag tycker den blev trevlig, gillar färgskiftningarna och den verkar lagom varm och go för vinterbruk.




A fast done shawl for Karin is finished as well. It’s just in garter stitches, in Evilla wool 6/2. I had 180 gr and used all of it. May be it became a bit too large, but in that case I will do another one for her later. But I like the colours of it, and it looks warm and cosy for the winter.


Men framför allt har jag börjat på en helhäftig socka till våran Alex. Det ska bli en julstrumpa, en stor och färggrann och framför allt bara en! Tänk, inget att behöva komma ihåg och inget Second Sock Syndrome! Hur kul som helst. Hade jag bara kommit igång lite tidigare hade jag kanske hunnit göra en till mor och far också, men det får nog bli till nästa jul istället.




And last but not least, I have started with a Christmas Stocking for Alex! It’s so fun, big and colourful and I don’t have to remember what I’m doing and it will not be any Second Sock Syndrome! Isn’t it just perfect? If I just had started a bit earlier I could have done one each for Karin and David as well, but it has to wait till next Christmas.

Vinsnack / Only in Swedish

I går var det åter dags för en nyhetsprovning i Munskänkarna Trollhättans regi, och det är alltid lika spännande att se vad provningsgruppen valt ut av Systembolagets nyutsläpp. 15 viner hade vi att välja mellan denna gång, och det var över lag trevliga bekantskaper, även om en del var trevligare än andra. T ex var väl Mezzacorona Gewurztraminer – nr 96899 – inget att springa benen av sej för att bli vid. Vill man ha en Gewurztraminer finns det så många andre mycket bättre. Men varför stirra sej blind på det trista när det finns såna pärlor som Dr Crusius Traiser Rotenfels Spätlese Trocken Riesling (milde tid, hur orkar tyskarna med alla sina långa namn?) – nr 99554 – ett kanonvin med doft av citrus, mineral och våt sten. Smaken var fantastiskt lång och harmonisk, med hög syra utan att vara vass och både honung och citrus. Skulle vara helt fantastisk att bara sitta och sippa på i stilla ro och kontemplation eller i goda vänners lag, och helt säkert alldeles utmärkt till mat med en rejäl dos syra i, liksom ett stänk sötma. Kanske något asiatiskt?

Ett annat väldigt trevligt vitt vin var Vouvray Sec Laurent kraft – nr 99731. Gjord på druvan Chenin Blanc, pärlan i mellersta Loiredalen, frisk, fräsch smak av syrliga, gula äpplen. Även här var det en väldigt bra balans mellan syra och sötma, men betydligt lågmäldare än rieslingen.

På den röda sidan var nog, enligt min smak, Southern Ocean Cabernet Sauvignon Merlot – nr 96552 – kvällens fynd. Ett lätt men ändå smakrikt vin, frisk syra, måttlig strävhet och en hel del bär. Med råge värt sina 89:-.

Lite upp i prisskalan kom nr 96910, Medeus. En härligt vegetativ doft av skog och tallbarr, mjuka tanniner (=garvsyra = strävhet), diskret men klart märkbar ekton i smaken och även här skog. Ett friskt, fräscht, piggt vin från Sardinien gjort på druvorna Cannonau (Grenache i övriga välden) och Carignan.

Och så kvällens höjdare, Châteauneuf-du-Pape – nr 96409 – till den inte helt oöverstigliga priset av 199:- Lite ung är den än, kan nog växa till oanade höjder om den får några år på sej i viloläge, men definitivt trevlig att dricka redan nu. Fast om man inte är ute efter lagringsviner, så skulle jag nog allt hellre ta två flaskor Southern Ocean än en Châteauneuf-du-Pape. Kanske, den var förbaskat trevlig. Rätt vad det är vill man ju ha nåt lite extra, när man stått vid spisen och lagt ner sin själ i tillredningen av en kalasmiddag. Den får då förståss inte vara alltför kryddstark, tanninerna skulle inte bli trevliga då, men en härlig vintergryta med en massa godsaker i, en köttbit av mörkare slag, en del rotsaker och en hel del örter, det vore nog inte dumt.