MINA FAVORITER ALLA KATEGORIER!

M I N A F A V O R I T E R A L L A K A T E G O R I E R! / M Y F A V O U R I T E S!

Mina Favoriter

Lilypie - Personal pictureLilypie Fifth Birthday tickers

onsdag 28 januari 2009

Det rör på sej /It's moving on



Det rör på sej, även om det inte går så rasans snabbt med allt. Men nu har jag i alla fall fått snabbsjalen klar. Lite löjligt blev det, satte igång i en farlig fart med den, fick för mej att jag inte hade mer än en vecka på mej. Men när den var nästan klar ramlade pengen ner, det är inte nu på fredag utan nästa fredag den ska överlämnas. Men det gör ju inget att den ligger färdig några dagar, hade varit betydligt värre om jag räknat fel åt andra hållet. Inte blev den särskilt stor, och absolut inte något märkvärdigt på något vis, men förhoppningsvis ska den kunna värma ett par frusna axlar vid något tillfälle.


Things are moving on, even if not very fast. But now the shawl is finished at least. It became a bit stupid, I did it in highest speed, because I was so convinced that it had to be finished for tomorrow, but when it was almost done I realised I had been mistaken about the day it should be left over. It isn’t until next week! But better in this way than in the opposite, isn’t it? It isn’t very big and absolutely nothing in particular, but hopefully it will be warm and nice for a pair of frozen shoulders!




Två sockar på samma gång har jag också lyckat åstadkomma. Fast inte på så sätt som de avancerade stickerskorna gör. Nej, det här är två helt olika, stickade parallellt men som slumpade sej bli klara på samma gång. Ja, den första i vardera paret alltså, har de andra två kvar. En tunn, lite drygare som så småningom ska hamna på Ulfs fötter, och en tjock mullig en, som Karin ska få testa. Tror att de kan bli goa istället för tofflor inomhus. Knappast något att stoppa i ett par skor, men har en känsla av att det inte är det hon vill ha stickade sockar till. Ska bli spännande att höra vad hon säger om dem. Den andra är påbörjad och i går kväll tillbringade jag en god stund som övervakare när mina elever i vingrundkursen skrev sitt prov, och vad var då lämpligare än att ha en stickning i händerna? Något litet och okomplicerat skulle det vara, så det lätt gick att bryta och då var den idealisk för ändamålet. Halvvägs till hälen kom jag i alla fall.

Two socks at the time, it’s what I’ve done now as well! But not really in the way you think of and what the advanced knitters do. Those two are different, just happened to be finish with them just about the same time. A thin one for Ulf and a thicker, cosy one for Karin. She has never had any like those before, so it will be very interesting to hear what she thinks about them.


Snart färdig med brandbilströjan, åh så spänd jag är på hur den ska bli! Hoppas innerligt att en del av bubblorna i mönstret försvinner vid tvätt och lite lätt blockning.

Almost finished with the fire engine sweater, and I'm so thrilled about it! I really hope the bubbles will disapera after some blocking.

onsdag 21 januari 2009

Hastigt påkommet / All of a sudden


En gång i höstas nämnde en god vän i förbifarten att hon skulle kunna göra en keramikskål till mej, och jag kände för en sådan? Detta hände sej en afton som tillbringats i goda vänners lag, och alla och envar var synnerligen vänligt och generöst sinnade och efter detta gentila erbjudande kontrade jag naturligtvis med att jag i så fall skulle sticka något till henne. Till saken hör att jag saknar all fallenhet för lera och andra hårda material, medan det är tvärt om för goda vännen. Det där med garn är inget som passar hennes händer.

Ja så gick tiden, och denna händelse föll mej helt ur minnet. Tog det väl inte så allvarligt ens i sägandes ögonblick om jag ska vara helt ärlig. Men nu häromdagen fick jag en indikation på att en egenhändigt hembränd bytta av något slag kommer att hamna i min ägo inom den närmaste tiden. Jätteroligt, jag älskar verkligen keramik, men var är det jag lovade henne? Inte ens på planeringsstadiet i ärlighetens namn. Snacka om att få eld i baken! På huvudet ner i garnlådorna och tänka sej, ett lämpligt sjalgarn stod att finna. Är tyvärr inte helt säker på att färgen är den optimala för henne, den är ganska stark och hon är mer åt det bleka hållet i sitt färgval, men garnet är jättehärligt. Så igång med en enkel rätstickad sjal som jag försöker piffa upp lite med hålrader, enklast tänkbara men i alla fall inte helt slätt. Räknar med att jag gjort ungefär en tredjedel, så det ska nog ordna sej. Den måste vara klar nästa onsdag för att hinna tvättas och blockas och torka innan överlämnandet på fredag kväll. Färgen på bilden är inte särskilt korrekt, den är i verkligheten inte så blå utan snarare grön-turkos.

One evening last autumn, a good friend said just about nothing that she could make me a ceramic bowl, if I wanted to? Of course I did! This happened an evening with good friends, when everyone was extremely friendly and generous-minded. And after that gentile offer I replied that I could knit something for her. I was really very pleased, because I love ceramics but don’t have any talent for clay and other hard materials. And at the same time, my good friend is in just the opposite situation, can’t stand to do anything that includes a thread of any kind.

Then it wasn’t anything more said about that and the whole thing appeared from my memory. But now, just a few days ago, it came to my knowledge that something will be handed over to me when we will meat at Friday next week. Oh dear, and I who had nothing for her! Right in to the stash and there I found a yarn suitable for a simple shawl in garter stitches. And then I went on, and since then I have done hardly anything else. At least not when it comes to knitting. Now I have done just about half of it, and I think I will manage to finish it in time. At latest it has to be done next Wednesday so I can block it at Thursday. The colour isn’t the most perfect, I think she would be more comfortable with something paler, but it had to be this one or nothing to get it finished in time. The colour of the photo isn’t quite correct, it’s more green turquoise, but still quite intensive.







Men detta innebär att övriga aktiviteter får stå tillbaka. Några varv på andra grejer blir det ändå, för att ruska om fingrarna lite, men just inget att tala om. Fast brandbilströjan börjar komma sej, nu är mönsterbården på framstycket klar och det är dags att börja med halsringningen. Jag stickade runt upp till armhålorna, där jag delade för fram- och bakstycken och fortsatte att sticka den sista tredjedelen av mönsterbården fram och tillbaka. Var lite fundersam på hur det skulle vara att sticka med två färger på avigan, men bortsett från att det är lite drygare så är det på inget sätt svårare. Den enda skillnaden är att jag inte kan ha båda trådarna över fingret samtidigt, utan måste släppa den jag inte arbetar med och det gör det naturligtvis hela proceduren lite långsammare. Det är så himla kul med tvåfärgsstickning – finns det inget annat ord på svenska, som motsvarar stranded på engelska? – men jag känner att jag behöver massor med ytterligare träning. Det bubblar sej lite mer än jag tycker känns bra, hoppas att det korrigerar sej en del efter tvätt. Stackars våran Alex som blir påtvingad alla dessa experiment från min sida! Och stackars våran Alex’s föräldrar som måste husa alla dessa övertaliga tröjor! Men nu har jag i alla fall gått upp till storlek 3 år, även om det inte minskar problemet med att få plats med dem. Men det finns ju så mycket kul och underbart! Har ni skådat Hannens pirattröja? Jag blir grön av avund, så mycket läckert hon får till och så jämt och fint! Ja, ja, jag får väl fortsätta att träna.


But in spite of this, I have done a few rows here and there at my other projects. Have to change needle sizes for my hands now and then. And for my mind!

The Fire Engine sweater is growing. I did it in a round up to the armholes and there I separated the back and front. Now I’m almost finished with the front, shall just start with the neck decreases and then it’s just a couple of cm left there. It’s really fun to do, but I am well aware of that I need a lot of more practice with stranded knitting. It’s a bit bubbling, I think it is hard to know how much I have to stretch – or not stretch! -the yarn. And there are so many wonderful patterns, just look at this lovely sweater!






Karins kofta är på gång också. Inte är det många varv gjorda, men ändå! Det är ett väldigt tjockt garn, Cygnets Rich Wool Chunky från Modern Knitting. Ett ljuvligt garn och till det använder jag stickor nr 9. Har aldrig stickat med så tjocka förr, och inbillade mej att det skulle gå snabbt som ögat. Men icke. Förstår inte varför, men det är en strid med varenda maska att få dem av och på stickorna. Men det är å andra sidan inte så många maskor och var varv blir ju nästan en cm, så det ska väl gå skapligt snabbt ändå. Är i alla fall väldigt nöjd med hur det artar sej så här långt och har redan i huvudet att göra ytterligare en eller ett par i detta garn.



The cardigan for Karin is on its way, too. Not very far, but never the less! It’s a very bulky yarn, Cygnet’s Rich Wool Chunky from Modern Knitting, and I use needles 9 mm. It’s the first time I knit with such big size of needles and thought it should go very fast. But it doesn’t! I don’t understand why, but the yarn is very stiff on the needle so I really have to work hard for every single stitch. But never the less, I’m very satisfied about how it turns out so far, and am planning for one or two other in the same yarn.

torsdag 15 januari 2009

En, två … många / One, two … many



Allra först måste jag visa fotot jag fick från Karin till min mobil. Crickettröjorna har kommit fram och är provade, visst är de fina, våra pojkar?

First of all I have to show the pic I got in my mobile phone from Karin. The Cricket sweaters has arrived and are tryed on. Ain't they lovely, our boys?





Nu fladdrar jag åter som en lycklig fjäril från blomma till blomma! Många grejer på gång, och lilla flätkoftan till Linnea är till och med klar. Den har gått snabbt och elegant, stickad uppifrån och ner, inte en söm att sy, bara några trådar att fästa och knappar att sy i. Lysande, nu får jag bara hoppas att den ska passa unga fröken.

Now I’m flying as a happy butterfly from flower to flower! It’s a lot on the needles now, and a small cable cardigan for Linnea is now done. It has been fast and easy, knitted from the top down, not a seam to sew, just to weave in the ends of the yarn and put on the buttons. Brilliant, now I just hope it will fit the young lady.





Brandbilströjan till Alex går framåt också, om än inte i samma fart. Tjock som bara den blir den, inte något att ha under jacka, kanske snarare som ytterplagg en kylig vårdag. Alltså ingen större brådska med den. Mönstret är från Sandness och norrmännen är tydligen helt galna i att klippa i sina stickningar. Så är det tänkt här också, att man ska sticka runt ända upp till axlarna och klippa upp för ärmarna, men aldrig i livet jag vågar mej på det i denna! Det verkar bara för kusligt, tror nog allt det är bäst att öva på någon liten provlapp ett antal gånger innan jag vågar mej på det till något ”riktigt” som jag lagt tid och möda på.

The fire engine sweater for Alex is progressing well, even if not in the same speed. It’s really thick, nothing to wear with a jacket, perhaps as outerwear a cool spring day. So it’s no hurry with that one, no spring in sight for several months. The pattern is from Sandness and Norwegians are apparently completely mad about cutting into their knitted things. And so it is planned with this one too, you should knit in round up to the shoulders and cut up for the sleeves. But I don’t dare to do that! It seems just weird, I think I will try it – some day! - on small swatches a number of times before I dare to do it on a proper knitting.





Guitar Man Socks växer också till sej, halvvägs på första skaftet. Tycker de ser riktigt bra ut, och Jan har redan önskat sej ett par sådana också. De här är tänkta till Ulf, så Jan får allt vänta ett slag.

Guitar Man Socks are on their way as well, half way to the heel at the first one. It looks really good, and Jan has already ordered a pair of them, too. These are mending for Ulf, so Jan has to wait for a while.


Däremot har jag nu skaffat mer vantgarn och snart ska väl Jan ha sina bilvantar med fällbar topp i alla fall. Köpte ytterligare ett garn samtidigt och ska göra ett nytt försök med lite kortare bit mellan mudd och tumme, och likaså låta bli fingrarna i sånt här tjockt garn, tänker mej att det skulle fungera bättre med bara en resårkant en liten bit upp på fingrarna.


Karins kofta har kickats igång också. Inte många varv än så länge, men ändå …

Och sist men inte minst, har fått hem garn till en tröja till Jan. Inför detta inköp förkunnade han att det kanske rent av skulle kunna vara kul med något annat än svart, brunt eller marinblått. Höll med och visade vad han hade att välja bland. Och han valde rött! Och inte vilken röd färg som helst utan en riktigt rejält tomteröd! Snacka om omsvängning. Jag tycker den är helläcker, men hade väl aldrig trott att Jan skulle välja en sådan. Ska nog börja med en provlapp i kväll.

Och så har jag sett en sån ljuvlig tröja på Stick å Brinns blog, som skulle vara perfekt till Alex. Ja, ja, jag vet, han behöver inte fler tröjor nu, men jag har tänkt göra den i stl 3 år, det har han inte så många av än. Och ja, jag vet, han har inte fyllt två än, men vad gör en stackars mormor? Den här från Yll och Tyll går bara inte att motstå, och så ska det vara en mössa till också. Och till skillnad från de flesta andra tröjor jag gjort ska denna vara i bomull, så det blir väl liksom en särskild hög för sej, eller hur?


However, I have now got some more yarn for the Magic Mittens for Jan and hope to finish the second one in a few days time. At the same time I bought an additional yarn and will do another pair as well, with a little bit shorter between the cuff and the thumb, and do them without fingers, I think this yarn is a bit too thick for that. May be it would work out better with just a ribbed edge half way up at the fingers.

I’ve also started with Karin’s cardigan, not many rows so far, but still ...

And last but not least, I’ve got the yarn – from Modern Knitting, where else? – for a sweater for Jan. When I asked him about what colour he should prefer I really got a shock, he said it could be fun with something else than black, brown or navy blue, took a look at web shop and he chosen red! And not just red, it’s really Santa Claus Red! Talk about reversal. I think it is lovely, but I had never ever guessed that Jan would choose that one. I will do the swatch tonight.

And I have seen such a lovely sweater on a blog that would be perfect for Alex, with cars in a line. Yes, yes, I know, he does not need more sweaters now, but I plan to do it in size three years, he has not so many of them yet. And yes, I know, he is not even two yet, but what should a poor grandmother do? I just couldn’t resist it, and it is a cap with the same pattern. And unlike most other sweaters I have done so far, this will be in cotton, so it can’t be compared with the other ones, right?


Och så har jag fått en utmaning från både Strumpstickorna och Nina. Här är mina svar:


4 av mina favorittvprogram:

Tittar inte särskilt aktivt på tv. Herrn i huset har ensamrätt till fjärrkontrollen, men är det något nyhetsprogram på burkar jag lyssna. Är det någon engelsk deckare brukar jag vanligtvis följa med i handlingen tämligen väl och På Spåret är lite småkul att lyssna på.

4 saker jag gjorde igår:

· Jobbade
· Lagade middag
· Hade den sista lektionen i baskursen i vinkunskap
· Stickade en ärm på liten flickkofta


4 saker jag längtar till:

· Vecka 9, då vi ska tillbringa hela veckan med båda våra ungar med familjer!!!
· Våren
· Sommaren
· Pension

4 favoritrestauranger:

· 43 kvadrat
· Alberts
· Meza

4 saker på min önskelista:

· Att våra ungar med respektive familj får det riktigt bra i livet
· Att vi alla får vara friska
· Att Migrationsverket och invandrarministern – vad det nu är han heter – börjar tänka
· Att Israel slutar bära sej åt som svin

söndag 11 januari 2009






Jag måste bara berätta om överraskningen som kom i fredags! Ett paket från Ulf och Helene, de rara små liven. Och i detta bulliga paket fanns en kalender för 2009, med ett stickmönster för varje dag. Ja nästan i alla fall, några var uppdelade på flera dagar. En salig blandning av stort och smått, roligt och oroligt och en del helt absurda. Vad sägs om stickad sushi t ex, eller ringar att ha runt pappersmuggar? Kanske inte vad jag kommer att välja, men många toppar, sockar, halsdukar och sjalar längtar jag efter att få göra och allra först ska jag göra Guitar-Man Socks av den 2 januari. De ska Ulf få.

I just have to tell you about the surprise I got last Friday! A package from Ulf and Helene, the dear ones. And in the package was a calendar for 2009, with a random pattern for each day. Yes, almost at least, some were divided for several days. A glorious mix of big and small, fun and less fun and some totally absurd. What about knitted sushi for example, or cosies for plastic cups? Maybe not what I will choose, but a lot of tops, socks, scarves and shawls I yearn to make and first of all I will do the Guitar-Man Socks of January 2. They will be for Ulf.


Men det var inte det enda paketet som kom, garnet till Karins kofta som jag beställde i söndags från Modern Knitting damp ner också. Snabbt marscherat, må jag säga. Verkar jättehärligt och genast satte jag igång med provlapp. Men till min oerhörda förvåning hade jag inte någon lämplig sticka, trodde faktiskt i min enfald att jag lyckats samla på mej tillräckligt många för att klara vad än som dök upp i min väg. Alltså var det bara att skaffa nya, och då dök som gubben i lådan tanken på Harmony Wood upp i skallen. Har den senaste tiden läst på en hel hög bloggar om Handelns Hantverks nya webshop, där det dessutom var lite rabatt på ett startpaket av just dessa stickor. Sagt och gjort, nu är beställningen lagd och har dessutom hunnit ha en mycket trevlig mailkontakt med Hanna. Ser med stor förväntan fram emot att få greppa dessa underverk och komma igång med koftan.

But it was not the only package that came, the yarn for Karin’s cardigan which I ordered last Sunday from Modern Knitting Came as well. Fast done, I may say. It looks really nice and I just had to start with the swatch immediately. But to my immense surprise, I didn’t have a suitable needle. I really thought I had enough to handle whatever that appeared in my way, but how wrong I was. So I just had to order some more and then appeared, just as jack-in-box, the idea of Harmony Wood. I have recently read in a whole bunch of blogs about a new web shop, which also has a little discount at a starter box of these needles. Said and done, now is the order done and I really look forward to try them and get started with the sweater.





I går började jag dessutom på ett par Magic Mittens till Jan. Vantar är tyvärr inget som jag har någon större erfarenhet av, så därför begrep jag inte att jag inte förstod mönstret riktigt förrän det var för sent. Alternativt är det ett fel i det, men strunt samma, lite konstiga blir de. Har gjort färdigt den första, det gick som tåget i Järbos Raggi, 18 m per 10 cm. Men mellan mudd och tumgrepp är det alldeles för långt, så de blir näst intill armbågslånga. Ok, kanske lite överdrivet men i alla fall … Dessutom var det inte så smart med stickade halvfingrar i det här tjocka garnet, men nu är det som det är och jag ska göra den andra likadan så får Jan testa och se vad han gillar det här med topp som kan vikas tillbaka. Verkar ganska smart, och blir det till belåtenhet ska jag göra ett annat par som förhoppningsvis blir lite vettigare.

Yesterday I started with a pair of Magic Mittens for Jan. But mittens are unfortunately nothing that I have much experience of, so I didn’t grasp that I did not understand the pattern correctly until it was too late. Alternatively, it is a mistake in it, but all the same, the one I have done so far is a bit weird. It was fast done in Järbo’s Raggi, 18 st / 10 cm. But between the cuff and thumb grip, it is far too long. And may be it wasn’t that smart with half fingers in this thick yarn, but now it is done and I will do the second in the same way. Then Jan has to test them and see what he think about the idea that the top that can be folded back. Looks pretty smart, and if he likes them, I will make another pair that hopefully will be a bit more sensible.





Men det här garnet, som jag i all hast sprang och inhandlade i den lokala garnaffären, räckte inte. Helt och hållet en tankekullebytta från min sida, självklart räcker inte 150 m – som 100 gram innehöll – till två vuxenvantar. Men av det som blev kvar på det inhandlade nystanet, efter att första vanten var klar, räckte precis till ett par till Alex. Tror inte det tog två timmar att sticka dem, så de hann precis med i lådan som gick iväg med crickettröjorna för en liten stund sen.

But the yarn, which I purchased in a rush in the local yarn shop, didn’t last for more then one. I really don’t know what I was thinking about, probably not thinking at all. Of course 100 grams / 150 m isn’t enough for two adult mittens. But what was left of this first ball was just enough for a couple of mittens for Alex. I don’t think it took two hours to do them, so they were just in the box that went off with the cricket sweaters to London a few hours ago.

torsdag 8 januari 2009

En eller många? /One or many?






Nu har jag varit så monogam att jag blir alldeles matt bara av att tänka på det! Och länge har det hållit i sej, flera veckor, förstår inte vad som drabbat mej. Först Davids tröja och bara den, som en liten blå höll jag på innan jul, tittade inte ens åt något annat. Sedan under julveckan bytte jag i och för sig, höll på med mina sockar men märk väl bara med dem, och sedan var det åter bara Davids tröja som gällde när vi väl kom hem igen. Och när både den och sockorna var klara höll jag, envis som en igel, bara på med Alex’ crickettröja.


Men nu är den också klar, och nu ska det bli andra bullar. Jag ska glatt och lyckligt återgå till mitt gamla vanliga polygama liv. I tisdags började jag med brandbilströjan till Alex, i går satte jag igång med en kofta/jacka till lilla Linnea, och i kväll ska jag minsann börja på ett par Magiska Vantar! Ha, så lycklig jag är! Dessutom är garn beställt till en kofta till Karin och en tröja till Jan, och så skulle jag allt väldigt gärna vilja börja på en Abby till och januarisockorna i StickaMeras sockklubb ser väldigt kul ut!



Now I have been so monogamous that I began to wonder if it was something seriously wrong with me! And it has last so long, several weeks, just don’t understand what’s happened. First it was David's sweater and just that for several weeks before Christmas, I didn’t as much as looked at anything else. Well, during the Christmas week I changed to the pair of socks for myself, but it was just them and nothing else. Back at home again I went back to David’s sweater with absolutely nothing else in my mind till it was finished. And when both that one and the socks were finished, I began with the cricket sweater for Alex and assiduous as a beaver kept on with it, not as much as a glance to anything else, and as a result that one was finished in no time.

But now it's going to be changes! I will gladly and happily return to my old polygamous life. Last Tuesday I started with the fire engine sweater for Alex, yesterday I started with a jacket for baby Linnea, and tonight I think I will start with a pair of Magic Mittens! Ha, so happy I am! And besides this, I have ordered yarn for a cardigan to Karin and a sweater for Jan, and I think I will start with another Abby soon and the January socks at StickaMera’s sock club looks so nice, I’m really temped to give them a try as well!

måndag 5 januari 2009

Att göra en crickettröja / How to make a cricket sweater



En dag i somras, närmre bestämt i augusti, fick jag det stora hedersuppdraget att göra en crickettröja till David. Så glad jag blev! Men det visade sig också bli en utmaning av sällan skådat mått. Först och främst, hur ser en crickettröja ut? Är inte speciellt intresserad av sport i allmänhet och cricket i synnerhet, men nåt vitt trodde jag mej veta att det skulle vara. Alltså blev första steget att gå på jakt efter lämpligt mönster, och var om inte på Ravelry kan man finna vad man söker? Hittade till och med två, men den ena såt bättre ut än den andra, så den skulle det bli. Mönstret såldes av Modern Knitting, och ett sådant inhandlades tillsammans med garn. Jovisst skulle den vara vit, med en tvåfärgad bård ovanom muddarna och runt halsen. Flätor skulle det också vara för att det skulle bli korrekt och det är ju inga problem, eller …?

Mönster och garn kom i god ordning, och då kom jag på att jag nog inte läst så noga som jag borde. Mönstret räckte upp till storlek 42”, och våran söte, rare, välbyggde David krävde 50”. Alltså krävdes det en del omräkningar, och var tar man hjälp om inte i den fantastiska boken Knitters Handy Book of Sweater Patterns. Där finns alla storlekar för alla masktätheter – ja, mer eller mindre i alla fall. Men flätor drar väl mer än slätstickning? Hm, provlapp med fläta och slätstickat parti gjordes, och det räknades och räknades om. Till slut trodde jag mej i alla fall veta vad jag höll på med och satte igång. Men det har runnit mycket vatten under bron sen augusti, och den har tagits fram lite nu och då, för speciellt humoristiskt var det inte med den tämligen monotona delen från mudd upp till ärmhål. Men till slut var den biten klar och ärmarna gick sen med en viss fermitet. Lyckades till och med få till det så att flätorna skulle mötas vid raglanintagningen, och det blev jag mäkta stolt över. Men när allt väl var ihopkopplat kom funderingarna på hur lång själva raglanlinjen skulle vara. Vågade inte lita på mönstret helt och fullt, för jag började med v-ringningen tidigare än vad som angavs där, och helst skulle ju maskorna på framstyckena räcka hela vägen upp. Intagning vartannat varv, var tredje, eller …? Beslöt mej för att köra hårt från början och se vad som hände. Men hur lätt är det att mäta och bedöma när det är hopknölat på en sticka? Halvvägs upp, eller vad jag förmodade var halvvägs upp i alla fall, mätte jag första gången och blev helt övertygad om att hela oket skulle bli alldeles för kort, ve och fasa. Försökte mäta mot en av Jans tröjor, men då såg det ut som om det skulle bli för stort! Mätte igen och fick ett tredje mått. Vid det laget började jag förtvivla, och bestämde mej för att inte mäta något mer utan bara fortsätta. Gjorde så, och själva tröjan såg faktiskt skapligt vettig ut i proportionerna när det var dags för att sticka på halskanten. Men jag borde ha börjat med v-ringningen långt tidigare än jag gjorde, en sådan kant som det var tänkt skulle bara inte få plats. Eller rättare, det skulle inte bli plats över för nån hals, och det hade ju inte varit så kul. Så in i det sista fick jag räkna, klura och modifiera, och tröstar mej med att David trots allt inte vet hur det var tänkt att den skulle se ut. Färdig är den nu i alla fall, efter fyra månaders mer eller mindre intensivt arbete, och faktum är att jag tycker den är fin! Nu kan jag bara hoppas och be att storleken ska stämma, för till saken hör att vår David som med sån möda byggt upp sin kropp med diverse godsaker under ett helt långt liv, nu har gått ner åtskilliga kilo sedan i somras. Visst vore det snopet om den hänger som en säck på honom? Om några dagar ska jag skicka iväg den, ska bara göra färdigt motsvarande till Alex. Jag kunde ju inte motstå att börja på en till honom direkt, och den har gått som tåget. Har nu bara oket och därmed samma dilemma som ovan kvar, men har i alla fall lärt mej att börja med v-ringningen tidigare än jag normalt skulle ha gjort.




One day last summer, more exact in August, I had the great honour to make a cricket sweater for David. How glad I was! But it showed up to be a challenge of huge dimensions. First and foremost, how does a cricket sweater looks like? I’m not interested in sports in general and cricket in particular, but I thought I had heard that it ought to be white. So the first step was to search for an appropriate pattern, and where if not at Ravelry? There you can find whatever you're looking for, and I found two of the kind. One looked better than the other, so it had to be that one. The pattern was sold by Modern Knitting, as well as proper yarn. Yes, it should be white, with a bicoloured edging above the cuffs and around the neck. It should be cables as well, and that wouldn’t be any problems, or …?

Patterns and yarn came in good order, and then I realised that I not had read the information as well as I should. The pattern lasted up to size 42", and our dear David called for 50". So, it took some recalculations, and in that situation where to find helps if not in the fantastic book Knitters Handy Book of Sweater Patterns? There are all sizes for all gauges - yes, more or less, at least. But cables draw more than plain knitting doesn’t it? Hm, a swatch with cables as well as stockinet stitches was made, and I counted, and counted again. Finally I thought I knew what I had to do and started it up in good faith. But it has run a lot of water under the bridge since August, and it was just done a little bit now and then at it, because it wasn’t that humorous, very monotonous from the edge to the armpit. But at last the body was finished and then the sleeves were done quite fast and easy. I even managed to get the cables at the sleeves to coop with them at the body when I joined the pieces and started with the raglan decreases. Must say I was quite proud of that. But at that time came the question about how long the actual raglan linen would be. Didn’t dared to trust the pattern completely, because I began with the v-neck decreases earlier than what was said there, and preferably the front pieces stitches should last all the way up. Should I do decreases every second row or every third, or …? Decided to do it every second row from the start and see what happened. But how easy is it to measure and estimate when it is on a needle? Halfway up, or what I presumed was halfway up in any case, I measured the first time and became totally convinced that the whole yoke would be far too short, oh dear. Tried to measure it against one of Jan's sweaters, but then it looked as if it would be too big! Measured again and got a third answer. By then I began to despair, and decided not measure any more, but just continue. Did so, and the sweater finally was finished and ready for the v-neck edge it actually looked quite sensible. But I should have started with the v-neck decreases much earlier than I did. The edge at the pattern was much too wide to be able to get on it. Or, it would not be room for a neck in it, and it had not been that fun, had it? So in the end, I got to count, figure and modify again, and comforts me with that David after all do not know what it was intended to look like. In any case, now it’s finished after four months of more or less intensive work, and the fact is that I think it looks nice! Now I just hope and pray that it will fit, because everything I do tend to be too big, and besides that David has lost several kilos since last summer. It would be disappointing if it will hang as a sack on him. In a few days time I will send it to him, I will just finish the similar one for Alex. I couldn't resist starting one for him directly, and that one has been fast done so far. (How many Alex-sweaters are there in one David-sweater?) Now I only have the yoke left and am in the same dilemma as above, but in any case the experience with David’s taught me to start with the v-neck earlier than I normally would do.