MINA FAVORITER ALLA KATEGORIER!

M I N A F A V O R I T E R A L L A K A T E G O R I E R! / M Y F A V O U R I T E S!

Mina Favoriter

Lilypie - Personal pictureLilypie Fifth Birthday tickers
Lilypie - Personal pictureLilypie Second Birthday tickers
Lilypie - Personal pictureLilypie Second Birthday tickers
Lilypie - Personal pictureLilypie First Birthday tickers

torsdag 26 mars 2009

Tröjor på gott och ont /Sweaters in good and bad


Det är jätteroligt att sticka mönster med många olika färger, men oj kära hjärtanes så svårt det är! Brandbilarna till Alex, det första försöket, blev skapliga men lite bubbliga. Spände uppenbarligen garnet för hårt. Nu har jag gjort en tröja med hästar, som var tänkt till lilla Linnea. Tanken var att jag skulle försöka bättra mej, och inte hålla garnet så hårt denna gång, för att få den slät och fin. Och jovisst, slät blev den, men nåt så stor! Vare sig mask- eller radtäthet hölls, så oket är minst en storlek större än delen under armhålorna. Inte kul, när oket är ivuxet är nederdelen för liten, det finns inte ett barn av kvinna född som den skulle kunna passa till, skulle möjligtvis vara en extremt kroppsbyggarfixerad tvååring och var hittar man en sån? Alltså återstår bara att förlika sig med tanken att den är obrukbar och skall kastas. Fast om den ändå är ohjälpligt förlorad och dömd till att försmäkta i lågorna i sopförbränningen, skulle man då inte innan detta öde kunna köra den ett varv i tvättmaskinen, på skonsammaste program? För är det inte så att lösa maskor drar ihop sej mer än fasta? Tänk om det skulle kunna gå att få oket att dra ihop sej så det landar på samma maskfasthet som övriga delar? Inte för att jag tror att det blir någon höjdare ändå, men det skulle vara kul att se vad som händer. Eller det kanske kan hända något om jag helt enkelt sprutar över lite het ånga från styrkjärnet, så bara oket blir "behandlat"? Kanske skulle kunna vara en idé att testa. Men visst är det svårt att acceptera ett totalt misslyckande när man lagt ner så många timmars jobb, och under en stor del av dem dessutom i sin enfald trott att det skulle bli bra. Fast misstanken kom mot slutet, så jag slutade faktiskt några mönsterrader tidigare än vad som var tänkt. Men inte sjutton hjälpte det.


It’s so fun with stranded patterns, but oh dear how hard it is! The fire engines for Alex, my very first try with it, turned out ok but was a bit bubbling. I obviously stretched the yarn too much. Now I have done a sweater with horses for Linnea, and tried hard to not held the yarn that hard, to avoid the bubbles. And it isn’t the smallest bubble at all, but turned out to be huge instead! The gauge became too loose, so the yoke is at least one size bigger than the body! Not a bit funny, when the yoke will be ok in size the body will be too small. The only one who it could fit is a two years old bodybuilder, and were will I find her? So, it’s just to accept that I have to through it away. Sad but true. But if it is the only way for it to go, why not first try to felt it a tiny little bit? If I have understood it correct, the looser stitches will felt more than the other. I really don’t believe in the idea, but it could be interesting to see what will happened. Or may be just try with some hot stream from the iron? In that way it's just the yoke that will be "treated". Could be worth a try, perhaps? But it is a bit hard to accept that the only result after all those hours of knitting will end up in the litter box, especially as I thought it should be so nice during the work. At least till the last rows. I got a bit suspicious at the end, so I skipped the last few rows of the pattern. But it didn’t help, obviously.





Dessutom är nu andra kompiströjan klar. Inte lika fin som den första, enligt mitt tycke, men förhoppningsvis helt acceptabel. Nu ska det rockas loss med ett par koftor till tjejkompisarna.



The second sweater for Alex’s friends are now finished as well. Not as nice as the first one, but ok. Now I’ll do two cardigans for the girl friends, and just hope they will turn out in a proper way.

lördag 21 mars 2009

Lite vinsnack / Only in Swedish

Nu har vi påbörjat jobbet inför höstens vinmässa. I torsdags hade vår grupp den första träffen, och nu ska vi prova oss fram till vad vi ska presentera i vår monter den 7 november. Långt dit, men det är mycket som ska hinnas med innan dess. Vi ska välja ut ca 20 viner gjorda av druvorna Pinot Noir, Aglianico, Verdicchio och Pinot Blanc. Det ska vara representativa, intressanta, kul och spännande viner i en lagom mix, och vi började med att prova sex stycken Pinot Blanc viner. Den druvan har väl tyvärr något av tråkstämpel över sej, ingen förväntar sej något särskilt spännande eller upphetsande men faktum är att det finns riktigt trevliga sådana också.

Fast allra först fick vi ett igångsättningsglas innehållande Charles Kellner Rosé (nr 97649, 100:-)Sommar i koncentrat, vi kunde riktigt höra bin som surrade och fåglar som kvittrade i solgasset på balkongen eller i bersån. Kan varmt rekommenderas om man vill ha något friskt, fräscht, somrigt jordgubbstonat att starta sommarfesten med eller helt enkelt att bara sitta och njuta av en härlig sommarkväll.

Av de vi provade var det fyra som föll inom ramarna för det förväntade men ett par stycken var riktigt mumsiga, klart överraskande. Det var först och främst Thüngersheimer Johannisberg (nr 5969, 93:-) från Franken i Tyskland. Den var fruktig, lite blommig, klart vegetativ i doften och smaken var lång, harmonisk och fruktig med en bra syra och en mild beska. En verklig överraskning, och det skulle förvåna mej storligen om vi inte i slutänden kommer att ha med den på mässan – ja, under förutsättning förståss att den finns kvar på Systemet i halva september, när beställningen ska läggas. Det är ju tyvärr inte helt självklart.

En annan riktigt trevlig historia var Willm (nr 83541, 125:-) från Alsace i Frankrike. Lite ung fortfarande, och doften kom och gick och kom igen, allteftersom tiden gick. I smaken fanns en mycket trevlig fruktsötma, balanserad med bra syra och en viss beska, inte så väldigt lång men trevlig så länge den varade.

Apropå trevliga viner, så var vi i Åmål förra lördagen på en regionprovning. Som provning betraktat lämnade den tyvärr en hel del övrigt att önska, men vi hade en trevlig dag i trevligt sällskap, och några av vinerna var definitivt värda att förnya bekantskapen med. Och allra trevligast var Prado Rey (nr 2391, 120:-) från Ribera del Duero i Spanien, gjord på druvan Tempranillo – eller Tinto Fino som den kallas där. Det är en crianza, vilket betyder att den lagrats på ekfat ca 1 år innan försäljningen. Eftersom den inte legat längre och troligtvis på fransk och inte amerikansk ek, så var vaniljsötman inte påträngande. Ibland har jag lite svårt för vissa av de spanska vinerna, i synnerhet de traditionella från Rioja, för eken och vaniljsötman har en tendens att slå ihjäl druvsmaken, men denna var frisk och fräsch, tydlig smak av druvan och med bara en liten välbalanserad ekton i bakgrunden. Den kommer vi definitivt att införskaffa, det spanska beståndet i vårt vinlager är sorgligt litet så det skulle sitta fint med ett litet tillskott där.

onsdag 18 mars 2009

Tro't eller ej / Believe it or not



Helt otroligt, jag kan inte fatta det, Jans tröja passar! En sån överraskning, kan knappt tro det är sant. Är det ett trendbrott, månde? Kommer det att ske igen? Ack, om det vore så väl. Nu har jag nämligen börjat på en ny kofta till Karin, den förra var inte helt perfekt, för att uttrycka det lite milt.

It’s just unbelievable, Jan’s sweater fits! What a surprise, I can hardly trust my eyes. Will it be a new trend? Oh how I hope so! Now I’ve just started with a new cardigan for Karin, the last one didn’t fit that perfect, so to speak.




Denna gång ska jag göra en omlottkofta, kanske lite flexiblare. Har hittat ett mönster på en alldeles slät sådan, som jag ska sticka i silke. Jag köpte garnet hos Sannstick, ett helt underbart sådant i silvergrått. Men det är sockgarnstunt, och masktätheten är 28 maskor och 38 varv per 10 cm, så det är ett riktigt klosterarbete. Har räknat och klurat och tror att jag kan ha den färdig till 1:e juni – vi ska träffa dem då igen – om jag stickar minst 50 gr = ca tio timmar i veckan på den. Började i måndags och har hittills hållit tidsramen.

This time I will do a wrap one, hope it will be easier to get it to fit in that way. I found such a nice pattern, a plain one to knit in silk, 28 st and 38 rows / 10 cm. Not the fastest one I can think of, but I think I will manage to finish it before we will see them next time, 1st of June, if I knit at least 50 gr = just about 10 hours per week. Started last Monday and so far I’m up with the schedule.

Men de övriga projekten får inte glömmas bort. Andra kompiströjan har en och en halv ärm nu, och därefter oket. Det bör inte ta så rysligt lång tid, tycker jag. Sen är det bara två kvar av dem.



Hästtröjan till Linnea måste också fortskrida. Är en liten bit upp i mönstret och det är ju så himla kul, även om det är lite drygare än vanlig slätstickning. Måtte jag nu klara av att inte spänna garnet för mycket, så det blir bubbligt.



But I mustn’t forget the other things I’m working at. The second sweater for Alex’s friends are almost finished, just a few rows of the second sleeve and then the yoke left. Then it’s just two more to do.

The horse sweater for Linnea has to go on as well. I’m at the yoke now and the stranded pattern. It takes its time, but it is so fun! Now I just hope that I don’t hold the yarn too stretched, so it will bubble.

fredag 13 mars 2009

Restgarnströja / Left over sweater



Nu är första kompiströjan klar, snabb och rolig var den, men ack så stor! Tänkte inte – som vanligt! – på att vissa garn töjer sej mer än andra efter tvätt, och Opals sockgarn tillhör absolut den första kategorin. Den är nog snarare i storlek 4 år än det tänkta 3. Men strunt samma, en vacker dag finns det säkert någon 4-åring som kan använda den. Rolig var den att sticka, samlade ihop alla grönaktiga rester jag hade och randade hej vilt. Tyvärr ville sej inte färgerna på bilden, ärmarna är faktiskt mörkt gröna och inte mörkblå som det ser ut som! Har en hel drös med andra rester också, men de är lite svårare att få ihop till en fungerande enhet. Men det var definitivt ett lämpligt sätt att göra av med alla dessa större eller mindre mängder överblivet garn på.

Nu kör jag så det visslar om det på upploppet för Jans tröja. En tredjedels ärm och halsringningen klar, sen kommer sanningens minut!

I morgon ska vi till Åmål och hälsa på Munskänkarna där, som ordnat en regional heldagsvinprovning. Det ska bli kul, har inte varit på den typen av provningar på ett par år nu. Det brukar vara åtta vita viner som provas på förmiddagen samtidigt som vi får lyssna på någon i ämnet väl bevandrad person som berättar om det vi får smaka. Efter lunchuppehåll blir det sen åtta röda viner som får sej en genomgång, innan hemfärd framåt eftermiddagen. Men Åmål ligger åtminstone 1½ timmes bussresa härifrån, men även om det är jättetrevligt att tjôta med medresenärerna så måste man ju ha något i händerna under tiden, eller hur? Har tänkt jag ska ta med den cirkusfärgade kompiströjan som bara kommit några få cm. Kan nog vara lagom att få den klar upp till armhålorna. Men för säkerhets skull, om inte det räcker till hela färden, så tar jag nog med mej sockarna jag håller på med också. De har blivit lite styvmoderligt behandlade på sista tiden. Jan ser med stor förtjusning fram emot att tröjan ska bli klar, men tror faktiskt att han tycker sockarna är än mer angelägna.

Now is the first sweater for Alex’s friends finished. But it’s big! Didn’t thought – as usual! – about the difference in yarns and how some stretch out more than other. And Opal’s sock yarn stretch a lot! So after wash it became one size bigger than before. But never mind, sooner or later it will be ok. It was fast done and very fun to do. I used left over yarn from a number of socks, choose all I had in green varieties and think it turned out quite well. Unfortunately the colours became quite odd on the photo, the sleeves are dark green and not dark blue, as it looks like! I’ve still quite a lot of smaller or bigger balls of sock yarn left, and will definitely do more sweaters in this way but I don’t have much enough of suitable colours to mix together for the moment so it has to wait for a while.

Now I’m in a hurry with Jan’s sweater, have just a third of the second sleeve left and the neck edge. I really hope I’ll manage to finish it this weekend. Then we’ll see if it fits!!!

Tomorrow we will go to Åmål for a region wine tasting. It will be so fun, we haven’t been at that type of tasting for a couple of years now. It will start around 10 o’clock with eight white wines and a lot of interesting information about them. Then it will be lunch and after that we will have eight red wines. It’s usually very interesting and we really look forward to it. We will go by bus there, and it will probably take 1½ hour and of course I can’t just sit there all that time, even if it is a lot of nice people to talk to. I just have to have something in my hands and will take the second “friend” sweater with me. Have just done a few cm on it, so I suppose it will be enough. But I don’t think I will start at the sleeves there, so to be sure to not run out of knitting before I’m home again I will take the socks for Jan with me as well. Can’t take the risk to run out of knitting, can I?

söndag 8 mars 2009

Frustration

Tiden går, nu är det ett slag sen igen jag skrev något här. Har varit fullt upptagen med att hosta, snyta mej och samtala med internetoperatörens supportrar. Idel förtrytelser för hela slanten.

Förkylningen kan jag väl acceptera, fick den ju av våran favoritkille Alex, och det får man naturligtvis stå ut med. Men att Internet ska krångla så in i bänken gör mej så in i norden trött!

Det började i tisdags kväll med att det helt enkelt la av. Då brydde jag mej inte om att göra något åt det, men sen på onsdagen när det envisades med att vara stendött tog jag kontakt med supporten. Och tänka sej, det var ett större externt fel, inget som hade med vår dator eller uppkoppling att göra. Skönt men frustrerande. Jag var då hemma från jobbet, på grund av ovanstående förkylning, så lite ledsamt var det att inte kunna surfa runt eller läsa mail eller göra allt det man brukar göra med Internet. Enligt utsago skulle felet vara avhjälpt onsdag kväll eller torsdag förmiddag, och de skulle skicka ett SMS när allt var klart.

Torsdag förmiddag kom så meddelandet att allt var klart. Glad som en kalv på grönbete satte jag på datorn och försökte komma ut på nätet. Men inte sjutton fungerade det! Ringde supportern, som gjorde någonting där bakigenom. Yes, då funkade det! I tio minuter – sen la det av. Ringde upp igen, drog hela harangen och ny kille gjorde något nytt mystiskt, vad det nu är de gör. Allt fungerade perfekt, i ca fem minuter. Nytt samtal, fick då veta att jag borde vända mej till modemsupportern. Sagt och gjort, fick instruktioner om hur jag skulle göra så snart jag kom ut på nätet igen. Det var något om nedladdning av ny mjukvara, sen skulle alla problem vara ur världen. Trodde dom, ja. Inte fasiken fungerade det. Ytterligare två samtal till internetsupportern och fick instruktioner om hur jag genom kontrollpanelen och hitan och ditan och omstart av modemet skulle få det att fungera. Underbart, då behövde jag i alla fall inte ringa varje gång jag skulle ut och kika, även om det var lite frustrerande att jag inte kunde hålla mej kvar ute i cyberspacen mer än några minuter i taget.

I princip samma historia upprepades under fredagen, och då var jag riktigt trött på alltihop trots att jag lyckades få igång det av egen kraft. Tänkte ta itu med det på allvar på lördagen, kräva att avtalet bröts eftersom de inte kunde leverera vad jag betalade för o s v. Orkade helt enkelt inte i fredags. Men under över alla under, i lördags körde alltihop igång så snällt som om det aldrig i livet varit något strul! Och höll sej i schack gjorde det också, ända fram till kvällen. Skit, men lät det vara, för att ta itu med det nu i dag. Men nu gick den igång lika snällt. Fattar ingenting, men har en känsla av att det inte går att lita alltför mycket på det. Nu ska jag i alla fall försöka få till det här inlägget, innan kontakten med yttervärlden bryts igen.


I’ve had problems with Internet, it hasn’t worked since Tuesday evening, and since that I have been in contact with the support I don’t know how many times. Every time they have managed to get it in order, but not for more than five – ten minutes, then it has died again. Really very frustrating, but after some calls I learned how to do myself. There is a place on the desk where you can repair something, and then restart the modem and after that it will work again for some minutes. But so frustrating! After several days like that – I’ve been home from work because of a bad cold – I decided to cancel the deal with the operator, if they can’t deliver what I’m paying for, then I don’t want to have anything with them to do. But by some strange reason, it all was back in normal yesterday, I almost got a shock when I turned it on and it worked all by itself! Well, late last night it died again, but it was just as it never had been any problems today when I put it on. But I really don’t trust it, so I will hurry to get this away, before it turn off again.


När jag inte kämpat med och mot internetuppkopplingar har jag faktiskt fått en hel del stickat.

When I not have been fighting with Internet I have done some knitting.




En liten tröja till Linnea har kommit upp till armhålorna. Nu är det ärmarna som ska göras, innan det roliga med hästmönstret kan börja.

A sweater for Linnea has reached the armholes. Now it’s just the sleeves left before I will start with the yoke and the horse pattern. I really look forward to that!




En alldeles vanlig, slät och simpel liten tröja i Tilda, som ska bli till en av Alex’ kompisar.

A plain, simple sweater in the yarn Tilda, for a friend of Alex.




Och en likaledes slät och simpel tröja till en annan av Alex’ kompisar, fast i restgarner från tidigare gjorda strumpor börjar komma sej. Det ska bli kul att se hur jag lyckas få ihop färgerna, tror jag har lämpliga som räcker.

Another just as plain and simple sweater made of left over yarn from socks. It will be very interesting to see how it will turn out in the end. I think and hope that I have enough of yarn in suitable colours.




Mitt livs första tå-upp sockar är på gång, ska bli till Jan. Mönstret är Rhythm Man Socks.
My very fist toe-up socks are on their way, as well. I do them for Jan and the pattern is Rhythm Man Socks.

Dessutom är jag ungefär halvvägs på första ärmen av Jans tröja. Den är inte lika kul, och vågar inte ens tänka på hur tradig nästa ärm ska bli.

And besides that I have done half of the first sleeve of Jan’s sweater. It isn’t that fun, but it goes fairly fast. But the thought of begin with the second one isn’t that thrilling!




Och förresten, jag glömde ju att tala om att koftan till Helene, som jag gjorde i en storlek mindre än vad måtten angav, blev alldeles lysande! Lyckades inte få till någon bra blid på den, bara en bakifrån. Hur roligt är det? Karins kofta fick jag ingen publicerbar bild alls på, men den var å andra sidan inte lika kul, definitivt en storlek för stor :-(



And by the way, I forgot to mention that the cardigan for Helene, that I did one size smaller than the measurement said, was perfect. Unfortunately I didn't manage to get a propper picture of in on her, just one from the back and it isn't that fun, is it? The cardigan for Karin was definitly too large, and didn't get a photo of that at all.

måndag 2 mars 2009

Vintersemester / Winter holiday

En vecka med barn och barnbarn går fort, vill jag lova. Är redan inne i vardagslunken igen, nästan innan ledigheten hann börja.

Ulf och Helene fick nog nästan mer än de tänkt sej, när vi drösade in allihop. Först Jan och jag på lördagseftermiddagen och sen Karin, David och våran Alex på söndagen. Väntade i och för sej, och i teorin lät det väl inte så mycket, men när veckan var till ände tror jag de tyckte det var rätt skönt att få ha sitt hus för sej själva igen.

Men roligt hade vi, och snön kom och låg så djup och härlig. Pulkaåkning och pulsning i lårhög snö går minsann inte av för hackor för en liten kille, och i alla fall mormor tyckte det var precis lika kul. Ok, det snöar i London också lite nu och då, i alla fall vart 18:e år, men inte ligger det som det gjorde här.

Det fanns faktiskt en väldig massa kul att göra:


Leka med katten, t ex
Play with the cat, for instans


Eller leka med alla kul bilar
Or play with all funny cars


Eller rida på en åsna
Or take a ride on a donkey



En tur i rutchbanan kanske?
A trip on the slide, perhaps?



Eller kanske rent av bara ta en liten promenad
Or may be just take a walk



Eller varför inte ett härligt bubbelbad?
Or why not a lovely bubble bath?

Det var väl inte lika kul för hjälten att följa med på museer eller till affärer, men även gamlingar kan ju behöva lite att roa sej med. Och apropå affärer, till och med jag shoppade loss och köpte mej en ohemult dyr tröja. Är fortfarande skakad i mitt innersta, rena vanvittsaffären. Att lägga pengar på garn är helt i sin ordning, men på kläder … Kan fortfarande inte fatta att jag gjorde det. Men ingen annan tyckte det var märkvärdigt, så det var det kanske inte då?


How fast a week goes! The week off had hardly started before it was over. Now we are back in the everyday life and has just the memories left of a wonderful week with children and grandchild. But I suppose Ulf and Helene think it’s lovely to have their house for themselves again. I think it almost was a bit more than they had imagined having all of us there for a whole week.

We arrived to theme at Saturday evening and Karin, David and our beloved Alex came at Sunday afternoon, and then it was full speed. It came a lot of new, lovely snow just in time, and it was so fun for Alex to play in it and ride the sledge. Ok, they have snow in London as well, now and then, but here he could play around in another way than at home, where it disappears much faster.

May be it wasn’t that fun to go with the old ones to museums and shops, but even old folks needs some entertainments, don’t they?

All together we had a lovely week together, but I think Ulf and Helene enjoy the silence now!







En del stickat blev det också, dels i bilen fram och tillbaka och dels på kvällarna när Alex somnat. Det var Jans tröja jag hade med mej, och nu är både bakstycket och framstycket klart, och första ärmen precis påbörjad. Jan tittar med förundran på den snabba tillväxten, han är ju van vid att det jag gör till honom tar sin rundliga tid. Men ingen regel utan undantag, minsann.


Some knitting was done as well, both in the car on our way as well as in the evenings, and now the whole body of Jan’s sweater are finished and the first sleeve just started. He has followed the speed with wonder, the things I’m doing for him don’t normally goes that fast.


Fast vi kanske inte ska ta ut något i förskott, ärmarna är trots allt kvar, och nu är huvudet sprängfyllt av ett sånt roligt uppdrag som jag bara måste sätta igång med omgående. Alex har nämligen fyra kompisar, vars mammor har kommenterat tröjorna han har fått och uttryckt sin besvikelse över att deras stickande vad det nu kan ha varit slutade att producera när första babytiden var över. Så Karin kom på den lysande idén att jag kanske skulle kunna göra varsin tröja eller något till dem, och på samma gång låta Alex få möjlighet att använda de han redan fått. Självklart! Och visst blir man både mallig och glad för förfrågan, även om den kom av ren självbevarelsedrift.

Samtidigt väntar jag spänt på ett garnpaket från Britts Butik, till en helt ljuvlig tröja med hästar på, som jag tänkt kompisbarnbarnet Linnea ska få. Den ser så rolig ut att göra, så jag kan knappt bärga mej tills det kommer! Det är beställt från Britts Butik, med design och garn från Sandnes.

Och som om inte detta vore nog, så visade Helene med sorg i sinnet upp Himalayasjalen jag gjorde till henne för ett par år sen. Den har tagit slut, i alla fall som sjal betraktat. Nu ligger den som en fortfarande färggrann klick men i kraftigt förminskat skick över ett armstöd till soffan, och Helene vet numera allt om filtning i maskin. Jo men visst, en olyckshändelse händer så lätt, och nu har jag börjat leta runt efter ett lämpligt mångfärgat garn att göra en Candle Flame av. Det mönstret har jag haft i åtanke länge, och nu ska det snart bli av, hurra!

Men summan av kardemumman är att Jans tröja kanske får ta en liten paus mellan kropp och ärmar. Men nu är det ju snart vår, och då använder han ju ändå inte tjocka tröjor, eller …? Kanske lite värre med sockarna jag just påbörjat till honom, dem skulle han nog allt gärna vilja ha rätt snart.

Om jag skulle ta och köpa en lott? Då kanske jag inte behöver jobba så mycket utan kan koncentrera mej mer helhjärtat på alla dessa viktigheter?



But it isn’t finished yet, and now I have so many ideas in my head. Karin told me, that the mothers of four of Alex’s friends has admired the stuff I’ve made for his, and complained over the fact that they haven’t got anything since the kids were newborn. And now she wondered if I could think of doing a sweater each for the four of them, when I’m waiting for Alex to grow out of all them he has. I suppose they don’t have room for any more right now, and she thought it could be a good idea to distract me with something else. And it worked! But first I have to do a sweater for Linnea, our friend’s granddaughter. I’ve ordered the yarn and pattern for such a lovely stranded knitted one, with horses on, and I can’t wait to get started with it. So, sorry Jan, I suppose you have to wait a bit longer for yours. But the socks I’ve just started for him I just have to do, he is more anxiously waiting for them.

And then I just have to do a Candle Flame shawl for Helene. She got a Himalaya shawl a couple of years ago, and just loved it, but now she has learned everything about felting in the washing machine, and is in a desperate need of another warm and colourful one. And I have been looking at that pattern for such a long time, so I just longs to start with that one, too, will just find the perfect yarn for it. Any suggestions?