MINA FAVORITER ALLA KATEGORIER!

M I N A F A V O R I T E R A L L A K A T E G O R I E R! / M Y F A V O U R I T E S!

Mina Favoriter

Lilypie - Personal pictureLilypie Fifth Birthday tickers

måndag 27 april 2009

Lite stickat och stora nyheter / Some knitting and big news

Jag förstår inte vart tiden tar vägen. Det blir långt mellan inläggen här ibland, fast jag tycker att jag inte gör annat än skriver. Fast bara skriver gör jag nog inte, om man tänker efter. Lite tvätt och matlagning sticker jag emellan med när jag inte stickar eller är upptagen med munskänkeri. Och så läskiga jobbet, förstås. Jag har inte tid med sådana dumheter, faktiskt.

The time just flies, don’t understand where it goes. It’s quite a while between the posts here, though I think I do nothing but write. But may be not all the time. A little laundry and cooking in between when I not knit or are busy with the wine society. And the job, of course. I have no time for such nonsense, actually.





Den senaste veckan har det varit ponchostickning för hela slanten, och nu börjar den ta form. Har bara nederkanterna kvar, och så tvätt och lite lätt blockning. Färgen blev kanske lite i häftigaste laget. Jag tyckte det verkade så bra med den lila färgen mot det röda, när jag la nystat på den stickade biten, men det blev inte riktigt vad jag hade förväntat mej. Får se när den är helt klar.


The past week has been spent with poncho knitting for the whole slope, and now it’s almost done. I have only the edges left, and washing and a tiny bit of blocking. The colours are perhaps a little bit too hard. I thought it looked so well with the purple colour to the red one, when I put the ball on the knitted piece, but it didn’t turned out exactly what I had expected. Well, well, we will see when it is completely finished.





Karins kofta går sakta men säkert framåt, nu är det bara en och en halv ärm kvar innan den är mogen för att ge sej ut i stora världen. Hoppas den blir bra, tänkte att en omlottmodell skulle sitta fint nu. Den ska nämligen inte bara skyla Karin utan även Alex’ lillasyster alt –bror!!! Ja, tänka sej, våran Alex ska bli storebror! Jag har allt redan spanat in några babymönster, men har faktiskt lovat att vara lite mer återhållsam än när Alex var på gång. Det lär finnas en hel del kvar sen dess, som aldrig hanns med att använda.


Karin's cardigan is slowly but surely going forward, now it’s just one and half sleeve left before it is finished. I really hope it will fit, because I think that a wrap model would be nice now. It will not just cover Karin but also Alex's baby sister or -brother! Yes, isn’t it fabulous, our Alex will be a big brother! I have already checked out some baby patterns, but have actually promised to be a little more prudent than when Alex was expected. There are probably quite a few things left from his first year that he never had time to use.

onsdag 22 april 2009

Nu löper livet på i vanliga spår igen. Fredagens vedermödor har bleknat bort, så när som på att vi saknar bilen. Den står på verkstad för sanering, och det lär ta en eller ett par veckor innan det är klart. Röklukten börjar ge med sej, till och med i hissen har den dämpats ner. Lite senare idag ska det dessutom komma någon från saneringsbolaget och gå igenom alla våra ventiler, så det ska nog bli bra på tid och stund.

Now life goes on in the ordinary tracks. Friday's hardships have faded away, besides that we have no car for the moment. It’s away for remediation, and it will take one or two weeks before it is ready. The smell of smoke is less and less for every day here, and even in the elevator it has slowed down. Later today it will also come someone from the clean-up company and go through all of our valves, so it will probably be just fine soon enough.






Nu har jag gjort klart den fjärde och sista av tröjorna till Alex’ kompisar. Samtidigt som jag köpte garn till den förra, gula, kofta så köpte jag samma kvalité fast i orange, till den här. Det garnet – Mette från Grunnebo Garn – var inte kul då, och ännu mindre kul nu. Ärligt talat var det vidrigt, oljigt och obehagligt att sticka med och till råga på eländet luktade det illa! Har aldrig varit med om maken. Men jag gnetade på och mönstret var kul och när den väl var tvättad blev den bra mycket behagligare. Lukten är borta och den är riktigt mjuk. Fast det blir inget mer inköp av den sorten mer!

Mönstret hittade jag i Rich Designs Kids to Grown-Ups Seamless Sweaters.



Now I have finished the fourth and last of the sweaters for Alex’s friends. When I bought the yarn for the yellow cardigan, I bought the same quality but in orange, for this one. The yarn - Mette from Grunnebo Yarn - was not funny then and evens less fun now. Honestly, it was disgusting, oily and unpleasant to knit with and on top of that it smelled bad! But I went on with it, the pattern was fun and once it was cleaned, it became much more pleasant. The smell is gone and it is really soft. But I will never ever purchases that kind any more!

I found the pattern in Rich Designs Kids to Grown-Ups Seamless Sweaters.

fredag 17 april 2009

Sotsvart fredagskväll / Soot-black Friday evening


Utsikt från köksfönstret
View from the kitchen window




Nästan klart
Almost finished

Lycklig går jag hem från jobbet, fredag kväll så härligt. En lugn, avkopplande kväll väntar, med mycket stickning och kanske något kul på tv. Middagen fixas och därefter lika bra att diska upp, så alla plikter är avklarade. I godan ro står jag där med lödder till armbågarna, när jag lite diffust hör ett antal utryckningsfordon. Inget man tänker på när man bor mitt i stan, sirener hörs både nu och då. Men oj, de här stannar nere på gatan, rakt under oss. Torkar av löddret och kikar ut. Där har tre brandbilar stannat, och upp utefter väggen pyser rökslingor. Inget mysigt scenario, precis. Jag ser att de öppnar garageporten och röken bara väller ut, kolsvart och tjock som tjära. Den stickande lukten tränger in, trots att vi bor på fjärde våningen. Men hur kul är det att vara fyra trappor upp och uppenbarligen ha en rejäl brand nånstans under fötterna? Vi gick ner för att höra vad som händer, och det visar sig att en bil fattat eld där nere, en av 24. Rökdykare kommer och går, vid något tillfälle hörde jag en av dem säga till någon ledare att de ännu inte kunnat se om det finns någon människa därinne. Det måste ha varit tjockt!

Efter en evighet, eller en halvtimme eller så, är elden släckt och röken börjar mattas av så smått, tillräckligt för att vi ska få veta att en bil brunnit, inget mer. Men vilken vet vi fortfarande inte. Klockan är vid det laget runt halv åtta, och ett informationsmöte annonseras till kl nio. Rapport och Så Ska Det Låta med lite okomplicerad stickning, sen anslöt vi till övriga frågande och lite småoroliga medgarageinnehavare. En bil som sagt var helt utbrunnen, dock inte vår, men alla var täckta med tjockt, otäckt sot som vi fick veta var tvunget att avlägsnas inom ett dygn. Det gäller även motorn som måste tvättas. Dessutom fick vi veta att bilarna helst inte skulle köras därifrån för egen maskin utan bärgas, för att inte få in sot i kupéutrymmet. Men tillträde till garaget får vi inte förrän i morgon förmiddag, på grund av att röken fortfarande är hälsovådlig. Nu har vi varit i kontakt med försäkringsbolaget, i morgon bitti kommer det en bärgare och kör bilen till lämpligt ställe för lämplig sanering. Puh, tydligen kommer vi undan med enbart självrisk och slipper hantera eländet själva.

Trapphuset håller nu som bäst på att saneras, för där luktar för jä…t, men tack och lov har röklukten börjat avta här inne i lägenheten.

Nu ska vi ta varsitt glas gott vin!

Happy I went home from work, Friday evening, how wonderful. A quiet, relaxing evening, with plenty of knitting and maybe something fun at TV. I fixed dinner and then washed up, so all duties were done. Standing there, with foam to the elbows, I heard, a bit diffuse, a number of emergency vehicles. Nothing I really thought about, quite used to it, living in the middle of town, sirens are heard now and then. But wow, these stops at the street, right under us. Dried my hands and looked out and there had three fire engines stopped, and I also saw some smoke coming up along the wall. Not a cosy scenario, exactly. I saw them open the garage door and the smoke just cause out, jet-black and thick as tar. We could smell of burning rubber even though we live on the fourth floor. But how fun is it to be four stairs up and obviously have a big fire somewhere under your feet? We went down to see what happens, and it appears that a car took fire down there, one of 24. Smoke-helmeted firemen went in and out and I heard one of them say to a leader that they had not yet been able to see if there was anyone in there. The smoke must have been thick!

After an eternity, or half an hour or so, the fire was extinguished and the smoke starts to slow down, at least enough so they could tell who’s car it was on fire, nothing more. It was at that time around half past seven, and an information meeting was advertised till nine o’clock. Some news at TV and some simple knitting, then we joined the others that just like us had a car down there and wondered what had happened. One car was completely out burned, not ours, but all of them was covered with thick, nasty soot which we learned had to be removed within a day. Even the engine had to be washed. Furthermore, we learned that the cars would not be driven from the garage, they had to be taken by a tow truck, to not get the soot in to the interior space. But we will not have access to the garage until tomorrow morning, because the smoke is still dangerous. Now we have been in contact with the insuring company and in the morning there will come a tow truck and take the car to an appropriate place for the appropriate remediation. Puh, apparently we will get away with only the deductible and do not have to deal with the misery it selves.

Thankfully the smell of the awful smoke has begun to slow down here in the apartment, and now we will have a glass of a nice wine.

Ravelry

Ravelry kommer att bli min bleka död, kommer att jobba ihjäl mej, eller glömma att sova eller äta eller något annat hemskt. Men så roligt det är! Inte nog med att det visat sej ovärderligt att ha allt dokumenterat som jag gjort, vad gäller garn, stickor, mönster, tidsåtgång osv. Tänk sen alla mönster som finns att tillgå, bara att söka på något så pluppar det upp hundratals förslag. Sen så är det ju alla fantastiska projekt till beskådan, som andra gjort, med hänvisning i de flesta fall till var mönstret finns att hämta. Men nu har jag börjat rota runt bland grupperna som finns – och grupper finns det för alla smakriktningar och intresseområden. När jag av en slump råkade på en teststickargrupp var jag naturligtvis tvungen att gå med där. Sen hittade jag en till, med samma resultat. Det finns hur mycket kul som helst att teststicka, men jag ska vara ståndaktig som en tennsoldat och inte anmäla mej till mer än en i taget. Det vill ju till att klara av vad man lovar också, optimism i all ära men ibland krävs det trots allt lite realism också.

Och nu har jag hittat en grupp till, som bara verkar så kul: Random akt of Kindness! Det går ut på att man en gång i månaden kan lägga in en önskelista på vad man skulle vilja ha. Och ha vill man ju! Sen läser man igenom andras önskelistor, upptäcker förhoppningsvis att någon önskar sej något man själv kan tänkas avvara, skickar detta till vederbörande och får i sin tur om det vill sej väl något från sin egen önskelistad skickad till sej från någon annan. Jag fick för mej att det skulle vara väldigt kul med ett mönster på något främmande språk, alltså inte på svenska, danska, norska eller engelska. Det tog ca två timmar tills en vänlig själ erbjöd mej en bok på japanska! Och vem är väl jag att motstå ett sådant erbjudande? Dessutom erbjöd den vänliga människan mej lite garn också. Jag är så nyfiken, hoppas det kommer snart!

I min tur har jag nu skickat iväg ett par stickor som jag aldrig kommer att använda själv och i ett annat paket en bunt restgarner som någon annan desperat ville ha. Lysande, va?


Ravelry will be my pale dead, either I will knit till I drop, or forget to sleep or eat or something else awful. But how fun it is! It’s not just invaluable to have everything I have done documented, in terms of yarn, knitting needles, patterns, time, etc. Consider then all the patterns that are available just search for something and you get hundreds of proposals. Then there are all the wonderful projects to look at that others have done, with references in most cases to where to find the pattern.

But now I have begun to look around among all the groups - and there are plenty of groups for all tastes and interests. When I by a chance found a test-knitting group, I of course had to join it. Then I found another one, with the same results. Oh dear, so many fun projects there are. But I am going to be stout as a tin soldier and not notify me to more than one at a time. I have to be able to keep what I promise to do, optimism is all very well but sometimes a little bit of realism is necessary after all.

And now I have found a group that seems so fun: Random Act of Kindness! You can once a month write a wish list of what you would like to get. Then you will read through others' wish lists, and hopefully discover that someone wishes something you have and can spare. You send that to her and then may be and hopefully get something on your list from someone else. On my list I wrote I thought it would be very fun with a pattern in any foreign language, not in Swedish, Danish, Norwegian or English. Why? Why not??? My idea was to try to find out if it was possible to follow a pattern in French or German or something like that. It took about two hours until a kindly soul offered me a book in Japanese! And who is I to resist such an offer? Moreover, the friendly woman offered me some yarn, too. I am so curious, hope it will arrive soon!

In my turn, I have now sent a pair of needles that I never will use myself, and in another package a bunch of left over yarns that another lady was in desperate need of. Brilliant, isn’t it?

måndag 13 april 2009

Teststickning / Test knitting


Egentligen borde jag gå och lägga mej och inte sitta här och röra runt. Det är ju bevars väl arbetsdag imorgon igen. Men jag måste bara berätta …

Nu har jag fått klartecken från Kim Haesemeyer att berätta mer om teststickningen jag nämnde som hastigast för några dagar sen.

Som sagt, Kim hade hittat mej på The Testing Pool i Ravelry, och hade ett mönster på en poncho hon ville ha testat. Det tyckte jag lät lysande, och dessutom hade jag merparten av lämpligt garn hemma, så jag satte igång på stört. Ponchon är i filtmodell, en rektangel med hål för huvudet, inte den strutformade varianten alltså. Den stickas från sida till sida med ett jättestort ”knapphål” mitt på för huvudet, med lite mönster av olika slag utefter vägen. Garnet, Cygnet Wool Rich Aran, är tjockt och stickor nr 5,5 använder jag så det går undan rätt bra. Ungefär 20 % har jag nog gjort så här långt, men nu är det stopp för jag väntar på mer garn. Den ska nämligen bli tvåfärgad och det var bara en färg jag hade. Men Modern Knitting där jag beställt det från brukar vara snabba i vändningarna, så i morgon har jag det nog. Men velig som jag är kunde jag inte bestämma mej för vilken andra färg jag vill ha, så jag beställde tre olika! Klurig som jag är tänker jag att de som inte kommer att användas till detta säkert blir alldeles utmärkta till tröjor åt Alex, det är nämligen ett himla härligt garn, superwash 75 % ull och 25 % polyamid. Ber eventuellt att få återkomma med bön om smakråd lite senare.

Really, I ought to go to bed, not sit here, it is working day tomorrow. But I just have to tell …

Now I have got clear sign from Kim Haesemeyer to tell more about the test knitting I mentioned shortly some days ago.

As I said earlier, Kim found me at The Testing Pool at Ravelry, and she had a pattern for a poncho she wanted to be test knitted. I thought it sounds brilliant, and I had most of yarn at home so I started promptly. The poncho will be in the shape of a blanket, not cone shaped. It’s done from one side to the other, with different patterns in sections. The yarn, Cygnet Wool Rich Aran, is heavy and I use needle no 5,5 mm so it will be a quite fast project, I think. So far I have done just about 20 % of it, but had to stop because the pattern asks for two colours and I just had one. I have ordered more, and from my experience Modern Knitting is very fast so I hope to have it here tomorrow. But I couldn’t decide what second colour to choose, so I ordered three different! But they I not will use for the poncho will be perfect for sweaters for Alex. The yarn is lovely, super wash 75 % wool and 25 % polyamide. May be I will be back to ask for advise about what colour to choose.

onsdag 8 april 2009

Kul eller tråkigt / Fun or boring

Hur kan det komma sej att en del saker är så urbota tråkiga att göra, trots att de ser både kul och intressanta ut, medan andra som verkar tämligen enahanda kan vara riktigt kul att hålla på med?

Why are some projects so boring to do, although they look both fun and interesting, while others that seem rather monotonous can be really fun to work with?





Nu har jag gjort färdigt den tredje tröjan till Alex’ kompisar och den var inte kul. Grejen är att jag inte förstår varför, den gick snabbt så det var inte på grund av att jag blev uttråkad, och den ser faktiskt ganska fin ut. Men som sagt, så evinnerligt tråkig från första maskan till den sista. En liten aning har jag väl om varför, förstås. Garnet är inte kul. Mette från Grunnebo Garn, 100 % akryl. Jag vet ju att jag inte gillar det, men tjockleken passade, färgen passade, priset passade … Och mönstret – från Sandnes Mix för barn 0809 – var allt lite konstigt. Ärmarna skulle vara lika vida nertill som vid axlarna och skulle sedan dras ihop till lämpligt öppningsmått med ett band. Hur klumpigt skulle inte det bli? Det ändrade jag så de blev en halv gång smalare, men fortfarande tycker jag de är lite klumpiga för en liten tjejhandled. Likaså skulle den vara fruktansvärt vid i midjan för att vid hopsättningen mellan över- och nederdel blusa och till sist dras ihop till lämpligt mått. Ännu klumpigare! Den är ju inte tänkt att göras i något jättetunt garn precis, 22 m per 10 cm. Även här modererade jag den en del, men kunde nog ha gjort det ännu mer. Och sist men inte minst, nu vet jag att jag inte gillar att virka. Och mycket virkning blev det med kanter och hopsättning av styckena. Men den ser rätt trevlig ut, trots allt, så jag hoppas verkligen den lilla tjejkompisen kan ha den utan att se ut som en Michelingubbe.

Now I have finished the third cardigan to Alex’s friends and it was not a bit fun. The thing is that I do not understand why, it was fast done so it was not because I was bored, and it looks really nice. But as I said, so eternal boring from the first stitch to the last. Well, may be I have an idea of why. The yarn is not fun. Mette from Grunnebo Yarn, 100% acrylic. I know I do not like acrylic, but the thickness fit, the colour fit, the price fit ... And the pattern - from Sandnes Mix for children no 0809 - was a bit strange. The sleeves were mending to be as wide at the edge as at the shoulders and would then be merged into the appropriate dimensions. How clumsy would that be? I did them just about half the width from start and increased till the numbers of stitches it was mend to be, but still I think they are a bit clumsy for a little girl’s wrist. And it was just the same with the body, much wider that the top and then it was supposed to be merged with crochet stitches and at after that get a ribbon to give it the correct width. Even clumsier! The pattern asks for 22 st over 10 cm, not the thinnest of yarn. Here as well I moderated it, but I could probably have done it even more. And last but not least, now I know that I do not like to crochet. And it was quite a lot of crocheting around the edges and to merge the pieces. But it looks quite nice after all, and I really hope the little girl friend can have it without looking too much like a Michelin man.





Vad som däremot, helt emot alla odds, faktiskt är riktigt kul så är det silkekoftan till Karin. Sakta går det, och någon bra bild är helt omöjlig att få i dagsläget med rundstickan, men framåt går det, nu är det ca 15 cm kvar till nederkant och därefter ärmarna. Men garnet är hur härligt som helst att sticka i, och jag är våldsamt förtjust i den silverblå färgen.

At the other had and totally against all odds, the silk cardigan for Karin is really fun to do. The progress is quite slow, but it goes forward. Now it’s about 15 cm left to the edge of the body and then it’s “just” the sleeves left. But the yarn is so lovely and I just love the silverblueish colour! Unfortunately it’s impossible to get a good photo of it, with the circular needle holding it together.





Men nåt som är riktigt helkul att göra så är det Candle Flame till Helene. Har inte kommit så långt än, men med färgbytena och det härliga mönstret så är den verkligen en ren fröjd.

But something that is really fun to do is the Candle Flame to Helene. I haven’t don that much yet, but with colour changes and the beautiful pattern it is really a pure delight.





Ja, och så har jag satt upp mej på en teststickarlista på Ravelry, och fick för ett par dar sen förfrågan från Kim H om jag ville teststicka en poncho! Precis som om jag inte hade något annat att göra, slängde jag mej naturligtvis handlöst över det. Merparten av lämpligt garn hade jag redan, fick en obegriplig mängd över när jag gjort klart Jans röda tröja, så det var som om ödet menat att jag skulle kunna sätta igång med den på studs. Fast jag behöver ytterligare en färg, har bara inte riktigt kunnat bestämma mej för vad som kan tänkas passa. Något ljust åt beige eller grått kanske, eller kanske rent av nåt brunt. Den röda färgen är ju ganska intensiv, så det ska helst inte vara något som får den att se för hård ut i färdigt skick.


And as if I not had nothing else to do, I have joined a group of test knitters at Ravelry, and a couple of days ago Kim H asked if I would like to test knit a poncho! Of course I would! And I had quite a lot of yarn left from the sweater I did for Jan that would be just perfect. Now I just have to get some in a contrast colour, but I just can’t made up my mind. May be some light grey or beige or may be brown? I don’t want it to be too hard together. But I have to make up my mind quickly, I will need it soon.

fredag 3 april 2009

Lite vinsnack / Only in Swedish

Det är inte lätt att vara Munskänk, mycket är det! Förra fredagen hade vi månadsprovning med föredrag om och provning av Alsaceviner, i måndags hade vi mässgruppsträff, i onsdags var det dags för druvkursen och i går nyhetsprovning. Ja, det var väl inget eller ingen som direkt tvingade dit mej, bara min egen nyfikenhet, och in i det sista var jag tveksam. Men när det kom till kritan kunde jag naturligtvis inte hålla mej därifrån.

I april, liksom i oktober, är det inte tillfälliga viner som släpps på Systemet, utan de är tänkta att finnas att tillgå åtminstone ett år. Alltid tacknämligt med sådana, de tillfälliga vet man aldrig från elva till middag om de finns kvar. Det är ett elände vad gäller mässgruppsarbetet, det är inte kul att hitta kanonviner i april månad som skulle passa utmärkt att presentera på mässan i november, bara för att finna att de är slut redan i maj.

Men denna gång är det långvariga besökare som kommit till vårt kära system, och några av dem provade vi som sagt i går. Ömsom vin och ömsom vatten, kanske man kan säga sammanfattningsvis.

En riktigt trevlig vit var La Chapelle des Augustins 2007, nr 5335, 189:-. Den kommer från Sancerre i Loiredalen och är gjord på druvan Sauvignon Blanc. Ok, inget budgetvin kanske, men till lite festligare tillfällen … Tänk den med en chevréostbaserad förrätt, allra helst om den får ligga till sej något eller ett par år först. Det skulle nog vara mums för Måns. Lågmäld och finstämd med doft och smak av svartvinbärsblad och nässlor, en fröjd för både näsa och gom.

Gillar man Sauvignon Blanc av lite tydligare slag så är Nepenthe 2008(nr 6442, 119:-) från Australien ett bra alternativ. Inte lika övertydlig som de från Nya Zeeland, men ändå omisskännlig med sin tydliga gräs- och nässelton.

Chablis Domaine de la Bissonneuse 2007 (nr 5624, 155:-) är alltid trevlig, fast jag har en känsla av att priset höjts rätt avsevärt sedan förra årgången. Mild smörton, frisk syra, lång och fräsch som en Chablis bör vara, men för det priset … Det finns lika bra till lägre pris, alternativt bättre till det priset. Men inget ont om vinet i sej, riktigt mumsigt.

Av de röda som jag provade var det framför allt Morello Nebbiolo Merlot 2007 (nr 6250, 115:-) som stack ut och då mest på grund av sin näst intill absurda druvblandning. Nebbiolo och Merlot, undrar hur de kom på tanken att blanda dessa båda druvor? Och Nebbiolo i Australien? Inte ens det har jag tidigare hört talas om. Fast druvorna emigrerar hej vilt nuförtiden, inte lätt att hålla reda på var de finns och inte finns. Men för att återgå till just det här vinet, så var det faktiskt ganska kul. Det behövde en stund på sej i glaset för att nebbiolotonerna skulle framträda, men sen fanns det en hel del av både viol, lakrits och tjära där. Bra tanniner och en hel del frukt dessutom, fast det bör drickas ganska svalt för att inte kännas syltigt. Men definitivt värt att prova, om inte annat för sin originella blandning. För visst är vi lite som fågelskådare, prickar av de sällsynta och originella?

Ett lite lättare vin var Allegrini Valpolicella Superiore 2005 (nr 6010, 99:-), frisk, fräsch, bärig, inte jättestor men ett rent och säkert lättplacerat matvin i lite vardagligare sammanhang.

Ska det festas till däremot, isynnerhet om festen inte ska vara än på 7 – 8 år eller nåt, så är Xavier Châteauneuf-du-Pape 2007 (nr 6267, 199:-) definitivt något att satsa på. Ung som en påskkyckling idag, men absolut inte odrickbar på något sätt. En del tycker säkert att den är väl så trevlig nu med sin fräscha bärighet tillsammans med en liten fatton och örter, som vad det troligtvis kommer att bli på äldre dar. Verkar rimligt att kunna förvänta sej betydligt mer av läder och torkad frukt allteftersom tiden lider.

Ja, tänk så mycket gott det finns!

onsdag 1 april 2009

En färg i taget / One colour at the time

Nu ska jag ta en paus vad gäller flerfärgsmönstring, blev lite matt av mitt fatala försök med hästarna. Men jag kommer igen, har ett par mönster i åtanke som jag snart ska ge mej i kast med, fast de kommer att vara lite mindre. Tror det kan vara en god idé tills jag lärt mej behärska denna ädla konst.


Men under tiden jag återhämtar mej och samlar mod håller jag träget på med Karins omlottkofta. Ingen bild än, den ser lite konstig ut på rundstickan, men snart kanske … Hur som helst växer den i tillfredsställande takt, började uppifrån och är nu nästan nere i midjehöjd. Det innebär att jag snart inte behöver öka på i framkanterna mer. Jag tycker faktiskt maskantalet är ganska imponerande redan nu, har just passerat 400 och ska till slut ha 420 är det tänkt. Sen är det bara att fortsätta rakt ner, så lång den nu ska bli. 30 cm nedanför midjan kanske? Det går fyra varv på en cm och det tar ganska exakt en timme att få till, så några timmar till tar det innan det är dags att börja komplettera med ärmarna. Men ett sånt härligt garn – ofärgat silke från Sannstick! Sitter och funderar på om jag inte ska beställa lite mer och göra mej själv en tröja av det.

Now I’m taking a pause with the stranded knitting, will stay with one colour at the time for a while now. But I will not give it up, I have a couple of other patterns in mind, will just encourage me a bit more before starting with them. And they are not as big as the horse pattern, think that will be wise till I master the art a bit better.

During the time I’m going on with the wrap cardigan for Karin. It’s growing, even if it’s not fast. I do it from the top down, and now I have just about an inch left to the waist, where I will stop with the increases. Right now I have 400 stitches on the needle and will probably have just about 420 when they all are done. And it takes four rows per cm that takes about one hour to do. After passing the waist I will do another 30 cm, so I have quite some hours work left, before it’s time to start with the sleeves. But sooner or later …! It’s a very nice silk yarn, and I am attempted to buy some more to do a sweater for myself with it.





Den tredje kompiströjan ska bli en kofta av en modell från Sandnes häfte Mix Barn 0809. Lite annorlunda stuk på den, stickas från ärmkant till mitten x 2 och så stickas de delarna ihop. Sen ska nederdelen stickas för sej och så småningom virkas ihop med överdelen. Virkad kant ska det dessutom vara runt ärmsluten och kragen. Jag har just virkat på kanten på den ena ärmen. Det kändes lite konstigt att virka, det är säkert 30 år sen sist, men det satt där trots allt.

The third friend of Alex will have a cardigan, and so far I have done the sleeves and the yoke. The pattern is a bit different from the common ones. It starts in the beginning of the first sleeve and goes on till the middle of the back/front. Then the other one is done and finally the two parts are connected in the back with three needles BO. After that the body will be done separately and crochet to the yoke. It will also be a crochet edge at the sleeves and the collar. I have done the first edge, and it worked out quite well, even if it felt a bit strange to handle a hook again. I think its thirty years ago since I did it last time.





Och så har jag varit och shoppat loss! Massor med härliga garner till en sjal till Helene. Det ska bli en Candle Flame, har länge velat göra en men det har inte blivit av förrän nu. Egentligen ville jag ha ett garn med långa härliga färgskiftningar, men samtidigt är det ett absolut krav att den ska kunna stå ut med en vända i tvättmaskinen så jag kunde inte hitta något som uppfyllde båda kraven. I stället har jag köpt en drös Karisma som jag tänkt byta med efterhand. Många färger är ett önskemål, så den blir så lik den förolyckade Himalaya som möjligt. Allra helst skulle det nog ha varit en exakt lika dan, men det är för trist att gör samma en gång till, när det finns så mycket oprövat, så det får bli så här.




Today I have been shopping some yarn for a Candle Flame. It will be for Helene, our daughter in law. She longs for a new cosy shawl, the old one isn’t what it used to be after a visit in the washing machine! And it ought to be thick and warm and in a lot of colours. I think she most of all wants just the same as the old one, but it’s so boring to do two of the same and I have for quite a while looked at the pattern of the Candle Flame so that is what she will get. I will do it whit a lot of colours, so I hope it will be good enough.