MINA FAVORITER ALLA KATEGORIER!

M I N A F A V O R I T E R A L L A K A T E G O R I E R! / M Y F A V O U R I T E S!

Mina Favoriter

Lilypie - Personal pictureLilypie Fifth Birthday tickers

onsdag 30 september 2009

Snabbt och lätt / Fast and easy



I går hittade jag ett mönster på en liten babymössa som jag bara var tvungen att sticka emellan med. Snabbt som vinden gick den att göra i Novita Cloud Luxus, som jag fick av Amyrila i det sista hemlispaketet. Tycker den blev riktigt bra och ska nog göra en till. Tror nog att garnet räcker till i alla fall ett par sockor också.

Yesterday I found a baby hat pattern that I just had to start with immediately. It was very fast done in Novita Cloud Luxus that I got from Amyrila in the last Secret Pal package. I think it turned out very well, and intend to do another one as well. I even think the yarn will be enough for a pair of baby socks, too.


Men hu så kallt och ruggigt det är! Ja, det är väl inget annat att vänta, det är ju trots allt 1 oktober i morgon. Jag gillar normalt sett inte höstar, blir faktiskt lite smådeppig av mörkret som smyger sej på, lömskt som en mara. Det knepiga är att jag gillar egentligen inte att utsätta mej för en glödande sol heller, men ljuset tycker jag om! En frisk, klar, solig höstdag är helt i sin ordning, men hur många sådana finns det egentligen? Vissa år kan man räkna dem på ena handens tumme.

Men denna höst är helt annorlunda, ser med stor spänning och förtjusning fram emot allt som komma skall av stort och smått.

Till att börja med ska jag (igen!) göra ett tappert försök att sluta röka. Har tidigare genom åren försökt med all världens knep och hjälpmedel utan annat än kortvarigt resultat. Denna gång ska vi – Jan ska också göra ett försök – testa om akupunktur kan vara den hjälp som får oss att övervinna detta gissel. Det hade naturligtvis underlättat om man haft någon form av självdisciplin, men har tyvärr inte blivit begåvad med någon sådan.

Nästa roliga punkt på höstens agenda är utmaningen som VisaLisa kommer att dela ut i samband med att ”So you think you can knit?” startar i morgon. Framåt helgen ska vi få våra utmaningar, undrar vad i hela världen hon hittar på?! Måtte det inte bli något för lurvigt bara, är inte så helförtjust i garn som sticker ut åt olika håll. Men det blir nog bra, vad det än blir, eller i alla fall kul. Bra vågar jag aldrig förvänta mej att något ska bli. Råkar det sej så blir det en glad överraskning.

Sen kommer trevligheterna slag i slag, med nya barnbarn högst upp på listan. 6 respektive 11 veckor kvar. Det går ju vrålsnabbt, eller hur? Men kära hjärtanes, jag har ju hur mycket som helst kvar att sticka! Har faktiskt inte tid att sitta här …!

So cold and nasty it is! Well, I suppose there's nothing else to expect, it is after all 1st of October tomorrow. I do not normally like autumns, feel actually a tiny little bit depressed of the darkness that creeps up treacherous as a nightmare. Strange enough the matter is that I really do not like to expose myself to a burning sun either, but I like the light! A healthy, bright sunny autumn day is perfectly all right, but how many are there anyway? Some years you can count them on one hand's thumb.

But this fall is quite different, looking with great excitement and enthusiasm forward to everything that will happened of great and small.

To begin with, I will (again!) make a valiant attempt to stop smoking. I have previously tried over the years with all the tricks and tools in the world, but only with short-term results. This time, we - Jan will also make an attempt – shall test whether acupuncture can be helpful to get us to overcome this scourge. It should obviously be easier if I had any form of self-discipline, but I have unfortunately not been gifted with one.

The next fun item on the agenda this autumn is the challenge that Visa Lisa will distribute in "So you think you can knit?" It starts tomorrow. But it’s only in Swedish. All participants will get a chosen challenge, probably in the next weekend, something that we not normally knit. I really wonder what on earth she will find out?! I just hope it not will be something too furry, I’m not that fond of yarn that stand out in different directions. But whatever it will be, I’m sure it will be great or at least fun. Honestly, I never expect to be satisfied with anything I make and if it would happen it is a pleasant surprise.

And last but not least two new grandchildren at the top of the list. It’s now 6 and 11 weeks left. It’s not long time left, is it? But, oh dear, I have so many things left to knit before that! Have absolutely not time to sit here ...!

måndag 28 september 2009

Vardag igen / Everyday again





Vi kom hem i lördags kväll efter en ljuvlig vecka i London med våran Alex. Vilken energi en sådan liten man kan frambringa! Jag är helt slut, att rasa runt från tidig morgon till sen kväll kan knäcka den villigaste mormor. Det har marscherats som elefanterna i Djungelboken – one, two, one, two … - det har lekts kurragömma in absurdum, det har kravlats runt på golven och lekts med bilar och tåg och gamla mormor har till och med agerat häst. Men det var väl inte så lyckat, hästkraken kunde inte galoppera, stor skam måste jag erkänna. Betydligt lugnare för knä och rygg var det att läsa sagor. Men nu är jag tämligen trött på Postman Pat (Postis Per tror jag han heter på svenska), känner att jag klarar mej utan honom ett slag framöver. Men roligt har vi haft och längtar som en galning till nästa gång vi får träffa honom.

En liten gnutta stickning hann jag trots allt med på kvällarna efter den femtioelfte sagan, en väst till Jan faktiskt. En tämligen okomplicerad sådan, insåg redan på planeringsstadiet att jag inte skulle klara av något som krävde någon tankemöda, och det var ovanligt förståndigt av mej.

We came back home last Saturday evening after a lovely week in London with our Alex. What an energy such a small man can produce! I'm completely exhausted, rage around from early morning to late evening can crack the most willing grandmother. It has been marching like the elephants in the Jungle book - One, Two, One, Two ... - it has been playing hide and seek in absurdum, laying on our knees on the floor playing with cars and trains and the old grandmother has even been a horse. But it was not so successful, the poor old creature could not gallop, such a shame, I must admit. It was much calmer for knees and back to read fairy-tales. But now I'm pretty tired of Postman Pat, I think I will manage without him for a while to come. But how fun we had and I really longs for the next time we get to meet him.

But it was some times for knitting after all in the evenings after the good-night fairy-tale, a vest for Jan. An easy one, realized at the planning stage that I could not cope with anything that required any concentration, and it was unusually smart to be me.




När vi kom hem låg det tre postavier och väntade på hallgolvet, och nu har jag hämtat ut dem. Spännande, spännande …





Det ena var det sista hemlispaketet i Secret Pal 14 från Amyrila i Finland. Tusen tack för alla godsakerna! Ett nysta Trekking XXL sockgarn i ljuvligt höstmustiga färger, tre nystan Novita Cloud Luxus i en härlig djupröd färg, en rundsticka från Knit Pro, choklad och en blombrosch. Idel ljuvligheter! Vad jag ska göra av garnerna har jag inte bestämt mej för än, det finns så många lockande idéer. Kanske det skulle vara läge att göra ett set med mössa, vantar, sockar och halsduk av Novitagarnet? Tror det är tillräckligt mjukt och klifritt. Sockgarnet kanske rent av kan bli ett par sockar? Eller så blir det fler tröjor. Fast de stackars ungarna drunknar väl snart i tröjhögen, har fortfarande i färskt minne hur Karin bönade och bad att jag skulle hålla upp när hon väntade Alex, de hade till slut inte plats att husa allt. Men nu är det ju två som ska dela på det, så då kanske jag trots allt kan fortsätta lite till???

When we got home there were three post slips waiting on the hall floor, and now I've got them. Exciting, exciting ...

The first one was the final secret package in Secret Pal 14 from Amyrila in Finland. Many thanks for all the goodies! A ball of Trekking XXL sock yarn in gorgeous autumn colours, three balls of Novita Cloudy Luxus in a beautiful deep red colour, a circular needle from Knit Pro, yummy chocolate (But where did it go?) and a flower brooch. I have not yet decided what to make of the yarns, there are so many tempting ideas. Perhaps it could be a baby set of hat, gloves, socks and scarf of the Novita yarn? Believe it is sufficiently soft and itch free for that. The sock yarn perhaps even could be a pair of socks? Or maybe another baby sweater, I think it should be lovely for a Baby Surprise Jacket for instance. I just hope the poor kids not will drown in the pile of sweaters, I have still fresh memories of how Karin begged me to hold up whit it when she was expecting Alex, they just hadn’t room for more. But now there will be two who will share it, so maybe I after all can continue for some more??





I nästa paket låg kamelgarn som jag beställt av Eva i Stäket. Har aldrig stickat med det tidigare, så det ska bli väldigt spännande. Har tänkt mej en ponchoaktig cape till Karin, en riktigt varm och go en.

In yhe next package was a camel yarn that I ordered from Eve I Stäket. Has never knitted anything of it earlier, so it'll be very exciting. I intend to make a poncho-like capelet for Karin, a really warm and cosy one.





Och så det sista paketet som innehöll mönster och garn till en duffel till Alex. Den ska filtas, och det ska också bli väldigt spännande. Den kanske rent av kommer att passa, eftersom jag inte kommer att ha minsta möjlighet att tycka mej veta att den ska vara större eller mindre än vad mönstret anger, det blir till att blint följa instruktionen. Härligt, blir den för stor kan jag skylla på mönstret!


And so the final package, that contained the pattern and yarn for a duffel to Alex. It will be felted, and it will also be very exciting to make. It may even fit, because I will not have the slightest chance to make it larger or smaller than the pattern indicates, have to blindly follow the instruction because I don’t have the slightest idea of how much it will shrimp when it is felted. Lovely, if it doesn’t fit I can blame on the pattern!




Men se, jag fixade ekorrarna :-) / But look, I managed to fix the squirrels :-)!




Det gjorde jag tyvärr inte med ekorrtröjan, som jag fick färdig i går. Tänk om jag lät bli att tänka så rysligt mycket på sånt som inte bör tänkas! Klurade ut att två år är för litet – vår hjälte är ju trots allt 2½! – och eftersom nästa storlek var fyra år så räknade jag lätt som en plätt fram något däremellan. Men till och med en storvuxen fyraåring bör kunna ha den utan några som helst problem, det inser jag nu här jag så nyligen har gosat omkring med honom. Får väl försöka göra något mer passande att använda i väntan på att den här ska växas i. Har en dinosaurietröja i åtanke som jag med det snaraste ska göra. Men inte kan jag göra den i storlek två år? Det verkar ju absurt. Eller …? Fast med uppvikta ärmar och ett skärp om midjan så den inte släpar i golvet så kan den nog fungera även om den är lite stor.


Unfortunately I can’t do so with the squirrel sweater that I finished yesterday. If I just didn’t think so awfully lot of stuff that should not be thought about! Figured out that size two years should be too small - our hero is, after all, two and a half! - and because the next size was four years I figured out easy as a piece of cake that something in between should be just perfect. Don’t sounds that bad, do it? But even a big four years old should be able to wear it without any problems, I realize that now when I so recently have been around with him. Now I have to make, or at least try to make, something else that he can use now and not in two or three year’s time. I have a dinosaur sweater in mind that I urgently have to do. But do I dare to do it in size two years? It seems absurd. Or ...? But with folded sleeves and a belt around the waist so it not will drag on the floor …?

söndag 27 september 2009

En grym värld utanför stickvärlden

Just nu har Body Shop och Buzzador en kampanj mot sexhandel med barn, som drivs av ECPAT Sverige som är en ideell förening som arbetar med att förebygga och stoppa alla former av barnsexhandel: barnpornografi, trafficking och barnsexturism.. Det är inte mycket som berör mej värre, så en klämtare om denna kampanj kan jag inte låta bli att lägga in här. Body Shop har t ex en handkräm där 77:- av priset går till arbete mot detta vidriga fenomen.

Om någon annan vill vara med i kampanjen så är det bara att kontakta support.se@buzzador.com så får ni vidare information.

lördag 19 september 2009

Eureka!




Äntligen – tror jag – har jag fått lite grepp om det här med flerfärgsmönster. Tusen tack Carina för tipset! Suveränt behändigt när man väl fått kläm på det här med att använda höger hand också. Så underbart internationell jag känner mej när jag sitter där och stickar på ömsom kontinentalt och ömsom engelskt vis. Nu vill det bara till att hålla den här färdigheten vid liv, måste nog snart börja på en ny flerfärgsstickning. Dinosauriusmönstret jag såg hos Sandnes ligger nog bra till, ska bara göra färdigt lite annat först. På ingång är kamelgarn som ska bli en liten poncho/cape till Karin och beställt garn och mönster till en duffel till Alex. Den är också från Sandnes och ska filtas. Så underbart sjuttiotalistiskt, ser verkligen fram emot att göra den.

At last - I think - I have got a grip of stranded knitting. Thanks Carina for the tip! It’s really handy once you get the hang of using both the right hand as well as the left. How wonderful international I feel when I sit there and knit alternately in the continental and the English way. Now I just have to keep this new skill alive, might have to soon begin on a new stranded knitting. The dinosaur pattern I saw at Sandnes is probably a great thing to make, just have to finish some other things first. On its way is a camel yarn that will be a small poncho / cape for Karin and I have also ordered the yarn and pattern for a duffel for Alex. It is also from Sandnes and will be felted. How wonderful seventieth, really looking forward to making it.




Har även fått färdigt en liten kofta, som tyvärr inte blev så liten som jag tänk mej. Visst är det knepigt, jag försöker och försöker, men lyckas aldrig få något tillräckligt litet för att kunna passa för hemfärd från BB. Stackars små, våra väntade barnbarn, som ska behöva börja sitt liv i för stora kläder.

Och så till det verkligt stora för ögonblicket: I morgon ska vi åka och hälsa på våran Alex! Äntligen, det känns som evigheter sen vi träffade honom. Vi pratas allt vid i telefon ibland, och han pratar mycket om att mommo och han ska leka med tåget snart. Och naturligtvis kommer mommo och morfar att ha med sej lite mer tåg, och kanske rentav en bil och en traktor och en bok och en film och kanske ytterligare något i packningen. Det är spännande att packa upp väskor som kanske, kanske inte innehåller något annat än tråkiga kläder.

Och så skit också, nu i eftermiddag, när jag skulle ta kort på koftan, upptäckte jag att kamerans batterier krånglar. Ja, egentligen upptäckte jag det för ett par dar sen, men trodde att batterierna helt enkelt var för gamla och köpte nya. Men trots nya batterier som laddats upp varar de inte mer än tio minuter! Hur i hela världen ska det bli med en hel vecka med våran Alex och en totalt opålitlig kamera? Hoppas att mobilkameran funkar som komplement.

Has also been completed a small cardigan, which sadly wasn’t as small as I intended. Sure it is tricky, I try and try, but never manage to get something small enough to fit for the journey home from the hospital after birth. Poor little ones, our expected grandchildren, who will have to start their life’s in the too big clothes.

And so to the really big moment: Tomorrow we will go and see our Alex! At last, it feels like ages since we saw him. We talk on the phone every now and then, and he talks a lot about when Mommo and he will play with the train again. And of course, Mommo and grandfather will bring some more trains, and maybe even a car and a tractor and a book and a movie and maybe some other things in the luggage. It is exciting to unpack the bags, which may or may not contain anything but boring clothes.

But damn it, our camera seems to be out of order. The batteries only last for ten minutes a time, and that’s something I became aware of this afternoon, after the shops were closed. A whole week with Alex and no reliable camera! Hope it will work out with the mobile phone camera as a complement.

måndag 14 september 2009

Splittrad, eller …? / Divided, or ...?

Mycket är det nu – igen! Jag stickar och stickar, men hinner visst aldrig skriva om det. Det var länge sen jag rapporterade något här, har jag kommit på.





Det äldsta som sakta men säkert närmar sej sin fullbordan är Nalle Puh. En sån seg rackare! Men nu är det bara armarna och en tröja kvar, jo och så ska den sys ihop. Inget jag ser fram emot, men mönstret är så klurigt så jag har aldrig vetat riktigt på vilken ledd de olika bitarna är tänkta, och har därför inte vågat sticka dem runt. Mycket märkliga delar, men förhoppningsvis löser det sej så småningom.

It’s a lot now - again! I knit and knit, but don’t seem to get any time to write about it. It is long since I reported something here, I’m sorry t admit.

The oldest project on my needles, which slowly but surely approaching towards completion is Winnie the Pooh. Such a tough one to crack! But now it's just his arms and a sweater left, and yes, the parts has to be sewn as well. Nothing I look forward to, but the pattern is so strange, so I never really knew what how the different pieces are designed, and therefore has not dared to knit them in the round. Very strange parts, but hopefully it will be ok eventually.






För att komplettera menageriet har jag dessutom börjat på en annan liten nalle, Balder, denna dock ur eget fatabur. Huvudlös är den än, det visade sej lite klurigt att få ihop nosen som jag tänkt, men kanske om stickgudarna är mej nådig blir det något av den.

To complement the menagerie I have also started with another little teddy bear, Balder, an idea of my own. So far he is headless, it is a bit tricky to get up the nose. It’s harder than I thought, but maybe the Knitting Gods are gracious to me, and hopefully it will be something out of it in the end.





En babyfilt är också på gång, ca 75 % gjord och så har garnet tagit slut. Detta visste jag på ett tidigt stadium, eftersom jag ändrade mej vad gäller storleken nästan direkt efter jag köpt garnet. Men vadå, det skulle väl inte vara några svårigheter att få tag i mer? Gick ner till garnaffären där jag köpt det första lasset, men se det visade sej att jag då köpt vad som fanns hemma. Men inga problem, det skulle beställas hem, komma om ett par veckor. Lysande. Gick glatt iväg efter lämplig tid för att inhandla nödvändiga och förhoppningsvis hemkomna nystan. Hm, affären stängd på grund av omfattande och hastigt påkomna reparationer, tillfällig flytt skulle ske till annan lokal, öppnas snart … Undrar när Snart infaller?

A baby blanket is also on its way, about 75% done, but now I have run out of yarn. I knew that at an early stage, because I changed my mind about the size almost immediately after I bought the yarn. But so what, it couldn’t be any difficulties in obtaining more? So I went down to the yarn shop where I bought the first load, but there I was told I had got the last balls. But no problem, it would be ordered and come in a couple of weeks time. Brilliant. Went away happy after the appropriate time to purchase the necessary extra balls. Hm, the store was closed due to massive and sudden repairs, and would temporary open at another location, Will Open Soon ... I wonder when Soon will come?





En annan filt håller också på att bli till, En-ruta-per-månad KAL på Ravelry. Har just fått mönstret till den andra.

Another blanket is also on the needles, A-square-per-month KAL on Ravelry. Has just got the pattern for the second one.




Ja, och så är det förstås ekorrtröjan till Alex, den som jag för ett slag sen stolt skrev att jag var klar med kropp och ärmar och redo att börja mönsteroket. Pyttsan, vad jag bedrog mej. Hur blind kan man bli? Tydligen hur blind som helst, alternativt är jag utrustad med ett väldigt selektivt seende och ser bara det jag vill se. Men till slut var jag bara tvungen att inse att jag läst fel vad gäller masktätheten. Min efter konstens alla regler färdigställda provlapp hade ett perfekt maskantal av 20 maskor per 10 cm. Det var bara den lilla detaljen att det skulle ha varit 22! Exakt 10 cm för vid blev den, alltså inget att be för, bara att bryta ihop och komma igen eller med andra ord repa upp och börja om från början. Nu är ett betydligt smalare – väl kollad! – liv färdigt och står just i begrepp att börja med ärmarna.

And of course the squirrel sweater for Alex, which I a while ago proudly said I was finished with the body and sleeves and ready for the stranded yoke. What a joke! How blind can you be? Apparently I am equipped with a very selective sight and only see what I want to see. But in the end, I just had to realize that I had read the gauge instructions as You-know-who reads the Bible. My after the rulebook completed swatch had a perfect number of 20 stitches per 10 cm. It was just the little detail that it should have been 22! Exactly 10 cm too much all together, therefore nothing to ask for, just to break down and come back, or in other words unravel and start all over again. Now it is much narrower - well checked out! – the body is finished and is just about to start with the sleeves.





En väst till Johanna (kompisarna Soile och Kaukos dotter) har jag börjat med också, en med ett flätmönster tjusigt i midjan åtsmitande sak. Tyckte den verkade kul att göra, och som så många andra gånger är det det som styr vad jag gör, sen försöker jag hitta någon lämplig mottagare. Själv är jag ingen västmänniska, och både Karin och Helene är i rundaste laget för dylika skapelser. Alltså gick tankarna osökt till smala Johanna, det var dessutom väldigt länge sen hon fick något. Satte glatt igång och fick två dagar senare veta att även där förväntas midjan försvinna mer och mer ett slag framöver. Nu vill det till att gasa på, så att den blir klar medan det fortvarande finns någon form av lämplig inbuktning kvar. Fast det blir ju andra tider så småningom, så det värsta som kan hända – ja, bortsett från att hon inte vill/kan ha den överhuvudtaget – är att den blir liggande ett slag.

A vest for Johanna (Our dear friend Soile’s and Kauko’s daughter), is on its way as well, with a flashy cabled waist with a lot of negative ease. Thought it looked fun to do, and like so many other times it is the way I choose what to do, then I try to find a suitable recipient. I am no vest fan, and both Karen and Helene are a bit too waist less at the moment for such creations. So my thoughts went automatically to thin but curvy Johanna, it was anyhow a very long time since she got something. Started happily with it and two days later got the news that even for her the waist is expected to disappear more and more for the coming months. Now I try to hurry with it, may be it will be time for her to at least try it on before it will be too narrow. But it will come other times eventually, so the worst that could happen - well, except that she does not want to/can use it at all - is that it will lie around for a while before it will fits again.






Fast alla dessa pockande projekt gör mej alldeles yr, gör några varv här och några varv där, och så kommer beslutsångesten om vad som ska få min uppmärksamhet därefter. Och så kan man ju inte ha det! Måste tänka på nerverna också. Alltså stickade jag en mössa till, klart på ett par timmar, synnerligen tillfredsställande. Stickad den av Drops Cotton Viscose, som jag hade fyra nystan i olika färger just med tanke på att göra mössor av. Men så kom jag på att det kunde vara kul att göra en kofta med de olika färgerna blandade. En sån lysande idé! Var alltså tvungen att se hur det skulle bli, och det var vad gårdagen ägnades åt, medan jag funderade på vilket garn jag ska använda till västen Jan vill ha. Tror jag har bestämt mej nu, och ska börja med den i kväll.

Hur många WIP blir det? Vågar inte räkna efter. Däremot funderar jag starkt på att börja på en Baktus till Karin. Tror att det är precis en sån modell hon efterlyste förra vintern. Eller en sådan här cape

Snacka om Startitis!


But to be true, all those projects makes me quite dizzy, I make a few rows here and a few rows there, thinking about what to get my attention to next. And so you just can’t have it! Need to think of my nerves, too. So I started with a baby hat, finished in a couple of hours, very satisfactory. Knitted it with Drop’s Cotton Viscose, which I had four balls in different colours, with the intention to make hats of. But then I thought it might be nice to make a jacket with the colours mixed. What a brilliant idea! Couldn’t wait to see what would happen, and that's what yesterday was spent with, while I pondered on which yarn I should use for the vest Jan wants to have. I think I have made up my mind, and will begin this evening.

How many WIPs will that be? Dare not to count. On the other hand I am thinking strongly about making a Baktus to Karin. Think it is just such a model she asked for last winter. Or this kind of capelet ...

Talk about Startitis!

onsdag 9 september 2009

Lite vintips / Only in Swedish

Nu börjar det rassla runt i vinhyllorna igen efter lite stiltje under sommaren. I måndags hade vi höstens första nyhetsprovning i Munskänkarna, och där fanns mycket mumsigt att prova på, vitt och rött, billigt och dyrt om vartannat. Det bjöds på en fantastisk uppsättning faktiskt, men även om alla var i allra högsta drag njutbara var det några som stack ut alldeles extra och som jag gärna vill tipsa om.

Först ut, min absoluta favorit, var en Grüner Veltliner från Österrike. Denna Österrikes alldeles egna druva, som de med all rätt är så stolta över, brukar normalt vara ganska vresig och taggig som ung, men icke denna gången. Trots att det är en 2008:a har den redan en riktigt stor doft av tuttifrutti citrus som även går igen i smaken. Dessutom finns där en liten beska i slutet som inte gör saken sämre. Visst har den också syra i rejäl dos, men den är inte vass på något sätt, endast så pass att snålvattnet riner till. Föreställer mej att det är ett kanonvin till mat. Och som grädde på moset, priset är bara 69:-. Detta kalasvin heter Steinschaden Grüner Veltliner och har nr 94018. Skynda fynda!

En röd portugis av snällare slag fanns också med. Snäll men inte mesig. Det var Ikon Touriga Nacional Merlot (nr 99074), och där är det Merloten som mjukade upp den vanligtvis så tuffa Tourigan. Mycket mörka bär, åt morellhållet i doften och en stor, lång smak av lite fat, söta mörka bär, lakrits och en gnutta smör. Rejält med tanniner, men mjuka och goa, inte elakt på något sätt. Även detta vin ligger i budgetklassen, 90:- tyckte jag var helt ok.

Obetydligt dyrare, 95:-, var Broquel Cabernet Franc (nr 94008) från Argentina. Ett friskt, fräscht vin med stor doft och smak av det typiskt vegetativa slaget med betoning på paprika och bär. Kanongott, faktiskt.

Vill man kosta på sej något lite extra, och då isynnerhet om man är beväpnad med tålamod, så har det nu också släppts ett vin från södra Rhône och byn Gigondas som heter Tradition Le Grand Montimirail 2007 (nr 99367, 199:-) Egentligen och enligt alla regler alldeles för ung för att drickas redan nu, men ärligt talat slank smakprovet ner utan några som helst svårigheter. Riktigt mumsig redan nu, och kommer säkert att bli helt fantastiskt om inte alltför många år. En stor doft av mörka, söta bär och lite kola och en stor fruktig smak av likaledes söta, mörka bär och en hel hoper mjuka men mycket tydliga tanniner. Lite kantig, men som sagt helt drickbar.

lördag 5 september 2009

Blandat / Mixed



Jag har precis hur mycket som helst på gång alternativt på planeringsstadiet. Om ni bara visste så många Det-här-måste-jag-bara-göra-omedelbart jag har i tankarna. Stort och smått, enkelt och komplicerat, snabbt och drygt om vartannat. Häromdagen blev jag så frustrerad av alla långsamt växande projekt att jag stickade en mössa, bara för nöjet att få avsluta något. Visst är man helt lysande smart? Hade jag använt den tiden till någon av långkörarna hade åtminstone något varit snäppet närmre avslut. Men vadå, varför vara så in i bänken förståndig? Och en liten mössa kommer det nog att finnas användning till så småningom.

I have so many knitting objects on the needles or at the planning stage. If you just knew how many I-just-have-to-do-this-immediately I have in mind. Great and small, simple and complex, rapidly and slow. The other day I was so frustrated by all the slow-growing project that I just had to knit a baby hat, just for the pleasure to get something finished. Sure isn’t it brilliant smart? If I had used that time for one oft the long-lasting items, at least one of them had been a bit closer to completion. But so what, why should I be so wise? And a small hat will probably be for any use eventually.





Sen satte jag igång med en liten tröja, Owlet. Var ju bara tvungen att börja med något av de härliga garnerna jag fick av min Secret Pal. Den gick snabbt att få klart, väldigt nöjd med resultatet blev jag också, och nu ligger den på tork efter tvätt. Men det blev så mycket garn över så jag funderar faktiskt på att göra en till likadan. Fast det får nog vänta lite, just nu har jag kommit upp till mönsterbården på ekorrtröjan till Alex. Ska ta och detaljstudera videon som Carina tipsade om, och se om det kan bli bättre den här gången med flerfärgsmönster.


Men som om inte allt detta är nog, har jag – svag i anden som jag är – anmält mej till So you think you can knit? Det verkar så vansinnigt absurt och jättekul och helt underbart, så det kunde jag bara inte motstå. Undrar vad som komma skall av detta? Ja, det lär framtiden utvisa, spännande är det i alla fall.


Then I get started with a small sweater, Owlet. Just had to start with one of the beautiful yarns I got from my Secret Pal. It went on quickly, I’m very pleased with the outcome, and now it’s drying after washing. But there was so much yarn left so I'm thinking of actually making one more. Though it probably has to wait a bit, right now I have come up to the pattern on squirrel sweater for Alex. Now I will closely watch the video tutorial Carina tipped about, and see if it could be any better results this time with a stranded pattern.

tisdag 1 september 2009

Secret Pal




Se en sånt fantastisk present jag fick igår från min Secret Pal! Åh, i vilken ände ska jag börja? Jo, garnerna naturligtvis. Först 200 gr Novita i en ljuvlig grön färg som bara måste bli något med flätor. Ugglor har jag faktiskt i tankarna, till ett av de små kommande barnbarnen. Den andra ska få en tröja av Lorna’s Lace, kolla bara färgerna, är de inte helt underbara? Men den ska bli slät, vore allt bra synd att villa bort dem bland mönstermaskor.

En bok fick jag också, "Things I Learned from Knitting … whether I wanted to or not". Den verkar helfestlig, kan inte bärga mej tills jag kommer igång med den. Men det är inte lätt att både sticka och läsa, får göra upp en plan hur jag ska få till det här.

Men äta choklad kan man faktiskt när som helst. Ja, sanningen att säga så är större delen av den jag fick med i paketet redan slut. Mumsig var ordet!

Dessutom fick jag ett litet anteckningsblock med små får på …!


Look what a truly amazing gift I received yesterday from my Secret Pal! Oh, where shall I start? With the yarns of course. 200 g Novita in a gorgeous green colour that just has be something with cables on. I actually have owls in mind, for one of the coming grandchildren. The other one will get a sweater of the Lorna's Lace yarn, just check out the colours, isn’t they wonderful? But it has to be smooth, it would be a pity to distract them with any pattern stitches.

I also got a book, “Things I Learned from Knitting ... Whether I wanted to or not”. It seems really great, can’t until I can start with it. But it isn’t easy to both knit and read, may draw up a plan how to get to this.

But eating chocolate is possible at any time. To tell the truth most the bar I got with the package is already gone. Yummy is the word!

And I also received a small notebook with sheep on ...!

Thank you so very, very much my dear Secret Pal from Finland!