MINA FAVORITER ALLA KATEGORIER!

M I N A F A V O R I T E R A L L A K A T E G O R I E R! / M Y F A V O U R I T E S!

Mina Favoriter

Lilypie - Personal pictureLilypie Fifth Birthday tickers

fredag 30 oktober 2009

Inte så lätt alla gånger / Not that easy all the time

Nu är jag äntligen klar med den hemliga teststickningen av babykoftan från 20-talet. Många och krokiga svängar har det varit, fattar inte hur ett mönster som dock varit publicerat kan innehålla så uppåt väggarna många fel och konstigheter. Varv som inte kommit med, maskor som glömts bort, instruktioner som bara framförts till hälften … Ja, jag har nog stickat om den helt och hållet åtminstone två gånger om man räknar med allt som repats upp. Men som sagt, nu är den klar och skall bara förses med ett litet sidenband – undrar var jag kan få tag på ett sådant här i stan? – och så är den klar för avfärd till USA för fotografering. Inte illa, det låter väl nåt det? Sen hoppas jag mönstret publiceras strax efter nyår som det är planerat, så jag kan få visa bild på den. Tycker faktiskt den är riktigt söt, väldigt tjejig, men den kommer nog att sitta som en smäck på våran lilla Knopp, tror jag.

Now I am finally finished with the secret test knitting of the baby cardigan from the 20th. It has been a lot of strange things with the pattern, can’t really understand that a pattern that has been published may contain so many errors. Rows that are forgotten, forgotten stitches, instructions only half made ... I've knitted it altogether at least twice counting all the froggings. But as I said, it is now finished and should just get a small ribbon - wondering where I can get such a one here in town? - And so it is ready for departure to the U.S. for photographing. Not bad, is it? Then I hope the pattern will be published shortly after the New Year as it is planned, so I can show a picture of it here. I think it is really cute, very girlish, but it will probably be great on our little Bud, I think.






Dessutom har jag gjort en tjock och varm och go kofta, också den till lilla Knoppen, som är jättestor och troligtvis kommer att bli lagom under högsommaren. Ja, ja, storlekar är inte min starka sida, jag vet! Har gjort den av restgarner efter en kofta jag stickade till Helene i vintras, blir väl fint med en likadan – nästan, i alla fall – kofta som mamma har? Helene tyckte i alla fall det lät käckt.


I have also made a thick, warm jacket, even that one for little Bud, which is huge and probably will fit in size in the middle of the summer. Well, well, sizes are not my strongest skill, I know! Has made it of left over yarns from a sweater I knitted to Helen last winter. Won’t it be nice with a similar - almost, anyway - cardigan as mother has? Helene thought anyway it sounds great.








Tyvärr blir det ingen liten babykofta av restgarnerna efter Karins kofta. De har jag använt till en mössa till mej själv :-( Visst är jag hemsk? Missunna lilla Broster en kofta bara för att förse mej själv, vidrigt …! Även den är en teststickning åt Fiddle Knits Design och den får jag publicera bild på, men vad hjälper det när det bara ser ut som en gråsvart sten? Men varm och go verkar den.


Unfortunately, there will be no little baby cardigan of the left over yarns after Karin's cardigan. It has been used for hat for myself :-( Am I not horrible? Begrudge the poor little baby Sibling a sweater and use it for myself, disgusting...! Although that too was a test knitting for Fiddle Knits Design and may I publish a picture of it. Unfortunately it just looks like a grey-black stone. But in spite of how it looks here, it’s warm and cosy and will be wonderful now when the winter almost is here.


Så kom jag på att det där med provlappar för att mäta masktätheten är en sanning med modifikation. Visst jag vet, ska man sticka fram och tillbaka ska provlappen också stickas fram och tillbaka och ska man sticka runt ska även provlappen göras så. Och faktiskt är jag rätt flitig med att sticka provlappar och jag känner som sagt till det där med att göra på samma sätt som huvudobjektet, men vad gör en stackars lat människa om kroppen på t ex en duffel skall stickas fram och tillbaka och sedan ärmarna stickas runt? Jo, sagda lata människa litar på att det nog trots allt inte är så rysligt stor skillnad och stickar glatt varv på varv, runt, runt på ärmen, bara för att när ungefär hälften är gjort konstatera att det gick alldeles käpprätt åt pipsvängen. En sån faslig skillnad det blev, helt uppenbart katastrofal till och med för mina överoptimistiska ögon. Alltså var det bara att repa upp, byta till en storlek större stickor och börja om. Ja, ja, en halv ärm var inte så rysligt många timmars jobb med, men snopen blev jag. Så har jag gjort hur många gånger som helst förr, alltså glatt fortsatt med samma sticka till de rundstickade ärmarna efter att ha stickat kroppen på en kofta fram och tillbaka. Ska kanske sluta med det …

And now I have realised that a swatch to get the gauge is a truth with modification. Sure, I know that if I will knit back and forth the swatch as to be knitted in that way as well and if I will knit in the round the swatch has to be done so, too. And actually, I am quite good at making swatches before I start with the main object, but what will a poor, lazy woman do if the body of for instant as a duffel is knit back and forth and then the sleeves has to be knitted in the round? Well, this particular, lazy woman is confident that it probably and after all not is that terribly big difference and knit happily row after row of the sleeve, just to realise when about half of it is done that it was quite a bad idea. It was actually an awful difference. It became so obviously disastrous even for my over-optimistic eyes, so it was just to frog it, change to larger needles and start all over. Well, half a sleeve is not so terribly many hours of work, but I was really baffled. I have used the same needle in situations like this a number of times before, may be I’m better stop with that ...


Nu ska jag ägna mej åt Jans väst. Det är så märkligt, det kommer hela tiden något emellan när jag sätter mej med den, t ex en ny babytröja som bara måste göras. Eller vantar, har just kommit på att de små liven kommer att frysa sej blå om händerna, inte en vante så långt ögat kan nå! Och våran Alex har nog heller inte kvar några vantar sen i fjol. Dels har han förmodligen vuxit ur dem, men jag har en känsla av att det är något som kan vara svårt att få veta, tvivlar på att någon finns kvar. Vantar är väl Slit och Släng i absolut bokstavlig bemärkelse, kanske rent av Slit-av och Släng om man ska vara petig. Och har Jan klarat sej utan väst i 60+ år så klarar han sej säkert lite till.





Now I'll devote myself to Jan's vest. It is so strange, it is always something else that turns up when I intend to continue with it, e.g. a new baby sweater that just has to be done. Or mittens! Has just realised that the small creatures will freeze blue on their hands, not a mitten as far as the eye can reach! And our Alex has probably not a single one left since last winter. He has probably outgrown them, but I have a feeling that it is something that can be difficult to be sure of, doubt it is any left. Mittens are Use and Throw Away in the absolute literal sense. And Jan has managed without a vest for 60+ years, so he can probably do so for a little more.

måndag 26 oktober 2009

FO's

Nu har vi varit i Stockholm över helgen och hälsat på Ulf och Helene. En riktigt härlig sådan var det. Det är ju alltid lika kul att träffa ungarna, och lite extra kul den här gången när jag hade en hel kasse stickade babygrejer med mej. Det är alltid lika spännande och kul att se mottagandet av det man åstadkommit.


Now we have been in Stockholm for the weekend and visited Ulf and Helene. It was really lovely. It's always so fun to see the kids, and some extra fun this time when I had a whole bag with knitted baby stuff with me. It is always so exciting and fun to see the receipt of what one have made.





Och precis i tid – gjorde halsduken i bilen upp – fick jag klar Björnen Balder. Jag kommer osökt att tänka på Ferlin när jag ser honom, det där med ”jag är ganska mager om benen, tillika om armar och hals …” Armar och ben blev faktiskt tämligen klena, men där slutar likheten. Halsen är inte ett dugg mager. Kunde med andra ord ha varit lite bättre proportioner, men det är trots tillkortakommandet lite kul att kunna säga att jag gjort den helt efter eget huvud.


And just in time - made the scarf in the car - I finished Balder the Bear. The arms and legs are unfortunately a bit too thin compared to the rest of the body, it could have been a bit better proportions, but in spite of that it is quite fun to be able to say I made it entirely from my own head.











Väl där blev det ytterligare en del stickat, och en mycket intresserad och trogen publik hade jag!

I got quite some knitting time there and had a very interested and loyal audience!






Och tack vare detta stöd lyckades jag få klar den första av mina två pågående Phazelia’s Mitered Baby Jacket, den mindre av dem. Den var himla kul att göra, klurig konstruktion som jag tyckte blev trevligt annorlunda mot alla traditionella babykoftor.

För övrigt går en stor del av min sticktid åt till en superhemlig teststickning av en synnerligen traditionell babykofta. Den hoppas jag kunna visa upp någon gång på nyåret.


And thanks to that support, I managed to finish the first of my two current Phazelia's Mitered Baby Jacket, the smaller of them. It was really fun to knit, with an interesting design different from all traditional baby cardigans.

Beside this, the main part of my knitting time goes to a super-secret test knitting of a very traditional baby cardigan. I hope to be able to show it sometime in the New Year.

tisdag 20 oktober 2009

Ny stil / New style

Jag har ändrat om stilen här på bloggen, blev så trött på den gamla. Tycker det verkar lite renare och klarare så här men det skulle behövas någon trevlig bild längst upp för att liva upp det lite. Vet rätt inte vad jag ska hitta på.


Now I have changed the layout of the blog, I got so tired of the old one. It looks a bit cleaner and clearer in this but it needs a nice picture at the top to cheer it up a bit. But I really don’t know what to chose.





Visst, våran Alex finns ju alltid, men tänkte att det kanske skulle gå att hitta nåt mer icke-personligt, kanske härifrån Trollhättan?


Sure, there is always our Alex, but I think I would like something more non-personal, perhaps something from our hometown Trollhättan?






Vi har ju så fina vattenfall, t ex. Eller jag skulle kunna ta ett foto när jag går hem från jobbet? Det är ju ganska fina färger på buskar och träd just nu. Eller tänk om jag skulle kunna åstadkomma någon sån där konstnärligt tjusig närbild på något stickat? Fast det kräver nog annan fotoutrustning än den jag förfogar över och kanske i ännu högre grad en annan kunskap och talang vad gäller fotografering än vad jag besitter. Den idén får jag nog skrota direkt. Men nåt trevligt måste det väl finnas att låna? Det tål att tänkas på.


We have among other things such a lovely waterfall for example. Or I could take a photo when I go home from work? It's pretty nice colours on bushes and trees right now. Or what if I could achieve any kind of artistic photo of something knitted? But it might requires some other photographic equipment than I have and maybe even more knowledge and talent in terms of photography than I have. Suppose I have to forget that idea. But it has to be something, may be I can find a nice picture to borrow? I really have to think about it.


Nu är snart den här veckan slut – har bara måndag och tisdag gått är det snart måndag morgon igen - och på fredag åker vi till Ulf och Helene i Stockholm. Ska bli jättekul att träffa dem igen, det är ett slag sen sist nu. Fem – sex timmar i bilen i vardera riktningen, det blir lite sticktid även om vi delar upp körningen. Tyvärr är inte Jan ett dugg mer intresserad av att köra än vad jag är, så vi får dela upp det. Ska ta med ett lass av de stickade babygrejerna, hoppas de inte blir alltför förskräckta. En del är redan på väg till London men Karin är ju redan van vid mitt maniska stickande så där blir det väl inte samma överraskning. Tänk, nu är det bara tre veckor kvar tills Alex ska bli storebror! Ja, enligt teoretiska beräkningar alltså, det lilla livet har nog en egen uppfattning om när det är dags att komma. Tror faktiskt att det blir en liten kille till. Det känns så, tycker jag. Precis som att det hela tiden har känts som att Ulf och Helene ska få en liten tjej. Åtta veckor tills vi vet säkert där.


Now is almost this week gone – if just Monday and Tuesday is gone, it will soon be Monday morning again - and on Friday we will go to Ulf and Helene in Stockholm. It will be great to see them again, it's a while ago since last time. Five - six hours in the car in each direction, it will be quite a lot of knitting time even if we divide the driving. Unfortunately Jan isn’t an iota more interested in driving than I am, so we have to chare it. Will take a load of knitted baby stuff with us, hope they not will be too chocked. Some others are already on their way to London, but Karin is already used to my manic knitting, so it will not be any surprise. Can you believe it, it’s now just three weeks left until Alex will be a big brother! Well, according to the theoretical calculation. I suppose the little one will have an own opinion about when it will be time to come. Actually, I think it is another little boy. It feels so, at least for me. Just as it always has felt like Ulf and Helene are going to get a little girl. Eight weeks until we know for sure.





På stickfronten intet nytt. Eller jo, det antar jag att det är, men det är samma gamla röra i leden som vanligt.

• Ett par sockar på gång

• två nästan-men-inte-riktigt-likadana 20-talskoftor till en (eller två!)
babyflickor

• två nästan-men-inte-riktigt-likadana snedstickade babykoftor

• en halvgången duffel till Alex

• en halvgången väst till Jan,

. två nästan påbörjade – provlapparna klara –
caper till Karin och Helene

• en påbörjad filt som ska bestå av 12 rutor med olika flätmönster, har
gjort en och en kvarts ruta så här långt

• en tjock och snabbstickad kofta till lilla Knoppen i garn som blev över
från koftan jag stickade till Helene i vintras

• och så den dryga, dryga So You Think You Can Knit utmaningen,
den lilla Baby Norgi tröjan.






On the knitting front, nothing new. Or well, I suppose it is, but it's the same old mess as usual.

• A pair of socks

• Two almost-but-not-really-alike 20's style cardigans for one (or two?)
baby girls

• Two almost-but-not-really-alike knitted baby cardigans

• A half way made duffel for Alex

• A half way made vest for Jan

. Two almost started – swatches finished! - caplet’s for Karin and
Helene

• A blanket to be made of 12 squares with different cable patterns, has made one and a quarter of a square so far

• A thick and fast knitted cardigan for Baby Bud of yarn left over from the cardigan I knitted for Helene last winter

• And so the slow, slow So You Think You Can Knit challenge, the little Baby Norgi sweater



Men har ni kollat in vilka läckerheter Dalegarn har? Har sett massor med läckra grejer därifrån på Ravelry, men har först nu fått kläm på att man kan skicka efter garn och mönster direkt från deras fabriksförsäljning i Norge. Här i Sverige säljs det nästan inte alls tyvärr.






Denna tröja kan jag bara inte motstå! (Har lånat bilden från Dalegarns hemsida) Den kommer säkert att ta dubbelt så många evigheter att göra som någon annan tröja, men tänker göra den i storlek 4 år så den kommer inte att vara lagom förrän nästa vinter. Alltså ingen brådska, den får ta den tid som krävs.

Och det känns ju betryggande att veta att det finns att göra :-)!



Have you seen what delights Dale of Norway has? I have seen lots of cool stuff from there at Ravelry, but has just recently got the hang of that one can send for yarn and patterns directly from their factory outlet in Norway. Here in Sweden it’s not sold at all, unfortunately.


I just can’t resist this sweater! (Have borrowed the image from Dalegarns website) It will probably take twice as many ages to make as any other sweater, but I will made it in size 4 years so it will not be time to wear it until next winter, anyhow. So no hurry, it may take the necessary time.

What a relief to know there are more knits to be done!

fredag 16 oktober 2009

Av föga intresse / Of no interest

Jag är uppväxt i Herrans tukt och förmaning och har lärt mej att förlita mej på och följa Jantes lag liksom Martin Luthers idéer. Alltså i all ödmjukhet jobba och gneta och inte förvänta sej något extravagant. Men nu jäklar i min lilla låda …

Till att börja med och som jag som hastigast nämnt tidigare, så har Jan och jag efter en obegriplig massa år slutat röka. Igen, får man väl säga, vi har försökt ett antal gånger förr. Men nu skulle det faktiskt inte sitta illa om det lyckades. Vi tog hjälp av en akupunktör som stack oss i öronen några gånger, och av bara farten minskade vi ner cigarettkonsumtionen till ett minimum. Men nu har även de sista cigaretterna uteslutits ur våra liv, och sedan i söndags har det inte förekommit ett endaste litet bloss. Ska inte ens försöka påskina att det är lätt, fräser som en vildkatt och äter som en gris, det är mitt nya liv i ett nötskal. Men – och det är här Luther och kompani kommer in – oh, jag vet inte ens om jag klarar av att sätta det på pränt, jag har anlitat en städfirma för att en gång var fjortonde dag ta ett tag med dammsugare och skurtrasa hemma! Så, nu är det sagt. Jag är så fruktansvärt kluven inför detta fenomen, det strider mot allt i hela min kropp och min själ, så gör man bara inte, man ska ta hand om sin egen lort och så vidare … Men å andra sidan är det ju så in i bänken tråkigt – för att uttrycka sig milt – och det kostar inte mer per månad än en veckas gemensam cigarettkonsumtion. Och då ska de dessutom putsa fönstren, jag ska inte putsa ett enda fönster mer i hela mitt liv!!!!! Eller i alla fall inte så länge jag låter bli att röka. Snacka om morot och motivation!

I grew up taught to trust on and follow the Law of Jante as well as Martin Luther's ideas and in humility keep on working as hard as possible and not expect anything extravagant for oneself. But now ...

To begin with, and which I briefly mentioned earlier, Jan and I now after an incomprehensible lot of years have stopped smoking. Again, I should say, we have tried a number of times before. But now it would be great if we could manage it. We took help from an acupuncture who stuck us in the ears a few times, and almost by itself we cut down the cigarette consumption to a minimum. But now even the last ones have disappeared from our lives, and since last Sunday it has not been a single one. Should not even try to pretend that it is easy, hissing like a wild cat and eat like a pig, it's my new life in a nutshell. But - and this is where Luther and company will be in - oh, I do not even know if I manage to put it on paper, I have hired a cleaning company to once every fortnight do some cleaning at home! So, now it is said. I'm so terribly ambivalent about this phenomenon, it goes against everything in my body and my soul, you just do not do anything like that, you should take care of your own dung, and so on ... But on the other hand, it's so terrible dull - to say the least - and it costs no more per month than a week of cigarette consumption. And they will also polish the windows, I will not polish a single window more in my life!!!!! At least not as long as I don't smoke. Talk about motivation!



Så nu kan jag i lugn och ro koncentrera mej på stickningen. Härlig, för där är det mycket att göra. Duffeln till Alex växer så det knakar, men tyvärr är den i ett skede där det är omöjligt att få till en bild som ens kan antyda vad det ska föreställa. Om några dagar kanske det är tillräckligt mycket fason på den för att visa upp.

So now I can calmly concentrate on the knitting. Wonderful, there is so much to do. The duffle for Alex is growing fast, but it's right now so strange in the shape that it is impossible to get a photo of it. Hopefully it will be better in a few days time.





De små tvärstickade koftorna blir det några varv på nu och då men mesta tiden går åt till den superhemliga teststickningen av ett mönster på en spetsstickad babykofta från 20-talet. I början var det hur mycket problem som helst, men nu flyter det på, har nästan gjort klart själva livet och om inte något strular till sej med ärmar eller kant ska den nog bli klar innan oktober månads utgång, enligt schema och önskemål. Tyvärr kommer inte mönstret att publiceras förrän på nyåret, så innan dess kan jag inte visa någon bild på den.

Utmaningsstickningen i So You Think You Can Knit har inte kommit någon vart ännu, men nu i helgen blir det kanske tid för en dust med den också.

Fast egentligen borde jag koncentrera mej på nallarna jag har på gång. Fattar inte att det är så trögt med dem, de borde ju vara jättekul att göra och framför allt få klara, men ack så trögt det är! Puh den stackarn ligger helt om än inte bortglömd så i alla fall långt ner i korgen. Balder däremot har faktiskt fått ett huvud nu, det är bara öron som saknas och ögon och mun. Kroppen är fylld, det blir en rund historia. Inte helt olik min egen figur, om jag ska vara ärlig.



The small cardigans are growing with a few rows every now and then but most of my knitting time is spent with the super-secret test knitting a pattern of a lace baby cardigan from the 20s. In the beginning it was so much trouble with it, but now it goes on, has made most of the body and if not anything strange turns up with the sleeves or the edge, it will probably be finished before the end of October, according to the schedule and preferences. Unfortunately, the pattern will not be published until after New Year, so before then I can’t show any picture of it.


The challenge of So You Think You Can Knit has not made any substantial progress yet, but this weekend it may be will be some time for it.

But I really ought to concentrate on the teddy bears. I can’t understand why it is so hard to go on with them, they ought to be fun to make and above all anxious to get finished, but oh so slow they are! Pooh, the poor thing, is if not forgotten so at least far down in the basket. Balder, however, has actually got a head now, it's just the ears missing and eyes and mouth. The body is filled and it turned out to be quite a round thing. Not entirely unlike my own figure, to be honest.

tisdag 13 oktober 2009

Ändrat mej igen / Changed my mind again

I all hast måste jag bara berätta om min senaste tankeverksamhet. Den skedde i går kväll, strax innan Hollywood Week var över, alltså fortfarande på planeringstid för utmaningen So You Think You Can Knit. Har varit lite … ja, dämpad kanske man kan säga inför utmaningen jag fick, Tango = följa ett mönster till punkt och pricka. Hur roligt är det egentligen som utmaning betraktat? Det är ju vad man gör in absurdum vid teststickning. Men nåja, bara att göra det bästa av det och göra något som verkar lockande och trevligt.

Just shortly I just have to tell you about my last thoughts. It happened last night, just before Hollywood Week was over, but still in the planning time for the challenge So You Think You Can Knit. Has been a bit ... well, subdued, about the challenge I received. Tango = follow a pattern by the letter. How fun is it really as a challenge? That's what I do every now and then at the test knitting. But well, it’s just to make the best of it and make something that seems attractive and nice.





Men så i går slog det mej med full kraft, jag ska göra en norsktröja med steeking och hela kalaset! Det har jag ju aldrig gjort men så länge gått och sneglat på, En Baby Norgi ska det bli, den har jag kikat på länge men inte kommit till skott med. Opal sockgarn i en grön och två bruna färger ska jag göra den i, och har nu stickat ca 2 cm.

But then yesterday evening it struck me with full force, I will do a Norwegian sweater with steeking and the entire feast! I've never done that but so long thought about it. So now I have decided to make a Baby Norgi that I’ve been thinking about for such a long time. I will use Opal sock yarn in a green and two brown colours and has now made about 2 cm.






Desto fler centimetrar har det blivit på duffeln till Alex. Groteskt stor är den, så rysansvärt spännande det ska bli att se hur den blir efter rejäl tvätt.

The more centimetres it is at the duffle for Alex. It’s grotesquely large, how terrible exciting it will be to see how it turns out after washing/felting.


Har fullt upp med en teststickning också. Det är en babykofta från 20-talet som ska publiceras i en ny tidning som ska komma ut med sitt första nummer på nyåret någon gång. Men innan dess ska alla mönster skrivas om till modernt stickspråk och teststickas. Många konstiga turer har det varit hittills, bl a har jag fått börja om fyra gånger för att det var så stolligt i början. För varje gång kom jag ett par varv längre, innan det blev tvärstopp. Men nu flyter det på, peppar, peppar… Himla roligt är det i alla fall, och ser fram emot att teststicka fler historiska mönster i framtiden.



Have the hands full with a test knitting as well. It is a baby sweater from the 20s to be published in a new historic pattern magazine that will come out with its first issue at the New Year sometime. But before then, all designs has to be translated to modern knitting language and test knitted. It has been quite a lot of strange tours so far, including I've had to restart four times because it was so many mistakes in the beginning of the pattern. Every time I came a few rows further on, before it became a grinding halt again. But now it runs on, knock on wood ... It’s really fun anyway, and I look forward to test knit more historical patterns in the future.

söndag 11 oktober 2009

Slutet på Hollywood Week / The end of Hollywood Week

Tango var det alltså. Men vad sjutton är egentligen tango? Detta frågar sig en totalt, vad gäller dans i allmänhet och tango isynnerhet, obegåvad äldre stenstod. Svar på detta finns naturligtvis på Vikipedia:

”Tangon är i högre grad än andra pardanser en förd dans. Det innebär att dansen inte byggs upp på fasta turer eller grundfigurer som till exempel swingout inom lindy hop, utan vilket steg som helst kan följa efter ett annat utfört steg. Förmåga att föra och följa det som förs utgör därför viktiga beståndsdelar i dansen. Förningen utgår från bröstkorgen och vanligen ej från händerna. Det som vid första ögonkastet kan se ut som en envägskommunikation, är i själva verket samarbete mellan två medskapande och aktiva dansare.”

Detta låter faktiskt ganska hoppfullt, ja inte bokstavligen utan mer bildlikt. Notera i synnerhet det där med ”… samarbete mellan två medskapande och aktiva dansare”. Det tolkar jag som att även den följande delen faktiskt har lite grann att säga till om i dansens virvlar. Kanske det inte är helt nödvändigt med blind lydnad? Fast enligt utmaningens lydelse så var det nog trots vad Vikipedia säger, det som gäller.

Tango it was. But what the heck is actually Tango? This asks a total, in terms of dance in general and tango in particular, untalented older stone statue. An answer is of course to be found at Vikipedi:

"Tango is more than other dances a pair dance. This means that the dance does not occur at fixed frequencies or basic shapes such as Swingout in Lindy Hop, but any step can follow after another performed step. Ability to lead and follow the leader are the most important elements in the dance. But what at first glance may looks like a one-way communication, is in fact cooperation between two co-creation and active dancers."

That actually sounds quite hopeful. Note in particular that of the "... cooperation between two co-creation and active dancers." This I interpret as that the following part actually has a little bit to say about the dancing. Perhaps it is not absolutely necessary with blind obedience?

But in the challenge at So You Think You Can Knit, it is absolutely blind obeidande … :-(







Så nu sitter jag här med stickorna vässade, garnet nystat - ett helt underbart kamelgran från Stäkets Hantverk o Design - provlapp stickad, redo att sätta igång på nytt, men med ett litet frågetecken kvar att räta ut. Kan inte bestämma mej för vilket mönster jag ska använda ….! Har två som väger ungefär lika tungt, men det ena är ett sånt där vansinnespåfund att man ska sy ihop delarna i stället för att sticka runt. Och det är här ovanstående förlösande mening kommer in i bilden. Tänk om jag som Följare skulle kunna få vara lite grand Medförande och lägga till denna detalj till dansens turer? Men å andra sidan kan jag ju börja med den andra som så underbart ska stickas runt utan sömmar. Ja, så får det nog bli.


Men egentligen är det ganska mycket tangodans jag håller på med för tillfället. Teststickning kräver blind lydnad, och det är mycket sånt på gång nu. Ska berätta mer en annan gång.



So now I sit here with sharpened needles, yarn winded to balls - a wonderful camel yarn -, swatch knitted, ready to start again. But a small question mark remains to be straightened out. Can’t decide what pattern I will use ....! The decision lies between two, but one is one of those crazy invention that the parts has to be sewn together instead of knitting in the round. And it is here the above redeeming sense comes into play. What if I as a follower could have something to say about it and add this detail to dance tours? But on the other hand, I can start with the other pattern, that so wonderful will be knitted in the round, without seams. Yes, I think I will do so.


But actually it is quite a lot of Tango dancing in my knitting at the moment. Test Knitting require blind obedience, and there is much of that knind going on now. I'll tell more that another time.

fredag 9 oktober 2009

Lite vinsnack / Only in Swedish

För några dagar sedan hade vi återigen en nyhetsprovning i vår Munskänkssektion. Det gällde naturligtvis oktobersläppets viner och det släppet är väl inte det mest spännande på året. Men om man hittar någon pärla kan man sitta lugnt i båten i trygg förvissning om att det kommer att finnas tillgängligt i minst ett år framåt, precis som vinerna som släpps i april och till skillnad från dem som kommer under årets övriga månader. Då får man hänga på låset om man vill försäkra sej om någon goding, det finns inga som helst garantier att det finns att få tag på mer än några timmar, dagar eller möjligtvis någon månad framöver. Ett ytterst märkligt och tråkigt system men så är det och det är bara att gilla läget. Ja, gilla behöver man förstås inte, och ryktet säger att det kommer någon form av förändring nästa år. Den som lever får se …

Men åter till det senaste släppet. En del trevligheter finns det faktiskt, och ett vin jag föll som en fura för är Mâcon-Villages Chardonnay 2008 (nr 2295) till det synnerligen facila priset 73:-. En budgetbourgogne som naturligtvis inte kan mäta sej med de allra bästa – och många gånger dyrare – men den har en fräsch citruston och en mild smörighet i både doft och smak, har dessutom en behaglig beska i slutet och är förhållandevis lång. En klart positiv överraskning som bör passa alldeles utmärkt till fisken med en smörig sås. Det låga priset beror troligtvis på att det inte kommer från det bästa = dyraste området Côte d’Or utan från det mer okända Mâconnais, som ligger lite längre söderut i Bourgogne.

En annan höjdare är Tendral 2007 (nr 2721) för överraskande låga 115:-. Det kommer från Priorat i Spanien, ett område som är känt för sina tuffa, trendiga och framför allt dyra viner. Det här är tufft, ungt, fortfarande lite vresigt med mycket tanniner (garvsyra), bra syra och en fräsch bärton. Som sagt ungt och kantigt och bör ligga till sej ett par år åtminstone, men kan nog bli riktigt kanonbra vad det lider. Har redan köpt på oss en binge, som vi hoppas ska mogna till sej och bli så där som man snopet konstaterar att det var ovanligt fånigt att vi inte köpte många fler av, någon gång framåt 2012.

Vill man kosta på sej något lite dyrare, som dessutom överraskande nog var helt ok att dricka redan nu, så är Barbaresco 2006 (nr 5337) 195:- ett lysande val i mitt tycke. Det är gjort av druvan Nebbiolo och kommer från Piemonte i norra Italien. Den har blåbär och andra mörka söta bär, lite lakritsbåtar och crème fraiche i smaken, är lite eldig och har härligt lagom med tanniner, bra syra och är både stor, lång och elegant. Mums för Måns, med andra ord.

Men det är fascinerande att konstatera hur olika vi alla är när det gäller tycke och smak. Detta var alltså mina favoriter, men det var ett annat vin på provningen som fick stående ovationer av ett flertal, som jag hörde. Det var McManis Petite Sirah 2008 (nr 6520) 99:- från Kalifornien. Jag måste tyvärr erkänna att jag hällde ut merparten av mitt prov, tyckte bara det var sött och vaniljstint med syltig bärighet. Kvalmigt, helt enkelt. Men det är många – troligtvis faktiskt till och med de flesta – som uppskattar den solvarma, kraftiga, nästan kokta bärigheten, och inget är ju tack och lov rätt eller fel när det gäller vin. Det är bara smaken som är olika och alla kan ju inte älska alla här på jorden.

Då tycker jag betydligt bättre om Camelon Reserva Cabernet Sauvignon 2007 (nr 6518), 75:-, ett ekologiskt vin från Argentina. Egentligen variation på samma tema, stor och varm med mörka bär, fat och smörkola i doften, markanta men mjuka tanniner, bra syra, mycket mörka söta bär och frukt, kola och fat i smaken. Men till skillnad från McManis har det här – i mitt tycke, alltså – mer harmoni mellan de olika delarna, kändes helt enkelt helare och renare.

Hoppas ni också hittar nåt kul i hyllorna på vårt kära Systembolag!

tisdag 6 oktober 2009

Avbön till So You Think You Can Knit

Oj, förlåt, jag har gjort bort mej nu igen :-( Skulle ju inte ha börjat på min utmaning förrän i nästa vecka. Får jag börja om från början, nu när jag gjort avbön?

När pengen äntligen ramlade ner – sånt tar uppenbarligen ett slag – satte jag mej ner och började tänka. Borde naturligtvis ha gjort det från början, men det är ju trots allt fortfarande Hollywood Week, eller hur? Hade kanske underlättat om jag följt detta tv-drama tidigare, men framför allt borde jag naturligtvis ha läst spelreglerna noggrannare. Har tyvärr en känsla av att det är så min Hip Hop hjärna fungerar, eller inte fungerar, hur man nu ser det. Hoppa rakt i, kolla eventuella regler, fällor, faror … i efterhand allteftersom de dyker upp, ta aldrig ut några bekymmer i förväg, det blir tids nog dags att roa sej med dem senare …

Nå, hursomhelst, nu tänks det för glatta livet, och jag har nu en annan idé som kanske skulle vara lämplig att sjösätta. Ska kolla mönstret och se om det passar till en Tango utmaning, och ska sen sätta igång att roa mej med stickfasthetsprov. Det är väl som det är tänkt?

Den tidigare så fasansfullt felaktigt igångsatta koftan fortsätter jag dock med, liksom parallellstickningen. Denna strikt vetenskapliga test kan ju inte lämnas därhän, utan måste fullföljas till varje pris. Är det designern eller jag som har rätt? Spänningen är olidlig!

Oops, I’m so very sorry, did I have embarrassed myself again? I should obviously not have started with my challenge until next week  Can I start all over again, now when I've made my deepest apologies?

When the coin finally fell down – as usual it takes its time - I sat down and started thinking. Should of course have done that from the beginning, but it is after all still “Hollywood Week”, right? It had perhaps been easier if I had followed this TV drama earlier, but above all I should of course have read the rules carefully from the beginning. Unfortunately it’s the way my Hip Hop brain works, or rather does not work, as it looks now. Jump straight in, check out any rules, traps, hazards ... whatever, afterwards as they appear, never take out any troubles in advance, it will be time enough to amuse myself with them later on ...

Well, anyway, now I’m thinking heavily, and I have now another old idea that might be appropriate for this challenge. Must check out the pattern and see if it fits for Tango, and will then launch to amuse myself with knitting swatches.

The earlier so horrible wrong started cardigan will anyhow continue, as well as parallel knitting. This rigorous scientific testing can not be ignored, but must be pursued at any cost. Is it the designer or me who is right? The excitement is unbearable!

måndag 5 oktober 2009

Hollywood Week

Egentligen skulle jag enligt reglerna i "So You Think You Can Knit" ha suttit och funderat kring vad jag ska göra med utmaningen jag fått av Visa Lisa. Men eftersom Pang på Rödbetan är mer min stil än att sitta och fundera och vända och vrida på tankar och idéer så hade jag bestämt mej inom ca tre minuter efter att jag läst utmaningen. Förlåt, blir jag diskvalificerad då?

Actually, I should by the rules of So You Think You Can Knit have sat down and thought about what to do with the challenge given to me by Visa Lisa. But as to jump right into it is more my style than to sit and think and turn around the thoughts and ideas, I decided what to do in about three minutes after I read the challenge. Sorry, do I get disqualified then?




Som jag tidigare nämnt bestämde jag mej för att göra Phazelias mitered baby jacket och valde att göra den i Lorna’s Lace Shepherd Sport och stickor nr 4. Det ger då 24 maskor per 10 cm, precis som mönstret anger. Vilken självdisciplin! För samtidigt föreslås vanligt sockgarn som Opal eller Regia, och det vet ju alla och en var att det ger en masktäthet på 28 – 30 maskor per 10 cm. Men följa instruktionerna i mönstret var det, och så ska det förbli. Har kommit en liten bit, mönstret är kul och undan går det.



As I said earlier I decided to make Phazelias mitered baby jacket
and choosed to do it in Lorna's Lace Shepherd Sport and needles 4 mm. It gives the 24 stitches per 10 cm the pattern indicates. What self-discipline! For at the same time it is proposed a common sock yarn as Opal or Regia, and everybody knows that it provides a gauge of 28 to 30 stitches per 10 cm. But I should follow the instructions in the pattern, and so it shall remains. I have made a little bit of it, the pattern is fun and it goes fast.








Samtidigt malde det hela tiden i huvudet att jag nog borde ha använt det tunnare garnet och struntat i angiven masktäthet. Typiskt gammat odisciplinerat tänk. Så vad göra för att slippa denna vånda och ångest? Jo, att göra en likadan, parallellt, i sockgarn! Lysande, va? För visst är det väl tillåtet att ha parallellstickningar? Tänker man en vända till blir idén bara ännu bättre, då får jag i slutändan klara och tydliga bevis för hur mina avvikelser står sej i förhållande till originaltanken. Den här andra varianten gör jag i Zitron Trekking XXL med stickor nr 2,5.


But at the same time it was grinding in my head that I probably ought to use the thinner the yarn, and ignored the specified gauge. Typical old undisciplined thoughts. So what to do to avoid this agony and anguish? Obviously to make a similar, parallel one in sock yarn! Brilliant, isn’t it? For it is allowed to have parallel works on the needles, isn’t it? And if you think once more about it, it will give the final evidence of how my deviations are in relation to the original idea. This second variant is made in Zitron Trekking XXL with needles 2,5 mm.






Nu är förresten den lilla babyfilten tvättad och klar. Den växte till sej rejält, så den ska nog räcka runt lille Broster.



Now, by the way the little baby blanket is washed and blocked. It grew quite a bit, so it'll be big enough for Baby Sibling.

lördag 3 oktober 2009

So you think you can knit?

Nu har jag fått min utmaning av Visa Lisa. Hoppsan, jag ska lära mej dansa / sticka Tango!

"Din utmaning blir att dansa TANGO!
Det här var ju inte helt lätt… Din blog visar väldigt olika sorters
projekt, men du säger själv att du ger dig i kast med det mesta med
samma attityd – Jag kan! Jag vill! Jag vågar! - verkar vara en
beskrivning av dig. Jag känner igen mig i det. Det var i stort sett så
jag lärde mig sticka – genom att utmana mönstren. Det är en härlig
attityd att ha. Dock kallar du det själv för ”övertro”, vilket i mina
öron låter som om du önskade att du höll med någon designer någon
gång, och vågade lita på att någon annan tänker lika smart om
stickning som du gör – även om det antagligen är tveksamt.
Så här är chansen att antingen lära dig något nytt, eller att bevisa
en gång för alla att du visste bäst, precis som du trodde! Jag vill
att du slaviskt följer ett mönster någon annan konstruerat! Hur stort
eller litet projekt är förstås helt upp till dig, men välj nu mönster
med omsorg, så att du får vara dig själv, även i någon annans design!"

Tango är en väldigt precis konstform, inga improvisationer här inte, regler är till för att följas, total självdisciplin, punkt slut. Snacka om utmaning för en som inte ens kan stava till regler och anvisningar.

Som en förövning i självdisciplin beslöt jag mej för att först avsluta några av mina WIP, och gjorde först klar en halsduk som jag teststickat åt Kim Haesemeyer. Det var i och för sej inte många varv som saknades, så det var snabbt fixat.

Now I have got my challenge by Visa Lisa. Oops, I'm going to learn to dance / knit Tango! Tango is a very precise art form, no improvisation here, rules are meant to be followed, overall self-discipline, over and out. Talk about a challenge for someone who can not even spell to rules and instructions.

As a preliminary exercise in self-discipline, I decided to first finish some of my WIPs, and have now finished a scarf that I test knit for Kim Haesemeyer. It was not many rows missing, so it was quickly fixed.






Därefter gjorde jag de sista varven på västen Julia till Johanna – vännerna Soile och Kaukos dotter. Sen var det bara en liten kant runt vardera ärmhålet och simsalabim var den klar. Ligger nu och torkar, därav den något märkliga bilden.

Then I made the last rows of the vest Julia for Johanna – our friends Soile and Kauko’s daughter. Then it was just a small border around each armhole and Abracadabra, it was finished. It’s now washed and dries, and it’s because of that it’s such a strange picture.




Och så till slut, med djup och innerlig ihärdighet, avslutade jag filten till lilla Broster. Där var det lite mer som fattades, så det har tagit en stor del av dagen, men klar blev den! Har inte hunnit tvätta och blocka den än, bättre bild kommer när det är gjort. Hoppas nu den blir tillräckligt stor, risk föreligger att jag var i ivrigaste laget att få den klar. Borde kanske gjort en liten bit till? Hm, men nu är det som det är, får väl sträcka den lite extra när jag blockar den.

And finally, with deep and sincere perseverance, I finished the blanket for Baby Sibling. There was a bit more left so it has taken most of the day, but eventually it was finished! Has not had time to wash and block it yet, a better picture will come when it's done. Just hope it’s big enough, there is a risk that I was too anxious to get it done. Should perhaps have knitted a little bit further? Hm, but now it is as it is, may well stretch it a bit extra when I blocks it.





Så till själva utmaningen då. Jag ska alltså sticka någonting exakt efter ett mönster, ingen fri kreativitet, inga avvikelser, förlita mej blint på designern. Kan väl inte vara så svårt, eller …?

Efter lite grubblande och grunnande kom jag på att det borde vara ganska säkert att ge sej på nåt som ser så egendomligt ut att det liksom inte går att improvisera eller ha egna uppfattningar eftersom det inte går att veta vad det är man håller på med eller var man är, ungefär som med Baby Surprise Jacket. Valde då Phazelia’s Mitered Baby Jacket, som jag har haft ögonen på ett slag nu. Den ser himla kul ut, en typiskt måste-göra-grej.

Börja läsa mönstret för att se vilken typ av garn som är tänkt. Inga konstigheter, vanligt sockgarn typ Opal, Regia eller liknande. Fortsätter lite längre ner, kollar masktätheten. Det var väl redigt av mej, borde väl inte behövas när det är ett sånt vanligt garn? Men hör och häpna, det ska vara 24 maskor per 10 cm! Men det vet väl alla att till sockgarnerna av den här typen är det 28 – 30 maskor som gäller, eller hur? Med mitt gamla vanliga sätt att tänka konstaterar jag snabbt att där är ett fel, så kan det inte vara, då struntar jag väl i det och gör som jag tycker, alltså 28 m/10cm. Men oj, glömt Tangon redan? Är det inte troligt att designern har koll på vilken masktäthet hon använt? Hon kanske stickar väldigt löst och fick 24 maskor av ett garn jag som lägst får 28 av? Borde jag i detta sammanhang inte förlita mej på att mönstret faktiskt kräver sagda 24 maskor? FÖLJA INSTRUKTIONERNA var det, och glöm inte det! Får leta rätt på ett grövre garn, tror att ett av de som jag fick av Amyrila i Secret Pal 14 kan bli bra.

Kära hjärtanes, hur ska detta gå? Självdisciplin och blind lydnad var det. Ska skriva upp det på en stor lapp och sätta upp på kylskåpet, för att vara säker på att ALDRIG glömma det, i alla fall inte så länge denna utmaning pågår. Sen kan jag plocka ner lappen och glatt flumma vidare i gamla invanda spår. Eller jag kanske rent av blir så betagen i att följa givna instruktioner och kanske rent av få perfekta resultat att jag aldrig någonsin mer dansar Hip Hop utan bara Tango i fortsättningen?


So for the challenge. I shall knit something exactly from a pattern, no freedom of creativity, any deviations, trust blindly on the designer. Can not be that difficult, or ...?

After some pondering I thought it should be pretty safe to make something that looks so strange that you can not improvise or have any own opinions because it is impossible to know what you are doing or where you are, just as the Baby Surprise Jacket. So I choose Phazelia's Mitered Baby Jacket, which I have had my eyes on for a while now. It looks heavenly fun, a typically must-do thing.

I started to read the pattern to see what kind of yarn that suggested. Nothing strange, plain sock yarn as Opal, Regia, or something like that. Proceeding a bit further down, checking the tension. That really ought not to be necessary for such a common yarn, but rules are rules and I should follow the pattern after the letter. And behold, it said there should be 24 stitches per 10 cm! But all of us know that a sock yarn of this type is 28 to 30 stitches per 10 cm, right? With my usual way of thinking, I notice quickly that there was an error, it can not be like that, will ignore that and do what I think, therefore 28 m/10cm. But oh, forget the Tango already? Isn’t unlikely that the designer don’t know what gauge she has? She might knit very loosely got 24 stitches of the yarn that I get at least 28 of? Shouldn’t I rely on the pattern that actually calls for 24 stitches? FOLLOW THE INSTRUCTIONS it was, and do not forget that!

Oh dear, how will this go? Self-discipline and blind obedience, it was said. I'll write it on a large piece of paper and put it up on the refrigerator, to be sure to never forget it, at least not as long as this challenge is ongoing. Then I can take it down and happily go back to the old familiar songs. Or I might even be as charmed by following the given instructions that perhaps even get perfect results that I never ever more will dance Hip Hop, but just Tango in the future?

fredag 2 oktober 2009

Nya utmaningar / New challenges

Livet för en stackars svag, stickande kärring är fullt av utmaningar och frestelser. Innan ens den ena hinner börja slänger jag mej handlöst över nästa. Denna gång är det en superhemlig historia som fått mej på fall. Hemligt så till vida att jag inte får visa några detaljer, vare sig i bild eller text, men så mycket kan jag säkert få lov att berätta att det är en Ravelry grupp (vad annars?!?) som testar historiska mönster som sedan ska presenteras i en tidskrift någon gång i slutet av året. Det låter väl spännande med gamla mönster? Som sagt, anmälde mej omgående till att testa ett, och trodde i min enfald att det bara var att sticka och lämna rapport om konstigheter, precis så som jag gjort förr åt andra. Så kom mönstret – wow! – men sist fanns ett litet formulär som skulle fyllas i och bifogas det färdiga alstret som skulle skickas in! Hoppsan, där blev jag allt snopen! Hade liksom inte tänkt mej att ge bort något, har så många andra jag vill ge vad jag stickar till. En livlig korrespondens utbröt, och till slut fick jag sammanhanget klart för mej. Till och med ännu mer spännande och upphetsande än att bara teststicka, men gud så nervös jag blir. Det ska nämligen skickas till en proffsfotograf på mottagarens bekostnad, för att få tjusiga bilder till tidningen, sen skickas det tillbaka när det förevigats i god ordning. Snacka om skräckblandad förtjusning! Jag tycker ju aldrig jag får något särskilt snyggt, kan nog räkna de gånger jag är hundraprocentigt nöjd på ena handens fingrar, men inte sjutton kan jag dra mej ur det här!? Visst är sticklivet spännande? Nu väntar jag bara på svar om huruvida jag fritt kan välja färg eller om jag ska hålla mej till snarlika som rekommenderas i det gamla mönstret. Självmönstrande är väl tyvärr knappast att tänka på, det är ju en modern uppfinning som väl inte platsar i sammanhanget. Men jag vet ju inte egentligen hur de tänker med det här, kanske vill de ha gamla mönster i modernt utförande? Ja, ja, så småningom ska jag berätta vad som skett när mönstret publicerats.

The life of a poor, weak, knitting old lady is full of challenges and temptations. Before one gets started I throw myself headlong over the next. This time it's a super-secret story. Secret in the sense that I must not show any details, either in image or text, but so far I understand I can tell you that it is a Ravelry group (what else?!?) which tests historic patterns that will be presented in a magazine sometime at the end of the year. It sounds really exciting with old patterns, and I just had to join this group and test one of the patterns. At that time I thought it was just like all other test knitting I have done so far, reading the pattern, knit it up and report any strange things or problem. But then came the pattern - wow! – and at the last page was a form to be filled in and attached to the finished subject when I should send it away! Oops, that was a surprise! Had no intention to give anything away, I have so many others I want to give what I knit. A lively correspondence ensued, and eventually I got the context clearly for me. Even more thrilling and exciting than just test knit, but god how nervous I become. It will be sent to a professional photographer on the recipient's expense, to get fancy pictures to the magazine, then they will send it back to me. Talk about horror mixed with delight! I’m almost never satisfied of anything I have made, can probably count they I have been one hundred percent satisfied with on the fingers of one hand, but seriously, who can resist something like this!? Sure, knitting life is exciting. Now I am just waiting for an answer on whether I can freely choose the colour or if I have to use something similar to what they suggest in the old pattern. Self-patterned yarn is probably not to think about, too modern I suppose. But I do not really know how they think about this, maybe they want to have the old pattern in a modern way? Well, well, eventually I'll tell you what happened when the pattern is published.