MINA FAVORITER ALLA KATEGORIER!

M I N A F A V O R I T E R A L L A K A T E G O R I E R! / M Y F A V O U R I T E S!

Mina Favoriter

Lilypie - Personal pictureLilypie Fifth Birthday tickers
Lilypie - Personal pictureLilypie Second Birthday tickers
Lilypie - Personal pictureLilypie Second Birthday tickers
Lilypie - Personal pictureLilypie First Birthday tickers

lördag 28 november 2009




Nu är alla barnbarnen på plats, i alla fall för överskådlig framtid. Klockan 10 i förmiddags föddes Lilla Knoppen, hädanefter benämnd Poppy. Inte ett namn som jag hade gissat att de skulle välja, men när man känner på det är det faktiskt väldigt trevligt. Poppy = vallmo, en underbar vild, livsstark blomma med underbara färger. Ju mer jag smakar på det, desto bättre tycker jag det passar. Och hur är det de säger i reklamen, Jag är inte bara Mormor, jag är Farmor också! Ja, eller nåt sånt … Två barnbarn inom loppet av två veckor, vem slår det, jag bara undrar? Jag nästan spricker av stolthet, precis som om det vore min förtjänst. Fast i förlängningen är det väl egentligen det, eller …? Visst, äras de som äras bör, men en liten del i underverken har jag väl? Och hon är så fin, se bara vilken ljuvlig bild jag fick i mobilen minuterna efter inträdet i denna hårda, kalla värld!

Och i morgon åker jag till London, för att riktigt gotta mej med våran stora Alex och lillebror Tristan. Det är helt enkelt otroligt vilken tur jag har här i livet, som fått alla dessa underverk! Ok, kanske nån annan också anser sej begåvad med underverk, men vadå? Detta är mina underverk och störst, bäst och vackrast i hela världen!

Now all the grandchildren has arrived, at least for the foreseeable future. At 10 o'clock this morning Little Bud was born, hereafter referred to Poppy. Not a name that I had guessed that they would choose, but it is actually very nice. Poppy, a lovely wild, strong flower with wonderful colours. The more I tasted it, the better I think it fits. Two grandchildren in less than two weeks time, who hit that, I just wonder? I nearly burst with pride, just as if it were my merit. But a small part of the wonders are mine, ain’t they? And she is so lovely, just look at the photo I got in the mobile a few minutes after the entry into this harsh, cold world!

And tomorrow I will go to London, to see Alex and baby brother Tristan. It is simply unbelievable how lucky I am, with all these wonders! Ok, maybe somebody else also considers herself blessed with miracles, but so what? Those are my miracles and the biggest, best and most beautiful in the world!







Och nu tänkte jag faktiskt att våran Alex äntligen skulle få en bilmössa. Bilar, se de’ e mitt liv de’, se! Inte är jag någon hejare på att sticka flerfärgade mönster, även det här lämnar en hel del övrigt att önska, men det tar sej! En liten gnutta bättre för varje gång blir det faktiskt, och snart ska jag nog våga mej på nåt riktigt stort, som tigertröjan till Alex,som jag faktiskt har både mönster och garn till, eller Ivy Vest som jag tänkt sticka till Karin nu snart, till våren eller nåt … Sen ska jag formligen dränka alla mina nära och kära i de mest fantastiska mångfärgade kreationer ….ja, eller kanske inte ….


And now I actually thought that our Alex eventually should have a car hat. Cars and trains are the most interesting things in the world right now! Unfortunately I'm not exactly an expert on stranded knitting, but it’s a little bit better each time, and soon I hope to dare to knit something really big, as the tiger sweater for Alex, who I actually have both the pattern and yarn for, or the Ivy Vest which I intend to knit for Karin soon, in the spring or something ... Then I will literally drown all my loved ones in the most amazing multi-coloured creations. ... well, or maybe not ....

torsdag 26 november 2009

Varm och go / Warm and cosy




Först och främst, tusen tack för alla härliga, värmande och uppmuntrande kommentarer i det förra inlägget, angående den randiga tröjan till Alex. Det värmde ända in i hjärterötterna!

Kamelull är varmt, det vet alla och en var, men att det är så skållande kaminhett hade jag faktiskt inte en aning om förrän jag stickat färdigt ponchon till Karin och skulle prova den. Höll nästan på att få värmeslag medan Jan fotograferade mej, och det trots den väldigt generösa urringningen. Ja, den blev faktiskt lite väl stor, borde ha börjat med färre maskor än jag gjorde, men förhoppningsvis är den inte fullt lika överväldigande stor på Karin som den är på mej. Hoppas kan jag i alla fall ett par dar till.

Jajamän, det är bara ett par eller rättare sagt tre dagar tills jag åker över till London för att vara hos dem i en och en halv vecka! Åh, vad jag längtar! Alex och jag ska leka mest hela tiden, men dessutom räknar jag kallt med att få gulla och gosa med lille Tristan lite grann nu och då också, och kanske rent av vara lite behjälplig med diverse enklare hushållsgöromål.

På söndag bär det av och är inte åter förrän den 9 december. Det blir därför stiltje här under den tiden, såvida jag inte får tillfälle att sticka emellan med något litet inlägg från deras dator.

Fast ytterligare nån liten rapport innan avfärd blir det förhoppningsvis, vill det sej väl har jag en världsnyhet att rapportera om, i storleksordning Tristan fast typ kusin. Vi går i väntans tider, så att säga!!!



First and foremost, a thousand thanks for all the wonderful, warm and encouraging comments at the previous post, about the striped sweater for Alex. It warmed the heart!

Camel yarn is hot, it’s well know, but I had no idea that it is that hot until I finished the poncho for Karin and tried it on. I almost fainted while Jan took the photo of me, despite the very generous neckline. Yes, it was actually a bit too generous, I should have started with fewer stitches than I did, but hopefully it is not quite as overwhelming at Karin as it is on me. I can at least hope so for a couple of more days.

Yes, there are only a few, or rather three, days left until I will go to London and be with them for a week and a half! Oh, how I longs! Alex and I will play most of the time, but I expect to cuddle with little Tristan now and then as well, and perhaps even be for some help with various easier household matters.

I will leave at Sunday and not be backing home again until 9th of December. It will therefore be calm here during that period, unless I have the opportunity to write a few lines at their computer.

But may be I will write a few lines before I leave. Hopefully it will be a sensational news - like Tristan - but about baby cousin. We are very much expecting right now, so to speake!!!

söndag 22 november 2009

Åh, kära nån ...! / Oh, dear ...!



Nu har jag gjort klar bomullströjan till Alex, som samtidigt var en teststickning åt Umme Yusuf. Ett jättetrevligt mönster, och jag kände mej väldigt nöjd, ända tills den var tvättad och klar och skulle läggas ut på tork. Ni vet det där ögonblicket när man med öm hand försiktigt stryker det man med sån möda åstadkommit slät, försiktigt drar handen upp och ner för att få bort minsta lilla rynka. Då … då upptäcker jag till min oförställda fasa att jag stickat ena ärmmudden med 1 rät och en avig, till skillnad mot den andra ärmens mudd och nederkanten, som är gjort i 2 räta och 2 aviga. Det lyser, skriker, vrålar ut hur fel det är och jag känner mej helt slagen till marken.

Men det är bara att bryta ihop och komma igen. Jag vet att det är fel, ni vet att det är fel, Karin och David kommer att se att det är fel, men våran Alex kommer bara att se att det är fina färger och kommer därefter enbart att döma den efter om den är behaglig på eller inte. Ribbstickningen på ärmarna ger han själva den i, det är faktiskt min fasta övertygelse, och hans ord är min lag. Alltså repar jag INTE upp halsmudden, sprättar upp den med sån omsorg isydda – märk väl, jag har sytt i ärmen, den är inte ihopstickad med livet! – sticka om hela ärmen, sy på den igen och till slut göra om halsmudden. Då får det faktiskt kvitta. Ja, ja, jag vet, oförlåtligt slavigt, men vad var det han sjöng den gode Taube – ”det är slarvigt men mänskligt, så sjung hej och hå!”

Now I have finished the cotton pullover for Alex, wish also was a test knit for Umme Yusuf. A lovely pattern and I was very satisfied about it, until it was cleaned and just should be laid out to dry. You know that moment when you smooth and gently pull your hand up and down to remove even the slightest wrinkle. Then ... then I discovered to my undisguised horror that I made one sleeve cuff rib with k1, p1 in contrast to the other sleeve cuff and bottom edge cuff, that was made with k2, p2 rib. It really yells and screams out how wrong it is and I feel completely beaten to the ground.

But that's just to break up and be back again. I know it's wrong, you know it's wrong, Karin and David will realise that it is wrong, but our beloved Alex will just see that it's nice colours and will then only to consider if it is comfortable to or not. Ribbing on the sleeves, he just doesn’t care, it is indeed my firm conviction, and his word is my law. So I WILL NOT rip the neckband, rip it up the oh so carefully sewn in sleeve – Yes, it’s sewn in, not knitted in one piece with the body! – knit the whole sleeve once again, sew it again and finally make the neckband. Yes, yes, I know, unforgivable slovenly!





Har kommit en god bit på capen i kamelhårgarnet. Underbart mjukt, hoppas bara det inte är lika ömtåligt som det känns. Mönstret föreslår att man avslutar den efter 35 cm, men det tycker jag låter lite kort, så jag fortsätter lite till. Får väl försöka mäta mej fram. 45 – 50 cm tror jag blir mer lagom, lite mer åt miniponchohållet.



I have made quite a bit at the camel wool cape. It’s wonderfully soft, I just hope it not will be as fragile as it feels. The pattern suggests that it should be 35 cm, but I think that sounds a bit short, so I keep on a bit more. I think 45 - 50 cm will be better, more like a mini-poncho.

torsdag 19 november 2009

Äntligen! / At last!




Höstkylan smyger sej på, mörkt som pocker är det och riktigt kallt och ruggigt. Typiskt dyster november. Men så bra det kan bli ibland! Under över alla under, Jans väst är klar, precis i tid för att värma hans frusna rygg när regnet slår mot fönstret och det känns ruggigt. Tycker den blev riktigt bra, men inte var den särskilt upphetsande att göra. Mest slätstickning fram och tillbaka och så en liten flätkant runt framkanterna för att liva upp det hela. Mönstret hittade jag i boken Men in Knits.

Autumn is here and it’s really cold and bleak. Typically November. But how good it can be sometimes! Jan’s Vest is eventually finished, just in time to warm his frozen back when the rain beats against the window and everything feels raw. I think it turned out really good, but it was not particularly exciting to do. Mostly plain knitting back and forth, and so a small cable around the edges in order to cheer it up a bit. I found the pattern in the book Men in Knits.











För ett gott slag sen började jag med två lika men ändå inte likadana tröjor efter mönstret Phazelia’s Mitered Baby Jacket i storlek 3 – 6 månader Det som gjorde att jag började med två samtidigt berodde på att jag blev helförvirrad av garninformationen. Enligt mönstret skulle det vara ett sockgarn, ca 420 m/100 gr. Känns det igen? Precis så som alla i alla fall av mej kända tunna sockgarn är, som Regia, Opal, Trekking osv. Och vilken masktäthet rekommenderas vanligtvis till dessa garn? Ja, just det, 28 – 32 maskor per 10 cm. Men i detta mönster föreskrevs en masktäthet på 24 maskor per 10 cm. En inte helt försumbar skillnad. Någon måste vara fel, men garnförslaget eller masktätheten? Nyfiken som jag är var jag naturligtvis tvungen att ta reda på detta.

Först ut blev en liten knallfärgad historia i ett Opalgarn med masktäthet 28. Ser faktiskt jättebra ut som nyfödingskofta. Alltså troligtvis för liten i slutet av 3 – 6 månadsperioden.

Nästa gjorde Jag i Lorna’s Lace Shepherd Sport, med masktätheten 24/10 cm. Den blev inte alls dum, den heller, men får nog ligga till sej ytterligare ett slag. Skulle kunna tänka mej att den kommer att passa vid 9 – 12 månaders ålder.

Om jag hade varit helt konsekvent skulle jag naturligtvis ha gjort en med masktäthet 26/10 cm också, för att täcka in hela första året, men se det tänker jag inte göra. Någon måtta får det allt vara. Dessutom skall inte båda till samma hem. Den lilla rödaktiga skall till Huddinge och Ulfs och Helenes lilla dotter – jo, det vet vi att det ska bli, så säker man nu kan vara i förtid – och den stora skall Tristan få. Enligt mor Karin finns det en hel del smått som inte är utslitet efter Alex. Konstigt, hur kan det komma sej att inte allt slets ut :-)?

Däremot har jag ännu inte givit upp att sticka en Baby Surprise Jacket till dem båda. Det fick inte Alex när han var pytteliten, hade inte blivit vid den boken vid det laget.

For quite a while ago I started with two similar but not identical cardigans from the pattern Phazelia's Mitered Baby Jacket in sizes 3 - 6 months. The reason to start with two at the same time was because I was so very confused about the yarn information. According to the pattern it should be made of sock yarn, about 420 m/100 gr. recognising it? It has to be something like Regia, Opal, Trekking or similar. And the gauge usually recommended for this yarn? Oh, yeah, 28 to 32 stitches per 10 cm. But in this pattern it provided for a gauge of 24 stitches per 10 cm. A not entirely negligible difference. Something has to be wrong, but the yarn or the gauge proposal? Curious as I am, I of course had to find out.

First up was a small bang-coloured one in an Opal Yarn with gauge 28/10 cm. Looks really great as a cardigan for a newborn but probably too small at the end of the 3 - 6 months period.

The next I made was in Lorna's Lace Shepherd Sport, with a gauge of 24/10 cm. It was not at all bad either, but may be has to wait for a while. My guess is that it will fits at 9 to 12 months of age.

If I had been totally consistent, I had made another one in the gauge of 26/10 cm, too, to cover the entire first year, but I will not do that. It has to be some sort of moderation. And anyhow, those two will not go to the same home, The small reddish will go to Huddinge and Ulf's and Helene's daughter - yes, we know it will be a girl - as safe as one can be before birth - and the bigger one will go to Tristan. According to mother Karin, there are a lot of small ones that not are worn out after Alex. Strange, how can it come that not everything was worn out :-)?

However, I have not given up to knit a Baby Surprise Jacket for them both. Alex didn’t have any when he was a baby, had not got the book by then.






På gång och inte alltför långt från fullbordan är däremot en härlig – hoppas jag – bomullströja till Alex. Det är en teststickning för Umme Yusuf. Den är lite väl stor än så länge, gör den i storlek 4 år, men dels vet jag att garnet, Sunny från Garngrossisten, krymper i tvätten och dels verkade storlek 2 år till våran stora tvåochetthalvtåring lite väl snålt tilltaget. Nästa höst blir den nog lagom, om inte förr. Tycker om modellen och tror den blir väldigt skön men den har ett kardinalfel enligt mitt sätt att se. Ärmarna ska sys i! Tycker inte det är kul att sy i ärmar, eller att sy ihop någonting vad det anbelangar, men vad gör man inte för den goda sakens skull?


Not too far from completion is however a wonderful - I hope - cotton sweater for Alex. It is a test knitting for Umme Yusuf. It is a bit too big so far, I’m making it in size 4 years, but I know that the yarn, Sunny from Garngrossisten, shrinks in the launder and anyhow size 2 years for our big two-and-a-half-years-old hero should at most last for a couple of weeks before it went too small. Next autumn it will probably fit, if not sooner. The model is very nice but it has a cardinal error, in my view. It’s sewn in sleeves! I don’t think it's fun to sew in the sleeves, or to sew anything for that matter, but what will I not do for a good purpose?

tisdag 17 november 2009

Tristan!



I söndags morse, kl 02.50 lokal tid, fick våran Alex en lillebror! Tristan ska han heta, lillhjälten, och söndagsbarn valde han att bli, precis som storebror. Söndagsbarn lär ju vara lyckobarn, det är i alla fall vad jag alltid hört, eftersom jag själv också är född en söndag. Fast det är så längesen så det är väl i det är väl preskriberat sen länge.

Men jag kan inte sluta förundra mej, trots allt det på intet sätt var någon överraskning att han kom. Två fina killar en stor och redig två och ett halvtåring och en liten en som inte kommer att kräva att gamla mormor ska galoppera fortare än på ett slag. Och så om bara en månad, eller kanske rent av tidigare än så eftersom planerat kejsarsnitt är på tal, kommer lilla kusinen. En sån fröjd och lycka! Om jag bara hade lite mer tid att sticka, det finns ju en sån otrolig mängd söta, fina, tuffa, gulliga …. barnkläder som bara skriker efter att bli gjorda.

Last sunday morning at 02.50 local time, our Alex got a baby brother! He will be called Tristan, our new little hero, he decided to become and Sunday child, just like big brother. Sunday's Children are supposed to be fortunate, it is at least what I always have heard, because I was born on a Sunday, too.

But I can’t stop feeling wonder about the miracle, even if it was by no means a surprise that he came. Now it’s two wonderful guys, one energetic two and a half year old Big Boy and a small one that not will require old grandmother to gallop faster than a blow for quite a while. And in just another month, or perhaps even earlier than that because it might will be a planned caesarean section, baby cousin is expected! What a joy and happiness! If I just some more knitting time, there are such an incredible amount of sweet, nice, cool, cute .... children's clothing that just begs to be made.

onsdag 11 november 2009

Duffel


Före tovning / Before felting



Efter tovning / After felting





Nu är duffeln till Alex klar. Ja, färdigstickad har den varit ett slag men efterarbetet tog ett slag.

Först tvättade jag den i 40 gr tillsammans med ett par jeans och två tröjor. Effekt blev det, men inte tillräckligt. Skulle naturligtvis kört i 60 gr direkt. Men nu när den trots allt var en bit på väg var det nog inte värt att köra på för hårt, tänk om den blev för liten!? Alltså ytterligare en gång i 40 gr med samma jeans och tröjor, Ytterligare lite mer ihoptovad men inte tillräckligt. OK, en gång till. Jo, nu kanske det var nog, inte värt att köra mer.

Så fick den ligga och torka, och under tiden tittade jag på den ett antal gånger. Först med nöjd tillfredsställelse, det här blev ju riktigt bra! Men så började tvivlet sätta in, maskorna syntes allt ganska väl, det var kanske inte så jättesnyggt egentligen. Och visst var den stor, jättestor faktiskt, ja på tok för stor för våran Alex. Borde nog köra den en vända till i maskinen. Men tänk om den blev för liten, hu hemska tanke? Det tålde att tänka på. Men den var inte särskilt fin när maskorna gick att urskilja så väl. Nej, det fick bära eller brista, en omgång till i maskinen fick det bli. Fortfarande 40 gr, så mycket för stor var den trots allt inte. Däremot fick ytterligare två par jeans göra sällskap. Och nu blev det faktiskt mer som jag tänkt mej.

Knapparna hade jag dock inte sytt i, antar att de hade sprängts loss från sina fördämningar i tovningsskedet. Men nu är även de på plats, efter minst lika många försök som själva tovningen. Hur svårt kan det vara att sy i en knapp??? Dessa fyra stackare har jag sytt i sammanlagt 13 gånger! Det låter sanslöst, det är sanslöst, fattar inte att det kunde vara så fruktansvärt komplicerat att få dem på rätt plats, men så var det. Sytt i och sprättat upp, det är vad jag har pysslat med i dag, en av mina få men så våldsamt uppskattade lediga dagar. Hade väl tänkt att tiden skulle räcka till mer än att sy i knappar, men det är smällar man får ta. Fast frustrerande var det och nåt så in i hoppsan röksugen blev jag av detta irritationsmoment! Men jag motstod frestelsen – kanske främst för att jag inte hade några cigaretter att tillgå – och känner mej nu faktiskt dubbelt nöjd. Jackan blev riktigt fin och jag trots stundtals vildsint abstinens inte rökt på en hel månad.

Now at last the duffle for Alex is finished. Yes, the knitting has been finished for a while but after that it took a while to finish it completely.

First I washed it in 40 degrees (Celcius) with a pair of jeans and two sweaters. It was some effect but not enough. Of course I should have run it at 60 degrees the first time but now that it nevertheless was quite a bit felted it was probably not wise to do it too hard the second time. What if it became too small!? So once again at 40 degrees with the same pair of jeans and sweaters. The result was a bit more felted but not enough. OK, one more time. After that I thought it was enough. Now it had to lie down to dry, and during that time I looked at it several times. First with happy satisfaction, this worked out nicely! But then the doubts began to set in, it was perhaps not that nice after all. You could see the stitches a bit too clear and it was still big, huge actually, probably far too big for our Alex. Should probably needs to run once more in the machine. But what if it became too small, oh terrible thought? It had to be considered. But it was not very nice when the stitches were so distinguish. No, it had to go another round in the machine, nothing to ask for. Still 40 degrees but with two more pairs of jeans. And now it was actually more what I intended from the beginning.

Now it was just the buttons left, hadn’t dared to fasten them before the felting, I suppose they had blown off in the felting stage. Now at last they are where they are supposed to be, but how hard can it be to fasten four buttons??? I have sewn those four buttons a total of 13 times! It sounds unbelievably, it's senseless, can not believe it could be so terribly difficult to get them in the right place, but so it was. Fasten and taken away again, that is what I have been busy with today, one of my few but so highly valued days off. Had probably thought that the time would be sufficient to more than sewing buttons, but that’s life. Really frustrating and how I longed for a smoke! But I resisted the temptation - perhaps mainly because I had no cigarettes available - and actually I now feel doubly happy. The jacket became eventually really nice and I have not, even if I occasionally have a ferocious abstinence, smoked for a whole month.

måndag 9 november 2009

Efter vinmässan / Only in Swedish

Så var det avklarat för i år, vår vinmässa. Folkligt, festligt och så vidare ... Det var lika jättekul och trevligt som vanligt, folk trivdes på båda sidor av borden och som vanligt var lokalpressen där för att rapportera. Fast i år verkar det som om höga vederbörande var där lite mot sin vilja, reportaget lämnar en liten märklig eftersmak. Rubriken, t ex - "Suktande sällskap ..." Vad i hela världen menas med det? Driver han med oss, eller? Men en liten glimt om hur det var kan ni se här

Men nu ska jag koncentrera mej på stickningen. Duffeln till Alex är faktiskt klar. Efter fyra omgångar i tvättmaskinen verkar den ganska lagom, i alla fall inte för liten och förhoppningsvis inte alltför stor. Ska bara sy i knapparna så kommer det en bild.

torsdag 5 november 2009

Annan sorts mässa / Only in Swedish

Det skrivs mycket bland alla stickbloggar om stickmässor, symässor, garnmässor och jag vet inte allt, som florerar runt om i landet. Verkar störtkul och jag är vansinnigt avundsjuk på alla som kan gå på de här tillställningarna.

Men det finns en mässa som inte går av för hackor, även om den inte har med garn att göra:

Munskänkarna Trollhättans Vinmässa

På lördag går den av stapeln för 18:e året i följd (tror jag, rätta mej om jag har fel, det kan vara det 19:e).

Vi har jobbat som små blå för att få till det, och i morgon kväll ska vi iväg och hämta ut alla viner från Systemet, kolla och sortera upp dem – och det är inte få flaskor det handlar om, tro mej! – och så ska vi börja bygga upp våra montrar. Sen på lördag morgon ska sista handen läggas på förberedelserna så vi är redo för invasion när mässan öppnar kl 12.00. Sen är det full rulle hela långa dagen tills stängningsdags kl 18.00. Då är vi möra, för att uttrycka det milt, men samtidigt är det så himla roligt så det går inte att med ord beskriva. Så mycket kul människor som kommer för att prova och hitta nya eller återuppliva bekantskapen med gamla favoriter, prova på sådant som är för udda eller dyrt eller okänt för att bli provat på egen hand och dessutom eventuellt få svar på något de gått och grunnat på.

När sen allt är undanstädat, alla tomflaskor kastade – vi hyr glasiglos, naturligtvis – icke tomma flaskor uppsorterade efter öppnade och oöppnade, skräp kastat och så vidare så är det äntligen dags för oss att sätta oss ner och äta en bit mat. I det läget känns det som om man aldrig någonsin kommer att kunna resa sej igen, och maten är efterlängtad som aldrig förr. Många timmar utan rast och ro har det varit, men eftersittningen med mat, vila och eftersnack är just precis vad som behövs för att avsluta en helt sanslös dag som inte går att jämföra med något annat. Och så vet vi att alla våra besökare – det brukar röra sig om ca 2 500 – går därifrån nöjda och glada och redan ser fram mot nästa års mässa.

onsdag 4 november 2009

????????




Wow, en sån skapelse jag har åstadkommit! Det är tänkt att bli en duffel till Alex, nu återstår bara att se vad som händer när den tvättats/filtas. Det är väl bäst att börja lite försiktigt, så den inte blir alldeles för liten. Men jag tror faktiskt att det kommer att krävas både många och hårda tag innan den är tillräckligt krympt. Det ska bli rysligt spännande i alla fall, och en liten aning kusligt. Skulle kännas lite snopet om det gick åt skogen.

Mönstret är från Sandnes häfte Tema 06 Toving och garnet är deras Fritidsgarn. 6 hg gick det åt, så det är inte någon lättviktare precis. Men om lyckan står oss bi kommer den nog att kunna bli varm och go och hålla de kyliga Londonvindarna utanför.

Wow, what a creation I have made! It is meant to be a duffel coat for Alex, now it only remains to see what will happen when it’s washed and felted. I think it will be wise to start gently, so it not becomes too small. But I think it can take a lot of hard treatment before it is sufficiently narrowed. It will be terribly exciting anyway, and a little bit eerie. It should be a bit disappointing if it went totally wrong.

The pattern is from the book Sandnes Tema 06 Toving and the yarn is their Fritidsgarn. I used 6 hg of it, so it is not a lightweight one. But hopefully it will be able to keep the chilly winds out.