MINA FAVORITER ALLA KATEGORIER!

M I N A F A V O R I T E R A L L A K A T E G O R I E R! / M Y F A V O U R I T E S!

Mina Favoriter

Lilypie - Personal pictureLilypie Fifth Birthday tickers

torsdag 25 februari 2010

Mer färg / More colours





I dag har våran Alex fyllt tre år! Stora karln, och party med tårta och ljus och presenter har det varit, hur underbart som helst. Och mitt upp i alltihop tog de sig tid att skicka bilder. Åh, vad vi längtar efter dem! Men nu är det inte mer än drygt en vecka tills vi ska åka till dem, närmre bestämt nästa lördag.

Today is our Alex's third birthday! A big boy now, and it was a party with cake and candles and gifts, just so wonderful! And in spit of everything that was going on, they took the time to send some photos to us. Oh, how we longs to see them in real life! But now it's just a bit more than a week left, we will go there next Saturday.





Undrar om våran Poppy också gillar starka, klara färger? Det tror jag. Och då ska hon naturligtvis få en riktigt häftig kofta. För säkerhets skull blir det en liten pigg figur på knapparna också. Jag ryser av vällust, när jag tänker på hur våran Poppys föräldrar ska reagera. Hittills har det mest varit vitt och rosa, och det är något som snarast bör åtgärdas.

Det är faktiskt rätt konstigt, det här med min vurm för starka färger till alla hjärtebarns kläder. Själv har jag sen urminnes tider varit klädd i beige, eller kanske snarare jeansblått, punkt slut. Inga excesser i starka färger här, inte, och kan fortfarande inte tänka mej att ta på mej ett mönstrat plagg. Enfärgat och dovt, det är min stil. Men som sagt, när det kommer till barnkläder så har jag verkligen börjat frossa i färger, hur underbart jättekul som helst!

Jesse Polo till Tristan närmar sig snabbt sin fullbordan också, liksom en väst som jag faktiskt inte riktigt vet om det blir Karin eller Helene som får den. Ska göra färdigt den först, så får vi väl se vems namn som står på den i eldskrift.

I wonder if our Poppy also likes strong, bright colours? I think so, and now she will get a really colourful cardigan. And if it not will be enough with colour in that way, I have added buttons with figures on. I shudder of pleasure, when I think of how our Poppy’s parents will react. So far it has been mostly white and pink, and it is something that urgently have to be changed.

It's actually quite funny, this passion for bright colours that I have got for our beloved grandchildren's clothing. I myself have since immemorial time been dressed in beige, or perhaps jeans blue. No excesses of strong colours here, and can still not think of having any patterned garments or strong colours. Plain and dull, it's my style. But as I said, when it comes to children's clothes I have really begun to revel in colours, and it’s just so fun!

Jesse Polo to Tristan is fast approaching completion as well, like a vest that I actually do not really know if Karin Helene will get. Will finish it first, then we'll see whose name is on it.






Det har börjat dyka upp så mycket spam bland kommentarerna. All möjlig skit, nu senast en hel lång rad på kinesiska eller nåt liknande. Jag har inte haft sån där bokstavsspärr till kommentarerna hittills, men nu har jag lagt in det. Hoppas det ska hjälpa.



It has begun to show up so much spam among the comments. All sorts of crap, today it came a full range of Chinese or something similar. I have not had letters to add before making comments so far, but now I have added it. Hope it will help.

lördag 20 februari 2010

Diskret och elegant … / Discreet and elegant ...




… är kanske inte det första man tänker på vid åsynen av den här tröjan, som skall skickas till våran Alex. Men vadå diskret, huvudsaken är väl att man syns?

En jättekul tröja att sticka, mönstret är Jesse Polo från Tot Topper Design. Ja, den var faktiskt så kul att jag nu börjat på en till Tristan också. Fast det här med flerfärgsmönster, jag börjar få grepp om det när det håller sej till två färger per varv, men här skulle det vara tre. Onödigt klumpigt tyckte jag också, med alla de parallelltrådarna. Så jag bestämde mej för att göra ett försök som jag hört att andra har lyckats med, med stor framgång dessutom, nämligen att sy på en färg. Fast det var inte lätt det heller, det blev faktiskt ganska dåligt om man ska vara ärlig. Men om han springer fort, våran Alex, då syns det nog inte så tydligt.

... Is perhaps not the first thing you think of at the sight of this sweater that will be sent to our Alex. But so what discreet, the main thing is to be seen, isn’t it?

A fun sweater to knit, the pattern is Jesse Polo from Tot Topper Design. Yes, it was actually so much fun that I started on one for Tristan, too. Now I think I can fix a stranded knitting pattern, I begin to grasp it when it’s just two colours per row, but here it should be three. Unnecessarily cumbersome, I thought, too, with all the parallel yarns. So I decided to try what I heard that others have done, with great success, to sew one colour, after finishing the others. Though it was not easy either, it actually turned out pretty bad if I shall be honest. But if he runs fast, our Alex, the mistakes will probably not be that visible.







Måste bara visa ett kort vi fick häromdagen. Visst är hon fin, våran Poppy? Och klädd i kofta som gamla farmor stickat, minsann.

I just have to show a picture we got the other day. Isn’t she adorable, our Poppy? And dressed in a cardigan knitted by old grandmother.











Fy sjutton vad jag är trött på snö nu! Och det är bara drygt halva februari. Minst en och en halv månad kvar tills man kan börja hoppas på att vintern ska dra sej tillbaka.



I'm so bloody tired of snow now! And it is only just over half of February. At least one and a half months to go before we can hope that winter will begin to think of a retreat.

måndag 15 februari 2010

Ravelympic



Nu har jag satt på en kofta på Traktorknapparna! Som vanligt är det en urusel bild, men vill det sig väl kanske jag kan åstadkomma något bättre när vi kommer till våra favoritkillar. Nu är det mindre än tre veckor dit! Åh, vad jag längtar …!

Now I have added a cardigan to the tractor buttons! As usual, it's a lousy picture, but maybe I can do something better when we get to our favourite guys. Now it's less than three weeks there! Oh, how I long ...!





Apropå favoritkillar så har jag sett ett sånt härligt mönster på en bomullströja – Jesse Polo - som jag bara inte kunde motstå till Alex. Det är faktiskt mitt ena Ravelympicprojekt i grenen Nordic Colorwork Combined. Men den blir det nog inga problem med att hinna få färdig, det går undan värre med Drops Paris. Just precis så diskret, sober och elegant i färgen som han föredrar!

Speaking of favourite guys, I've found a lovely pattern for a cotton jumper - Jesse Polo - I just could not resist it for Alex. It's actually one of my Ravelympic project in the event Nordic Combined Colour Work. It has turned out well so far and it goes fast with Drops Paris. Just as discrete and elegant in the colour as he prefers!







Sen har jag dessutom anmält mej till Designer Pattern Skeleton med min tröja Loke. Har lagt ut mönstret till teststickning, och det är spännande värre! Har ju bara varit i andra änden av kedjan tidigare, nu ska jag plötsligt svara på Varför och Hur Då, istället för att vara den som ställer frågorna. Men jättekul är det, och det är helt förunderligt så mycket självklarheter man kan missa, bara för att man läser det man förväntar sig att läsa. Eftersom jag vet vad det ska stå, så är det naturligtvis det jag ser när jag läser igenom vad jag skrivit. Men det är inte lätt att skriva mönster, det är en sak som är säker. Att förklara tydligt, utan att brista ut i tusen ord, när man helst bara skulle vilja säga ”sådär, du vet, som man brukar, ungefär …” Och så ska det ju helst vara flera storlekar! I och för sig har jag väl alltid varit lite småförtjust i matte, men här vill det till att tänka till ordentligt, för att få med alla olika mått i de olika storlekarna. Fast i detta fall ska jag väl egentligen inte klaga, det var inte så farligt eftersom det är en uppifrån-och-ner tröja och då gäller det ju bara att fortsätta på inslagen väg lite längre för att få den lite större. Frågan var alltså egentligen bara hur mycket längre för att få tillräcklig bredd, och var i hela världen hittar man mest trovärdiga mått? Det finns ett antal olika listor på mått till olika åldrar, grejen är bara att de inte ger samma uppgifter, och vad ska man då gå efter?

Jag har skickat prototypen till Tristan – det var tänkt så från början - och då var namnet givet. Våran Tristan heter Loke som andra namn, och eftersom jag tidigare knåpat ihop några mönster som jag hämtat namnen till från den nordiska mytologin så var det liksom inget att fundera på. Ser med spänning fram mot att få höra hur denna skapelse, hittills totalt oprövad, kommer att fungera i levande livet. Mjuk och skön tycker jag i alla fall att den blev, använde Tilda från Svarta Fåret, en 50/50 blandning av bomull och akryl.



Then I've also joined the Design Patterns Skeleton with my sweater Loke. Has outsourced it to test knitting, and it's so exciting! I've just been on the other end of the chain before, now I suddenly am the one who shall answer Why and How, instead of being asking the questions. But it is a great fun, and it is really remarkable how much of the obvious that can be missed, just because you read what you expect to read. Because I know what it should be, it’s of course what I see when I read what I wrote. But it is not easy to write patterns, it is one thing that is certain. To explain clearly, without using a thousand words, when I just want to say "like that, you know, as normal, just about ..." And then it ought to be several sizes! I have always been quite fond in math, but here I have to think a bit extra to get all the different dimensions of the various sizes. But in this case, I do not really complain. It was not that bad because it is a top-down sweater and it’s just to continue knitting a bit longer to get it a bigger size. The question was therefore really just how much longer to get sufficient width, and were on earth do you find most reliable measures? There are a number of different lists of measurements for different ages, the only thing is that they do not provide the same information, so which should I relay on?

I have sent the prototype to Tristan - it was my intention from the beginning - and then the name was given. Our Tristan is named Loke as middle name, and since I have made some other patterns earlier, that I have given names from the old Nordic mythology, it was nothing to think about. (Loke was a giant, fighting the gods all the time) Now I’m looking forward to hear how the sweater will work in real life. It’s at least soft and hopefully comfortable, used the yarn Tilda from Svarta Fåret, a 50/50 blend of cotton and acrylic.

lördag 13 februari 2010

Färdig! / Finished!


Nu, äntligen är Nalle Puh färdig! Efter lång uppladdningstid fick jag äntligen kraft och mod att ta itu med huvudet. Det återstod att sy fast på kroppen och dessutom skulle öronen på och till sist broderierna, som jag väl fasade mest för. Men nu är det klart, och trots alla hårda ord och onda tankar stackars Nalle fått över sej under tillblivelsens gång så artade han sej riktigt bra. Det enda är att han har ett gemensamt drag med nallen jag gjorde till Alex, båda har en något myrsloksaktig nos, stackarna. Nu ska jag skicka mönstret och garn till Ida, och önskar henne all lycka till!!!

Now at last Winnie the Pooh is finished! After a long charging time I finally got strength and courage to tackle the head. It remained to be sewn to the body, the ears should be sewn to the head and finally there were the embroideries that I feared most for. But now it is done, and despite all the harsh words and bad thoughts poor Teddy turned out really well. The only thing is that he has one detail in common with the teddy bear I made for Alex, both have a slightly anteater-ish nose, poor creatures. Now I will send the pattern and yarn to Ida, and wish her the best luck with it!


Och apropå samla mod, jag har nu lagt upp ett mönster för teststickning på Ravelry! Snacka om att tro att man är nåt, vad i hela världen skulle vår gamla kompis Jante säga om detta? Men rysligt spännande är det! Kanske kommer jag att få veta att jag nog helst bör pyssla med annat än att skriva mönster, men då vet jag i alla fall hur de upplevs. Återkommer i ämnet.


And on the subject of gathering courage, I have now put up a design for test knitting at Ravelry! Talk about believing you are something, what on earth would our old friend Jante say about this? But it is terribly exciting! Perhaps I will find out that I probably should do whatsoever other than writing patterns, but then I will at least know how they are perceived. Will be back about this later.

måndag 8 februari 2010

Nalle Puh / Winnie the Pooh


Nu är jag i åttonde månaden med Nalle Puh, snart dags att planera för nedkomst! En sån ovanligt segdragen historia, har väl aldrig varit med om maken. Visst har jag råkat ut för sega historier förr, men då har jag faktiskt avbrutit bekantskapen, repat upp och gått vidare till något annat. Men jag ville ju så gärna göra en Nalle Puh, så trots otroligt otrevligt akrylgarn (köpte alltihop i ett paket), ett ovanligt tråkigt mönster där jag aldrig vetat var jag har befunnit mej och därför varit helt hänvisad till dess envishet med att sticka allt i raka bitar, har jag till slut kommit så långt att jag sytt ihop alla bitar, stoppat armar, ben och kropp. I och för sig var det tänkt att han skulle sitta, men det ville han inte, så det så! Och nu senast har jag stickat hans tröja.

Now I am in the eighth month with Winnie the Pooh, will soon be time to plan for delivery! One of those unusually boring histories, one of the worst, as a matter of fact. Sure, I have started some really awful projects before, but then I have stopped, frogged and went on with something else soonest possible. But I wanted so badly to make a Winnie the Pooh, so despite the incredibly ugly acrylic yarn (bought it all as a kit), an unusually boring pattern where I never knew where I were and therefore have been forced to follow it without changing a single stitch, I have finally reached the point where I sewed the pieces together – all of them was knitted with straight needles, stuffed arms, legs and body. He was ment to sit down, but he didn't want to! And most recently I have made his sweater.






Men det blev bara för mycket! Fyra likadana märkliga bitar som enligt beskrivningen sa ”vik ihop i t-form och sy ärm- och sidosömmar” Jag är inte människa att klura ut vilket som är vad, och nån måtta på galenskapen får det väl allt vara.

But it was just too much! Four identical remarkable pieces as described as "fold in T-shape and sew sleeve and side seams". I just couldn’t figure out what I was supposed to do, so I frogged the pieces immediately.





Dessa bitar repades upp per omgående och så gjorde jag en alldeles vanlig raglanmodell, fast kort i livet som det anstår en Nalle Puh-tröja. Nu är det bara resten kvar = huvudet som ska sys fast på kroppen efter att tröjan tagits på, och så det jag fasar mest för, brodera ögon och mun. Men har jag kommit så här långt får jag väl göra ett sista ansträngning och i alla fall få på huvudet. Kniper det får jag överlåta broderiet till Karin, hon är faktiskt väldigt mycket bättre än mej på sånt.



Then I made an ordinary raglan sweater, though short in the body as it is supposed to be for a Winnie the Pooh-sweater. Now it's just the rest left = the head has to be sewn to the body when the sweater is on, and then what I dread the most, embroider eyes and mouth. But when I've come this far I'll just have to make one final effort and at least get on the head. If I get in too much trouble with it, I transfer the embroidery to Karin, she is actually a lot better than me with that.






Men som sagt, det var ett osedvanligt tråkigt projekt. Det är händelsevis inte någon som är intresserad av att kolla hur tråkigt det är? Det är nämligen kvar garn till ytterligare en nalle, och om någon anmäler intresses ska jag med stor förtjusning skicka garn och mönster (på engelska). Skulle det dessutom visa sej vara två eller fler som är intresserade, så får det bli en gammal hederlig lottning. Oj, vad kul det skulle vara om någon annan ville ge den ett försök! Kom igen, så farlig var den inte :-)!


But as I said, it was an unusually boring project. It’s not by any chance someone who is interested to see how boring it is? It is yarn to one more Winnie, and if someone is interested I will with great enthusiasm send the yarn and pattern (in English). And if it happened that it should be two or more who are interested, it will be an old-fashioned lottery. Oh, what fun it would be if someone else wanted to give it a try! Come on, it wasn’t that awful :-)!

fredag 5 februari 2010

Knapplycka / Button happiness

Ravelry är fantastiskt kul, jag har sagt det förr och jag säger det igen. Inte nog med alla mönster, idéer, allmän inspiration och en outsinlig mängd tips och råd som man kan hitta där, det finns RAK också! Har ni kollat in den gruppen? Eller rättare sagt, det finns två, en som gäller för hela världen och en som bara gäller för Europa. RAK står för Random Act of Kindness, och går ut på att man skriver sin lilla (eller stora) önskelista för innevarande månad, Sedan förhoppningsvis är så vänligt sinnad att man kollar andras önskelistor och kanske hittar något hos någon som man tycker skulle var kul att skicka till vederbörande. Har på det sättet blivit av med både restgarn och annat smått och gott. Men för att återgå till det riktigt roliga, det är naturligtvis när någon där ute skickar något till mej. Och se, se och beundra, vad som damp ned i brevlådan i går.

Ravelry is really fun, I've said it before and I say it again. Not only all the designs, ideas, general inspiration and an endless amount of tips and advice that can be found there, there is RAK too! Have you checked up any of the groups? There are two, one for all over the world and one that only applies to Europe. RAK stands for Random Act of Kindness, and you are supposed to enter a small (or big) wish list for the current month, then hopefully are so friendly that you check other people's wish lists, and maybe find some with someone in, that you think would be fun to send to the wisher. I have in that way got rid of both left over yarn and other stuff. But to return to the really fun, that of course is when someone out there will send something to me. And look, see and admire, what fell down in our mailbox yesterday:







Är de inte helt underbara, dessa knappar? Jag fick helt enkelt hicka av lycka. Ja, som ett förtydligande, jag ska inte ha dem själv. Men våran Alex, han ska få dem! Nu är bara den stora frågan, vad ska de sättas på? Det är ett litet krux, söta mor Karin är inte odelat förtjust i knäpp (=uppknäpp)bara tröjor till sin älskade förstfödde. Men med fem underbara traktorknappar måste det nog tyvärr bli en gammal hederlig kofta. Har tänkt mej en enkel modell i ett helt enfärgat garn, så det viktigaste kommer helt till sin rätt. Kanske en gubbmodell i slätstickning och med en liten krage och två fickor. Skulle helst vilja ha en v-ringad med en liten sjalkrage. Får klura lite på det,



Are they not quite wonderful, these buttons? I got hiccups of happiness. Yes, as a clarification, I should not have them myself. But our Alex, he’s the man for them! Now is just the big question, what should they be fastened on? Sweet Mother Karin is not entirely fond of sweaters that are able to button (= unbutton!) for her beloved first-born. But with five wonderful tractor buttons, it unfortunately just has to be a cardigan. I’m thinking about a simple model of a solid coloured yarn, so the most important details will show off properly. Maybe an old man’s model in plain stockinette stitches, a small collar and two pockets. I think I would prefer to have a v-neck with a small shawl collar. Have to think a bit more about it.