MINA FAVORITER ALLA KATEGORIER!

M I N A F A V O R I T E R A L L A K A T E G O R I E R! / M Y F A V O U R I T E S!

Mina Favoriter

Lilypie - Personal pictureLilypie Fifth Birthday tickers
Lilypie - Personal pictureLilypie Second Birthday tickers
Lilypie - Personal pictureLilypie Second Birthday tickers
Lilypie - Personal pictureLilypie First Birthday tickers

lördag 29 maj 2010

Mix & Match



I går fick jag mitt Mixa & Matchapaket från Amanda, och ett sånt underbart jättehärligt innehåll det hade! Mönster och garn till en dragspelsbasker (kommer att bli en lysande vinterklapp till någon), två nystan ljuvligt alpackagarn som kommer att bli en kofta till någon annan, en Fair Trade chokladkaka som kommer att ätas upp av mej, ett paket Fair Trade kaffe som Jan kommer att få vara med att dricka upp och sist men inte minst Damernas Detektivbyrå, denna underbart jättecharmiga historia som blev en lika härligt charmig film. Jo, en rundsticka och en uppsättning strumpstickor fanns med i paketet också, tillsammans med ett jättetrevligt brev. Tusen tack Amanda, det här var verkligen mitt i prick!

Yesterday I received my Mix & Match Packages from Amanda, and what a lot of wonderful things it contented! Pattern and yarn for a beret (will be a brilliant winter gift for someone), two skeins of lovely alpaca yarn that will be a cardigan to someone else, a fair trade chocolate bar that will be eaten by me, a package of fair trade coffee that Jan will be invited to drink with me, and last but not least Ladies' Detective Agency, this wonderfully charming story that became an equally wonderfully charming movie. Well, a circular needle and a set of double pointed needles were included in the package too, along with a lovely letter. Many thanks Amanda, this was really prefect!



I går kväll var det våravslutning för Munskänkarna och som vanligt vid sådana tillfällen försöker vi ha en stund utomhus först, innan det är dags för avslutningsmiddagen. I år var vi på Alberts, stjärnkrogen här i stan, och började med tipspromenad och allmänt mingel och småprat ute i deras trädgård. Vi får väl anse att vi med tanke på hur vädret varit tidigare på dagen hade tur, för det regnade i alla fall inte. Hade varit väldigt förargligt att få vinerna vattenskadade! Men nån värme var det inte, riktigt ruggigt faktiskt. Sen var det härligt att komma in i värmen där det var uppdukat med en trerätters middag.


Last night was the last meeting at Munskänkarna, our wine society, and as usual on such occasions we try to be outdoors for a while, before it is time for dinner. This year we went to Albert's, the star restaurant here in town, and began with general mingling and chat out in their garden. The weather could have been better, but also a lot worse, it was at least no rain as it had been earlier in the day. It had been very annoying to get water damaged wines! But it was actually quite chilly and then it was lovely to come in from the cold for a three-course dinner.













Kära vännerna Soile och Kauko. Soile är inte fullt så förgrymmad som hon ser ut! / Our dear friends Soile and Kauko. Soile isn't as angry as she looks!




Jan och jag. Jan har inte somnat, vilar bara ögonen! / Jan and I. Jan hasn't fall asleep, is just resting his eyes!

onsdag 26 maj 2010

Mest grönt / Mostly green

Grönt är skönt sägs det, och det har jag tagit fasta på. Grönt i olika nyanser dominerar mitt stickliv helt för ögonblicket, kan bara inte riktigt komma på hur det blev så. Kanske för att jag är väldigt förtjust i grönt och sällan frågar de blivande mottagarna vad de egentligen tycker?

Green is nice, isn’t it? Green in different shades dominate my knitting completely for the moment, just can’t quite figure out how it happened. Maybe because I'm very fond of green and rarely ask the receivers what they really want?







Men nu är det som det är, och nu har jag gjort färdigt uggletröjan till Tristan, en likadana som jag gjorde till Alex för ett litet slag sen, förutom att jag gjorde ögonen lite annorlunda. Får se vad som kommer att tyckas om de olika varianterna. Jag använde Novitas 7 Bröder och för ändamålet hade jag inköpt 4 nystan. Tre trodde jag nog skulle räcka, men eftersom jag skickat efter dem tog jag det säkra före det osäkra och tog till ett extra. Åtgång: knappt två nystan! Vad jag ska hitta på med de återstående två vet jag inte än, men det blir säkert nåt jättekäckt.


But now it is as it is, and I have finished the owl sweater for Tristan, the same as I did for Alex a while ago, besides that I made the eyes a bit different. I used Novita 7 Veljestä and for those sweaters I had purchased four balls. Three was what I thought should be needed, but since I ordered them from an internet shop I thought it was better to be safe than sorry, and bought an extra one. But I used up just a bit under two skeins! I don’t know what to do with the remaining two but I will probably find some use for them!






En grön liten topp har också blivit klar, den ska Linnea få. Linnea är vännerna Soile och Kaukos barnbarn, en liten späd tvååring. Den här toppen visade sej bli mer lämplig för en kraftig fyraåring. Den får väl ligga till sej. Garnet är Järbos Tropik, och det tycker jag känns så behagligt för en liten barnakropp, så jag beslöt mej för att göra en klänning till Poppy i det också. Men den finaste färgen var det här gröna, så nu ligger det här och väntar på att jag ska sätta igång med den.

A small green top has also been finished for Linnea. Linnea is our friends Soile and Kauko’s grandchild, a small two years old girl. But the top turned out to be more suitable for a large four year old. I suppose it has to wait to be used for a year or two. The yarn is Järbos Tropic, and I think this feels so soft and comfortable for a small child's body, so I decided to make a dress for Poppy of it as well. But the nicest colour was green, so now I have a bunch of green balls waiting to be started with.






Mer grönt? Jovisst, koftan till Karin som jag skrivit om tidigare, och så har jag hoppat på en mysteriestickning, Mystery Vest KAL! Det är Tottopper som gjort mönstret och det ska alltså bli en pojkväst. Hade ett alldeles utmärkt garn för ändamålet och har nu kommit igång med den. Så väldigt mycket mysterie är det väl inte, får se om det dyker upp några överraskningar under resans gång. Men även om det bara blir en alldeles slät en, men roströda ränder, så kanske min största favoritkille Alex kan få användning av den framåt hösten ändå.

More green? Yes, the cardigan for Karin that I've written about earlier, and besides that I have jumped right into the Mystery Vest KAL! It is Tottopper who made the design and it will be a boy’s vest. I had an excellent yarn for this purpose and am now on my way it. May be not that much of a mystery, but’ let’s see, may be it shows up a few surprises along the way. But even if it just becomes a very common one, with just some rust-red stripes, hopefully my most favourite guy Alex can get some use of it in the coming autumn anyway.






Ja, det var den gröna avdelningen. Sen finns det en mindre, kallad Övrigt. Där finns en teststickning som så sakteligen börjar växa till sej. Jag gör den i ett flerfärgat Opalgarn, så rutorna blir olikfärgade av bara farten, behöver inte tänka ett dugg! En rätt kul stickning, även om den är förhållandevis dryg med alla maskor som skall plockas upp stup i ett, för att inte tala om alla trådar som skall fästas sen.


Yes, that was the green department. Then there is the smaller one, called Other. There is a test knit that slowly but surely grows. I make it in a multi-coloured Opal yarn, so the squares will be coloured by its own and I don’t have to think a bit! A pretty fun knitting, although it is relatively slow with all the stitches that have to be picked up, not to mention all the threads that has to be weaved in later.







Och så har jag börjat med ett experiment. Helene har skrivit mycket om Poppys Trumpettestrumpor. Det är tydligen strumpor som ser ut som om det är en sko och en strumpa. Och det kan ju se trevligt ut på en liten skolös person. Då satte det igång att snurra i mitt för övrigt tämligen inaktiva huvud, hur svårt kunde det egentligen vara att sticka såna? Såg för mitt inre öga en liten sko med slejf över en strumpa i annan färg. Men det måste ju i så fall bli med intarsia uppe på foten, hm, i rundstickning? Har en idé, men tänkte att jag skulle börja med att testa något enklare. Så nu har jag stickat en med en vit, flätmönstrad socka och strax ovanom hälen bytt till ny färg. Det är en basketkänga, det ser väl var och en? Ja vet, det heter inte basketkängor längre, det har ett mycket modernare namn men jag kan inte komma på det just nu. Men om det fungerar i levande livet är jag inte helt säker på, tycker det verkar som om ”skon” i slätstickning blivit lite för vid. Borde kanske ha haft lite kortare häl och därmed fått ner bredden över vristen. Den som lever får se, jag har haft strålande idéer förr som har gått i stöpet.


And so I've started with an experiment. Helene has written much about Poppy’s Trumpette socks. It is apparently socks that look as if there is a shoe and a sock. And it can really look nice on a small shoeless person. When I heard of it, it did start to spin in the middle of my otherwise fairly inactive brain, how difficult could it be to knit a pair like that? I saw with my inner eyes a small shoe with a strip to close with a button (can’t find the right word to express it in English  ) and a sock in another colour. But in that way I should need to do the instep with intarsia, um, knitted in the round? I have an idea, but thought I would start with something easier to test. So now I have one finished with a white, cabled sock and just above the heel I changed to a new colour. It is a basket shoe, can’t everyone see that? Yeah know, the name is not basketball shoes anymore, it has a much more modern name but I can’t remember it right now. But I am not entirely sure if those will works in real life, it seems as if the "shoe" in stockinette stitches has become a bit too wide. Should maybe have made a bit shorter heel and got less width of the ankle. Well, well, we will see, I have had brilliant ideas before, that has gone to nothing.

torsdag 20 maj 2010

Vår och snö och vintertröjor / Spring and snow and winter sweaters




Så tiden flyger iväg! Jag har stickat och stickat, men nåt bloggande har det inte blivit på länge. Och våren har kommit på riktigt, även om vintern inte ger sej så där utan vidare. Kortet på den här snöhögen tog jag i morse!

How time flies! I have knitted and knitted, but it hasn’t been any blogging for quite a while. And the spring has really arrived now, even if the winter not gives up without fight. I took the photo of this old snow pile this morning!






Det som hänt den sista veckan är att jag nu fått klart en tröja till Alex, en s k uggletröja. På flätorna uppe runt oket skall det egentligen sys på knappar som ska markera ögonen, men det blev inte kul alls! Trots att jag provade med absolut minsta möjliga knappar såg det bara helknasigt ut, kanske kan det bero på att jag inte använt något helt enfärgat garn, det blev kanske lite för rörigt med det här. Så jag använde ett mörkare garn och sydde dit några kluttar, om det nu kan liknas vid ögon. Men ögon eller ej, nu har Alex en kraftig och i mitt tycke faktiskt ganska snygg tröja inför kommande bistrare tider. Våran minifavoritkille Tristan ska få en likadan.



What has happened the last week is that I now have a sweater finished for Alex, a so-called owl sweater. On the cables around the yoke you are supposed to be sewing buttons for eyes, but it didn’t turn out well at all! Although I tried with the absolute smallest buttons I could found it just looked weird. May be it’s because I not used a solid yarn, and it is perhaps a bit too messy in this way. So I took a darker yarn and embroidered some dots instead. But with or without eyes, now Alex has a warm and in my opinion actually a pretty nice sweater for coming colder periods. Our favourite mini-guy Tristan will have one, too.





För övrigt har det egentligen bara gnetats på med koftor och tröjor av olika slag. Soap Bubble Wrap till Karin börjar ta sej, även om den fortfarande ser väldigt mystisk ut. Den smala tarmen vid sidan om är början på en ärm!

En teststickningshalsduk av lite roligt slag är på gång, i dominorutor. Lite dryg och pillig med allt avklippande och omstartande men resultatet kan nog bli ganska trevligt – hoppas jag! Det kan väl vara en lämplig grej att lägga på hög inför kommande presentutdelningar? Foto kommer lite längre fram.


Furthermore, it has really just gone on with cardigans of different kinds. The Soap Bubble Wrap for Karin is growing and even if it still looks quite strange you can imagine what it will be. The long, thin stripe at the side is the beginning of a sleeve!

A test knit scarf is on the needles, too, in domino squares. It takes it’s time with all cutting and restarting but the results can be rather nice - I hope! May be it will be an appropriate thing to put in the pile for coming gift occasions?


xxxxxxxxxxxx Only in Swedish! xxxxxxxxxxxx

Men lite annat utöver stickning hinns det med. I går kväll var det vinmässogruppträff igen, och som vanligt provade vi av 6 viner. Denna gång var det vita spanjorer, inte så himla vanligt men det finns faktiskt en och annan pärla även bland dem. Det mest överraskande var Vinas del Vero Gewürztraminer (nr 71033), 124:- En så mild och behaglig gewürztraminer, en ren fröjd att smaka. Visst fanns alla de klassiska ingredienserna, i synnerhet i smaken, med rosor och parfym, men det var inte så där rysligt påträngande som de kan vara ibland, den var bara frisk och fräsch. Men den största överraskningen var trots allt att det var just druvan Gewürztraminer i Spanien! Det har jag faktiskt aldrig hört talas om förr. En annan riktigt trevlig historia som nästan är gratis är Marqués de Riscal (nr 6001), 74:-. Stor och lång och trots att den är gjord på druvorna Verdejo och Viura var som ett skolexempel på Sauvignon Blanc med hela det gröna kittet, nässlor, fläder, gräs, svart vinbärsblad …

torsdag 13 maj 2010

Överraskning / Surprise







För ett slag sen vann jag ett hemligt paket från Restgarnsblues, och nu har det kommit! Det innehöll två nystan ljuvligt grårosa Debbie Bliss Pure Cotton, ett par knappar, ett armband och ett trevligt litet brev. Tusen tack Paulina! Ena nystat är redan uppstickat, det blev en mössa till Poppy, som jag teststickat för April Klich. Den tror jag kan vara både varm och mjuk. Försöker undvika ull till babymössor, har en känsla av att de ofta är irriterande. Nu ska jag göra ett par matchande sockar av resten av garnet.

A while ago I won a surprise package from Restgarnsblues ("Left Over Blues"), and now it has arrived! It contained two lovely, graypink skeins of Debbie Bliss Pure Cotton, a couple of buttons, a bracelet and a nice little letter. Many thanks Paulina! One skein is already done, it became a hat for Poppy, which I test knitted for April Klich. I think it will be both warm and soft. I try to avoid wool for baby hats, I have a feeling that they often are irritating. Now I will make a matching pair of socks of the rest of the yarn.






För övrigt har jag just avslutat en restgarnsponcho, även den till Poppy. Undrar om söta mor känner igen garnet? Det är nämligen en del av det som blev över när jag stickade Candle Flame till henne.

I have also just completed a left over yarn poncho, even that for Poppy. I wonder if Sweet Mother will recognize the yarn? It is part of what was left over when I knitted the Candle Flame shawl for her.

Verkar det som om det bara är Poppy som det stickas till nu för tiden? Det har nog blivit det, på något sätt. Men i bakgrunden håller jag faktiskt på med tigertröjan till Alex, även om den inte förändras så snabbt. Och nu har jag börjat på varsin uggletröja till Alex och Tristan. Ja, för att vara mer exakt är det en till Alex som jag börjat på, och är snart uppe vid ärmhålen. Men det är inte mycket att ta bild på än så länge, men det kommer så småningom.


It seems that it only is Poppy that I knit for these days. It has probably been for a while, somehow, but in the background, I am working on the tiger sweater for Alex, even if it not change very quickly. And now I've started with an owl sweater each for Alex and Tristan. Yes, to be precise, it is one for Alex that I started on, and will soon be at the armholes. But there is not much to take pictures of so far, but it will eventually.

måndag 10 maj 2010

För smart? / Too smart?




Ibland är man bara för smart för sitt eget bästa, jag vet! Som jag tidigare berättat satte jag efter viss tankemöda igång med omlottkoftan till Karin, som jag beslutade göra i ett stycke. Långa varv är det, de båda framstyckena är ju obetydligt smalare än bakstycket, eftersom de ju faktiskt ska gå omlott. Stickade och stickade och stickade, med spetsmönster på ena sidan i en bred och lång rad. Så händer det som då inte ska hända, plötsligt rasslar en hel mönsterrapport av stickan och åker rutschkana ner genom åtskilliga varv. Hade det varit slät- eller rätstickning hade det inte varit någon suck att fiska upp, och det hade säkert inte rusat iväg så snabbt då heller, men här med en hel hög omslag och ihoptagningar … Efter en stunds övervägande var det bara att acceptera den bistra verkligheten och repa upp alltihop. Jag gjorde ett försök att backa, men det funkade inte över spetsmönstret, det hade säkert krävt mer av mina stackars nerver än det gjorde att börja om från början. Men lite småeländig känner man sej allt, och tänker med vemod på hur mycket mindre det hade varit att göra om, om jag bara hade haft ett stycke på stickorna istället för att tre.

Men med en dåres envishet började jag om på samma sätt, stickar alltså även nu alltihop på en gång och har både kommit ifatt och en bit förbi där jag var vid olyckstillfället. Så nu är jag nöjd och glad igen och alla gamla sorger är glömda.

Sometimes I'm just too smart for my own good! As I wrote about earlier, I started with the wrap cardigan for Karin, which I after quite a lot of thinking decided to do in one piece. It’s really long rows, the two front parts are of course just slightly narrower than the back part, because they are actually attending to overlap. I knitted and knitted and knitted, with a lace pattern on one side. Then it happened what not should happen, suddenly rattled an entire pattern repeat off the needle and went down through several rows. Had it been stockinette or garter stitches, it had not been a sigh to fish them up, and it had probably not rushed away so quickly either, but here with a bunch of yarn overs and decreases ... After a moment's consideration, I only had to accept the harsh reality and unravel the whole thing. I tried to knit backwards, but it did not work with the lace pattern, it would surely have required more of my poor nerves than it did to start all over again. But I must admit I felt a tiny bit depressed for a moment, and thought with sadness about how much less it would have been to undo if I only had one part of it on the needle instead of three, when the accident was a reality.

But with a fool's stubbornness, I started in the same way again, all I one piece, have now went up to and past where I was at the time of the accident. So now I'm happy and cheerful again, and all old sorrows are forgotten.







Poppys kappa är klar nu, och om bara storleken passar är jag himla nöjd med den. Vet inte varför jag är så förtjust i den, nästan färglös som den är och dessutom enbart i slätstickning, men så är det. Kan det vara den lite dekadenta glittertråden i garnet, kanske? Det syns inte på bilden, men det är en liten antydan till laméstuk över den. Och vilken trendig ung dam behöver inte en havresilverlamékappa i sin garderob? Och så naturligtvis ett par matchande sockar …


Poppy’s coat is finished now, and if just the size fits, I am amazingly happy with it. Do not know why I'm so fond of, it’s almost colourless and just in stockinette stitches, but in spite of that …. Could it be the slightly decadent feeling because of the glitter thread in the yarn, maybe? It is not visible in the picture, but it's a small hint of silver lamé over it. And mustn’t a fashionable young lady have an oat-silver-lamé coat in her wardrobe? And of course, a matching pair of socks ...

fredag 7 maj 2010

Nu har jag tänkt / Now I have been thinking

Fredag kväll, åh så gosigt! Och inte en förpliktelse så långt ögat kan nå på hela helgen, helt underbart.

Nu ska jag sätta fart med min teststickningskofta och försöka komma ifatt där jag var för ett par dar sen. Hade gjort hela oket klart när det blev ändring i mönstret och jag – om än med yttersta motvilja – fick repa upp hälften. Men nu är jag i alla fall på banan igen och hoppas bli klar med den biten innan helgen är över. Bild, se förra inlägget!

Friday evening, oh so nice! And not an obligation as far as the eye can reach for the whole weekend, just amazing.

Now I will speed up with my test knit cardigan and try to catch up where I were a few days ago. I had done throughout the whole yoke when it was some changes in the pattern and I - albeit with extreme reluctance - had to rip up half of what I had done so far. But now I'm at least on the track again and hope to finish the piece before the weekend is over. For picture, see the earlier post.


Fast samtidigt måste jag sticka lite på Soap Bubble Wrap till Karin, som jag äntligen kommit igång med. Den var lite trögstartad, för jag kunde inte bestämma mej för hur jag skulle göra. Mönstret anger att den ska stickas stycke för stycke och sen så småningom, utifall inte nerverna sätter stopp för det, sy ihop styckena.

Förta spontana tanken när jag skulle lägga upp var – precis som vanligt i liknande situationer – räkna ihop de olika styckenas uppläggningsmaskor och göra allt i ett.

Men sen började jag tänka … Aldrig bra, men någon gång händer det. Det sägs bland dem som förstår sej på det, att det många gånger faktiskt finns en anledning till att styckena stickas var för sig, att plagget faktiskt behöver den stabilitet som sömmarna ger. Och tänk, tänkte jag, om jag gör hela stora omlottkoftan bara för att upptäcka att den inte hänger som den ska, har blivit för sladdring där sidsömmarna skulle ha varit? Jag vet ju av bitter erfarenhet hur ledsen i ögat jag blir när jag efter avslutat arbete måste konstatera att det nog inte blev som det var tänkt. Det kanske skulle vara en god idé att för en gång skull göra som mönstret angav, och sticka del för del.

Men tro inte det var färdigtänkt för det. Icke. För då kom jag på att med tanke på hur fruktansvärt lätt jag drabbas av SSS – Second Sock Syndrom – hur skulle det då inte bli här? Första framstycket skulle säkert gå lekande lätt och snabbt som vinden. Andra stycket skulle nog inte vara lika lätt att börja på, för att inte tala om hur mycket trögare det skulle vara att få det färdigt, denna identiska om än spegelvända kopia av först delen. Men tänk sen då, när det andra framstycket också äntligen var klart och det skulle vara dags att börja om från början med backstycket, till förvillelse likt de två andra styckena ihop! Jag fick en lätt yrsel vid blotta tanken och kunde livligt föreställa mej illamåendet som skulle infinna sej vid den tidpunkten. Var det verkligen realistiskt att tro att jag skulle fixa det, med mina känsliga nerver?

Här ville det till att tänka en gång till. Och då, Eureka! Elisabeth Zimmermann, jag säger bara det … Läs hennes Knitting Around, och ta till er hennes ord om falska sömmar! Man blir så glad när man kommer ihåg nåt man läst och lärt, i alla fall föll en sten från mitt bröst när denna vision dök upp för mitt inre öga. EZ hävdar att man inte alls behöver sy ihop delar för att få en stärkande söm, man kan göra en falsk, genom att sticka alltihop tillsammans som vanligt men markera mittmaskan i var sida. Sen när man väl är uppe vid ärmhålet, då släpper man denna maska, låter/tvingar den löpa ändan ner botten och sen virkar upp samma maska fast inte en för varje varv utan vart tredje hoppas över så det blir två maskor per tre varv!

Fast nu var jag så i tänkartagen, så jag fortsatte av bara farten och kom på att det borde bli ungefär samma resultat fast mycket smidigare om man lyfter sidmaskorna vartannat varv. Då blir det ju också två maskor per tre varv, eller hur?

Ja, det är en kalkylerad risk att jag tänkt alldeles för mycket och snurrat till det totalt, men jag tar chansen! Nu har jag i alla fall kommit ca 5 cm på hela koftan, fram- och bakstycken på en gång!


But at the same time I have to knit a bit on the Soap Bubble Wrap for Karin, which I finally have started. It was a bit slow to get started, because I could not decide how I should do it. The pattern says that it should be knitted piece by piece and then eventually, if the nerves not would stop it, sew them together.

The first, spontaneous idea that came up was - as usual in similar situations - adding together the numbers of cast on stitches for the three pieces and knit them as one piece.

But then I began to think ... Never a good thing, but it happens sometime. It is said among those who understand those things that many times it is a reason to knit the pieces separately, the garment actually need the stability that gives by the seams. And think, I thought, if I do the whole big wrap-around sweater only to find that it does not draped properly. I know by bitter experience how sad it is when I after finishing something find out that it not became as expected. Perhaps it would be a good idea, for once, to do as the pattern indicated, and knit piece by piece.

But pleas don’t think that I had finished my thinking now. Noop. Because when I began to considering how terrible easy I am affected by SSS - Second-Sock Syndrome - how shouldn’t this be? The first front part would surely go like a piece of cake. The second part would probably not be that easy to start with, not to mention how much slower it would be to get it finished, as the identical mirror copy of the first part it would be. But when the second front was also finally clear and it should be time to start all over again, with the back-part, to the delusion like the other two pieces together! I got a slightly dizzy just thinking about it and could vividly imagine myself deadly sick about it when it should be time to start it. Was it really realistic to think that I should fix it, with my sensitive nerves?

Just had to think again. And then, eureka! Elizabeth Zimmermann, I just say it ... Read her Knitting Around, and take her words to you about False Seams! I was so happy when I remembered something I had read and learned and a stone fell from my chest when this vision appeared for my inner eyes. EZ argue that it was no need to sew together the pieces, you can make a fake by knitting it all together as usual but highlight the centre stitch in each side. Then once you are up at the armhole, release it those stitches, allowing / forcing it to run down to the bottom and then crochet them up the same way, but not one for each row, but first one then skip second row’s thread and crochet in the third row. In that way there will be two stitches for every three rows!

But now I was in the thinking mood, so I continued without hesitating and came up with the brilliant idea that there could be just about the same results but a lot smoother if you slip the centre stitches every two rows. So there are also two stitches per three rows or something like that, right?

Yes, it's a calculated risk that I have been thinking much too much and twisted it all up, but I'll take it! Now I have made about 5 cm of the entire cardigan, fronts and back panels all at once!

söndag 2 maj 2010

Nytt på stickorna / News at the needles




Nu är det mycket nytt på gång, och jag är nöjd och lycklig som få!

Men oj, vad självisk och eländig jag trots det känner mej, har ödslat– och kommer att ödsla ännu mer:-( – dyrbar sticktid på mej själv! Så borde det inte få gå till när det är så väldigt mycket som står på kö för att göras till alla nära och kära! Men nu är det som det är, i all sin skam. Det var en teststickning som jag bara inte kunde motstå, en kofta som var precis vad jag behöver inför våren och sommaren, när det är för varmt för jacka men för svalt för att vara utan ytterplagg helt.

Det är Sarah Barbour som designat den och nu ska jag försöka göra färdigt oket och separera ärmmaskorna från övriga delen inom en vecka ungefär. Sen är det ytterligare nån veckas tid för att komma ner till midjan och flätmönstret där. Sen är det fri tid, ingen ytterligare deadline.


Now it is a lot of new projects on the needles and I am happy as few!

But oh, how selfish and miserable I feel, I have wasted - and will spend even more! – Valuable knitting time at myself! This should really not be allowed, when it is so very much on the to-do-list for all the loved ones! But now it is as it is, in all its shame. It was a test knit project that I just could not resist, a cardigan which was exactly what I need for spring and summer, when it is too warm for a jacket but too cool to be entirely without an outer garment.

It is Sarah Barbour that is the designer and now I'll try to finish the yoke and separate the sleeve stitches from the body within a week or so. Then there is another week to get down to the waist and the cable pattern that will be there. Then it will be free time, no further deadlines
.



Så har jag faktiskt kommit så långt (knappast rätt ord i och för sig) på Karins kofta att jag skrivit ut mönstret och stickat provlapp. Har tänkt lägga upp och i alla fall komma igång i kväll.

And now I finally got as far (hardly the right word in itself) at Karin's cardigan that I have printed the pattern and made the swatch. I intend to cast on and get started with it tonight.






En kappa till Poppy är också på gång och har bara ärmarna kvar. Jag gör dem på samma sätt som jag gjorde med den blå.

A coat for Poppy is also underway, and it's not much left, have just started with the sleeves. I make them in the same way as I did with the blue one.





Och hurra!!! Jag har hittat Tiinas Garnbutik som säljer Novitas garner! Ja, egentligen var den hon som hittade mej, jag har skickat ut lite trevare efter upplysningar om var de kunde tänkas finnas, och hon skickade ett mail och talade om att hon fanns och sålde en hel fantastisk jättehög med olika garner. Jag blev helt lyrisk, och var bara tvungen att beställa ett, som jag ska göra varsin uggletröja till Alex och Tristan av.

And hurray! I have found Tiina’s Yarn Shop, which sells Novita’s yarn! Yes, actually it was she who found me, I've sent out requests for information about where they could be sold, and she sent an email and said that she had an internet shop, selling those fabulous Finnish yarns. I was totally ecstatic, and just had to order some which I will make an owl sweater each for Alex and Tristan.

Lite vinsnack / Only in Swedish

Häromdagen träffades vår vinmässogrupp för att prova 6 st torra sherry. Men det är förunderligt vad dessa gudadrycker är missförstådda! Man blir rent ledsen i ögat när man hör hur otroligt många det finns som ställer sej helt oförstående till dem. Det finns till och med gamla garvade Munskänkar som inte förstår storheten i en luftlätt Manzanilla eller en nötigt stram Amontillado! Varför, o varför denna skriande okunnighet och brist på god smak? Kära vänner – ingen nämnd och ingen glömd - hädanefter kommer det enbart att serveras sherry i vårt hem, för att vissa ska få möjlighet att lära sig uppskatta dessa fantastiska viner!

Men åter till provningen. Sex stycken viner provade vi, tre Manzanilla och tre Amontillado. De flesta håller en väldigt låg prisprofil, här rörde det sig mellan 89:- och 133:- för fem av dem men vi hade dessutom hittat en dyring för 445:- Det var la Bota de Amontillado (nr 95712), ett helt underbart läckert vin med knäck, nötter och svamp i doften och en underbart stor och lång smak där knäcken gick igen och dessutom hade en hel del läder. Inget snack om saken, det var kvällens höjdare. Men det var förunderligt liten skillnad mellan denna dyra och gamla hederliga Vintry’s Amontillado Superior (nr 8277) för 89:-. Visst, den hade inte fullt ut samma storslagna doft, och även smaken var något blekare, men inte något som motiverade den enorma prisskillnaden. Nej, det får även i fortsättningen bli Vintry’s hemma hos oss.

Bland Manzanillorna var det däremot ingen tvekan, Manzanilla (nr 8283) för 89:- tyckte jag var helt klart lysande, väl värd den ringa pengen, läcker att sitta och smutta på och säkert helt underbar till mat. Sherry passar faktiskt till väldigt mycket, det är inte för inte som det är drycken tillsammans med tapas, som ju kan innehålla i princip vad som helst. Och tänk er ett vanligt hederligt svenskt smörgåsbord, men en uppsättning inlagda sillar av olika slag. Vad dricker man till det? Jo, just det, en torr sherry!