MINA FAVORITER ALLA KATEGORIER!

M I N A F A V O R I T E R A L L A K A T E G O R I E R! / M Y F A V O U R I T E S!

Mina Favoriter

Lilypie - Personal pictureLilypie Fifth Birthday tickers
Lilypie - Personal pictureLilypie Second Birthday tickers
Lilypie - Personal pictureLilypie Second Birthday tickers
Lilypie - Personal pictureLilypie First Birthday tickers

måndag 27 september 2010

Mest hemlisar / Mostly secrets

Dagarna rinner iväg och det händer egentligen inte så mycket. Inte ens på stickfronten finns det särskilt mycket att orda om. Det som är nytt är superhemligt, kan egentligen bara visa garnerna.

The days flews away and it don’t happens that much. There is not even much to talk about the knitting. The new projects are super-secret test knits and I can just show the yarns I use for them.





En kofta till Tristan ska det bli och som det verkar hittills, har kommit ganska precis halvvägs, så tror jag nog att det kan bli en till Poppy och rent av en till Baby Ru också, vad det lider.

This will be a cardigan for Tristan, I’m almost exactly halfway with it, and I think I will make one for Poppy and even one for Baby Roo as well, at least as it feels right now.





En tröja till Alex är också på gång. Försökte hitta så färgiga färger som möjligt, och hoppas de här ska duga. Jag tycker faktiskt att det är ännu mer av det goda i levande livet och som sagt, hoppas det är mycket nog. Våran Alex är ingen blek viol, mycket färg ska det vara, helt fina sådana också. Men det är lite klurigare att tillgodose, eftersom det skiftar väldigt ofta vad som är finast. Men som den vänliga själ han är så brukar det tas emot välvilligt, även om det ibland har kommenterats att det varit ännu finare om det varit … ja, vad som just då varit favoritfärgen.

A sweater for Alex is also in progress. Tried to find as colourful colours as possible, and hope these will do. They are a bit brighter in real life and as I said, I really hope it will be colourful enough. Our Alex is not a pale flower, the more colour the better! But it is a bit trickier to know what the favourite ones are, because it changes frequently. But as the friendly soul he is he very seldom complains, although sometimes it has been commented that it would have been even nicer if it had been in ... well, what ever was the favourite one at the moment.





Utöver dessa hemlisprojekt fortsätter jag träget med vinterponchon till Poppy. Nu har jag kommit till den punkt där jag delat den mitt fram och mitt bak och stickar var sida för sej. Så småningom ska jag sy i tryckknappar så att den går att knäppa antingen som en bautalång men dock till fasonen traditionell poncho eller så kan man knäppa ihop sidorna var för sej så det blir som ben. Ja, det är alltså tanken i alla fall, den har inte hunnit konfronteras med verkligheten än.

In addition to the secret projects, I continue assiduously with the winter poncho for Poppy. Now I’m at the point where I have divided the centre front and centre back and knit each side separately. Eventually I will sew on press studs so that it can be used as a very long but traditional poncho or close the separate parts around the legs. Well, it’s the idea, it has not faced reality yet.





Tigertröjan växer också. Känner mej riktigt nöjd så här långt, men snart, alltför snart kommer jag till den punkt där det ska avmaskas för halsen och det ska stickas fram och tillbaka. Flerfärgsstickning på baksidan är inte kul, ja det är till och med rent kusligt, vet inte riktigt hur jag ska få ihop det. Nu har jag med stor framgång praktiserat att använda kontinental och engelsk stickning samtidigt, en färg för vart sätt, men jag kan inte sticka avigmaskor på engelskt sätt!! Och hur i hela världen ska jag kunna förankra garnerna framför arbetet när jag stickar avigvarven??? Ja, ja, den dagen den sorgen, det ska väl lösa sej på nåt sätt.




The tiger sweater is also growing. I feel quite happy about it so far, but soon, but soon enough I will come the point where I have to shape the neck and work back and forth. But stranded purling on the wrong side is not anything I looks forward to, do not really know how to manage it. Now I have very successfully practiced using a combination of continental and English knitting at the same time, one colour each way, but I can not purl the English way! And how on earth am I supposed to anchor the yarn in front of work when I’m on the wrong side??? Well, well, have to wait and see, sooner or later I will find out if I can manage it.

tisdag 21 september 2010

Ilska och lycka / Happieness

Jaha, så är valet över för den här gången. Fy fa'an, kan inte säga annat. Detta är ingen politisk blogg, men det här kan bara inte passera utan att jag får lufta min frustration. Jag fattar inte att tillräckligt många låter de blå’s sköt-dej-själv-och-skit-i-andra mentalitet förleda dem en gång till! Men det finns väl tillräckligt många medelålders som fått så mycket mer i den egna plånboken, fotfarande är friska och raska och vars ungar vuxit upp och lyckats få jobb och bostad. Men hur kan man strunta i alla andra?

Ja, det är både synd och skam att de får sitta kvar men det riktigt otäcka, det som jag nästan inte kan ta till mej, är att det finns tillräckligt många här i landet som väljer brunt. De flesta är naturligtvis bara helt enkelt korkade – ursäkta! – men sen finns det nog tyvärr även en del med normalintelligens som verkligen tycker att islam är ett problem, att invandrare ställer till det, att andras kultur är mindre värd än den s k svenska. Jag vill skrika och sparka och gråta! Men förhoppningsvis visar de snart nog vad de går för och blir mosade av de övriga, förlitar mej till och med på de blå där, i alla fall vissa av dem. De har ju inte klarat kommunpolitiken nåt vidare den här gångna perioden.

Nog om detta, åter till att bli en mild och timid stickbloggare.




Karins knästrumpor är klara och de kommer nog att hålla henne varm om benen! Kanske inte så vackra, de är mest ett prov på fasonen. Tanken är väl att göra ett par snyggare så småningom. Nåt som de skotska t ex med sina flätor eller, ja nåt annat snyggt.


Karin's knee socks are finished and they will hopefully keep her warm on her legs! Maybe not that beautiful, they are mostly a test of the shape. The intention is to make a pair with a nicer pattern on, something as the Scottish ones with their braids, or something else that is neat.





Poppys poncho, den stora, varma vintervarianten växer till sej men den är långt ifrån klar än.

Poppy's poncho, the big, warm winter one grows but it is far from finished yet.





Alex’s tigertröja växer också sakta men säkert. Jag hoppas verkligen den blir så stor som det verkar nu, för den blir inte klar den här veckan heller!

Alex’s tiger sweater is also growing steadily. I really hope it becomes as big as it seems now, for it will not be finished this week either!




Snabbare går däremot Kite Jacket till Lilla Ru. Lilla Ru är våran Poppys lillebror – ja, eller syster, men visst låter det som en liten kille? – som kommer i halva februari! Tänk, fyra barnbarn inom loppet av fyra år, är man välsignad, eller …???? Helt sanslöst, hur ska jag nu kunna få tid till sockarna och tröjan till Jan? Men det får han väl förstå, att olika saker prioriteras olika, eller hur?

Garnet jag stickar Kite Jacket av fick jag förresten från Icelandic Garden Giveaway! Man kan ha tur på många sätt här i världen. Men någon vinst på Trisslotten jag köpte häromdagen var det inte, så långt sträcker sej inte turen, så de är bara att gneta vidare på jobbet, trots att jag egentligen inte har tid med sådana dumheter.

Much faster is however the Kite Jacket for Baby Roo. Baby Roo is our Poppy's little brother - well, or sister, but it sure sounds like a little guy, doesn’t it? – that is expected to arrive in mid-February! Can you imagine, four grandchildren in four years time, one is blessed, or ...???? It’s really completely unbelievable, how will I now be able to find time for socks and sweaters for Jan? But he may well understand that different things have different priorities, right?

The yarn I'm knitting Kite Jacket with is a giveaway from the Icelandic Garden Giveaway! You may be lucky in many ways in this world. But it was nothing at the lottery I bought the other day, so I suppose I have to continue to go to work although I do not really have time for such nonsense.

fredag 17 september 2010

Ja ...? / Well ...?




Som jag tidigare berättat har jag fått garn från en kinesisk garnproducent som heter Shokay, som jag nu har stickat en babyponcho av. Den ligger nu helt klar och väntar på att bli ivägskickad. Garnet är bara så härligt och jag fick tre, nästan fyra hg över att använda för eget bruk. Varmt och klifritt, som gjort för små känsliga favoritpersoner. Synd bara att nästan alltihop är grönt, hade varit roligare med lite mer olika. Fast det kunde varit värre, tänk om allt varit rosa eller orange?

As I said earlier, I received some yarns from a Chinese yarn producer named Shokay, which I have knitted a baby poncho of. It is now completely finished and waiting to be sent away. The yarn is just so lovely and I had three, almost four hg over for my own use. Hot and tickle free, just as made for small favorite people. Unfortunately almost all of it is green, would have been funnier with a bit different colours. Though it could have been worse, what if everything was pink or orange?

.........



Till Poppy / For Poppy


Till Alex / For Alex



Till Tristan / For Tristan


Ett mössträsk dök upp framför mej på min vandring genom sticklivet. Att vända åter var inget alternativ och att gå runt verkade ogörligt. Alltså återstod inget annat än att ta ett djupt andetag och med försiktiga steg ge sej ut i det. Första delen av träsket bestod enbart av balaklavor.


A while ago a hat swamp appeared in front of me on my journey through the knitting life. Turning back was not an option and to go around seemed impossible. Thus, remained nothing more than to take a deep breath and with careful steps go out in it. The first part of the swamp consisted solely of Balaclavas.

.............



Till Lilla Ru :-)))!!! / For Baby Ru :-)))!!!


Till vännen Timothy / For our friend Timothy

Tre stycken lyckades jag övervinna innan jag kunde vandra vidare och på min färd klarade av både en No-Tie och en liten Fae Folk Cap.


I managed to complete three of the kind before I could go. Next task on my journey was a No-Tie and a little Fae Folk Cap.

............


Båda dessa var mycket små och lättforcerade med strax därpå dök en teststickning upp i min väg, en Ladder Success Hat. Lite större och mer komplicerad men med oanad styrka lyckades jag övervinna även denna. Men ack, jag trodde jag var framme, men ännu en balaklava väntar på att bli övervunnen, och minsann är det inte en liten luva också som ligger där och måste passeras innan jag är uppe på fast mark igen.


Both of them were very small and easily finished but shortly thereafter came a test knit up on my path, Ladder Success Hat. A bit larger and more complicated, but with unexpected strength I managed to overcome even this. Then I thought I eventually was ahead, but there is still a balaclava waiting to be conquered, and probably another simple baby hat has to be done before I'm up on solid ground again.

................





När jag väl tagit mej ur detta träsk ska jag på allvar ta itu med en ny poncho till Poppy. En varm vintervariant att ha vid tillfälliga i- och urstigningar i bilen. Tjock, varm, möjlig att ha i bilstol och kärra, heltäckande men smidig. Nåt att fundera på. Fast jag har en – som vanligt! – lysande idé, nu ska vi bara se om verkligheten, denna bistra följeslagare i livet, tycker detsamma.


Once I’m out of this quagmire, I will seriously concentrate on a new poncho for Poppy. A warm winter variant for fast entries and exits of the car. Heavy, warm, able to wear in the car seat and push chair, covering but flexible. That’s really something to think about. But I have one - as usual! - brilliant idea, now let's just see if reality, this grim companions in life, thinks the same.

............





Men knästrumporna till Karin växer snällt!


But the knee socks for Karin growing nicely!

fredag 10 september 2010

Garn på rymmen / Yarns on the run

För ett litet slag sen sorterade jag upp alla mina garner – igen! – och packade ihop i olika lådor. Snyggt och prydligt, var nysta på sin plats. Det känns allt väldigt bra när saker och ting är där de ska och ordning och reda råder, eller hur?

Men nu har det alltså gått ett litet slag, närmre bestämt tio dagar för jag gjorde det på min lediga onsdag i förra veckan. Och de små liven har börjat kravla sej ut ur lådorna redan! Det är otroligt vad de kan krypa omkring snabbt, minst lika fort som våran Trisse och Poppy. Vardagsrummet är mest drabbat av invasionen men även i andra rum har jag sett att de begivit sig.

A short while ago, I sorted out all of my yarns - again! - and packed them in different boxes. Neat and tidy, everything in its place. It's so lovely when things are where they should be and good order prevail, isn’t it?

But as I said, it is a while ago, more exactely ten days, I did it at my day off last Wednesday. And the small creatures has already begun to crawl out of the boxes! It's amazing how fast they can crawl around, at least as fast as our Trisse and Poppy. The living room is most affected by the invasion but I have also seen them in other rooms.






Jag tror att det enda som hjälper är att snabbt som ögat försöka fånga in och sticka upp dem, en efter en, allteftersom de kryper ut ur sina bon. Och jag försöker verkligen, har bara de sista dagarna börjat på en balaklava (vilken i ordningen, tre eller fyra?), ett par knäraggsockar till Karin, ett par halvtjocka sockar också de till Karin, ett par dubbelstickade vantar och ett par vantar till Poppy – att de inte blev färdiga direkt beror på att jag ska sticka på pärlor. Och så förstås sockgarnsfilten, den kräver ju sina nystan. Än så länge – 21 rutor – har jag inte behövt använda samma garn två gånger. Rester finns det!

I think the only thing that helps is to knit them up one by one, as fast as possible after they crawl out of their nests. And I really try, have just in the last days begun with a new Balaclava (which in order, three or four?), A pair of heavy knee socks for Karin, a pair of half heavy socks also for Karin, a pair of doubble knitted mittens and a pair of mittens for Poppy - that they not are finished yet depend on that I intend to have some beads on them. And then of course I have the sock yarn left over blanket, and that one really requires yarn balls. So far - 21squares - I have not had to use the same yarn twice. It’s a lot of left overs!





Dessutom håller jag just på att avsluta ponchon jag stickar som modell till Shokay Design. Ett helt ljuvligt garn, de härvorna jag fått för besväret skall bli mössor till alla våra favoriter, de kommer att bli både varma och goa och klifria, det vågar jag nog nästan svära på. Det känns så i alla fall. Vad gäller ponchon är det bara ett par tofsar till bandet som saknas. Men jag tycker det är ganska trist att göra tofsar, så jag har ”inte haft tid” de senaste dagarna med det. Får väl försöka ta mej samman i helgen.

Tack och lov är det helg nu, så jag med full kraft kan återuppta kampen mot nystanen.

And at the same time I am just about to finish the poncho that will be a model for Shokay Design. An absolutely adorable yarn, the skeins I received as payment will be hats for all our favorites, they will be warm and cozy and tickle free, I’m totally convinced about that. It feels so anyway. As for the poncho, it is only a tassel for each end of the ribbon that is missing. But I think it's pretty boring to make tassels, so I have "not had the time" recent days for it. I'll try to do it this weekend.

Thankfully, it is weekend now, so I'm in full speed to resume the fight against balls.

söndag 5 september 2010

Bara en till ... / Just one more ...



Se en sån fin teckning jag fick i mobilen igår! Visst är han duktig, våran Alex? / Look such a lovely sketch I got in my mobile yesterday! Isn't he cleaver, our Alex?






Jag har länge, länge tänkt att jag skulle göra något av alla sockgarnsrester, och då företrädesvis något filtaktigt. Dominorutor har med tiden vuxit sej starkare och starkare i mitt medvetande som lämplig teknik för dylikt projekt och i dag, mitt emellan vantarna och ponchon (se förra inlägget), gjorde jag slag i saken. Fram med lämpliga garnrester – tog faktiskt bara fram påbörjade nystan, alla helt orörda fick ligga kvar i lådan – och tänkte jag skulle kolla hur stor en ruta skulle bli med ett visst antal maskor. Bestämde mej för att börja med 31 maskor. Det blev alldeles lagom, tyckte jag, ca 5 cm i kvadrat. Lysande, nu när det var konstaterat skulle jag återgå till vantarna och ponchon. Men bara en till, för att se hur det skulle ta sej ut. Och en till, och en till … Såna här projekt är livsfarliga!

I have for a long, long time been thinking about doing something of all left over sock yarns, and then preferably something as a blanket. Domino squares has over time grown stronger and stronger in my mind as the appropriate technology for such a project and today, right between the mittens and the poncho (see last post), I decided to give it a try. Picked out leftovers from the stash and thought I'd check out how big a square would be with a certain number of stitches. Decided to start with 31 stitches and it turned out to be just as I wanted, about 5 cm2 (2”2). Brilliant, now that it was found out I could return to the mitten and the poncho. But just one more square, to see how it would be together. And another one and one more ... these kinds of projects are deadly!





Men efter tolv rutor fick jag stopp på mej och har faktiskt under dagen kommit en bra bit på ponchon också. Nu ska jag bara skriva rent mönstret och lägga ut för teststickning på Ravelry.


But after twelve squares I was forced myself to stop and have actually during the day done a bit at the poncho too. Now I just have to write the pattern and get it test knitted at Ravelry.

onsdag 1 september 2010

Spännande / Exciting

Nu har det kört ihop sej, och jag är lycklig som ett litet barn på julafton! Dagen började bra i och med att det är ”varannan onsdag” och jag är ledig. Och denna ledighet tänkte jag faktisk ägna åt lite praktiskt stickarbete – häpna månde världen!

It’s quite a lot now, and I'm as happy as a little kid on Christmas Eve! The day began well, it is "every other Wednesday" today and I off work. And I actually had intended to spend some hours with practical knitting work – believe it or not!





Och då var det vantarna som jag funderar på om jag kan få ihop ett mönster till, som jag inte längre kunde avhålla mej från att börja med. Dubbelstickade ska de bli, inte i något särskilt mönster utan nu först ska jag bara kolla hur tekniken fungerar i vantar, men tror att de kan bli riktigt varma och goa för snöskottning och dylika aktiviteter. Jättespännande, stickade på så det glödde, hur kul som helst och tyckte jag fick riktigt bra grepp om tekniken. Men så kom posten! Och inte var det vilken post som helst, utan en avi för att avhämta ett stort, bulligt, gulligt garnpaket. Ledsen, vantarna, men det blev ett snabbt släpp och ett rus iväg för att hämta godsakerna.

And there was the idea about the mittens I’m considering trying to make a pattern for. I just couldn’t resist it anymore. They will be double-knitted with no particular pattern, but for now I just want to see how the technology works with mittens. But I think they can be really warm and cosy for snow shovelling and similar activities. It was really exciting and fun and I thought I got a really good grasp of the technology. But then the mail came! And it was not just any mail, it was a dispatch note about a large, bulky, lovely yarn packages! Sorry mittens, I just had to drop you and hurry goes to get the goodies.



Färgerna är bara så fel, ska försöka få en bättre bild om några dagar / The colours are just so wrong, I will try to get a better photo in a few days time.


Jag anade vad det var och mycket riktigt, en hel hög ljuvlig jak/bambu-garner från Shokay. De har ett par olika garner som tillverkas i Kina av just jak och bambu och nu söker de mönster som kan tänkas passa dessa garner, för att ge ut i en bok. Och det är alltså det som det här handlar om. Jag ger dem mitt ponchomönster och åtar mej samtidigt att i deras garn sticka upp ett exemplar av sagda och som tack får jag dubbla mängden mysigt, gosigs, lyxigt garn! En helt ok avtal vad mej anbelangar, för jag måste erkänna att jag är lite (läs jättemycket!) stolt över att de vill ha mitt mönster och garnet jag får är inte vilket vardagsgarn som helst. Inte köper jag normalt garn för $24 hektot.

Så där är jag nu, som åsnan mellan hötapparna.

I guessed what it was and there it was, a bunch of lovely yak / bamboo yarns from Shokay. They have a couple of different yarns produced in China by just yak and bamboo, and now they are looking for patterns that will fit these yarns, to be published in a book. And that’s what this is about. I give them my poncho pattern and will also knit such a poncho in their yarn, and as a thanks, I will get the double amount of their cosy, luxurious yarn! A deal that is totally ok with me, I must confess that I am a bit (read very much!) proud that they want my pattern and their yarn is not an everyday yarn for me. I normally don’t buy yarn for $ 24 per 100 gr.

So there I am now, just as the donkey between two piles of hay.