MINA FAVORITER ALLA KATEGORIER!

M I N A F A V O R I T E R A L L A K A T E G O R I E R! / M Y F A V O U R I T E S!

Mina Favoriter

Lilypie - Personal pictureLilypie Fifth Birthday tickers

lördag 30 oktober 2010

Tillbaka i vardagen / Back in the every day life





Tiden går fort när man har roligt! Nu har vi tillbringat ännu en innehållsrik och helt underbar vecka med våra favoritkillar i London.

Time flies when you're having fun, doesn’t it? Now we have spent a wonderful, marvelous and magic week with our favorite guys in London.







På vägen dit påbörjade jag ett par sockar till Alex, och fick dem klara innan det var dags för hemfärd.

On the way there I started a pair of socks for Alex, and got them ready before it was time to return home.






De mottogs mycket väl, och dessutom tyckte Alex att det såg ganska häftigt ut att sticka, så det ville han absolut prova på. En halsduk till mamma skulle det bli.

They were received very well, and Alex thought that it looked pretty cool to knit, so he really wanted to give it a try. It should be a scarf for mom.





En kofta till lilla Baby Ru hade jag också med mej, och den kom jag en liten bit på, fast på det hela taget användes tiden till annat än stickning. Bygga med Lego till exempel.

I had also brought a cardigan for little Baby Roo with me, and I got a little bit done on it, but on the whole most of the time was used for other things than knitting. Playing with Lego, for instans.





Väl hemma igen sent i torsdags kväll var jag rätt mör, det känns i kroppen att det är nåt som inte är som det ska. Men det ska väl snart bli bättre. Men inför det ska det undersökas och utredas in absurdum. Fast jag klagar inte, är verkligen tacksam för att allt görs så noggrant. Men visst kan man få bli lite trött på det ibland? Som i fredags, dagen efter hemkomsten från London. Hade tid på lasarettet för att kolla njurfunktionen kl 8.00. Var där i god tid och fick då veta att de sökt mej dagen innan – när jag hade mobilen avstängd och inte hade brytt mej om att slå på den när vi väl var hemma igen – för att tala om att undersökningen var framflyttad till kl 9.00. Hm, ok, inget att göra åt, och eftersom jag är en mycket förutseende kvinna hade jag naturligtvis en stickning i handväskan, närmre bestämt ovan nämnda lilla babykofta. En timmes sticktid är ju knappast något slöseri med tid, eller hur?

När klockan väl var slagen, prover tagna och medel av något slag insprutat fick jag åka hem, med besked att jag skulle komma tillbaka tre timmar senare för ny provtagning. Dessutom skulle detta upprepas ytterligare två gånger med en timmes mellanrum! De tre timmarna var det ju mening med att åka hem, men knappast de övriga, så då blev det mer sticktid. Problemet var bara att då hade jag en kanyl i ena armvecket och det borde helst inte böjas för mycket. Men nu vet jag att man kan sticka med raka armar, även om det tar lite längre tid. Och koftan blev färdig! Ska bara leta rätt på några knappar.



Om några timmar kommer vår favorittjej Poppy hit och hälsar på, så nu har jag faktiskt inte tid att sitta här och skriva, måste plocka fram roliga leksaker!




Back home late Thursday evening, I was really tired, the body feels that it is something that is not as it should. But it will surely soon get better. But before that it will be examined and investigated in absurdity. Though I'm not complaining, I’m really grateful that everything is done so carefully. But of course one can get a bit tired of it sometimes? As last Friday, the day after we returned from London. I had a time at the hospital for checking the kidney function at 8 o’clock. I was there in good time and then told that they had tried to call me the day before - when I had the phone turned off and had not bothered to turn it on when we were home again - to say that the investigation was postponed to 9 o’clock. Hm, ok, nothing to do about it, and because I am a very clever woman I had a knitting in my purse, the above mentioned little baby cardigan. One hour of knitting time is hardly a waste of time, right?

When the hour was gone, samples were taken and something were injected and then I had to go home with the instruction that I should be back three hours later for new samples. Moreover, this would be repeated two more times with one hour apart! The first three hours it was meaningful to go home, but hardly the others, so there it became more knitting time. The only problem was that I had a needle in one – what in earth is it called in English, the inside of the elbow? - and it should preferably not be bent too much. But now I know that I can knit with straight arms, even if it takes a little longer. And the cardigan was finished! Will only find some buttons.

In a few hours, our favorite girl Poppy will come to visit us, so now I actually do not have time to sit here and write, must find some fun toys
!

onsdag 20 oktober 2010

Snabbrapport / Fast report

Först och främst, tusen tacka alla goa människor för alla värmande och uppmuntrande ord! Det har varit lite gungigt här ett slag, så det har verkligen piggat upp. Och nu kommer snart uppiggningen framför andra, en resa till London! På fredag bär det ar. Den har varit bokad och klar sen länge, och tack och lov har den inte behövt bokas av. Längtar till mina favoritkillar!!!

Nu har jag kommit in i ett skov av uppstarter, hur kul som helst och dessutom är de flesta små grejer och kommer att bli klara inom inte alltför avlägsen framtid.

First of all, thousands of thanks to all you wonderful people, for all warm and encouraging words! It's been a bit rolly here for a while, so it has really cheered me up. And soon we really will be cheered up, more than anything, with a trip to London! It has been booked since long ago, and thankfully it has not been necceccary to counsil it. I’m longing for my favorite guys!

Now I’ve really get into a huge amount of new projects, started or just planed. It’s so fun and the majority of them are small items and will be ready in the no time – or may be some time but not that long!


En balaklava har jag gjort till Tristan – igen! Nu har Alex en och Tristan och Poppy två var. Om de fungerar räcker det nog ett slag, är de alldeles åt skogen i storlek och fason får jag väl försöka på nåt annat sätt. Modellen är efterfrågad och tyvärr har jag inte hittat något riktigt bra mönster så därför försöker jag få till ett själv. Ack om man hade dem i närheten så man kunde mäta! Och då hade man ju som grädde på moset fått gosa med dem lite mer regelbundet. Ja regelbundet är det väl i och för sej nu också, men lite oftare!

Nog klagat, det kunde varit värre. De kunde ju bott på andra sidan jorden, det hade inte varit kul!

I’ve just finished a balaclava for Tristan - again! Now Alex has one, and Tristan and Poppy two each. It should be enough for a while, if they fit, but otherwhise I'll try in another way. The model is wanted but unfortunately I have not found a really good pattern so therefore I try to get one myself. Oh, if I had them nearby so I could measure and try on! And in that case of course the icing of the cake had been the possibility to cuddle with them a bit more regularly. Well, it is regularly now, too, but it could be a bit more often!

Enough complaining, it could have been worse. They could have lived on the other side of the world, that had not been fun!







Lilla Baby Ru har hittills inte fått riktigt den uppmärksamhet han förtjänar, men det ska bli ändring på det nu. Som jag tidigare sagt är det en kofta på gång i Schoppel Wolle. Såna färger!!! Underbara, helt fantastiska, riktiga gladfärger. Det är sådana som våran Alex skulle älska, men tyvärr är det ett nysta som legat till sej ett slag och när jag insåg storheten visade det sig att färgen nu är utgången. Och ett nysta är inte mycket att komma med för att lysa upp en stor kille, så det får bli till en liten en istället. Förhoppningsvis dyker andra fina färger upp i vår väg framöver.


Little Baby Roo has not been given quite the attention he deserves, but it is about to change now. As I stated earlier, it is a cardigan in Schoppel Wolle on the needle. And what colors! Wonderful, fantastic, real happy colours. They are the kind that our Alex would love, but unfortunately I have just one ball of it and when I realized the greatness it was out of order. And a ball is not much to bright up a big guy, so it has to be a small one instead. Hopefully, it will pop up other lovley colours like that in the future.





En teststickning för Mechtild, en icke-hemlig sådan, har jag också börjat på till Baby Ru. Då har han i alla fall nåt att börja med, man kan ju inte åka hem från BB utan något varmt som farmor stickat, eller hur?


A test knit for Mechtild, a non-secret one, is also started for Baby Ru. Then he has at least something to start with, you can not go home from the hospital without a sweater that grandmother knitted, isn't it so?






Dessutom har jag börjat på en tjock och varm och go kofta till honom. (Ja, ja, med reservation för att det blir en liten tjej, men just nu är det arbetshypotesen att Baby Ru är en kille!) Kan vara ett lagom reseprojekt. Dessutom ska jag sätta igång med ytterligare ett par varma mysa-omkring-hemma-med knästrumpor till Karin. De förra föll i god jord och då skadar det ju inte med ett par som ombyte.

And beside that one, a thick and warm and cozy cardigan is on its way. I think that will be a perfect work for the traveling. And besisdes that, I'll start with another pair of warm cuddle-around-at-home socks for Karin. They I did for her reasently was appreciated and it don't hurt with an extra pair.


Nu blir det tyst här på drygt en vecka. Som tidigare sagts så far vi till London på fredag och blir borta en vecka. Sen kommer Ulf, Helene och våran Poppy hit helgen efter! En sån lycka, alla ungar, stora som små, inom samma vecka!

Sen kör behandlingen av cancern igång, ska bli väldigt spännande och intressant att se vad det kommer att få för effekt, både under resans gång och i slutänden :-/

Now it will be silence here for a bit more than a week. As I said earlier we will go to London at Friday and stay there for a week, and then at Sauturday Ulf, Helene and our Poppy will come here! What a happieness, all our kids, big and small, in the same week!!! And after that the treatment for the cancer will start. It will be very exciting and interesting to see what effect it will have, both on the way and at the end :-/

torsdag 14 oktober 2010

Mycket smått / A lot of small things



Poppans vita, fina spets- och pärlkofta Kayla är färdig nu, och ska snart skickas iväg. Det är en teststickning, och lite synpunkter på konstruktionen hade jag, men älskar resultatet! Hoppas nu att våran prinsessa också kommer att gilla den. Ja, eller rättare sagt våran prinsessas föräldrar. Poppy själv bryr sej inte särskilt mycket än.

Poppy’s white lace and bead cardigan Kayla is finished now, and will soon be sent away. It's a test knit, and I had some comments on the design, but love the result! I hope now that our princess also will like it. Well, may be rather our princess’s parents. Poppy herself does not care that much yet.





Dessutom har jag gjort klart Kite Jacket till lilla Baby Ru. Sydde i knapparna och tvättade upp den nu i kväll, så på den här bilden är den alldeles genomblöt men visar skapligt nog – jämfört med alla andra bilder jag tar! – hur den tar sej ut. Den var himla kul i början, men eftersom den består av fyra separate men identiska bitar blev det lite tradigt att börja om den tredje och fjärde gången. Men väl igångsatt gick det ju snabbt.


I have also finished Kite Jacket to Little Baby Roo. I sewed on the buttons and washed it up tonight, so at this picture it’s just soaking wet but shows tolerable enough - compared with all other photos I take! - how it turned out. It was really fun at first, but as it consists of four separate but identical pieces, it became a bit boring to start all over again for the third and fourth time. But once started, it was quickly done.





Ytterligare en balaklava har också blivit gjord, även den fotograferad i blött tillstånd. När jag började på den tänkte jag mej den till Poppy men nu är jag lite osäker. Får kanske tänka om och ge denna till Tristan som är lite större. Hade tänkt göra en till honom efteråt men nu ser denna ut att eventuellt vara mer i Tristanstorlek än i Poppydito. Får se när den torkat. Det spelar ju absolut ingen roll, båda skulle få varsin av det sista jak- och bambugarnet jag fått från Kina.

Another balaclava has also been made, too, even that is photographed wet. When I started with it, I thought it should be for Poppy, but now I'm a bit unsure. May perhaps think again and give it to Tristan, which is a bit larger. I intended to do one for him afterwards, but now it appears to possibly be more of Tristan size than in Poppy Ditto. We'll see when it dried. It does not matter of course, both of them will get one of the last yak and bamboo yarn I got from China.



Efter denna avslutarrush hade jag bara ponchon – den stora och klumpiga – till Poppy och tigertröjan till Alex på gång. Ja, bortsett från ett par projekt som nog får anses ha glidit över till kategorin UFO. Detta kom jag på strax innan jag skulle gå och lägga mej i går, och fick en ryslig fart, rena panikaktiviteten satte in. Behövde nämligen ett litet och okomplicerat att ha med mej på äventyr idag. Kunde ha slitit till mej ett nysta sockgarn och satt igång med en socka till nån, så där rakt av, sockar finns alltid efterfrågan på.

After this finishing rush I had just the poncho - the big and clumsy - for Poppy and tiger sweater for Alex left. Yes, apart from a couple of projects that probably may be considered to have slipped over into the category of UFOs. This I found out just before I would go to bed yesterday, and got a terrible speed, more or less pure panic. I needed a small and simple knitting to bring with me on an adventure today. First I thought of just take a ball of sock yarn and start with a sock to someone, socks are always in demand.





Men så hade jag liggande ett nysta Schoppel Wolle som jag tänkt göra en slät babykofta i, utan några krusiduller för att låta färgerna komma fram ordentligt. Det nystat rotade jag fram och la ner i handväskan tillsammans med en sticka. Sen kunde jag gå och lägga mej i lugn förvissning att ha något hanterbart i händerna. Jag har nämligen varit på Sahlgrenska i Göteborg i dag för nån variant av magnetröntgen – inget kul att ligga blick still i evigheter utan att få sticka, men nu är det gjort! – och inte går det att ge sej iväg på en nästan timslång tågresa utan en stickning? Och sen tillkommer ju tiden i väntrummet. I ärlighetens namn trodde jag att jag skulle hinna mer, men det är ett ganska drygt garn att sticka i. Det är så väldigt löst spunnet så stickan ger sej in i garnet istället för att hålla sej på utsidan, titt som tätt. Ett irritationsmoment, men det verkar bli underbart mjukt och härligt, och färgerna är bara så ljuvliga.


But I had a ball of Schoppel Wolle which I had planed to make a smooth baby cardigan of, without any patterns, to let the colours come up properly. I found it and put it in my handbag with a needle. Then I could go to bed, knowing that I should have something manageable in my hands. I have been at a hospital in Gothenburg today for some variant of X-ray - no fun to down without move at all for over an hour without as much as a yard of yarn in my hands, but now it's done! But I could knit on the train, almost an hour in each direction and in the waiting room. Honestly I thought I should have been able to get longer at it, but it's a bit hard to work with. It is so very loosely spun so the needle very often goes into it instead of staying on the right side of the stitch. An annoyance, but it seems to be wonderfully soft and lovely, and the colours are just so lovely.


Och det här med magnetröntgen kanske kräver nån form av förklaring. Jag har fått konstaterat att jag har cancer, men i vilken omfattning är inte helt klarlagt ännu. Det verkar synnerligen modest och är absolut ingenting att jaga upp sej för, men det blir kanske något nämnt här framöver om det som idag medför något stickrelaterat. Däremot känner jag inte för att gå in på en massa oväsentliga detaljer.


And about the x-ray. Suppose it may require some sort of explanation. I have been aware of that I have cancer, but don’t know much more about it so far. It seems very modest and I don’t worry that much about it, but it might be something said about it here now and then, if it is connected to anything knitting-related. However, I am not going to write about a lot of unimportant details.

fredag 8 oktober 2010

Lite trött / A bit tired

Det känns som om jag varit ovanligt lite aktiv här på bloggen de senaste veckorna. Tror egentligen inte att det är längre uppehåll sen sist jag skrev, men jag har inte riktigt orkat med att läsa och kommentera andras bloggar. Men förhoppningsvis ska jag sparka igång snart igen, efter en tämligen turbulent period. Är inte riktigt lika pigg och fräsch som förr, men förhoppningsvis är jag snart som ny igen. Men det kan bli en period här i höst som jag inte kommer att vara lika aktiv som tidigare.

It feels like I have been less active than unusually on my blog recent weeks. Do not really think it's a longer break since last time I wrote, but I have not been as active as normal to read and comment other blogs. But hopefully I'll kick off again soon, after a period of ups and downs. I’m not quite as bright and fresh as I used to, but hopefully I will soon be as new again. But there may be a period during the autumn that I will not be as active as before.





Men stickat har jag gjort med oförminskad styrka. Det mesta är dock gammal skåpmat som växer sakta men säkert utan att göra så mycket väsen av sej. Men ett nytt projekt har jag och det är bara så kul och läckert! Det är också en teststickning – för Cutie Pie Design – men till skillnad från de senaste så är denna inte ett dugg hemlig. Kayla heter den och är en liten kofta med både spetsmönster och pärlor. Naturligtvis ska den bli till vår lilla marsipanros Poppy.



But I've been knitting just as normal. Most of it is just the same old stuff as I’ve talked about for ages now that are growing slowly but steadily without making much noise about them. But I have one new project on the needles! It’s also a test knit - for Cutie Pie Design - but unlike the past ones this is not secret. It’s named Kayla and is a small cardigan with both lace patterns and beads. Of course it will be for our little princesses Poppy.

lördag 2 oktober 2010

Storlekar / Sizes



Ja, det här med storlekar kan driva mej till vansinne. Nu har jag just avslutat en teststickning av en kofta åt Meghan Jones i storlek 2 år. Den är tänkt till våran Trissy, snart ett år gammal. Men han är ingen späd liten blomma, så jag tänkte att storlek två år är nog inte så rysansvärt långt borta, nån gång framåt våren, när det kan vara tillräckligt med en kofta i kärran. Låter väl inte så stolligt? Och parallellt med den här koftan har jag teststickat en tröja för Cutie Pie Design i storlek 4 år, till våran Alex som fyller just fyra om några månader. Så ligger då de båda bredvid varandra och det är bara att konstatera att de är exakt lika långa, 4-årströjan är 2-3 cm bredare än 2-årskoftan men å andra sidan ungefär lika mycket kortare i ärmarna!!! Masktätheten är exakt som den ska för båda, så det är inte där det felar. I och för sig misstänkte jag att 4-årströjan verkade lite liten redan från början, så jag har – med designerns goda minne! – lagt till några cm på ärmarna. Men visst är det märkligt? Den som överraskade mest är trots allt koftan, för vad jag tycker mej ha märkt, så är av någon anledning amerikanska barnstorlekar mindre än i alla fall skandinaviska. Andra europeiska mönster har jag inte använt fullt lika ofta, så där är jag mer osäker. Men inte är väl amerikanska ungar mindre än svenska? Hade nog snarare trott att det var tvärt om. Men det är bara att försöka lära sej att det oftast är så och satsa på en storlek större än förväntat, i alla fall när det gäller teststickning och det inte går att i efterhand ändra sej vad gäller vald storlek.


Sizes will make me crazy! Now I have just completed a test knit cardigan for Meghan Jones in size 2 years. It is intended for our Trissy, almost a year old. But he is not a tiny little flower, so I thought that the size of two years is probably not so horrible far away, probably some time in the spring, when it’s enough with a cardigan in the push chair. And parallel with this cardigan, I have test knit a sweater for Cutie Pie Design in size four years, to our Alex who will be four in a few months time. So there they were, the cardigan and the sweater, next to each other and it is only to realize that they have exactly the same length, the 4-years sweater is about an inches wider than two-years cardi, but on the other hand it’s about an inch shorter at the sleeves! The gauge is exactly as expected for both, so it's not there it is failing. Anyhow, I suspected from the start that the 4-years sweater could be a bit short in the sleeves, so I have - with the designer's good memory! – added an inch or so to the sleeves. But isn’t it strange? But after all the large cardigan surprise me most, because what I think I have noticed during the years is, that by some strange reason American children sizes are smaller than they are at least in Scandinavia. I haven’t used other European patterns quite as often, so there I am more uncertain. But American kids can’t be smaller than Swedish? Had rather believed that it was the other way around. But that's just to try to remember how it usually is and go for a size larger than expected, at least in test knittings, when you not after applying can change your mind after reading the pattern and select another size.










Men det är inte bara hemlisar som blivit färdiga, jag har gjort en dragspelsbasker till Karin också! Garn och mönster fick jag av Amanda i Mixa & Matcha 4, tusen tack än en gång!!!
Tycker den blev bra, nu återstår bara att se om Karin kommer att vilja ha den på sej, den är ju lite speciell. Själv använder jag inte mössor särskilt ofta, föredrar kapuschongen på jackan, och om jag nån gång har det så ska den inte hänga och slänga. Men klurig som jag är har jag kommit på att om Karin inte vill ha den, kan hon faktiskt köra den en vända i tvättmaskinen. Då får Alex en färgglad och förhoppningsvis välsittande huvudbonad! Smart, va? Lite garn blev det över, och håller just nu på att göra ett par vantar till ovannämnda favorithjälte. Tror jag i alla fall, glömde väga garnet så jag är inte helt övertygad om att garnet räcker. Men det visar sej, och om det inte funkar är ingen större skada skedd.


But it's not just secrets which have been finished here. I have made an Accordion Beret for Karin, as well! I got the yarn and the pattern from Amanda in the Mix & Match 4, thank you once again! I think it was fun to do and it turned out nice, now it just remains to see if Karin wants to wear it, it is a bit special! I don’t wear caps very often, prefer the hood on the jacket, and if I ever have one, it should not hang around like this one. But clever as I am, I have figured out that if Karin doesn’t want it, she can actually let it go for a while in the washing machine. Then Alex hopefully will have a colorful and well-fitting hat! Smart, huh? Some yarn was left, and I’m now making a pair of mittens to above mentioned favorite hero. I think so anyway, forgot to weigh the yarn so I'm not entirely convinced that it is enough yarn for it. But sooner or later I will find out, and if it does not work it is no real harm done.