MINA FAVORITER ALLA KATEGORIER!

M I N A F A V O R I T E R A L L A K A T E G O R I E R! / M Y F A V O U R I T E S!

Mina Favoriter

Lilypie - Personal pictureLilypie Fifth Birthday tickers

torsdag 30 december 2010

Otroligt! / Unbelievable!







Nu, tro’t eller ej, så är tigertröjan färdig!!! Helt ofattbart, det kommer nog att ta ett slag innan jag verkligen inser det. I och för sig ligger den inte framme och påminner mej om dess existens längre, som den gjort sen halva april, men ändå. Den är redan på väg till våran Alex, vill till att inte ödsla en enda dag i onödan, har en känsla av att den snart är urvuxen.

Now, believe it or not, is the Tiger sweater finished! Completely incomprehensible, it will probably take a while before I really realize it. Of course it is not there reminding me of its existence any longer, as it has done since mid-April, but still. It's already on their way to our Alex, didn’t want to waste a single day in vain, have a feeling that it will soon be outgrown.







Med i samma låda finns också kalenderhalsduken till mamma Karin. Garnet tröt mot slutet, så jag fick hoppa över två dagars mönster, men har en känsla av att den nog ändå räcker. 2,30 m lång blev den efter en mycket lätt blockning.

In the same parcel is also the calendar scarf for mom Karin. The yarn became a bit short at the end, so I had to skip two days pattern, but have a feeling that it is enough anyway. After a very light blocking it is 2.30 m, don’t think it is any need for more.






Ja, så har pappa David önskat sej ett par sockar till, och då blir jag så rysligt stolt och glad och lycklig så de fick högsta prioritet och lyckades få till ett par enkla att skicka med den här sändningen också.

Yeah, so has dad David wished himself a new pair of socks, and then I get so very proud and pleased and happy so they received top priority and managed to get a simple pair finished for him to send with the other things.





Så var det då bara våran guldklimp Trissy kvar. Har gjort en bomullströja till honom, med en rad bilar som kör runt nederkanten, men morfar Jan tyckte den var nåt helt urbota blek och tråkig, så jag lovar dej Trissy att jag med det snaraste ska göra en mycket roligare. Inte gör det saken bättre av att den var helt omöjlig att fotografera, den är faktiskt inte fullt så tråkig i verkligheten som på det här kortet.

Then it was just our little treasure Trissy left. Have done a cotton sweater for him, with a number of cars driving around the bottom, but grandfather Jan thought it was so awfully pale and boring, so I promise you Trissy, that as soon as possible I will make you a lot more fun one. It don’t make things better that it was almost impossible to photograph, it is actually not quite as boring in real life as on this picture.





Men det var ju ytterligare en kalenderhalsduk på gång, som även den faktiskt var klar på utsatt tid. Den ska Helene få.

But it was another calendar scarf, too, which also actually was done in time. It will be for Helene.


Ja, det har blivit väldigt mycket färdigställt de senaste dagarna, så nu är det läge att börja på massor med nya saker!!!

En kofta med spetsmönster till Poppy är redan på gång, en klänning ska jag alldeles strax börja med, kan bara inte riktigt bestämma mej för om jag ska göra Tulips On My Hem eller Iris Baby Dress. En annan kofta är jag rysligt sugen på att göra till henne också, Sheep Yoke Baby Cardigan.

Mönster och garn till ett par benvärmare till Helene ligger också redo, Waterlily Leg Warmer.

Och nästa lite större projekt kommer att bli en dinosaurietröja till vår stora hjälte Alex, den tror jag faktiskt han skulle gilla. Sen är det bara det delikata sökandet efter ett spännande och fint mönster till vår guldklimp Tristan kvar.


Yes, it has been a lot of finished projects last few days, so now it's time to start a lot of new things!

A cardigan with a lace pattern for Poppy is already started and I will shortly begin with a dress for her, just can’t really decide whether I should do Tulips on My Hem or Iris Baby Dress. And I'm awfully tempted to make another cardigan for her too, Sheep Yoke Baby Cardigan.

Pattern and yarn for a pair of legwarmers for Helene is also waiting, Waterlily Leg Warmer.

And the next bigger project will be a dinosaur sweater to our great hero, Alex that I actually think he might like. So now it’s just the delicate searching of a great, exciting pattern for our gold nugget Tristan left.






Så vill jag önska er alla ett riktigt gott slut på det gamla året och ett

G O T T N Y T T Å R !


And I wish you all a very happy end of the old year and a

H A P P Y N E W Y E A R !

torsdag 23 december 2010

Dåligt resultat / Bad result

Åh, kära nån så länge sen det är jag skrev något här! Stickat har jag gjort, och ätit, sovit, uträttat enklare ärenden … Men det har inte varit någonting att skriva om, hur trist som helst vad det anbelangar. Kalenderhalsdukarna är nästan men inte riktigt färdiga, Jans Pippi-tröja växer med en mönsterrand i taget, Alex’s tigertröja närmar sig sin fullbordan men har en liten bit kvar. En liten tröja till Tristan är så där kvartsgången, men ser inte mycket ut för världen. Med andra ord absolut ingenting att orda om än på ett slag.

Oh, dear now it’s a long time since I wrote something here! I have knitted and ate, slept, done simpler tasks of different kind ... But it has not been anything to write about, sad to say. The calendar scarves are almost but not quite finished, Jan’s Pippi-sweater is growing with a pattern report at a time, Alex's tiger sweater is close to its end but it is a little bit left. A small sweater for Tristan is quarterly done but isn’t much to show yet. In other words, absolutely nothing to talk about for the moment.






Förutom att jag nu har blivit klar med Gaudete, kalendersockarna. Och dem skulle jag helst vilja förpassa till ett mörkt hål och glömma. De är inte bra i en enda ände, faktiskt, och det tror jag är en kombination av min tafflighet och dåligt mönster.

För att börja från början är kanten urusel. Ingen resår utan en slätstickad kant som efter några varv skulle vikas in och uppläggskant och pågående maskvarv skulle stickas ihop. Den blev totalt oelastisk! Måste faktiskt rulla dem lite för att de inte går över benet där vaden börjar bli bredare. Har inte en aning om ifall andra lyckats med att få mer spänst i den, har faktiskt inte läst något negativt om den från annat håll. Så den biten får jag väl lasta min egen okunnighet för. Men icke förty är de hemska där. Sen är de alldeles för bylsiga över vrist, häl och hålfot och till slut var själva mönstringen avpassat för en mycket större fot än min. Sockan i sej kunde göras i ett flertal storlekar, men det gällde uppenbarligen bara på bredden. Fast inte heller där var det helt perfekt, jag valde den minsta och trots det är de alldeles för vida. På fotlängden gick just ingenting att göra om man ville ha med hela mönstret, fick välja mellan att göra hela mönsterpartiet och att sen panikavmaska för tån eller bryta mönstret i förtid för att få en normal tå. Jag gjorde det förstnämnda men fick den ändå lite för lång.

Ja, ja, man kan inte lyckas jämt! Nu ska jag börja med ett par alldeles släta, som första par i Year of Stash Socks. Börjar med ett par helt okomplicerade vad gäller mönster för att koncentrera mej på träning av att sticka två samtidigt. Är fortfarande inte helt på det klara med hur jag ska angripa hälkilen när jag har bägge på stickan samtidigt. Men jag har plockat fram boken 2-at-a-time, där finns det klart och tydligt förklarat, nu ska det bara praktiseras och nötas in.


Except that I now have finished Gaudete, the calendar socks. And I would prefer to relegate them to a dark hole and forget them. They are not good in any point actually, and I think it is a combination of my clumsily and bad pattern.

To start from the beginning, it’s a lousy edge. It’s no rib, just a plain stockinette edge that after a few rows should be folded and the cast on edge and the ongoing row should be knitted together. It became totally inelastic! As a matter of fact I have to roll them a bit, where the leg became too wide. Have no idea if others managed to get more elasticity in it, have not actually read anything negative about it from others. So I suppose it’s just me that failed with it. But nevertheless, they are horrible there. Then they are too wide over ankle, heel and arch and the pattern report was obviously meant for much larger feet than mine. The socks could be made in several sizes, but it was apparently only on the width. But not even there it was perfect. I chose the smallest size and yet they are far too wide. And it was just nothing to do about the foot length. If I wanted to have the entire pattern along the foot I had to decrease for the toe in panic, or I could skip the last centimeters of the pattern and decrease in normal ways for the toe. I did the former, but it still a little bit too long.

Well, well, you can’t succeed all the time! Now I will start with a pair of very simple stockinette socks, as the first pair of Year of Stash Socks. I’ll start with this so I can concentrate on training of knitting two at a time. It’s still not completely clear for me how to tackle the gusset when I have both of them on the needle. But I've seen it in the book 2-at-a-time, where it is clearly explained, now I just have to practice
.


God Jul och ett Gott Nytt År!

Merry Christmas and A Happy New Year!

onsdag 15 december 2010

Spets / Lace




Nu har jag visst snöat in på spets. Det är rysligt längesen jag stickade något spetsaktigt, om man undantar lite mönster på nån kofta och klänning till Poppy. Men sån där riktig sjalaktig spetsstickning har jag inte gjort på säkert ett par år. Men så fick jag syn på en adventskalenderstickning – alltså lite av en mysteriestickning, i 24 delar – av en halsduk med spetsmönster, och tyckte det lät lite småkul.

Now I’m stuck with lace. It's an awfully long time since I knitted something lace-like, with the exception of some lace patterns on a cardigan and dress for Poppy. But I have not done any of those real shawl-like lace knitting in at least a couple of years. But then I saw a calendar knitting - that is a bit of a mystery knitting in 24 parts - of a scarf with lace patterns, and thought it could be a bit of fun to join.






Men inte sjutton var det småkul, det var så in i bänken kul att jag letade rätt på en liknande för att köra parallellt. Så nu har jag två spetsmönstrade, vita halsdukar på gång. Färgen är väl det mesta de har gemensamt egentligen. Den första är betydligt vidare och längre och har helt separata mönster varje dag. Den andra är mer normalvid och -lång och har ett sammanhängande mönster även om det skiftar från dag till dag. Men bägge är precis lika roliga att göra. Karin och Helene ska få varsin.


But it was not just a bit of fun, it was so very fun that I was looks for something similar to knit at the same time. So now I have two lace-patterned white scarves on the needles. The colours are probably the most specific they have in common. The first one is much wider and longer and has completely separate patterns each day. The second one is more normal wide and long and has a consistent pattern, although it varies from day to day. But both are just as fun to make. Karen and Helene will get one each.





Men det där med längden är jag lite fundersam på. Använder aldrig denna typ av halsduk själv, har ett par sjalar jag vävde för 20 år sen och som inte är utbytbara. Men det gör att jag inte vet vad som är lagom när det gäller längd. Att det är en minimigräns är ju inte så svårt att räkna ut, runt halsen måste den ju nå, men det bör väl i rimlighetens namn finnas en maxgräns också? Den vida av de här två är efter 14 dagar 110 cm lång, oblockad bara lite lätt sträckt. Det skulle kunna innebära att den efter tvätt i dagsläget är åtminstone 135 cm och i slutändan då 230. Låter inte det rysligt långt??? Den andra är lite lätt sträckt 80 cm, uppskattningsvis 100 cm efter blockning och i slutänden då 170 cm. Det är en väldig skillnad. Snälla rara ni som vet, vad är rimligt och lagom???


But I am a bit concerned about the length. I never use this type of scarf myself, has a couple of scarves I weaved some 20 years ago and they are not interchangeable. But it means that I do not know what a comfortable length is. That there is a minimum limit is not that hard to figure out, it has to reach around the neck of course, but it should be a maximum limit as well, shouldn’t it? The bigger of these two is after 14 days 110 cm / 44”long, unblocked, and only lightly stretched. It could mean that after washing/blocking it is at least 135 cm / 54”now and could be 230 cm / 92” Doesn’t it sound awfully long??? The second one is 80 cm / 32”, approximately 100 cm / 40” after blocking and in the end 170 cm / 77”. It's a big difference. Please help me, what is comfortable and normal???





Men de här tar inte hela dagen att sticka. Lite annat blir det också och mest uppseendeväckande är en tröja till Jan. Han har länge pratat om att han vill ha en Pippitröja, och lika länge har jag vägrat. En gång i tidernas begynnelse, tror det till och med var innan Alex föddes eller möjligtvis strax efter, så stickade jag en pytteliten till honom. Själv hade han inte så mycket åsikter om den just då, men söta mor Karin bad om ytterligare en när han vuxit ur den första. Så blev det, men när den var klar lovade jag mej själv att aldrig mer göra en sån. Så fruktansvärt urbota tråkig! Och då hade jag i alla fall den andra gången stickat runt upp till armhålorna, vilket inte var vad mönstret förespråkade. Sen skulle ärmarna sys i. Klumpigt, klumpigt, klumpigt och dessutom tycker jag mönsterränderna är förbaskat tråkiga. Alltså bom stopp för fler.

Men skulle man inte kunna göra den i raglanmodell? Har haft det liggande i bakhuvudet ett gott slag, och så för lite sen fick jag se en sådan på Yll o Tylls blogg. JA, jäklar i min lilla låda, jag skulle överse med de tråkiga ränderna och göra en till Jan. Kanske är den lite i tjockaste laget, men han säger att han vill ha en tjock och då får det bli en tjock. Svarta Fårets Raggsocksgarn gör jag den i, och det har det goda med sej att det går undan. Är efter bara en vecka nästan uppe vid armhålorna och ska bryta för att göra ärmarna. Ska bara mäta ut var i mönstringen jag ska börja för att det ska stämma när de ska sammanfogas med själva kroppen. Hade jag varit gnuttan smartare hade jag naturligtvis börjat uppifrån, men nu var jag inte så smart. Kom på det när jag kommit alltför långt för att vilja repa upp och börja om, lat som jag är.

Och nu är tanken – vad den nu kan vara värd? – att jag sen ska göra varsin i mer traditionell bomullskvalitet till våra favoriter. Tror att mor Karin tycker det är en acceptabel kompromiss med raglanärmar i stället för de traditionella, raka och isydda? Fast i ärlighetens namn behöver de ju inte sys i, man kan ju plocka upp maskor från armhålorna. Får se vad det blir.


But these do not take all day to knit. A totally different thing is a sweater for Jan He has for a long time talked about that he wants a Pippi sweater (Pippi Longstocking, all Swedes know what a Pippi sweater is), and all the time I have refused. Once in the beginning of time, think it was even before Alex was born, or possibly just after, I made a tiny one for him. He himself had not that much opinions about it right then, but his dear mother Karin asked for a second one when he had outgrown the first. So I made another one, but when it was finished I promised myself that never ever do another one. It is so terrible boring! And that in spite of that I had made the second one in the round up to the armpits, which was not what the pattern called for. But then the sleeves had to be sewn in, clumsy and awkward. And besides that I think the stripe pattern is damn boring. So no more!

But shouldn’t it be able to do it with raglan sleeves? Have had it lying in the back of my head quite some time, and so I happened to see just that at Yll o Tyll’s blog. Yes, I could tolerate the boring stripes and make one for Jan. Perhaps it is a bit heavy, but he says he wants a thick one, and then it will be a thick one. I made it with Svarta Fårets Raggsocksgarn, and it with this yarn it’s a fast knitting. After just a week I’m almost up to the armpits and will break to make the sleeves. Should just measure out where to begin to get the stripes on the right position when they will be joined to the body. If I had been smarter I had obviously started from the top, but now I was not that smart. Didn’t think about it until I was too far to want to frog and start all over again, lazy as I am.

And now is the idea - whatever it may be worth? – that I later will make one each for our favorite guys but in more traditional cotton quality. I think sweet mother Karin thinks it's an acceptable compromise with raglan sleeves instead of the traditional, straight and sewn? Though honestly, they do not need to be sewn in, one can pick up stitches from the armpits. We'll see what happens.





Så, sluta läsa här och nu om ni är känsliga!

Please stop reading here and now if you are sensitive!


Blev avbruten när jag satt här och skrev. Det ringde på dörren, och det hör definitivt inte till vanligheterna så här mitt på dagen. Vi bor i ett hyreshus med portkod och är normalt sett väl förskonade från försäljare och annat pack som springer runt. Men som sagt, nu ringde det på dörren och i min blåögda enfald trodde jag det var en bekant som tittade in. Men icke, utanför står två vilt främmande människor, glatt flinande och viftar med några broschyrer. Vid anblicken av dem falnade mitt inbjudande leende tämligen omgående och på min fråga vad de ville fick jag veta att de tänkt sej ett litet mysigt samtal med mej om sin gud. I helvete! Jag blev så tvärförbannad att jag hade slängt käringarna nerför trappan om jag bara hade haft ork! Men jag orkade i alla fall tala om för dem vad jag ansåg om sådana som smet in – något annat sätt var inte möjligt – i ett hus som var skyddat med portkod. Den finns där för att hyresgästerna inte ska behöva bli störda av dylikt pack. Men visst är det märkligt, här talas vitt och brett om hotet av att islamismen sprider ut sej, att de kommer att tränga undan allt annat och så vidare. Men jag har aldrig i hela mitt liv stött på en enda islamist som på något sätt försökt pracka sin tro på mej, däremot blir man överallt och alltid påhoppad av fanatiska kristna som till varje pris vill omvända en till sin sekt! Jag bryr mej inte ett skvatt om vad folk har för religion, om de överhuvudtaget har nån, men jag går fullständigt i taket när de försöker trycka den på andra och som sagt, det tycks vara en typisk kristen grej. Fy fan!

Ja, ja, jag ber om ursäkt för språket, brukar normalt sett försöka uttrycka mej så att det inte ska störa någon, men det här var bara tvunget att komma ut. Ni ska vara väldigt tacksamma att jag inte har pådyvlat er min åsikt om Wikileak och Assange. Fast så mycket kan jag säga när jag ändå är igång att om Assange är den våldtäktsman han förmodas vara bör han finkas för lång tid här i Sverige eller i England där han nu sitter, dock ej, aldrig i livet utlämnas till USA. Så illa ska han inte behöva råka. Däremot säger jag bara om Wikileak: Länge leve den, hurra, hurra, hurra!!!

Efter detta utbrott ska jag återgå till att vara en mild och timid liten stickande gumma och inte blogga om något annat på länge!


I was just interrupted when I sat here and wrote. The doorbell rang, and it is definitely not usual. We live in an apartment building with a door code and we are normally well spared from vendors and other pack running around. But as I said, now the doorbell rang and in my blue-eyed silliness I thought it was a friend who stopped by. But no, outside the door are two total strangers, happily smiling and waving a few brochures. At the sight of them faded my inviting smile almost immediately and on my asking what they wanted, they said that they wanted a nice little chat with me about their god. In hell! I was so absolutely pissed off that I had thrown the old women down the stairs if I only had the strength! But I could at least tell them what I thought about those who snuck in - otherwise was not possible - in a house that was protected by access code. It is there because the tenants not will have to be disturbed by similar packs. But isn’t it strange, it is spoken widely of the threat of Islamism to be spread out, that they will push aside everything else and so on. But I have never in my life met an Islamist who somehow tried to foist their beliefs on me, but have everywhere and always been attacked by fanatical Christians who at any cost try to convert me and everybody else they meet into there sects! I don’t care a bit of what people have for religion, if they have any, but I go completely mad when they try pushing it on others, and as I said, that seems to be a typical Christian thing. Damn!

Yes, yes, I apologize for the language, normally I try to express myself not to disturb anyone, but this was just forced to come out! You should be very thankful that I did not have pressed my opinions about Wikileak and Assange on you. But I can say that much that if Assange is the rapist he is supposed to be he should of course be jailed for a long time here in Sweden or in England where he now is, but not, never in life be extradited to the US. He doesn’t deserve that. However, I just say Long live Wikileak, hurray, hurray, hurray!!!

After that outbreak, I will be back to being a gentle and timid little knitting woman and not blogging about anything else for a long time
!

lördag 11 december 2010

Jag kunde! / I did it!


Jag bara måste visa! Titta, det funkar!!! Jag hade tänkt föreviga hela sy- och klipproceduren men var så till mej att jag glömde bort det helt och hållet.

Först fick jag mäta hur bred ärmen blivit och sen måtta in det på tröjan. Tyckte inte riktigt om det sättet, hade varit bättre om man redan från början vetat var steeken skulle börja och kunnat göra några extra maskor på bredden där. Nu märkte jag upp mitten och sydde två rader, i varsin masklinje, på vardera sidan och tog så gud i hågen och klippte till. Inga som helst problem, hade kunnat hålla på och klippa hur länge som helst  Så dit med ärmen. Lite pilligt och knöligt för enligt mönstret som jag faktiskt följde till punkt och pricka, skulle det stickas några extra varm som skulle ligga på baksidan, över de uppklippta sidorna. Tanken är väl god, det ser ju snyggt ut, men jag tycker det är klumpigt! Det blir ju tre lager stickat, varav de två från tröjan – det är ju vikt där – är stickat med två trådar och därmed extra tjockt. Ja hela tröjan är i tjockaste laget för att jag ska vara helt odelat förtjust i den. Hoppas nu att mönstret är tillräckligt häftigt för att kompensera den obekväma klumpigheten i den!

Men ja jäklar i min lilla låda att jag fixat en ärm nu!

I just have to show you! Look, it works! I had intended to perpetuate the whole sewing and cutting procedure but was so exited that I forgot about it.

First I measured how wide the sleeve was and then marked it on the sweater. Did not really like it that way, would have preferred to knew from the beginning were the steek should start and been able to make a few extra stitches in width there. Now I marked the middle and sewed two rows, in separate stitch lines on either side, took a deep breath and cut into the marked line. No problems at all, had been able to keep on cutting forever! Then it was time to join the sleeve. A little time-consuming and awkward, because the pattern - that I actually followed to the letter – said to knit a few extra rows after the actual sleeve that would be on the back, over the folded part. The idea is good, it does look nice, but I think it's awkward! It is in that way three layers of fabrics, the sleeve part and the two folded from the body that is knitted with two threads and therefore extra thick. I’m not that fond of how it turns out in that way. I hope that the design is cool enough to compensate for the awkward clumsiness of it!

But yeah, I've fixed a sleeve now!







Och tusen tack snälla söta Sussry för den fina awarden jag fått! Ska då nämna tre egenskaper jag har. Ja, vad ska jag välja, en hel del har man väl på gott och ont. Optimistisk är väl en av dem, otålig en annan – så till vida att jag vill att allt ska hända nu, inte sen om en stund eller en annan dag. Och den tredje? Hm, den första är positiv, den andra är väl lite mittemellan så den tredje får väl vara en negativ en. Då erkänner jag att jag är sanslöst slarvig och till råga på eländet har jag inte ens ont av det!

Så ska då den här awarden lämnas vidare, men se det kan jag inte. Den har ju vandrat runt ett slag nu så förmodligen har de flesta redan fått den, men alla fantastiska bloggar jag läser är värda den!


And thank you sweet Sussry for the nice award from I got! Should the state three characteristics I have. Well, what should I choose, a lot has been well for better or worse. Optimistic is probably one of them, impatient one another - in the sense that I want everything to happen now, not then in a moment or another day. And the third? Hm, the first is positive, the other is well a bit in between as the third may well be a negative one. Then, I acknowledge that I am incredibly sloppy and on top of misery, I have not even hurt it!

So when will this be passed this award, but see it, I can not. They’ve wandered around for a while now and probably most have already received it, but all the great blogs I read are worth it!

onsdag 8 december 2010

Same, same but different



En gör så gott en kan, men det blir inte alltid som man tänkt sej. Jag inhandlade ett nysta Drops Delight för att sticka ett par sockar till våran stora hjälte Alex. De skulle bli färgglada och goa var det tänkt, därav garn- och färgvalet. Helst skulle de dessutom bli någotsånär lika och därför började jag nysta upp det för att hitta var nästa färgparti som stämde överens med det i början. Mörkt rött var det och fortsatte så i blått och lite gulaktigt. Ok, där kom nästa röda parti, exakt samma nyans, bra. Klippte av och satte igång med att sticka, båda på en gång faktiskt. (Och apropå det, måste hitta ett annat sätt att plocka upp maskorna längs hällappen, det var rysligt klumpigt som jag gjorde det. Måste finnas nåt bättre sätt.) Det började jättebra, exakt samma färg de första 2 centimetrarna, men sen gick de skilda vägar! På den ena fortsatte det i evinnerliga tider med samma ganska mörkt röda ton medan det på den andra sockan fasade ut i en betydligt ljusare, närmast tomatröd färg för att sedan övergå i blått! På den första fanns inte tillstymmelse till blått, däremot gick det lite svagt över i lila. Ja, ja, så det kan bli. Inte har man något för att man anstränger sej.


I’m doing the best I can, but it is not always a success. I bought a ball of Drops Delight to knit a pair of socks for our big hero Alex. They should be colorful and cozy, that’s the reason for the choice of yarn and colours. Ideally they would also be somewhat similar and therefore I started to unravel the ball to find the next paint part that was consistent with that in the beginning. It was dark red continued in blue and then a bit yellowish. Ok, there came the next part of red, exactly the same shade, good. Cut off and began to knit, both at once actually. (And speaking of that, must find another way to pick up stitches along the heel flap, it was terribly clumsy as I did it. Must be a better way to do it.) It was great, exactly the same colours of the first inch, but then they went separate roads! On one it continued with the same pretty dark red tone but on the other sock it phased out in a much brighter, almost tomato red color and then over to the blue one! At first sock there was no hint of blue, just went over to a pale purple shade. Well, well, that was the result of my effort.







Andra sockar som är på gång är kalendersockarna. Har nu gjort hälarna och det ska bli väldigt intressant att se hur de kommer att fungera på. Det är nämligen en för mej helt ny variant. Tidigare har jag enbart gjort med hällappar, men dessa stickades runt hela tiden fast med ökningar på hälsidan och sen korta varv för att återfå lämpligt antal maskor för själva foten. Väldigt behändigt, frågan är bara om de sitter lika bra på som en ”vanlig” häl.

Tyvärr är överkanten inget vidare. Det är en dubbel, rund variant och ingen resår, och ingen som helst elasticitet. Det innebar att jag fick prova på mej själv och sluta med skaftet när den började bli för trång upptill. Jan kunde överhuvudtaget inte få på sej den och då vågar jag inte chansa på att någon annan heller kan det, så jag får behålla dem själv. Synd på sitt sätt, det är så många andra som också skulle behöva ett par nya sockar. Måste se till att få lite fart på den delen av verksamheten också…


Other socks that are in the needles are the calendar socks. I have now done the heels and it will be very interesting to see how they will turn out. I have never done a heel in this way before. I have only done with heel flaps and then picked up stitches around it for the gusset. But here the heel is knitted in the round with increases to full high and then short rows to form the heel and be back to the appropriate number of stitches for the foot. Very conveniently, the only question is whether they are as good and comfortable as a "regular" heel.

Unfortunately the top edge is a bit odd. It is a double, round one and no rib and absolutely no elasticity. That meant I had to try it on myself and stop with the leg when it was getting too crowded at the top. Jan could not get it on at all and I would not dare take the risk to give it to anyone else because of that, so I'll keep them by myself. Too bad in a way, there are so many others who also needs a new pair of socks. Just have to be better with the sock knitting in the future …







Och apropå kalenderstickningar så hänger jag fortfarande med på halsduken. En jättekul historia, runt 30 varv om dagen och varje dag ett nytt mönster. Tror den kan bli riktigt läcker när den är blockad och klar.


And speaking about calendars, I still keep up with the scarf. A really fun project, about 30 rows a day and every day a new pattern. I think it will be really delicious when it is blocked and finished.

fredag 3 december 2010

Inte mycket stickning / Not much knitting




I dag är det Tablettdag. Varannan gång jag får cellgiftsbehandling sker det intravenöst på lasarettet och varannan gång sker det i tablettform hemma. Lasarettsvarianten är lätt som en plätt, en nål i armen, dropp i ett par timmar, under tiden serveras kaffe och smörgås och lite allmänt småprat, halvligger och läser – tyvärr är det omöjligt att sticka, får inte röra nålarmen tillräckligt – sen är det klart att åka hem och fortsätta som om ingenting hade hänt.

Fast innan jag ger mej iväg får jag en Påse, en väldigt speciell plastpåse, väl förseglad, med diverse data och annan text på. I denna påse finns tre stycken små askar och var ask innehåller en tablett, väl förslutna i något metallfolieaktigt som troligtvis skulle göra vilken skyddsvägg på vilket kärnkraftverk som helst all heder. Denna påse med dess askar och däri väl förborgade tabletter skall sedan förvaras i kylskåpet till kommande vecka.

I dag är det alltså dags, väntar bara på klartecken vad gäller blodprov som jag var iväg och tog i går. Att ta tre tabletter borde väl inte uppröra några sinnen, men de här är inte vilka tabletter som helst. Nej minsann. När väl själva plastpåsen och askarna är öppnade – och det måste jag i ärlighetens namn medge att det inte vållar några som helst problem – så är det då pansarförslutningens tur. De skall klippas upp på ett speciellt sätt så att man kan hälla ut tabletten. Ja, just det, hälla ut. Det är här det märkvärdiga kommer. Dessa tabletter får absolut inte vidröras på något sätt av mänsklig hud innan det är dags att svälja. De ska försiktigt hällas ut i en liten skål eller annat för ändamålet lämpligt kärl, och när alla tre samlats där ska de stoppas in i munnen med en sked och därefter snabbt sköljas ner med en större mängd vatten. Sen far de otäckingarna ner i magen och kommer sen att ligga där och leva rövare och vara till allmänt förtret under dygnet som kommer. De är inte trevliga, de små! Nej, tacka vet jag ett ärligt stick i armen, en påse dropp och sen klart! Fast vem är jag att klaga? Ont skall med ont fördrivas, det är en sanning som håller i alla väder.

Today is Tablet Day. Every other time of the treatment I get chemotherapy intravenously at the hospital and every other time it is taken in tablet form at home. The hospital type is easy as pie, a needle in the arm, drop in a couple of hours, coffee and sandwich are served together with some general chit-chat, half lying and read - unfortunately it is impossible to knit, may not move the arm enough – and voila it’s just to go home and continue as if nothing had happened.

Though before I leave, I get a bag, a very special plastic bag, tightly sealed, with various data and text on. In this bag are three small boxes, and each box contains a tablet, well-sealed in a metal foil-like material, which probably would make the protection wall on which nuclear power place any great credit. This bag with its boxes and well kept tablets should then be kept in the refrigerator for next week.

Today it's time, just waiting for the go-ahead after the blood test I did yesterday. To take three tablets should probably not offend some senses, but these are not just any tablets. No indeed. Once the plastic bag and the boxes are opened - and I must honestly admit that it does not cause any problems - that's when I reach the nuclear closings that it is a bit tricky. They must be cut up in a special way so that you can pour out the tablet. Yeah, right, pouring out. These tablets must not be touched in some way by human skin before it is time to swallow. They should be gently poured into a small bowl or other suitable container for this purpose, and when all three gathered there, they have to be put in the mouth with a spoon and then quickly swallowed with a larger amount of water. Then they rush down to the stomach and start to behave like hooligans down there and be general annoying for the rest of the day – and night! They are not pleasant, these small ones! No, thanks for an honest injection in the arm! But who am I to complain? You can’t combat evil without using evil weapons, can you
?

torsdag 2 december 2010

FO's

Det har blivit lite gjort nu, det sista. Inget ont som inte har något gott med sej heter det ju, och nu när jag är sjukskriven har jag väldigt mycket extra sticktid! Visst, disk och inköp och matlagning och strykning och andra oundvikliga muntrationer tar sin tid, till och mer en hel del mer tid än normalt, men trots det …

There has been quite done reacently. Nothing bad that not have any good in it, now when I'm sick-listed I have a lot of extra knitting time! Of course, washing and shopping and cooking and ironing and other unavoidable funny things are taking their time, even takes a lot more time than normal, but still ...!






För att börja från slutet så fick jag en sån där underbar förfrågan som värmer upp både kropp och själ. Helen, söta svärdottern, hade tappat bort en vante och undrade om jag möjligtvis skulle kunna tänka mej att göra ett nytt par till henne. Självklart, rakt ut i garnlagret för att leta rätt på något lämpligt. Tyvärr fanns det inte mycket i just den vägen, men en del kamelgarn fanns där, och det i dubbelt garn blir varmt och gott om än inte särskilt vackert. Undan skulle det ju gå också, så några extra krumelurer som dekoration var det inte aktuellt med. Och klara och ivägskickade blev de – dessutom ett par till Poppy när jag ändå var i klyvartagen. Tror faktiskt jag ska göra ett par till Tristan också.


To begin at the end I got one of those wonderful requests that warms up both body and mind. Helen, sweet daughter in law, has lost a mitten and was wondering if I possibly could think of making a new pair for her. Of course, I went right into the stash to locate something appropriate. Unfortunately there was not much in that particular way but I had some camel yarn and with double threads they will be warm and cosy, even if not in particularly beautiful. And since it was quite a hurry it was no time for any extra decorations. And now they are finished and sent away - made a pair for Poppy as well, when I had the yarn in my hands. I think I will make a pair for Tristan, too.






Alex hade jag just avslutat ett par vantar till.

And I had just finished a pair of mittens for Alex, too.






De är gjorta i Svarta Fårets Jumbo Raggsocksgarn, och var rester från knästrumporna á la skrynkel som jag gjort till Karin.

They are made in Svarta Fårets Jumbo Raggsocksgarn and where left over from a pair of knee socks á la wrinkle model that I had made for Karin.





Och Tristans bambutröja har också blivit klar. Lite väl stor för ögonblicket tror jag, skulle jag ge mej på en kvalificerad gissning ligger den storleksmässigt mitt emellan Alex och Tristan just nu. Men våran lille Trissy ska allt snart få en annan som han kan ha medan han växer i den här. Har lite idéer till dem båda. Nu när jag är ledig hinner jag ju så mycket, eller … Har märkt att planerna drar iväg nåt alldeles ohemult, dygnet har trots allt inte mer än 24 timmar, oavsett om jag är hemma eller ej. Men det hade varit tråkigt att gå och leta efter nåt att göra, eller hur?

And Tristan's bamboo sweater has also been finished. A little too big for the moment, I think. If I should give it a guess, the size in between Alex and Tristan right now. But our little Trissy will soon get another one that he can have as he grows into this. Have some ideas for both of them. Now that I am at home all days I have time for so much, or ...? Have noticed that the plans get more and more unrealistic, the days are after all not more than 24 hours, whether I'm at home or not. But it would have been sad to go and look for something to do, right?





Adventskalenderhalsduken är nu i full gång. Så kul det var att sticka spetsmönster igen, det är uppenbarligen väldigt länge sen sist! Stor och rejäl är den tänkt att bli, och jag använder Schachenmayr nomotta Rhema Thermal Wolle. Mjukt och gosigt och lär vara alldeles extra varmt dessutom. Låter väl lämpligt, en halsduks första plikt bör väl vara att värma? Tyvärr var det just inga muntra färger att välja emellan, så det fick bli vitt.



The Advent Calendar scarf is now started. It was really fun to make lace patterns again, it is obviously a very long time since last! It seems to be both wide and long and I use Schachenmayr nomotta Rhema Thermal Wolle for it. It’s soft and cuddly and is said to be very warm as well. Sounds good, a scarf’s first duty should well be that warm! Unfortunately, it was no gay colours to choose among, so it had to be white.