MINA FAVORITER ALLA KATEGORIER!

M I N A F A V O R I T E R A L L A K A T E G O R I E R! / M Y F A V O U R I T E S!

Mina Favoriter

Lilypie - Personal pictureLilypie Fifth Birthday tickers

måndag 25 april 2011

På gång / On its way




Nu har Tristans grodtröja varit klar ett slag men det drog ut på tiden med tvättningen. Ja, så pass att den ännu inte är riktigt torr, därför de något flammiga färgerna. Nu ska det bli spännande att se om den passar eller om den behöver ligga till sej ett slag. Lite stor ser den allt ut, men våran Tristan är inte någon liten späd planta heller. Förhoppningsvis ska de kunna hoppa runt tillsammans hela våren och sommaren, när det är lite svalt. Och det brukar det ju trots allt vara med jämna mellanrum, även om det den här sista veckan varit ren högsommarvärme.

Vart tog våren vägen, förresten? Först vinter, så smälte snön rätt snabbt även om det fortfarande var ruggigt och så inom loppet av en vecka har allt slagit ut och i panik fick sommarjackor och skor letas fram!

Now Tristan’s Frog Sweater has been finished for a while but it took its time to get washed. Yes, so long that it still not is quite dry, it’s because of that it’s slightly mottled colours. Now it will be interesting to see if it fits or if it needs to wait for a while. It looks a bit large, but our Tristan is not a small tender plant, either. Hopefully they can jump around together the whole spring and summer, when is a bit cool. And it usually is, after all, at regular intervals, although this last week has been pure summer heat.

Where did the spring goes, anyway? First winter, then the snow melted quite quickly even though it was chilly and so within a week, all in bloom and the summer jackets and shoes had to be found in panic!








Alex’ regnbågströja har nu också kommit igång. Jag gör fram- och bakstycke samtidigt, så det bara blir en sida att sy ihop, måste ju tyvärr sticka fram och tillbaka på grund av intarsiamönstret, men så här slipper jag i alla fall det tråkiga med att börja om på bakstycket och dessutom får jag ju ärmhålen på samma höjd. Förhoppningsvis kommer bågen att sluta nånstans i närheten av axeln, har räknat och räknat på varv kontra förskjutna maskor så till slut var jag alldeles förvirrad och satte igång på vinst och förlust. Nu blir det som det blir. Men en väldig massa garn i ”regnbågsfärgerna” blir det över, så sen tänker jag – tror jag nu i alla fall! – göra en vanligt randig tröja av dem. Det bör det räcka till, eventuellt plocka in ytterligare någon färg om det verkar lite för lite. På bilden ser man just inte någon skillnad mellan det blå och det gröna, men i verkligheten syns det faktiskt. Förhoppningsvis ska jag få till en bättre bild när den väl är färdig.

Alex' Rainbow Sweater has now also been started. I do the front and the back in one piece, so it just becomes one side to sew later. Unfortunately I have to knit back and forth because of the intarsia pattern, but in this way I don’t have to start all over again with the back and also I get the armholes at the same point. Hopefully the rainbow will come to the end somewhere near the shoulder. I have counted and counted rows contra how often the stitches has to move to get a proper line of the bow, so finally I was so confused so I just started, it may make or break. But a lot of yarns in "rainbow colours" will be left, so then I think – right now at least! - make a plain striped sweater of them. There should be enough, may be I have to add some more colour if it looks necessary. The picture doesn’t show any difference between the blue and the green, but in reality it is actually visible. Hopefully I'll get a better picture once it is completed.






Utöver dessa två projekt håller jag nu också på med en poncho till Poppys kompis Betty. Den stickas på rundsticka, naturligtvis, och den är nu så liten att det är omöjligt att få någon vetting bild av den. Byta till så stor att jag kunde bre ut den ordentligt hade jag ingen lust till, så valet står mellan att visa en hopplös bild, där maskorna på oket dessutom ser väldigt konstiga ut, eller ingen alls. Men varför tveka att visa en dålig bild just nu? Det har ju aldrig hindrat mej förr, precis.

Om nu någon tycker sej känna igen den här sen tidigare så ligger det nog en hel del i det. Två stycken, faktiskt. Förra sommaren gjorde jag nämligen en exakt likadan till Poppy, och sen ytterligare en i ett kinesiskt garn jag fick för ändamålet, i exakt samma färger, så den här blir den tredje. Ja, det är alltså inte jag som har dålig fantasi, det är uttalat önskemål om att den ska vara likadan som Poppys. Sen ska jag göra varsin till Poppy och Tristan, men de ska definitivt inte vara i den här färgställningen!




In addition to these two projects, I am now also working on a poncho for Poppy's friend Betty. It’s knitted on a circular needle of course, and that is now so small that it is impossible to get a proper picture of it. Switching to so much longer that I could spread it out properly didn’t sounds tempting, so I had to choose between viewing a hopeless picture (the stitches on the yoke also looks very odd) or none at all. But why the hesitation to show a bad picture right now? It has never stopped me before, has it?

If anyone thinks she recognize this from earlier, it probably is so. May be even twice, actually. Last summer I did an exactly identical to Poppy, and then another one in a Chinese yarn I got for that purpose, in the exact same colours, so this will be the third. Yes, it is not I who have a poor imagination, it is an expressed wish that it should be just as Poppy's. When this is finished I will do one each for Poppy and Tristan, but they will definitely not be in this colours!

måndag 18 april 2011

Vårkänslor / Spring feelings

Är det våren som är på väg hit också? Solen skiner och vinterjackan kändes faktiskt i varmaste laget när jag var ute tidigare idag. Ack, om det vore så väl, de kala trädgrenarna ser bara mer och mer deprimerande ut, hoppas innerligt att det snart blir lite grönt.

Is it possible that it is the spring that is on its way here, too? The sun is shining and the winter jacket actually felt a bit too warm when I was out earlier today. Ah, if it were, the bare tree branches look more and more depressing, I really hope that it soon will be some green.






Annat var det i London, kära hjärtanes det var rena sommaren. Kanske inte vädermässigt, lite snålblåst och endast enstaka skymtar av solen, men så grönt det var! Träden och buskarna var utslagna, inte bara lite musöron utan helt och hållet fullt utslagna, körsbärsträd och magnolior och jag vet inte vad blommade som besatta, en del i det närmaste överblommade redan. Gräset växte så det knakade och tusenskönor och maskrosor lyste överallt och tog över efter de överblommade påskliljorna. Att det kan skilja så mycket på så förhållandevis kort avstånd, jag slutar aldrig att förundras.


It was really different in London, oh dear, it was pure summer. May be not the weather itself, a little biting wind and only occasional glimpses of sun, but how green it was! The trees and bushes were excluded, not just small sights of coming leaves but entirely fully excluded, cherry trees and magnolias, and I do not know what bloomed as obsessed, same of them almost done already. The grass grew so fast and daisies and dandelions shone everywhere, taking over from the daffodils that were on the very end of its blooming. I never cease to marvel that it may differ so much in such a relatively short distance.






Jo, alltså har vi nu kommit hem efter en underbar vecka med två av våra favoriter. Mycket har vi hunnit med, lekparken är alltid kul och allra roligast är den stora gungan där man kan vara många.

Well then, we have now come home after a wonderful week with two of our favourites. We have had time to do so much, the playground is always fun and the most fun is the big swing where you can have company.





En tur med buss till en leksaksaffär hann vi också med, hade skickingabud till Poppy. Hon hade inte lyckats få tag på Makka Pakka i nån enda affär, trots att hon letat systematiskt.

A trip by bus to a toy store was another thing we had to do, we had a commission from Poppy. She had not managed to get hold of Makka Pakka in any shop, even though she looked systematically.






Men med hjälp av Alex och Tristan lyckades jag hitta både Makka Pakka och Upsy Daisy!

But with the help of Alex and Tristan, I managed to find both Makka Pakka and Upsy Daisy!





Fast det var ett slit, vi var bara tvungna att ta en rejäl fika efteråt.

Though it was a hard, we just had to go to a coffee shop for a smoothie and a cookie afterwards.





Men man kan ju inte vara ute och fara runt hela tiden, ibland är det rätt skönt att bara vara hemma och leka.

Full rulle var det med andra ord från tidig morgon till kväll, och när godnattsagan (nåja, sagorna) var lästa var det inte mycket liv kvar i gamla mormor. Hade faktiskt en stickning med mej, tänkte göra en poncho till, de från i fjol börjar ju bli lite små. Men i min tanklösa enfaldighet tänkte jag fel – kanske rent av inte tänkte alls? – så för att uttrycka det milt blev den lite annorlunda. Med andra ord ska den repas upp. Inget jag sörjer för, hade i alla fall något i händerna en liten stund om kvällarna och det var ju huvudsaken.

Men nu är jag åter igång med Tristans grodtröja. En ärm kvar, sen är den klar. Stickar den i Drops Muskat, och det är inte roligt. Det är helt gräsligt vad det snor sej och det är särskilt irriterande på ärmarna där det ska vara randat. Det tar minst dubbelt så lång tid att sno upp garnet mellan varven som det tar att sticka dem! Men som sagt, det närmar sej slutet.




But you can not be outdoors and go around all the time, sometimes it's great to just stay home and play.

We had really plenty to do, from early morning to late evening, and when bedtime story (well, stories) was read, it was not much life left in old grandmother. Actually I had a knitting with me, thought about making a poncho, those from last year starts getting a little small. But in my thoughtless simple-mindedness, I thought wrong - perhaps not thinking at all? - so to say the least it became a bit different. In other words, it will be frogged. Nothing I grieve for, had at least something in my hands in the evenings and that was the main thing.

But now I'm back to Tristan frog sweater. Just one sleeve to go, then it is ready. I’m making it in Drops Muskat, and it's not funny. It is absolutely horrible how it is twisted around and it is especially annoying on the sleeves where it is striped. It takes at least twice as long to untwist the yarn between the rounds as it takes to knit them! However, now I can see the end of it at least.

lördag 9 april 2011

London, here we comes!

Äntligen lördag, och i morgon ska vi åka till London!!! Hurra, snart ska jag få krama om mina favoritkillar där! Har packat det mesta, och en och annan liten rolig leksak har det nog lyckats smyga sej med. För se, packa upp resväskor, det är det roligaste som finns det!

Men lite problem har jag inför stundande resa, har absolut ingenting som egentligen passar till resestickning. Tristans grodtröja är det bara ärmarna kvar på, men de ska vara randiga och jag är inte heltänd på att ha två nystan på gång samtidigt vare sig i gaten eller på planet. Så har jag faktiskt äntligen, efter mycket lång tid av snack och löften, kommit igång med en liten poncho till Poppys kompis Betty. Men den ska också vara randig. Kanske rent av skulle ta och plocka fram ett nysta sockgarn och sätta igång med en alldeles vanlig socka utan någon som helst tankemöda. Tror nog det får bli så, så kan jag ha något av de andra som kvällsstickning när vi väl är på plats. Under förutsättning att det blir någon kvällsstickning förståss. Är inte helt säker på det, tror nog att jag kommer att vara den som stupar först om kvällarna. Ser för mej godnattsagan med Alex, uppkrupen i hans säng. Så är sagan (sagorna!) slutlästa, hjälten somnat, ska bara vila ett ögonblick till innan jag går ner till de andra … Ja, så går timmarna, ingen vill ju störa en gammal sliten lekkompis, jag har varit med om det förr.

At last Saturday and tomorrow we will go to London! Hurrah, soon I'll be hugging my favorite guys! I think I have packed just about everything and the occasional one or two toys have managed to sneak down there, too. Because you see, unpack suitcases, it is the most fun things there are!

But a little problem has been upcoming, I have absolutely nothing that really fits as travel knitting. I ‘m working on Tristan’s frog sweater, where only the sleeves are left, but they should be striped and I'm not that keen on having two balls of yarn on the needles at the same time, either in the gate or on the plane. And then I actually at last, after a very long time of talk and promises, have getting started with a small poncho for Poppy's friend Betty. But it should also be striped and therefore have the same problems. Perhaps I will pick up a ball of sock yarn and get started with a very ordinary pair of socks. I think it may be so, and then I can have any of the others as evening knitting when we are in place. Provided that there will be any evening knitting, of course. I’m not too sure about it, think I will be the one who is down first in the evenings. I can imagine the bedtime story with Alex, curled up in his bed. So eventually the story (stories!) are finished, the hero had fallen asleep, and I will just rest for one more moment before I go down to the other ... The hours passes, no one want to disturb an old worn out playmate, I've been through it before!






Men se här vad jag lyckades få iväg med posten i går! Fick klar overallen till Eddie och dessutom en liten mössa. Men hur stor är en liten tvåmånaders kille om huvudet? Detta är storlek 1-3 månader, borde med andra ord sitta som hand i handske, men det ser ryligt liten ut. Ja, ja, inget att göra åt nu. Färgen på bilden är till och med värre än i verkligheten, här ser den bara smutsgrå ut, i verkligheten är den i alla fall lite mer åt grönt till.

But look what I managed to get away with the post yesterday! I finished the overall to Eddie and also a small cap. But how big is a two-month old guy’s head? This is size 1-3 months, ought to fit, but it looks very small. Well, well, nothing to do about it now. The color of the picture is even worse than in reality, this looks just dirty gray, in reality it's at least a bit more green.





Och så har nu mönstret på flickkoftan Buttons and Bows släppt. Teststickade den för ett par månader sen åt Cutie Pie Designs och nu har jag fått klartecken att visa den. Även här är färgen helt fel, den är lejongul med bruna kanter, inte illorange med svarta kanter som det ser ut. Den är lite i största laget än, och dessutom väldigt tjock – Svarta Fårets Raggsocksgarn – men kan kanske komma till användning framåt hösten.

And now the pattern of the girl's cardigan Buttons and Bows has been released. I test knitted it a couple of months ago for Cutie Pie Designs and now it’s ready to be shown. Although this is colours is quite far from reality, too, it is actually lion yellow with brown edges, not sharp orange with black edges as it looks. It is a bit on the generous side yet, and also very thick – Svarta Fårets Raggsocksgarn - but may be used at the autumn.


Nu ska jag sätta mej och tänka till, så jag inte glömt packa något jätteviktigt. Lokstallarna är med, trä-på-ring-på-ring-clownen är med, tågen, bilarna, blåbärssylten, en rejäl bit svensk ost … Kamera, pass, biljett, tandborstar – inklusive Alex’ speciella som passar till mormors och morfars roliga elektriska – till och med lite kläder för ordningens skull. Kan inte komma på något mer, då kan jag sätta med stickningen en stund.




Now I’ll sit down and think, so I do not forget to pack something really important. The train garages is in, the wooden-ring-on-ring-clown is there, trains, cars, blueberry jam, a huge piece of Swedish cheese ... Camera, passports, tickets, toothbrushes - including Alex's special one that fits to grandmother and grandfather's funny electric one - and even some clothes for the record. Can not think of anything else, so I suppose I can sit down with the knitting for a while now.

onsdag 6 april 2011

Äntligen något att visa /At last something to show






Nu äntligen har jag lite stickat att visa upp. Först och främst Sweet as Pie, en liten topp till Poppy som jag teststickat för Tot Toppers. Nu är mönstret publicerat och fritt att visas upp. Den ser lite kall ut än så länge, och eftersom jag fick en väldig massa garn över passade jag på att göra en liten bolero också. Det mönstret var jag inte särskilt imponerad av, oklart skrivet och en del missar, så det fick bli lite improvisationer. Men vadå, improvisationer brukar det bli vare sej beskrivningen är perfekt eller ej. Hoppas det kommer att passa unga fröken.

Now at last I have something to show. First of all, Sweet as Pie, a small top for Poppy that I have test knit for Tot Toppers. Now the pattern is released and free to be shown. It looks a bit cold so far and since I got a lot of yarn left I took the opportunity to make a bolero, too. The pattern I used not very impressing, not clearly written and some errors, so it had to be a little improvisation. But so what, improvisations tend to become a natural part of my knitting either the description is perfect or not. Hope it will fit the young lady, anyhow.





Lille Eddie har snart en ny overall också, mönster från Sandnes Garn, Mix 0606. Enligt beskrivningen skulle det vara ullgarn men jag gör den i Drops Cotton Light. Tycker det passar årstiden bättre. Behaglig kvalité men läskigt tråkiga färger.

Little Eddie will soon have another new suit, this pattern is from Sandnes Yarn Mix 0606. As described, it would be wool but I do it in Drops Cotton Light. I think it fits the season better. Comfortable quality but scary boring colours.





Och så börjare äntligen Trissys groda likna något. Men nästan färdig med den sprang jag på patrull. Ett par meter vitt garn behövs för ögonen, och när jag köpte det övriga garnet tyckte jag det verkade korkat att köpa ett nysta för det lilla, i alla mina lådor med garn borde det väl finnas något lämpligt. Men icke! Kom på att jag överhuvudtaget måste ha stickat väldigt lite av just vitt, i alla fall bomull som det här skulle vara, för det fanns inte något som kunde fås att passa. Så i morgon får jag allt ge mej iväg för att inhandla ett nysta, ögon måste ju stackaren ha! Hoppas då också att det saknade lila garnet jag väntar på för att kunna komma igång med Alex’ regnbågströja har kommit, tycker jag har väntat på det i evigheter.

And so finally Trissy’s frog starts to looks like something. But almost finished with it, I ran on patrol. A few yards white yarn needed for the eyes, and when I bought the rest of the yarn I thought it would be silly to buy a ball for that small amount, in all my boxes of yarn it just had to be something suitable. But no! I have now realized that I must have knitted very little in white, anyway cotton as this should be, because there was not anything that could fit. So tomorrow I have to go away to purchase a ball, the poor thing must have eyes! Then I hope that the missing purple yarn I wait for get started with Alex rainbow sweater has arrived, I've been waiting for this for ages.

I går fick jag min första nya cellgiftsbehandling. Den förra fungerade ju inte, så nu hoppas – och tror! – jag på den här. Men den har en liten egenhet som jag inte kände av med den andra. Det här är tydligen styggare mot blodkärlen i kroppen och därför behöver jag rejäla doser cortison dagen före, själva behandlingsdagen och dagen efter. Jättebra att det finns, men en av effekterna med det är att man blir pigg. Låter väl jättebra? Men det är skillnad på pigg och pitt. Jag blir fortfarande trött i kroppen, orkar absolut inte mer än annars, men är klarvaken, pigg som en mört, hög som ett hus, välj själv, i huvudet. Kan med andra ord inte sova. Visst, inte hela världen, man kan ju sticka när man inte kan sova, men det är inte riktigt så kul som det låter. Gick och la mej strax före midnatt igår, låg och vred och vände mej till kvart över ett då jag gav upp och gick upp. Satt uppe till fem, då orkade inte kroppen hålla sej upprätt längre, la mej, låg och vred och vände mej i omgångar och steg upp och gick en sväng med jämna mellanrum till elva och då somnade jag som en stock och sov till över ett!!! Ser inte fram emot kommande natt, men det här är alltså sista cortisondagen och förhoppningsvis klingar den här effekten av snart nog.

Ack, nu har jag klagat igen! Det skulle ju inte bli så här hade jag tänkt, men det är allt himla skönt att skriva av sej en del.




Yesterday I got my first new chemotherapy. The former did not do much good, so now I hope - and believe! – this will give better effect. But it has a small peculiarity which I was unaware of with the other. This is apparently naughtier for the blood vessels in the body and therefore I need big doses of cortisone the day before, the day of treatment and the day after. Great that it is possible to get help for that but one effect of it is that you get very alert. Sounds great? But there is a difference between alert and alert. I still get tired in the body, have certainly not more strength than earlier, but is wide awake, going strong, high as a house, you name it, in the head. In other words, I can not sleep. Sure, not a big problem, you can always knit when you can not sleep, but it is not quite as fun as it sounds. I went to bed shortly before midnight yesterday, low and twisted and turned around to quarter past one, when I gave up and went up. Knitted to five o’clock, then the body could not sit upright anymore, went to bed again, low there and twisted and turned and got up for a while on a regular basis to eleven o’clock and then eventually I fell asleep like a log and slept to over one o’clock! I do not look forward to this night, but this is the last cortisone day for this time and hopefully it will subside the effect soon enough.

Ah, now I have complained again! It should not be like this here, but it's good for the soul to write it out of the mind!

fredag 1 april 2011

Inte mycket stickning, faktiskt ingen alls / Sorry, just in Swedish

Igår var jag hos en dietist. Tänka sej, det hade jag väl aldrig trott att jag skulle behöva någon gång, i alla fall inte för att få veta vad jag ska äta för att bli tjock och fet och grann!

Det här borde jag naturligtvis ha gjort för länge sen, men hur det nu är så har jag dragit på det. Viktminskningen i sej har jag inte sett som något problem, snarare tvärtom. Har alltid legat ett antal kilo över vad jag borde och kämpat – om än med begränsad framgång! – för att motstå godsaker av olika slag. Men så nu i samband med att cancern gjorde sitt inträde i kroppen har vikten minskat. I början tämligen lugnt och sansat, hurra, inget ont som inte har något gott med sej! Anledningen har främst varit för att magsäckens utrymme krympt och jag har helt enkelt inte kunnat äta så mycket som tidigare. Det minskade utrymmet beror dels på – om jag nu fattat saken rätt, svär absolut inte på det! – att den cancerangripna lungans nedre del har blivit förlamad (!?) och ligger statiskt och trycker mot magsäcken. Ja, ungefär som när man är höggravid och den lille ligger där och trycker på allt möjligt och omöjligt. Den andra och troligtvis mer betydelsefulla delen är att även lymfkörtlar är angripna och därmed uppsvällda av cancern och många av dessa finns just i magsäcken och fyller ut den. Ont gör de otäckingarna också när de blir trängda!

Resultatet är att det finns väldigt lite plats för mat och den som trots allt lyckas tryckas dit gör lymfkörtlarna urförbannade och så hämnas de genom att värka som besatta under olika lång tid, lite beroende på vad jag stoppat i mej. Ett glas juice helt ok, några bitar grönsaker av snällare sort, som avokado t ex, mest protest för sakens skull men en köttbulle eller hu hemska tanke två! Då jäklar i min lilla låda, det uppskattas inte! Alltså har viktminskningen accelererat och tröttheten har naturligtvis även den ökat. Äta bör man annars dör man, det vet ju alla.

Nu har jag alltså varit iväg hos expert och fått en väldig massa råd och dåd som förhoppningsvis ska hjälpa mej att med omsorg välja vad jag stoppar i mej. Det lustigaste rådet jag fick gällde min frukost. Min vanliga gröt fick jag skippa för ett gott slag sen, men någon dl naturell yoghurt med ett nedskuret äpple eller päron i brukar fungera skapligt. Men nu ska jag komplettera denna kulinariska rätt med att hälla i en matsked olivolja! Glömde faktiskt fråga om det verkligen har någon nyttighetsfaktor eller om det bara är för att jag ska gå upp i vikt. Har gått ner 11 – 12 kg men har ingen lust att gå upp mer än max 3 – 4, där är nog min idealvikt.

Så nu ska jag alldeles strax tillreda min lunch, har tänkt göra äggröra av ett ägg och en slatt vispgrädde. En liten tomat kanske kan klaras av också, men får jag i mej det blir jag väldigt glad. Detta istället för den vanliga knäckemackan jag brukar tvinga i mej.

Vad gäller middagen ska det helst vara någon fet och god efterrätt till, men det är bara att glömma. Får i mej alldeles för lite proteiner tydligen, så jag får nog koncentrera mej på en liten köttbit och kanske några bönor? Och jag ska helst dricka mjölk till maten! Det har jag inte gjort på den dan jag minns, men testade i går och det gick ju riktigt bra. Inget vatten, i princip vad som helst är bättre för det innehåller i alla fall något. Känns också lite konstigt, här har man i massor med år hört och vant sej vid att dricka vatten i parti och minut. Så helt kan jag nog inte sluta med det, får dricka något glas i smyg ibland :-)

Och så det verkligt fantastiska! Det finns näringstillskott på flaska som man kan få på rekvisition, vilket innebär att det kommer hemlevererat till dörren en gång i månaden! Väntar en första sändning där jag ska smaka mej fram till vad jag tycker är godast och sen är det bara att dricka och få i sej alla möjliga härligheter. Detta ska alltså inte vara istället för maten utan som mellanmål eller om det bara inte fungerar med riktig mat någon dag. Snacka om att känna sej bortskämd! Jag är faktiskt helt överväldigad och med både de här tillskotten och råden jag fått för vanlig mat och dryck.

Snart kan jag nog hoppa över små hus igen! I synnerhet som jag på måndag ska påbörja en ny cellgiftsbehandlingskur. Den förra hjälpte inte, cancern fortsatte att växa till sej både på lungan och i lymfkörtlarna, däremot har tillväxten stoppat upp på njuren. Alltid nåt sa han som fick se Åmål. Men nu kör vi igång med nya friska tag.

Snart kommer en stickrapport, har en liten topp till Poppy att visa upp och en bolero till som är nästan klar. Lite annat är också på gång, men behöver ytterligare ett par dagars tillväxt för att kunna visas på bild.