LenaL

Lena har gått bort.

2011-08-21T20:17:00.003+02:00

Lena avled den 20 juli, då orkade hon inte längre.

Jag vet att hon hade mycket kontakt med många av er, och stickningen upptog mycket av hennes tid. Stickningen var ett stort intresse, det slogs väl bara av våra fyra barnbarn som hon älskade över allt annat.

Som sagt nu har hon lagt ner stickorna och slutat skriva på denna blogg.

Inlägget publicerat av

Jan

Ljuset i tunneln / The light in the tunnel

2011-07-05T20:33:00.006+02:00

Nu äntligen är jag inne på säsongens sista (???) poncho. Tristans är färdig och Poppys senaste är det inte så rysligt mycket kvar på, ungefär 5 cm – långa varv nu! – plus luvan. Den ska väl i alla fall bli klar under denna vecka om inget oförutsett inträffar.

Now at last I am at this season's final (???) poncho. Tristan’s is finished and it is not so very much left at Poppy’s last, about 5 cm - long rounds now! – plus the hood. It will in all cases be completed during that week if nothing unexpected will happened

Fast när Tristans poncho var klar var jag bara tvungen att börja med något helt annat, för mitt välbefinnandes skull. Och då blev den en tröja till Alex av restgarnerna från regnbågströjan. Nu blir inte allt det garnet använt till denna, så jag ska göra en till Tristan sen också. Garnet är Drops Safran och kvalitén är härlig till tröjor för svala sommarkvällar/tidiga höstdagar.

But when Tristan’s poncho was finished, I just had to start with something completely different, for my welfare of my knitting nerves. And then it became a sweater for Alex with left over yarns from the rainbow sweater. Now all the yarns will not be used to this, so I'll make one for Tristan, too. The yarn is Drops Safran and the quality is wonderful for sweaters for cool summer evenings / early autumn days.

Sen väntar jag bara på att Tot Topper ska släppa mönstret till en tröja med små dinosaurier på. Det ska ske någon gång under juli – augusti och den tänker jag göra till Eddie. Den lille kraken har inte fått mycket hittills. Jag missade erbjudandet att teststicka det här mönstret, var visst i London då, men snart nog så …

Then I just wait for Tot Topper to release a pattern for a sweater with small dinosaurs. This will take place sometime in July-August and I intend to do it for Eddie. The poor little one has not had much so far. I missed the offer to test knit this pattern, I was in London at the time, but soon enough...

Åter i vardagen / Back in every day life

2011-06-28T20:01:00.006+02:00

Är nu tillbaka i hemmets lugna vrå efter några tämligen intensiva men helt fantastiska dagar hos Poppy och Eddie. Vi har hunnit med mycket, mest lekt och ätit jordgubbar men även varit på Ikea! Ja, för de flesta verkar väl inte det vara något, men nu är jag inte riktigt som de flesta när det gäller Ikea. (De som känner mej noga vet!) Det var faktiskt andra gången jag var på ett sånt ställe, första gången är väl ca 15 år sen, tror jag. Största delen av tiden tillbringade vi på barnavdelningen där det fanns en lekhörna. Mycket lekt blev det, sen gick Poppy och jag iväg för att provsitta varenda stol i barnstorlek som stod att finna! Och jag menar verkligen varenda en! Och med på denna expedition hade vi en kulram som skulle provräknas med på varje bord. Däremot fick jag tyvärr inte med mej kameran, så detta äventyr finns inte dokumenterat.

I’m now back home after some fairly intense but fantastic days with Poppy and Eddie. We have done a lot, mostly playing around and eating strawberries, but also paid a visit to IKEA! Well, for most people it wouldn’t be anything to even mention but I’m not really like most people in the case about IKEA. (Those who know me closely know!) It was actually the second time I was in such a place, the first time was about 15 years ago, I think. Most of the time we spent on the children's ward, there it was a play area. We played a lot there, then Poppy and I set off to sit in every chair in the children's size that was to be found! And I do mean every single one! And on this expedition, we had an abacus that would test counted on each table. However, I had unfortunately not the camera with me, so this adventure is not documented.

En del stickat blev det också, framför allt på resan fram och tillbaka, men även lite på kvällarna, även om gamla farmor ramlade i säng tämligen tidigt. Det som jag tog med som resestickning blev ytterligare en poncho till Poppy. Stackaren ska inte behöva vara hänvisad till den med aporna på, den kan få vara reserv även om vår Poppy var vänlig nog att godkänna den även om inte figurerna blev klassade som apor. Så långt ville hon faktiskt inte sträcka sej, men var å andra sidan inte noga med vad det annars kunde vara.

Some knits were also done, especially on the trip back and forth, but also some in the evenings, even if old grandmother fell into bed quite early. I chose another poncho to Poppy as travel knitting. Poor little one should not have to be dependent to the one with the monkeys on, it can be a reserve even if our Poppy was kind enough to accept it even if the figures not were classified as monkeys. She couldn’t really stretch herself that far, but was on the other hand not sure what it might otherwise be.

Men vad ponchos anbelangar så blir denna definitivt denna säsongens sista! Först var det den till kompisen Betty – till förvillelse lik den jag nu håller på med, bara omvända färger – så var det ap-eller-vad-det-nu-är-varianten och så en till Tristan som är så gott som klar, och så nu den här. Nån måtta på härligheten får det allt vara!

But what ponchos is concerned, this is definitely this season's last one! First it was one to her friend Betty - confusingly similar to the one I am doing now, it will just reversed colours on the body – then it was the monkey-or-what-ever-it-is-variant, one for Tristan who is almost finished and now this one. I think it’s many enough for one season.

Apdjävlar? / Monkeydevils?

2011-06-19T13:30:00.002+02:00

Nu är ponchon till Poppy klar, men ack och ve, grann är den inte! Jan hävdar å det bestämdaste att det inte är apor som dansar runt nederkanten, det är smådjävlar! Och visst har han rätt, de är absolut mer djävulska än aplika. Men nu är det som det är, men jag ska göra en annan till henne – utan vare sig apor, djävlar eller andra dekorationer – som matchar den Eddie har ärvt. Det innebär i och för sig att jag får göra avsteg från en avgiven ed på att jag aldrig skulle göra ytterligare en i gul/grönt, men eftersom våran Poppy (eller hennes mamma!) ber så vackert och den jag just avslutat blev så eländig ska jag faktiskt göra ytterligare en. Men sen är det stopp med den varianten!

Now is the poncho for Poppy finished, but woe and horror how it looks! Jan argue vehemently that there are not monkeys who dances around the bottom, there are little devils! And of course he is right, they are definitely more diabolical than monkey like. But now it is as it is, and therefore I will do another one for her - without monkeys, devils or other decorations - that matches the one Eddie has inherited. This means in itself that I will abandon a solemn oath that I would never do another one in the yellow / green, but because our Poppy (or her mom!) asks so nicely and the one I just finished was so miserable I will actually do another. But then its stops with that colour combination!

I morgon åker jag upp till Stockholm igen, här duggar det tätt mellan resorna! Men det är så sant som det är sagt, inget ont som inte har något gott med sej. I och med att jag är sjukskriven har jag all världens tid – eller ganska gott om, i alla fall – för resor i både väster- och österled. Och så länge orken räcker så fortsätter jag att resa till mina favoriter så ofta det någonsin går. Måste ju passa behandlingar och dylikt elände, men däremellan …

Men jag ska inte bara mysa med Poppy och Eddie när jag är där, jag ska gå på kurs också! Fast det vet inte Ulf och Helene om än, trots att det är de som är tänkta som kursledare. Jag har nämligen skaffat mej en iPhone! Inte klokt vad kärringen drar på stort :-) Kul verkar den, har inte hunnit gå igenom alla finesser än, men en sak som jag vet att man kan göra men vet inte hur, det är att blogga från den. Tänkte att det kunde vara kul att kunna när man är iväg. Nyfiken på hur det går till är jag i alla fall, får se om det blir något av det. Sen finns det säkert en väldig massa finesser som jag inte ens tänker på att leta efter, så det ska också ingå i den här kursen de ska få ordna åt mej!

Tomorrow I will go to Stockholm again, it is really tightly between trips! But it is as true as it is said, nothing bad without something good with it. As I am sick, I have the entire world's time - or rather lots of, anyway - for travel in both west- and eastward. And as long as I have the strength I will continue to travel to my favourites as often as it’s possible. Have to match treatments and such misery, but in between ...

But I will not just cosy up with Poppy and Eddie when I'm there, I'll go for a course, too! Though Ulf and Helene does not know it yet, even though they are intended as course leaders. The fact is, you see, that I've got myself an iPhone! It looks very fun, has not had time to go through all the features yet, but one thing I know one can do, but do not know how, it is to blog from it. Thought it might be fun when I’m away. Curious about how it works anyway, will see if it gets any of it. Then there are surely an awful lot of features that I do not even think to look for, so that must also be included in this course they will arrange for me!

Francoise

2011-06-17T11:43:00.002+02:00

Nu är äntligen teststickningskoftan Françoise klar. Det blev lite tradigt mot slutet, lingarnet var styvt som ståltråd, klar blev den och dessutom ger jag den faktiskt godkänt. Halsringningen är lite i största laget för att jag ska vara helt nöjd, men för övrigt funkar den bra – dock efter vissa korrigeringar! Ärmarna töjde sej mer än förväntat efter tvätt, så de blev på tok för långa. Men eftersom de var stickade uppifrån och ner var det inget problem att repa upp en bit och göra en ny avslutning högre upp. Fast visst är det förargligt att ha stickat nästan en dm för långt x två.

En god vän tog kortet där jag har koftan på mej, och det var innan korrigeringen av ärmlängden. Tog sen ett annat efteråt och uppenbarligen är koftan tämligen lång, ärmarna ser rysligt korta ut, inte sant? Men sanning att säga kunde jag ha repat upp ett par cm till, men det är inte värre än att jag kan ha den som den är nu. Får se om jag gör en ny korrigering längre fram, när jag känt efter lite mer.

Now at last the test knitted cardigan Francoise is finished. It was a bit boring at the end, the linen yarn was stiff as wire, but I’m actually quite satisfied with it. It is a bit too wide around the neck to be completely satisfied with, but otherwise it’s ok - after some corrections! The sleeves stretched more than expected after washing, so they were way too long. But because they were knitted top down, it was no problem to unravel a bit and make a new finish higher up. Though of course it is annoying to have knitted almost a decimeter too long x two!

A friend took the photo where I have the cardigan on, and that was before the correction of the sleeve length. Then I took another afterwards and apparently it’s a fairly long cardigan, the sleeves look awfully short, don’t they? But to be true, I could have made them even a couple of centimeters shorter, but it is not so bad that I can’t have it as it is now. I will see if I make a new correction later, when I have had it for a while.

Apor / Monkeys

2011-06-14T14:45:00.002+02:00

Nu är apeskrällena klara på Poppys poncho. Om dem tycker jag inte!!! De var rysligt våra att få till, omöjliga faktiskt, det syns klart och tydligt på bilden. Hoppas det blir något bättre efter tvätt och blockning. Järbos Tropik rekommenderas inte till flerfärgsmönster! Men innan jag insåg det, var såpass mycket gjort att jag lika gärna kunde fortsätta. Nu är det bara kapuschongen som saknas. Den ska förhoppningsvis gå snabbt och elegant, och då blir den klar i tid tills nästa utflykt. På måndag åker jag till Stockholm för att personligen få överräcka detta mästerverk till våran Poppy – hoppas hon inte dömer mej för hårt!

Now are the d…ed monkeys finished on Poppy's poncho. And I do not like them! They were awfully hard to made, impossible in fact, it can clearly be seen in the photo. Hope it gets better after washing and blocking. Järbo Tropik is not recommended for stranded patterns! But before I realized that, it was a lot done so I thought that I might as well could continue. Now it's just the hood missing. It will hopefully be fast and easy done, and that makes it finished in time for my next trip. On Monday I will go to Stockholm to personally hand over this masterpiece to our Poppy - hope she does not judge me too hard!

Tiden går / Time passes

2011-06-08T20:48:00.006+02:00

På något sätt tenderar det att bli längre och längre uppehåll mellan blogginläggen här, tycker jag mej märka. Latare är väl vad jag blivit. Fast lite upptagen har jag varit den sista tiden. Ett besök hos mina favoritkillar i London tog upp merparten av förra veckan, ett besök som gjorde gott för själen!

Somehow, it tends to become longer and longer gaps between the blog posts here, I’ve noticed. May be I have become more lazy? But I have been a little bit busy lately. A visit to my favourite guys in London took up most of last week, a visit which was really good for the soul!

Mycket lekte vi med, men en av de absolut populäraste aktiviteterna var att leka med de ”nya” legoplattorna som vi hittade i samband med vindsröjningen. Man var bara tvungen att sätta igång direkt på morgonen. Först med pyjamas och sen ett litet tag till innan kläderna hanns få på. Det vill till att utnyttja tiden!

We played a lot, but one of the most popular activities was playing with the "new" Lego plates that we found in the attic clearance. We just had to start playing with it the first thing in the morning. First with pyjamas on and then a little while more before the clothes got on. One has to use the time!

Solen sken de flesta av dagarna och en hel del tid tillbringades ute. Trehjulingen är jättespännande tycker Tristan. Tyvärr så är det inte så lätt att komma upp på den själv, ibland välter den under försöket, men desto större lycka när man klarar det!

The sun shone most days and a lot of time was spent outdoors. The three-wheeler is really exciting thinks Tristan. Unfortunately, it's not so easy to get up on by oneself, sometimes it overturn during the trial, but the greater happiness when you can do it!

Inne kan man bygga koja. Tristan tyckte det var lite klurigt att komma på hur man skulle ta sej in, men skam den som ger sej! Och se, till slut är det någon vänlig själ inifrån som hjälper till!

Indoors you can build a cabin. Tristan thought it was a bit tricky to figure out how to take himself in, but shame on him who gives himself up! And see, in the end is there a friendly soul from within that helps!

Väl hemma igen fick vi besök av ett par släktingar över långhelgen, i tisdags var det behandlingsdags och idag, ja nu äntligen ska jag komma till skott.

Back home we were visited by a couple of relatives over the long weekend, at Tuesday it was treatment time and today, well now finally I get to post something here.

Vad gäller stickning under den här tiden har det väl inte blivit alltför mycket gjort. Ett ok har blivit klart till en poncho åt Tristan, och några varv på min linkofta som jag teststickar. Lyckades inte få nån bra bild på den nu, ska göra ett nytt försök när första ärmen är klar, kanske kan gå att lägga ut den lite bättre när det inte är någon sticka inblandad i den. Egentligen ska den var i princip ärmlös, men det tycker jag verkar opraktiskt och när jag dessutom har gott om garn så gör jag den långärmad istället. Hoppas bara nu att den kommer att passa! Jag brukar ju alltid få allt för stort men den här gången har jag verkligen tagit i och gått ner en storlek mot vad jag tycker verkar vettigt. Fast å andra sidan har jag tappat 13 kg de senaste månaderna, undrar om jag fick med det i beräkningen???

As for knitting during this time, it's not been too much done. A yoke has been finished for a poncho for Tristan and a few rows on my linen cardigan that I test knit. Unfortunately I was unable to get a good picture of it now, will try again when the first sleeve is done. Maybe it will be a little bit better when there is no needle involved in it. Actually, the instructions are for a sleeveless one, but it seems to me impractical and when I also have plenty of yarn I'll do it with long sleeves instead. Now I just hope that it will fit! I usually get everything I do too large but this time I have really strained myself and gone down a size from what I think makes perfect sense. On the other hand, I have lost 13 kg in the recent months, wondering if I got that into account???

Klart! / Finished!

2011-05-29T17:09:00.002+02:00

Nu är Alex’ regnbågströja klar! Hoppas den har krympt tillräckligt i tvätten, skulle vara roligt om han kunde använda den direkt. Det är ju nu han gillar regnbågar, vem vet vad som gäller om ett halvår?

Mycket garn blev det över i de olika färgerna, så nu ska jag bara kolla av hur storleken passar och sen sätta igång med en vanligt randig i de färgerna och nog några till. Färg kan man aldrig få för mycket av, i alla fall inte enligt vår Alex.

Och snart, mycket snart ska jag få träffa mina favoritkillar i London. På tisdag åker jag, räknar timmarna dit. Det blir inte så lång tid där denna gången, åker hem igen på lördag. Men det kanske är bäst att inte ta i alltför mycket, hellre kvalitet än kvantitet heter det ju och det ligger väl något i det.

Now Alex's rainbow sweater is finished! Hope it has shrunk enough in the wash, would be nice if he could use it immediately. It's now he likes rainbows, who knows what has happed with the taste in six months time?

A lot of yarn was over in different colours, so now I'll just check the size of this one and then start with a plain striped sweater in those colours and probably some more. You can never get too much colours, at least not according to our Alex.

And soon, very soon I'll go to see my favourite guys in London. I’m going at Tuesday and am counting the hour. It will not be for a long time, I’m going back home again on Saturday. But perhaps it is best not to take too much, rather quality than quantity they say, and it is something from it.

Tänkte jag skulle ha en liten behändig och icke tankekrävande resestickning med mej, och fastnade för ett par sockar i Novitas 7-Bröder till Karin. Men det vore rätt käckt att ha den påbörjad, upplagd och kanske några varv gjorda, så jag inte behöver räkna och pilla med de första lite tetiga varven. Tänkte jag, alltså, i förgår kväll. Men så var det något intressant på tv som inte passade ihop med någon av de andra stickningarna jag har på gång. Så jag fortsatte och plötsligt var det inte stort mer än tån kvar. Den gjorde jag färdigt i går kväll, ingen idé att ha en nästan färdig socka på stickorna. Men i kväll ska jag lägga och sticka några få varv på den andra, så jag har något att göra under resan.

I thought I should have a small, convenient travel knitting with me that not asked for any harder brain works, and decided that a pair of socks for Karin would be perfect. But it would be nice to have it started, casted on and perhaps made a few rounds, so I not had to count and fiddle with the first bit of it on the plane. That was at least the plan and so I did the day before yesterday. But it was something interesting on television that did not suit any of the other knittings I have on the needles. So I went on and suddenly it was not much more than the toe remained! So I finished it yesterday, no point having an almost finished sock on the needles. But tonight I'll cast on and knit a few rounds of the second one, so I have something to do during the trip.

Svårhanterligt / Hard to handle

2011-05-25T10:43:00.001+02:00

Just nu håller jag på med en poncho – tänka sej :-) ! – till Poppy. Samma gamla grundmönster som jag använt till alla de tidigare och dessutom samma garn, som visat sej väldigt populärt i sammanhanget. Det är Järbos Tropik, en blandning av bambu, bomull och akryl. Det är ett riktigt sommargarn, lätt och mjukt och luftigt. Men lite halt är det att jobba med, det kommer man inte ifrån, även om det inte varit något egentligt problem. Inte förrän nu. För se den här ponchon hade jag tänkt skoja till lite grand och göra ett tvåfärgat mönster runt nederdelen och det visade sej mindre kul i det här garnet. Kära nån vad det glider runt och lever sitt eget liv! Det är fullständigt omöjligt att spänna garnet jämt på baksidan, plötsligt är det centimeterlånga öglor som bara har uppstått, eller så har det dragit ihop sej motsvarande grad. Fast vanligast är, hur jag än försöker hålla igen, att garnet glider iväg och bildar detta oönskade överflöd på baksidan. Märkligt fenomen. Men nu har jag lärt mej att det inte är någon bra idé att använda silkiga, hala garner när man ska göra tvåfärgade mönster. Apropå det, på engelska heter det Stranded knitting för den här typen av mönster, men vad heter det på svenska??? Tvåfärgat mönster låter så klumpigt, visst måste det finnas något bättre ord?

Och så måste jag bara tala om att jag nu är pigg och glad och syresatt igen. Var på sjukhuset i går och kollade syresättningen av lungorna, som var så katastrofalt dålig för en vecka sen. Och se vad total vila kan åstadkomma, nu är jag på banan igen och behöver inte syrgas! Det var förmodligen fråga om utmattning, hade väl hållit på i lite för hög takt lite för länge. Men nu tar jag det så lugnt, så lugnt, och laddar upp inför nästa veckas färd till London!

Right now I'm working with a poncho – imagine! - for Poppy. Same old basic pattern that I used so many times now and also the same yarn that has turned out very well in this context. It is Järbo’s Tropik, a blend of bamboo, cotton and acrylic. It is a real summer yarn, light and soft and fluffy. But it is a bit slippery to work with, even if it not has been any real problems. Not until now. To cheer this poncho up, I intended to make a stranded pattern around the bottom and it turned out less fun in this yarn. Oh dear what it’s sliding around and live it own lives! It is absolutely impossible to tighten the yarn evenly on the back, suddenly its centimetres long loops that just occurred, or so it has pulled together accordingly. Though mostly, how hard I try to hold back, the yarn is slipping away and produces this unwanted abundance on the back. Strange phenomenon. But now I've learned that it is not a good idea to use silky, slippery yarn for stranded pattern.

And I just have to tell you that I now am happy and oxygenated again. I was at the hospital yesterday and had new tests of the oxygenation of the lungs, which was so disastrously bad a week ago. And see what a lot of rest can do, now I'm back on track and do not need oxygen! I was probably just exhausted, it had probably been a bit too much for a bit too long lately. But now I take it so calmly, so calmly, and geared up for next week's trip to London!

Äntligen, igen! / At last, again!

2011-05-19T20:42:00.011+02:00

Äntligen, äntligen ska jag uppdatera den här stackars sidan igen. Det är fruktansvärt längesen! Men så har jag varit upptagen med annat. Var hela förra veckan i Stockholm hos våra guldklimpar Poppy och Eddie. Vädret var på det hela taget jättebra, så vi tillbringade mycket tid ute.

At last I’ll update this poor blog again. It is a terribly long time ago since last time! But I've been busy with other things. The last week I’ve been in Stockholm with our gold nuggets Poppy and Eddie. The weather was on the whole very good, so we spent much time outdoors.

Populärast alla kategorier var lekplatser med gungor och rutschbanor. Sådana kan man aldrig få för mycket av!

The most popular activities were playgrounds with swings and slides. You can never have too much of them!

Stickningen har kommit lite i kläm den här tiden, inte tu tal om saken. Men på tåget upp hann jag med lite grann på en klänning till Poppy. Det är i och för sig den som är minst angelägen för tillfället, men mest lämplig som resestickning.

The knitting has been a bit behind during this time, no doubt about it. But on the train up there I spend the time with a dress for Poppy. It is the least anxious project for the moment, but was most suitable for travel knitting.

Ponchon hade gått an också, men ville mäta den jag gjort till kompisen Betty först, trodde den skulle vara lite för stor. Men det var den inte, så när väl provningen var avklarade satte jag igång med den.

The poncho had been ok as travel knitting as well, but I wanted to measure the one I had made for Poppy’s friend Betty first, thought it would be a bit too big. But it was not, so once it was tried on I started with it. It’s much more anxious than the dress for the moment.

Jan kom upp till helgen för att vara med att leka ett litet slag, sen åkte vi hem tillsammans i söndags. Men tänk, då var jag så trött att jag just inte stickade någonting! Inte kul, har förmodligen tagit i lite för mycket. Och det har jag fått sota för sen dess, har svårt att syresätta lungorna och nu hotar doktorn med att jag kanske måste börja med syrgas i tub om det inte rätar upp sej inom en vecka. Ärligt talat, ren katastrof!!! Jag har ju tänkt åka till London den 31 maj! Ja, ja, det är bara till att försöka vila ikapp och hoppas på det bästa.

Jan came up to the weekend to play a while, too, then we went home together on Sunday. But then I was so tired that I didn’t knit anything! Not fun, have probably been a bit too active lately. And I have to pay for it now, I have difficulties to oxygenate the lungs and now the doctor is threatening with that I might have to start with oxygen in tubes unless it doesn’t straightens up within a week. Honestly, pure disaster! I'm planning to go to London the 31 May! Well, well, it's just to try to rest and hope for the best.

Väl hemma har det blivit lite mer blandad stickning. Alex' regnbågströja får sej en duvning nu och då, har nu bara ärmarna och halsringningen kvar.

Back home again it has been a bit more mixed knitting. Alex rainbow sweater is growing and now it’s just the sleeves and neckline left.

Och så har vi nu fått tillåtelse att visa teststickningen Françoise som Marjorie Dussaud designar. Det var ursprungligen tänkt att den skulle vara med i Knitty framigenom, men det blev inte så, så nu ska hon publicera det på annat sätt och under mindre hemlighetsfulla omständigheter. Det är en kortärmad jumper eller tunn kofta eller hur man nu vill ha den. Originalet har bara fyra knappar ner till under bysten ungefär, men jag ska göra knäppning hela vägen ner, för jag vill kunna använda den utan något under. Garnet jag använder är Marks & Kattens Linen, och det är första gången jag stickar i det. Inte helt angenämt, om jag ska vara ärlig, det är som att sticka med ståltråd. Förhoppningsvis blir det mjukare och följsammare efter tvätt.

And so we have now been given permission to show the so far secret test knitting Francoise, designed by Marjorie Dussaud. It was originally thought that it would be in Knitty next autumn or so, but it did not happen, so now she will publish it in other ways and less mysterious circumstances. It is a short-sleeved pullover or light jacket or however you want to call it. The original has only four buttons down to below the bust, but I will button it all the way down, because I want to use it without anything underneath. The yarn I use is Marks & Kattens Linen, and it is the first time I use it. Not entirely pleasant, if I shall be honest, it's like to knit with wire. Hopefully it will be softer and smoother after washing.

Liten uppdatering / A tiny update

2011-05-06T18:49:00.005+02:00

Det är allt rysligt länge sen jag hade något kul stickeri att visa upp. Jag stickar och stickar, men det blir liksom inget av det, känns det som.

Men ponchon till Poppys kompis Betty är i alla fall klar. Den är väldigt stor, undrar hur stor Betty är? Nu ska jag sätta igång med varsin till Poppy och Tristan, men Poppy ska få prova den här först, jag kanske ska göra hennes lite mindre. Våran ståtliga Tristan kan nog däremot bära upp den här storleken. Men sen blir det inga fler ponchos på ett gott slag, det blir lite tradigt att göra samma sak om och om igen. Det går ju inte att göra dem på så väldigt olika sätt.

På måndag efter veckans provtagning ska jag ta tåget upp till Stockholm och hälsa på våran Poppy och Eddie! Ska stanna där hela veckan, och till helgen kommer Jan upp, så vi sen tar sällskap hem på söndagen. Det ska bli så himla kul att tillbringa en hel vecka tillsammans med dem!

It's a terribly long time since I had something knitted to show. I knit and knit, but it feels like nothing comes out of it.

But the poncho to Poppy's friend Betty is at least finished. It is very big, wonder how big Betty is? Now I will start with one each for Poppy and Tristan, but Poppy have to try this one on first, maybe I should make her a bit smaller. Our handsome Tristan could probably fill it out, He is a bit bigger. But then there will be no more ponchos for quite a while, it is a bit boring doing the same thing over and over again. It's impossible to make them in that very different ways.

On Monday after this week's sampling, I will take the train up to Stockholm and visit our Poppy and Eddie! Will stay there all week, and for the weekend Jan will come and then we’ll go back home on Sunday. It will be so much fun to spend a whole week with them!

Det som den sista tiden uppehållit mej på stickfronten är framför allt regnbågströjan till Alex. Hoppas jag inte klantar till det med storleken eller modellen, för mönstringen är jag väldigt nöjd med! Har nu kommit upp till ärmhålet, alltså ungefär två tredjedelar. Ärmarna tror jag att jag ska göra helt svarta, utan några som helst krusiduller, men ibland får jag för mej att det skulle vara trevligt med lite färg där också. Men jag vet inte riktigt hur, bara några ränder längst ner eller något mönster som går igen över hela ärmen? Ja, det är ett slag tills jag behöver bestämma mej. Fast på något sätt tilltalar den helsvarta varianten mej mest, undrar vad våran Alex skulle tycka? Fast det vet jag nog egentligen, i hans tycke kan det aldrig bli för mycket färg. Men jag har faktiskt tänkt använda alla de här rätt omfattande resterna, kompletterat med ytterligare några färger, till en vanligt randig tröja till honom sen. Där ska han förhoppningsvis få sitt lystmäte stillat!

I’m on my way with the rainbow sweater for Alex. Hope I not will mess it up with the size or model, because I’m very satisfied with the rainbow itself! I have now come to the armholes, which is about two-thirds. I think I will do the sleeves in all black, with no frills, but sometimes I think it would be nice with some colour there as well. But I do not really know how, just a few stripes at the bottom or any pattern that is repeated all over them? Well, it is a while until I need to decide. I prefer the all-black version myself, but wondering what our Alex would think? But seriously I know, in his opinion it can never be too much colours. But I was actually thinking of using all the leftovers, supplemented by some additional colours, a knit a plain striped sweater for him after this one. There he will hopefully get his fill!

Därutöver håller jag på med en teststickning som tar sin tid, inte minst för att jag var tvungen att repa upp ett par dagars arbete på grund av min egen klantighet. Det är en damtopp – till mej själv! – som stickas uppifrån och ner. Arbetet växte därför ganska rejält och halvvägs ner utefter raglanökningen tyckte jag att jag behövde byta till en längre sticka. Storlek 3 mm, inga konstigheter. Den första jag använde var en med fast kabel från Knit Pro, men nu skulle jag byta till en med lös kabel, tipparna storlek 3 mm. Inget konstigt, satte fart igen och när jag så hade stickat färdigt oket tänkte jag med att prova hela härligheten, det är ju en av fördelarna med den här typen av modell. Men det var ingen rolig syn när den kom på, den var definitivt för stor. Ja, ja, allt jag gör blir ju per automatik för stort, men ändå … kollade masktätheten, alldeles åt skogen. Men jag hade ju kollat den tidigare, eller? Jo men visst, högre upp stämde det. Det var vid stickbytet som det gick fel! Kollade storleken på stickorna igen, och kom då på att den första stickan hade lite luft runt sej i hålet på mätstickan, medan den andra var ganska trög att få in. Inte konstigt trög, men dock inte med samma luft som runt den första. Och den första var inte så liten att den gick att få in i hålet för 2,75 mm. Men denna pyttebagatell på trehundra maskor, det gör en märkbar skillnad! Och det som gör mej allra mest förundrad är att båda stickorna kommer från Knit Pro!

In addition, I’m doing a test knit that takes its time, not least because I had to rip up a couple of days of work because of my own clumsiness. It is a women’s top - for myself! - to knit top down. The rows get longer and longer and therefore, just about halfway down along the raglan increasing, I felt that I needed to change to a longer needle. Size 3 mm, no question about that. The first one I used was a fixed-cabled Knit Pro, but now I would switch to one with a loose cable, and the tips size 3 mm. Nothing strange, went on knitting again and when I had finished the yoke, I thought I should try the whole thing on, it's one of the advantages of this type of model. But it was not a nice sight when it came on, it was definitely too big. Yes, yes, everything I do is of course automatically too big, but still ... I checked the gauge and it was definitely not what I had on the swatch. But I had checked it earlier, right? Then I realized that it was when I changed the needle that it went wrong! Checked the size of the needles again, and then found out that the first needle had some air around it in the hole on the – what on earth is the English word for the thing that you check the needle size??? - while the other was rather hard to get in. But the first was not so small that it was possible to get into the hole of 2.75 mm. But this tiny trifle spread out of three hundred stitches, it makes a noticeable difference! What makes me most surprised is that both the two needles are from Knit Pro!

Vårhelg / Spring week end

2011-05-02T21:46:00.008+02:00

En så ljuvlig helg det har varit. Solen sken, temperaturen låg nära de 20 och vi hade finaste besöket!

Poppy, Eddie och gamlingarna var här från fredag kväll till söndag förmiddag och tänk så mycket man faktiskt kan hinna med om man lägger manken till!

Such a lovely weekend it has been. The sun was shining, the temperature was almost 20o C and we had the nicest of visitors!

Poppy, Eddie and their old people were here from Friday evening to Sunday morning and it’s unbelievable how much you can actually keep up with if you put the foot forward!

Först en lugn start med promenad via fågeldammen innan vi är framme vid lekparken och det äntligen börjar hända lite grejer. Och vad kan väl vara trevligare än att sitta och gunga, högt upp i det blå?

First, a calm start to walk through the bird pond before we arrive to the playground and it’s eventually started to happen some cool things. And what could be nicer than swinging, high up in the sky?

Vi vandrar vidare och tänka sej, som av en slump råkar vi hamna vid en rutschbana, alldeles lagom stor att själv klättar upp och åka ner ifrån!

We walk further and by a chance we happen to end up at a slide, in just the right size to climb up and go down from by oneself!

Och så just innan den sista orken är borta, en hoppborg! Lite trötta är vi som sagt, men det är inte dumt att sitta och hoppa heller!

And so just before the last strength is gone, a bouncy castle! We are a little tired in our legs by now, but it is not that silly to sit and jump either!

Vad som nu behövs är lite ny energi, kanske rent av en fika i det härliga solskenet?

What is needed now is some new energy, perhaps a lunch in the glorious sunshine?

På det hela taget en alldeles utmärkt vårlördag!

På söndagen åkte de som sagt hem igen, men nu dröjer det inte länge tills vi ses nästa gång. Redan nästa måndag åker jag upp till Stockholm med tåget, så kommer Jan upp till helgen och så åker vi hem tillsammans nästa söndag. Det ska bli väldigt kul att tillbringa så lång tid i ett sträck med våra favoritstockholmare, så länge har det aldrig blivit förr.

Overall, an excellent spring Saturday!

On Sunday they went back home, but now it will not be long until we meet again. The very next Monday I'm off to Stockholm by train, and then Jan will go there next weekend and then we will go home together next Sunday. It will be great to spend that long time in one stretch with our favourite Stockholmers, it has never been that long before.

Ett mindre välkommet besök har vi också haft i helgen. Ett duvpar gav sej den på att de hittat den optimala byggplatsen på en hylla på vår balkong. Men vi vill inte ha några inneboende där, så vi hade fullt upp med att jaga bort dem och plocka bort pinnarna de så träget kom med. Visst kände man sej lite elak, men med tanke på balkongens storlek tror jag inte det hade funnits plats för både oss och en duvfamilj. Och det är faktiskt vi som betalar för den! Men det där med att bara schasa var inte till mycket hjälp, de var tillbaka så snart vi vände ryggen till. CD-skivor har man ju hört ska vara effektiva bortskrämmare, men icke i detta fallet. Så hittade Jan den optimala fågelskrämman, en gul-rosa nalle, av utseendet att döma troligtvis vunnen i någon tombola, och se det gjorde susen! Något så hemskt ville duvorna inte dela boplats med!

We also had less welcome visitors this weekend. A pair of pigeons decided that they have found the ideal building site on a shelf on our balcony. But we don’t want any inherent there, so we were busy trying to chase them away and pick off the pins they so diligently came with. Sure it felt a bit nasty, but with the size of the balcony I don’t think there had been room for both us and a pigeon family. And in fact it is we who pay for it! But just to try to chase them away didn’t help, they were back as soon as we left. CDs has been said to been to be effective as deterrent, but not in this case. So Jan found the optimal scarecrow, a yellow-pink teddy bear, that appearance have been won in a raffle, and that was what needed! Something that horrible didn’t the pigeons want to share habitat with!

På gång / On its way

2011-04-25T23:30:00.008+02:00

Nu har Tristans grodtröja varit klar ett slag men det drog ut på tiden med tvättningen. Ja, så pass att den ännu inte är riktigt torr, därför de något flammiga färgerna. Nu ska det bli spännande att se om den passar eller om den behöver ligga till sej ett slag. Lite stor ser den allt ut, men våran Tristan är inte någon liten späd planta heller. Förhoppningsvis ska de kunna hoppa runt tillsammans hela våren och sommaren, när det är lite svalt. Och det brukar det ju trots allt vara med jämna mellanrum, även om det den här sista veckan varit ren högsommarvärme.

Vart tog våren vägen, förresten? Först vinter, så smälte snön rätt snabbt även om det fortfarande var ruggigt och så inom loppet av en vecka har allt slagit ut och i panik fick sommarjackor och skor letas fram!

Now Tristan’s Frog Sweater has been finished for a while but it took its time to get washed. Yes, so long that it still not is quite dry, it’s because of that it’s slightly mottled colours. Now it will be interesting to see if it fits or if it needs to wait for a while. It looks a bit large, but our Tristan is not a small tender plant, either. Hopefully they can jump around together the whole spring and summer, when is a bit cool. And it usually is, after all, at regular intervals, although this last week has been pure summer heat.

Where did the spring goes, anyway? First winter, then the snow melted quite quickly even though it was chilly and so within a week, all in bloom and the summer jackets and shoes had to be found in panic!

Alex’ regnbågströja har nu också kommit igång. Jag gör fram- och bakstycke samtidigt, så det bara blir en sida att sy ihop, måste ju tyvärr sticka fram och tillbaka på grund av intarsiamönstret, men så här slipper jag i alla fall det tråkiga med att börja om på bakstycket och dessutom får jag ju ärmhålen på samma höjd. Förhoppningsvis kommer bågen att sluta nånstans i närheten av axeln, har räknat och räknat på varv kontra förskjutna maskor så till slut var jag alldeles förvirrad och satte igång på vinst och förlust. Nu blir det som det blir. Men en väldig massa garn i ”regnbågsfärgerna” blir det över, så sen tänker jag – tror jag nu i alla fall! – göra en vanligt randig tröja av dem. Det bör det räcka till, eventuellt plocka in ytterligare någon färg om det verkar lite för lite. På bilden ser man just inte någon skillnad mellan det blå och det gröna, men i verkligheten syns det faktiskt. Förhoppningsvis ska jag få till en bättre bild när den väl är färdig.

Alex' Rainbow Sweater has now also been started. I do the front and the back in one piece, so it just becomes one side to sew later. Unfortunately I have to knit back and forth because of the intarsia pattern, but in this way I don’t have to start all over again with the back and also I get the armholes at the same point. Hopefully the rainbow will come to the end somewhere near the shoulder. I have counted and counted rows contra how often the stitches has to move to get a proper line of the bow, so finally I was so confused so I just started, it may make or break. But a lot of yarns in "rainbow colours" will be left, so then I think – right now at least! - make a plain striped sweater of them. There should be enough, may be I have to add some more colour if it looks necessary. The picture doesn’t show any difference between the blue and the green, but in reality it is actually visible. Hopefully I'll get a better picture once it is completed.

Utöver dessa två projekt håller jag nu också på med en poncho till Poppys kompis Betty. Den stickas på rundsticka, naturligtvis, och den är nu så liten att det är omöjligt att få någon vetting bild av den. Byta till så stor att jag kunde bre ut den ordentligt hade jag ingen lust till, så valet står mellan att visa en hopplös bild, där maskorna på oket dessutom ser väldigt konstiga ut, eller ingen alls. Men varför tveka att visa en dålig bild just nu? Det har ju aldrig hindrat mej förr, precis.

Om nu någon tycker sej känna igen den här sen tidigare så ligger det nog en hel del i det. Två stycken, faktiskt. Förra sommaren gjorde jag nämligen en exakt likadan till Poppy, och sen ytterligare en i ett kinesiskt garn jag fick för ändamålet, i exakt samma färger, så den här blir den tredje. Ja, det är alltså inte jag som har dålig fantasi, det är uttalat önskemål om att den ska vara likadan som Poppys. Sen ska jag göra varsin till Poppy och Tristan, men de ska definitivt inte vara i den här färgställningen!

In addition to these two projects, I am now also working on a poncho for Poppy's friend Betty. It’s knitted on a circular needle of course, and that is now so small that it is impossible to get a proper picture of it. Switching to so much longer that I could spread it out properly didn’t sounds tempting, so I had to choose between viewing a hopeless picture (the stitches on the yoke also looks very odd) or none at all. But why the hesitation to show a bad picture right now? It has never stopped me before, has it?

If anyone thinks she recognize this from earlier, it probably is so. May be even twice, actually. Last summer I did an exactly identical to Poppy, and then another one in a Chinese yarn I got for that purpose, in the exact same colours, so this will be the third. Yes, it is not I who have a poor imagination, it is an expressed wish that it should be just as Poppy's. When this is finished I will do one each for Poppy and Tristan, but they will definitely not be in this colours!

Vårkänslor / Spring feelings

2011-04-18T17:35:00.007+02:00

Är det våren som är på väg hit också? Solen skiner och vinterjackan kändes faktiskt i varmaste laget när jag var ute tidigare idag. Ack, om det vore så väl, de kala trädgrenarna ser bara mer och mer deprimerande ut, hoppas innerligt att det snart blir lite grönt.

Is it possible that it is the spring that is on its way here, too? The sun is shining and the winter jacket actually felt a bit too warm when I was out earlier today. Ah, if it were, the bare tree branches look more and more depressing, I really hope that it soon will be some green.

Annat var det i London, kära hjärtanes det var rena sommaren. Kanske inte vädermässigt, lite snålblåst och endast enstaka skymtar av solen, men så grönt det var! Träden och buskarna var utslagna, inte bara lite musöron utan helt och hållet fullt utslagna, körsbärsträd och magnolior och jag vet inte vad blommade som besatta, en del i det närmaste överblommade redan. Gräset växte så det knakade och tusenskönor och maskrosor lyste överallt och tog över efter de överblommade påskliljorna. Att det kan skilja så mycket på så förhållandevis kort avstånd, jag slutar aldrig att förundras.

It was really different in London, oh dear, it was pure summer. May be not the weather itself, a little biting wind and only occasional glimpses of sun, but how green it was! The trees and bushes were excluded, not just small sights of coming leaves but entirely fully excluded, cherry trees and magnolias, and I do not know what bloomed as obsessed, same of them almost done already. The grass grew so fast and daisies and dandelions shone everywhere, taking over from the daffodils that were on the very end of its blooming. I never cease to marvel that it may differ so much in such a relatively short distance.

Jo, alltså har vi nu kommit hem efter en underbar vecka med två av våra favoriter. Mycket har vi hunnit med, lekparken är alltid kul och allra roligast är den stora gungan där man kan vara många.

Well then, we have now come home after a wonderful week with two of our favourites. We have had time to do so much, the playground is always fun and the most fun is the big swing where you can have company.

En tur med buss till en leksaksaffär hann vi också med, hade skickingabud till Poppy. Hon hade inte lyckats få tag på Makka Pakka i nån enda affär, trots att hon letat systematiskt.

A trip by bus to a toy store was another thing we had to do, we had a commission from Poppy. She had not managed to get hold of Makka Pakka in any shop, even though she looked systematically.

Men med hjälp av Alex och Tristan lyckades jag hitta både Makka Pakka och Upsy Daisy!

But with the help of Alex and Tristan, I managed to find both Makka Pakka and Upsy Daisy!

Fast det var ett slit, vi var bara tvungna att ta en rejäl fika efteråt.

Though it was a hard, we just had to go to a coffee shop for a smoothie and a cookie afterwards.

Men man kan ju inte vara ute och fara runt hela tiden, ibland är det rätt skönt att bara vara hemma och leka.

Full rulle var det med andra ord från tidig morgon till kväll, och när godnattsagan (nåja, sagorna) var lästa var det inte mycket liv kvar i gamla mormor. Hade faktiskt en stickning med mej, tänkte göra en poncho till, de från i fjol börjar ju bli lite små. Men i min tanklösa enfaldighet tänkte jag fel – kanske rent av inte tänkte alls? – så för att uttrycka det milt blev den lite annorlunda. Med andra ord ska den repas upp. Inget jag sörjer för, hade i alla fall något i händerna en liten stund om kvällarna och det var ju huvudsaken.

Men nu är jag åter igång med Tristans grodtröja. En ärm kvar, sen är den klar. Stickar den i Drops Muskat, och det är inte roligt. Det är helt gräsligt vad det snor sej och det är särskilt irriterande på ärmarna där det ska vara randat. Det tar minst dubbelt så lång tid att sno upp garnet mellan varven som det tar att sticka dem! Men som sagt, det närmar sej slutet.

But you can not be outdoors and go around all the time, sometimes it's great to just stay home and play.

We had really plenty to do, from early morning to late evening, and when bedtime story (well, stories) was read, it was not much life left in old grandmother. Actually I had a knitting with me, thought about making a poncho, those from last year starts getting a little small. But in my thoughtless simple-mindedness, I thought wrong - perhaps not thinking at all? - so to say the least it became a bit different. In other words, it will be frogged. Nothing I grieve for, had at least something in my hands in the evenings and that was the main thing.

But now I'm back to Tristan frog sweater. Just one sleeve to go, then it is ready. I’m making it in Drops Muskat, and it's not funny. It is absolutely horrible how it is twisted around and it is especially annoying on the sleeves where it is striped. It takes at least twice as long to untwist the yarn between the rounds as it takes to knit them! However, now I can see the end of it at least.

London, here we comes!

2011-04-09T19:10:00.006+02:00

Äntligen lördag, och i morgon ska vi åka till London!!! Hurra, snart ska jag få krama om mina favoritkillar där! Har packat det mesta, och en och annan liten rolig leksak har det nog lyckats smyga sej med. För se, packa upp resväskor, det är det roligaste som finns det!

Men lite problem har jag inför stundande resa, har absolut ingenting som egentligen passar till resestickning. Tristans grodtröja är det bara ärmarna kvar på, men de ska vara randiga och jag är inte heltänd på att ha två nystan på gång samtidigt vare sig i gaten eller på planet. Så har jag faktiskt äntligen, efter mycket lång tid av snack och löften, kommit igång med en liten poncho till Poppys kompis Betty. Men den ska också vara randig. Kanske rent av skulle ta och plocka fram ett nysta sockgarn och sätta igång med en alldeles vanlig socka utan någon som helst tankemöda. Tror nog det får bli så, så kan jag ha något av de andra som kvällsstickning när vi väl är på plats. Under förutsättning att det blir någon kvällsstickning förståss. Är inte helt säker på det, tror nog att jag kommer att vara den som stupar först om kvällarna. Ser för mej godnattsagan med Alex, uppkrupen i hans säng. Så är sagan (sagorna!) slutlästa, hjälten somnat, ska bara vila ett ögonblick till innan jag går ner till de andra … Ja, så går timmarna, ingen vill ju störa en gammal sliten lekkompis, jag har varit med om det förr.

At last Saturday and tomorrow we will go to London! Hurrah, soon I'll be hugging my favorite guys! I think I have packed just about everything and the occasional one or two toys have managed to sneak down there, too. Because you see, unpack suitcases, it is the most fun things there are!

But a little problem has been upcoming, I have absolutely nothing that really fits as travel knitting. I ‘m working on Tristan’s frog sweater, where only the sleeves are left, but they should be striped and I'm not that keen on having two balls of yarn on the needles at the same time, either in the gate or on the plane. And then I actually at last, after a very long time of talk and promises, have getting started with a small poncho for Poppy's friend Betty. But it should also be striped and therefore have the same problems. Perhaps I will pick up a ball of sock yarn and get started with a very ordinary pair of socks. I think it may be so, and then I can have any of the others as evening knitting when we are in place. Provided that there will be any evening knitting, of course. I’m not too sure about it, think I will be the one who is down first in the evenings. I can imagine the bedtime story with Alex, curled up in his bed. So eventually the story (stories!) are finished, the hero had fallen asleep, and I will just rest for one more moment before I go down to the other ... The hours passes, no one want to disturb an old worn out playmate, I've been through it before!

Men se här vad jag lyckades få iväg med posten i går! Fick klar overallen till Eddie och dessutom en liten mössa. Men hur stor är en liten tvåmånaders kille om huvudet? Detta är storlek 1-3 månader, borde med andra ord sitta som hand i handske, men det ser ryligt liten ut. Ja, ja, inget att göra åt nu. Färgen på bilden är till och med värre än i verkligheten, här ser den bara smutsgrå ut, i verkligheten är den i alla fall lite mer åt grönt till.

But look what I managed to get away with the post yesterday! I finished the overall to Eddie and also a small cap. But how big is a two-month old guy’s head? This is size 1-3 months, ought to fit, but it looks very small. Well, well, nothing to do about it now. The color of the picture is even worse than in reality, this looks just dirty gray, in reality it's at least a bit more green.

Och så har nu mönstret på flickkoftan Buttons and Bows släppt. Teststickade den för ett par månader sen åt Cutie Pie Designs och nu har jag fått klartecken att visa den. Även här är färgen helt fel, den är lejongul med bruna kanter, inte illorange med svarta kanter som det ser ut. Den är lite i största laget än, och dessutom väldigt tjock – Svarta Fårets Raggsocksgarn – men kan kanske komma till användning framåt hösten.

And now the pattern of the girl's cardigan Buttons and Bows has been released. I test knitted it a couple of months ago for Cutie Pie Designs and now it’s ready to be shown. Although this is colours is quite far from reality, too, it is actually lion yellow with brown edges, not sharp orange with black edges as it looks. It is a bit on the generous side yet, and also very thick – Svarta Fårets Raggsocksgarn - but may be used at the autumn.

Nu ska jag sätta mej och tänka till, så jag inte glömt packa något jätteviktigt. Lokstallarna är med, trä-på-ring-på-ring-clownen är med, tågen, bilarna, blåbärssylten, en rejäl bit svensk ost … Kamera, pass, biljett, tandborstar – inklusive Alex’ speciella som passar till mormors och morfars roliga elektriska – till och med lite kläder för ordningens skull. Kan inte komma på något mer, då kan jag sätta med stickningen en stund.

Now I’ll sit down and think, so I do not forget to pack something really important. The train garages is in, the wooden-ring-on-ring-clown is there, trains, cars, blueberry jam, a huge piece of Swedish cheese ... Camera, passports, tickets, toothbrushes - including Alex's special one that fits to grandmother and grandfather's funny electric one - and even some clothes for the record. Can not think of anything else, so I suppose I can sit down with the knitting for a while now.

Äntligen något att visa /At last something to show

2011-04-06T00:10:00.011+02:00

Nu äntligen har jag lite stickat att visa upp. Först och främst Sweet as Pie, en liten topp till Poppy som jag teststickat för Tot Toppers. Nu är mönstret publicerat och fritt att visas upp. Den ser lite kall ut än så länge, och eftersom jag fick en väldig massa garn över passade jag på att göra en liten bolero också. Det mönstret var jag inte särskilt imponerad av, oklart skrivet och en del missar, så det fick bli lite improvisationer. Men vadå, improvisationer brukar det bli vare sej beskrivningen är perfekt eller ej. Hoppas det kommer att passa unga fröken.

Now at last I have something to show. First of all, Sweet as Pie, a small top for Poppy that I have test knit for Tot Toppers. Now the pattern is released and free to be shown. It looks a bit cold so far and since I got a lot of yarn left I took the opportunity to make a bolero, too. The pattern I used not very impressing, not clearly written and some errors, so it had to be a little improvisation. But so what, improvisations tend to become a natural part of my knitting either the description is perfect or not. Hope it will fit the young lady, anyhow.

Lille Eddie har snart en ny overall också, mönster från Sandnes Garn, Mix 0606. Enligt beskrivningen skulle det vara ullgarn men jag gör den i Drops Cotton Light. Tycker det passar årstiden bättre. Behaglig kvalité men läskigt tråkiga färger.

Little Eddie will soon have another new suit, this pattern is from Sandnes Yarn Mix 0606. As described, it would be wool but I do it in Drops Cotton Light. I think it fits the season better. Comfortable quality but scary boring colours.

Och så börjare äntligen Trissys groda likna något. Men nästan färdig med den sprang jag på patrull. Ett par meter vitt garn behövs för ögonen, och när jag köpte det övriga garnet tyckte jag det verkade korkat att köpa ett nysta för det lilla, i alla mina lådor med garn borde det väl finnas något lämpligt. Men icke! Kom på att jag överhuvudtaget måste ha stickat väldigt lite av just vitt, i alla fall bomull som det här skulle vara, för det fanns inte något som kunde fås att passa. Så i morgon får jag allt ge mej iväg för att inhandla ett nysta, ögon måste ju stackaren ha! Hoppas då också att det saknade lila garnet jag väntar på för att kunna komma igång med Alex’ regnbågströja har kommit, tycker jag har väntat på det i evigheter.

And so finally Trissy’s frog starts to looks like something. But almost finished with it, I ran on patrol. A few yards white yarn needed for the eyes, and when I bought the rest of the yarn I thought it would be silly to buy a ball for that small amount, in all my boxes of yarn it just had to be something suitable. But no! I have now realized that I must have knitted very little in white, anyway cotton as this should be, because there was not anything that could fit. So tomorrow I have to go away to purchase a ball, the poor thing must have eyes! Then I hope that the missing purple yarn I wait for get started with Alex rainbow sweater has arrived, I've been waiting for this for ages.

I går fick jag min första nya cellgiftsbehandling. Den förra fungerade ju inte, så nu hoppas – och tror! – jag på den här. Men den har en liten egenhet som jag inte kände av med den andra. Det här är tydligen styggare mot blodkärlen i kroppen och därför behöver jag rejäla doser cortison dagen före, själva behandlingsdagen och dagen efter. Jättebra att det finns, men en av effekterna med det är att man blir pigg. Låter väl jättebra? Men det är skillnad på pigg och pitt. Jag blir fortfarande trött i kroppen, orkar absolut inte mer än annars, men är klarvaken, pigg som en mört, hög som ett hus, välj själv, i huvudet. Kan med andra ord inte sova. Visst, inte hela världen, man kan ju sticka när man inte kan sova, men det är inte riktigt så kul som det låter. Gick och la mej strax före midnatt igår, låg och vred och vände mej till kvart över ett då jag gav upp och gick upp. Satt uppe till fem, då orkade inte kroppen hålla sej upprätt längre, la mej, låg och vred och vände mej i omgångar och steg upp och gick en sväng med jämna mellanrum till elva och då somnade jag som en stock och sov till över ett!!! Ser inte fram emot kommande natt, men det här är alltså sista cortisondagen och förhoppningsvis klingar den här effekten av snart nog.

Ack, nu har jag klagat igen! Det skulle ju inte bli så här hade jag tänkt, men det är allt himla skönt att skriva av sej en del.

Yesterday I got my first new chemotherapy. The former did not do much good, so now I hope - and believe! – this will give better effect. But it has a small peculiarity which I was unaware of with the other. This is apparently naughtier for the blood vessels in the body and therefore I need big doses of cortisone the day before, the day of treatment and the day after. Great that it is possible to get help for that but one effect of it is that you get very alert. Sounds great? But there is a difference between alert and alert. I still get tired in the body, have certainly not more strength than earlier, but is wide awake, going strong, high as a house, you name it, in the head. In other words, I can not sleep. Sure, not a big problem, you can always knit when you can not sleep, but it is not quite as fun as it sounds. I went to bed shortly before midnight yesterday, low and twisted and turned around to quarter past one, when I gave up and went up. Knitted to five o’clock, then the body could not sit upright anymore, went to bed again, low there and twisted and turned and got up for a while on a regular basis to eleven o’clock and then eventually I fell asleep like a log and slept to over one o’clock! I do not look forward to this night, but this is the last cortisone day for this time and hopefully it will subside the effect soon enough.

Ah, now I have complained again! It should not be like this here, but it's good for the soul to write it out of the mind!

Inte mycket stickning, faktiskt ingen alls / Sorry, just in Swedish

2011-04-01T13:55:00.000+02:00

Igår var jag hos en dietist. Tänka sej, det hade jag väl aldrig trott att jag skulle behöva någon gång, i alla fall inte för att få veta vad jag ska äta för att bli tjock och fet och grann!

Det här borde jag naturligtvis ha gjort för länge sen, men hur det nu är så har jag dragit på det. Viktminskningen i sej har jag inte sett som något problem, snarare tvärtom. Har alltid legat ett antal kilo över vad jag borde och kämpat – om än med begränsad framgång! – för att motstå godsaker av olika slag. Men så nu i samband med att cancern gjorde sitt inträde i kroppen har vikten minskat. I början tämligen lugnt och sansat, hurra, inget ont som inte har något gott med sej! Anledningen har främst varit för att magsäckens utrymme krympt och jag har helt enkelt inte kunnat äta så mycket som tidigare. Det minskade utrymmet beror dels på – om jag nu fattat saken rätt, svär absolut inte på det! – att den cancerangripna lungans nedre del har blivit förlamad (!?) och ligger statiskt och trycker mot magsäcken. Ja, ungefär som när man är höggravid och den lille ligger där och trycker på allt möjligt och omöjligt. Den andra och troligtvis mer betydelsefulla delen är att även lymfkörtlar är angripna och därmed uppsvällda av cancern och många av dessa finns just i magsäcken och fyller ut den. Ont gör de otäckingarna också när de blir trängda!

Resultatet är att det finns väldigt lite plats för mat och den som trots allt lyckas tryckas dit gör lymfkörtlarna urförbannade och så hämnas de genom att värka som besatta under olika lång tid, lite beroende på vad jag stoppat i mej. Ett glas juice helt ok, några bitar grönsaker av snällare sort, som avokado t ex, mest protest för sakens skull men en köttbulle eller hu hemska tanke två! Då jäklar i min lilla låda, det uppskattas inte! Alltså har viktminskningen accelererat och tröttheten har naturligtvis även den ökat. Äta bör man annars dör man, det vet ju alla.

Nu har jag alltså varit iväg hos expert och fått en väldig massa råd och dåd som förhoppningsvis ska hjälpa mej att med omsorg välja vad jag stoppar i mej. Det lustigaste rådet jag fick gällde min frukost. Min vanliga gröt fick jag skippa för ett gott slag sen, men någon dl naturell yoghurt med ett nedskuret äpple eller päron i brukar fungera skapligt. Men nu ska jag komplettera denna kulinariska rätt med att hälla i en matsked olivolja! Glömde faktiskt fråga om det verkligen har någon nyttighetsfaktor eller om det bara är för att jag ska gå upp i vikt. Har gått ner 11 – 12 kg men har ingen lust att gå upp mer än max 3 – 4, där är nog min idealvikt.

Så nu ska jag alldeles strax tillreda min lunch, har tänkt göra äggröra av ett ägg och en slatt vispgrädde. En liten tomat kanske kan klaras av också, men får jag i mej det blir jag väldigt glad. Detta istället för den vanliga knäckemackan jag brukar tvinga i mej.

Vad gäller middagen ska det helst vara någon fet och god efterrätt till, men det är bara att glömma. Får i mej alldeles för lite proteiner tydligen, så jag får nog koncentrera mej på en liten köttbit och kanske några bönor? Och jag ska helst dricka mjölk till maten! Det har jag inte gjort på den dan jag minns, men testade i går och det gick ju riktigt bra. Inget vatten, i princip vad som helst är bättre för det innehåller i alla fall något. Känns också lite konstigt, här har man i massor med år hört och vant sej vid att dricka vatten i parti och minut. Så helt kan jag nog inte sluta med det, får dricka något glas i smyg ibland :-)

Och så det verkligt fantastiska! Det finns näringstillskott på flaska som man kan få på rekvisition, vilket innebär att det kommer hemlevererat till dörren en gång i månaden! Väntar en första sändning där jag ska smaka mej fram till vad jag tycker är godast och sen är det bara att dricka och få i sej alla möjliga härligheter. Detta ska alltså inte vara istället för maten utan som mellanmål eller om det bara inte fungerar med riktig mat någon dag. Snacka om att känna sej bortskämd! Jag är faktiskt helt överväldigad och med både de här tillskotten och råden jag fått för vanlig mat och dryck.

Snart kan jag nog hoppa över små hus igen! I synnerhet som jag på måndag ska påbörja en ny cellgiftsbehandlingskur. Den förra hjälpte inte, cancern fortsatte att växa till sej både på lungan och i lymfkörtlarna, däremot har tillväxten stoppat upp på njuren. Alltid nåt sa han som fick se Åmål. Men nu kör vi igång med nya friska tag.

Snart kommer en stickrapport, har en liten topp till Poppy att visa upp och en bolero till som är nästan klar. Lite annat är också på gång, men behöver ytterligare ett par dagars tillväxt för att kunna visas på bild.

Hjälp! / Help!

2011-03-26T14:27:00.008+01:00

Jag tycker att jag nu börjar få grepp om det här med tvåfärgsstickning, men vid några tillfällen har jag kommit på att det finns en inte oväsentlig lucka i mitt kunnande.

Normalt stickar jag bara rätstickning när det är mönster med två färger – inte intarsia alltså, utan sådant som jag stickar runt – och använder en teknik som jag tror Carina tipsade om. Det är en blandning mellan kontinental och Engelsk stickteknik, en för var färg och med en tråd i höger hand och en i vänster. Helt lysande, det går som en dans. Men så ibland dyker det upp aviga maskor på rätsidan, som då ska involveras i färgmönstret och där är det fullständigt stopp. Ja, att sticka den aviga maskan på vanligt kontinentalt sätt är ju inga problem, men om det är flera stycken vill jag fästa garnet på baksidan på samma sätt som när det gäller räta maskor. Jag har klurat och funderat och försökt och försökt igen, men kan inte för mitt liv få ihop det, och inte har jag hittat något på YouTube heller. Nu ber jag allra ödmjukast, finns det någon som dels begriper vad jag menar och dessutom har en förklaring att dela med sej av, alternativt någon förklarande länk? Jag är så irriterad över detta, inte för att det är något enormt problem utan för att jag bara inte kan acceptera att jag inte kan det!!! Löjligt och barnsligt, javisst, men trots det!

I think I am beginning to get a handle on the mystery of stranded knitting, but on some occasions I have discovered that there is an appreciable gap in my knowledge.

Normally I just knit stockinette stitches when it is a pattern with two colours - not intarsia, the type I knit in the round - and use a technique I think Carina told me about. It is a mix of Continental and English knitting techniques, one for each colour and with one thread in your right hand and one in left. Just brilliant, it goes like clockwork. But then sometimes it pops up purl stitches on the working side, which then must be involved in the colour pattern and there it is completely stopped. Yes, to make the purl stitch in the usual continental way is no problem, but if there are several of them I want to have them fastened at the back in the same way as the knit stitches. I have thought a lot about it and tried and tried again, but can not for my life figure out how to do it and I have not found anything on YouTube either. Now I ask humbly, is there someone who both understands what I mean and also has an explanation to share with me, or any explanatory link? I'm so annoyed about this, not because there is a huge problem, but because I just can’t accept that I can’t do it! Ridiculous and childish, yes, but never the less!

Det är länge sen jag skrev här sist, det verkar som om det går längre och längre tid mellan inläggen. Inte bra, men nu den sista tiden har jag faktiskt varit upptagen med ett par hemliga teststickningar som jag inte fått visa upp än. Men en liten overall till Eddie har jag fått till, en som inte är så tjock men förhoppningsvis tillräckligt varm för att räcka att ha i bärselen. Bilden är helt förskräcklig, upptäckte tyvärr inte det förrän den redan var ivägskickad.

It is a long time since I wrote here last time, it seems like it goes longer and longer between the posts. No good but lately I've actually been busy with a couple of secret test projects that I not am allowed to show yet. But I have in the same time managed to finish an overalls for Eddie, one that not is as thick as the one he has now but hopefully warm enough to be sufficient to have in the baby carrier. The picture is terrible, but I didn't realize that until I had sent it away.

En klänning till Poppy fick jag också klar igår, har inte hunnit tvätta den än så den ser lite lustig ut på bilden. Förhoppningsvis kan den bli nåt att ha i vår.

A dress for Poppy has also been finished now, has not had time to wash it so it looks a little funny in the picture. Hopefully it can be something for the spring.

Nu väntar jag förtvivlat på att garnaffären här i stan ska få hem ett nysta lila Drops Safran. Ska ha den till Alex’ regnbågströja. Kan i och för sig och ska faktiskt alldeles strax, börja på bakstycket, det ska vara enfärgat liksom ärmarna. Men regnbågen som ska pryda framstycket har vållat mej en hel del huvudbry. Började först med att försöka få till en hel båge, men först och främst var det faktiskt rysligt svårt att få fasonen jämn och fin, och sen kom jag på att eftersom jag måste göra den i intarsia blir det rysligt många smånystan att hålla reda på. Först bottenfärgen i kanten, så sex regnbågsfärger – vissa hävdar att det ska vara sju, två blå, men det känns jag inte vid! – så bottenfärg igen innan andra delen av bågen och de sex färgerna igen och till slut bottenfärgen i andra kanten. Det blir 15 nystan på gång samtidigt, låter inte något för mina nerver! Så jag tänkte om och ska nu göra den halv med bara 8 nystan, alltså börja i ena hörnet och sluta nånstans på toppen av den antingen vid axelsömmen eller möjligtvis böja av och sluta mot ärmsömmen eller rent av strax under. Men tror det blir bäst upp mot axeln. Tar med stor tacksamhet emot åsikter!

Och så har jag hittat ett helt underbart mönster som jag bara måste sticka till Tristan! Ska göra en djupdykning bland mina garner men tror tyvärr inte jag har tillräckligt av lämplig kvalitet så det får nog bli ytterligare ett inköp. Annars har jag nu helt och fullt ut fattat att jag nog får se till att använda upp de garner jag har, det är enorma mängder och tiden är trots allt begränsad antingen jag vill eller inte.

Now I'm desperately waiting for the yarn shop here in town to get a purple yarn of Drops Safran. I will have it for Alex's rainbow sweater. I actually don’t have to wait for it, I can start at the back that just will be in one colour just as the sleeves. But the rainbow that will adorn the front has caused me a lot of headaches. At first I tried to get an entire arc, but first and foremost it was terribly difficult to get it even and smooth, and then I realized that because I have to do it in intarsia, it will be awfully many bobbins to handle. First the background colour at the edge, then six rainbow colours - some claims it should be seven, two blue, but I don’t listen to that! - so the background colour again before the second part of the arch and its six colours and finally the background colour again in the other edge. That will be 15 bobbins at the same time and I think it will be just too much for my nerves! So I thought about again and will now make the half of it with “just” eight bobbins, start in one corner and stop somewhere on top of it either at the shoulder seam or possibly bend it a bit more and end up at the sleeve seam or may be even just under the armpit. I just can’t make up my mind! Takes very gratefully any suggestions!

And so I found a lovely pattern that I just have to make for Tristan! Have to do a deep dive in my stash, but unfortunately I don’t think I have enough of an appropriate quality so it'll probably be an additional purchase. Otherwise, I have now fully understand that I have to use up the yarn I have, there are huge amounts of them and the time is limited after all, either I want it or not.

Skatt eller skräp? / Treasure or rubbish?

2011-03-18T11:55:00.006+01:00

Det är helt ofattbart så mycket man samlar på sej genom åren, i synnerhet om man har tillgång till skapliga förrådsutrymmen.

Vi har haft skapliga förrådsutrymmen och är troligtvis dessutom ovanligt välförsedda med samlarinstinkter. Här kastas ingenting i onödan inte, och i synnerhet inte om det haft något med barnen att göra.

Tack och lov har vi flyttat ett antal gånger genom åren, så en viss utrensning har trots allt skett, på något sätt har vi lyckats byta ner oss för varje flytt just vad det gäller förrådsutrymmen. Det vi har nu är mikroskopiskt, och lådorna har staplats från golv till tak som tegelväggar, i flera led. Vad som gömmer sig i alla dessa lådor är en väl förborgad hemlighet – än så länge! Men att det är övervägande leksaker, barn- och ungdomsböcker och gamla juldekorationer tillverkade på dagis har vi nog en rätt klar bild av.

Och det är här verkligheten kommit ikapp oss! Det är ju nu allt är sparat till, det är nu våra barns saker ska lämnas över till deras barn. Det är inte vid vår bouppteckning någon gång i en diffus framtid detta ska delas upp, det är nu, helst i går!

Vi har varit uppe och skrapat lite på ”väggen”, tagit ner någon enstaka låda i taget, till absolut ingen som helst nytta. Men så äntligen kom vi på lösningen: RUT! Det finns ju hur många hemserviceföretag som helst nu som för en högst human summa åtar sej just sådana uppdrag. Och för några dagar sen kom det hit två pigga, starka och raska ungdomar som på en timme tömde hela vinden och snyggt och prydligt staplade upp lådorna i gästrummet. Nu kan vi i lugn och ro gå igenom låda för låda, kasta efterhand och sortera på lämpligt sätt. Tjejgrejer till Poppy, killgrejer får delas i tre lika delar, böcker efter åldersgrupp o.s.v. Däremot tror jag inte någon vill ha de gamla, nu tämligen tilltufsade smällkaramellerna som tillverkades av hushållspappersrullar och crêpe papper på dagis. Så ej heller tror jag våra gamla 70-talsgardiner kommer att efterfrågas i någon högre grad, eller gammalt utrangerat uddaporslin som satts undan – men det var ju trots allt helt, inte kan man kasta sånt?

It is unbelievable how much you collect over the years, especially if you have access to decent storage spaces.

We have had decent storage space and are probably unusually well-stocked with collecting instincts. Nothing will be thrown away if not absolutely necessary and especially not if it had anything to do with the kids.

Thankfully we have moved several times over the years, so a purge has after all taken place now and then. We have managed to get smaller and smaller storage spaces for each move. What we have now are microscopic, and the boxes are stacked from floor to ceiling as brick walls, in several stages. What is hidden in all these cases is a well hidden secret - so far! But I think we have a fairly clear picture of that it mostly is considered by toys, children's books and old Christmas decorations made in kindergarten.

And this is where reality caught up with us! It's now everything is saved for, it is now our children's things to be handed over to their children. It is not in our inventory at some point in some vague future that will be divided, it is now, preferably yesterday!

We have been up and scratched at the "wall", taken down a single box at a time, to absolutely no avail. But then finally we got the solution! There are many home services business now that as a most humane sum commits exactly that kind of missions. And some days ago a couple of young and strong men came, in an hour emptied the whole attic and neatly stacked up the boxes in the guest room. Now we can calmly go through the boxes, throw afterwards and sort appropriately. Girl stuff for Poppy, boy stuff may be divided into three equal parts, books by age group, etc. However, I do not think anyone wants the old, now rather disheveled Christmas decorations produced from paper towel rolls and crepe paper in kindergarten. So neither I think our old 70's curtains will be in demand to any great extent, or old odd porcelain set aside - but it was, after all, unbroken, no one can throw that away?

Men den här bara måste jag visa! Det är min brudklänning, som det nu är 40 år och en månad sen jag använde. Det var min mamma som stickade den. Inte som brudklänning, hon hade börjat på den redan under hösten, men så slumpade det sej så att den blev klar just i tid och passade alldeles utmärkt för ändamålet. Men sen dess har den aldrig blivit använd, stickade klänningar – eller klänningar överhuvudtaget – har väl aldrig varit min melodi. Förstår faktiskt inte varför mamma fick för sej att sticka en till mej. Hon var inte ens någon särskilt flitig eller entusiastisk stickare. Ja, ja, ett av detta livets mysterier.

But this I just have to show you! It is my wedding dress. It is now 40 years and one month ago I was using it. It was my mother who knitted it. Not as a wedding dress, she had started it already in the autumn, but then it was finished just in time and fitted perfectly for this purpose. But since then it has never been used, knitted dresses - dresses at all - has never been my melody. Really do not understand why my mother decided to make it for me. She was not even a particularly busy or avid knitter. Well, well, one of the mysteries of life.

Sakta men säkert / Slowly but surely

2011-03-12T14:16:00.003+01:00

Nu har det gått 6 x 3 veckor sedan jag påbörjade cellgiftsbehandlingen och enligt alla gängse regler är det dags för kroppen att få vila ett slag. Behandlingen tar styggt på både gott och ont, och jag är numera trött som en nyföding. Tio timmars nattsömn och ett par tupplurar på en timme eller två på dagen tillhör numera rutinerna. Inte är det kul, men nu ser jag verkligen fram emot att – förhoppningsvis! – återfå en del av krafterna inom en inte alltför avlägsen framtid. Dessutom ska naturligtvis hela härligheten utvärderas. På tisdag är det dags för en skiktröntgen av alla berörda delar och nån vecka senare får jag veta resultatet. Har det hänt något och i så fall i vilken riktning? Spännande, för att inte använda överord.

Den här sviktande orken har även påverkat stickandet. Det låter inte klokt, men till och med det har varit för mycket ibland.

Now it's been 6 x 3 weeks since I started the chemotherapy treatment and according to all applicable regulations it is time for the body to rest for a while. The treatment takes both good and bad, and I am now tired as a newborn. Ten hours sleep in the night and a couple of naps for an hour or two during the day belong to the routines nowadays. It’s not fun, and now I'm really looking forward to - hopefully! - recoup some of the strength in the not too distant future. Then it all, of course, will be evaluated. On Tuesday it's time for a tomography of all relevant parts and a week or so later I will get to know the result. Has something happened and if so in what direction? Will be interesting, for not using exaggeration.

This failing strength has also affected the knitting. It sounds crazy, but even that has been too much sometimes.

Men en del har jag i alla fall fått gjort, t ex är jag rätt långt kommen med en liten overall i Novita Wool till Eddie. Den är önskad för att efterträda den tjocka overall han har nu, när har är ute och promenerar i sin bärsele. Och den är det lite bråttom med, den kommer väl att passa under mars och april, när väl maj kommer bör den förhoppningsvis vara för varm. Har nu bara ett par centimeter kvar upp till armhålan, men har ännu inte bestämt mej för vilken typ av ärm jag vill ha. Rak, upplockad från ärmhålskanten och stickad neråt eller en raglan nerifrån och upp? Till raglans fördel talar att jag då kan göra hela oket i ett stycke, tycker det är lite tetigt att börja om på det ena stycket efter det andra och dessutom få dem lika långa! Ja, smidigare blir det faktiskt också, om man tänker efter. Hur man än bär sig åt blir det en liten kant när man plockar upp maskor och vi vill ju inte ha några obehagliga kanter, eller hur? Jo, det blir nog raglan …

But in all cases some has been made, for example I’m right now working with a small coveralls in Novita Wool for Eddie. It is supposed to replace the heavy one he has now when they are out for walks in her baby carrier. And it is a bit of a hurry, it will fit well in March and April, once in May it hopefully will be too warm. Have now just an inch left up to the armpit, but I still have to decide what type of sleeves I want. Straight, picked up from the armhole edge and knit down or raglan, bottom up? As benefit for the raglan is that I can do the yoke in one piece, think it's a bit annoying to start over and over again with the parts and get the same length of them! And if you think about it, it is smoother as well. There will always be a slight edge when picking up stitches and we do not want to have some unpleasant edges, right? Looks like it will be raglan…

Besök hos Poppy / Visited Poppy

2011-03-07T16:25:00.005+01:00

Nästan en hel vecka har vi nu spenderat med vår marsipanros Poppy och lillebror Eddie. Mycket roligt hinner man med, synd bara att gamla farmor har så ont om ork. Men till och med det fick vi att fungera, var det middagslursdags för Poppy så var det definitivt dags för farmor, och bums i säng med bägge! Sen kunde vi sätta igång med nya krafter ett slag senare.

We have now spent almost a whole week with our Poppy and baby brother Eddie. We had a lovely time, just too bad that old grandma don’t have more strength. But even that we worked out, when it was time for a mid day nap for Poppy, it was definitely time for grandma, and right in bed with both! Then we could start with new strength a bit later.

Inte blev det särskilt mycket stickat heller, mest under bilturen. Det är en hemlig teststickning på gång, så det är inte mycket att visa där, men en socka till mej själv har jag faktiskt på gång också. En tå-upp och med kortvarvshäl. Tå upp har jag gjort förr, det jag har emot det är egentligen svårigheten att få mudden tillräckligt löst avmaskad sen, men det är trots allt ett överkomligt problem. Men nu skulle jag alltså för första gången göra en kortvarvshäl. Och den tycker jag inte om! Inte kunde jag sitta och Googla om det eller kolla in på YouTube, nån måtta på nörderiet får det väl vara, så jag läste och tittade på bilden och läste igen och försökte tänka klart och redigt. Men det funkade alltså inte. Jag gjorde de här korta hälvarven över hälften av maskorna, alltså motsvarande som när man gör en hällapp, men då hade jag kommit ner till minimiantalet maskor efter bara 2,5 cm i stället för de 5 cm som det skulle ha tagit enligt mönstret. Men eftersom sockan är randad tycker jag inte det ser ut som om de korta varven börjat runt allihop. Fattar ingenting just nu, får väl sätta mej och kolla runt på YouTube till en annan gång. Den här blir det i alla fall ingenting med. Ja, ja, man kan inte lyckas jämt och förhoppningsvis lär jag mej det till en annan gång. Kan ju vara kul att ha lite olika varianter.

It was not much knitting either, mostly during the car ride. There is a secret test knitting going on, so there is not much to see there, but I also made the main part of a sock for myself. A toe-up with short row heel. I have done toe-up before, what I have against that is the difficulties to get the cuff edge loose enough when it’s time to bind off, but it is not that big problem. But now I, for the first time, should make a short row heel. And I do not like it! I couldn’t sit and Google about it or check out on YouTube, it has to be some limits! So I read the pattern over and over and looked at the picture and read it again and tried to think clearly. But that did not help a bit. I made these short rows over half the numbers of stitches, just as I do when making a common heel flap. But then I had come down to the minimum number of stitches after only 2.5 cm instead of the 5 cm that it would be according to the pattern. But because the sock is striped I do not think it looks as if the short rows begun around them all. Do not get it right now, have to look around on YouTube for another time. This will in all cases be frogged. Well, well, you can not be successful all the time, can you? Hopefully I will learn some time. Could be fun to have some variations.

Dino's

2011-02-27T23:34:00.004+01:00

Nu har jag äntligen gjort klart dinosaurietröjan och medhörande mössa till Alex. De ligger på tork nu, får se om de hinner torka i tid för att gå iväg med posten i morgon. Inte helt säker, och går inte det får de ligga till sej här en vecka. På tisdag morgon åker vi nämligen till Stockholm för att hälsa på våran Poppy och lillebror Edward. Eller Eddie som jag nog tror att det blir, lite lättare och mjukare till en sån liten parvel. Kommer hem nästa lördag.

Till resestickning ska jag ha en kofta till Poppy, en hemlig teststickning för CutiePieDesign. Och som reserv – en sån kan väl knappast vara utan? – får det bli ett par booties till Eddie. Håller också på med en kanin till honom, men den är i alltför många olika delar för att vara bra att ta med, så den får allt ligga till sej här hemma. Fast tänk om det inte räcker? Kanske bäst att packa ner garn och stickor till ett par sockar, om det skulle krisa till sej. Ja, jag vet, naturligtvis blir det inte många minuters stickning per dag när vi väl är där, med det är allt en ryslig massa timmar i bilen och det är allt bäst att gardera sej för alla eventualiteter.

Now I've finally finished the dinosaur sweater and hat for Alex. They lie out to dry now, will see if they will be dry in time to send away with the mail tomorrow. Not quite sure, and if not the have till next week. On Tuesday morning we will go to Stockholm to visit our Poppy and baby brother Edward. Or Eddie that I think it will be, a bit little lighter and smoother for such a small one. Coming home next Saturday.

For travel knitting, I have a cardigan for Poppy, a secret test knitting for CutiePieDesign. And as a reserve - you can hardly be without such, can you? - may be a pair or booties for Eddie. I’m also working with a rabbit for him, but it is in too many different parts to be good to bring with me, so it have to stay at home. Though what if it is not enough? Maybe best to pack yarn and needles for a pair of socks, if it will be crisis. Yes, I know, of course it will not be many minutes of knitting a day when we get there, but it's an awful lot of hours in the car and it's best to be safe than sorry!

Karamell / Sweetie

2011-02-22T11:46:00.002+01:00

Måste bara visa den här lilla karamellen jag just fått färdig. Tyvärr syns det inte att den är översållad av små, glittriga glaspärlor, men tack och lov syns de i levande livet i alla fall. Det här är nog, som jag sagt tidigare, det mest meningslösa och opraktiska jag någonsin gjort, men jag njöt varenda minut jag höll på med den! Och lite flärd måste man väl kosta på sej?

Det har varit en teststickning för Ewelina Murach och det gick åt två nystan Drops Kid Silk.

I just have to show this little sweetie I just finished. Unfortunately you can’t see that it is studded with small, glittering glass beads, but thankfully they show up in real life anyway. This is, as I said before, the most pointless and impractical I've ever done, but I enjoyed every minute of it! And it has to be some frivolity in the life as well, hasn’t it?

It has been a test knit for Ewelina Murach and I used two balls of Drops Kid Silk for it.

WIP's

2011-02-17T12:52:00.002+01:00

Nu har jag gjort färdigt själva kroppen på Alex’ dinosaurietröja och dessutom klippt upp för ärmarna. Det går riktigt behändigt nu, kändes faktiskt inte alls särskilt konstigt eller kusligt att sätta saxen i den. Men jag ska aldrig göra om det misstaget som jag gjorde med tigertröjan, där fortsatte jag – helt enligt instruktionerna – att sticka hela vägen upp till halsen, och inte bry mej om var ärmarna skulle in. Men så har jag läst på andra håll att det är lämpligt att maska av några maskor där ärmhålet skall vara. Det gjorde jag nu, och la upp nya och lite fler maskor på nästa varv, och hade på så sätt inga som helst problem med att måtta in hur långt jag skulle klippa, och hade dessutom fyra extra maskor att sy och klippa i. Det var skillnad, det!

Now I have finished the body of Alex's dinosaur sweater and also cut up for the sleeves. It is really handy now, I felt actually not all that scared or weird to put the scissors in it as I used to. But I'll never do that mistake as I did with the tiger sweater, where I continued - according to the instructions - to knit all the way up to the neck, and didn’t bother to where the sleeves would be. But then I read somewhere that it is a good idea to bind off a few stitches where the armpit will be. I did so now, and casted on new and a bit more stitches on the next round and had in that way no problem with how far I should cut and also had four extra stitches to sew and cut in. It was really a big different!

En annan halvfärdig skapelse är Snowflake till Poppy. Det är förmodligen det mest opraktiska för att inte säga meningslösa jag någonsin gjort, men den är så läcker!!! Ljust rosa mohair med spetsmönster och en hel massa glittriga små glaspärlor, en dröm för en liten redan klädtokig prinsessa, men den som ska stå för skötseln … Ja, ja, en gång kan den väl i alla fall användas. Fast Jan hävdar att hålen i mönstret är så stora så all smuts och allt klet kommer att falla emellan och sugas upp av det som är under. Vem vet, det kanske är så vist inrättat?

Another half-finished creation is Snowflake for Poppy. It is probably the most impractical and useless thing I've ever done, but it is so delicious! Bright pink mohair with lace pattern and a whole bunch of sparkly little glass beads, a dream for a small, already clothing mad princess, but the poor one who is supposed to take care of it ... Yes, yes, it may be used once in all cases. Jan is claiming that the holes in the pattern are so large that all dirt and all tracing will fall between the yarn threads and be absorbed by what is underneath. Who knows, perhaps it is that wisely set up?

2011-02-15

2011-02-15T23:10:00.003+01:00

Idag har vi fått vårt fjärde barnbarn, våran stora lilla Poppy har fått en lillebror! En liten kille som inte är så liten, 4.220 gr och 53 cm lång.

Today we have got our fourth grandchild, our big little Poppy has got a baby brother! A small guy that not is that small, 4.220 gr and 53 cm tall.

Teststickningar / Test knittings

2011-02-14T23:26:00.005+01:00

Nu har jag gjort klart den första testsockan i Fair Isle mönster. Mycket märklig historia, måste jag säga. Inte någon som helst ordning i någon ände på den här teststickningen, Men nu är som sagt den första klar och jag är skapligt nöjd med den, om än inte på grund av utan snarare trots beskrivningen. Hoppas nu bara att de ska passa Karin. Ska nu ta itu med nästa, den här gav jag mej inte på att sticka bägge på en gång. Tyckte det verkade lite väl rörigt med fyra olika nystan i omlopp samtidigt.

Now I have finished the first test sock in Fair Isle pattern. It’s quite a strange story, I must say. Not any kind order of this test knitting, but now the first one is finished and I am fairly happy with it, even if it is not because of but rather despite of the instructions. Now I just hope that they will fit Karin. I will now start with the second one, I didn’t dare to knit both at the same time. Thought it seemed a little too cluttered with four balls of yarn in circulation.

Min andra teststickning, som är av helt annan ordning, flyter på bra. Det är en tröja till Poppy, i Drops Kid Silk Mohair, med en massa glittriga små pärlor instickade i spetsmönstret. Detta kommer alltså att bli ett helt nödvändigt tillskott i vår prinsessas garderob, vilken 14-månaders ung dam skulle kunna klara sej utan en sådan här kreation? Vadå praktiskt? Det bryr sej faktiskt varken Poppy eller jag oss om, skötseln lämnar vi med varm hand vidare till föräldraskapet.

My second test knitting, which is of quite another order, is moving on well. It is a sweater for Poppy, in Drops Kid Silk Mohair, with a lot of sparkly beads knitted in the lace pattern. This will therefore be an essential addition to our princess wardrobe, a 14-month young lady could hardly be without such a design, could she? What do you mean with practically? Either Poppy or I actually care, we leave that with warm hands to the parents.

Framåt / Forward

2011-02-09T14:38:00.008+01:00

Det rör på sej bland stickor och nystan. Har fått klart en del grejer, och det som gläder mej allra mest är att jag äntligen är klar med de broderade kaninerna på Poppys tröja. Om broderade kaniner tycker jag inte, i synnerhet inte när de är broderade i pälsgarn! Nu är eländet ivägskickat och jag vill inte höra ett ont ord om dem! Jag skulle inte ha några som helst problem med att sticka en sådan tröja en gång till, men då kommer kaninerna att stickas i en lång rad runt hela tröjan, i stället för blomsterraden.

It’s moving among the yarns and the needles. I have finished some things and what pleases me most is that I finally finished the embroidered rabbits on Poppy's sweater. I do not like embroidered rabbits, especially when they are embroidered in fur yarn! Now the misery is sent away and I do not want to hear a bad word about them! I would not have any problem with knitting such a sweater again, but then the rabbits will be knit in a long line around the body, instead of the flowers line.

Betydligt lugnare för nerverna var dinosaurietröjan till Tristan. Lite i mörkaste laget, tyvärr, hoppas den inte kommer att upplevas som alltför dyster och tråkig.

Significantly quieter for the nerves were the dinosaur sweater for Tristan. It turned out a bit too dark, unfortunately, hope it not will be perceived as too gloomy and dull.

I den trilogin är det nu bara Alex’ dinosaurietröja kvar, och där har jag just precis börjat med mönstret. Återkommer med bild när det finns något att visa.

In this sweater trilogy, it is now just Alex's dinosaur sweater left and there I have just started with the pattern. Will be back with pictures when there is something to show.

Våran Poppy ska bli storasyster i nästa vecka, och då vore det väl lämpligt med en alldeles egen liten baby? En sån är också på väg, och lite extrakläder har det blivit till den också.

Our Poppy will be big sister next week, and then it would be quite appropriate to get a very own little baby, wouldn’t it? One is on the way, and has some extra clothes with him as well.

Jag har alldeles nyss börjat på en ny teststickning, en helt och hållet opraktisk tröja till Poppy, enbart för syn skull men för övrigt totalt meningslös. Spetsmönstrad mohair till en ettåring? Inte något förstaval när det gäller skötsel, men visst kan man väl få ha lite flärd också? Men den får vänta lite till med att visas upp, har som sagt just bara börjat.

I have only just begun with a new test knitting, a totally impractical sweater for Poppy, just for sight's sake, but otherwise totally useless. Lace-patterned mohair to a one year old? Not a first choice in terms of management, but of course you could get a little vanity too? But it will have to wait a bit to show, as I said I have just only begun with it.

Och sist men inte minst, tusen tack Manduzana för den fina awarden! Men jag bryr mej inte om att skicka den vidare till någon speciell, kan inte välja ut några av alla mina favoritbloggar, se den långa listan här till vänster!

Hemma igen / Back home again

2011-02-06T23:30:00.004+01:00

Så fort två och en halv dag går! Åkte i onsdags iväg till London och mina favoritkillar i onsdags morse, kom precis lagom fram för att följa med för att hämta Alex på dagis. Puss och kram och presentation av fröknar och kompisar.

Sen blev det inte mer dagis den veckan, torsdagen gick till stor del åt till förberedelser – det kräver noga genomgång av affärens läckerheter – till picknick i vardagsrummet. Filt och papperstallrikar och sugrör och frukt och härlig juice och kex och kakor och … ja, mycket är det som behövs. Dessutom gick det åt en rejäl rulle hushållspapper för att hålla det värsta kletet stången innan det var dags för slutlig sanering, men vadå, lyckat var det!

How soon two and a half days goes! I went off to London last Wednesday to see my favourite guys, and arrived just in time up to meet Alex at nursery. Hugs and kisses and the presentation of teachers and friends.

Then there was no more nursery that week. Thursday was devoted to the preparation - it requires careful examination of the shop's delights – of a picnic in the living room. Blanket and paper plates and straws and fruit and delicious fruit juice and biscuits and cakes and ... well, much is required. In addition, it went to a big roll of paper towels to keep the worst mess away before it was time for final clean-up, but so what, it was successful!

Tack och lov var gamla mormor inte värre däran än att det gick att leka med både briojärnväg och lego, bara gamlingen fick vila en stund nu och då. Och vi hade så underbart roligt!

En tur till lekparken hann vi också med, men vädret var tämligen vresigt. Stormigt och kallt, men både hassel, forsythia och tusensköna blommade, en otrolig kontrast till snödrivorna jag lämnade här hemma.

Men som sagt, ett par dar går rasandes fort och alldeles strax var det lördag morgon och dags att åka hem. Nu dröjer det till påsk tills nästa gång, och jag längtar redan!

Thank goodness old grandmother was not in worse shape than it was possible to playing with both brio train and Lego, if just the old lady had a rest now and then. And we had such wonderful fun!

We had also a trip to the playground, but the weather was quite surly. Stormy and cold, but both hazel, forsythia and daisies bloomed, an amazing contrast to the snowdrifts I left here at home.

But as I said, a couple of days go terrible fast and very soon it was Saturday morning and time to go home. Now we will not meet until Easter, and I can not wait!

London nästa ... / Next London

2011-02-01T20:32:00.005+01:00

De här knästrumporna har jag stickat till Karin. Eleganta och exklusiva, eller hur? Och inte kan man skicka något så storslaget med Posten, det vet man ju hur de slänger runt med brev och paket. Nej, för säkerhets skull packar jag ner dem, ömt och omsorgsfullt, i en resväska och ger mej i morgon iväg till London med dem. Inte för att jag längtar mej galen efter våra favoritkillar, oh nej, det är bara för att strumporna ska komma fram ordentligt :-)

Åker som sagt i morgon bitti och åker sen hem på lördag morgon. Inte blir det många dagar, men det är en kompromiss mellan känsla och förstånd.

I have just finished these knee socks for Karin. Elegant and exclusivity, right? And no one can send anything that great with the Mail, everyone knows how they throw around with letters and packages. No, I have better pack them, tenderly and carefully, in a suitcase and go away to London with them, tomorrow morning. Not because I longs crazy for our favourite guys, oh no, it's just to be sure the socks will arrive properly :-)

As I said I will leave tomorrow morning and then go home again at Saturday morning. It will not be many days, but it is a compromise between emotion and sense.

Nåt annat lite mystiskt jag har börjat på är en teststickning av ett par raggsockor i Fair Isle mönster. Vet ärligt talat inte vad jag ska tro om det, mycket verkar lite upp och ner. De är väldigt vida vid ankeln, sen smalnar de av över hälen – de stickas som en tub, utan hällapp – för att ökas igen för resten av foten Motiveringen är att de ska töja ut sej på lämplig ledd vid användande, men min erfarenhet av Fair Isle är inte precis de elastiska egenskaperna. Men om det är så är de ganska läckra, så det kan vara värt ett försök. Men eftersom det är ”one size fits all” så får jag se vem de eventuellt kan bli lagom. Blir de användbara hoppas jag de kommer att passa nån raggsocksmänniska!

Something else, quite odd, I have started lately is a test knit of a pair of socks in Fair Isle pattern. Honestly I do not know what to think about it, a lot seems a bit upside down. They are very wide at the ankle, then it’s decreases over the heel - the are made as a tube, without heel flap - to be increased again for the rest of the foot. The motivation is that they will stretch out in the appropriate led when they are on the feet, but my experience of Fair Isle is not the elastic qualities. But they look quite delicious, so it might be worth a try. But because it's "one size fits all" I have to see who they might fit. If they will be useable, I hope they will fit someone that likes this heavy kind of socks!

Inte så kul / Not that fun

2011-01-29T16:33:00.005+01:00

Men först något jätteroligt. Jag vann en uppsättning ansiktskrämer av Pärlmudden! Tack söta, rara, det ska bli jättekul att prova de här.

But first something fun. I won a set of facial creams from Pärlmudden! Thank you, it will be great to try these.

Många roliga tröjor är på gång, men så plötsligt är de inte så roliga längre, snarare väldigt o-roliga.

Poppys kanintröja har verkligen varit rolig att sticka, och jag har sett fram emot att få den färdig. Så till slut var det bara själva kaninerna kvar. Dessa små djä…r skall broderas på magen, över blomsterbården där det redan är dubbelt garn, och de ska broderas med pälsgarn, samma lurv som det gröna ”gräset”. Undrar vad det är för en övermänniska som broderat på mönstrets förlaga?! Kan väl säga så mycket som att vi inte spelar i riktigt samma division. Mina skapelser blir hårda, kantiga, totalt o-kaniniga och dessutom är det både si och så med lurvet, för det fastnar i stygnen när jag syr  Men det verkar helt omöjligt att sprätta upp i det här skedet, så nu får det bli som det blir. Och tvärt emot alla andra tillfällen så kräver jag och mina tilltufsade nerver rejält med tjocka, feta lögner när tröjan tas emot. Jag vill, behöver, kräver en uppsjö komplimanger för de underbara skapelserna, något liknande (helt sant i och för sig) har aldrig tidigare skådats, o s v. Glöm inte detta, Poppy! Gamla farmor behöver lite plåster på de uppkomna självkänslosåren.

Many funny sweaters have been on the needles lately, but suddenly they are not so funny anymore, rather very not-fun-at-all!

Poppy’s rabbit sweater has been really fun to knit, and I've been looking forward to the completion. So at last it was just the bunnies left. These small #@% has to be embroidered on the front, over the flower border where it already is double yarn, and they will be embroidered with fur yarn, just as
the green "grass". Wondering what kind of a superman it was who embroidered them on the pattern model?! Could say as much as we do not play in quite the same division. My creations are hard, angular, total un-rabbit-like and moreover, they are not fury at all, because it gets lost in the stitches! But it seems quite impossible to rip up on this stage, so now it'll be just as it becomes. And contrary to all other times, I and my nerves really call for thick, fat lies when the sweater is received. I want, need, require a plethora of compliments for the wonderful creatures, something like that (quite true in itself) has never been seen before, etc. Do not forget this, Poppy! Old Granny needs some patches on the resulting wounds of the self-esteem.

Nu har jag också gjort klart bakstycket på Tristans dinosaurietröja och sytt ihop delarna. Gick faktiskt tämligen smidigt. Men då uppdagas det att rullkanten, som var tänkt bestå av 8 varv grönt garn och inget mer, bara fortsätter och fortsätter att rulla sej! På det här sättet kommer halskanten och nederkanten att mötas någonstans på mitten. Min första tanke var att jag nog borde klippa bort det gröna, plocka upp maskorna underifrån och sticka en vanlig resår där, och då naturligtvis göra likadant på ärmarna och i halsringningen. Men så dök tanke nr två upp, och här hoppas jag nu få lite råd och dåd av er som har mer erfarenhet av detta än jag, vad kommer att hända när jag tvättat tröjan? Blir det någon skillnad eller kommer det att återgå till ursprunget så snart den torkat? Snälla rara, hjälp!!!

Now I also have finished the back of Tristan's dinosaur sweater, and sewed the pieces together. Actually it went fairly smoothly. But then I discovered that the rolled hem, which was supposed to consist of 8 rows green yarn and nothing more, just continues and continues to roll! In this way, the neck edge and bottom edge will meet somewhere in the middle. My first thought was that I should cut off the green, pick up stitches from the bottom of the red and knit a regular rib hem, and then of course do the same at the sleeves and the neckline. But then, thought number two and here I now hope to get some help and advice from you who have more experience with this than I do, what will happen when I have washed the sweater? Will it be any difference or will it go back to the origin as soon as it dried? Please, help!

Tuffa tröjor / Cool sweaters

2011-01-25T18:47:00.010+01:00

Nu är det mest roligheter på gång. Kan väl behövas i vintermörkret? Hoppas i alla fall att de ska falla ungfolken i smaken, när de väl är klara, de här tröjorna som nu är på gång.

Now it is the mostly funny things on the needles. Suits fine in the winter darkness, doesn’t it? I hope at least that they will be well accepted, once they are completed, these sweaters that now are in progress.

Först ut och längst kommen är en kanintröja till Poppy. Snart klar, saknas bara halskant och kaniner på magen som skall broderas dit. Hur nu det ska gå till, broderi är inte min bästa gren. Men jag ska göra så gott jag kan och hoppas på att lurvgarnet det ska göras i villar bort ojämnheter och andra tillkortakommanden. Och våran Poppy är så snäll så hon anklagar inte gamla farmor om det inte är helt perfekt, tack och lov!

The first one is a bunny sweater for Poppy. Soon finished, lacking only the neck edge and the rabbits that will be embroidered on the stomach. How now that will be done, embroidery is not my best subject. But I will do my best and hope that the shaggy yarn it will be done with will hide imperfections and shortcomings. And our Poppy is so kind, so she will not blames old grandmother if it is not absolutely perfect, thank goodness!

En lite tuffare historia är på gång till Tristan. En stor dinosaurie på magen, skulle det kunna vara något? Tyvärr valde jag nog gnuttan för mörka färger, är inte helt nöjd med resultatet, men nu är det som det är och får bli bättre en annan gång. Mönstret är gjort med intarsiateknik och stickas därmed fram och tillbaka. Tänk på det, Tristan, vad jag gör för din skull! Jag som skyr ihopsömnad som pesten, har nu helt frivilligt givit mej in på detta! Jag vet, det finns ett sätt att sticka intarsia runt, men jag tyckte det verkade lite knöligt, tror jag ska öva på det med ett mindre projekt. Har just börjat på bakstycket nu och måste erkänna att det känns väldigt konstigt. Kan inte komma på när jag sist gjorde en tröja som skulle sys ihop.

A bit cooler stuff will be made for Tristan. A large dinosaur on the stomach, could it be something? Unfortunately I probably have choose a pinch of dark colours, are not completely satisfied with the results. But now it is as it is and may be better one another time. The pattern is made with intarsia technique and is because of that knitted back and forth. Think about that, Tristan, what I do for you! I, who shun sewing together like the plague, have now completely voluntarily chosen to do this! I know, there is a way to knit intarsia in the round, but I thought it seemed a little awkward, think I'm going to practice it with a smaller
project. Have just started on the back now and must admit it feels very strange. Can’t remember when I last made a sweater that would be sewn together.

Även Alex ska få en dinosaurietröja, men den har inte kommit så långt än. Mönstret kommer inte förrän uppe i ärmhöjd. Även där är jag rädd att jag valt lite för mörka färger, vet inte vad som plötsligt farit i mej.

Alex will also get a dinosaur sweater, but it has not gotten that far yet. The pattern will not be done until halfway the armhole. Even here I am afraid I chose a bit too dark colours, do not know what suddenly happened.

Och faktum är att jag faktiskt stickat en klänning till Poppy, men glömde ta ett kort på den innan jag skickade iväg den! Osedvanligt fånigt, men sånt händer. Däremot har jag fångat ett par halvfärdiga knästrumpor till Karin på bild.

And the fact is that I actually have knit a dress for Poppy, too, but forgot to take a picture of it before I sent it! How extraordinary silly, but these things happen. However, I caught a picture of a semi-finished pair of knee socks for Karin.

Ja, i många kommentarer har det konstaterats att jag tycks hinna med en hel del. Stämmer nog och har sina randiga skäl. Först och främst är det trots allt mest tämligen små grejer jag gör, det finns ju en sån obegriplig mängd roliga saker till småfolk och dessutom växer de ju ur det de får och då måste det ju kompletteras, eller hur? Och så är jag ju sjukskriven. Det är så sant som det är sagt, inget ont som inte har något gott med sej, jag har hur många sticktimmar som helst per dygn till mitt förfogande. Så det kan bli, tur att man inte är intresserad av tyngdlyftning!

Well, in many comments it has been considered that I seem to knit a lot. True enough, but it has its reasons. First and foremost, it is after all mostly pretty small stuff I do, there's such a lot of fun things for the youngest among us and they are growing out of what they get faster than it takes to knit them and then you have to replace them, right? And so, I'm sick. It is as true as it is said, every cloud has a silver lining with it, and I have now so many more of knitting hours a day at my disposal than a healthy working person. What a luck that I not am interested in weightlifting!

Jag vann! / I wan!

2011-01-18T23:09:00.009+01:00

Tusen tack En Tappad Maska för det underbara garnet jag vann! En härva lammull från Rowan, av Kaffe Fassett. Helt ljuvligt, nu vill det till att hitta nåt som det passar perfekt till.

Thank you En Tappad Maska for the wonderful yarn I won! The most beautiful lamb wool from Rowan, by Kaffe Fassett. No I just have to find out what to do with it.

Jans tröja ligger på is, tänker …

… och under tiden stickar jag, det befrämjar tankeverksamheten.

Jan's shirt is on the ice, thinking ...

... and while I knit, it promotes thinking.

En liten sovpåse till Baby Ru har nu blivit klar. Det har framkommit önskemål om en långärmad sådan, nu får vi se om det här fungerar.

A small sleeping bag for Baby Roo is now finished. It has been requests for a long sleeved one, now we will see if this works.

En liten kofta som jag hållit på med sen tidernas begynnelse är också klar. Liten och jätteläckra färger, borde väl gång som en dans. Men inte då, den har tagit månader! Fattar inte riktigt varför. I och för sig är garnet Schoppel Wolle Zauberball väldigt löst spunnet och stickan gick igenom garnet så fort jag inte höll ögonen på maskorna. Lite irriterande men motiverar inte helt och hållet segheten. Ja, det är väl ett av detta livs mysterier, nu är den i alla fall klar. Dålig fotograf är jag alltid, men den här var ovanligt klurig att få till. Tog drygt tio kort och alla ser suddiga ut. I och för sig är det lite suddiga övergångar mellan färgerna, men inte så här. Ytterligare ett mysterium?

A little cardigan that I have started a very long time ago is also finished. Small and with very cool colours it should have been done in no time. But oh no, it has taken months! Do not know why. May be because the yarn Schoppel Wolle Zauberball is very loosely spun and the needles went through the yarn as soon as
I not kept my eyes on the stitches. A bit annoying but do not justify how slow it has been. Yes, that's one of the mysteries of life, but now it is eventually finished. I am always a poor photographer, but this one was unusually tricky to get a decent picture of. Took over ten photos and they all look blurry. In itself it is a bit blurry transitions between the colours, but not like this. Another mystery?

Så har även januari månads sockar i YOSS blivit klara. Har tänkt dem till David. Inte dumt att ha en liten sporre, sockar kan det aldrig bli för många av. Fast nästa månad ska det bli ett par vantar, säsongens sista får vi väl anta.

So, the January socks in YOSS have become finished. Intend to give them to David. It’s great to have something that pushes me, it can never be too many socks. Next month it will be a pair of mittens, the last pair for the season?

Och efter alla dessa FO’n måste man ju börja på nåt nytt, eller hur ??? Först ut är en tröja till Poppy, en osedvanligt vacker sådan. Mönstret är från Sandnes Garn, Mix barn 0603 och heter Liten Kanin. Har aldrig stickat i sånt här pälsgarn tidigare, känns lite märkligt men kan nog bli uppskattat av våran prinsessa.

Har dessutom skaffat garn till varsin dinosaurietröja till våra favoritkillar, ser fram emot att börja med dem alldeles strax.

And after all these FO's I just have to start something new, haven’t I? First up is a sweater for Poppy, an unbelievably beautiful one. The pattern is from Sandnes Garn, Mix Children 0603 and is called Little Rabbit. I have never knitted with fur yarn before, it feels a bit strange but will probably be appreciated by our princess.

Have also bought yarn to a dinosaur sweater each for our favourite guys, looking forward to starting with them soon.

Dyrköpt läxa / Hard lesson

2011-01-14T16:39:00.004+01:00

Jag har stickat och stickat och stickat på Jans Pippi/fiskartröja i jag vet inte hur många veckor nu, och den har blivit större och tyngre för var dag. Jättebra. Ett slag i alla fall. När ärmarna var anslutna till kroppen och jag kommit halvvägs upp i oket var det bara att se den bistra verkligheten i vitögat. Det fanns inte en chans att det skulle vara tillräckligt många varv för att få ihop raglanintagningarna i tillräcklig mängd. Det är ett grovt garn, det kära Raggsocksgarnet och det finns bara inte utrymme för alla de varv som behövs, även om jag gör intagningarna på varje varv. Enda möjligheten är att fortsätta upp över huvudet, och något säger mej att det inte skulle uppskattas. Och detta skulle jag naturligtvis ha kollat upp och räknat ut redan innan jag satte igång med den överhuvudtaget! Så har jag lärt mej det.

Så här står jag nu med en nästan färdig men totalt oanvändbar tröja. Det är det jag alltid har sagt, Pippitröjor är ingenting för mej! Nu ska jag repa upp alltihop och lägga undan garnet till nåt senare och förhoppningsvis bättre tillfälle. Nu vill jag inte se åt det.

I've been knitting and knitting and knitting at Jan's Pippi / Fisherman sweater for I do not know how many weeks now, and it has become bigger and heavier every day. Great. For a while anyway. When the sleeves were joined to the body and I had come halfway up the yoke, I had to see the grim reality in the face. There was no chance that it would be enough rows for the decreases for the raglan. It is a heavy yarn and there is just no room for all the rows that will be needed, even if I make the decreases at each row. The only way is to continue over the head, and something tells me that it would not be appreciated. And of course I should have checked out even the row gauge and figured out everything before I started it at all! So now I've learned that.

So here I am with an almost complete but totally useless sweater. It’s just what I always said, Pippi sweaters are nothing for me! Now I'm going to rip everything up and put away the yarn for something else and hopefully better another time. Now I don’t want to see it.

Nej, då är det mycket roligare med den lilla spetskoftan till Poppy som jag sent omsider lyckades få tag i knappar till. Visst är det märkligt, jag har hur mycket knappar som helst i alla färger och storlekar, men att få ihop rätt färg och storlek i rätt antal, det låter sej inte göras så där utan vidare. Men vadå, kära LYSen ska ju leva också.

No, it's much more fun with the little lace cardigan for Poppy that I at last managed to get some buttons for. Isn’t it strange, I have a huge amount of buttons in all colours and sizes, but to find the right colour and size in the right numbers, that’s not easy. But so what, the dear LYS shall have an income as well.

Inte tid för stickning / No time for knitting

2011-01-10T18:04:00.008+01:00

En sån helg vi haft, ett sånt finfrämmat!!! Våran Poppy har varit och hälsat på och vi har haft väldigt mycket att göra. En sån tur att man har en ordningsam sondotter som kan hjälpa till att sortera allt som är i oordning. Och i oordning var det mesta, visade det sej. Det enda som inte behövde sorteras var alla leksaker vi dragit fram, de var redan så fint ordnade så de fick i princip vara.

What a weekend we have had, such lovely visitors!!! Our Poppy has been with us and we've had a lot to do. What luck to have such an orderly granddaughter who can help to sort everything that is in disarray. And almost everything was in disorder! The only thing that did not have to be sorted was the toys we had pulled up, they were already as well organized as they could be, in principle.

Lånad från Poppys blog / Borrowed from Poppy's blog

Men ta till exempel knapparna! Ja kära nån, ren katastrofordning. Till och med inne i lektunneln fanns det knappar

But take for example the buttons! Oh dear, pure catastrophe. There were buttons even inside the toy tunnel.

Men det fixade Poppan, och när de sen blev uppträdda på garn så man kunde hänga dem om halsen fick det äntligen godkänt. Mycket snyggt och klädsamt.

But it wasn’t any problems for our Poppy, and when they then became strung on a piece of yarn so you could hang them around your neck it finally was approved. Very neat and fashionable.

Från Poppys blog / From Poppy's blog

Plastpåsar, toalettpappersrullar, garner, ja det var en oändlig rad med osorterade prylar högt och lågt. Ett fasligt sjå hela tiden. Man blev faktiskt lite trött, tur att det fanns lite bekväma möbler mitt i all oordning.

Plastic bags, toilet rolls, yarns, yes it was an endless row of unsorted stuff, high and low. Really a hard job all the time. You could actually be a bit tired of it, lucky that there were some comfortable furniture in the middle of all the disorder.

Nytt år / New Year

2011-01-05T15:07:00.019+01:00

Nytt år, nya föresatser, förhoppningar, önskningar … Jag gillar nyår, det lovar allt, till intet förpliktigande.

Min föresats inför det nya året är att bli frisk, i alla fall åter till samma nivå jag var för ett år sen. Precis som ny är kanske lite övermaga att förvänta sej.

New Year, new intentions, hopes, wishes ... I like the New Year, it promise everything, without any formal.

My intention for the New Year is to get well again, anyway back to the same level I was a year ago. Just as new is perhaps a bit presumptuous to expect.

Så ska jag bli jätteduktig på att sticka sockar! Har anmält mej till Year of Stash Socks, en Ravelrygrupp som får tre nya sockmönster varje månad att välja mellan och ska förhoppningsvis även sticka ett av paren. Och det ska ske med garn som redan finns, man ska alltså inte under några förhållanden köpa nytt! För januari var det första ett mönster från en bok jag inte har och inte har lust att köpa, det andra skulle ha en stickfasthet av 20 maskor per 10 cm och något sådant sockgarn hade jag inte! Konstigt, livet är verkligen fullt av överraskningar. Så det fick bli det tredje, ”Vanilla Sock” som om jag förstått saken rätt kommer att bli ett stående inslag. Rakt upp och ner i slätstickning, punkt slut, bara för att alla ska kunna göra ett par inom gruppen varje månad. Har inte kommit så långt än, men om inte alltför mycket annat kommer i vägen ska det inte vara några problem att bli klar med dem. Har tänkt att David ska få de här med. Sen får jag kolla upp behovet hos övriga nära och kära, inför kommande månader.

So I'm going to be really good at knitting socks! I have joined Year of Stash Socks, a Ravelry group where you will receive three new sock patterns each month to choose from and will hopefully knit a pair of them. And it should be done with yarn from the stash, one should not, under any circumstances, buy any new! In January the first pattern was from a book I don’t have and not want to buy, the other had a gauge of 20 stitches per 10 cm and I had no such sock yarn! Strange, life is indeed full of surprises. So it got to be the third, "Vanilla Sock” as if I understood correctly, will be there as a safety line every month. Straight in stockinette stitches so everyone will be able to make a pair in the group each month. Have not get that far yet, but if not too many other things get in the way it should be no problem to finish them in time. I think David will get these, too. Then I will check up on the needs from the other in the family before the coming months.

Men det är det där med saker som kommer emellan. Förutom de här planerade sockarna har jag helt enligt planerna kommit igång med en kofta till Poppy. Har till och med kommit ganska långt på den, tänker den ska vara klar tills hon kommer och hälsar på oss på fredag.

But then it's all the things that come in between. In addition to these proposed socks I planed and started with a cardigan for Poppy. I have even come pretty far on it, think it will be finished until she comes to see us at Friday.

En sovpåse till lille baby Ru har jag också på gång, det börjar närma sej nu! Han kommer hit till vår vintriga värld den 15 februari, och till dess ska den i alla fall vara klar – hoppas jag.

Jans Pippitröja har vuxit en del, har sammanfogat kroppen med ärmarna, nu är det bara oket kvar.

A sleeping sack for little baby Roo I also have on the needles. It is approaching now! He comes here to our wintry world on February 15, and until that it shall in all cases be finished - I hope.

Jan's Pippi Sweater has grown a lot, have joined the body with the sleeves, now it's just the yoke left.

Men så nämnde Helene för ett par dar sen att hon inte får på sej något annat än leggings nuförtiden, och det är så kallt om benen. Det enda paret benvärmare hon har behöver hänga på tork titt som tätt. Och så kan man ju inte ha det! Vad är det för gräslig svärmor som inte fixat en hel hög långt tidigare? Men nu blev det alltså fart, och nu finns det ännu ett par. De är bara stickade rakt upp och ner med en mönsterbård som jag hittade i Colourwork Stitches.

But a couple of days ago Helene mentioned that she not is able to wear anything but leggings these days, and it's so cold on her legs, and the only pair of leg warmers she has have to hang to dry quite often. And one can’t have it like that! What an awful mother in law who not has fixed a bunch of them long ago! But now there are one more pair finished, at least something. They are just made in stockinette stitches with a pattern from Colourwork Stitches.

Men detta har gjort att de grejer som hade första prioritet för några dagar sedan halkade långt ner på listan i går. Och i går fick jag veta att garnaffären just fått hem mönsterhäftena till varsin tröja jag bara måste sticka till Alex (dinosaurier)och Poppy (kaniner). Men inte börja än, nej absolut inte! Väntar på ett annat mönster också, som ska bli en tröja till Tristan är det tänkt. Men så är det ju klänningarna till Poppy … vilket ska jag börja med? Eller ska jag kanske rent av sticka färdigt det jag har på gång? Dilemma, dilemma …

But this means that the stuff that had first priority a few days ago slipped far down the list. And yesterday I found out that yarn store just got pattern booklets for sweaters that I just have to make for Alex (dinosaures) and Poppy (rabbits). But I will not start with them yet, no absolutely not! I’m also waiting for another pattern as well, a sweater for Tristan. However, there are also the dresses for Poppy ... which will I start with? Or should I perhaps finish what I already have started with? Dilemma, dilemma ...

Otroligt! / Unbelievable!

2010-12-30T17:07:00.015+01:00

Nu, tro’t eller ej, så är tigertröjan färdig!!! Helt ofattbart, det kommer nog att ta ett slag innan jag verkligen inser det. I och för sig ligger den inte framme och påminner mej om dess existens längre, som den gjort sen halva april, men ändå. Den är redan på väg till våran Alex, vill till att inte ödsla en enda dag i onödan, har en känsla av att den snart är urvuxen.

Now, believe it or not, is the Tiger sweater finished! Completely incomprehensible, it will probably take a while before I really realize it. Of course it is not there reminding me of its existence any longer, as it has done since mid-April, but still. It's already on their way to our Alex, didn’t want to waste a single day in vain, have a feeling that it will soon be outgrown.

Med i samma låda finns också kalenderhalsduken till mamma Karin. Garnet tröt mot slutet, så jag fick hoppa över två dagars mönster, men har en känsla av att den nog ändå räcker. 2,30 m lång blev den efter en mycket lätt blockning.

In the same parcel is also the calendar scarf for mom Karin. The yarn became a bit short at the end, so I had to skip two days pattern, but have a feeling that it is enough anyway. After a very light blocking it is 2.30 m, don’t think it is any need for more.

Ja, så har pappa David önskat sej ett par sockar till, och då blir jag så rysligt stolt och glad och lycklig så de fick högsta prioritet och lyckades få till ett par enkla att skicka med den här sändningen också.

Yeah, so has dad David wished himself a new pair of socks, and then I get so very proud and pleased and happy so they received top priority and managed to get a simple pair finished for him to send with the other things.

Så var det då bara våran guldklimp Trissy kvar. Har gjort en bomullströja till honom, med en rad bilar som kör runt nederkanten, men morfar Jan tyckte den var nåt helt urbota blek och tråkig, så jag lovar dej Trissy att jag med det snaraste ska göra en mycket roligare. Inte gör det saken bättre av att den var helt omöjlig att fotografera, den är faktiskt inte fullt så tråkig i verkligheten som på det här kortet.

Then it was just our little treasure Trissy left. Have done a cotton sweater for him, with a number of cars driving around the bottom, but grandfather Jan thought it was so awfully pale and boring, so I promise you Trissy, that as soon as possible I will make you a lot more fun one. It don’t make things better that it was almost impossible to photograph, it is actually not quite as boring in real life as on this picture.

Men det var ju ytterligare en kalenderhalsduk på gång, som även den faktiskt var klar på utsatt tid. Den ska Helene få.

But it was another calendar scarf, too, which also actually was done in time. It will be for Helene.

Ja, det har blivit väldigt mycket färdigställt de senaste dagarna, så nu är det läge att börja på massor med nya saker!!!

En kofta med spetsmönster till Poppy är redan på gång, en klänning ska jag alldeles strax börja med, kan bara inte riktigt bestämma mej för om jag ska göra Tulips On My Hem eller Iris Baby Dress. En annan kofta är jag rysligt sugen på att göra till henne också, Sheep Yoke Baby Cardigan.

Mönster och garn till ett par benvärmare till Helene ligger också redo, Waterlily Leg Warmer.

Och nästa lite större projekt kommer att bli en dinosaurietröja till vår stora hjälte Alex, den tror jag faktiskt han skulle gilla. Sen är det bara det delikata sökandet efter ett spännande och fint mönster till vår guldklimp Tristan kvar.

Yes, it has been a lot of finished projects last few days, so now it's time to start a lot of new things!

A cardigan with a lace pattern for Poppy is already started and I will shortly begin with a dress for her, just can’t really decide whether I should do Tulips on My Hem or Iris Baby Dress. And I'm awfully tempted to make another cardigan for her too, Sheep Yoke Baby Cardigan.

Pattern and yarn for a pair of legwarmers for Helene is also waiting, Waterlily Leg Warmer.

And the next bigger project will be a dinosaur sweater to our great hero, Alex that I actually think he might like. So now it’s just the delicate searching of a great, exciting pattern for our gold nugget Tristan left.

Så vill jag önska er alla ett riktigt gott slut på det gamla året och ett

G O T T N Y T T Å R !

And I wish you all a very happy end of the old year and a

H A P P Y N E W Y E A R !

Dåligt resultat / Bad result

2010-12-23T15:12:00.009+01:00

Åh, kära nån så länge sen det är jag skrev något här! Stickat har jag gjort, och ätit, sovit, uträttat enklare ärenden … Men det har inte varit någonting att skriva om, hur trist som helst vad det anbelangar. Kalenderhalsdukarna är nästan men inte riktigt färdiga, Jans Pippi-tröja växer med en mönsterrand i taget, Alex’s tigertröja närmar sig sin fullbordan men har en liten bit kvar. En liten tröja till Tristan är så där kvartsgången, men ser inte mycket ut för världen. Med andra ord absolut ingenting att orda om än på ett slag.

Oh, dear now it’s a long time since I wrote something here! I have knitted and ate, slept, done simpler tasks of different kind ... But it has not been anything to write about, sad to say. The calendar scarves are almost but not quite finished, Jan’s Pippi-sweater is growing with a pattern report at a time, Alex's tiger sweater is close to its end but it is a little bit left. A small sweater for Tristan is quarterly done but isn’t much to show yet. In other words, absolutely nothing to talk about for the moment.

Förutom att jag nu har blivit klar med Gaudete, kalendersockarna. Och dem skulle jag helst vilja förpassa till ett mörkt hål och glömma. De är inte bra i en enda ände, faktiskt, och det tror jag är en kombination av min tafflighet och dåligt mönster.

För att börja från början är kanten urusel. Ingen resår utan en slätstickad kant som efter några varv skulle vikas in och uppläggskant och pågående maskvarv skulle stickas ihop. Den blev totalt oelastisk! Måste faktiskt rulla dem lite för att de inte går över benet där vaden börjar bli bredare. Har inte en aning om ifall andra lyckats med att få mer spänst i den, har faktiskt inte läst något negativt om den från annat håll. Så den biten får jag väl lasta min egen okunnighet för. Men icke förty är de hemska där. Sen är de alldeles för bylsiga över vrist, häl och hålfot och till slut var själva mönstringen avpassat för en mycket större fot än min. Sockan i sej kunde göras i ett flertal storlekar, men det gällde uppenbarligen bara på bredden. Fast inte heller där var det helt perfekt, jag valde den minsta och trots det är de alldeles för vida. På fotlängden gick just ingenting att göra om man ville ha med hela mönstret, fick välja mellan att göra hela mönsterpartiet och att sen panikavmaska för tån eller bryta mönstret i förtid för att få en normal tå. Jag gjorde det förstnämnda men fick den ändå lite för lång.

Ja, ja, man kan inte lyckas jämt! Nu ska jag börja med ett par alldeles släta, som första par i Year of Stash Socks. Börjar med ett par helt okomplicerade vad gäller mönster för att koncentrera mej på träning av att sticka två samtidigt. Är fortfarande inte helt på det klara med hur jag ska angripa hälkilen när jag har bägge på stickan samtidigt. Men jag har plockat fram boken 2-at-a-time, där finns det klart och tydligt förklarat, nu ska det bara praktiseras och nötas in.

Except that I now have finished Gaudete, the calendar socks. And I would prefer to relegate them to a dark hole and forget them. They are not good in any point actually, and I think it is a combination of my clumsily and bad pattern.

To start from the beginning, it’s a lousy edge. It’s no rib, just a plain stockinette edge that after a few rows should be folded and the cast on edge and the ongoing row should be knitted together. It became totally inelastic! As a matter of fact I have to roll them a bit, where the leg became too wide. Have no idea if others managed to get more elasticity in it, have not actually read anything negative about it from others. So I suppose it’s just me that failed with it. But nevertheless, they are horrible there. Then they are too wide over ankle, heel and arch and the pattern report was obviously meant for much larger feet than mine. The socks could be made in several sizes, but it was apparently only on the width. But not even there it was perfect. I chose the smallest size and yet they are far too wide. And it was just nothing to do about the foot length. If I wanted to have the entire pattern along the foot I had to decrease for the toe in panic, or I could skip the last centimeters of the pattern and decrease in normal ways for the toe. I did the former, but it still a little bit too long.

Well, well, you can’t succeed all the time! Now I will start with a pair of very simple stockinette socks, as the first pair of Year of Stash Socks. I’ll start with this so I can concentrate on training of knitting two at a time. It’s still not completely clear for me how to tackle the gusset when I have both of them on the needle. But I've seen it in the book 2-at-a-time, where it is clearly explained, now I just have to practice.

God Jul och ett Gott Nytt År!

Merry Christmas and A Happy New Year!

Spets / Lace

2010-12-15T13:29:00.009+01:00

Nu har jag visst snöat in på spets. Det är rysligt längesen jag stickade något spetsaktigt, om man undantar lite mönster på nån kofta och klänning till Poppy. Men sån där riktig sjalaktig spetsstickning har jag inte gjort på säkert ett par år. Men så fick jag syn på en adventskalenderstickning – alltså lite av en mysteriestickning, i 24 delar – av en halsduk med spetsmönster, och tyckte det lät lite småkul.

Now I’m stuck with lace. It's an awfully long time since I knitted something lace-like, with the exception of some lace patterns on a cardigan and dress for Poppy. But I have not done any of those real shawl-like lace knitting in at least a couple of years. But then I saw a calendar knitting - that is a bit of a mystery knitting in 24 parts - of a scarf with lace patterns, and thought it could be a bit of fun to join.

Men inte sjutton var det småkul, det var så in i bänken kul att jag letade rätt på en liknande för att köra parallellt. Så nu har jag två spetsmönstrade, vita halsdukar på gång. Färgen är väl det mesta de har gemensamt egentligen. Den första är betydligt vidare och längre och har helt separata mönster varje dag. Den andra är mer normalvid och -lång och har ett sammanhängande mönster även om det skiftar från dag till dag. Men bägge är precis lika roliga att göra. Karin och Helene ska få varsin.

But it was not just a bit of fun, it was so very fun that I was looks for something similar to knit at the same time. So now I have two lace-patterned white scarves on the needles. The colours are probably the most specific they have in common. The first one is much wider and longer and has completely separate patterns each day. The second one is more normal wide and long and has a consistent pattern, although it varies from day to day. But both are just as fun to make. Karen and Helene will get one each.

Men det där med längden är jag lite fundersam på. Använder aldrig denna typ av halsduk själv, har ett par sjalar jag vävde för 20 år sen och som inte är utbytbara. Men det gör att jag inte vet vad som är lagom när det gäller längd. Att det är en minimigräns är ju inte så svårt att räkna ut, runt halsen måste den ju nå, men det bör väl i rimlighetens namn finnas en maxgräns också? Den vida av de här två är efter 14 dagar 110 cm lång, oblockad bara lite lätt sträckt. Det skulle kunna innebära att den efter tvätt i dagsläget är åtminstone 135 cm och i slutändan då 230. Låter inte det rysligt långt??? Den andra är lite lätt sträckt 80 cm, uppskattningsvis 100 cm efter blockning och i slutänden då 170 cm. Det är en väldig skillnad. Snälla rara ni som vet, vad är rimligt och lagom???

But I am a bit concerned about the length. I never use this type of scarf myself, has a couple of scarves I weaved some 20 years ago and they are not interchangeable. But it means that I do not know what a comfortable length is. That there is a minimum limit is not that hard to figure out, it has to reach around the neck of course, but it should be a maximum limit as well, shouldn’t it? The bigger of these two is after 14 days 110 cm / 44”long, unblocked, and only lightly stretched. It could mean that after washing/blocking it is at least 135 cm / 54”now and could be 230 cm / 92” Doesn’t it sound awfully long??? The second one is 80 cm / 32”, approximately 100 cm / 40” after blocking and in the end 170 cm / 77”. It's a big difference. Please help me, what is comfortable and normal???

Men de här tar inte hela dagen att sticka. Lite annat blir det också och mest uppseendeväckande är en tröja till Jan. Han har länge pratat om att han vill ha en Pippitröja, och lika länge har jag vägrat. En gång i tidernas begynnelse, tror det till och med var innan Alex föddes eller möjligtvis strax efter, så stickade jag en pytteliten till honom. Själv hade han inte så mycket åsikter om den just då, men söta mor Karin bad om ytterligare en när han vuxit ur den första. Så blev det, men när den var klar lovade jag mej själv att aldrig mer göra en sån. Så fruktansvärt urbota tråkig! Och då hade jag i alla fall den andra gången stickat runt upp till armhålorna, vilket inte var vad mönstret förespråkade. Sen skulle ärmarna sys i. Klumpigt, klumpigt, klumpigt och dessutom tycker jag mönsterränderna är förbaskat tråkiga. Alltså bom stopp för fler.

Men skulle man inte kunna göra den i raglanmodell? Har haft det liggande i bakhuvudet ett gott slag, och så för lite sen fick jag se en sådan på Yll o Tylls blogg. JA, jäklar i min lilla låda, jag skulle överse med de tråkiga ränderna och göra en till Jan. Kanske är den lite i tjockaste laget, men han säger att han vill ha en tjock och då får det bli en tjock. Svarta Fårets Raggsocksgarn gör jag den i, och det har det goda med sej att det går undan. Är efter bara en vecka nästan uppe vid armhålorna och ska bryta för att göra ärmarna. Ska bara mäta ut var i mönstringen jag ska börja för att det ska stämma när de ska sammanfogas med själva kroppen. Hade jag varit gnuttan smartare hade jag naturligtvis börjat uppifrån, men nu var jag inte så smart. Kom på det när jag kommit alltför långt för att vilja repa upp och börja om, lat som jag är.

Och nu är tanken – vad den nu kan vara värd? – att jag sen ska göra varsin i mer traditionell bomullskvalitet till våra favoriter. Tror att mor Karin tycker det är en acceptabel kompromiss med raglanärmar i stället för de traditionella, raka och isydda? Fast i ärlighetens namn behöver de ju inte sys i, man kan ju plocka upp maskor från armhålorna. Får se vad det blir.

But these do not take all day to knit. A totally different thing is a sweater for Jan He has for a long time talked about that he wants a Pippi sweater (Pippi Longstocking, all Swedes know what a Pippi sweater is), and all the time I have refused. Once in the beginning of time, think it was even before Alex was born, or possibly just after, I made a tiny one for him. He himself had not that much opinions about it right then, but his dear mother Karin asked for a second one when he had outgrown the first. So I made another one, but when it was finished I promised myself that never ever do another one. It is so terrible boring! And that in spite of that I had made the second one in the round up to the armpits, which was not what the pattern called for. But then the sleeves had to be sewn in, clumsy and awkward. And besides that I think the stripe pattern is damn boring. So no more!

But shouldn’t it be able to do it with raglan sleeves? Have had it lying in the back of my head quite some time, and so I happened to see just that at Yll o Tyll’s blog. Yes, I could tolerate the boring stripes and make one for Jan. Perhaps it is a bit heavy, but he says he wants a thick one, and then it will be a thick one. I made it with Svarta Fårets Raggsocksgarn, and it with this yarn it’s a fast knitting. After just a week I’m almost up to the armpits and will break to make the sleeves. Should just measure out where to begin to get the stripes on the right position when they will be joined to the body. If I had been smarter I had obviously started from the top, but now I was not that smart. Didn’t think about it until I was too far to want to frog and start all over again, lazy as I am.

And now is the idea - whatever it may be worth? – that I later will make one each for our favorite guys but in more traditional cotton quality. I think sweet mother Karin thinks it's an acceptable compromise with raglan sleeves instead of the traditional, straight and sewn? Though honestly, they do not need to be sewn in, one can pick up stitches from the armpits. We'll see what happens.

Så, sluta läsa här och nu om ni är känsliga!

Please stop reading here and now if you are sensitive!

Blev avbruten när jag satt här och skrev. Det ringde på dörren, och det hör definitivt inte till vanligheterna så här mitt på dagen. Vi bor i ett hyreshus med portkod och är normalt sett väl förskonade från försäljare och annat pack som springer runt. Men som sagt, nu ringde det på dörren och i min blåögda enfald trodde jag det var en bekant som tittade in. Men icke, utanför står två vilt främmande människor, glatt flinande och viftar med några broschyrer. Vid anblicken av dem falnade mitt inbjudande leende tämligen omgående och på min fråga vad de ville fick jag veta att de tänkt sej ett litet mysigt samtal med mej om sin gud. I helvete! Jag blev så tvärförbannad att jag hade slängt käringarna nerför trappan om jag bara hade haft ork! Men jag orkade i alla fall tala om för dem vad jag ansåg om sådana som smet in – något annat sätt var inte möjligt – i ett hus som var skyddat med portkod. Den finns där för att hyresgästerna inte ska behöva bli störda av dylikt pack. Men visst är det märkligt, här talas vitt och brett om hotet av att islamismen sprider ut sej, att de kommer att tränga undan allt annat och så vidare. Men jag har aldrig i hela mitt liv stött på en enda islamist som på något sätt försökt pracka sin tro på mej, däremot blir man överallt och alltid påhoppad av fanatiska kristna som till varje pris vill omvända en till sin sekt! Jag bryr mej inte ett skvatt om vad folk har för religion, om de överhuvudtaget har nån, men jag går fullständigt i taket när de försöker trycka den på andra och som sagt, det tycks vara en typisk kristen grej. Fy fan!

Ja, ja, jag ber om ursäkt för språket, brukar normalt sett försöka uttrycka mej så att det inte ska störa någon, men det här var bara tvunget att komma ut. Ni ska vara väldigt tacksamma att jag inte har pådyvlat er min åsikt om Wikileak och Assange. Fast så mycket kan jag säga när jag ändå är igång att om Assange är den våldtäktsman han förmodas vara bör han finkas för lång tid här i Sverige eller i England där han nu sitter, dock ej, aldrig i livet utlämnas till USA. Så illa ska han inte behöva råka. Däremot säger jag bara om Wikileak: Länge leve den, hurra, hurra, hurra!!!

Efter detta utbrott ska jag återgå till att vara en mild och timid liten stickande gumma och inte blogga om något annat på länge!

I was just interrupted when I sat here and wrote. The doorbell rang, and it is definitely not usual. We live in an apartment building with a door code and we are normally well spared from vendors and other pack running around. But as I said, now the doorbell rang and in my blue-eyed silliness I thought it was a friend who stopped by. But no, outside the door are two total strangers, happily smiling and waving a few brochures. At the sight of them faded my inviting smile almost immediately and on my asking what they wanted, they said that they wanted a nice little chat with me about their god. In hell! I was so absolutely pissed off that I had thrown the old women down the stairs if I only had the strength! But I could at least tell them what I thought about those who snuck in - otherwise was not possible - in a house that was protected by access code. It is there because the tenants not will have to be disturbed by similar packs. But isn’t it strange, it is spoken widely of the threat of Islamism to be spread out, that they will push aside everything else and so on. But I have never in my life met an Islamist who somehow tried to foist their beliefs on me, but have everywhere and always been attacked by fanatical Christians who at any cost try to convert me and everybody else they meet into there sects! I don’t care a bit of what people have for religion, if they have any, but I go completely mad when they try pushing it on others, and as I said, that seems to be a typical Christian thing. Damn!

Yes, yes, I apologize for the language, normally I try to express myself not to disturb anyone, but this was just forced to come out! You should be very thankful that I did not have pressed my opinions about Wikileak and Assange on you. But I can say that much that if Assange is the rapist he is supposed to be he should of course be jailed for a long time here in Sweden or in England where he now is, but not, never in life be extradited to the US. He doesn’t deserve that. However, I just say Long live Wikileak, hurray, hurray, hurray!!!

After that outbreak, I will be back to being a gentle and timid little knitting woman and not blogging about anything else for a long time!

Jag kunde! / I did it!

2010-12-11T19:24:00.003+01:00

Jag bara måste visa! Titta, det funkar!!! Jag hade tänkt föreviga hela sy- och klipproceduren men var så till mej att jag glömde bort det helt och hållet.

Först fick jag mäta hur bred ärmen blivit och sen måtta in det på tröjan. Tyckte inte riktigt om det sättet, hade varit bättre om man redan från början vetat var steeken skulle börja och kunnat göra några extra maskor på bredden där. Nu märkte jag upp mitten och sydde två rader, i varsin masklinje, på vardera sidan och tog så gud i hågen och klippte till. Inga som helst problem, hade kunnat hålla på och klippa hur länge som helst  Så dit med ärmen. Lite pilligt och knöligt för enligt mönstret som jag faktiskt följde till punkt och pricka, skulle det stickas några extra varm som skulle ligga på baksidan, över de uppklippta sidorna. Tanken är väl god, det ser ju snyggt ut, men jag tycker det är klumpigt! Det blir ju tre lager stickat, varav de två från tröjan – det är ju vikt där – är stickat med två trådar och därmed extra tjockt. Ja hela tröjan är i tjockaste laget för att jag ska vara helt odelat förtjust i den. Hoppas nu att mönstret är tillräckligt häftigt för att kompensera den obekväma klumpigheten i den!

Men ja jäklar i min lilla låda att jag fixat en ärm nu!

I just have to show you! Look, it works! I had intended to perpetuate the whole sewing and cutting procedure but was so exited that I forgot about it.

First I measured how wide the sleeve was and then marked it on the sweater. Did not really like it that way, would have preferred to knew from the beginning were the steek should start and been able to make a few extra stitches in width there. Now I marked the middle and sewed two rows, in separate stitch lines on either side, took a deep breath and cut into the marked line. No problems at all, had been able to keep on cutting forever! Then it was time to join the sleeve. A little time-consuming and awkward, because the pattern - that I actually followed to the letter – said to knit a few extra rows after the actual sleeve that would be on the back, over the folded part. The idea is good, it does look nice, but I think it's awkward! It is in that way three layers of fabrics, the sleeve part and the two folded from the body that is knitted with two threads and therefore extra thick. I’m not that fond of how it turns out in that way. I hope that the design is cool enough to compensate for the awkward clumsiness of it!

But yeah, I've fixed a sleeve now!

Och tusen tack snälla söta Sussry för den fina awarden jag fått! Ska då nämna tre egenskaper jag har. Ja, vad ska jag välja, en hel del har man väl på gott och ont. Optimistisk är väl en av dem, otålig en annan – så till vida att jag vill att allt ska hända nu, inte sen om en stund eller en annan dag. Och den tredje? Hm, den första är positiv, den andra är väl lite mittemellan så den tredje får väl vara en negativ en. Då erkänner jag att jag är sanslöst slarvig och till råga på eländet har jag inte ens ont av det!

Så ska då den här awarden lämnas vidare, men se det kan jag inte. Den har ju vandrat runt ett slag nu så förmodligen har de flesta redan fått den, men alla fantastiska bloggar jag läser är värda den!

And thank you sweet Sussry for the nice award from I got! Should the state three characteristics I have. Well, what should I choose, a lot has been well for better or worse. Optimistic is probably one of them, impatient one another - in the sense that I want everything to happen now, not then in a moment or another day. And the third? Hm, the first is positive, the other is well a bit in between as the third may well be a negative one. Then, I acknowledge that I am incredibly sloppy and on top of misery, I have not even hurt it!

So when will this be passed this award, but see it, I can not. They’ve wandered around for a while now and probably most have already received it, but all the great blogs I read are worth it!

Same, same but different

2010-12-08T11:34:00.008+01:00

En gör så gott en kan, men det blir inte alltid som man tänkt sej. Jag inhandlade ett nysta Drops Delight för att sticka ett par sockar till våran stora hjälte Alex. De skulle bli färgglada och goa var det tänkt, därav garn- och färgvalet. Helst skulle de dessutom bli någotsånär lika och därför började jag nysta upp det för att hitta var nästa färgparti som stämde överens med det i början. Mörkt rött var det och fortsatte så i blått och lite gulaktigt. Ok, där kom nästa röda parti, exakt samma nyans, bra. Klippte av och satte igång med att sticka, båda på en gång faktiskt. (Och apropå det, måste hitta ett annat sätt att plocka upp maskorna längs hällappen, det var rysligt klumpigt som jag gjorde det. Måste finnas nåt bättre sätt.) Det började jättebra, exakt samma färg de första 2 centimetrarna, men sen gick de skilda vägar! På den ena fortsatte det i evinnerliga tider med samma ganska mörkt röda ton medan det på den andra sockan fasade ut i en betydligt ljusare, närmast tomatröd färg för att sedan övergå i blått! På den första fanns inte tillstymmelse till blått, däremot gick det lite svagt över i lila. Ja, ja, så det kan bli. Inte har man något för att man anstränger sej.

I’m doing the best I can, but it is not always a success. I bought a ball of Drops Delight to knit a pair of socks for our big hero Alex. They should be colorful and cozy, that’s the reason for the choice of yarn and colours. Ideally they would also be somewhat similar and therefore I started to unravel the ball to find the next paint part that was consistent with that in the beginning. It was dark red continued in blue and then a bit yellowish. Ok, there came the next part of red, exactly the same shade, good. Cut off and began to knit, both at once actually. (And speaking of that, must find another way to pick up stitches along the heel flap, it was terribly clumsy as I did it. Must be a better way to do it.) It was great, exactly the same colours of the first inch, but then they went separate roads! On one it continued with the same pretty dark red tone but on the other sock it phased out in a much brighter, almost tomato red color and then over to the blue one! At first sock there was no hint of blue, just went over to a pale purple shade. Well, well, that was the result of my effort.

Andra sockar som är på gång är kalendersockarna. Har nu gjort hälarna och det ska bli väldigt intressant att se hur de kommer att fungera på. Det är nämligen en för mej helt ny variant. Tidigare har jag enbart gjort med hällappar, men dessa stickades runt hela tiden fast med ökningar på hälsidan och sen korta varv för att återfå lämpligt antal maskor för själva foten. Väldigt behändigt, frågan är bara om de sitter lika bra på som en ”vanlig” häl.

Tyvärr är överkanten inget vidare. Det är en dubbel, rund variant och ingen resår, och ingen som helst elasticitet. Det innebar att jag fick prova på mej själv och sluta med skaftet när den började bli för trång upptill. Jan kunde överhuvudtaget inte få på sej den och då vågar jag inte chansa på att någon annan heller kan det, så jag får behålla dem själv. Synd på sitt sätt, det är så många andra som också skulle behöva ett par nya sockar. Måste se till att få lite fart på den delen av verksamheten också…

Other socks that are in the needles are the calendar socks. I have now done the heels and it will be very interesting to see how they will turn out. I have never done a heel in this way before. I have only done with heel flaps and then picked up stitches around it for the gusset. But here the heel is knitted in the round with increases to full high and then short rows to form the heel and be back to the appropriate number of stitches for the foot. Very conveniently, the only question is whether they are as good and comfortable as a "regular" heel.

Unfortunately the top edge is a bit odd. It is a double, round one and no rib and absolutely no elasticity. That meant I had to try it on myself and stop with the leg when it was getting too crowded at the top. Jan could not get it on at all and I would not dare take the risk to give it to anyone else because of that, so I'll keep them by myself. Too bad in a way, there are so many others who also needs a new pair of socks. Just have to be better with the sock knitting in the future …

Och apropå kalenderstickningar så hänger jag fortfarande med på halsduken. En jättekul historia, runt 30 varv om dagen och varje dag ett nytt mönster. Tror den kan bli riktigt läcker när den är blockad och klar.

And speaking about calendars, I still keep up with the scarf. A really fun project, about 30 rows a day and every day a new pattern. I think it will be really delicious when it is blocked and finished.

Inte mycket stickning / Not much knitting

2010-12-03T11:15:00.001+01:00

I dag är det Tablettdag. Varannan gång jag får cellgiftsbehandling sker det intravenöst på lasarettet och varannan gång sker det i tablettform hemma. Lasarettsvarianten är lätt som en plätt, en nål i armen, dropp i ett par timmar, under tiden serveras kaffe och smörgås och lite allmänt småprat, halvligger och läser – tyvärr är det omöjligt att sticka, får inte röra nålarmen tillräckligt – sen är det klart att åka hem och fortsätta som om ingenting hade hänt.

Fast innan jag ger mej iväg får jag en Påse, en väldigt speciell plastpåse, väl förseglad, med diverse data och annan text på. I denna påse finns tre stycken små askar och var ask innehåller en tablett, väl förslutna i något metallfolieaktigt som troligtvis skulle göra vilken skyddsvägg på vilket kärnkraftverk som helst all heder. Denna påse med dess askar och däri väl förborgade tabletter skall sedan förvaras i kylskåpet till kommande vecka.

I dag är det alltså dags, väntar bara på klartecken vad gäller blodprov som jag var iväg och tog i går. Att ta tre tabletter borde väl inte uppröra några sinnen, men de här är inte vilka tabletter som helst. Nej minsann. När väl själva plastpåsen och askarna är öppnade – och det måste jag i ärlighetens namn medge att det inte vållar några som helst problem – så är det då pansarförslutningens tur. De skall klippas upp på ett speciellt sätt så att man kan hälla ut tabletten. Ja, just det, hälla ut. Det är här det märkvärdiga kommer. Dessa tabletter får absolut inte vidröras på något sätt av mänsklig hud innan det är dags att svälja. De ska försiktigt hällas ut i en liten skål eller annat för ändamålet lämpligt kärl, och när alla tre samlats där ska de stoppas in i munnen med en sked och därefter snabbt sköljas ner med en större mängd vatten. Sen far de otäckingarna ner i magen och kommer sen att ligga där och leva rövare och vara till allmänt förtret under dygnet som kommer. De är inte trevliga, de små! Nej, tacka vet jag ett ärligt stick i armen, en påse dropp och sen klart! Fast vem är jag att klaga? Ont skall med ont fördrivas, det är en sanning som håller i alla väder.

Today is Tablet Day. Every other time of the treatment I get chemotherapy intravenously at the hospital and every other time it is taken in tablet form at home. The hospital type is easy as pie, a needle in the arm, drop in a couple of hours, coffee and sandwich are served together with some general chit-chat, half lying and read - unfortunately it is impossible to knit, may not move the arm enough – and voila it’s just to go home and continue as if nothing had happened.

Though before I leave, I get a bag, a very special plastic bag, tightly sealed, with various data and text on. In this bag are three small boxes, and each box contains a tablet, well-sealed in a metal foil-like material, which probably would make the protection wall on which nuclear power place any great credit. This bag with its boxes and well kept tablets should then be kept in the refrigerator for next week.

Today it's time, just waiting for the go-ahead after the blood test I did yesterday. To take three tablets should probably not offend some senses, but these are not just any tablets. No indeed. Once the plastic bag and the boxes are opened - and I must honestly admit that it does not cause any problems - that's when I reach the nuclear closings that it is a bit tricky. They must be cut up in a special way so that you can pour out the tablet. Yeah, right, pouring out. These tablets must not be touched in some way by human skin before it is time to swallow. They should be gently poured into a small bowl or other suitable container for this purpose, and when all three gathered there, they have to be put in the mouth with a spoon and then quickly swallowed with a larger amount of water. Then they rush down to the stomach and start to behave like hooligans down there and be general annoying for the rest of the day – and night! They are not pleasant, these small ones! No, thanks for an honest injection in the arm! But who am I to complain? You can’t combat evil without using evil weapons, can you?

FO's

2010-12-02T19:16:00.007+01:00

Det har blivit lite gjort nu, det sista. Inget ont som inte har något gott med sej heter det ju, och nu när jag är sjukskriven har jag väldigt mycket extra sticktid! Visst, disk och inköp och matlagning och strykning och andra oundvikliga muntrationer tar sin tid, till och mer en hel del mer tid än normalt, men trots det …

There has been quite done reacently. Nothing bad that not have any good in it, now when I'm sick-listed I have a lot of extra knitting time! Of course, washing and shopping and cooking and ironing and other unavoidable funny things are taking their time, even takes a lot more time than normal, but still ...!

För att börja från slutet så fick jag en sån där underbar förfrågan som värmer upp både kropp och själ. Helen, söta svärdottern, hade tappat bort en vante och undrade om jag möjligtvis skulle kunna tänka mej att göra ett nytt par till henne. Självklart, rakt ut i garnlagret för att leta rätt på något lämpligt. Tyvärr fanns det inte mycket i just den vägen, men en del kamelgarn fanns där, och det i dubbelt garn blir varmt och gott om än inte särskilt vackert. Undan skulle det ju gå också, så några extra krumelurer som dekoration var det inte aktuellt med. Och klara och ivägskickade blev de – dessutom ett par till Poppy när jag ändå var i klyvartagen. Tror faktiskt jag ska göra ett par till Tristan också.

To begin at the end I got one of those wonderful requests that warms up both body and mind. Helen, sweet daughter in law, has lost a mitten and was wondering if I possibly could think of making a new pair for her. Of course, I went right into the stash to locate something appropriate. Unfortunately there was not much in that particular way but I had some camel yarn and with double threads they will be warm and cosy, even if not in particularly beautiful. And since it was quite a hurry it was no time for any extra decorations. And now they are finished and sent away - made a pair for Poppy as well, when I had the yarn in my hands. I think I will make a pair for Tristan, too.

Alex hade jag just avslutat ett par vantar till.

And I had just finished a pair of mittens for Alex, too.

De är gjorta i Svarta Fårets Jumbo Raggsocksgarn, och var rester från knästrumporna á la skrynkel som jag gjort till Karin.

They are made in Svarta Fårets Jumbo Raggsocksgarn and where left over from a pair of knee socks á la wrinkle model that I had made for Karin.

Och Tristans bambutröja har också blivit klar. Lite väl stor för ögonblicket tror jag, skulle jag ge mej på en kvalificerad gissning ligger den storleksmässigt mitt emellan Alex och Tristan just nu. Men våran lille Trissy ska allt snart få en annan som han kan ha medan han växer i den här. Har lite idéer till dem båda. Nu när jag är ledig hinner jag ju så mycket, eller … Har märkt att planerna drar iväg nåt alldeles ohemult, dygnet har trots allt inte mer än 24 timmar, oavsett om jag är hemma eller ej. Men det hade varit tråkigt att gå och leta efter nåt att göra, eller hur?

And Tristan's bamboo sweater has also been finished. A little too big for the moment, I think. If I should give it a guess, the size in between Alex and Tristan right now. But our little Trissy will soon get another one that he can have as he grows into this. Have some ideas for both of them. Now that I am at home all days I have time for so much, or ...? Have noticed that the plans get more and more unrealistic, the days are after all not more than 24 hours, whether I'm at home or not. But it would have been sad to go and look for something to do, right?

Adventskalenderhalsduken är nu i full gång. Så kul det var att sticka spetsmönster igen, det är uppenbarligen väldigt länge sen sist! Stor och rejäl är den tänkt att bli, och jag använder Schachenmayr nomotta Rhema Thermal Wolle. Mjukt och gosigt och lär vara alldeles extra varmt dessutom. Låter väl lämpligt, en halsduks första plikt bör väl vara att värma? Tyvärr var det just inga muntra färger att välja emellan, så det fick bli vitt.

The Advent Calendar scarf is now started. It was really fun to make lace patterns again, it is obviously a very long time since last! It seems to be both wide and long and I use Schachenmayr nomotta Rhema Thermal Wolle for it. It’s soft and cuddly and is said to be very warm as well. Sounds good, a scarf’s first duty should well be that warm! Unfortunately, it was no gay colours to choose among, so it had to be white.

Senaste nytt / Latest news

2010-11-29T10:50:00.010+01:00

Nu har vi återigen blivit påminda om att vi tillhör en mycket liten minoritet här i trakten. Vi har inte satt upp någon adventsstake! Och vad värre är, vi har inte en tanke på att göra det heller, om vi inte plötsligt och av någon obegriplig anledning får ett ryck längre fram. Vi har stakar, tre stycken till och med, och vi har haft dem uppe med jämna mellanrum. Senast var nog för tre år sen, eller var det bara två? Ja, hur som helst känns det inte angeläget just nu, men det är fascinerande att se hur det som genom ett trollslag dyket upp i alla fönster runt omkring.

Ja, det var vårt ickejulpysslande. Men om vi någon gång i framtiden får barnbarnsbesök över jul, då ska vi pynta med både gran och tomtar och bockar och pepparkakshus, det lovar jag!

Now we once again have been reminded that we belong to a very small minority in this neighbourhood. We have not put up any Advent candlesticks! And what is worse, we have no intention to do so either, unless we suddenly and for some incomprehensible reason may feels for it later on. We have candlesticks, even three of the kind, and we've had them up at regular intervals. Last was probably three years ago, or was it just two? Well, anyway, it feels not very important right now, but it is fascinating to see how it as by magic turns up in all the windows around.

Yes, that was about our non Christmas decorating. But if we someday in the future will have grandchildren visiting us over Christmas, then we will decorate with both Christmas tree and candles and goats and gnomes and gingerbread houses and whatever you can think of, I promise!

Stickas görs det emellertid i god ordning. Har börjat på en hel del nytt sen sist, däremot inte avslutat något än.

En härlig aranmönstrad tröja till Tristan i Fön, ett garn i bambu/bomullsblandning. Där är det bara en ärm och halskanten kvar. Mönstret heter Easy Baby Aran och jag tycker själva mönstringen är fin. Men mönstret skulle ha behövt teststickas innan publiceringen, tyvärr. Men inget har varit värre än att man lätt begriper hur det borde vara, och jag tror den kan bli skön för våran Trissy.

But I have been knitting in good order. I have started with some new project since last time, but not finished anything yet.

A lovely Aran patterned sweater for Tristan in Fön, a yarn of bamboo / cotton blend. There is only one sleeve and the neck edge left now. The pattern is called Easy Baby Aran and I think the actual pattern is very nice. But the instructions should have to test knitted before publication, unfortunately. But nothing has been worse than that you can easily understand how it should be, and I think it might be nice for our Trissy.

Ett par knästrumpor till söta mor Karin börjar närma sej slutet också. Samma skrynkelmönster som jag använde till Helenes benvärmare, har bara fortsatt med fötter på de här.

A pair of knee socks for Sweet Mother Karin is close to be finished. It’s the same wrinkle pattern that I used for Helene's legwarmers, has just continued with the feet on this.

Ja, och apropå sockar så har även jag givit mej i kast med kalenderstickningen på Ravelry. Och nu för första gången i min världshistoria stickar jag båda sockarna samtidigt med magic loop. Inga konstigheter, men jag tyckte det var lite knöligt och rörigt de första varven innan det blev någon tyngd i dem. Nästa gång – för jag kommer nog att övergå till det här sättet – ska jag nog sticka de första varven, kanske en cm eller två, var för sig och sen sammanföra dem på en sticka och fortsätta parallellt.

And speaking about socks, I have also joined the Advent Calendar knitting at Ravelry. And now for the first time I knit both socks at the same time with magic loop. Nothing strange or hard, but I thought it was a bit awkward and messy the first few rounds before there was any weight in them. Next time - because I'll probably do it in this way in the future - I'll probably work the first rounds, maybe half or one inch, separately and then move them to one needle and proceed with them in parallel.

Sen har jag faktiskt anmält mej till ytterligare en kalenderstickning, en halsduk med 24 olika mönster. Den låter kul, men det återstår att se om jag hinner med. Men vadå? Det kan vara värt ett försök, och man förintas ju inte om man skulle råka avsluta det en vecka eller månad senare än som tänkt är, eller hur?

Then I have joined another Advent Calendar group, too, for a scarf with 24 different patterns. It sounds like fun, but it remains to see if I can keep up. But so what? It may be worth a try, and it's not the end of the world if you happen to finish it a week or a month later than planned, right?

Se! / Look!

2010-11-23T16:02:00.011+01:00

Se, se …! Början på en ärm, en typisk tigertröjeärm! Och vad kan detta tyda på?

See, see ...! The beginning of a sleeve, a typical tiger sweater sleeve! And what might this indicate?

Jo men visst, själva kroppen av tröjan är klar! Har utan någon som helst vånda klippt upp i halsen och nacken, där fanns det gott mått att ta av. Däremot har jag inte klippt upp ärmhålen, måste vänta tills ärmarna är klara för att mäta hur djupt det ska vara. Det finns nämligen ingenting i mönstret som anger hur det förväntas vara. Överhuvudtaget tycker jag mönstret lämnare en hel del övrigt att önska, det förutsägs att man vet exakt vad de menar utan att det ska behöva förklaras. Men norrmän vet väl sånt från barnsben, så det är väl kanske inte så konstigt att det är lite ordknappt.

Fortsättning följer!

Yes of course, the body of the sweater is finished! Without any fear I cut at the neckline, there were plenty of stitches to take of. However, I have not cut for the armholes yet, must wait until the sleeves are finished to measure how deep it should be. There is nothing in the pattern that indicates how it is expected to be. On the whole, I think the design leaves a lot, it is predicted that you know exactly what they mean without having it explained. But the Norwegians know that kind of things from childhood, so it is perhaps not surprising that there is a bit short of words.

To be continued!

En tröja till Tristan är på gång också. Mönstret är Easy Baby Aran och jag gör den i Gjestals Fön, ett härligt bambu/bomullsgarn.

A sweater for Tristan is in progress as well. The pattern is Easy Baby Aran and I do it in Gjestals Fön, a lovely bamboo / cotton yarn.

Vad som just blivit klart är en mössa till Ulf, tredje gången gillt? Att det ska vara så svårt att hitta ett mönster som vare sig är för stort/långt eller för litet/kort. Denna gången är det ett dropsmönster. Jag kan ju inte mäta efterhand heller, så det är till att försöka tills det lyckas. Det är ju tack och lov inte några stora projekt.

What has just been finished is a hat for Ulf, the third in the row! Can’t understand that it should be so difficult to find a pattern that is neither too big / long or too small / short. This time it is a Drops pattern.I can not measure him, so it is to try until it succeeds. It's thankfully not a big projects.

Ett par benvärmare har Helene önskat sej, och har nu gjort ett par, mönstrade enligt Min-Mitt-Mina’s beskrivning på Skrynkelsockar. Lite på måfå blev det också, hade bara mina egna ben att mäta på, undrar om vi har samma storlek på spirorna? Återstår att se.

A pair of leg warmers have been wished of Helene, and I have now made a pair, patterned according to Min-Mitt-Mina’s description of Wrinkle socks. A bit of a first try, since I just had my own leg to measure, wondering if we have the same size? We’ll see sooner or later.

Lite garn blev det över, och vad passar då bättre än ett par benvärmare till Poppy också?

Some yarn was left over, and what fits better than a pair of leg warmers for Poppy as well?

Väldigt tjejigt / Very girlish

2010-11-18T20:43:00.009+01:00

På senare tid är det mest tjejgrejer som varit på gång. Först och främst Swish Pleated Skirt, som jag teststickat åt Umme Yusuf. Tycker den blev jätteläcker, men än så länge är den i största laget för våran Poppy, så den får ligga till sej ett slag.

Lately it has mostly been girlish stuff on the needles. First of all Swish Pleated Skirt, which I have test knitted for Umme Yusuf. I think it is really great, but so far it is a bit large for our Poppy so it has to wait a while.

En annan teststickning som gjorts klar är Boreal Hat för Meghan Jones’ räkning. Den tyckte jag blev så bra och hade dessutom mycket kvar av garnet – Novita Samos – att jag inte kunde motstå lusten att göra en till Linnea också, vännerna Soiles och Kaukos lilla barnbarn.

Another test knit I have finished is Boreal Hat for Meghan Jones. I thought it was really nice and had also a lot left of the yarn - Novita Samos - so I could not resist to make one for Linnea as well, the granddaughter of our friends Soile and Kauko.

En sån fasansfull bild! Blir förhoppningsvis bättre till nästa gång. / What a terrifying picture! Will hopefully be better next time.

Så har jag börjat på ett par benvärmare till Helene. Såg ett par ”skrynkelsockar” på Min-Mitt-Mina’s blog och vänlig som hon är talade hon om hur man får till det här bubbelmönstret. Nu ska som sagt Helene få ett par benvärmare, och funkar det ska jag sen göra ett par knästrumpor till Karin i samma idé.

I have also started with a pair of legwarmers for Helene. Saw a pair of "wrinkle socks" at Min-Mitt-Mina’s blog and generous as she is, she wrote how to make this pattern. Now, as I said, Helene will get a pair of leg warmers, and if it works out well I will make a pair of knee socks for Karen with the same idea.

Fast lite bakigenom är det lite manligare. Har inte givit upp eller glömt bort tigertröjan till Alex, den växer om än sakta som en martall. Har faktiskt kommit upp till halsringningen, ser slutet på själva tröjan och har sen ”bara” ärmarna kvar innan det oh så kusliga klippandet inte går att undvika längre.

But a bit in the background a bit more manly stuffs are in progress as well. Have not given up or forgotten the tiger sweater for Alex, it's growing, albeit slowly as a dwarf pine. I have actually come up to the neckline and can now see the end of the body and has then "only" the sleeves to make before the oh so creepy cutting not can be avoided anymore.

Äntligen / At last

2010-11-13T12:42:00.002+01:00

Efter sju sorger och åtta bedrövelser, eller i alla fall efter tre misslyckanden, har jag nu äntligen fått fart på Swish Pleated Skirt till Poppy. Det är Umme Yusuf – en av mina absoluta favoritdesigner – som gjort den och just nu har den ute för teststickning.

Vid första försök kom jag en god bit innan jag insåg att garnet bara var så fel. Drops Paris, alldeles för matt, gav ett rysligt trist intryck. Bara att riva upp.

Vid andra försök räknade jag fel. La upp 20 maskor för mycket och det dröjde ganska länge innan jag insåg att den verkade våldsamt stor, jämfört med hur det varit vid första försöket. Bara att riva upp.

Vid tredje försöket var jag lite irriterad på att jag fått riva upp två gånger, stickat massor och inte kommit ett enda dugg närmre fullbordan. Men se irriterad ska man inte vara. Fem centimeter senare upptäckte jag att jag inte varit tillräckligt noga när jag sammanfogade de upplagda maskorna till en ring. Alltihop var snott!!! Grrr, bara att riva upp.

Sen har det fått ligga till sej några dagar, nollställt huvudet och började om för ett par dar sen igen. Nu verkar det som om allt är som det ska. Rätt garn, rätt antal maskor och rätt fall. Hoppas och tror att den blir väldigt bra i slutänden, efter alla dessa turer.

After much sorrow and distress, or rather after three failures, I finally am on my way with Swish Pleated Skirt for Poppy. It is Umme Yusuf - one of my favorite designers - who has designed it and now has it out for test knitting.

At the first attempt I made quite a bit of it before I realized that the yarn was just so wrong. Drops Paris, too lusterless, gave an awfully dull impression. Just to rip it up.

At the second attempt I missed to counting in some way. Casted on 20 stitches too much and it took quite a while before I realized that it became much too large, compared to how it was at the first attempt. Just to rip it up again.

At the third attempt I was a little annoyed that I had to frog twice, had knitted so much and not been one iota closer to completion. But it’s not a god idea to be irritated. Five cm later I discovered that I was not careful enough when I joined the casted on stitches in the round. It was all twisted! Grrr, just to frog again.

Then it has been set aside for some days, reset the head and started again a couple of days ago. Now it seems that everything is as it should. Right yarn, right number of stitches and no twists. I hope and believe that it will be splendid in the end, after all these failures.

Mest mössor / Mostly hats

2010-11-07T17:22:00.020+01:00

Nu är det länge sen jag skrev, ska försöka sammanfatta vad som hänt under den tiden. Stickats har det gjorts, naturligtvis, och åter har jag ramlat rakt ner i mössträsket.

Now it's a while since I wrote, will try to summarize what happened during that time. Quite some knitting has been done of course, and once again I have fallen straight down into the Hat Marsh.

En Fae Folk Hat till Tristan i en mjukt och mysigt garn som heter Teddy Bear. Hoppas det ska passa unge herrn. Halsduk och vantar blev det också där, ska bara göra en liten snodd att hålla ihop vantarna med.

A Fae Folk Hat for Tristan in a soft and cozy yarn named Teddy Bear. Hope it will fit young Master. A scarf and a pair of mittens has also been done, will just add a ribbon of some kind to keep them together.

Så bad Ulf om en mössa för kommande snöskottartider. Självklart ska grabben ha en mössa! En slät och grå – fast önskemålet var svart, men nu slumpade det sej så att jag hade grått garn hemma, lämpligt för ändamålet, men inget svart – i ett alldeles vanligt basmönster från Knitter’s Handy Book of Patterns. Blev bara lite fel någonstans, den är stor som ett hus! Men nu ska han få den och få prova och tala om hur mycket för lång och för vid den är, så ska jag försöka åstadkomma något bättre innan snön lägger sej.

So have Ulf asked for a hat for the upcoming snow shoveling season. Of course the kid has to have a hat! A plain and gray - but the wish was a black one, but now I had a gray yarn at home, appropriate for this purpose, but no black - in a very ordinary basic pattern from Knitter's Handy Book of Patterns. But something went a bit wrong somewhere, it became big as a house! But now he will get it and try it on and then tell you how much too long and wide it is, and then I will try to achieve something better before the snow arrives.

Och nu äntligen har jag gjort en mössa med Jogless Stripes! Har tänkt göra det hur länge som helst, men nu är det gjort och det var ju lätt som en plätt att få ränderna att sammanfalla hur elegant som helst, utan de irriterande hoppen vid varvbyte. Den här är tänkt till Alex, men i motsats till Ulfs mössa har jag en obehaglig känsla av att den här kanske är snäppet för liten. Ja, det här med storlekar är inte lätt, har sagt det förr och lär väl upprepa det vid fler tillfällen.

And eventually I have made a hat with Jogless Stripes! Have thought of doing it forever, but now it's done and it was easy as pie to get the stripes in good lines, without the annoying jumps at the beginning of the rounds. This is supposed to be for Alex, but in contrast to Ulf's hat, I have a feeling that this might be just a bit too small. Yes, this with sizes is not easy, have said it before and will probably repeat it in many more occasions.

Det var smågrejorna, men jag har nu också fått klart den STORA ponchon till Poppy. Fotsid och grann, ska bli väldigt kul att höra hur den kommer att fungera. Önskemålet var en lång en, som lilla Poppy kunde svepas in i helt och hållet vid kortare utomhusvistelser, t ex att köra till stationen för att möta pappa eller liknande korta utflykter där ett overallspåtagande skulle ta lika lång tid som själva färden. Tanken låter bra, nu återstår som sagt att se om den fungerar i praktiken.

It was the small things, but I have now also finished the BIG poncho for Poppy. It’s in full-length and it will be really interesting to hear how it will work. The wish was a long one, that little Poppy could be wrapped in completely for short outdoor stays, such as driving to the station to meet Dad or other short excursions where dressing up in full winter dress would take longer than the journey itself. The idea sounds good, now we will see if it works in practice.

Och nu har mönstret på Jasper Hoodie Sweater släppts. Det är en tröja som jag teststickat åt Cutie Pie Design för ett slag sen. Gjorde den till Alex, och han tycker den är helhäftig med löstagbara ärmar!

And now the pattern of Jasper Hoodie Sweater is published. It is a sweater that I test knitted for Cutie Pie Design a while ago. I made it for Alex and he thinks it's so cool that the sleeves can be taken off!

Även på andra plan än stickningen händer det grejer. I fredags fick jag min första behandling med cellgift och det känns så in i hoppsan bra! Ja, att ha kommit igång med behandlingen, alltså. Två timmar med dropp, så var det klart för den gången. Har fått ett schema nu också på hur och när vad ska ske. Nu är det bara att köra på!

Even at other levels than knitting stuffs has happens. Last Friday I had my first treatment with chemotherapy and it feels so good! That is has started, I mean.. Two hours with a drip, and that was it for the time. Have got a schedule now also on how and when and what will happen. Now, just drive on!

Och så har kassan fått sej en oförhappad förstärkning! Har länge gått och sett snett på en massa konstiga guldgrejer, mestadels små men en hel del, som bara legat där och drällt till absolut ingen som helst nytta eller glädje. Så fick jag erbjudande via Buzzador att prova Guldbrev, och samlade ihop krafset och skickade in. Och med i princip vändande post fick jag tillbaka drygt 2 000:-! Tänk, det är en väldig massa garn, det!

Tillbaka i vardagen / Back in the every day life

2010-10-30T12:46:00.009+02:00

Tiden går fort när man har roligt! Nu har vi tillbringat ännu en innehållsrik och helt underbar vecka med våra favoritkillar i London.

Time flies when you're having fun, doesn’t it? Now we have spent a wonderful, marvelous and magic week with our favorite guys in London.

På vägen dit påbörjade jag ett par sockar till Alex, och fick dem klara innan det var dags för hemfärd.

On the way there I started a pair of socks for Alex, and got them ready before it was time to return home.

De mottogs mycket väl, och dessutom tyckte Alex att det såg ganska häftigt ut att sticka, så det ville han absolut prova på. En halsduk till mamma skulle det bli.

They were received very well, and Alex thought that it looked pretty cool to knit, so he really wanted to give it a try. It should be a scarf for mom.

En kofta till lilla Baby Ru hade jag också med mej, och den kom jag en liten bit på, fast på det hela taget användes tiden till annat än stickning. Bygga med Lego till exempel.

I had also brought a cardigan for little Baby Roo with me, and I got a little bit done on it, but on the whole most of the time was used for other things than knitting. Playing with Lego, for instans.

Väl hemma igen sent i torsdags kväll var jag rätt mör, det känns i kroppen att det är nåt som inte är som det ska. Men det ska väl snart bli bättre. Men inför det ska det undersökas och utredas in absurdum. Fast jag klagar inte, är verkligen tacksam för att allt görs så noggrant. Men visst kan man få bli lite trött på det ibland? Som i fredags, dagen efter hemkomsten från London. Hade tid på lasarettet för att kolla njurfunktionen kl 8.00. Var där i god tid och fick då veta att de sökt mej dagen innan – när jag hade mobilen avstängd och inte hade brytt mej om att slå på den när vi väl var hemma igen – för att tala om att undersökningen var framflyttad till kl 9.00. Hm, ok, inget att göra åt, och eftersom jag är en mycket förutseende kvinna hade jag naturligtvis en stickning i handväskan, närmre bestämt ovan nämnda lilla babykofta. En timmes sticktid är ju knappast något slöseri med tid, eller hur?

När klockan väl var slagen, prover tagna och medel av något slag insprutat fick jag åka hem, med besked att jag skulle komma tillbaka tre timmar senare för ny provtagning. Dessutom skulle detta upprepas ytterligare två gånger med en timmes mellanrum! De tre timmarna var det ju mening med att åka hem, men knappast de övriga, så då blev det mer sticktid. Problemet var bara att då hade jag en kanyl i ena armvecket och det borde helst inte böjas för mycket. Men nu vet jag att man kan sticka med raka armar, även om det tar lite längre tid. Och koftan blev färdig! Ska bara leta rätt på några knappar.

Om några timmar kommer vår favorittjej Poppy hit och hälsar på, så nu har jag faktiskt inte tid att sitta här och skriva, måste plocka fram roliga leksaker!

Back home late Thursday evening, I was really tired, the body feels that it is something that is not as it should. But it will surely soon get better. But before that it will be examined and investigated in absurdity. Though I'm not complaining, I’m really grateful that everything is done so carefully. But of course one can get a bit tired of it sometimes? As last Friday, the day after we returned from London. I had a time at the hospital for checking the kidney function at 8 o’clock. I was there in good time and then told that they had tried to call me the day before - when I had the phone turned off and had not bothered to turn it on when we were home again - to say that the investigation was postponed to 9 o’clock. Hm, ok, nothing to do about it, and because I am a very clever woman I had a knitting in my purse, the above mentioned little baby cardigan. One hour of knitting time is hardly a waste of time, right?

When the hour was gone, samples were taken and something were injected and then I had to go home with the instruction that I should be back three hours later for new samples. Moreover, this would be repeated two more times with one hour apart! The first three hours it was meaningful to go home, but hardly the others, so there it became more knitting time. The only problem was that I had a needle in one – what in earth is it called in English, the inside of the elbow? - and it should preferably not be bent too much. But now I know that I can knit with straight arms, even if it takes a little longer. And the cardigan was finished! Will only find some buttons.

In a few hours, our favorite girl Poppy will come to visit us, so now I actually do not have time to sit here and write, must find some fun toys!

Snabbrapport / Fast report

2010-10-20T20:52:00.010+02:00

Först och främst, tusen tacka alla goa människor för alla värmande och uppmuntrande ord! Det har varit lite gungigt här ett slag, så det har verkligen piggat upp. Och nu kommer snart uppiggningen framför andra, en resa till London! På fredag bär det ar. Den har varit bokad och klar sen länge, och tack och lov har den inte behövt bokas av. Längtar till mina favoritkillar!!!

Nu har jag kommit in i ett skov av uppstarter, hur kul som helst och dessutom är de flesta små grejer och kommer att bli klara inom inte alltför avlägsen framtid.

First of all, thousands of thanks to all you wonderful people, for all warm and encouraging words! It's been a bit rolly here for a while, so it has really cheered me up. And soon we really will be cheered up, more than anything, with a trip to London! It has been booked since long ago, and thankfully it has not been necceccary to counsil it. I’m longing for my favorite guys!

Now I’ve really get into a huge amount of new projects, started or just planed. It’s so fun and the majority of them are small items and will be ready in the no time – or may be some time but not that long!

En balaklava har jag gjort till Tristan – igen! Nu har Alex en och Tristan och Poppy två var. Om de fungerar räcker det nog ett slag, är de alldeles åt skogen i storlek och fason får jag väl försöka på nåt annat sätt. Modellen är efterfrågad och tyvärr har jag inte hittat något riktigt bra mönster så därför försöker jag få till ett själv. Ack om man hade dem i närheten så man kunde mäta! Och då hade man ju som grädde på moset fått gosa med dem lite mer regelbundet. Ja regelbundet är det väl i och för sej nu också, men lite oftare!

Nog klagat, det kunde varit värre. De kunde ju bott på andra sidan jorden, det hade inte varit kul!

I’ve just finished a balaclava for Tristan - again! Now Alex has one, and Tristan and Poppy two each. It should be enough for a while, if they fit, but otherwhise I'll try in another way. The model is wanted but unfortunately I have not found a really good pattern so therefore I try to get one myself. Oh, if I had them nearby so I could measure and try on! And in that case of course the icing of the cake had been the possibility to cuddle with them a bit more regularly. Well, it is regularly now, too, but it could be a bit more often!

Enough complaining, it could have been worse. They could have lived on the other side of the world, that had not been fun!

Lilla Baby Ru har hittills inte fått riktigt den uppmärksamhet han förtjänar, men det ska bli ändring på det nu. Som jag tidigare sagt är det en kofta på gång i Schoppel Wolle. Såna färger!!! Underbara, helt fantastiska, riktiga gladfärger. Det är sådana som våran Alex skulle älska, men tyvärr är det ett nysta som legat till sej ett slag och när jag insåg storheten visade det sig att färgen nu är utgången. Och ett nysta är inte mycket att komma med för att lysa upp en stor kille, så det får bli till en liten en istället. Förhoppningsvis dyker andra fina färger upp i vår väg framöver.

Little Baby Roo has not been given quite the attention he deserves, but it is about to change now. As I stated earlier, it is a cardigan in Schoppel Wolle on the needle. And what colors! Wonderful, fantastic, real happy colours. They are the kind that our Alex would love, but unfortunately I have just one ball of it and when I realized the greatness it was out of order. And a ball is not much to bright up a big guy, so it has to be a small one instead. Hopefully, it will pop up other lovley colours like that in the future.

En teststickning för Mechtild, en icke-hemlig sådan, har jag också börjat på till Baby Ru. Då har han i alla fall nåt att börja med, man kan ju inte åka hem från BB utan något varmt som farmor stickat, eller hur?

A test knit for Mechtild, a non-secret one, is also started for Baby Ru. Then he has at least something to start with, you can not go home from the hospital without a sweater that grandmother knitted, isn't it so?

Dessutom har jag börjat på en tjock och varm och go kofta till honom. (Ja, ja, med reservation för att det blir en liten tjej, men just nu är det arbetshypotesen att Baby Ru är en kille!) Kan vara ett lagom reseprojekt. Dessutom ska jag sätta igång med ytterligare ett par varma mysa-omkring-hemma-med knästrumpor till Karin. De förra föll i god jord och då skadar det ju inte med ett par som ombyte.

And beside that one, a thick and warm and cozy cardigan is on its way. I think that will be a perfect work for the traveling. And besisdes that, I'll start with another pair of warm cuddle-around-at-home socks for Karin. They I did for her reasently was appreciated and it don't hurt with an extra pair.

Nu blir det tyst här på drygt en vecka. Som tidigare sagts så far vi till London på fredag och blir borta en vecka. Sen kommer Ulf, Helene och våran Poppy hit helgen efter! En sån lycka, alla ungar, stora som små, inom samma vecka!

Sen kör behandlingen av cancern igång, ska bli väldigt spännande och intressant att se vad det kommer att få för effekt, både under resans gång och i slutänden :-/

Now it will be silence here for a bit more than a week. As I said earlier we will go to London at Friday and stay there for a week, and then at Sauturday Ulf, Helene and our Poppy will come here! What a happieness, all our kids, big and small, in the same week!!! And after that the treatment for the cancer will start. It will be very exciting and interesting to see what effect it will have, both on the way and at the end :-/

Mycket smått / A lot of small things

2010-10-14T22:27:00.006+02:00

Poppans vita, fina spets- och pärlkofta Kayla är färdig nu, och ska snart skickas iväg. Det är en teststickning, och lite synpunkter på konstruktionen hade jag, men älskar resultatet! Hoppas nu att våran prinsessa också kommer att gilla den. Ja, eller rättare sagt våran prinsessas föräldrar. Poppy själv bryr sej inte särskilt mycket än.

Poppy’s white lace and bead cardigan Kayla is finished now, and will soon be sent away. It's a test knit, and I had some comments on the design, but love the result! I hope now that our princess also will like it. Well, may be rather our princess’s parents. Poppy herself does not care that much yet.

Dessutom har jag gjort klart Kite Jacket till lilla Baby Ru. Sydde i knapparna och tvättade upp den nu i kväll, så på den här bilden är den alldeles genomblöt men visar skapligt nog – jämfört med alla andra bilder jag tar! – hur den tar sej ut. Den var himla kul i början, men eftersom den består av fyra separate men identiska bitar blev det lite tradigt att börja om den tredje och fjärde gången. Men väl igångsatt gick det ju snabbt.

I have also finished Kite Jacket to Little Baby Roo. I sewed on the buttons and washed it up tonight, so at this picture it’s just soaking wet but shows tolerable enough - compared with all other photos I take! - how it turned out. It was really fun at first, but as it consists of four separate but identical pieces, it became a bit boring to start all over again for the third and fourth time. But once started, it was quickly done.

Ytterligare en balaklava har också blivit gjord, även den fotograferad i blött tillstånd. När jag började på den tänkte jag mej den till Poppy men nu är jag lite osäker. Får kanske tänka om och ge denna till Tristan som är lite större. Hade tänkt göra en till honom efteråt men nu ser denna ut att eventuellt vara mer i Tristanstorlek än i Poppydito. Får se när den torkat. Det spelar ju absolut ingen roll, båda skulle få varsin av det sista jak- och bambugarnet jag fått från Kina.

Another balaclava has also been made, too, even that is photographed wet. When I started with it, I thought it should be for Poppy, but now I'm a bit unsure. May perhaps think again and give it to Tristan, which is a bit larger. I intended to do one for him afterwards, but now it appears to possibly be more of Tristan size than in Poppy Ditto. We'll see when it dried. It does not matter of course, both of them will get one of the last yak and bamboo yarn I got from China.

Efter denna avslutarrush hade jag bara ponchon – den stora och klumpiga – till Poppy och tigertröjan till Alex på gång. Ja, bortsett från ett par projekt som nog får anses ha glidit över till kategorin UFO. Detta kom jag på strax innan jag skulle gå och lägga mej i går, och fick en ryslig fart, rena panikaktiviteten satte in. Behövde nämligen ett litet och okomplicerat att ha med mej på äventyr idag. Kunde ha slitit till mej ett nysta sockgarn och satt igång med en socka till nån, så där rakt av, sockar finns alltid efterfrågan på.

After this finishing rush I had just the poncho - the big and clumsy - for Poppy and tiger sweater for Alex left. Yes, apart from a couple of projects that probably may be considered to have slipped over into the category of UFOs. This I found out just before I would go to bed yesterday, and got a terrible speed, more or less pure panic. I needed a small and simple knitting to bring with me on an adventure today. First I thought of just take a ball of sock yarn and start with a sock to someone, socks are always in demand.

Men så hade jag liggande ett nysta Schoppel Wolle som jag tänkt göra en slät babykofta i, utan några krusiduller för att låta färgerna komma fram ordentligt. Det nystat rotade jag fram och la ner i handväskan tillsammans med en sticka. Sen kunde jag gå och lägga mej i lugn förvissning att ha något hanterbart i händerna. Jag har nämligen varit på Sahlgrenska i Göteborg i dag för nån variant av magnetröntgen – inget kul att ligga blick still i evigheter utan att få sticka, men nu är det gjort! – och inte går det att ge sej iväg på en nästan timslång tågresa utan en stickning? Och sen tillkommer ju tiden i väntrummet. I ärlighetens namn trodde jag att jag skulle hinna mer, men det är ett ganska drygt garn att sticka i. Det är så väldigt löst spunnet så stickan ger sej in i garnet istället för att hålla sej på utsidan, titt som tätt. Ett irritationsmoment, men det verkar bli underbart mjukt och härligt, och färgerna är bara så ljuvliga.

But I had a ball of Schoppel Wolle which I had planed to make a smooth baby cardigan of, without any patterns, to let the colours come up properly. I found it and put it in my handbag with a needle. Then I could go to bed, knowing that I should have something manageable in my hands. I have been at a hospital in Gothenburg today for some variant of X-ray - no fun to down without move at all for over an hour without as much as a yard of yarn in my hands, but now it's done! But I could knit on the train, almost an hour in each direction and in the waiting room. Honestly I thought I should have been able to get longer at it, but it's a bit hard to work with. It is so very loosely spun so the needle very often goes into it instead of staying on the right side of the stitch. An annoyance, but it seems to be wonderfully soft and lovely, and the colours are just so lovely.

Och det här med magnetröntgen kanske kräver nån form av förklaring. Jag har fått konstaterat att jag har cancer, men i vilken omfattning är inte helt klarlagt ännu. Det verkar synnerligen modest och är absolut ingenting att jaga upp sej för, men det blir kanske något nämnt här framöver om det som idag medför något stickrelaterat. Däremot känner jag inte för att gå in på en massa oväsentliga detaljer.

And about the x-ray. Suppose it may require some sort of explanation. I have been aware of that I have cancer, but don’t know much more about it so far. It seems very modest and I don’t worry that much about it, but it might be something said about it here now and then, if it is connected to anything knitting-related. However, I am not going to write about a lot of unimportant details.

Lite trött / A bit tired

2010-10-08T18:45:00.005+02:00

Det känns som om jag varit ovanligt lite aktiv här på bloggen de senaste veckorna. Tror egentligen inte att det är längre uppehåll sen sist jag skrev, men jag har inte riktigt orkat med att läsa och kommentera andras bloggar. Men förhoppningsvis ska jag sparka igång snart igen, efter en tämligen turbulent period. Är inte riktigt lika pigg och fräsch som förr, men förhoppningsvis är jag snart som ny igen. Men det kan bli en period här i höst som jag inte kommer att vara lika aktiv som tidigare.

It feels like I have been less active than unusually on my blog recent weeks. Do not really think it's a longer break since last time I wrote, but I have not been as active as normal to read and comment other blogs. But hopefully I'll kick off again soon, after a period of ups and downs. I’m not quite as bright and fresh as I used to, but hopefully I will soon be as new again. But there may be a period during the autumn that I will not be as active as before.

Men stickat har jag gjort med oförminskad styrka. Det mesta är dock gammal skåpmat som växer sakta men säkert utan att göra så mycket väsen av sej. Men ett nytt projekt har jag och det är bara så kul och läckert! Det är också en teststickning – för Cutie Pie Design – men till skillnad från de senaste så är denna inte ett dugg hemlig. Kayla heter den och är en liten kofta med både spetsmönster och pärlor. Naturligtvis ska den bli till vår lilla marsipanros Poppy.

But I've been knitting just as normal. Most of it is just the same old stuff as I’ve talked about for ages now that are growing slowly but steadily without making much noise about them. But I have one new project on the needles! It’s also a test knit - for Cutie Pie Design - but unlike the past ones this is not secret. It’s named Kayla and is a small cardigan with both lace patterns and beads. Of course it will be for our little princesses Poppy.

Storlekar / Sizes

2010-10-02T18:04:00.008+02:00

Ja, det här med storlekar kan driva mej till vansinne. Nu har jag just avslutat en teststickning av en kofta åt Meghan Jones i storlek 2 år. Den är tänkt till våran Trissy, snart ett år gammal. Men han är ingen späd liten blomma, så jag tänkte att storlek två år är nog inte så rysansvärt långt borta, nån gång framåt våren, när det kan vara tillräckligt med en kofta i kärran. Låter väl inte så stolligt? Och parallellt med den här koftan har jag teststickat en tröja för Cutie Pie Design i storlek 4 år, till våran Alex som fyller just fyra om några månader. Så ligger då de båda bredvid varandra och det är bara att konstatera att de är exakt lika långa, 4-årströjan är 2-3 cm bredare än 2-årskoftan men å andra sidan ungefär lika mycket kortare i ärmarna!!! Masktätheten är exakt som den ska för båda, så det är inte där det felar. I och för sig misstänkte jag att 4-årströjan verkade lite liten redan från början, så jag har – med designerns goda minne! – lagt till några cm på ärmarna. Men visst är det märkligt? Den som överraskade mest är trots allt koftan, för vad jag tycker mej ha märkt, så är av någon anledning amerikanska barnstorlekar mindre än i alla fall skandinaviska. Andra europeiska mönster har jag inte använt fullt lika ofta, så där är jag mer osäker. Men inte är väl amerikanska ungar mindre än svenska? Hade nog snarare trott att det var tvärt om. Men det är bara att försöka lära sej att det oftast är så och satsa på en storlek större än förväntat, i alla fall när det gäller teststickning och det inte går att i efterhand ändra sej vad gäller vald storlek.

Sizes will make me crazy! Now I have just completed a test knit cardigan for Meghan Jones in size 2 years. It is intended for our Trissy, almost a year old. But he is not a tiny little flower, so I thought that the size of two years is probably not so horrible far away, probably some time in the spring, when it’s enough with a cardigan in the push chair. And parallel with this cardigan, I have test knit a sweater for Cutie Pie Design in size four years, to our Alex who will be four in a few months time. So there they were, the cardigan and the sweater, next to each other and it is only to realize that they have exactly the same length, the 4-years sweater is about an inches wider than two-years cardi, but on the other hand it’s about an inch shorter at the sleeves! The gauge is exactly as expected for both, so it's not there it is failing. Anyhow, I suspected from the start that the 4-years sweater could be a bit short in the sleeves, so I have - with the designer's good memory! – added an inch or so to the sleeves. But isn’t it strange? But after all the large cardigan surprise me most, because what I think I have noticed during the years is, that by some strange reason American children sizes are smaller than they are at least in Scandinavia. I haven’t used other European patterns quite as often, so there I am more uncertain. But American kids can’t be smaller than Swedish? Had rather believed that it was the other way around. But that's just to try to remember how it usually is and go for a size larger than expected, at least in test knittings, when you not after applying can change your mind after reading the pattern and select another size.

Men det är inte bara hemlisar som blivit färdiga, jag har gjort en dragspelsbasker till Karin också! Garn och mönster fick jag av Amanda i Mixa & Matcha 4, tusen tack än en gång!!!
Tycker den blev bra, nu återstår bara att se om Karin kommer att vilja ha den på sej, den är ju lite speciell. Själv använder jag inte mössor särskilt ofta, föredrar kapuschongen på jackan, och om jag nån gång har det så ska den inte hänga och slänga. Men klurig som jag är har jag kommit på att om Karin inte vill ha den, kan hon faktiskt köra den en vända i tvättmaskinen. Då får Alex en färgglad och förhoppningsvis välsittande huvudbonad! Smart, va? Lite garn blev det över, och håller just nu på att göra ett par vantar till ovannämnda favorithjälte. Tror jag i alla fall, glömde väga garnet så jag är inte helt övertygad om att garnet räcker. Men det visar sej, och om det inte funkar är ingen större skada skedd.

But it's not just secrets which have been finished here. I have made an Accordion Beret for Karin, as well! I got the yarn and the pattern from Amanda in the Mix & Match 4, thank you once again! I think it was fun to do and it turned out nice, now it just remains to see if Karin wants to wear it, it is a bit special! I don’t wear caps very often, prefer the hood on the jacket, and if I ever have one, it should not hang around like this one. But clever as I am, I have figured out that if Karin doesn’t want it, she can actually let it go for a while in the washing machine. Then Alex hopefully will have a colorful and well-fitting hat! Smart, huh? Some yarn was left, and I’m now making a pair of mittens to above mentioned favorite hero. I think so anyway, forgot to weigh the yarn so I'm not entirely convinced that it is enough yarn for it. But sooner or later I will find out, and if it does not work it is no real harm done.

Mest hemlisar / Mostly secrets

2010-09-27T22:03:00.005+02:00

Dagarna rinner iväg och det händer egentligen inte så mycket. Inte ens på stickfronten finns det särskilt mycket att orda om. Det som är nytt är superhemligt, kan egentligen bara visa garnerna.

The days flews away and it don’t happens that much. There is not even much to talk about the knitting. The new projects are super-secret test knits and I can just show the yarns I use for them.

En kofta till Tristan ska det bli och som det verkar hittills, har kommit ganska precis halvvägs, så tror jag nog att det kan bli en till Poppy och rent av en till Baby Ru också, vad det lider.

This will be a cardigan for Tristan, I’m almost exactly halfway with it, and I think I will make one for Poppy and even one for Baby Roo as well, at least as it feels right now.

En tröja till Alex är också på gång. Försökte hitta så färgiga färger som möjligt, och hoppas de här ska duga. Jag tycker faktiskt att det är ännu mer av det goda i levande livet och som sagt, hoppas det är mycket nog. Våran Alex är ingen blek viol, mycket färg ska det vara, helt fina sådana också. Men det är lite klurigare att tillgodose, eftersom det skiftar väldigt ofta vad som är finast. Men som den vänliga själ han är så brukar det tas emot välvilligt, även om det ibland har kommenterats att det varit ännu finare om det varit … ja, vad som just då varit favoritfärgen.

A sweater for Alex is also in progress. Tried to find as colourful colours as possible, and hope these will do. They are a bit brighter in real life and as I said, I really hope it will be colourful enough. Our Alex is not a pale flower, the more colour the better! But it is a bit trickier to know what the favourite ones are, because it changes frequently. But as the friendly soul he is he very seldom complains, although sometimes it has been commented that it would have been even nicer if it had been in ... well, what ever was the favourite one at the moment.

Utöver dessa hemlisprojekt fortsätter jag träget med vinterponchon till Poppy. Nu har jag kommit till den punkt där jag delat den mitt fram och mitt bak och stickar var sida för sej. Så småningom ska jag sy i tryckknappar så att den går att knäppa antingen som en bautalång men dock till fasonen traditionell poncho eller så kan man knäppa ihop sidorna var för sej så det blir som ben. Ja, det är alltså tanken i alla fall, den har inte hunnit konfronteras med verkligheten än.

In addition to the secret projects, I continue assiduously with the winter poncho for Poppy. Now I’m at the point where I have divided the centre front and centre back and knit each side separately. Eventually I will sew on press studs so that it can be used as a very long but traditional poncho or close the separate parts around the legs. Well, it’s the idea, it has not faced reality yet.

Tigertröjan växer också. Känner mej riktigt nöjd så här långt, men snart, alltför snart kommer jag till den punkt där det ska avmaskas för halsen och det ska stickas fram och tillbaka. Flerfärgsstickning på baksidan är inte kul, ja det är till och med rent kusligt, vet inte riktigt hur jag ska få ihop det. Nu har jag med stor framgång praktiserat att använda kontinental och engelsk stickning samtidigt, en färg för vart sätt, men jag kan inte sticka avigmaskor på engelskt sätt!! Och hur i hela världen ska jag kunna förankra garnerna framför arbetet när jag stickar avigvarven??? Ja, ja, den dagen den sorgen, det ska väl lösa sej på nåt sätt.

The tiger sweater is also growing. I feel quite happy about it so far, but soon, but soon enough I will come the point where I have to shape the neck and work back and forth. But stranded purling on the wrong side is not anything I looks forward to, do not really know how to manage it. Now I have very successfully practiced using a combination of continental and English knitting at the same time, one colour each way, but I can not purl the English way! And how on earth am I supposed to anchor the yarn in front of work when I’m on the wrong side??? Well, well, have to wait and see, sooner or later I will find out if I can manage it.

Ilska och lycka / Happieness

2010-09-21T19:02:00.008+02:00

Jaha, så är valet över för den här gången. Fy fa'an, kan inte säga annat. Detta är ingen politisk blogg, men det här kan bara inte passera utan att jag får lufta min frustration. Jag fattar inte att tillräckligt många låter de blå’s sköt-dej-själv-och-skit-i-andra mentalitet förleda dem en gång till! Men det finns väl tillräckligt många medelålders som fått så mycket mer i den egna plånboken, fotfarande är friska och raska och vars ungar vuxit upp och lyckats få jobb och bostad. Men hur kan man strunta i alla andra?

Ja, det är både synd och skam att de får sitta kvar men det riktigt otäcka, det som jag nästan inte kan ta till mej, är att det finns tillräckligt många här i landet som väljer brunt. De flesta är naturligtvis bara helt enkelt korkade – ursäkta! – men sen finns det nog tyvärr även en del med normalintelligens som verkligen tycker att islam är ett problem, att invandrare ställer till det, att andras kultur är mindre värd än den s k svenska. Jag vill skrika och sparka och gråta! Men förhoppningsvis visar de snart nog vad de går för och blir mosade av de övriga, förlitar mej till och med på de blå där, i alla fall vissa av dem. De har ju inte klarat kommunpolitiken nåt vidare den här gångna perioden.

Nog om detta, åter till att bli en mild och timid stickbloggare.

Karins knästrumpor är klara och de kommer nog att hålla henne varm om benen! Kanske inte så vackra, de är mest ett prov på fasonen. Tanken är väl att göra ett par snyggare så småningom. Nåt som de skotska t ex med sina flätor eller, ja nåt annat snyggt.

Karin's knee socks are finished and they will hopefully keep her warm on her legs! Maybe not that beautiful, they are mostly a test of the shape. The intention is to make a pair with a nicer pattern on, something as the Scottish ones with their braids, or something else that is neat.

Poppys poncho, den stora, varma vintervarianten växer till sej men den är långt ifrån klar än.

Poppy's poncho, the big, warm winter one grows but it is far from finished yet.

Alex’s tigertröja växer också sakta men säkert. Jag hoppas verkligen den blir så stor som det verkar nu, för den blir inte klar den här veckan heller!

Alex’s tiger sweater is also growing steadily. I really hope it becomes as big as it seems now, for it will not be finished this week either!

Snabbare går däremot Kite Jacket till Lilla Ru. Lilla Ru är våran Poppys lillebror – ja, eller syster, men visst låter det som en liten kille? – som kommer i halva februari! Tänk, fyra barnbarn inom loppet av fyra år, är man välsignad, eller …???? Helt sanslöst, hur ska jag nu kunna få tid till sockarna och tröjan till Jan? Men det får han väl förstå, att olika saker prioriteras olika, eller hur?

Garnet jag stickar Kite Jacket av fick jag förresten från Icelandic Garden Giveaway! Man kan ha tur på många sätt här i världen. Men någon vinst på Trisslotten jag köpte häromdagen var det inte, så långt sträcker sej inte turen, så de är bara att gneta vidare på jobbet, trots att jag egentligen inte har tid med sådana dumheter.

Much faster is however the Kite Jacket for Baby Roo. Baby Roo is our Poppy's little brother - well, or sister, but it sure sounds like a little guy, doesn’t it? – that is expected to arrive in mid-February! Can you imagine, four grandchildren in four years time, one is blessed, or ...???? It’s really completely unbelievable, how will I now be able to find time for socks and sweaters for Jan? But he may well understand that different things have different priorities, right?

The yarn I'm knitting Kite Jacket with is a giveaway from the Icelandic Garden Giveaway! You may be lucky in many ways in this world. But it was nothing at the lottery I bought the other day, so I suppose I have to continue to go to work although I do not really have time for such nonsense.

Ja ...? / Well ...?

2010-09-17T17:54:00.015+02:00

Som jag tidigare berättat har jag fått garn från en kinesisk garnproducent som heter Shokay, som jag nu har stickat en babyponcho av. Den ligger nu helt klar och väntar på att bli ivägskickad. Garnet är bara så härligt och jag fick tre, nästan fyra hg över att använda för eget bruk. Varmt och klifritt, som gjort för små känsliga favoritpersoner. Synd bara att nästan alltihop är grönt, hade varit roligare med lite mer olika. Fast det kunde varit värre, tänk om allt varit rosa eller orange?

As I said earlier, I received some yarns from a Chinese yarn producer named Shokay, which I have knitted a baby poncho of. It is now completely finished and waiting to be sent away. The yarn is just so lovely and I had three, almost four hg over for my own use. Hot and tickle free, just as made for small favorite people. Unfortunately almost all of it is green, would have been funnier with a bit different colours. Though it could have been worse, what if everything was pink or orange?

.........

Till Poppy / For Poppy

Till Alex / For Alex

Till Tristan / For Tristan

Ett mössträsk dök upp framför mej på min vandring genom sticklivet. Att vända åter var inget alternativ och att gå runt verkade ogörligt. Alltså återstod inget annat än att ta ett djupt andetag och med försiktiga steg ge sej ut i det. Första delen av träsket bestod enbart av balaklavor.

A while ago a hat swamp appeared in front of me on my journey through the knitting life. Turning back was not an option and to go around seemed impossible. Thus, remained nothing more than to take a deep breath and with careful steps go out in it. The first part of the swamp consisted solely of Balaclavas.

.............

Till Lilla Ru :-)))!!! / For Baby Ru :-)))!!!

Till vännen Timothy / For our friend Timothy

Tre stycken lyckades jag övervinna innan jag kunde vandra vidare och på min färd klarade av både en No-Tie och en liten Fae Folk Cap.

I managed to complete three of the kind before I could go. Next task on my journey was a No-Tie and a little Fae Folk Cap.

............

Båda dessa var mycket små och lättforcerade med strax därpå dök en teststickning upp i min väg, en Ladder Success Hat. Lite större och mer komplicerad men med oanad styrka lyckades jag övervinna även denna. Men ack, jag trodde jag var framme, men ännu en balaklava väntar på att bli övervunnen, och minsann är det inte en liten luva också som ligger där och måste passeras innan jag är uppe på fast mark igen.

Both of them were very small and easily finished but shortly thereafter came a test knit up on my path, Ladder Success Hat. A bit larger and more complicated, but with unexpected strength I managed to overcome even this. Then I thought I eventually was ahead, but there is still a balaclava waiting to be conquered, and probably another simple baby hat has to be done before I'm up on solid ground again.

................

När jag väl tagit mej ur detta träsk ska jag på allvar ta itu med en ny poncho till Poppy. En varm vintervariant att ha vid tillfälliga i- och urstigningar i bilen. Tjock, varm, möjlig att ha i bilstol och kärra, heltäckande men smidig. Nåt att fundera på. Fast jag har en – som vanligt! – lysande idé, nu ska vi bara se om verkligheten, denna bistra följeslagare i livet, tycker detsamma.

Once I’m out of this quagmire, I will seriously concentrate on a new poncho for Poppy. A warm winter variant for fast entries and exits of the car. Heavy, warm, able to wear in the car seat and push chair, covering but flexible. That’s really something to think about. But I have one - as usual! - brilliant idea, now let's just see if reality, this grim companions in life, thinks the same.

............

Men knästrumporna till Karin växer snällt!

But the knee socks for Karin growing nicely!

Garn på rymmen / Yarns on the run

2010-09-10T19:10:00.004+02:00

För ett litet slag sen sorterade jag upp alla mina garner – igen! – och packade ihop i olika lådor. Snyggt och prydligt, var nysta på sin plats. Det känns allt väldigt bra när saker och ting är där de ska och ordning och reda råder, eller hur?

Men nu har det alltså gått ett litet slag, närmre bestämt tio dagar för jag gjorde det på min lediga onsdag i förra veckan. Och de små liven har börjat kravla sej ut ur lådorna redan! Det är otroligt vad de kan krypa omkring snabbt, minst lika fort som våran Trisse och Poppy. Vardagsrummet är mest drabbat av invasionen men även i andra rum har jag sett att de begivit sig.

A short while ago, I sorted out all of my yarns - again! - and packed them in different boxes. Neat and tidy, everything in its place. It's so lovely when things are where they should be and good order prevail, isn’t it?

But as I said, it is a while ago, more exactely ten days, I did it at my day off last Wednesday. And the small creatures has already begun to crawl out of the boxes! It's amazing how fast they can crawl around, at least as fast as our Trisse and Poppy. The living room is most affected by the invasion but I have also seen them in other rooms.

Jag tror att det enda som hjälper är att snabbt som ögat försöka fånga in och sticka upp dem, en efter en, allteftersom de kryper ut ur sina bon. Och jag försöker verkligen, har bara de sista dagarna börjat på en balaklava (vilken i ordningen, tre eller fyra?), ett par knäraggsockar till Karin, ett par halvtjocka sockar också de till Karin, ett par dubbelstickade vantar och ett par vantar till Poppy – att de inte blev färdiga direkt beror på att jag ska sticka på pärlor. Och så förstås sockgarnsfilten, den kräver ju sina nystan. Än så länge – 21 rutor – har jag inte behövt använda samma garn två gånger. Rester finns det!

I think the only thing that helps is to knit them up one by one, as fast as possible after they crawl out of their nests. And I really try, have just in the last days begun with a new Balaclava (which in order, three or four?), A pair of heavy knee socks for Karin, a pair of half heavy socks also for Karin, a pair of doubble knitted mittens and a pair of mittens for Poppy - that they not are finished yet depend on that I intend to have some beads on them. And then of course I have the sock yarn left over blanket, and that one really requires yarn balls. So far - 21squares - I have not had to use the same yarn twice. It’s a lot of left overs!

Dessutom håller jag just på att avsluta ponchon jag stickar som modell till Shokay Design. Ett helt ljuvligt garn, de härvorna jag fått för besväret skall bli mössor till alla våra favoriter, de kommer att bli både varma och goa och klifria, det vågar jag nog nästan svära på. Det känns så i alla fall. Vad gäller ponchon är det bara ett par tofsar till bandet som saknas. Men jag tycker det är ganska trist att göra tofsar, så jag har ”inte haft tid” de senaste dagarna med det. Får väl försöka ta mej samman i helgen.

Tack och lov är det helg nu, så jag med full kraft kan återuppta kampen mot nystanen.

And at the same time I am just about to finish the poncho that will be a model for Shokay Design. An absolutely adorable yarn, the skeins I received as payment will be hats for all our favorites, they will be warm and cozy and tickle free, I’m totally convinced about that. It feels so anyway. As for the poncho, it is only a tassel for each end of the ribbon that is missing. But I think it's pretty boring to make tassels, so I have "not had the time" recent days for it. I'll try to do it this weekend.

Thankfully, it is weekend now, so I'm in full speed to resume the fight against balls.

Bara en till ... / Just one more ...

2010-09-05T21:45:00.005+02:00

Se en sån fin teckning jag fick i mobilen igår! Visst är han duktig, våran Alex? / Look such a lovely sketch I got in my mobile yesterday! Isn't he cleaver, our Alex?

Jag har länge, länge tänkt att jag skulle göra något av alla sockgarnsrester, och då företrädesvis något filtaktigt. Dominorutor har med tiden vuxit sej starkare och starkare i mitt medvetande som lämplig teknik för dylikt projekt och i dag, mitt emellan vantarna och ponchon (se förra inlägget), gjorde jag slag i saken. Fram med lämpliga garnrester – tog faktiskt bara fram påbörjade nystan, alla helt orörda fick ligga kvar i lådan – och tänkte jag skulle kolla hur stor en ruta skulle bli med ett visst antal maskor. Bestämde mej för att börja med 31 maskor. Det blev alldeles lagom, tyckte jag, ca 5 cm i kvadrat. Lysande, nu när det var konstaterat skulle jag återgå till vantarna och ponchon. Men bara en till, för att se hur det skulle ta sej ut. Och en till, och en till … Såna här projekt är livsfarliga!

I have for a long, long time been thinking about doing something of all left over sock yarns, and then preferably something as a blanket. Domino squares has over time grown stronger and stronger in my mind as the appropriate technology for such a project and today, right between the mittens and the poncho (see last post), I decided to give it a try. Picked out leftovers from the stash and thought I'd check out how big a square would be with a certain number of stitches. Decided to start with 31 stitches and it turned out to be just as I wanted, about 5 cm2 (2”2). Brilliant, now that it was found out I could return to the mitten and the poncho. But just one more square, to see how it would be together. And another one and one more ... these kinds of projects are deadly!

Men efter tolv rutor fick jag stopp på mej och har faktiskt under dagen kommit en bra bit på ponchon också. Nu ska jag bara skriva rent mönstret och lägga ut för teststickning på Ravelry.

But after twelve squares I was forced myself to stop and have actually during the day done a bit at the poncho too. Now I just have to write the pattern and get it test knitted at Ravelry.

Spännande / Exciting

2010-09-01T23:28:00.007+02:00

Nu har det kört ihop sej, och jag är lycklig som ett litet barn på julafton! Dagen började bra i och med att det är ”varannan onsdag” och jag är ledig. Och denna ledighet tänkte jag faktisk ägna åt lite praktiskt stickarbete – häpna månde världen!

It’s quite a lot now, and I'm as happy as a little kid on Christmas Eve! The day began well, it is "every other Wednesday" today and I off work. And I actually had intended to spend some hours with practical knitting work – believe it or not!

Och då var det vantarna som jag funderar på om jag kan få ihop ett mönster till, som jag inte längre kunde avhålla mej från att börja med. Dubbelstickade ska de bli, inte i något särskilt mönster utan nu först ska jag bara kolla hur tekniken fungerar i vantar, men tror att de kan bli riktigt varma och goa för snöskottning och dylika aktiviteter. Jättespännande, stickade på så det glödde, hur kul som helst och tyckte jag fick riktigt bra grepp om tekniken. Men så kom posten! Och inte var det vilken post som helst, utan en avi för att avhämta ett stort, bulligt, gulligt garnpaket. Ledsen, vantarna, men det blev ett snabbt släpp och ett rus iväg för att hämta godsakerna.

And there was the idea about the mittens I’m considering trying to make a pattern for. I just couldn’t resist it anymore. They will be double-knitted with no particular pattern, but for now I just want to see how the technology works with mittens. But I think they can be really warm and cosy for snow shovelling and similar activities. It was really exciting and fun and I thought I got a really good grasp of the technology. But then the mail came! And it was not just any mail, it was a dispatch note about a large, bulky, lovely yarn packages! Sorry mittens, I just had to drop you and hurry goes to get the goodies.

Färgerna är bara så fel, ska försöka få en bättre bild om några dagar / The colours are just so wrong, I will try to get a better photo in a few days time.

Jag anade vad det var och mycket riktigt, en hel hög ljuvlig jak/bambu-garner från Shokay. De har ett par olika garner som tillverkas i Kina av just jak och bambu och nu söker de mönster som kan tänkas passa dessa garner, för att ge ut i en bok. Och det är alltså det som det här handlar om. Jag ger dem mitt ponchomönster och åtar mej samtidigt att i deras garn sticka upp ett exemplar av sagda och som tack får jag dubbla mängden mysigt, gosigs, lyxigt garn! En helt ok avtal vad mej anbelangar, för jag måste erkänna att jag är lite (läs jättemycket!) stolt över att de vill ha mitt mönster och garnet jag får är inte vilket vardagsgarn som helst. Inte köper jag normalt garn för $24 hektot.

Så där är jag nu, som åsnan mellan hötapparna.

I guessed what it was and there it was, a bunch of lovely yak / bamboo yarns from Shokay. They have a couple of different yarns produced in China by just yak and bamboo, and now they are looking for patterns that will fit these yarns, to be published in a book. And that’s what this is about. I give them my poncho pattern and will also knit such a poncho in their yarn, and as a thanks, I will get the double amount of their cosy, luxurious yarn! A deal that is totally ok with me, I must confess that I am a bit (read very much!) proud that they want my pattern and their yarn is not an everyday yarn for me. I normally don’t buy yarn for $ 24 per 100 gr.

So there I am now, just as the donkey between two piles of hay.

Inget nytt / Nothing new

2010-08-30T21:36:00.009+02:00

Det har inte hänt så rysligt mycket på stickfronten den sista tiden. Inget nytt under solen – inte så mycket i alla fall – mesta tiden har ägnats åt Tristans byxor som nu är klara och färdiga att skickas iväg.

It has not happened that much in my knitting life recently. Nothing new under the sun - not much, anyway - most of my time has been devoted to Tristan pants that now are finished and ready for dispatch.

Ytterligare en balaklava har blivit gjord, men jag tror inte på den. Ska göra ytterligare ett försök, med lite mer öppet för ansiktet. Den här verkar rent bedrövligt heltäckande. Men iväg ska både denna och den tidigare, jag kan ju inte sitta här och tro en massa. Det kanske är tvärtom, att det är alldeles lagom öppning för ansiktet med att själva mössan är på tok för stor? Eller kanske alldeles för stor – eller liten – runt halsen, eller … ja, det kan ju faktiskt vara precis hur som helst. Men ett försök till ska jag göra, kanske rentav två eller tre, och förhoppningsvis får jag till det till slut. För jag tror på idén, och den här sista har jag gjort i Novita Wool som blir så mjukt och härligt. Det tycker i alla fall jag, hur det sen känns att ha det runt ansiktet en längre stund vet jag ju inte.

Another Balaclava has also been made, but I don’t really believe in it. I will make another one soon, a bit more open at the face. This seems too covering. But both this and the earlier one have to be tried on, I can’t just sit here and believe a lot. Perhaps it is the opposite way, that there's just enough opening for the face but the hat part is far too big? Or maybe they are too big - or small - around the neck, or ... well, it can be whatever. But I will give it one more try, maybe even two or three, and hopefully I will get it right eventually. I do believe in the idea, and I have done this green one in Novita Wool and it is so soft and lovely. I think so in all cases, but what it feels like to have it around the face for a long time is another thing.

En liten men dock hög av vantar har jag fått till också. Har tänkt att jag ska vara väl förberedd inför den kommande vintern, i fjol var det rent för bedrövligt, glömde mer eller mindre helt bort den delen. Skandal, helt enkelt. Ska försöka få till lite olika storlekar och fasoner, som förhoppningsvis ska täcka behovet för mina nära och kära. Idéer saknas inte …

Och så dyker det upp en tävling på Sticka Mera om just vantdesign! Att inte min stackars hjärna gick i spinn! Ända sen förra vintern har jag nämligen haft en idé om ett par alldeles extra tjocka och varma vantar i dubbelstickning - som ett par strumpor jag teststickade, fula men gosiga! - och nu kanske detta är precis vad jag behöver för att komma till skott och göra ett försök. Ja, det är med betoning på försök, jag är inte alls säker på att det kommer att fungera, och ännu mindre säker på att jag kan få ihop ett skrivet mönster när det gäller en teknik som jag i bästa fall kan kallas nybörjare på. Men vad vore livet utan utmaningar?

I have also started to build up a pile of mittens. It’s still very small, but anyhow … I have decided to be well prepared for the coming winter, last year that part was more or less completely forgotten until it was too late. Simply scandal. I'll try to get some different sizes and kinds, which hopefully will cover the needs for my loved ones. Ideas are not lacking ...

And then it popped up a mitten design contest at Sticka Mera! Guess if my poor brain went in a spin! Ever since last winter I have had an idea for a couple of really thick and warm mittens in double knitting - just like a pair of socks I test knitted, ugly but cosy! - and now maybe this is exactly what I need to really give it a try. Yes, it's with an emphasis on trial, I am not at all sure that it will work out, and even less sure that I can write it down in a pattern, with a technique that I at best can be called a beginner in. But what would life be without challenges?

Tävling hos KarMa

2010-08-26T12:26:00.004+02:00

KarMa firar 2-årsjubileum och lottar därför ut material till en jättehärlig topp. En sån skulle jag vilja göra! Undrar om nån av mina kära söta döttrar - egen och svärdito - skulle vilja ha en sån? Om inte annat skulle jag allt bra gärna vilja ha en själv. Vore nåt att tänka på inför nästa sommar under alla förhållanden, även om det vore himla trevligt att vinna garnet!

Hoppsan! / Oh dear!

2010-08-25T17:03:00.006+02:00

I write like
Stephen King

I Write Like by Mémoires, Mac journal software. Analyze your writing!

Av en slump snubblade jag över Annes blog och fick se den här roliga testen. Fast visst blev jag lite snopen, tycker nämligen inte alls under några förhållnaden om Stephen Kings böcker. Vet rätt inte vad jag ska anse om det :-)

By a mere chance I happened to find Anne's blog, and this funny test. I must say I became a bit surprised, I really don't like Stephen King's book so I don't know what to think about it :-)

Nästan bara gamla WIP's / Almost just old WIP's

2010-08-24T20:09:00.011+02:00

Nu känner jag mej riktigt redig, har inte börjat på något nytt på år och dar!

Now I’m really proud of myself, has not started anything new in ages!

Ja, undantaget vantarna jag stickade i helgen - augustimönstret i Vackra Vantar Som Värmer - men de gick så rysansvärt fort – ca 1,5 tim st – att det väl knappt kan räknas.

Well, except for a pair of mittens that I knitted this weekend, but they went so fast - about 1.5 hours each - that it hardly can be counted.

Istället har jag återupptagit kontakten med tigertröjan till Alex, och har väl nu kommit vid pass halvvägs upp på kroppen. Ja, inte särskilt fort men förunderligt smidigt och behändigt. Men det innebär samtidigt att jag med stormsteg närmar mej det som verkar så outsägligt kusligt, nämligen halsen. När det är dags ska det göras en alldeles vanlig halsavmaskning och därefter ska arbetet stickas fram och tillbaka! Märk väl, detta är en mönsterstickning med två färger och hur i hela världen ska jag klara av att få det snyggt när jag ska göra avigvarven? Det är ju tack och lov inte särskilt många cm det handlar om, men dock några. Inte utan att jag är tämligen nervös. Men egentligen är det ju bara lite uppvärmning när det gäller kusligheter, den ska ju klippas upp för ärmarna sen. Men det förtränger jag ett slag till, det räcker för ögonblicket med att oroa mej för halsdelen.

Instead I have renewed the contact with the tiger sweater for Alex and have now reached halfway up the body. It’s not very fast done but wonderfully smooth and convenient. But it also means that I am approaching what seems so unspeakably eerie, namely the neck. When that time come it should be a very ordinary neck edging with bind off’s in the front and then it will be worked back and forth! Remember, this is a pattern with two colours and how on earth will I manage to make it looks good when I work it from the wrong side? It's thankfully not that many cm, but still some. Anyhow, I'm quite nervous about it.

But really it's just a little warming up until I’m supposed to cut it up for the sleeves later. But I will carefully suppress it for a bit longer, it is enough for the moment to worry for the neck portion.

Tristans byxor är på tillväxt också. Ett litet – eller kanske egentligen inte särskilt litet – avbräck blev det när jag kom på att de var alldeles på tok för stora över gumpen, så jag rev upp till benen när de var nästan färdiga. Men nu ser de bättre ut och det ska bli väldigt intressant att så småningom höra om det finns något användningsområde för ett par dylika.

Nu ska jag bara samla ihop mej och försöka komma igång med koftan till Karin också. Konstigt vad det är svårt att återuppta något redan påbörjat om det fått ligga ett slag.

Och nu har jag anmält mej till en stickkurs hos en av våra vanligaste studieförbund! ”Lär dej sticka eller virka” var rubriken och det lät inte jättekul, så jag höll nästan på att missa nästa rad i katalogen: ”Lär dej göra ett mönster till en tröja efter dina egna mått” Det låter väl som klippt och skuret för mej? Jag som aldrig lyckas få till det här med storlek, i synnerhet inte när det är till mej själv. Kanske kan jag med lite handfast vägledning få till de riktiga måtten? Men jag får ge mej till tåls ungefär en månad till, innan start.

Tristan's trousers, are growing, too. A small - or perhaps not really that small - part had to be froged when I realized that they were just way too bog over the bump. I had go back to where the legs where joined, when they were nearly finished. But now they look better and it will be very interesting to eventually hear if there is any use of such a pair.

Now I just collect myself and try to get started with the cardigan to Karin too. Strange as it is difficult to reopen some already started on it has been kept in a battle.

And now I have registrated me for a knitting evening course! "Learn to knit and crochet" was the title and it did not sounds that fun, so I was almost going to miss the next line in the advertisment: "Learn to make a sweater pattern out of your own measurements" That sounds as the perfect tool for me! I have never manage to figure out the secrets about the sizes, especially my own. Maybe I will learn with some guidance to get the correct dimensions? But I must be patient for about a month more, before it will start.

En Mycket Speciell Tröja / A Very Special Sweater

2010-08-20T19:32:00.002+02:00

Detta är en Mycket Speciell Tröja, en Ovanligt Fin Tröja dessutom. Inte vilken strunttröja som helst med andra ord, utan en som våran Poppy kan roa sej med under påtvingade, evighetslånga och urtråkiga bilresor.

This is a Very Special Sweater, an Unusually Fine Sweater as well. Not a common simple sweater but one that our Poppy can entertain herself with during forced, forever lasting and boring to death car trips.

Jag har förresten gjort en ny balaklava till Tristan också, en som går lite längre ner över bröst och rygg. Ska bli spännande att höra hur den fungerar.

I have also finished another Balaclava for Tristan. This one goes down a bit over the chest and back. It will be interesting to hear how that will work out.

Höst? / Autumn?

2010-08-17T20:16:00.016+02:00

Nu verkar det som om sommaren definitivt är slut. Grå himmel, rätt som det regnar kommer det en skur och all semester för överskådlig tid är förbrukad. Men det var härligt så länge det varade!

Now it seems as summer definitely is over. Grey skies, just as the rain it comes a shower and all vacations for foreseeable future is gone. But it was nice as long as it lasted!

I söndags var jag tvungen att lämna våra favoritkillar för att återvända till den bistra verkligheten, efter några synnerligen intensiva men helt underbara dagar. Men tiden går tack och lov fort, om två månader ses vi igen om inget oförutsett inträffar.

Last Sunday I had to leave our favourite guys to return to the grim reality, after some very intense but wonderful days. But time is thankfully going fast, and in two months time we'll meet again if nothing unforeseen happens.

Jag lyckades åstadkomma benen till ett par byxor till våran Tristan. Nu ska jag bara sätta mej med miniräknaren och försöka klura ut hur stor den ska vara över rumpan. För mycket och för lite skämmer ju allt, så även i det här fallet. I och för sig är jag en av dem jag misstror mest när det gäller att räkna ut storlek, men jag får väl göra ett försök. Mönstret tycker jag inte verkar särskilt rimligt, faktiskt. Enligt det ska man börja med intagning direkt när benen sammanfogas. Jag tycker nog snarare att det vore befogat med en liten uttagning, för lilla rumpan i en tygblöja är inte nåt man trycker in i vad som helst.

Mer än det här fick jag inte till under de här dagarna, trots restid och barnfria kvällstimmar. Har jag tappat fart, eller …? Fast med stickor nr 2,5 och därtill passande tunt garn så går det väl inte fortare.

Och förresten, har ni sett sånt härligt garn som lottas ut av Icelandic Gardener?

I managed to achieve the legs of a pair of pants for our Tristan. Now I'll just sit down with the calculator and try to figure out how big it has to be over the butt. Too much and too little spoils everything. Unfortunately I am one of them I distrust the most when it comes to calculating the size, but I'll give it a try. I don’t think the pattern I use seem reasonable. According to that I should start with decreases as soon as the legs are joined to each other, but I rather think it should need some increases. The little butt in cloth diapers is not that thin.

It was all I manage to do during these days, despite the travel time and child-free evening hours. Have I lost the speed, or ...? But may be it won’t go any faster with 2.5 mm needles and fitting thin yarn.

And by the way, have you seen what a fabulous givaway Icelandic Gardener have?

Dålig planering / Bad planning

2010-08-11T00:09:00.008+02:00

Är nu hemma på en kort mellanlandning mellan besöken hos favoritpersonerna i livet. Vi har tillbringat ett antal härliga dagar med våran Poppy och är nu bara hemma för att komplettera stickningarna och packa om, innan det bär vidare till London.

I’m now back home for a short stop between visits at our favourite people. We have spent some wonderful days with our Poppy and are now home to refresh the knitting stuff and re-pack, before leaving for London.

Inför resan till Poppy tyckte jag att jag packade så noga, och hade flera olika stickningar med i den nyinförskaffade bagen från Stickfrossa. Den är helt underbar och Poppy tyckte också den var kanonfin. Men nånstans gick det fel. Packningen var helt åt skogen, fattar inte vad som hände i planeringen.

Before the trip to Poppy, I thought I packed so well, and had multiple yarns and needles in the newly purchased bag from Stickfrossa It is awesome and Poppy also thought it was just wonderful. But somewhere it went wrong. It did not at all contain what I thought I put in there.

Som ett inledande projekt för de första biltimmarna hade jag den nästan färdiga toppen till mej själv, som snabbt och elegant avslutades utan några som helst konstigheter. Den hänger förresten nu på tork och är ännu inte provad. Jag är ärligt talat inte helt övertygad om att jag kan ha den, men än dröjer det några timmar innan jag behöver acceptera den bistra verkligheten.

As an initial project for the first hours in the car I had an almost finished top for myself, and it was quickly and elegantly finished without any oddities. It’s now hanging to dry and has not yet been tested on. I'm honestly not entirely convinced that I can use it, but it will take a few more hours before I need to accept the harsh reality.

Klänningen blev rätt snabbt klar när jag väl fick händerna på ett nytt nysta / The dress was quite fast done as soon as I got my hand on a new ball of yarn

Därefter tänkte jag fortsätta med en liten klänning till Poppy som i grunden är ett mönster på en hängslekjol som jag gjort om till klänning. Den gick inte jättefort, stickor 2,5 och massor med maskor på varje varv, men framåt gick det och efter ett par dar var första nystat slut. Ja, det är ju så det plägar vara, eller hur? Och den välplanerande stickerskan har självklart både ett och två extra nystan med sej, eller hur? Men ack, så icke i detta fall. Det var bara att packa ner och gå vidare till nästa projekt. Jag hade självklart garderat mej med mer, närmre bestämt garn till en ny balaklava. Massor med garn, räcker säkert till ett par stycken minst. Men stickorna då? Leta, leta, leta … Kablar fanns, tunnare stickor och sticktoppar fanns men inte den storleken som krävdes för detta garn. I varenda ficka och dinglande påse letade jag, men det fanns bara inte, trots att jag var så säker på att jag packat ner dem. Känner ni paniken som börjar sprida sej som en farsot genom kroppen? Inget garn till klänningen, inga stickor till garnet jag trots allt har och flera dar och dessutom 40 mils bilfärd kvar?

Then I intended to continue with a dress for Poppy which is basically a pattern of a skirt that I changed to a dress. It was not really fast done, 2.5 mm needles and lots of stitches in each row, but it went ahead and after a few days the first ball of yarn came to an end. Yes, that's how it is meant to be, isn’t it? And the well-structured knitter has of course both one and two extra balls with her, right? But alas, not in this case. It was just to put in into the bag and move on to the next project. I had naturally another project in mind, too, more exactly yarn for one more Balaklava. Lots of yarn, surely enough to make at least a couple of them. But the needles? Search, looking everywhere ... there were cables, thinner needles and tips but not the size required for this yarn. I was looking in each and every pocket and dangling bag, but there was just nothing of the kind, although I was so sure that I had packed them. Are you aware of the panic that was spreading like a plague through the body? No yarn for the dress, no needles for the yarn I had, and for days and 400 km in the car left?

Men jag var ju tack och lov inte helt strandsatt. Det blev en del garn över efter tröjan till mej själv och där hade jag ju stickor också. Så det fick det bli, men vad göra av detta? Jo, en tröja till Poppy ska det bli. Fast tillräckligt med garn var det inte där heller, det som fanns tog slut en halvtimme innan vi kom hem. En mycket dryg halvtimme, men det kunde ju ha varit värre, jag klarade mej ju tack och lov tämligen helskinnad ur det här äventyret. Grejen är bara att nu står jag med en tröja som saknar en ärm och oket och i garnaffären finns inte det färgbadet kvar. Men strunt samma, jag ska nog kunna villa bort övergången för det här ska nämligen bli en Ovanligt Fin Tröja, men en massa tofsar och band och knappar och andra härligheter att pilla på och då gör det nog inget om det lite omotiverat finns en rand som avviker nånstans i brösthöjd.

Och förresten, väl hemma packade jag upp garnet till balaklavan, som låg i en egen liten plastpåse, och då hittade jag sticktipparna väl gömda i det ena nystat!

I morgon bitti åker jag till våra favoritkillar i London, och gissa om jag har laddat upp med allt möjligt! Nu ska jag väl i alla fall inte bli utan nåt att ha i händerna, bara inte säkerhetskontrollen norpar allt för mej. Ska nämligen enbart ha handbagage med mej så rycker de ifrån mej stickorna där står jag utan tills jag kan komma iväg till någon lokal butik för att skaffa nytt. Håll tummarna för mej

But I was thankfully not completely stranded. It had been some yarn left after the sweater for myself and I had of course needles suitable for that. So I was rescued, but what to make of it? Well, it had to be a sweater for Poppy. And it lasted almost all the way home, it came to an end half an hour before we got home. A very hard half an hour, but it might have been so much worse, I'll manage thanks God to escape fairly unscathed from this adventure. The thing is just that now I stand with a sweater with one sleeve and the yoke undone and the yarn shop has not the colour lot left. But all the same, I'll find out something to get the changing of shade distracted in one way or another, because this will be an Extremely Nice Sweater, with a lot of tassels and ribbons and buttons and other delights to pills at so a ribbon or a boundary at breast height to distract will not do any harm.

And oh, when I unpacked the yarn for the Balaklava that I had in a plastic bag I found the needle tips, almost buried in one of the balls!

Tomorrow morning I will go to our favourite guys in London and guess if I have loaded up with a lot of yarns and needles and whatever you can think of! Now I’m sure that I not will be without anything of the kind, if thy not will take it away from me at the security control at the air port. I will just have hand luggage with me, so if they take the needles away from me I will be stranded until I can get to a local yarn store to buy new. Cross your fingers for me!

Bryt ihop och kom igen / Collapse and up again

2010-08-02T20:53:00.009+02:00

Nu har jag brutit ihop färdigt och börjat komma igen. Eller i klartext har jag vågat återvända till min sommartopp Dixie Lace Sweater, som jag med avsky har tittat på sen mitt fatala koftmisslyckande. Den verkar fruktansvärt stor, men jag vet inte om det är jag som fortfarande inte inser hur bred jag blivit (och därmed tycker den ser för stor ut, fast den kommer att sitta som ett korvskinn) eller också tror jag att jag är mycket bredare än jag i verkligheten är (och altså har valt alldeles för stor storlek). Ska bli spännande att utröna så småningom. Men jag vägrar sätta den på extra sticka för att prova, det blir som det blir ”bättre lyss till den sträng som brast, än aldrig spänna en båge! Vem sjutton var det som fick ihop det pekoralet från början? Hur som helst känns det som jag lysst till en förskräcklig massa brustna strängar, men jag vill gärna inbilla mej att det inte är helt ogjort. Förhoppningsvis lär jag mej nåt på det, om inte annat att jag inte är så himla bra på det här som jag i vissa oövervakade ögonblick inbillar mej.

Now I have collapsed enough and started to get back on track again. Or in other words, I have dared to be back to my summer top Dixie Lace Sweater, which I have avoided since my fatal cardigan adventure. It seems awfully big, but I do not know if I still don’t realize how broad I have become (= I have choose the correct size but it looks awfully big) or if I think I’m much broader than I am in reality (= I choose wrong size and it is really too big). It will be exciting to find out, eventually. But I refuse to put in an extra needle to try it on now, sooner or later I will find it out. "Better listening to the string which broke, than never tighten a bow”! Who said that from the beginning? Anyway, it feels like I have been listening to an awful lot of broken strings, but I would like to think that it is not completely wasted time. Hopefully I learn something from it, at least that I'm not so damn good at that I in some moments imagining.

Men innan jag återupptog kampen med/mot mina mått gjorde jag färdigt en klänning till Poppy, en teststickning som gick väldigt snabbt och var väldigt kul att göra. Men med tanke på det tjocka garn som ska användas tar den sej nog bättre som vinter- än sommarklänning.

But before I resumed the struggle with / against my measurements, I finished a dress for Poppy, a test knit which went very fast and was really fun to do. But with the heavy yarn that it asks for, it will probably be better as a winter- than a summer dress.

Och apropå vinter, en liten fuskpolo stack jag emellan med också. Ska försöka få ihop en rejäl hög av vinterattiraljer av olika slag och i olika storlekar, helt till och med innan snön börjar falla.

Men det är långt innan dess! I dag är första dagen på vår sensommarsemester, och i morgon ger vi oss ut på äventyr. Första anhalten blir Trosa, bara för att vi kände för att kolla upp den stan. Sen på onsdag fortsätter vi till Ulf, Helene och våran Poppy, där vi nog stannar i nästan en vecka. Men nästa tisdag måste vi senast åka hem, för på onsdag bär det iväg till London för resten av veckan. Det kan man kalla semester!!! Ja, kanske inte ur vilosynpunkt, men ur lyckosynpunkt!

And speaking about winter, a little neck warmer has been finished as well. I will try to get a pile of winter items done in several of kinds and sizes, hopefully completed before the snow starts to fall.

But it is long before that! Today is the first day of our late summer vacation, and tomorrow we will go away on new adventures. The first stop will be Trosa, just because we would like to see that town, we have never been there before. Then on Wednesday we will continue to Ulf, Helen and our Poppy, which we probably will stay with for almost a week. But next Tuesday we have to go home, at latest, because on Wednesday I will go to London for the rest of the week. That is what I call vacation! Well, maybe not for a relaxing but for happiness!

Utlottningen klar / Competition finished

2010-08-01T10:35:00.009+02:00

Nu har jag med hjälp av www.random.org dragit en vinnare av garnet jag lottade ut. Det blev Manduzana som var nummer 1 bland inläggen och vars etta dök upp först i slumpgeneratorn. Men faktum är att jag har två nystan till, det ena fortfarande i härva och det andra uppnystat. Och det var väldigt roligt med slumpgeneratorn, så jag satte igång den en gång till, och då blev det Lindas nr 4 i kommentarkön som dök upp! Och den tredje och sista - var ju tvungen att hejda mej nån gång! - blev Elsa Xenia med nr 14! Grattis, det är verkligen ett härligt garn!

Ser ni det här, skicka era adresser så kommer garnerna som ett brev på posten:-)!

Now the competition is finished and it was Manduzana with no 1 on the comment list that first turned up at www.random.org But it was so fun, and as a matter of fact I had two more skeins of the same yarn, so I kept on and as second winner was Linda and the third became Elsa Xenia. Congratulations!