So you think you can knit?

Ja, detta evenemang anmälde jag mej till någon gång i tidernas begynnelse. Det lät verkligen kul, varje deltagare skulle få en utmaning, att göra något som vederbörande normalt inte gör.

Jag fick utmaningen Tango, vilket innebar att jag skulle följa ett mönster utan egna påhitt eller avvikelser. Detta stickprojekts fram- eller baksteg skulle sedan redovisa på bloggen, underhållande utöver det vanliga, naturligtvis. Jag valde att ge mej på Baby Norgi, en liten tröja med en del mönsterstickning på, som borde vara lämpligt för ändamålet. Inga problem alls på den fronten, utom möjligtvis att det varit en massa andra grejer som varit angelägnare, så jag är inte så långt kommen på den som jag borde, om man nu nödvändigtvis ”bör” något i det här sammanhanget.

Men ett problem är det, det finns inte någonting att skriva om! ”Jag har nu stickat mönsterrapportens 24 varv som det stod att jag skulle göra. Därefter fortsatte jag med bottenfärgen i 15 cm.” Hur roligt är det att skriva om? Och ännu tristare att läsa. Hade det varit något som man fick klura och fundera över, t ex designa nåt eller prova på någon ny teknik så hade det varit något annat, men nu har jag i ett par månaders tid värkt över hur jag ska få ihop något och kommit fram till … det går inte! Ledsamt, för idén med hela den här grejen lät så kul, och jag tror faktiskt att de flesta verkligen haft det, men jag får nog ge upp. Inte med tröjan, den ska allt bli klar så småningom, det är bara inte något större brådska för det är storlek 6 månader, och våran Tristan som ska ha den är än så länge bara en månad. Men deltagandet får jag nog ge upp.

Yes, I joined this event quite a long time ago, at least several months. It sounded really fun, each participant would receive a challenge, to knit something she normally doesn’t do.

I got the challenge Tango, which meant that I should follow a pattern by the letter, without any own invention or discrepancies. This knitting project’s progress or setback should then be reported on the blog, entertaining out of the ordinary, of course. I chose to make Baby Norgi, a little sweater with a portion of stranded patterns, which should be perfect for this purpose. No problems at all on that front, except perhaps that there was a lot of other stuff that became more urgent, so I'm not as far with it as I intended to be at this time.

But there is one problem, there is absolutely nothing to write about! "I have now made the pattern report of 24 rounds as the pattern said. Then I continued with the main colour for 15 cm." How fun is that to write about? And even less fun to read about. If it had been something to ponder and consider about, for example designing something or try some new technique it should have been something else, but now I have in a couple of months' time been thinking about how to get something out of this and come to the conclusion ... I can not! Sadly, the idea of the whole thing sounded so fun, and I think that most of the participants have a wonderful time, but it looks like I have to give up. Not the sweater, I will definitely finish it sooner or later, it's just no hurry with it, because it is size 6 months and our Tristan that will get it, is so far just a month old.





Men en lustig sak måste jag visa. Började för ett slag sen med Pepita, som jag tänkt våran Poppy skall få. Ville göra dem i bomull, tjocklek som vanligt sockgarn, och då visade sej Jasmin 8/4 från Kinna Textil vara ett utmärkt val. Köpte fyra nystan i en grönmelerad färg, helt enfärgad tycker jag hade blivit lite trist. Och det började så fint med klara och tydliga ränder som återkom med lagom intervaller. När första nystat tog slut hade jag kommit en god bit ner på ”raksträckan” av kroppen, alla varv var lika lång och skulle så förbli ett gott stycke till. Började på nysta nr 2 – märk väl samma fabrikat, samma färgbad, samma allting! – och då blev det som förbytt. De raka, fina ränderna byttes i stora fält av sammanhängande färg. Hur egendomligt som helst, det borde ju ha varit likadant. Har egentligen inget emot den här skillnaden, den är bara så rysligt egendomlig. Nysta nr 2 tog slut ungefär lagom tills det var dags att börja på benen, och då kollade jag faktiskt av de två återstående nystanen och kunde konstatera att de har – i alla fall i början – samma intervaller mellan färgbytena. Men om de är som det första eller andra nystat kan jag inte bedöma, eftersom varven här är så mycket kortare. Tror faktiskt det är som nysta nr två, annars borde väl ränderna ha blivit bredare? Ja, ja, det får vara som det vill med det. Om den nu bara krymper lagom mycket tror jag den kan bli ganska trevlig, och kvalitén känns skön. Fast det här med sockar på byxor är jag i ärlighetens namn väldigt skeptisk till, det vill till en helt otrolig massa tur för att ben och sockar ska vara lagom samtidigt! Men jag tyckte den var så fin så jag gör ett försök. Det är ju trots allt lätt som en plätt att bara repa upp sockarna och avmaska vid resåren i nederkanten på byxan.


But there is a funny thing I just have to show. I started a while ago with Pepita, for our Poppy. I wanted to make it in cotton, multicoloured and thick as usual sock yarn, and decided that Jasmin 8 / 4 from Kinna Textil should be an excellent choice and bought four balls in green/white colours. It all started so nicely with the stripes in nice intervals. When the first ball came to an end, I was quite a bit down the bodice, all the rounds had the same length and would remain so for a good way. Began at ball no. 2 – notice that it was the same blend, same dye lot, same everything! - and then it became to transform. The straight, nice stripes turned out to large fields of continuous colours. How strange, it ought to have been the same. I have really nothing against this difference, it is just so strange. Then ball no 2 came to an end just in time to start with the legs, and then I actually checked the two remaining balls up and found that they have - at least in the beginning - the same intervals between the colour changes. But if they are same as the first or second ball, I can not judge, because the rounds at the legs are so much shorter. Actually I believe it is like the second, otherwise the stripes probably had become broader, hadn’t they? Well, well, it as it is and now I just hope it will shrink just much enough, I suppose it will because it’s cotton. I think it can be quite pleasant, and the quality feels nice. But socks connected to the trousers … I am honestly very sceptical, that has to be an incredible lot of luck it the legs and socks should fit at the same time! But I thought it looked so nice, just had to give it a try. It is after all a piece of cake to just frog the socks and bind off at the ribbing in the end of the legs.

Ändrat mej igen / Changed my mind again

I all hast måste jag bara berätta om min senaste tankeverksamhet. Den skedde i går kväll, strax innan Hollywood Week var över, alltså fortfarande på planeringstid för utmaningen So You Think You Can Knit. Har varit lite … ja, dämpad kanske man kan säga inför utmaningen jag fick, Tango = följa ett mönster till punkt och pricka. Hur roligt är det egentligen som utmaning betraktat? Det är ju vad man gör in absurdum vid teststickning. Men nåja, bara att göra det bästa av det och göra något som verkar lockande och trevligt.

Just shortly I just have to tell you about my last thoughts. It happened last night, just before Hollywood Week was over, but still in the planning time for the challenge So You Think You Can Knit. Has been a bit ... well, subdued, about the challenge I received. Tango = follow a pattern by the letter. How fun is it really as a challenge? That's what I do every now and then at the test knitting. But well, it’s just to make the best of it and make something that seems attractive and nice.





Men så i går slog det mej med full kraft, jag ska göra en norsktröja med steeking och hela kalaset! Det har jag ju aldrig gjort men så länge gått och sneglat på, En Baby Norgi ska det bli, den har jag kikat på länge men inte kommit till skott med. Opal sockgarn i en grön och två bruna färger ska jag göra den i, och har nu stickat ca 2 cm.

But then yesterday evening it struck me with full force, I will do a Norwegian sweater with steeking and the entire feast! I've never done that but so long thought about it. So now I have decided to make a Baby Norgi that I’ve been thinking about for such a long time. I will use Opal sock yarn in a green and two brown colours and has now made about 2 cm.






Desto fler centimetrar har det blivit på duffeln till Alex. Groteskt stor är den, så rysansvärt spännande det ska bli att se hur den blir efter rejäl tvätt.

The more centimetres it is at the duffle for Alex. It’s grotesquely large, how terrible exciting it will be to see how it turns out after washing/felting.


Har fullt upp med en teststickning också. Det är en babykofta från 20-talet som ska publiceras i en ny tidning som ska komma ut med sitt första nummer på nyåret någon gång. Men innan dess ska alla mönster skrivas om till modernt stickspråk och teststickas. Många konstiga turer har det varit hittills, bl a har jag fått börja om fyra gånger för att det var så stolligt i början. För varje gång kom jag ett par varv längre, innan det blev tvärstopp. Men nu flyter det på, peppar, peppar… Himla roligt är det i alla fall, och ser fram emot att teststicka fler historiska mönster i framtiden.



Have the hands full with a test knitting as well. It is a baby sweater from the 20s to be published in a new historic pattern magazine that will come out with its first issue at the New Year sometime. But before then, all designs has to be translated to modern knitting language and test knitted. It has been quite a lot of strange tours so far, including I've had to restart four times because it was so many mistakes in the beginning of the pattern. Every time I came a few rows further on, before it became a grinding halt again. But now it runs on, knock on wood ... It’s really fun anyway, and I look forward to test knit more historical patterns in the future.

Slutet på Hollywood Week / The end of Hollywood Week

Tango var det alltså. Men vad sjutton är egentligen tango? Detta frågar sig en totalt, vad gäller dans i allmänhet och tango isynnerhet, obegåvad äldre stenstod. Svar på detta finns naturligtvis på Vikipedia:

”Tangon är i högre grad än andra pardanser en förd dans. Det innebär att dansen inte byggs upp på fasta turer eller grundfigurer som till exempel swingout inom lindy hop, utan vilket steg som helst kan följa efter ett annat utfört steg. Förmåga att föra och följa det som förs utgör därför viktiga beståndsdelar i dansen. Förningen utgår från bröstkorgen och vanligen ej från händerna. Det som vid första ögonkastet kan se ut som en envägskommunikation, är i själva verket samarbete mellan två medskapande och aktiva dansare.”

Detta låter faktiskt ganska hoppfullt, ja inte bokstavligen utan mer bildlikt. Notera i synnerhet det där med ”… samarbete mellan två medskapande och aktiva dansare”. Det tolkar jag som att även den följande delen faktiskt har lite grann att säga till om i dansens virvlar. Kanske det inte är helt nödvändigt med blind lydnad? Fast enligt utmaningens lydelse så var det nog trots vad Vikipedia säger, det som gäller.

Tango it was. But what the heck is actually Tango? This asks a total, in terms of dance in general and tango in particular, untalented older stone statue. An answer is of course to be found at Vikipedi:

"Tango is more than other dances a pair dance. This means that the dance does not occur at fixed frequencies or basic shapes such as Swingout in Lindy Hop, but any step can follow after another performed step. Ability to lead and follow the leader are the most important elements in the dance. But what at first glance may looks like a one-way communication, is in fact cooperation between two co-creation and active dancers."

That actually sounds quite hopeful. Note in particular that of the "... cooperation between two co-creation and active dancers." This I interpret as that the following part actually has a little bit to say about the dancing. Perhaps it is not absolutely necessary with blind obedience?

But in the challenge at So You Think You Can Knit, it is absolutely blind obeidande … :-(






Så nu sitter jag här med stickorna vässade, garnet nystat - ett helt underbart kamelgran från Stäkets Hantverk o Design - provlapp stickad, redo att sätta igång på nytt, men med ett litet frågetecken kvar att räta ut. Kan inte bestämma mej för vilket mönster jag ska använda ….! Har två som väger ungefär lika tungt, men det ena är ett sånt där vansinnespåfund att man ska sy ihop delarna i stället för att sticka runt. Och det är här ovanstående förlösande mening kommer in i bilden. Tänk om jag som Följare skulle kunna få vara lite grand Medförande och lägga till denna detalj till dansens turer? Men å andra sidan kan jag ju börja med den andra som så underbart ska stickas runt utan sömmar. Ja, så får det nog bli.


Men egentligen är det ganska mycket tangodans jag håller på med för tillfället. Teststickning kräver blind lydnad, och det är mycket sånt på gång nu. Ska berätta mer en annan gång.



So now I sit here with sharpened needles, yarn winded to balls - a wonderful camel yarn -, swatch knitted, ready to start again. But a small question mark remains to be straightened out. Can’t decide what pattern I will use ....! The decision lies between two, but one is one of those crazy invention that the parts has to be sewn together instead of knitting in the round. And it is here the above redeeming sense comes into play. What if I as a follower could have something to say about it and add this detail to dance tours? But on the other hand, I can start with the other pattern, that so wonderful will be knitted in the round, without seams. Yes, I think I will do so.


But actually it is quite a lot of Tango dancing in my knitting at the moment. Test Knitting require blind obedience, and there is much of that knind going on now. I'll tell more that another time.

Avbön till So You Think You Can Knit

Oj, förlåt, jag har gjort bort mej nu igen :-( Skulle ju inte ha börjat på min utmaning förrän i nästa vecka. Får jag börja om från början, nu när jag gjort avbön?

När pengen äntligen ramlade ner – sånt tar uppenbarligen ett slag – satte jag mej ner och började tänka. Borde naturligtvis ha gjort det från början, men det är ju trots allt fortfarande Hollywood Week, eller hur? Hade kanske underlättat om jag följt detta tv-drama tidigare, men framför allt borde jag naturligtvis ha läst spelreglerna noggrannare. Har tyvärr en känsla av att det är så min Hip Hop hjärna fungerar, eller inte fungerar, hur man nu ser det. Hoppa rakt i, kolla eventuella regler, fällor, faror … i efterhand allteftersom de dyker upp, ta aldrig ut några bekymmer i förväg, det blir tids nog dags att roa sej med dem senare …

Nå, hursomhelst, nu tänks det för glatta livet, och jag har nu en annan idé som kanske skulle vara lämplig att sjösätta. Ska kolla mönstret och se om det passar till en Tango utmaning, och ska sen sätta igång att roa mej med stickfasthetsprov. Det är väl som det är tänkt?

Den tidigare så fasansfullt felaktigt igångsatta koftan fortsätter jag dock med, liksom parallellstickningen. Denna strikt vetenskapliga test kan ju inte lämnas därhän, utan måste fullföljas till varje pris. Är det designern eller jag som har rätt? Spänningen är olidlig!

Oops, I’m so very sorry, did I have embarrassed myself again? I should obviously not have started with my challenge until next week  Can I start all over again, now when I've made my deepest apologies?

When the coin finally fell down – as usual it takes its time - I sat down and started thinking. Should of course have done that from the beginning, but it is after all still “Hollywood Week”, right? It had perhaps been easier if I had followed this TV drama earlier, but above all I should of course have read the rules carefully from the beginning. Unfortunately it’s the way my Hip Hop brain works, or rather does not work, as it looks now. Jump straight in, check out any rules, traps, hazards ... whatever, afterwards as they appear, never take out any troubles in advance, it will be time enough to amuse myself with them later on ...

Well, anyway, now I’m thinking heavily, and I have now another old idea that might be appropriate for this challenge. Must check out the pattern and see if it fits for Tango, and will then launch to amuse myself with knitting swatches.

The earlier so horrible wrong started cardigan will anyhow continue, as well as parallel knitting. This rigorous scientific testing can not be ignored, but must be pursued at any cost. Is it the designer or me who is right? The excitement is unbearable!

Hollywood Week

Egentligen skulle jag enligt reglerna i "So You Think You Can Knit" ha suttit och funderat kring vad jag ska göra med utmaningen jag fått av Visa Lisa. Men eftersom Pang på Rödbetan är mer min stil än att sitta och fundera och vända och vrida på tankar och idéer så hade jag bestämt mej inom ca tre minuter efter att jag läst utmaningen. Förlåt, blir jag diskvalificerad då?

Actually, I should by the rules of So You Think You Can Knit have sat down and thought about what to do with the challenge given to me by Visa Lisa. But as to jump right into it is more my style than to sit and think and turn around the thoughts and ideas, I decided what to do in about three minutes after I read the challenge. Sorry, do I get disqualified then?




Som jag tidigare nämnt bestämde jag mej för att göra Phazelias mitered baby jacket och valde att göra den i Lorna’s Lace Shepherd Sport och stickor nr 4. Det ger då 24 maskor per 10 cm, precis som mönstret anger. Vilken självdisciplin! För samtidigt föreslås vanligt sockgarn som Opal eller Regia, och det vet ju alla och en var att det ger en masktäthet på 28 – 30 maskor per 10 cm. Men följa instruktionerna i mönstret var det, och så ska det förbli. Har kommit en liten bit, mönstret är kul och undan går det.



As I said earlier I decided to make Phazelias mitered baby jacket
and choosed to do it in Lorna's Lace Shepherd Sport and needles 4 mm. It gives the 24 stitches per 10 cm the pattern indicates. What self-discipline! For at the same time it is proposed a common sock yarn as Opal or Regia, and everybody knows that it provides a gauge of 28 to 30 stitches per 10 cm. But I should follow the instructions in the pattern, and so it shall remains. I have made a little bit of it, the pattern is fun and it goes fast.







Samtidigt malde det hela tiden i huvudet att jag nog borde ha använt det tunnare garnet och struntat i angiven masktäthet. Typiskt gammat odisciplinerat tänk. Så vad göra för att slippa denna vånda och ångest? Jo, att göra en likadan, parallellt, i sockgarn! Lysande, va? För visst är det väl tillåtet att ha parallellstickningar? Tänker man en vända till blir idén bara ännu bättre, då får jag i slutändan klara och tydliga bevis för hur mina avvikelser står sej i förhållande till originaltanken. Den här andra varianten gör jag i Zitron Trekking XXL med stickor nr 2,5.


But at the same time it was grinding in my head that I probably ought to use the thinner the yarn, and ignored the specified gauge. Typical old undisciplined thoughts. So what to do to avoid this agony and anguish? Obviously to make a similar, parallel one in sock yarn! Brilliant, isn’t it? For it is allowed to have parallel works on the needles, isn’t it? And if you think once more about it, it will give the final evidence of how my deviations are in relation to the original idea. This second variant is made in Zitron Trekking XXL with needles 2,5 mm.






Nu är förresten den lilla babyfilten tvättad och klar. Den växte till sej rejält, så den ska nog räcka runt lille Broster.



Now, by the way the little baby blanket is washed and blocked. It grew quite a bit, so it'll be big enough for Baby Sibling.

So you think you can knit?

Nu har jag fått min utmaning av Visa Lisa. Hoppsan, jag ska lära mej dansa / sticka Tango!

"Din utmaning blir att dansa TANGO!
Det här var ju inte helt lätt… Din blog visar väldigt olika sorters
projekt, men du säger själv att du ger dig i kast med det mesta med
samma attityd – Jag kan! Jag vill! Jag vågar! - verkar vara en
beskrivning av dig. Jag känner igen mig i det. Det var i stort sett så
jag lärde mig sticka – genom att utmana mönstren. Det är en härlig
attityd att ha. Dock kallar du det själv för ”övertro”, vilket i mina
öron låter som om du önskade att du höll med någon designer någon
gång, och vågade lita på att någon annan tänker lika smart om
stickning som du gör – även om det antagligen är tveksamt.
Så här är chansen att antingen lära dig något nytt, eller att bevisa
en gång för alla att du visste bäst, precis som du trodde! Jag vill
att du slaviskt följer ett mönster någon annan konstruerat! Hur stort
eller litet projekt är förstås helt upp till dig, men välj nu mönster
med omsorg, så att du får vara dig själv, även i någon annans design!"

Tango är en väldigt precis konstform, inga improvisationer här inte, regler är till för att följas, total självdisciplin, punkt slut. Snacka om utmaning för en som inte ens kan stava till regler och anvisningar.

Som en förövning i självdisciplin beslöt jag mej för att först avsluta några av mina WIP, och gjorde först klar en halsduk som jag teststickat åt Kim Haesemeyer. Det var i och för sej inte många varv som saknades, så det var snabbt fixat.

Now I have got my challenge by Visa Lisa. Oops, I'm going to learn to dance / knit Tango! Tango is a very precise art form, no improvisation here, rules are meant to be followed, overall self-discipline, over and out. Talk about a challenge for someone who can not even spell to rules and instructions.

As a preliminary exercise in self-discipline, I decided to first finish some of my WIPs, and have now finished a scarf that I test knit for Kim Haesemeyer. It was not many rows missing, so it was quickly fixed.





Därefter gjorde jag de sista varven på västen Julia till Johanna – vännerna Soile och Kaukos dotter. Sen var det bara en liten kant runt vardera ärmhålet och simsalabim var den klar. Ligger nu och torkar, därav den något märkliga bilden.

Then I made the last rows of the vest Julia for Johanna – our friends Soile and Kauko’s daughter. Then it was just a small border around each armhole and Abracadabra, it was finished. It’s now washed and dries, and it’s because of that it’s such a strange picture.




Och så till slut, med djup och innerlig ihärdighet, avslutade jag filten till lilla Broster. Där var det lite mer som fattades, så det har tagit en stor del av dagen, men klar blev den! Har inte hunnit tvätta och blocka den än, bättre bild kommer när det är gjort. Hoppas nu den blir tillräckligt stor, risk föreligger att jag var i ivrigaste laget att få den klar. Borde kanske gjort en liten bit till? Hm, men nu är det som det är, får väl sträcka den lite extra när jag blockar den.

And finally, with deep and sincere perseverance, I finished the blanket for Baby Sibling. There was a bit more left so it has taken most of the day, but eventually it was finished! Has not had time to wash and block it yet, a better picture will come when it's done. Just hope it’s big enough, there is a risk that I was too anxious to get it done. Should perhaps have knitted a little bit further? Hm, but now it is as it is, may well stretch it a bit extra when I blocks it.





Så till själva utmaningen då. Jag ska alltså sticka någonting exakt efter ett mönster, ingen fri kreativitet, inga avvikelser, förlita mej blint på designern. Kan väl inte vara så svårt, eller …?

Efter lite grubblande och grunnande kom jag på att det borde vara ganska säkert att ge sej på nåt som ser så egendomligt ut att det liksom inte går att improvisera eller ha egna uppfattningar eftersom det inte går att veta vad det är man håller på med eller var man är, ungefär som med Baby Surprise Jacket. Valde då Phazelia’s Mitered Baby Jacket, som jag har haft ögonen på ett slag nu. Den ser himla kul ut, en typiskt måste-göra-grej.

Börja läsa mönstret för att se vilken typ av garn som är tänkt. Inga konstigheter, vanligt sockgarn typ Opal, Regia eller liknande. Fortsätter lite längre ner, kollar masktätheten. Det var väl redigt av mej, borde väl inte behövas när det är ett sånt vanligt garn? Men hör och häpna, det ska vara 24 maskor per 10 cm! Men det vet väl alla att till sockgarnerna av den här typen är det 28 – 30 maskor som gäller, eller hur? Med mitt gamla vanliga sätt att tänka konstaterar jag snabbt att där är ett fel, så kan det inte vara, då struntar jag väl i det och gör som jag tycker, alltså 28 m/10cm. Men oj, glömt Tangon redan? Är det inte troligt att designern har koll på vilken masktäthet hon använt? Hon kanske stickar väldigt löst och fick 24 maskor av ett garn jag som lägst får 28 av? Borde jag i detta sammanhang inte förlita mej på att mönstret faktiskt kräver sagda 24 maskor? FÖLJA INSTRUKTIONERNA var det, och glöm inte det! Får leta rätt på ett grövre garn, tror att ett av de som jag fick av Amyrila i Secret Pal 14 kan bli bra.

Kära hjärtanes, hur ska detta gå? Självdisciplin och blind lydnad var det. Ska skriva upp det på en stor lapp och sätta upp på kylskåpet, för att vara säker på att ALDRIG glömma det, i alla fall inte så länge denna utmaning pågår. Sen kan jag plocka ner lappen och glatt flumma vidare i gamla invanda spår. Eller jag kanske rent av blir så betagen i att följa givna instruktioner och kanske rent av få perfekta resultat att jag aldrig någonsin mer dansar Hip Hop utan bara Tango i fortsättningen?


So for the challenge. I shall knit something exactly from a pattern, no freedom of creativity, any deviations, trust blindly on the designer. Can not be that difficult, or ...?

After some pondering I thought it should be pretty safe to make something that looks so strange that you can not improvise or have any own opinions because it is impossible to know what you are doing or where you are, just as the Baby Surprise Jacket. So I choose Phazelia's Mitered Baby Jacket, which I have had my eyes on for a while now. It looks heavenly fun, a typically must-do thing.

I started to read the pattern to see what kind of yarn that suggested. Nothing strange, plain sock yarn as Opal, Regia, or something like that. Proceeding a bit further down, checking the tension. That really ought not to be necessary for such a common yarn, but rules are rules and I should follow the pattern after the letter. And behold, it said there should be 24 stitches per 10 cm! But all of us know that a sock yarn of this type is 28 to 30 stitches per 10 cm, right? With my usual way of thinking, I notice quickly that there was an error, it can not be like that, will ignore that and do what I think, therefore 28 m/10cm. But oh, forget the Tango already? Isn’t unlikely that the designer don’t know what gauge she has? She might knit very loosely got 24 stitches of the yarn that I get at least 28 of? Shouldn’t I rely on the pattern that actually calls for 24 stitches? FOLLOW THE INSTRUCTIONS it was, and do not forget that!

Oh dear, how will this go? Self-discipline and blind obedience, it was said. I'll write it on a large piece of paper and put it up on the refrigerator, to be sure to never forget it, at least not as long as this challenge is ongoing. Then I can take it down and happily go back to the old familiar songs. Or I might even be as charmed by following the given instructions that perhaps even get perfect results that I never ever more will dance Hip Hop, but just Tango in the future?