Jättetrist / Very sad

Det här är inte kul, faktiskt i allra högsta grad deprimerande. Min River Tweed kofta är klar, blockad och provad. Någon bild från det tillfället blir det dock inte, någon form av stolthet har man väl. Den hade varit perfekt, om jag varit 10 cm längre och 10 kg smalare och en eller två byststorlekar större. Så kan det gå när man försöker få till det utan att tänka på alla aspekter. Jag har som sagt blivit lite mullig på sistone och då framför allt på mitten, där det normalt sett skulle ha varit en midja. Detta tyckte jag verkade helt logiskt att kompensera med att göra en storlek större än vad jag tidigare använt. Logiskt, va? Inget fel i resonemanget så långt, vad jag kan förstå. Men sen kommer det, där jag skulle ha tänkt en stund till. Bysten – den har inte drabbats av någon ökning, och det visste jag naturligtvis, om jag bara tänkt efter. Vad händer då om man stickar en kofta i en storlek som är proportionerlig mellan midja och byst och bara midjan har dragit iväg? Jo, då blir det fritt fall uppifrån, hela härligheten sjunker och midjemarkeringen hamnar långt söder om den tänkta destinationen. Sorgligt, eftersom det i detta fall finns en mycket klar och tydlig mönstermarkering som utan någon som helst tvekan tala om var midjan är tänkt att befinna sej. Nu hamnade denna markering i höfthöjd, och ser något bisarr ut. En annan följd är att den upptill ser ut som något lillflickan hittat i mammas garderob. Jag är med andra ord en smula besviken …

This is not a bit fun, actually it’s very depressing. My River Tweed cardigan is finished, blockades and tested on. But it will not be any picture from that occasion, however, I have still some form of pride left. It had been perfect if I were 10 cm taller and 10 kg slimmer and had one or two sizes larger bust. That’s what might happen when trying to get correct size without thinking of all aspects. As I have said earlier, I have been a little bit heavier lately and especially around the middle, where it normally is a waist. It seems quite logical to me to compensate that by making a larger size than I previously used. Right, huh? Nothing wrong in the thinking process so far, what I can understand. But then the moment came, where I should have been thinking a bit longer. The bust - it has not been affected by any increase, and of course I knew it, if I just had given it a thought. What happens if you knit a cardigan in a size that is proportionate between waist and bust and just the waist has increase? Well, then it will be a free fall from above, all the glory will sink and the waist mark goes far south of the intended destination. Sadly, since in this case it is a very clear pattern that without any doubt tells you where the waist is supposed to be. Now came this marker in hip height, and looks quite bizarre. And another consequence is that the top looks like something a little girl has found in mother's closet. I am in other words a little bit disappointed...

Lätt irriterad / A bit irritated

Nu är det en väldigt blandad kompott bland stickningarna. Mycket som är nästan färdigt och en del som segar med i betydligt beskedligare takt.

Now it's really a very mixed pile of projects in the knitting basket. Much of it is almost finished, when other takes quite a bit longer to do.





Nästan klar är jag med Girl’s Flower Dress. Den kan nog, kanske, bli bra men det är i så fall inte tack vare utan trots mönstret. Många olika typer och kvalitéer på mönster har jag hunnit uppleva, men detta är nog ett av de absolut rörigaste och mest svårlästa jag kan påminna mej att jag stött på. ”Tagit det men ej förstått” har liksom varit huvudupplevelsen. Sen har jag trots allt begripit tillräckligt mycket för att få ihop en skapelse som förhoppningsvis ska uppskattas av våran Poppy. Tror det blir tillräckligt med garn över för att det ska räcka till ett par sockar också.

I am almost done with Girl's Flower Dress. It might be good when it’s finished but if so it will be despite, not because of the pattern. I have read and followed many different types and qualities of patterns, but this is probably one of the most chaotic and most difficult to read I can remember I ever have seen. “Read it but did not understand" has been the main experience. But I have after all got enough of the idea to get a creation that hopefully will be appreciated of our Poppy. And I think there will be enough yarn left to make a pair of socks, too.





Poppy ska också få en kofta, Sophia, som inte är så långt kommen men är snabbstickad så det ska väl inte dröja alltför länge tills den är klar.

Ja, och så har jag beställt garn från Vincentgarn, Rowans All Season Cotton, som också ska bli en klänning till Poppan. En teststickning som redan ligger bland mönstren på Ravelry.

Poppy will also get a cardigan, Sophia. I haven’t done that much on it, but it is quick knitted so it should not take too long until it is finished.

Yes, and so I have ordered yarn from Vincent Yarn, Rowan All Season Cotton, that also will be a dress for our Poppy. It’s a test knit but the pattern is already published at Ravelry.





Och hör och häpna, min River Tweed kofta är klar! Men den ska tvättas och blockas innan jag ens försöker ta en ny bild på den. Den är snygg, säkert oerhört varm och skön en kylig vinterdag, men så smal!!! Ändå tog jag i rejält när jag valde storlek, jag har liksom inte krympt det sista. Efter det jag slutade röka förra hösten har jag gått upp 7-8 kg, och allihop har placerat sej där midjan ska vara. Inte kul, men kan tyvärr inte skylla på någon annan än mej själv för att det inte är åtgärdat än. Får ta ett rejält tag med det nu i höst. Men för att återgå till koftan, den är stickad i resår hela den, 2 räta 2 aviga, och det drar ju ihop sej nåt så kopiöst. Mitt enda hopp står till att den går att blocka ut. Får väl lägga den till handlingarna annars och invänta smalare tider. Kanske rent av kan fungera som sporre att ta itu med det.

And believe it or not, my River Tweed Cardigan is finished! But it has to be washed and blockade before I even will try to take a new picture of it. It is stylish, incredibly warm and comfortable for a chilly winter day, but so narrow! Yet I added an extra size when I choose it, I have not shrunk the last year! After I stopped smoking last autumn, I have gone up 7-8 kg, and every single kilo is where the waist should be. Not fun, but unfortunately I can not blame anyone but myself, that it not is resolved yet. I just have to do something radical about it this autumn. But to return to the cardigan, it is all knitted in two knit two purl rib, and it don’t makes it particular flattering around the waist. My only hope is that it is possible to block it out a bit. Otherwise it has to wait for better – thinner! - days. Maybe it even can be the carrot I need to really do something about it.




Närmre än så här får mössan (med stjärnorna) inte komma! / The hat (the thing with the stars) mustn't be closer than this!





En provlapp ligger just nu i tvättmaskinen för att kunna utröna hur mycket Drops Paris krymper. Har en känsla av att det gör det, men hur mycket? Det ska vi start få besked om. Sen ska jag sätta igång med en Balaklava till Tristan. Vår söte, rare, goe Trissy som är så erbarmerligt envis, det går inte att få honom att behålla en mössa på huvudet. Det har varit illa nog när solen har gassat i sommar, men till vintern när frosten börjar nypa, eller i alla fall kylan kommer krypande som den kanske snarare gör i London, måste han helt enkelt ha nåt på huvudet. Det finns ju några olika alternativ: Superlim, nubb eller Balaklava. Tror faktiskt mest på den sista idén, och ska nu börja med en för att prova fram bästa storlek och passform. Har alltså tänkt göra den i bomull för det kan ju faktiskt behövas en redan när sommaren övergår i lite höstkyla med det fortfarande är för varmt för ylle runt hela huvudet. Kanske rent av våran Alex vill ha en också, men det är inte lika nödvändigt. Han vår redige stora hjälte behåller ju mössor på även om de är avtagbara, och jag har alldeles nyss avslutat en tjock och varm och go till honom som jag tyvärr inte kan visa bild på eftersom det är en teststickning. Men garnet har jag köpt hos Garnkorgen och det är så otroligt mjukt och härligt, så det ska inhandlas mer av den varan för kommande mössprojekt.



A swatch is currently in the washing machine to find out how much Drops Paris shrinks. I have a feeling that it does, but how much? Soon I will find out. Then I will start with a Balaclava to Tristan. Our dear, lovely, adorable Trissy which is so terrible stubborn, you can not in any way make him to keep a hat on his head. It was bad enough when the sun blazes in the summer, but when the winter comes and the frost starts to pinch - or at least chilly winds and rain is coming that will be more likely in London - he simply must have something on his head. There are a few options: super glue, tacks or Balaclava style. Actually I believe most of the last idea, and will now start with a sample to find out the best size and fit. I have therefore planned to do it in cotton because it could be useful when the summer turns over to autumn and it begin to be a bit chilly but still is too warm for wool around the head. Maybe even our Alex would like to have one, too, but it is not as necessary. He is our big hero that keeps the hats on even if they are removable, and I have just finished a thick and warm and cosy one for him as I unfortunately can’t show right now because it has been a test knitting. But the yarn I used for it is so incredibly soft and lovely, so I just have to buy more of it for upcoming hat projects. It’s Mistral from Atelier Zitron.

Tävling / competition

Nyfiken, förundrad och fascinerad, det är vad jag är, ganska ofta i alla möjliga sammanhang egentligen, men just nu mest av allt över besökarna här på min blog. Jag undrar så vad som döljer sig bakom noteringarna på Fedjit, A Visitor From St Petersburg, -From Sjötorp, -From Michigan, -From Kalix, -From Sao Paulo, -From Hallstahammar …. och så vidare. Några få kommer in via sina egna bloggar och då kan jag få min nyfikenhet stillad, men alla ni andra! Det skulle vara himla kul att veta lite mer om er. Är det fräckt av mej att be om en liten kort och allmänt hållen presentation? Jag ber inte om någon livshistoria – om ni inte vill förstås! – bara ett ”Hej, jag heter Lotta och hamnade här efter en Google-sökning på babykoftor”, ja eller nåt sånt. Det skulle vara så himla jättekul!

Och för att uppmuntra detta kommer jag att lotta ut en härva Teetee Elegant (70 % kamull, 30 % tusshasilke, 50 gr, 500 m) med hjälp av en slumpgenerator till en av er som lämnar en kommentar här, med någon form av information om er själv. Ni kommer att ha resten av månaden på er, den förste augusti drar jag vinnaren med hjälp av en slumpgenerator.

Curious, amazed and fascinated, that's what I am, quite often in every possible context, really, but right now most of all about the visitors here on my blog. So I wonder who is behind the notes on Fedjit, A Visitor From St. Petersburg -From Sjötorp, -From Michigan, -From Kalix, -From Sao Paulo, -From Hallstahammar .... and so on. A few enter through their own blogs and then I can get my curiosity satisfied, but the rest of you! It would be so very fun to know a bit more about you. Is it rude of me to ask for a little brief and general presentation? I am not asking of anyone's life story - if you do not want to, of course! - Just a "Hi, my name is Lotta and ended up here after a Google search for baby cardigans”, or something like that. I would be so happy!

And to encourage this, I will give away one skein of Teetee Elegant (70% wool, 30 % tussah silk, 50 gr, 500 m) to one of you who leave a comment with something about yourself here. You will have the rest of July to do it, the first of August I will draw, with help of a random thing, the winner.

Snart vinter igen / Soon winter again

I år ska jag faktiskt vara förberedd när vintern kommer. Det har jag sagt tidigare och nu börjar det faktiskt se ut som om det kan bli allvar av den planen.

This year I really intend to be prepared when the winter comes. I have said before and now it actually looks like it could be so.



Nu har jag nästan gjort klart en mössa till Alex – en teststickning = ingen bild än på ett slag – men det blev garn över som jag lika gärna kunde sticka upp direkt. Det är ett jättehärligt garn, Mistral från Zitron, tjockt och mjukt och härligt och jag hoppas och tror att det inte ska klia. Perfekt för vintermössor, med andra ord. Det enda negativa är att det inte är maskintvättbart, men hur ofta tvättar man mössor, egentligen? Det är ju inte som med tröjor.

Now I've almost finished a hat for Alex - a test knitted one = no picture for a while - but I got quite some yarn left and thought I just as well could knit it up at once. It’s Mistral from Zitron, thick and soft and lovely and I hope and believe that it not will be itchy. Perfect for winter hats, in other words. The only negative thing is that it not is machine washable, but how often you wash hats, anyway? It's not like sweaters.





Hur som helst så räckte garnet precis till en alldeles slät och egentligen rysligt tråkig mössa till Poppy, men den kan ju fungera som test av garnet och även om den inte lyser av originalitet kan den ju fylla sin funktion som värmande huvudbonad.

Anyhow, it was just enough yarn for a plain and really horribly boring hat for Poppy, but of course it can be used as a test of the yarn and even if it not is anything original or fun with it, it of the course can fulfil its function as a warming hat.


En fuskpolo har jag också kommit igång med, men den har inte blivit fotograferad än. Har faktiskt inte bestämt mej än för vem av mina hjärteknytt som ska få den, får se lite hur storleken verkar när den är klar.

I have also started with a neck warmer, but it has not been photographed yet. Have not really decided who of my beloved kids that will get it, I will decide it when it’s finished and I can see the size a bit better.





En tröja till Tristan har det blivit också. Den är gjord av ett nysta sockgarn och stickad uppifrån och ner. När jag närmade mej slutet på själva kroppen och hade ärmarna kvar började jag på allvar inse att garnet inte skulle räcka fullt ut, så därför beslöt jag mej för att göra muddarna i ett annat garn. Det var inte helt lätt att hitta något som inte avvek för mycket i stil och fason, men till slut bestämde jag mej för svart. Låter kanske lite konstigt men det var den färgen som passade bäst. Det var ett mycket klokt beslut, ja att inte chansa på att det ursprungliga garnet skulle räcka, för jag använde nog dubbelt så mycket av det svarta än vad som blev över att det första.

A sweater for Tristan has also been finished. It is made of one ball of sock yarn and knitted top-down. When I had done most of the body and sleeves were left, I realize that it not would be enough yarn, so I decided to make the cuffs in a different yarn. It was not easy to find something that did not diverge too much in the style and colour, but in the end I choose black. It may sound a bit strange but it was the colour that I thought suited best. It was a very wise decision to complete with another yarn and not rely on that the first one would be enough, because I was using probably twice as much of the black than it was left of the first.





Men en liten slatt blev det, 7 gram närmre bestämt, och det delade jag upp i två lika stora / små nystan och fick ut ett par strumpskaft av det. När det tog slut fick strumpskaftet vara så långt det blivit och fortsatte sen med det svarta till häl och fot. Blev faktiskt riktigt bra, även om bilden är mörk och dyster.

It was 7 grams left, and I shared in two equal sized balls and got a pair of sock legs out of it. When it came to an end I let the legs are just as long as they were and continued with the black yarn for the heel and foot. They really turned out quite nice, even if the picture is dark and gloomy.





Vad mer? Jo, det är ju trots allt sommar än ett slag, förhoppningsvis, och i min optimism har jag satt igång med en kortärmad tröja till mej själv. Det är Dixie Lace Sweater, och garnet är Muskat, som passande nog finns på rea just nu. Får se om jag får den färdig innan höstkylan tränger sej på, det verkar på väderrapporten som om sommaren i alla fall tänker ta en liten paus nu. Men det kommer väl fler somrar?!?

Och så har jag fått ett mönster från Kaz i RAK Europe, på en så söt liten flickkofta. Den bara måste jag börja på med det snaraste, och har redan gjort en provlapp i Järbos Tropik. Verkar kunna fungera bra.


What else? Oh yes, it is after all still summer and hopefully it will stay for some more weeks, and in my optimism I started with a short-sleeved sweater for myself. It’s the Dixie Lace Sweater, and the yarn is Muscat, which conveniently are on sale right now. We'll see if I get it finished before the autumn come, it seems at the weather report as the summer will take a break now. But it will come another one next year, won’t it?!?

And I have got a pattern from Kaz at RAK Europe, such a cute little girl's cardigan. I just have to start with it soonest possible, and I have already made a swatch with Järbos Tropic. Seems to work fine.

Jag har försökt / I’ve really tried

Ett ärligt försök gjorde jag allt i går kväll med att sy på kragen till min kofta. Men hör och häpna, jag höll på att rinna bort. Inte sjutton gick det att hantera en stor, tung ullgarnskofta när det är dryga 30 grader både ute och inne! Nu kan jag med gott samvete låta den ligga ett slag och kan koncentrera mej på roligare småsaker.

I made a serious attempt last evening, to sew the collar on my cardigan. But I was almost melting away. It was just too much to handle a large, heavy woolly cardigan when it was just over 30 degrees, both outdoors and indoors! Now I can in good conscience let it rest for a while and concentrate on smaller and more fun stuff.





Pärlsockarna till Poppy fick jag däremot klara. Inte helt lätt att få fram glittereffekten på fotot, däremot syns halkskyddet – flytande latex – desto bättre. Det ser inte så kul ut, men gör tydligen en enorm skillnad vid användandet. Inget kas och has här, inte!

So instead of sewing collars, I finished the beaded socks for Poppy. It’s not easy to get the glitter effect on the photo, but the non-slip protection - liquid latex – is seen the better. It does not look so fun, but apparently it makes a huge difference in the use. No slip away here!


Jag glömde ju i förra inlägget att berätta om en blogg och Ravelrygrupp jag snubblat över. Bloggen heter Stash, knit, repeat och förklarar i olika steg vad som passar vilken kroppstyp och varför, och utifrån den har det bildats en grupp på Ravelry som heter Fit to Flatter och som följer upp resonemanget från bloggen och där medlemmarna kan lufta tankar och idéer, fråga om råd och tipsa varandra. Jag rekommenderar varmt ett besök på bloggen, om inte annat.



In the last post I forgot to tell about a blog and Ravelry group I stumbled across. The blog’s name is Stash, knit, repeat and explains the various types of bodies, what kind of designs that flatter and why, and out of that it now is a group at Ravelry called Fit to Flatter that tracking the reasoning from the blog and where members can share their thoughts and ideas, ask for and give advice, talk about different patterns and so on. I really recommend a visit to the blog, if nothing else.

Fo's

Inte har det blivit mycket rapporterat här på sistone, men jag har stickat desto mer! Bl a kragen till min kofta, men nu ska den sys på, en sån synnerligen otrevlig lösning, så den får ligga till sej ett slag igen.

It hasn’t been much reported here recently, but I have knitting all the time! For example the collar to my cardigan, but now it is supposed to be sewn on (such a very unpleasant solution) so it may be put aside for a while again.






Men en liten klänning till Poppy är klar, och ett par sockar blev det i samma still att komplettera med.

But a little dress for Poppy is finished, and a pair of socks to go with it.





Ja, apropå sockar, tro det eller ej men nu har jag faktiskt gjort färdigt ett par till mej. Inget snabbprojekt, precis, började i mars på dem, men som sagt nu är de klara. Och då tänkte jag till, så som jag brukar göra ibland. Ofta är de här tänken väldigt kluriga och bra, så jag försöker i möjligaste mån följa upp tankegångarna. Denna gång gick resonemanget som så, att tog det här paret sockar nästan fem månader så ska man kanske inte förvänta sej att nästa par går fortare. Det visar väl på vilken realist jag kan vara? Och därefter kom tanken att Jan väldigt gärna skulle vilja ha ett par till, inför vintern. Alltså, varför inte sätta igång direkt med ett nytt par? Sagt och gjort, hittade ett nysta Trekking XXL som såg ut att kunna bli bra och satte igång. Kom faktiskt en bit på direkten, mudden och ett par cm på skaftet, innan jag insåg med all önskvärd tydlighet att det garnet var alldeles för fint i färgerna för att gömmas i ett par skor.

And about socks, believe it or not but now I actually have finished a pair for myself. No quick project, I started with them in March, but as I said, now they are finished at last. And then I started to think, as I do now and then, and since the result of my thinking often or at least some times are very clever and good, I try as much as possible to follow up the ideas. This time, the thoughts went that way that it took this pair of socks almost five months to complete, so maybe I should not expect the next pair to be quicker finished. It shows that I can be a realist, doesn’t it? And then came the idea that Jan would very much like a pair for the winter. So, why not get started right away with a new pair? I dived into the stash, found a ball of Trekking XXL, which looked very nice and started. I made the cuff and a few cm of the leg, before I realized very clearly that the yarn was too nice in the colours to be hidden in a pair of shoes.




Det skulle naturligtvis bli en tröja istället. Repade resolut upp det jag stickat och satte igång med en enkel uppifrån-och-nertröja till våran Trissy. Det blir bättre. Jag är väldigt förtjust i färgerna, rost och petroleum, grått, brunt och svart. Ja, det låter inget vidare, det kan jag väl hålla med om, och på bilden framkommer det väl inte heller i all sin glans, men jag tycker det är himla snyggt. Våran Trissy kommer att bli så fin, så – hoppas jag.


Of course it should be a sweater. Frogged it resolutely and started with a simple top-down sweater for our Trissy. Now it looks better. I'm very fond of the colours, rust and petrol, gray, brown and black. Yes, it doesn’t sounds that fun, I agree with that, and the picture isn’t for much help to show it in all its glory, but I think it's amazingly beautiful. Our Trissy will be so smart looking - I hope.




Men en liten socktanke låg kvar och skvalpade i huvudet och den utvecklades till ett par till Poppy (ok Jan, du ska få ett par snart, jag lovar) men inte vilket par som helst utan ett par med pärlor på! Glitter och glans av sällan skådat slag. Där får våran Poppy nåt att visa upp för kompisen Alva!

But a small sock thought remained and splashed around in the head and it eventually turned out into a pair for Poppy (ok Jan, you will get a pair soon, I promise) but not any pair but a pair with shiny beads on! Glitter and gloss that seldom have been seen. There our Poppy will have something to show her friend Alva

Saknad / Missing

Tystnaden dånar fortfarande i öronen sedan våra favoritkillar lämnat oss. I lördags åkte Alex och Tristan med mor och far hem till London, efter att ha förljuvat vår tillvaro i två veckor. Och mitt i det, runt midsommar, var vår lilla prinsessa Poppy här också, i följe med sin söta mor och rara far. Nåt så fantastiskt underbart kul, men oj så många mystiska muskler man tydligen har som man under andra omständigheter inte har en aning om!

The silence still roar in the ears since our favourite guys left us. Last Saturday Alex and Tristan went back home to London with mother and father, after two wonderful weeks with us. And in the middle of that period, around midsummer, our little princess Poppy was here too, in company with sweet mother and dear father. How wonderful and fun, but oh so many mysterious muscle one apparently have that you in other circumstances not have a clue of!







Mycket kul har vi hunnit med, t ex var vi i mörka, djupa skogen och letade efter varg. Men vi hittade ingen. Hunneberg är kanske inte tillräckligt mörk och djup? Men i Borås djurpart fanns det minsann varg. Alex var lite orolig för min säkerhet, det vet ju alla och envar att mormödrar är vad vargar allra helst äter. Därefter kommer enligt väldokumenterade källor flickor och grisar. Tack och lov tycks de inte vara benägna att äta små pojkar.

We had a marvellous time, for example we went to the deep, dark forest, looking for wolves. But we found none. Hunneberg is perhaps not sufficiently dark and deep? But at Borås Zoo we eventually found some. Alex was a bit worried about my safety, everyone knows that grandmothers are what wolves preferably eat. Then, according to well-documented sources, girls and pigs are very popular as wolves’ food. Thankfully they don’t seem to be likely to eat little boys.







Särskilt mycket stickat blev det inte, men nu i helgen blev jag klar med Tipsy Scarf som jag teststickat. En kul och lite annorlunda halsduk. Nu ska jag åter sätta fart med koftor, tröjor och klänningar som väntar på fullbordan.


It has not been much knitting during this period, but yesterday I finished the Tipsy Scarf that I have been test knitted. A fun and a bit different scarf. Now I will return to the cardigans, sweaters and dresses that are waiting for completion.