Höst? / Autumn?

Nu verkar det som om sommaren definitivt är slut. Grå himmel, rätt som det regnar kommer det en skur och all semester för överskådlig tid är förbrukad. Men det var härligt så länge det varade!

Now it seems as summer definitely is over. Grey skies, just as the rain it comes a shower and all vacations for foreseeable future is gone. But it was nice as long as it lasted!















I söndags var jag tvungen att lämna våra favoritkillar för att återvända till den bistra verkligheten, efter några synnerligen intensiva men helt underbara dagar. Men tiden går tack och lov fort, om två månader ses vi igen om inget oförutsett inträffar.


Last Sunday I had to leave our favourite guys to return to the grim reality, after some very intense but wonderful days. But time is thankfully going fast, and in two months time we'll meet again if nothing unforeseen happens.




Jag lyckades åstadkomma benen till ett par byxor till våran Tristan. Nu ska jag bara sätta mej med miniräknaren och försöka klura ut hur stor den ska vara över rumpan. För mycket och för lite skämmer ju allt, så även i det här fallet. I och för sig är jag en av dem jag misstror mest när det gäller att räkna ut storlek, men jag får väl göra ett försök. Mönstret tycker jag inte verkar särskilt rimligt, faktiskt. Enligt det ska man börja med intagning direkt när benen sammanfogas. Jag tycker nog snarare att det vore befogat med en liten uttagning, för lilla rumpan i en tygblöja är inte nåt man trycker in i vad som helst.

Mer än det här fick jag inte till under de här dagarna, trots restid och barnfria kvällstimmar. Har jag tappat fart, eller …? Fast med stickor nr 2,5 och därtill passande tunt garn så går det väl inte fortare.

Och förresten, har ni sett sånt härligt garn som lottas ut av Icelandic Gardener?

I managed to achieve the legs of a pair of pants for our Tristan. Now I'll just sit down with the calculator and try to figure out how big it has to be over the butt. Too much and too little spoils everything. Unfortunately I am one of them I distrust the most when it comes to calculating the size, but I'll give it a try. I don’t think the pattern I use seem reasonable. According to that I should start with decreases as soon as the legs are joined to each other, but I rather think it should need some increases. The little butt in cloth diapers is not that thin.

It was all I manage to do during these days, despite the travel time and child-free evening hours. Have I lost the speed, or ...? But may be it won’t go any faster with 2.5 mm needles and fitting thin yarn.

And by the way, have you seen what a fabulous givaway Icelandic Gardener have?

Saknad / Missing

Tystnaden dånar fortfarande i öronen sedan våra favoritkillar lämnat oss. I lördags åkte Alex och Tristan med mor och far hem till London, efter att ha förljuvat vår tillvaro i två veckor. Och mitt i det, runt midsommar, var vår lilla prinsessa Poppy här också, i följe med sin söta mor och rara far. Nåt så fantastiskt underbart kul, men oj så många mystiska muskler man tydligen har som man under andra omständigheter inte har en aning om!

The silence still roar in the ears since our favourite guys left us. Last Saturday Alex and Tristan went back home to London with mother and father, after two wonderful weeks with us. And in the middle of that period, around midsummer, our little princess Poppy was here too, in company with sweet mother and dear father. How wonderful and fun, but oh so many mysterious muscle one apparently have that you in other circumstances not have a clue of!







Mycket kul har vi hunnit med, t ex var vi i mörka, djupa skogen och letade efter varg. Men vi hittade ingen. Hunneberg är kanske inte tillräckligt mörk och djup? Men i Borås djurpart fanns det minsann varg. Alex var lite orolig för min säkerhet, det vet ju alla och envar att mormödrar är vad vargar allra helst äter. Därefter kommer enligt väldokumenterade källor flickor och grisar. Tack och lov tycks de inte vara benägna att äta små pojkar.

We had a marvellous time, for example we went to the deep, dark forest, looking for wolves. But we found none. Hunneberg is perhaps not sufficiently dark and deep? But at Borås Zoo we eventually found some. Alex was a bit worried about my safety, everyone knows that grandmothers are what wolves preferably eat. Then, according to well-documented sources, girls and pigs are very popular as wolves’ food. Thankfully they don’t seem to be likely to eat little boys.







Särskilt mycket stickat blev det inte, men nu i helgen blev jag klar med Tipsy Scarf som jag teststickat. En kul och lite annorlunda halsduk. Nu ska jag åter sätta fart med koftor, tröjor och klänningar som väntar på fullbordan.


It has not been much knitting during this period, but yesterday I finished the Tipsy Scarf that I have been test knitted. A fun and a bit different scarf. Now I will return to the cardigans, sweaters and dresses that are waiting for completion.

Lite fusk / A bit cheating

Kolla Poppys blog!

Look at Poppy's blog!

Full fart / Full speed

En inte särskilt stillsam hälsning från en lycklig mormor

Regards from a very happy grandmother

Mer färg / More colours

I dag har våran Alex fyllt tre år! Stora karln, och party med tårta och ljus och presenter har det varit, hur underbart som helst. Och mitt upp i alltihop tog de sig tid att skicka bilder. Åh, vad vi längtar efter dem! Men nu är det inte mer än drygt en vecka tills vi ska åka till dem, närmre bestämt nästa lördag.

Today is our Alex's third birthday! A big boy now, and it was a party with cake and candles and gifts, just so wonderful! And in spit of everything that was going on, they took the time to send some photos to us. Oh, how we longs to see them in real life! But now it's just a bit more than a week left, we will go there next Saturday.




Undrar om våran Poppy också gillar starka, klara färger? Det tror jag. Och då ska hon naturligtvis få en riktigt häftig kofta. För säkerhets skull blir det en liten pigg figur på knapparna också. Jag ryser av vällust, när jag tänker på hur våran Poppys föräldrar ska reagera. Hittills har det mest varit vitt och rosa, och det är något som snarast bör åtgärdas.

Det är faktiskt rätt konstigt, det här med min vurm för starka färger till alla hjärtebarns kläder. Själv har jag sen urminnes tider varit klädd i beige, eller kanske snarare jeansblått, punkt slut. Inga excesser i starka färger här, inte, och kan fortfarande inte tänka mej att ta på mej ett mönstrat plagg. Enfärgat och dovt, det är min stil. Men som sagt, när det kommer till barnkläder så har jag verkligen börjat frossa i färger, hur underbart jättekul som helst!

Jesse Polo till Tristan närmar sig snabbt sin fullbordan också, liksom en väst som jag faktiskt inte riktigt vet om det blir Karin eller Helene som får den. Ska göra färdigt den först, så får vi väl se vems namn som står på den i eldskrift.

I wonder if our Poppy also likes strong, bright colours? I think so, and now she will get a really colourful cardigan. And if it not will be enough with colour in that way, I have added buttons with figures on. I shudder of pleasure, when I think of how our Poppy’s parents will react. So far it has been mostly white and pink, and it is something that urgently have to be changed.

It's actually quite funny, this passion for bright colours that I have got for our beloved grandchildren's clothing. I myself have since immemorial time been dressed in beige, or perhaps jeans blue. No excesses of strong colours here, and can still not think of having any patterned garments or strong colours. Plain and dull, it's my style. But as I said, when it comes to children's clothes I have really begun to revel in colours, and it’s just so fun!

Jesse Polo to Tristan is fast approaching completion as well, like a vest that I actually do not really know if Karin Helene will get. Will finish it first, then we'll see whose name is on it.





Det har börjat dyka upp så mycket spam bland kommentarerna. All möjlig skit, nu senast en hel lång rad på kinesiska eller nåt liknande. Jag har inte haft sån där bokstavsspärr till kommentarerna hittills, men nu har jag lagt in det. Hoppas det ska hjälpa.



It has begun to show up so much spam among the comments. All sorts of crap, today it came a full range of Chinese or something similar. I have not had letters to add before making comments so far, but now I have added it. Hope it will help.

Hemma igen / Back home again

Nu är jag åter i hemmets lugna vrå, efter en helt underbar tid hos våran Alex, lillebror Tristan och deras gammelfolk. Kom faktiskt hem redan i onsdags kväll, men tiden har inte räckt till för bloggskriverier förrän nu. Var t ex på julbord med jobbet i går, trevligt sällskap men ack så dålig mat. Det var på ett ställe ingen av oss varit på förr, och det får nog tyvärr anses som en engångsföreteelse. Synd för dem, det finns många gamla välbeprövade ställen som känns mer angeläget att återvända till. Men nog om det.

12 dagar av intensivt lekande tar på krafterna, men ack så roligt vi haft! Och nåt så in i bänken smart av mej att använda knäskydd! Det kan jag varmt rekommendera alla icke vana knäkrypare, det gör en helt otrolig skillnad. Man klarar av att vara häst mycket längre än annars, man kan hålla på att bygga järnvägar i evigheter, köra tåg och bilar under obegränsad tid …


Now I'm back in our own calm and quiet home, after a wonderful time with our Alex, baby brother Tristan and their old people. Actually I came home last Wednesday evening, but the time has not been sufficient to blog writings until now.

You can definitely feel 12 days of intensive playing in the body, but oh what fun we had! And how cleaver of me to use knee pads! I can really recommend it to all non-habit knee creeper, it makes an incredible difference. It makes it possible to be a horse much longer than usual, you can keep on building railways for ages, run trains and cars indefinitely ...







Men sen finns det förstås en massa andra grejer att göra, som inte kräver knäkryperi. Baka pepparkakor, t ex, eller klä granen. Den blev så fin, och allt som gick att hänga skulle naturligtvis hängas upp. När hela härligheten till slut var på plats blev vi en efter en frambeordrade att högtidligt så inför den tillsammans med Alex, medan han sjöng ”Happy birthday dear mormor / daddy / mummy / Trishy, happy birthday to you!” Sen skulle det blåsas på ljusen. De var ju tyvärr elektriska, så det hände inte så mycket, men det vet ju alla och en var att man ska göra. Det var så fint så gamla mormor blev änna tårögd! Och visst var det väldigt likt alla födelsedagskalas han hade bevistat hos kompisar, dekorationer högt och lågt och så ljus som kronan på verket.

But then there are of course lots of other things to do, that does not require knee creeping. Bake gingerbreads, for example, or decorate the Christmas tree. It was so nice, and everything that possibly could be hang was hung there, of course. And when it all was finished and put on its place, we were one by one ordered to come and together with Alex stand in front of it, while he sang "Happy birthday dear grandma / daddy / mummy / Trishy, happy birthday to you!" Then we should blow out the candles . They were, unfortunately, electric, so it did not happen so much, but everybody knows that you should do so. It was so nice that the old grandmother became teary-eyed! And certainly it was very similar to all the birthday parties he had attended with friends, decorations high and low, and the candles as the finishing touch.






Modellera är jättekul också, man kan göra bilar i alla färger och fasoner.

Clay is great to play with as well, you can make cars in all colours and fashions.









Och en del gosande med lille Tristan blev det också. En sån stor liten kille! Han var 54 cm när han föddes, och det märktes faktiskt skillnad på arm- och benlängden, de verkade i alla fall längre än vad man förväntar sej på en sån liten krabat, och fingrarna var definitivt ovanligt långa. Rena pianofingrarna. Ska bli väldigt kul att se hur lång han blir så småningom, som det ser ut nu bör han bli betydligt längre än Alex.

Men tiden gick fort, alltför fort, och nu kan jag bara sitta och längta tills nästa gång jag får träffa mina favoritkillar.


And of course there was some cuddling with little Tristan, too, with or without big brother. Such a great little guy! He was 54 cm when he was born, and there was noticeable difference in the actual arm and leg length, they appeared in all cases longer than you expect to such a small one, and his fingers were definitely unusually long. Pure piano fingers. Should be lots of fun to see how long he will eventually, as it looks now, he should be considerably longer than Alex.

But time passed quickly, too quickly, and now I can just sit here and wait for the next time I get to see my favourite guys.





Men innan dess ska vi åka och hälsa på lilla Poppy, längtar så!

But before that we will go and see little Poppy, just can't wait!






Flygresan gick väldigt behändigt också, och jag stickade mej genom både väntetiden på flygplatserna och på själva flygresan. Det var första gången jag försökte mej på det, och hade tänkt till ordentligt innan. Dessa fantastiska Knit Pro stickor som man kan skruva av kabeln gjorde att jag vågade mej på det. Tog av själva stickspetsarna och skruvade på stopparna, så att ingen skulle kunna anklaga själva stickningen för några farligheter, och så stoppade jag spetsarna för sej i handväskan. På så sätt så var det värsta som kunde hända att jag blev av med spetsarna, men skulle i alla fall inte behöva dra ut dem ur själva stickningen. Sen var det bara att skruva ihop dem när säkerhetskontrollen var passerad, och stickandet kunde komma igång. En sån skillnad det gjorde på tiden! Det gick hur snabbt som helst, så det kommer jag att göra om under kommande resor. Och resultatet blev Balsam, en s.k. smokering till Helene. Jag hade påbörjat den hemma, och hade några varv kvar när jag kom hem igen, men det allra mesta fick jag gjort under de timmarna. Visst tittade en del, men inte en enda människa, vare sig personal eller medpassagerare, sa ett ord om det.

The airplane trip went very handy too, and I knitted through both the waiting time at the airports and on the flight itself. It was the first time I tried to do so, and had taken a good thought about it before I went away. These fabulous Knit Pro needles, that you can unscrew the cable from the tips made me dare to it. I took off the actual knitting tips and screwed on the stops, so that no one could accuse the garment itself for a dangers, and put the tips by themselves in the handbag. In this way, the worst thing that could happen was that I got rid of the tips, but would at least not have to pull them out of the knitting. Then it was just to connect them when the security check was passed, and the knitting process could get started. Such a distinction is made at the time! I am definitely going to do it again at the coming trips. And the result was Balsam, a so-called smoke ring for Helene. I had started it at home, and had a few rows left when I got home again, but the very most of it I got done during those hours. Some people was looking at me, but not a single person, either staff or fellow passengers, said a word about it.

Vardag igen / Everyday again

Vi kom hem i lördags kväll efter en ljuvlig vecka i London med våran Alex. Vilken energi en sådan liten man kan frambringa! Jag är helt slut, att rasa runt från tidig morgon till sen kväll kan knäcka den villigaste mormor. Det har marscherats som elefanterna i Djungelboken – one, two, one, two … - det har lekts kurragömma in absurdum, det har kravlats runt på golven och lekts med bilar och tåg och gamla mormor har till och med agerat häst. Men det var väl inte så lyckat, hästkraken kunde inte galoppera, stor skam måste jag erkänna. Betydligt lugnare för knä och rygg var det att läsa sagor. Men nu är jag tämligen trött på Postman Pat (Postis Per tror jag han heter på svenska), känner att jag klarar mej utan honom ett slag framöver. Men roligt har vi haft och längtar som en galning till nästa gång vi får träffa honom.

En liten gnutta stickning hann jag trots allt med på kvällarna efter den femtioelfte sagan, en väst till Jan faktiskt. En tämligen okomplicerad sådan, insåg redan på planeringsstadiet att jag inte skulle klara av något som krävde någon tankemöda, och det var ovanligt förståndigt av mej.

We came back home last Saturday evening after a lovely week in London with our Alex. What an energy such a small man can produce! I'm completely exhausted, rage around from early morning to late evening can crack the most willing grandmother. It has been marching like the elephants in the Jungle book - One, Two, One, Two ... - it has been playing hide and seek in absurdum, laying on our knees on the floor playing with cars and trains and the old grandmother has even been a horse. But it was not so successful, the poor old creature could not gallop, such a shame, I must admit. It was much calmer for knees and back to read fairy-tales. But now I'm pretty tired of Postman Pat, I think I will manage without him for a while to come. But how fun we had and I really longs for the next time we get to meet him.

But it was some times for knitting after all in the evenings after the good-night fairy-tale, a vest for Jan. An easy one, realized at the planning stage that I could not cope with anything that required any concentration, and it was unusually smart to be me.



När vi kom hem låg det tre postavier och väntade på hallgolvet, och nu har jag hämtat ut dem. Spännande, spännande …





Det ena var det sista hemlispaketet i Secret Pal 14 från Amyrila i Finland. Tusen tack för alla godsakerna! Ett nysta Trekking XXL sockgarn i ljuvligt höstmustiga färger, tre nystan Novita Cloud Luxus i en härlig djupröd färg, en rundsticka från Knit Pro, choklad och en blombrosch. Idel ljuvligheter! Vad jag ska göra av garnerna har jag inte bestämt mej för än, det finns så många lockande idéer. Kanske det skulle vara läge att göra ett set med mössa, vantar, sockar och halsduk av Novitagarnet? Tror det är tillräckligt mjukt och klifritt. Sockgarnet kanske rent av kan bli ett par sockar? Eller så blir det fler tröjor. Fast de stackars ungarna drunknar väl snart i tröjhögen, har fortfarande i färskt minne hur Karin bönade och bad att jag skulle hålla upp när hon väntade Alex, de hade till slut inte plats att husa allt. Men nu är det ju två som ska dela på det, så då kanske jag trots allt kan fortsätta lite till???

When we got home there were three post slips waiting on the hall floor, and now I've got them. Exciting, exciting ...

The first one was the final secret package in Secret Pal 14 from Amyrila in Finland. Many thanks for all the goodies! A ball of Trekking XXL sock yarn in gorgeous autumn colours, three balls of Novita Cloudy Luxus in a beautiful deep red colour, a circular needle from Knit Pro, yummy chocolate (But where did it go?) and a flower brooch. I have not yet decided what to make of the yarns, there are so many tempting ideas. Perhaps it could be a baby set of hat, gloves, socks and scarf of the Novita yarn? Believe it is sufficiently soft and itch free for that. The sock yarn perhaps even could be a pair of socks? Or maybe another baby sweater, I think it should be lovely for a Baby Surprise Jacket for instance. I just hope the poor kids not will drown in the pile of sweaters, I have still fresh memories of how Karin begged me to hold up whit it when she was expecting Alex, they just hadn’t room for more. But now there will be two who will share it, so maybe I after all can continue for some more??




I nästa paket låg kamelgarn som jag beställt av Eva i Stäket. Har aldrig stickat med det tidigare, så det ska bli väldigt spännande. Har tänkt mej en ponchoaktig cape till Karin, en riktigt varm och go en.

In yhe next package was a camel yarn that I ordered from Eve I Stäket. Has never knitted anything of it earlier, so it'll be very exciting. I intend to make a poncho-like capelet for Karin, a really warm and cosy one.





Och så det sista paketet som innehöll mönster och garn till en duffel till Alex. Den ska filtas, och det ska också bli väldigt spännande. Den kanske rent av kommer att passa, eftersom jag inte kommer att ha minsta möjlighet att tycka mej veta att den ska vara större eller mindre än vad mönstret anger, det blir till att blint följa instruktionen. Härligt, blir den för stor kan jag skylla på mönstret!


And so the final package, that contained the pattern and yarn for a duffel to Alex. It will be felted, and it will also be very exciting to make. It may even fit, because I will not have the slightest chance to make it larger or smaller than the pattern indicates, have to blindly follow the instruction because I don’t have the slightest idea of how much it will shrimp when it is felted. Lovely, if it doesn’t fit I can blame on the pattern!




Men se, jag fixade ekorrarna :-) / But look, I managed to fix the squirrels :-)!




Det gjorde jag tyvärr inte med ekorrtröjan, som jag fick färdig i går. Tänk om jag lät bli att tänka så rysligt mycket på sånt som inte bör tänkas! Klurade ut att två år är för litet – vår hjälte är ju trots allt 2½! – och eftersom nästa storlek var fyra år så räknade jag lätt som en plätt fram något däremellan. Men till och med en storvuxen fyraåring bör kunna ha den utan några som helst problem, det inser jag nu här jag så nyligen har gosat omkring med honom. Får väl försöka göra något mer passande att använda i väntan på att den här ska växas i. Har en dinosaurietröja i åtanke som jag med det snaraste ska göra. Men inte kan jag göra den i storlek två år? Det verkar ju absurt. Eller …? Fast med uppvikta ärmar och ett skärp om midjan så den inte släpar i golvet så kan den nog fungera även om den är lite stor.


Unfortunately I can’t do so with the squirrel sweater that I finished yesterday. If I just didn’t think so awfully lot of stuff that should not be thought about! Figured out that size two years should be too small - our hero is, after all, two and a half! - and because the next size was four years I figured out easy as a piece of cake that something in between should be just perfect. Don’t sounds that bad, do it? But even a big four years old should be able to wear it without any problems, I realize that now when I so recently have been around with him. Now I have to make, or at least try to make, something else that he can use now and not in two or three year’s time. I have a dinosaur sweater in mind that I urgently have to do. But do I dare to do it in size two years? It seems absurd. Or ...? But with folded sleeves and a belt around the waist so it not will drag on the floor …?

Lugn stickhelg / Calm knitting week-end

Inte ett enda måste på hela helgen! Ja, inte så många, i alla fall. Tvätten får väl räknas som ett måste, men den sköter sej ju mer eller mindre själv, så det störde inte så mycket. Och lite bokföring fick jag allt lov att fixa till, men det tog inte så lång stund. Maten slapp jag däremot, Jan tog hand om den biten, och jag kunde därmed helhjärtat ägna mej åt stickandets ädla konst. Högsta prioritet har Chrysopolissjalen nu. Vore väl själva den om jag inte skulle kunna få den klar snart, förhoppningsvis till påsk. 48 varv av totalt 718 återstår. Det innebär mer exakt 6.672 maskor av totalt 99.802. Det borde väl vara en baggis?



Fast det går inte - i alla fall inte för mej - att hålla på hur länge som helst i sträck med en och samma sak, så några varv på Karins bolero har det blivit, och framför allt har jag fått sommartoppen till Madelene färdig. Hoppas och ber innerligt att den ska vara lagom! Men det är inte lätt, när man inte fått några mått, bara vet att hon snar är elva år och normal i storleken! Fast tröjan jag gjorde till henne för ett slag sen var i stl 11/12 år och för liten. Denna är stl 12 år, men förhoppningsvis gör det inte så mycket om den är lite kort, är det inte modernt att visa magen nuför tiden???

It has been a very calm and quiet week-end, with a lot of time for knitting. The Chrysopolis shawl has highest priority, and now I'm close to the end. It's 48 rows left of 718, or 6.672 stiches of 99.802! Wouldn't it be possible to finish it this week? I work on it!

But I can't do just one all the time, need some changes, so I have done a few rows at Karin's shrug and at last but not least finished the summertop for Madelene! Now I just hope it will fit, the sweater I did for her a while ago was too small. But it isn't easy when I don't have any measurements, just her age to go for.

Och se vad som kom i mobilen igår? En sån pussgurka!



And look what's came to my mobile yesterday!

Åter hemma / Back home again

Så var det roliga slut för denna gången. Åter hemma i vardagen, efter några fantastiska dagar tillsammans med våran Alex med mamma Karin och pappa David. Absolut inget fel på Karin och David, men de kan knappast tävla med Alex vare sig det gäller skönhet eller charm. Tänk att just vårt barnbarn skulle bli så otroligt fantastisk, faktiskt bäst i världen, är det inte märkligt så säg???

Now the fun is over for this time. Back at home again, after some wonderful days with our Alex and his mummy Karin and daddy David. Nothing wrong with Karin and David, but they can't compete with Alex about beauty and charm. Isn't it amasing, that just our grandchild happendes to be the best one in the world?



Men det gick ju inte att gulla och leka hela tiden, lite stickat blev det också. Bakstycket och lite på framstycket till en Pippi-tröja blev det - ja, till Alex, alltså.

But it wasn't time for cosy and play all the time, I did some knitting as well. The back and a small part of the front of a Pippi-sweater, for Alex of course, are finished.



Men här hemma har faktiskt omlottkoftan till Johannas baby kommit ungefär lika långt, man får ju fördela gracerna lite. Om inte annat är det väldigt kul med lite omväxling. Nu tävlar de med varandra om vem som ska bli färdig först. Liten fördel till omlottkoftan, inga färgbyten där och dessutom mindre.

At home againe the wrap-cardigan for Johanna's baby has grown just about the same, the back and a few cm of the left front is done. Let's see which of them that will win this exciting run! May be the wrap-cardigan has an advantage, no changes of colours and is smaller as well.

Koftan till Ulf är nu inne på den gastkramande slutspurten. Har ca 50 cm knapphålsslå kvar, 11 maskor per varv, ca 2½ varv per cm och ett garnnysta som blir tunnare och tunnare för varje gång jag tittar på det. Kommer det att räcka? Spänningen är olidlig. Fast om det skulle vara så rysligt att det inte räcker, får jag väl gå och köpa ett till. Garnstudios Karisma ska väl inte vara några problem att få tag på, det enda som kan ställa till förtret är om inte just det färgbadet finns kvar. Men varför ta ut några sorger i förskott, jag gnetar glatt på och vågar nu tro på att den ursprungliga tidsplanen ska hålla, alltså att den ska vara färdig före jul. Fast alla miljoner trådar som jag hittills har förträngt och som hänger och dinglar på insidan, dem får jag väl offra några minuter (timmar?) på att fästa.

Ulf's cardigan is in the last, exciting final spurt. 50 cm left of the frontedge, 11 stitches on each row, 2½ rows per cm and one skein of yarn that gets thinner and thinner for everytime I just look at it. May be, may be not enough. But really, no panic, it woun't be that hard to get another one, Garnstudio's Karisma is sold in so many places so it would be strange if I not managed to get another one. The only thing that could be a problem is the dyeing bath. There is a risk that it could be a slight difference.



Och förresten, vi var ju ute i vimlet i London - eller snarare köpcentret i Thamesmead - och shoppade loss i en skoaffär! Jan fick tag i ett par jättesköna, lagom kraftiga skor och jag hittade ett par kängor med sulor som förhoppningsvis ska hjälpa mej att hålla mej upprätt genom vintern. De gamla stövlarna var tämligen slitna och hade inte så mycket ork kvar vad gäller väggrepp. Känner mej så nöjd, nu kan jag inte komma på något ända jag behöver köpa på hur länge som helst! Jan pratar i och för sig alltid om att han behöver än det ena än det andra, men det ger jag högaktningsfull allt som flyger och far i , det får han fixa själv. Fast han ger visst aldrig upp, inbillar sej att jag ska iväg och köpa skjortor och tröjor och byxor och jag vet inte allt till honom, precis som om jag inte har fullt upp med mina egna inköp!

And by the way, we were out shopping in London as well - or rather in the shoppingcenter of Thamesmead. Jan found a pair of shoes that looks very comfortable and I got myself a pair of boots with sole strong enough to keep me on my feet on the icy streets during the winter.

Den fula ankungen?

Det är väldigt vad tiden springer iväg. Det är nästan en hel vecka sen jag skrev nåt sist, usch så slarvigt! Kan det bero på att jag haft för mycket att göra? Nej, knappast, jag är ju inne och läser alla andras bloggar titt som tätt. Skrivkramp? Troligen inte. Lättja? Möjligtvis. Har inte haft något att rapportera? Troligen. Jag maler på med samma grejer hela tiden, och det känns lite fånigt att bara skriva att det går framåt, om än sakta så i alla fall säkert. Men så är det ju! Secret of the Stole är väl den som avancerat mest, är i fas med de släppta ledtrådarna. Fem av totalt åtta delar är gjorda. Fast då måste jag i ärlighetens namn erkänna att jag kortade av den några varv på mitten. Eftersom den är så smal verkade den bli väldigt lång. Men den ser inte mycket ut för världen i nuvarande tillstånd. Är det månde en ful ankunge som kommer att förvandlas till en vacker svan?



Ulfs kofta växer också, lite i taget. Har nu sammanfogat den första ärmen med bålen och just börjat med den andra.



Men nu inträffade det fatala, jag drabbades av akut SSS - Second Sleeve Syndrome! Bom stopp blev det. Nu var det alltså läge för att ta ett tag med Secret of Chrysopolis, som ligger hopplöst efter tidsschemat. Men efter fyra varv kände jag att det helt enkelt var något ljust, lätt och framförallt snabbstickat som behövdes. Med andra ord, en babytröja. Har ett gult garn liggande sen länge som bara väntat på att få användas, och nu är det igång. En pytteliten tröja till Johannas baby ska det bli. Garnet är Carolina, stickor nr 4 och ett mönster som jag hittat på Ravelry. Jättekul! Det mönstret ska jag nog använda till Alex också, i dubbelt Opal Sommarnattsdröm. Det ligger i en låda och bara väntar på att få komma ut.

Men livet består ju faktiskt trots allt av mer än bara stickning, hur konstigt det än kan låta. Ja, då menar jag inte jobb som enbart är till för att få ihop nödiga medel för garninköp, ja och kanske lite mat på bordet förståss. Nej, det jag tänker på är vin och resor, helst då i en lyckad kombination. Nu har vi beställt en resa till Toscana nästa höst. Här vill det till att vara ute i god tid. Och för att göra lyckan ännu större har Ulf och Helene ansökt och fått beviljat ledighet då också och ska följa med! Nåt så fantastiskt jättekul! Kan knappt fatta att det faktiskt ska bli av, detta har vi pratat om i flera år nu.

Och apropå resor, nu är det knappt fyra veckor tills vi ska till London igen, för att träffa våran Alex! Det är i och för sig inte så rysligt länge sen sist, men när vi ser bilder på honom inser vi att det hunnit hända väldigt mycket på den här korta tiden.

Nya kort till mobilen

Ett evigt slit och släp dan i ände ...


Man blir ju alldeles utmattad!

Första ärmen klar!

Det går framåt med koftan, första ärmen klar och andra på G. Har faktiskt börjat vänja mej vid färgerna, det blir kanske inte så stolligt när det kommer till kritan. Men jag undrar så hur kragen kommer att bli. Har inte sett någon bild på den men tror att det är en alldeles vanlig, utan några andra krussiduller än den här randningen som är på muddarna. Det enda som gör mej lite betänksam är att halsringningen verkar väldigt stor. Ja, ja, det ska bli spännande att se det färdiga resultatet. Satsar på halva veckan, under förutsättning att jag får tag i en dragkedja.




Det kom ett nytt kort på Alex idag. Här kan vi snacka total koncentration! Och allt fint folk klär ju om till middagen, och avklädd är väl omklädd så väl som något? Tänk så fantastiskt att kunna skicka bilder så där utan större ansträngning! Och vi ser och förundras. Nu är det bara 2½ vecka tills vi ska dit.

Skuggmönster

Det här var kul! Jag var faktiskt lite skeptisk till om det verkligen skulle fungera, det här med skuggmönster. Men det gör det! Rakt framifrån ser det ut som vilket randigt stycke som helst, men vickar man på det tittar den gräsliga döskallen fram. Det var inte helt lätt att fånga på bild, men jag kunde bara inte låta bli att försöka. Nu ska här fnattas på, så hela tröjan snart blir klar och kan överbringas till lille Jacob. Hoppas nu bara att han uppskattar denna hemskhet. Och med tanke på att skallen inte syns hela tiden kanske till och med mormor Milo kan tänkas acceptera den?




Vi fick ett nytt fota av Alex via mobiltelefonen idag. Så han växer! Alldeles i rappet sex månader och har just idag fått sin första tand. Så jag längtar tills vi ska åka dit och få träffa honom igen! Fem veckor kvar.

Ensamma och övergivna

Nu har de åkt hem, Karin, David och den makalöse lille Alex. Det har varit en intensiv men helt fantastisk vecka. Otroligt vad en så liten parvel kan göra med en. Det finns inget i denna värld vi inte skulle kunna göra för honom, om han blev lyckligare för det. Nu verkade han i och för sig tämligen nöjd med tillvaron som den är, så vi blev inte satta på några större prov, men i alla fall ... Lite löjlig blir man, det är bara att acceptera.

Men lite stickat har det trots allt blivit. Argosyn är klar och ligger nu för blockning. Det var faktiskt lite klurigt, den är ju stickad på tvären så spetsarna kom inte i raka linjer. Men efter många omsträckningar fick jag till det rätt skapligt. Den är inte torr än, så den får ligga där den ligger över natten. Men i morgon bitti ska vi iväg för några dagar, så då lär det inte bli något fixat med vare sig fotografering eller blog. En bild från nuläge får det alltså bli så länge:



När jag ändå var i gång med kameran passade jag på att ta en bild av byxorna i Opal som jag hållit på med ett slag. De avancerar sakta men säkert:




Har dessutom ett par sockar på gång i Opal Sommarnattsdröm, som jag fick av min Hemliga Vän Marie. Det där med sjal funkar inte riktigt med det här garnet. Det ser däremot ut att bli helt lysande som sockar med falska flätor. Tror att Ulf ska få bli den lycklige ägaren. Behöver ju tack och lov inte bestämma mej förrän det börjar närma sig tån, och dit är det ett slag till. Har just påbörjat hälen.