Sjalaktigheter /Shawlish

Kom just på att jag inte berättat om mina sjalaktigheter. En sån försumlighet! Av någon för mej helt obegriplig anledning har jag plötsligt två dylika på gång, trots att jag inte själv normalt använder sådana. Men de här har jag faktiskt, trots det, tänkt behålla själv.

I just realised that I not have told you about my scarf-like projects. What negligence! For some of me completely incomprehensible reason, I suddenly have two of the kind on the needles, although I do not normally use that kind of stuff. But these I actually, in spite of that, meant to keep by myself. At least I think so now.




Först och störst är en, ja vad ska man kalla den, en axelvärmare kanske, eller cape? Hade en massa kamelgarn över som jag inte hade några speciella planer för, men däremot en idé om något knäppbart att värma mej med på mornarna. Nu använder jag en sjal som är ett elände att få att sitta på plats över morgonrocken, innan den varma duschen fått mej att tina upp. Visst, jag vet, det finns hur många fina och praktiska och jättebra sjalnålar som helst här i världen, men hur i hela friden skulle jag kunna hitta en sån på mornarna, jag som knappt hittar mej själv då? Nej, nåt där knäppningen fungerar utan att behöva leta, det är vad jag behöver.

Förtjust i flätor har jag nog alltid varit, och just nu är jag inne i en extra intensiv flättänkarperiod. Därför kommer det att bli en väldigt flätfylld historia, när den nu kan tänkas bli klar. Flätor tar ju bevars väl tid. Hittills har jag stickat ca 20 cm av tänkta 50, har börjat uppifrån och ökar på – som en top-down tröja – så den blir vidare och vidare för vart, eller i alla fall vartannat, varv och med det fler och fler flätor. Är redan uppe i 42 i bredd, och det skulle inte förvåna mej om den siffran kommer att fördubblas innan den här resan är slut. Om den nu får ett slut, man kan aldrig vara helt säker. Kanske tar garnet slut för tidigt – den är garnslukande! – eller så får jag ett nervsammanbrott och slänger iväg den på grund av för stor flätdos. Men förhoppningsvis blir det något av den, det är i alla fall väldigt kul att prova och se vad det slutar. Hur är det ordspråket säger … ”hellre lyss till den sträng som brast, än aldrig spänna en båge”! Många brustna strängar har det blivit genom åren, men oftast har vägen fram till bristningsgränsen varit rätt kul.

First and most are, what willyou call it, a shoulder warmer or cape? Had a bunch of camel yarn left over which I had no specific plans for, but an idea for something that will keep me warm in the mornings and have a button. Now I use a shawl that is very hard to get on place over the morning-gown, before the hot shower has warmed me up. Sure, I know, there are the so many nice and practical shawl pins in the world, but how on earth could I find one of those in the mornings, when I hardly can find myself? No, something that can be locked without having to search, that's what I need.

I have always been very fond of cables, and right now I am going through a very intensive cable period. Therefore it will be a very cable filled story, when it now might be ready. Cables takes the time to finish. So far I have knitted about 20 cm of the intended 50, have started with the neck line just like a top-down cardigan, so it gets wider and wider on each, or at least every second, row and with more and more cables. Are already 42 on the row, and it would not surprise me if that number will double before this trip is over. If it will come to an end! You can never be completely sure. Maybe the yarn will come to an end too soon - it is yarn-hungry! - or I will get a nervous breakdown and throw it away because of a too big cable dose. But hopefully it will be something of it, it is certainly fun to try and see what it will end with. What about the saying goes ... "would rather listen to the broken string, then never embrace a bow!" It has been a lot of broken strings over the years, but mostly the way to breaking point has been quite fun.





Sen var det Connie på Ravelry, i en sån där liten käck och till intet förpliktigande tjôtgrupp, som fick en idé om ett mönster med flätor och spets, som hon tänkte använda som en halsdukstub/smoke ring/nackvärmare – ja, vad man nu ska kalla den typen av anordning för – och frågade om det var någon som hade lust att göra ett försök samtidigt med henne. Och det var det ju … Men den har jag bara gjort några få varv på än.

Egentligen skulle berätta om mina pågående strumpäventyr också, men det tror jag får bli en annan gång.



Then there is Connie on Ravelry, in one of all those small, social groups, who had an idea for a design with cables and lace, which she was planning to use as a smoke ring / neck warmer - yes, whatever you call the type of “instead of scarf” - and asked if there was anyone who wanted to make an attempt together with her. And it was of course ... But I've only done a few rows yet.

And of course I should tell you about my stocking adventures as well, but I think that will be another time.

God fortsättning på det nya året! / Happy continuation of the New Year!

Det är lika spännande varje nyår. Vad månde komma ut av detta? Förra året var helt sanslöst för oss, två barnbarn kom, som vi inte hade en aning om vid förra nyårsskiftet. Det blir naturligtvis svårt att bräcka det, men mycket kul och intressant kommer vi säkert att få vara med om.

Året började bra, firade in det tillsammans med Ulf, Helene och våran bedårande lilla Poppy. Men rent fototekniskt kunde det inte ha börjat sämre. Tog massor med kort, och inte bara på Poppy utan även utefter vägen upp till Stockholm på de mest fantastiska vintervyer. Tittade och beundrade fotokonsten i displayen efterhand, men nu när jag skulle föra över alla bilder till datorn så var kameran tom! Helt och totalt tom! Vid något tillfälle visade i och för sej Ulf hur man skulle tömma kameran utan att behöva ta bilderna en och en, men om den verkligen tömdes då så är den känsligare än vad som är rimligt, eftersom han bara plockade fram själva funktionsnamnet. Men icke förty, inte en bild har vi på våran Poppy just nu. Ringde omedelbart till Ulf när detta uppdagades, dels för att beklaga mej men framför allt för att be att få några av hans bilder hitskickade. Usch, fy så vansinnigt irriterande! Om jag bara visste vad som hänt.

Men besöket i Stockholm var trots brist på bildbevis helt fantastiskt, och våran Poppy växer och är stora damen nu, en hel månad och vacker som en dag, naturligtvis. Men det var inte bara gullande och gosande hela tiden, en del stickat blev det också.

It is so exciting every New Year. What will come out of this? Last year was absolutely senseless for us, two grandchildren that we not had a clue about the last New Year's Eve. It is obviously difficult to beat that, but we hope for a lot of fun and interesting things.

The year began well, celebrating it together with Ulf, Helene, and our adorable little Poppy. But about the photo technically, it could not have started worst. Took a lot of photos, and not just of Poppy, but also along the way up to Stockholm at the most amazing winter views. Looked at and admired the photos at the display afterwards, but now that I should transfer all images to the computer, the camera was empty! Completely and totally empty! The only I can think of is, that Ulf showed how to empty the camera without having to delete the photos one by one, but if it really was emptied at that time, it is more sensitive than is reasonable, since he just picked up the function name. But, nevertheless, here we are without a single photo of our Poppy for the moment. I immediately called Ulf when this was revealed, to ask him to send some of his photos. So insanely annoying! If I only knew what happened.

But the visit to Stockholm was despite of lack of photos just fantastic, and our Poppy is growing and is a big girl now, a whole month old and beautiful as a day, of course. But it was not only cuddling all the time, it was some knitting, too.





Under själva bilresan gjorde jag färdig en axelvärmare eller minisjal eller hur man nu ska beteckna Vivacia som jag teststickat åt Marleen van der Vorst Eggermont . Mönstret är nu publicerat och därmed fritt fram att berätta om. En snabb och kul liten historia, ett nysta Araucania Ranco Solid gjorde jag åt med, fast Marleens ursprungsidén var att använda ett nysta Noro. Men man tager vad man haver, och Araucanian bara låg här och väntade på ett sånt här projekt.


During the car trip, I finished a shoulder warmers or wrap, or how to describe Vivacia that I test knit for Marleen van der Vorst Eggermont . The pattern is now released and free to talk about. A quick and fun story that I made of one skein Araucania Ranco Solid, though Marleens original idea was to use one skein Noro. But you take what you have, and the Araucania just laid here and waited for something like this project.





När den var klar satte jag igång med en liten kofta till Poppy i Drops nya Delight. Härliga färger, hoppas nu det håller fasonen, det känns lite löst och sladdrigt. Mönstret är Seamless Yoked Sweater. Tycker den blev riktigt fin och eftersom jag inte hann bli klar med den där utan tog hem den för färdigställande har jag kunna föreviga den på bild i alla fall. Det är mer än vad som skedde med Baby Surprise Jacket jag gjorde färdig precis innan vi åkte iväg. De bilderna, både för sej själv och på Poppy, försvann i ovan sagda fotomysterium. Usch, så arg jag blir!

When it was finished I get started with a little cardigan to Poppy with Drop’s new Delight. Lovely colours, I really hope it will keep the shape, it feels a bit loose and flimsy. The pattern is Seamless Yoked Sweater. I think it was really nice and because I did not have time to finish it there and took it home for completion, I could get a photo of it. It is more than what happened with the Baby Surprise Jacket I finished just before we went away. The photos, both by itself and on Poppy, disappeared in the above photo mystery. Ugh, I get so angry!





Ett par små tubsockar till Alex har också blivit färdiga, och ska skickas iväg idag. Något så på måfå har jag väl aldrig stickat, ren gissning från början till slut så nu väntar jag med spänning på att få veta om de passar, är för stora eller för små. Och inte minst, om de nu skulle råka gå att använda, hur den modellen fungerar jämfört med vanliga sockar. Jag tror i min enfald att den här tubvarianten skulle kunna vara väl så bra som de med häl, för jag har hittills aldrig sett ett par sockar på en livligt liten kille där hälen suttit där den ska mer än enstaka sekunder.

A pair of small tube socks to Alex has also been finished and will be sent off today. I don’t think I ever have made something so random, pure conjecture from beginning to end, so now I am waiting with bated breath to find out if they fit, are too large or too small. And not least, if they now happen to fit, how the model works compared to ordinary socks. I believe in my simplicity that this tube version could be as good as those with heels, because I have never seen a pair of socks on a lively little boy with the heel sitting there it is supposed to be more than single seconds.

Det rör på sej /It's moving on

Det rör på sej, även om det inte går så rasans snabbt med allt. Men nu har jag i alla fall fått snabbsjalen klar. Lite löjligt blev det, satte igång i en farlig fart med den, fick för mej att jag inte hade mer än en vecka på mej. Men när den var nästan klar ramlade pengen ner, det är inte nu på fredag utan nästa fredag den ska överlämnas. Men det gör ju inget att den ligger färdig några dagar, hade varit betydligt värre om jag räknat fel åt andra hållet. Inte blev den särskilt stor, och absolut inte något märkvärdigt på något vis, men förhoppningsvis ska den kunna värma ett par frusna axlar vid något tillfälle.


Things are moving on, even if not very fast. But now the shawl is finished at least. It became a bit stupid, I did it in highest speed, because I was so convinced that it had to be finished for tomorrow, but when it was almost done I realised I had been mistaken about the day it should be left over. It isn’t until next week! But better in this way than in the opposite, isn’t it? It isn’t very big and absolutely nothing in particular, but hopefully it will be warm and nice for a pair of frozen shoulders!




Två sockar på samma gång har jag också lyckat åstadkomma. Fast inte på så sätt som de avancerade stickerskorna gör. Nej, det här är två helt olika, stickade parallellt men som slumpade sej bli klara på samma gång. Ja, den första i vardera paret alltså, har de andra två kvar. En tunn, lite drygare som så småningom ska hamna på Ulfs fötter, och en tjock mullig en, som Karin ska få testa. Tror att de kan bli goa istället för tofflor inomhus. Knappast något att stoppa i ett par skor, men har en känsla av att det inte är det hon vill ha stickade sockar till. Ska bli spännande att höra vad hon säger om dem. Den andra är påbörjad och i går kväll tillbringade jag en god stund som övervakare när mina elever i vingrundkursen skrev sitt prov, och vad var då lämpligare än att ha en stickning i händerna? Något litet och okomplicerat skulle det vara, så det lätt gick att bryta och då var den idealisk för ändamålet. Halvvägs till hälen kom jag i alla fall.

Two socks at the time, it’s what I’ve done now as well! But not really in the way you think of and what the advanced knitters do. Those two are different, just happened to be finish with them just about the same time. A thin one for Ulf and a thicker, cosy one for Karin. She has never had any like those before, so it will be very interesting to hear what she thinks about them.


Snart färdig med brandbilströjan, åh så spänd jag är på hur den ska bli! Hoppas innerligt att en del av bubblorna i mönstret försvinner vid tvätt och lite lätt blockning.

Almost finished with the fire engine sweater, and I'm so thrilled about it! I really hope the bubbles will disapera after some blocking.

Lite blandat / A bit so and so

Det är inte bara vin i tankarna, en del stickning har det blivit på sistone också, även om jag nu är tillbaka i selen och bara har några stackars fattiga kvällstimmar på mej. Men några stycken blir det trots allt, det är väl inte mening att man ska sova bort sin ungdom – eller medelålder, snarare i det här fallet.

Jans tråkgrå sockar är nu klara, så nu är han nöjd för ett slag igen. Näst gång tror jag faktiskt att jag ska köra loss med ett par häftiga mörkgröna eller bruna. Enfärgade, förståss, det kan ju inte vara hur lössläppt som helst! Men innan dess ska jag faktiskt göra färdigt de just jämt påbörjade till mej själv, när nu tid kommer för dem. Det är så mycket som känns mer angeläget, trots allt.



Now I’m back to work again, but never the less I have had some knitting done during the poor evening hours.

Jan’s boring grey socks are finished, and now he’s satisfied for a while. Next time I will do some more exciting, may be dark green or brown? But a solid colour, of course, it can’t be that unrestrained, can it?


En snabbstickad sjal har det också blivit till Karin. Gjorde den enkel i rätstickning av Evillas 6/2 garn, 180 gr hade jag och använde alltihop. Kanske – troligtvis! – blev den unset för stor, får se vad som sägs om den. Kniper det får hon ha en annan. Men jag tycker den blev trevlig, gillar färgskiftningarna och den verkar lagom varm och go för vinterbruk.




A fast done shawl for Karin is finished as well. It’s just in garter stitches, in Evilla wool 6/2. I had 180 gr and used all of it. May be it became a bit too large, but in that case I will do another one for her later. But I like the colours of it, and it looks warm and cosy for the winter.


Men framför allt har jag börjat på en helhäftig socka till våran Alex. Det ska bli en julstrumpa, en stor och färggrann och framför allt bara en! Tänk, inget att behöva komma ihåg och inget Second Sock Syndrome! Hur kul som helst. Hade jag bara kommit igång lite tidigare hade jag kanske hunnit göra en till mor och far också, men det får nog bli till nästa jul istället.




And last but not least, I have started with a Christmas Stocking for Alex! It’s so fun, big and colourful and I don’t have to remember what I’m doing and it will not be any Second Sock Syndrome! Isn’t it just perfect? If I just had started a bit earlier I could have done one each for Karin and David as well, but it has to wait till next Christmas.

Äntligen ett FO / At last a FO

Mycket på gång men inte särskilt mycket som närmar sej sin fullbordan. Det är vådan av att ha för mycket på gång samtidigt, det tar en ryslig tid innan något blir klart. Fast sjalen till våran Alex har jag lyckats få färdig i alla fall. Den har ju faktiskt haft högsta prioritet, precis som allt som görs till honom. Vem är viktigast, bäst och vackrast i världen, jag bara undrar? Fransar var det bara tvunget att bli på den, visst kan väl det vara mysigt att pilla med, när man sitter där i sin kärra, väl insvept? Hoppas den duger lika bra som mamma Karins gjort hittills, så hon kan få tillbaka sin. Tror inte det funkar med att byta rakt av, har lite svårt att se henne för mej, draperad i den här kanariefågelfärgade kreationen.

It’s a lot now, but not very much of FO’s. It’s the backside of the coin when you have too many objects going on at the same time. It takes a lot of time to get anything finished. But now the shawl for our beloved Alex is finished, at least. It has had first priority, just as everything I do for him. Who is most important, best and most beautiful in the whole world, just wonder?It just had to be fringes on it, couldn’t it be cosy to play with the fingers in it, sitting in the pushcart, proper wrapped in. Now we just have to see if it will be good enough to let mum get her back. I don’t thing she would like to change, this canary bird-yellow colour is a bit too much for her, at least in a shawl with long fringes!




Däremot har jag en nästan oemotståndlig lust att göra en annan till henne. Har ett härligt vinrödmelerat gran som jag tror skulle göra sej väldigt bra i en sådan här enkel, rätstickad form. Fast sen har jag ett grönmelerat garn som jag tänkt skulle kunna bli en lysande Candle Flame. Fast där är jag lite mer osäker på om hon skulle vilja ha en så mönsterstickad historia. Får kolla upp det lite närmre. Har bevars en hel del andra saker på gång som jag bör ägna lite tid åt också.

But on the other hand, I have a lovely Bordeaux red yarn that I think would be perfect for a shawl for her, in simple garter stitches. Or may be a greenish one, that I think should be perfect for a Candle Flame. Have to check up what she should prefer, no hurry, have some other things to do before that.




Jag har nu under en längre tid sett de ena ljuvligare tvåfärgsstickade vantarna efter de andra, och häromdagen kunde jag inte stå emot längre, utan gav mej på ett par Tallulah's Hearts. Bilden är rent katastrofal, men jag fixade inte någon bättre nu. Förhoppningsvis kan det bli någon bättre längre fram. Första försök med den typen av stickning, och lite galet blev det i början. Fick repa upp och börja om, den blev alldeles på tok för smal. Det är vådan med att inte veta vad man pysslar med! Trodde i min enfald att jag hade grepp om masktätheten, men icke. Det drog ihop sej betydligt mer än jag räknat med. Här krävs övning, det förstår jag, men skam den som ger sej.

For quite a while I’ve been looking and admiring all those two-coloured mittens that you can find all over the blogosphere. They are so lovely, but I have never done anything in that technique before, and so far I’ve just looked at them. But now I couldn’t resist it any more, and began with a pair of Tallulah's Hearts some days ago. But it wasn’t a success from the beginning. Had to frog it because they became to narrow, in spite of all measurements and counting. Suppose I have to practise a bit more, to learn how to count the gauge for this kind of work. Unfortunately the picture is a catastrohpy, just couldn't get it better. Hopefully it will be a better on later.




Sockar till Jan är på gång också, ribbstickade och tråkgrå, men det är så han vill ha det. Kan inte tänka mej att han skulle stoltsera med några färgglada. Har lite svårt att föreställa mej att han skulle gå omkring och utbrista ”Se vilka fina grön-blå-röd-gul-lila-svartspräckliga sockar min rara fru gjort till mej!” Fast jag har ett par påbörjade sockar till mej själv, och de är färggranna! Men de får allt ligga till sej, i väntan på … vadå? Bättre tider? Pension?

A pair of socks for Jan is on the go, as well, ribbed and boring grey, but it’s the way he wants them. Can’t imagine him with a pair of multicoloured ones. “Look what a lovely pair of green-blue-red-yellow-lilac-black socks my sweet wife has done for me!” No, it isn’t what I expect him to say! But on the other hand, I have a pair of multicoloured ones on the needles for myself. But it isn’t many rows done so far, and I suppose they have to wait. For what? Better times? Retirement?




Tröjan till David går framåt, om än inte i förväntad takt. I min obotliga optimism hade jag ju hoppats på att få den klar till jul, men har blivit tvungen att inse att jag nog får vara glad om den blir klar innan vintern är över. Fast det blir väl fler vintrar?

The sweater for David is in progress, but not as fast as I had expected. I had hoped for getting it finished for Christmas, but I just have to realise that it won’t work out. Supose I have to be lucky if it will be finished before the end of the winter. But it will be more of the kind, won’t it?




Tubhalsduksmössan, vad man nu ska kalla Abby för, växer också till sej, lugnt och sansat, även om det är väldigt svårt att se vad det ska/kan bli av det, på det här stadiet. Ingen växtvärk här heller, men den ska jag nog klara av till jul. Kniper det kan jag nog fixa den på en vecka, men hur roligt är det? Vill faktiskt växla om, och nu måste jag ju få grepp om det här med tvåfärgsstickning. Har sett ett sånt fantastiskt mönster på en bård med brandbilar, en tröja med sådana på måste väl Lillprins Bus ha? Den tror jag han skulle uppskatta. Fast i och för sej tror jag han jättegillar allt hans förstaslav gör. Utom möjligtvis en och annan yllemössa, som inte föll i så god jord. Men jag lär mej, aldrig mer mössor i ullgarn!

The scarfhat, or what you could call the Abby, is growing as well, calm and sober. No growing pains here. So far it's almost impossible to guess what it will be, looks like absolutely nothing, but I have good hope for getting it finished for Christmas, at least. I think I could do it in a week or so, if I concentrated on it, but how fun is that? You can’t just keep on with one thing, can you? Have to change a bit, and now I just have to see what will happened with the two-coloured mittens, when I think I’ve got a grip of it. And if I manage to figure out how to do it properly, I will give a try to a sweater with a just adorable pattern on, a line of fire trucks! Should’n Alex like that? I’m sure he will, he use to like what his first slave do. Except for caps of wool, it wasn’t that popular. But I learn, no more wool caps!

Utmärkelse, FO och nystart / Awards, FO and new start

Jag har fått en utmärkelse! Är hon inte för rar, Lupie, som gett mej den?! Men oj, nu ska jag välja ut fyra att skicka den vidare till, det som är så herrans svårt att välja. Det finns så väldigt många trevliga, roliga, fantastiskt intressanta bloggar som jag läser med stor förtjusning, så det är näst intill omöjligt att välja. Men ok, jag gör ett försök, och listar dem i bokstavsordning:

I’ve got an award! Isn’t she just too sweet, Lupie!? But oh dear, now I have to chose some others to send it forward to. It’s so hard, because it’s so many interesting, nice, fun and fantastic blogs out there, that I love to read. But ok, I’ll give it a try, and will list them in alphabetical order:

Barbro
Bianca
Eva I Stäket
Karin
Needles of Iron





Och så över till något helt annat. Ulfs kofta är klar!!! Med alla trådar fästade och alla knappar på plats. Måtte den nu passa, den förra blev inte nåt vidare.

And over to something totally different: Ulf’s cardigan is finished!!! With all the threads weaved in and all buttons sewn on. Please, let it fin now! The last one I did wasn’t any success in that way, unfortunately.





Nu är det Davids tröja som har högsta prioritet. Ja, nästan i alla fall. Våran Alex vill ha en sjal, och då är det klart att grabben ska få en sjal! Fast i och för sej är han helt tillfreds med att använda söta mors, men söta mor vill ha sin själv. Alex har kommit på att det är väldigt mysigt och skönt att sitta insvept i en mjuk och go sjal när transport medelst kärra sker. Problemet är att Karin tycker att just den sjalen gör sej väldigt bra runt hennes hals vid just de tillfällena också, så det har uppstått en intressekonflikt, så att säga. Alltså har en gul och grann och mjuk och förhoppningsvis skön rätstickad sjal påbörjats, så får vi se om den kommer att duga lika bra som den som nu används.

Now David’s sweater will get first priority. Almost, at least. Our Alex wants a shawl, and of course he will have a shawl! But seriously, he is quite satisfied with dear mother’s, but dear mother want it for herself. Alex has realised how cosy it is to be wrapped in to a soft and warm and nice shawl, when he is sitting in his pushcart. The problem is, that Karin would love to have the same shawl at the same time, so a conflict of interest as appeared, so to speak. So, now a yellow and soft and hopefully very nice shawl has been started, let’s see if it will be as good as the one they are using now.

Circular Shrug

Nu har våra Trollbarn lämnat det Lilla Huset i Stora Skogen och flyttat till Kungliga Huvudstaden. Så kul, nu har vi en anledning att åka dit med jämna mellanrum, vet inte hur många år sen vi senast var där.

Som första försändelse i nya brevlådan kommer Helene att få Circular Shrug, som nu är klar. Det är en märklig skapelse. Jag tvivlade in i det sista på att det skulle bli någon reda med den, så mystisk som den verkade.

Jag stickade, och stickade och stickade ...

Now I'm finished with the Circular Shrug. It was a very strange thing, and I doubted all the time that it should be anything of it.

I knitted, and knitted and knitted ...



Jaha ... ?

Well ...?



Ojdå ... ???

Whoops ... ???



Men titta, det fungerade! Inte ens det vildsinta färgskiftet i garnet märks så katastrofalt mycket.

Oh look, it worked! Not even the hugh differences in the colours is as visible as I thought it should be.

Som en fjäril … / Like a Butterfly …

… har jag fladdrat från den ena blomman – stickningen – till den andra de senaste dagarna. Jans (min?) tröja får ett par varvs besök nu och då, har faktiskt gjort två tredjedelar av andra ärmen.

… I’ve been flying from one flower – knitting – to another, lately. Jan’s (mine?) sweater gets a few rows now and then, so far I’ve done 2/3 of the second sleeve.





Circular Shrug är perfekt när det är något intressant på tv, den är det bara att mala på med. Ca 75 % gjort. Men tyvärr använder jag två härvor handfärgat garn och färgskillnaderna är markanta :-(! Den ena härvan är klart och tydligt brun medan den andra går mer åt orange. Fast å andra sidan verkar hela skapelsen så knasig så det är väl inte säkert det blir nån ordning med den över huvud taget.

The Circular Shrug is perfect when it’s something interesting on TV, and there I’ve done just about 75 %. Unfortynately I’m using two skeins of hand dyed yarn, and the differences between them is very distinct. One is mostly brown and the other is more orange. But at the other hand, it looks so odd so I’m not sure it will be anything of it at all.




Naturligtvis har jag inte kunnat låta bli att börja med augustisockorna i Sticka Mera's sockklubb, Spring Forward. De är skäligen enkla, snabbt som ögat går det och inte gör det saken sämre att jag tänkt dem till mej själv. Jag har den vuxna bekantskapskretsens minsta fötter, så när väl hälen var klar var det nästan dags för tåavslutningen direkt. Ja, kanske inte riktigt, men nästan … I alla fall i jämförelse med många av dem jag gjort tidigare. Så nu är första sockan klar, och så var det bara det där med att komma igång med den andra. Ska göra slag i saken alldeles strax.

Then I couldn’t resist to start with the August Socks in Sticka Mera’s sockclub, Spring Forward. They are really simple and fast done, and have just finished the first one. But I suppose it helped that they are ment for myself, and I have the smallest feet among all our adult relatives and friend. When I had done the heel it was almost time to start with the toe! Well, may be not exactly, but it felt like that compared with many of the other socks I’ve done earlier.



Så var jag ju bara tvungen att börja med koftan till Ulf, nu när garnet kommit. Cygnet Fine Wool, inköpt på Modern Knitting. Mjukt och härligt är det, så det kommer nog att vara en fröjd att jobba med. Och så har jag varit så in i bänken klurig att jag börjat med ena ärmen! Då behöver jag inte sitta där med två likadana direkt efter varandra. När den här första är klar sätter jag igång med själva kroppen, och när den äntligen är tillräckligt långt kommen för att ansluta ärmarna så har det gått så lång tid att jag inte behöver känna av SSS – Second Sleeve Syndrome! Smart, va?

And I just had to start with the cardigan for Ulf, now when the yarn has came. It’s Cygnet Fine Wool, purchased at Modern Knitting. It’s so soft and lovely, I think it will be great to work with. And now I have been so cleaver so I’ve started with a sleeve! Then I don’t have to do two just after each other. When I have done the body it will be so long since I did this first one, so I will hopefully not get the SSS – Second Sleeve Syndrome! Smart, isn’t it?



Och har ni sett den ljuvliga kanten Heléne på En till Stickblogg gjort? Frågade henne hur den gått till och den snälla människan förklarade hur det skulle gå till! Visst kryllar det av fantastiska, hjälpsamma, vänliga människor här i bloggvärlden? Men några sockor att sätta den på hade jag ju inte, däremot skulle jag just till att börja med en tröja till Alex – det var väl längesen han fick någon :-)? – och lyckades få till en sån flätanordning nere på mudden. Eller i alla fall en halv än så länge. Det var inte det optimala objektet för ett sånt experiment, det måste jag erkänna. Det bör nog vara ett något smalare arbete, 128 maskor där två garn hela tiden ska vridas om varandra blev tämligen svårhanterligt till slut, och bomullsgarn var definitivt ingen höjdare för ändamålet. Var livrädd att det skulle upplösas i intet innan resan var slut. Men för att vara ett förstlingsförsök är jag riktigt nöjd med det. Ska göra så runt ärmmuddarna och nånstans uppe mot halskanten. Men när jag är klar med det här försöket får den nog ligga till sej lite, måste försöka koncentrera mej på de andra WIP:arna.

I saw such a lovely edge at En Till Stickblogg, and when I asked Heléne how she did it I got a perfect explanation! Isn’t it marvellous how many nice, kind and helpful persons it is here in the world of blogs? I really longed for trying it, and thought it would be nice on a sweater for Alex. (Isn’t it quite a while since he got one now?) But it wasn’t the prefect thing to try it on, two threads are supposed to twist around each other, and with 128 stitches it's almost more than I can handle. But to be a first try I’m quite satisfied about it. It's just half of it so far. I will do the same around the arm cuffs and the neck edge. But it has to wait for a while, just have to concentrate at all the other things.

Och snart kommer garnet till Davids crickettröja!

And soon will the yarn for David’s Cricket sweater arrive!

Inte bara elände / Not all bad

Inget ont som inte har något gott med sej, sägs det ju. Att hosta sej genom nätterna och snörvla och snora dagarna i ände är inte någon drömtillvaro, och det är så jag tillbringat de senaste dygnen. Inget jobb - oj, en sån plåga! - men jag har fått sjalen till Helene färdig :-)! Inget stort eller komplicerat, men det skulle det ju inte vara till det enkla linnet. Två dygn prick tog den, inte illa pinkat av en gammal trähäst! Uppenbarligen kan man inte vara överoptimistisk, detta hade jag väl aldrig trott för en vecka sen. Nu kan de skickas iväg tillsammans, till hennes födelsedag på lördag. Hoppas bara på att det blir tillräckligt varmt i sommar för att de ska komma till användning.

Jag har gjort dem i Ullcentrums Linea och mönstret på linnet kommer därifrån också, allt inköpt hos Garnhärvan. Sjalnålen köpte jag hos Garnkorgen.

I've catched a terrible cold, I cough all the nights and snivelling all the days, it's impossible to go to work - oh dear, how sad :-)! - and feel quite misserable. But during these days I'v managed to finish the shawl for Helene. A week ago I had said it would be impossible, but now I've done it in two days! Well, it isn't very big and absolutely not complicated, but it shouldn't be, to suit the top. Now I can send them away toghether, for her birthday.

The yarn is Linea from Ullcentrum, and the pattern for the top as well. I bought it all from Garnhärvan.

Sjal från födelse till vuxen / A shawl from birth to adult

Nu är Mystic Light utflugen ur boet. Det var en kort men intensiv uppväxt. Graviditeten var lätt, inga problem eller våndor med att välja garnet, Fleece Artist Merino 2/6. Ett ljuvligt garn, som gav mersmak!

Födelsen gick lätt också, endast 20 maskor att lägga upp. Det visade sig också att ML var ett mycket välartat barn, som växte tillfredsställande utan att bråka för mycket.

Now Mystic Light has grown up and left home. It was a short and keen growth. The pregnancy was easy, no problem to choose the yarn, Fleece Artist Merino 2/6. It was lovely to work with!

The birth was easy as well, only 20 stitches to cast on. And it turned out to be a very wellbehaved child, who grown satisfactory without too much trouble.



Till slut var hon färdigväxt, på väg in i vuxenlivet.

Eventually she finished to grow, and on her way to the life as an adult.



Så var det bara den sista sista, vådliga tonårstiden, med dess träning inför vuxenlivet.

And at last the final teenage period with its excersising for the comming adult-life.



Och så äntligen erkänt vuxen och klar att ge sig ut i världen på egna ben. Färden har påbörjats, och jag hoppas innerligt att hon ska trivas i sitt nya hem. Kanske får jag träffa henne någon gång i framtiden igen.

And eventually grown up and ready to go out in the world by herself. She is on her way right now, and I really hope she will go on well in her new home. May be I will see her sometime in the future, again.



Tack och lov är den nya ägaren mycket längre än vad jag är!

Thank heavens the new owner is much taller than I am!

Same, same but different

Så länge sen det är jag skrev något sist! Har en obehaglig känsla av att det blir längre och längre uppehåll mellan gångerna. Det får vi faktiskt försöka göra något åt, skärpning är vad som gäller nu!

Men å andra sidan har det inte varit mycket att skriva om. Samma gamla grejer på gång, både vad gäller stickning, jobb och privatliv. Monica Zetterlund hade en sång med texten ”upp halv sju …” för en hel drös med år sen, som är precis mitt i prick. Fast kanske inte jämt, om man tänker efter, det är nog bara den här sista veckan som varit totalt utan planerade eller oplanerade aktiviteter utanför hemmet.

I nästa vecka blir det lite snurr igen. Zonterapi på onsdag, vinmässogruppen ska träffas på torsdag och på lördag kommer en före detta arbetskamrat till Jan och hennes man hem på middag. Måste snart ta itu med planeringen för det. De har aldrig varit hemma hos oss förr och då får det väl vara lite ordning vad gäller maten. Gamla vana kompisar går det ju bra att ha som försökskaniner, men knappast de här. Förrätt, varmrätt och dessert, och allt - eller i alla fall det mesta - ska helst gå att förbereda i god tid och endast kräva ett minimum av engagemang efter det att gästerna anlänt. Jag avskyr att stå i köket i vanliga fall, och med gäster blir det rent outhärdligt. Och inte kan jag skicka ut Jan dit heller i det här fallet, eftersom det är han som känner dem. Jag har träffat dem, men det är snarare bekantar än vänner till mej. Ja, ja, får väl ägna helgen åt att tänka.


Stickat har jag gjort, men inget upphetsande att rapportera. Är nästan klar med tredje ledtråden på Mystic Light sjalen. Den går undan och är alldeles lagom omväxlande, en väldigt trevligt historia. Men den är inte fotogenique för ögonblicket, en ullig och krullig hög hopträngd på stickan, men den kommer förhoppningsvis att blomma när den släpps fri, om förhoppningsvis ett par veckor. Garnet är ljuvligt, Fleece Artist Merino 2/6, förhoppningsvis inte från Australien! Det är nästan lite silkigt, känns jättehärligt och ska om det vill sig väl funka bra som varmt och mulligt skydd mot svala sommarkvällar ute på altanen. Sista ledtråden släpps den 23/4 och den 26:e ska den helst vara tvättad, blockad och klar för överlämning. Kanske inte helt realistiskt, det får väl även jag inse, trots min tendens till överoptimism. Men det kanske bara behöver bli några dars försening? Den ska nämligen inte pryda mina axlar utan en god vän som fyller år och det vore ju kul om färdigställandet sammanfaller någotsånär med högtidsdagen.


Alex tröja artar sej bra, luvan är klar så när som på en I-cordkant runt, och ärmarna ska just påbörjas. Det här mönstret liksom förvånansvärt många andra förordar dessa hemska lösa delar bestående av separata bak- och framstycken och dessutom ärmar som stickas fram och tillbaka. Varför är så många designers så omåttligt förtjusta i att sy ihop delar? För det måste de väl vara när de envisas med alla dessa lösa delar? Men jag som är så rabiat motståndare till onödigt arbete, i synnerhet tråkigt sådant, har stickat den här på rundsticka upp till armhålorna och därefter naturligtvis vart stycke för sej. Men där blir det ju bara några få axelmaskor att sy ihop, som jag förresten gör på samma sätt som jag syr ihop tårna på sockor. Till luvan plockades naturligtvis maskor upp så var det bara sömmen högs upp, som jag förresten för första gången provade att sticka ihop med tre stickor! Lysande! Har bara hört talas om den metoden tidigare men inte förrän nu sett det förklarat.


Helenes topp växer också till sej, men fort går det inte. Det är en rätt bred (hög?) spetsbård längs ner, 12 – 15 cm, och den är lite dryg men närmar sej slutet. Sen kan jag fräsa på med slätstickning på rundstickor – trots att det förordas två delar som ska sys ihop! – och då ska det väl inte ta så lång stund. Lite spets blir det mot slutet också, men den slutar väldigt snart över huvud taget, går bara upp till armhålorna och har sen bara axelband. Hoppas bara det blir lite värme i sommar, som kan matscha bristen på värmande garn i den!

Vintävling, busstickning och hålförvirring

Igår var det mycket! Upp i ottan för att stiga på för ändamålet inhyrd buss som skulle ta ett gäng Munskänkar från Trollhättan till Grundsund för regional vintävling och andra trevligheter. En och en halv timme skulle resan ta, så naturligtvis följde en stickning med. Det blev tröjan till Alex som fick ut och lufta sej lite, och passade på att växa till sej en god bit. Har kommit nästan halvvägs på luvan, sen är det "bara" ärmarna kvar.



Väl i Grundsund fick vi först en snålblåsig och iskall rundvandring i omgivningarna. Den promenaden kunde vi väl i och för sig klarat oss utan, blev tämligen urblåsta på kuppen. Men efter en stärkande lunch var tävlingsinstinkterna taggade, och vi satte igång med gå gott mod. Klurigt var det, det märks att jag inte varit så flitig i mitt läsande det sista året! Konstig, hur kan det komma sej? Är det månne stickningen som tagit befäl över ledig tid? Men en del satt kvar, och teorin klarade vi galant, men det praktiska ... :-( Det gick åt tjotaheiti, men gott var det! "Vi" var ett renodlat damlag, tre stycken inte alltför allvarsamma damer som enbart var med för vårt höga nöjes skull. Från vår sektion var det ytterligare ett lag, en dam och två herrar, och de tog det nog inte heller så blodigt, men lyckades betydligt bättre än oss. De kom faktiskt på andra plats, mycket hedrande. Mina tjejkompisar och jag kom en bit längre ner på listan ... och så talar vi inte mer om det! Men väldigt kul och trevligt hade vi, och ser fram emot nästa års tävling. En helt lysande form av aktivitet, att sitta och klura och mer eller mindre vildsint spekulera över knepiga frågor och därefter grunna och grubbla över druvor, land och distrikt för ett antal goda viner.


Väl hemma igen återupptog jag bekantskapen med en sommartopp jag börjat på för ganska länge sen till Helene. Den har legat i träda ett slag, eftersom den blev helstollig. Fick fel på hålen. Det här med hål i spetsmönster är och förblir ett mysterium för mej. "Omslag" / "yarn over" står det i mönstren, oavsett om det gäller sjalar, sockar, tröjor eller vad det än handlar om, men det finns ju två helt olika omslagstyper, det har jag i alla fall lärt mej när jag stickade sockarna med falska flätor. Från tidernas begynnelse har jag vid uppmaning att göra omslag snott garnet runt stickan, men det var ju helfel när det gällde falska flätor. Då skulle garnet bara läggas om stickan. Och eftersom jag tyckte det gav så lysande resultat så har jag glatt fortsatt med den varianten. Men när det gällde denna Drawstring Chemise så blev det rent katastrofalt! Den blev enorm, minst dubbelt så stor som det var tänkt. Då blev jag så trött på den så den åkte undan i ett hörn, fram tills i går. Då äntligen kände jag mej mogen att ta itu med den och började om från början med snoddvarianten av hålgörare. Nu kan det nog bli bra!


Omslag med garnet enbart lagt över stickan:


Omslag med garnet snott runt stickan.

Men hur i hela världen ska man kunna veta vad mönsterskrivaren menar? Ok, visst jag vet, man gör en provlapp så ser man hur det artar sej. Men det skulle vara väldigt kul att veta från början vilken av varianterna som avses. Är det bara jag som har problem med det här? Finns det något klurigt sätt att förutse vilket som avses?



Men den nylärda storhålsvarianten har jag i alla fall använt på Mystic Light-sjalen. Troligtvis inte helt korrekt, de är STORA, men där gör det nog inte så mycket. Får väl ta det lite lugnt med blockningen. Ja, den sjalen blir inte liten, har nu gjort 2/5 av den och redan nu är den 120 cm långa stickan för liten för att kunna spänna ut den på. Men som sagt, diskret blockning och den kan säkert bli varm och go under sommarkvällarna.

Hemlispaket! /Secret pal gift

Hej min kära, jättehemliga vän och tusen tack för det jättegoa paketet jag fick för ett par dar sen! Förlåt att jag inte nämnt det tidigare, men jag har inte haft tid att hämta ut det förrän idag.

Sånt härligt garn i den mest ljuvliga gröna ton, känns som om det skulle kunna bli en tröja till Alex, tillsammans med det grå/svarta jag fått tidigare! Med i paketet var också choklad från Ecuador (helt sagolik var den!) och några mystiska tepåsar, Choco Aztec spice, ett ekologiskt Ayurvedite som luktar gudomligt, nästan sådär som det är på marknader långt bort i fjärran länder! Har inte hunnit smaka det ännu, men ser verkligen med spänning fram emot det! Dessutom medföljde ett kort, som förklarade de tidigare ledtrådarna, men jag måste erkänna att jag tagit del men ej förstått! "Strumstickor - nallar små - naglar med nagellack på"! Ja, ja, men jag roar mej kungligt i mitt letande i alla fall, även om jag fortfarande inte kan hitta någon där allt detta passar in! Strumpstickor är ju tämligen lätt att finna, men nallar??? Och nagellack är inte heller så lättfunnet, minsann. Undrar om jag har bortsett från någon i mitt försök att gallra fram de bloggar som härstammar från Göteborgstrakten? Och det kanske inte stämmer det heller? Fast visst måste du vara från västkusten nånstans, kära hemliga vän?

I've got a new gift from my secret pal! A lovely green yarn, that I think will be perfect - together with the grey one I've got earlier - for a sweater for Alex. A yummy chocolade from Ecuador and some exciting teabags was included, as well. But still I have no idea of who she is, my dear secret pal!



Nu har jag kommit igång med Mystic Light sjalen. Den kommer att bli stor! Men tror nog den kan bli varm och go och mysig, av det lilla jag kan se hittills. Och rolig att sticka är den också! Och flätor är det på den! Har inte stickat flätor på evigheter, och nu plötsligt kommer det både på denna sjalen och aprilsockarna. Nu blir det hårdträning, vill jag lova.

Now I'm on my way with the Mystic Light shawl. It looks like it will be huge! But I think it will be very warm and cosy, and so far it's very fun to knit. It's cables on it, and I havn't knitted cables for ages, and now suddenly it turns up both here and at the April socks in the sock-club!

I torsdags kväll träffades vår vinmässogrupp igen. Denna gången provade vi igenom sex röda viner från Uruguay. Där var faktiskt ett par riktiga pärlor, och allra bäst tyckte vi nog allihop att nr 85278 Castel Pujol Tannat 1996 var. En riktig goding till det oerhört facila priset 77:-. Nr 85277 Castel Pujol Tannat del Museo 1993 gick heller inte av för hackor, hade faktiskt lite svårt att bestämma mej för vilket jag gillade bäst. Det kostade 85:-, även det alltså överraskande billigt. Kan skarpt rekommendera båda. De finns i beställningssortimentet, så förhoppningsvis tar de inte slut lika fort som de som kommer i det tillfälliga sortimentet.

I går var det också vinprovning, fast då var det en månadsprovning för hela Trollhättesektionen. Ett jätteintressant föredrag om terroir och dess betydelse för vinets karaktär, och till det fick vi prova två vita från Chablis, två vita från Reingau och två röda viner från Sydafrika. Chablisvinerna var väl trevliga om än inte överväldigande men ett av de tyska var helt otroligt! Ja, under förutsättning att man gillar en mogen riesling med tydlig petroleumton, förståss. Det är det ju inte alla som gör, konstigt nog :-)! Den har nummer 83836 och heter Künstler Stielweg Riesling Auslese Trocken, 149:-, och var som sagt en riktig höjdare. Ska till systemet på måndag och beställa några, hoppas bara det finns kvar eftersom det är ett tillfälligt vin. Usch, jag är så irriterad på systemets tillfälliga sortiment! Provar man först en och vill ha några fler efteråt är det inte särskilt troligt att det finns kvar.

Nej, nu ska jag ta ett tag med april-sockarna. Har precis börjat med den andra, och tack och lov så känns det inte av något SSS ännu.

Tro't eller ej ... / Believe it or not ...

... men nu, äntligen, efter evigheters evigheter, så är Chrysopolissjalen klar! Helt otroligt att den dagen kom, ibland tvivlade jag måste jag erkänna. Den blev stor, mycket stor! Blockade den mycket mindre än vad som kanske var meningen, men skam till sägandes räckte mitt underlag inte till mer. Får nog köpa till ytterligare ett par frigolitplattor, inför eventuella framtida bautahistorier. Sjalen var 1,95 lång och 49 cm bred oblockad och efter blockning mäter den 2,40 x 70. Men kära nån, vem i hela världen kan använda en sjal som är längre än 2,40??? Tycker denna verkar i största laget faktiskt. Med facit i hand borde jag använt ett betydligt tunnare garn och därmed fått ner storleken något, men det är ju lätt att vara efterklok. Nu är den som den är, och Johanna får väl svepa in hela sin familj i den. Hoppas nu bara att hon ska tycka om den. Själv är jag faktiskt barnsligt nöjd med den. Det enda som stör mej är att jag hade förväntat mej mjukare färgövergångar när jag köpte garnet. Men som sagt, tycker den blev ganska fin ändå. Tyvärr var det stört omöjligt att få en bra bild av den. Runddelen i övre delen av bilden är mittpartiet!

Och tänka sej, på onsdag börjar Mysticlight shawl KAL!

... now the Secret of Chrysopolis shawl is finished! It really took its time, but eventually I managed to finish it. I'm very satisfied with it, the only thing is that I think the colourstripes is a bit too hard, I had expected softer changes when I bought it. It's really huge, 240 x 70 cm, it will be enough for Johanna's whole family at the same time! May be it had been better with a thinner yarn, but now it is as it is, and I think it's quite nice in spite of that. Unfortunately it was impossible to get a good pictur of it because of the size. The round part in the upper part of the picture is the middle part of it!

Lugn stickhelg / Calm knitting week-end

Inte ett enda måste på hela helgen! Ja, inte så många, i alla fall. Tvätten får väl räknas som ett måste, men den sköter sej ju mer eller mindre själv, så det störde inte så mycket. Och lite bokföring fick jag allt lov att fixa till, men det tog inte så lång stund. Maten slapp jag däremot, Jan tog hand om den biten, och jag kunde därmed helhjärtat ägna mej åt stickandets ädla konst. Högsta prioritet har Chrysopolissjalen nu. Vore väl själva den om jag inte skulle kunna få den klar snart, förhoppningsvis till påsk. 48 varv av totalt 718 återstår. Det innebär mer exakt 6.672 maskor av totalt 99.802. Det borde väl vara en baggis?



Fast det går inte - i alla fall inte för mej - att hålla på hur länge som helst i sträck med en och samma sak, så några varv på Karins bolero har det blivit, och framför allt har jag fått sommartoppen till Madelene färdig. Hoppas och ber innerligt att den ska vara lagom! Men det är inte lätt, när man inte fått några mått, bara vet att hon snar är elva år och normal i storleken! Fast tröjan jag gjorde till henne för ett slag sen var i stl 11/12 år och för liten. Denna är stl 12 år, men förhoppningsvis gör det inte så mycket om den är lite kort, är det inte modernt att visa magen nuför tiden???

It has been a very calm and quiet week-end, with a lot of time for knitting. The Chrysopolis shawl has highest priority, and now I'm close to the end. It's 48 rows left of 718, or 6.672 stiches of 99.802! Wouldn't it be possible to finish it this week? I work on it!

But I can't do just one all the time, need some changes, so I have done a few rows at Karin's shrug and at last but not least finished the summertop for Madelene! Now I just hope it will fit, the sweater I did for her a while ago was too small. But it isn't easy when I don't have any measurements, just her age to go for.

Och se vad som kom i mobilen igår? En sån pussgurka!



And look what's came to my mobile yesterday!

Snabb uppdatering inför VM-stickningen

Nu har jag gjort en provlapp i det ljuvliga silkebandsgarnet jag tänker använda till min VM-stickning. Det känns jättehärligt, är väldigt spänd på hur det kommer att bli i ett större perspektiv - jämfört med provlappen.

För övrigt har jag återupptagit bekantskapen med Chrysopolissjalen, har kommit ungefär en fjärdedel på näst sista ledtråden. Nu får den vila över helgen, så ska jag försöka spurta de närmaste fjorton dagarna. Skulle faktiskt vilja hänga på Mystic Light Shawl som börjar den 26 mars. Den är lite mindre och lite tjockare än de som varit på gång hittills, och jag skulle faktiskt vilja ha en lite varm och go en alldeles själv.

Dominosockarna börjar jag utveckla kraftig allergi mot, tycker beskrivningen är lite svår att begripa och följa. Dessutom är det ett rysligt pill för nåt som jag tvivlar på blir särskilt bra. Ja, faktiskt tror jag att jag här och nu bestämmer mej för att låta dem gå till de sälla jaktmarker där UFO:n framlever sina dagar. Ja, eller kanske, får se hur det känns i nästa vecka, när irritationen lagt sej.

Dilemma

Tusen tack för alla trevliga kommentarer om spindelsockarna! Vill bara instämma i vissa farhågor som uttalats, nämligen det här med tvätt av dylika. Har ärligt talat inte en susning om vad som kommer att hända, men har en del tvivel om att de kommer att klara sej lika länge som pärllösa diton. Att använda tvättpåse, sån som används till bygelbehåar, kanske kan vara smart? Vad jag däremot inte har ägnat en tanke är att pärlorna kan färga av sej i tvätten! Får väl för säkerhets skull meddela den blivande bäraren om att eventuell risk föreligger.

Hade tänkt påbörja den andra sockan i kväll, men jag var så in i norden redig att jag istället tog ett tag med tröjan till Madelene. Skulle ju vara käckt om den blev klar innan sommaren. Fast det har faktiskt gått framåt, ena ärmen är ansluten till kroppen och den andra är 1/3 gången. Sen är det bara oket kvar, och det ska väl inte behöva ta så lång tid, eller ...? Den är ju bevars inte lika kul som spindelsockar eller chrysopolissjalar.

Har faktiskt kommit ca 60 % på sjalen vid det här laget, och rent av börjat grubbla och grunna nästa. Jag är så sugen på att göra Icarus, men samtidigt har jag just upptäckt att en ny mysteriesjal, efterföljaren till den fantastiskt vackra Mystic Water Shawl, kommer att påbörjas i mars. Den ligger ju perfekt i tiden och jag måste erkänna att jag tycker det är himla kul med det här okända. Icarus behöver ju inte falla i glömska för det. Men å andra sidan skulle man faktiskt kunna göra tvärt om också, börja med Icarus och samla mönsterdelarna till Mysticlight Shawl på hög för senare tillfälle. Fast troligtvis hinner det dyka upp något ännu mer lockande tills dess, så jag tror inte jag bryr mej om att ligga vaken om nätterna för att grunna på detta!

My So Called Scarf

Mycket har jag på gång, stort som smått. Det tar därför ganska lång tid för var sak att bli färdig, men det går framåt med det mesta. När jag tänker efter har jag nog bara en enda sak på gång som är direkt urtråkig och som jag därför aldrig får "tid" att göra nåt åt. Apropå det, när övergår ett WIP till att bli ett UFO? Är det när man mentalt gett upp? I så fall är detta obehagligt nära att falla över gränsen.

Have a lot of different things on the needles, so it takes quite some time to get anything finished. And by the way, when will a WIP become an UFO? I have a scarf that has to be very close to fall over the border. It's made of an awful acrylic-yarn. I think it will be quite nice and it's very soft, but so boring to do!




Det är en halsduk i en brett självrandande svart-grå-vit färg av ett mycket obehagligt akrylgarn. Fattar inte att jag köpte det, men det ser väldigt snyggt ut när det väl blir färdigt, har sett en. Dessutom blir den faktiskt väldigt sammetsmjuk. Men att sticka med eländet! Det är bara rent outhärdligt tråkigt! Något åt chenillhållet, och att säga att det inte löper smidigt är bara förnamnet.




Hade tänkt göra den till Helen, men nu har jag i stället gjort en My So Called Scarf åt henne, i det tjocka, mulliga Debbie Bliss-garnet jag fick som hemlispresent. Köpte till ett par nystan så att det säkert skulle räcka, tyckte inte det blev så mycket av det annars. Den har jag faktiskt gjort klar nu, det gick snabbt som ögat! Tjock är den, smal som en tarm och väldigt, väldigt lång. Faktiskt mycket längre än jag tänkt. Men varför avvika från det gamla invanda? Jag har, som jag tidigare sagt, hittills aldrig lyckats göra någonting som inte blivit för stort. Ett mycket märkligt fenomen. Nu ska jag alldeles per omgående - eller i alla fall inom de närmanste dagarna - börja med ett par sockar i stl 38. Undrar om jag inte ska följa mönstret för stl 6 år, då kanske de kan bli lagom :-)?

I intended to do it for Helen, but now I have done a My So Called Scarf for her. It was very nice and fast to do, and it's thick, narrow and very long. May be a bit too long, but why shouldn't it be? Everything I do intend to be much too big!

Apropå sockar, jag har naturligtvis inte kunnat avhålla mej från att gå med i Sticka Mera's Sockklubb. Men det mönster som gäller för januari visade sej vara Monkey, och de gjorde jag i våras. Känner inte för att göra exakt likadana igen, så nu ska det bli ett par släta, enfärgade med en stor pärlspindel på skaftet. Tycker de ser så kul ut. Dem har jag som absolut intention att få färdiga innan januari månads utgång, så jag kan hoppa på februarisockan, vad det nu kan bli.

I have also joine Sticka Mera's Sock-club. The first one, for January, was Monkey. But I did them last spring and don't want to do them again. Instead I'll do a pair in a solid coloured and with a beaded pattern of a spider! But I have to do them very soon, because I want to be ready for the February-socks.

För övrigt stretar jag på med Chrysopolisen. Har nu faktiskt lyckats komma halvvägs. Den är fortfarande väldigt kul - tack och lov! - men dryg. Och jag som hade tänkt börja med Secret of the Stole II som kör igång om bara två veckor. Den får nog anstå, tror jag i alla fall.

My Secret of Chrysopolis isn't forgotten. I have just done half of it. It's still very nice to do, but it takes its time! I ment to start with Secret of the Stole, when it starts in a couple of weeks time, but I'm not sure I'll join it from the beginning.



Den lilla Baby Surprice Jacket som också är på gång har väl avancerat ca en fjärdedel, liksom den betydligt större tröjan till systerdotterbarnbarnet (oj, vilket ord!) Madelene, som är tio år.

A Baby Surprise Jacket is growing, too, as well as a sweater for Madelene, 10 years old.