FO's

Det har blivit lite gjort nu, det sista. Inget ont som inte har något gott med sej heter det ju, och nu när jag är sjukskriven har jag väldigt mycket extra sticktid! Visst, disk och inköp och matlagning och strykning och andra oundvikliga muntrationer tar sin tid, till och mer en hel del mer tid än normalt, men trots det …

There has been quite done reacently. Nothing bad that not have any good in it, now when I'm sick-listed I have a lot of extra knitting time! Of course, washing and shopping and cooking and ironing and other unavoidable funny things are taking their time, even takes a lot more time than normal, but still ...!






För att börja från slutet så fick jag en sån där underbar förfrågan som värmer upp både kropp och själ. Helen, söta svärdottern, hade tappat bort en vante och undrade om jag möjligtvis skulle kunna tänka mej att göra ett nytt par till henne. Självklart, rakt ut i garnlagret för att leta rätt på något lämpligt. Tyvärr fanns det inte mycket i just den vägen, men en del kamelgarn fanns där, och det i dubbelt garn blir varmt och gott om än inte särskilt vackert. Undan skulle det ju gå också, så några extra krumelurer som dekoration var det inte aktuellt med. Och klara och ivägskickade blev de – dessutom ett par till Poppy när jag ändå var i klyvartagen. Tror faktiskt jag ska göra ett par till Tristan också.


To begin at the end I got one of those wonderful requests that warms up both body and mind. Helen, sweet daughter in law, has lost a mitten and was wondering if I possibly could think of making a new pair for her. Of course, I went right into the stash to locate something appropriate. Unfortunately there was not much in that particular way but I had some camel yarn and with double threads they will be warm and cosy, even if not in particularly beautiful. And since it was quite a hurry it was no time for any extra decorations. And now they are finished and sent away - made a pair for Poppy as well, when I had the yarn in my hands. I think I will make a pair for Tristan, too.






Alex hade jag just avslutat ett par vantar till.

And I had just finished a pair of mittens for Alex, too.






De är gjorta i Svarta Fårets Jumbo Raggsocksgarn, och var rester från knästrumporna á la skrynkel som jag gjort till Karin.

They are made in Svarta Fårets Jumbo Raggsocksgarn and where left over from a pair of knee socks á la wrinkle model that I had made for Karin.





Och Tristans bambutröja har också blivit klar. Lite väl stor för ögonblicket tror jag, skulle jag ge mej på en kvalificerad gissning ligger den storleksmässigt mitt emellan Alex och Tristan just nu. Men våran lille Trissy ska allt snart få en annan som han kan ha medan han växer i den här. Har lite idéer till dem båda. Nu när jag är ledig hinner jag ju så mycket, eller … Har märkt att planerna drar iväg nåt alldeles ohemult, dygnet har trots allt inte mer än 24 timmar, oavsett om jag är hemma eller ej. Men det hade varit tråkigt att gå och leta efter nåt att göra, eller hur?

And Tristan's bamboo sweater has also been finished. A little too big for the moment, I think. If I should give it a guess, the size in between Alex and Tristan right now. But our little Trissy will soon get another one that he can have as he grows into this. Have some ideas for both of them. Now that I am at home all days I have time for so much, or ...? Have noticed that the plans get more and more unrealistic, the days are after all not more than 24 hours, whether I'm at home or not. But it would have been sad to go and look for something to do, right?





Adventskalenderhalsduken är nu i full gång. Så kul det var att sticka spetsmönster igen, det är uppenbarligen väldigt länge sen sist! Stor och rejäl är den tänkt att bli, och jag använder Schachenmayr nomotta Rhema Thermal Wolle. Mjukt och gosigt och lär vara alldeles extra varmt dessutom. Låter väl lämpligt, en halsduks första plikt bör väl vara att värma? Tyvärr var det just inga muntra färger att välja emellan, så det fick bli vitt.



The Advent Calendar scarf is now started. It was really fun to make lace patterns again, it is obviously a very long time since last! It seems to be both wide and long and I use Schachenmayr nomotta Rhema Thermal Wolle for it. It’s soft and cuddly and is said to be very warm as well. Sounds good, a scarf’s first duty should well be that warm! Unfortunately, it was no gay colours to choose among, so it had to be white.

Senaste nytt / Latest news

Nu har vi återigen blivit påminda om att vi tillhör en mycket liten minoritet här i trakten. Vi har inte satt upp någon adventsstake! Och vad värre är, vi har inte en tanke på att göra det heller, om vi inte plötsligt och av någon obegriplig anledning får ett ryck längre fram. Vi har stakar, tre stycken till och med, och vi har haft dem uppe med jämna mellanrum. Senast var nog för tre år sen, eller var det bara två? Ja, hur som helst känns det inte angeläget just nu, men det är fascinerande att se hur det som genom ett trollslag dyket upp i alla fönster runt omkring.

Ja, det var vårt ickejulpysslande. Men om vi någon gång i framtiden får barnbarnsbesök över jul, då ska vi pynta med både gran och tomtar och bockar och pepparkakshus, det lovar jag!

Now we once again have been reminded that we belong to a very small minority in this neighbourhood. We have not put up any Advent candlesticks! And what is worse, we have no intention to do so either, unless we suddenly and for some incomprehensible reason may feels for it later on. We have candlesticks, even three of the kind, and we've had them up at regular intervals. Last was probably three years ago, or was it just two? Well, anyway, it feels not very important right now, but it is fascinating to see how it as by magic turns up in all the windows around.

Yes, that was about our non Christmas decorating. But if we someday in the future will have grandchildren visiting us over Christmas, then we will decorate with both Christmas tree and candles and goats and gnomes and gingerbread houses and whatever you can think of, I promise!





Stickas görs det emellertid i god ordning. Har börjat på en hel del nytt sen sist, däremot inte avslutat något än.

En härlig aranmönstrad tröja till Tristan i Fön, ett garn i bambu/bomullsblandning. Där är det bara en ärm och halskanten kvar. Mönstret heter Easy Baby Aran och jag tycker själva mönstringen är fin. Men mönstret skulle ha behövt teststickas innan publiceringen, tyvärr. Men inget har varit värre än att man lätt begriper hur det borde vara, och jag tror den kan bli skön för våran Trissy.

But I have been knitting in good order. I have started with some new project since last time, but not finished anything yet.

A lovely Aran patterned sweater for Tristan in Fön, a yarn of bamboo / cotton blend. There is only one sleeve and the neck edge left now. The pattern is called Easy Baby Aran and I think the actual pattern is very nice. But the instructions should have to test knitted before publication, unfortunately. But nothing has been worse than that you can easily understand how it should be, and I think it might be nice for our Trissy.





Ett par knästrumpor till söta mor Karin börjar närma sej slutet också. Samma skrynkelmönster som jag använde till Helenes benvärmare, har bara fortsatt med fötter på de här.

A pair of knee socks for Sweet Mother Karin is close to be finished. It’s the same wrinkle pattern that I used for Helene's legwarmers, has just continued with the feet on this.





Ja, och apropå sockar så har även jag givit mej i kast med kalenderstickningen på Ravelry. Och nu för första gången i min världshistoria stickar jag båda sockarna samtidigt med magic loop. Inga konstigheter, men jag tyckte det var lite knöligt och rörigt de första varven innan det blev någon tyngd i dem. Nästa gång – för jag kommer nog att övergå till det här sättet – ska jag nog sticka de första varven, kanske en cm eller två, var för sig och sen sammanföra dem på en sticka och fortsätta parallellt.

And speaking about socks, I have also joined the Advent Calendar knitting at Ravelry. And now for the first time I knit both socks at the same time with magic loop. Nothing strange or hard, but I thought it was a bit awkward and messy the first few rounds before there was any weight in them. Next time - because I'll probably do it in this way in the future - I'll probably work the first rounds, maybe half or one inch, separately and then move them to one needle and proceed with them in parallel.


Sen har jag faktiskt anmält mej till ytterligare en kalenderstickning, en halsduk med 24 olika mönster. Den låter kul, men det återstår att se om jag hinner med. Men vadå? Det kan vara värt ett försök, och man förintas ju inte om man skulle råka avsluta det en vecka eller månad senare än som tänkt är, eller hur?


Then I have joined another Advent Calendar group, too, for a scarf with 24 different patterns. It sounds like fun, but it remains to see if I can keep up. But so what? It may be worth a try, and it's not the end of the world if you happen to finish it a week or a month later than planned, right?

Åh, kära nån ...! / Oh, dear ...!

Nu har jag gjort klar bomullströjan till Alex, som samtidigt var en teststickning åt Umme Yusuf. Ett jättetrevligt mönster, och jag kände mej väldigt nöjd, ända tills den var tvättad och klar och skulle läggas ut på tork. Ni vet det där ögonblicket när man med öm hand försiktigt stryker det man med sån möda åstadkommit slät, försiktigt drar handen upp och ner för att få bort minsta lilla rynka. Då … då upptäcker jag till min oförställda fasa att jag stickat ena ärmmudden med 1 rät och en avig, till skillnad mot den andra ärmens mudd och nederkanten, som är gjort i 2 räta och 2 aviga. Det lyser, skriker, vrålar ut hur fel det är och jag känner mej helt slagen till marken.

Men det är bara att bryta ihop och komma igen. Jag vet att det är fel, ni vet att det är fel, Karin och David kommer att se att det är fel, men våran Alex kommer bara att se att det är fina färger och kommer därefter enbart att döma den efter om den är behaglig på eller inte. Ribbstickningen på ärmarna ger han själva den i, det är faktiskt min fasta övertygelse, och hans ord är min lag. Alltså repar jag INTE upp halsmudden, sprättar upp den med sån omsorg isydda – märk väl, jag har sytt i ärmen, den är inte ihopstickad med livet! – sticka om hela ärmen, sy på den igen och till slut göra om halsmudden. Då får det faktiskt kvitta. Ja, ja, jag vet, oförlåtligt slavigt, men vad var det han sjöng den gode Taube – ”det är slarvigt men mänskligt, så sjung hej och hå!”

Now I have finished the cotton pullover for Alex, wish also was a test knit for Umme Yusuf. A lovely pattern and I was very satisfied about it, until it was cleaned and just should be laid out to dry. You know that moment when you smooth and gently pull your hand up and down to remove even the slightest wrinkle. Then ... then I discovered to my undisguised horror that I made one sleeve cuff rib with k1, p1 in contrast to the other sleeve cuff and bottom edge cuff, that was made with k2, p2 rib. It really yells and screams out how wrong it is and I feel completely beaten to the ground.

But that's just to break up and be back again. I know it's wrong, you know it's wrong, Karin and David will realise that it is wrong, but our beloved Alex will just see that it's nice colours and will then only to consider if it is comfortable to or not. Ribbing on the sleeves, he just doesn’t care, it is indeed my firm conviction, and his word is my law. So I WILL NOT rip the neckband, rip it up the oh so carefully sewn in sleeve – Yes, it’s sewn in, not knitted in one piece with the body! – knit the whole sleeve once again, sew it again and finally make the neckband. Yes, yes, I know, unforgivable slovenly!




Har kommit en god bit på capen i kamelhårgarnet. Underbart mjukt, hoppas bara det inte är lika ömtåligt som det känns. Mönstret föreslår att man avslutar den efter 35 cm, men det tycker jag låter lite kort, så jag fortsätter lite till. Får väl försöka mäta mej fram. 45 – 50 cm tror jag blir mer lagom, lite mer åt miniponchohållet.



I have made quite a bit at the camel wool cape. It’s wonderfully soft, I just hope it not will be as fragile as it feels. The pattern suggests that it should be 35 cm, but I think that sounds a bit short, so I keep on a bit more. I think 45 - 50 cm will be better, more like a mini-poncho.

Tröjor på gott och ont /Sweaters in good and bad

Det är jätteroligt att sticka mönster med många olika färger, men oj kära hjärtanes så svårt det är! Brandbilarna till Alex, det första försöket, blev skapliga men lite bubbliga. Spände uppenbarligen garnet för hårt. Nu har jag gjort en tröja med hästar, som var tänkt till lilla Linnea. Tanken var att jag skulle försöka bättra mej, och inte hålla garnet så hårt denna gång, för att få den slät och fin. Och jovisst, slät blev den, men nåt så stor! Vare sig mask- eller radtäthet hölls, så oket är minst en storlek större än delen under armhålorna. Inte kul, när oket är ivuxet är nederdelen för liten, det finns inte ett barn av kvinna född som den skulle kunna passa till, skulle möjligtvis vara en extremt kroppsbyggarfixerad tvååring och var hittar man en sån? Alltså återstår bara att förlika sig med tanken att den är obrukbar och skall kastas. Fast om den ändå är ohjälpligt förlorad och dömd till att försmäkta i lågorna i sopförbränningen, skulle man då inte innan detta öde kunna köra den ett varv i tvättmaskinen, på skonsammaste program? För är det inte så att lösa maskor drar ihop sej mer än fasta? Tänk om det skulle kunna gå att få oket att dra ihop sej så det landar på samma maskfasthet som övriga delar? Inte för att jag tror att det blir någon höjdare ändå, men det skulle vara kul att se vad som händer. Eller det kanske kan hända något om jag helt enkelt sprutar över lite het ånga från styrkjärnet, så bara oket blir "behandlat"? Kanske skulle kunna vara en idé att testa. Men visst är det svårt att acceptera ett totalt misslyckande när man lagt ner så många timmars jobb, och under en stor del av dem dessutom i sin enfald trott att det skulle bli bra. Fast misstanken kom mot slutet, så jag slutade faktiskt några mönsterrader tidigare än vad som var tänkt. Men inte sjutton hjälpte det.


It’s so fun with stranded patterns, but oh dear how hard it is! The fire engines for Alex, my very first try with it, turned out ok but was a bit bubbling. I obviously stretched the yarn too much. Now I have done a sweater with horses for Linnea, and tried hard to not held the yarn that hard, to avoid the bubbles. And it isn’t the smallest bubble at all, but turned out to be huge instead! The gauge became too loose, so the yoke is at least one size bigger than the body! Not a bit funny, when the yoke will be ok in size the body will be too small. The only one who it could fit is a two years old bodybuilder, and were will I find her? So, it’s just to accept that I have to through it away. Sad but true. But if it is the only way for it to go, why not first try to felt it a tiny little bit? If I have understood it correct, the looser stitches will felt more than the other. I really don’t believe in the idea, but it could be interesting to see what will happened. Or may be just try with some hot stream from the iron? In that way it's just the yoke that will be "treated". Could be worth a try, perhaps? But it is a bit hard to accept that the only result after all those hours of knitting will end up in the litter box, especially as I thought it should be so nice during the work. At least till the last rows. I got a bit suspicious at the end, so I skipped the last few rows of the pattern. But it didn’t help, obviously.





Dessutom är nu andra kompiströjan klar. Inte lika fin som den första, enligt mitt tycke, men förhoppningsvis helt acceptabel. Nu ska det rockas loss med ett par koftor till tjejkompisarna.



The second sweater for Alex’s friends are now finished as well. Not as nice as the first one, but ok. Now I’ll do two cardigans for the girl friends, and just hope they will turn out in a proper way.

Tro't eller ej / Believe it or not

Helt otroligt, jag kan inte fatta det, Jans tröja passar! En sån överraskning, kan knappt tro det är sant. Är det ett trendbrott, månde? Kommer det att ske igen? Ack, om det vore så väl. Nu har jag nämligen börjat på en ny kofta till Karin, den förra var inte helt perfekt, för att uttrycka det lite milt.

It’s just unbelievable, Jan’s sweater fits! What a surprise, I can hardly trust my eyes. Will it be a new trend? Oh how I hope so! Now I’ve just started with a new cardigan for Karin, the last one didn’t fit that perfect, so to speak.




Denna gång ska jag göra en omlottkofta, kanske lite flexiblare. Har hittat ett mönster på en alldeles slät sådan, som jag ska sticka i silke. Jag köpte garnet hos Sannstick, ett helt underbart sådant i silvergrått. Men det är sockgarnstunt, och masktätheten är 28 maskor och 38 varv per 10 cm, så det är ett riktigt klosterarbete. Har räknat och klurat och tror att jag kan ha den färdig till 1:e juni – vi ska träffa dem då igen – om jag stickar minst 50 gr = ca tio timmar i veckan på den. Började i måndags och har hittills hållit tidsramen.

This time I will do a wrap one, hope it will be easier to get it to fit in that way. I found such a nice pattern, a plain one to knit in silk, 28 st and 38 rows / 10 cm. Not the fastest one I can think of, but I think I will manage to finish it before we will see them next time, 1st of June, if I knit at least 50 gr = just about 10 hours per week. Started last Monday and so far I’m up with the schedule.

Men de övriga projekten får inte glömmas bort. Andra kompiströjan har en och en halv ärm nu, och därefter oket. Det bör inte ta så rysligt lång tid, tycker jag. Sen är det bara två kvar av dem.



Hästtröjan till Linnea måste också fortskrida. Är en liten bit upp i mönstret och det är ju så himla kul, även om det är lite drygare än vanlig slätstickning. Måtte jag nu klara av att inte spänna garnet för mycket, så det blir bubbligt.



But I mustn’t forget the other things I’m working at. The second sweater for Alex’s friends are almost finished, just a few rows of the second sleeve and then the yoke left. Then it’s just two more to do.

The horse sweater for Linnea has to go on as well. I’m at the yoke now and the stranded pattern. It takes its time, but it is so fun! Now I just hope that I don’t hold the yarn too stretched, so it will bubble.

Restgarnströja / Left over sweater

Nu är första kompiströjan klar, snabb och rolig var den, men ack så stor! Tänkte inte – som vanligt! – på att vissa garn töjer sej mer än andra efter tvätt, och Opals sockgarn tillhör absolut den första kategorin. Den är nog snarare i storlek 4 år än det tänkta 3. Men strunt samma, en vacker dag finns det säkert någon 4-åring som kan använda den. Rolig var den att sticka, samlade ihop alla grönaktiga rester jag hade och randade hej vilt. Tyvärr ville sej inte färgerna på bilden, ärmarna är faktiskt mörkt gröna och inte mörkblå som det ser ut som! Har en hel drös med andra rester också, men de är lite svårare att få ihop till en fungerande enhet. Men det var definitivt ett lämpligt sätt att göra av med alla dessa större eller mindre mängder överblivet garn på.

Nu kör jag så det visslar om det på upploppet för Jans tröja. En tredjedels ärm och halsringningen klar, sen kommer sanningens minut!

I morgon ska vi till Åmål och hälsa på Munskänkarna där, som ordnat en regional heldagsvinprovning. Det ska bli kul, har inte varit på den typen av provningar på ett par år nu. Det brukar vara åtta vita viner som provas på förmiddagen samtidigt som vi får lyssna på någon i ämnet väl bevandrad person som berättar om det vi får smaka. Efter lunchuppehåll blir det sen åtta röda viner som får sej en genomgång, innan hemfärd framåt eftermiddagen. Men Åmål ligger åtminstone 1½ timmes bussresa härifrån, men även om det är jättetrevligt att tjôta med medresenärerna så måste man ju ha något i händerna under tiden, eller hur? Har tänkt jag ska ta med den cirkusfärgade kompiströjan som bara kommit några få cm. Kan nog vara lagom att få den klar upp till armhålorna. Men för säkerhets skull, om inte det räcker till hela färden, så tar jag nog med mej sockarna jag håller på med också. De har blivit lite styvmoderligt behandlade på sista tiden. Jan ser med stor förtjusning fram emot att tröjan ska bli klar, men tror faktiskt att han tycker sockarna är än mer angelägna.

Now is the first sweater for Alex’s friends finished. But it’s big! Didn’t thought – as usual! – about the difference in yarns and how some stretch out more than other. And Opal’s sock yarn stretch a lot! So after wash it became one size bigger than before. But never mind, sooner or later it will be ok. It was fast done and very fun to do. I used left over yarn from a number of socks, choose all I had in green varieties and think it turned out quite well. Unfortunately the colours became quite odd on the photo, the sleeves are dark green and not dark blue, as it looks like! I’ve still quite a lot of smaller or bigger balls of sock yarn left, and will definitely do more sweaters in this way but I don’t have much enough of suitable colours to mix together for the moment so it has to wait for a while.

Now I’m in a hurry with Jan’s sweater, have just a third of the second sleeve left and the neck edge. I really hope I’ll manage to finish it this weekend. Then we’ll see if it fits!!!

Tomorrow we will go to Åmål for a region wine tasting. It will be so fun, we haven’t been at that type of tasting for a couple of years now. It will start around 10 o’clock with eight white wines and a lot of interesting information about them. Then it will be lunch and after that we will have eight red wines. It’s usually very interesting and we really look forward to it. We will go by bus there, and it will probably take 1½ hour and of course I can’t just sit there all that time, even if it is a lot of nice people to talk to. I just have to have something in my hands and will take the second “friend” sweater with me. Have just done a few cm on it, so I suppose it will be enough. But I don’t think I will start at the sleeves there, so to be sure to not run out of knitting before I’m home again I will take the socks for Jan with me as well. Can’t take the risk to run out of knitting, can I?

Frustration

Tiden går, nu är det ett slag sen igen jag skrev något här. Har varit fullt upptagen med att hosta, snyta mej och samtala med internetoperatörens supportrar. Idel förtrytelser för hela slanten.

Förkylningen kan jag väl acceptera, fick den ju av våran favoritkille Alex, och det får man naturligtvis stå ut med. Men att Internet ska krångla så in i bänken gör mej så in i norden trött!

Det började i tisdags kväll med att det helt enkelt la av. Då brydde jag mej inte om att göra något åt det, men sen på onsdagen när det envisades med att vara stendött tog jag kontakt med supporten. Och tänka sej, det var ett större externt fel, inget som hade med vår dator eller uppkoppling att göra. Skönt men frustrerande. Jag var då hemma från jobbet, på grund av ovanstående förkylning, så lite ledsamt var det att inte kunna surfa runt eller läsa mail eller göra allt det man brukar göra med Internet. Enligt utsago skulle felet vara avhjälpt onsdag kväll eller torsdag förmiddag, och de skulle skicka ett SMS när allt var klart.

Torsdag förmiddag kom så meddelandet att allt var klart. Glad som en kalv på grönbete satte jag på datorn och försökte komma ut på nätet. Men inte sjutton fungerade det! Ringde supportern, som gjorde någonting där bakigenom. Yes, då funkade det! I tio minuter – sen la det av. Ringde upp igen, drog hela harangen och ny kille gjorde något nytt mystiskt, vad det nu är de gör. Allt fungerade perfekt, i ca fem minuter. Nytt samtal, fick då veta att jag borde vända mej till modemsupportern. Sagt och gjort, fick instruktioner om hur jag skulle göra så snart jag kom ut på nätet igen. Det var något om nedladdning av ny mjukvara, sen skulle alla problem vara ur världen. Trodde dom, ja. Inte fasiken fungerade det. Ytterligare två samtal till internetsupportern och fick instruktioner om hur jag genom kontrollpanelen och hitan och ditan och omstart av modemet skulle få det att fungera. Underbart, då behövde jag i alla fall inte ringa varje gång jag skulle ut och kika, även om det var lite frustrerande att jag inte kunde hålla mej kvar ute i cyberspacen mer än några minuter i taget.

I princip samma historia upprepades under fredagen, och då var jag riktigt trött på alltihop trots att jag lyckades få igång det av egen kraft. Tänkte ta itu med det på allvar på lördagen, kräva att avtalet bröts eftersom de inte kunde leverera vad jag betalade för o s v. Orkade helt enkelt inte i fredags. Men under över alla under, i lördags körde alltihop igång så snällt som om det aldrig i livet varit något strul! Och höll sej i schack gjorde det också, ända fram till kvällen. Skit, men lät det vara, för att ta itu med det nu i dag. Men nu gick den igång lika snällt. Fattar ingenting, men har en känsla av att det inte går att lita alltför mycket på det. Nu ska jag i alla fall försöka få till det här inlägget, innan kontakten med yttervärlden bryts igen.


I’ve had problems with Internet, it hasn’t worked since Tuesday evening, and since that I have been in contact with the support I don’t know how many times. Every time they have managed to get it in order, but not for more than five – ten minutes, then it has died again. Really very frustrating, but after some calls I learned how to do myself. There is a place on the desk where you can repair something, and then restart the modem and after that it will work again for some minutes. But so frustrating! After several days like that – I’ve been home from work because of a bad cold – I decided to cancel the deal with the operator, if they can’t deliver what I’m paying for, then I don’t want to have anything with them to do. But by some strange reason, it all was back in normal yesterday, I almost got a shock when I turned it on and it worked all by itself! Well, late last night it died again, but it was just as it never had been any problems today when I put it on. But I really don’t trust it, so I will hurry to get this away, before it turn off again.


När jag inte kämpat med och mot internetuppkopplingar har jag faktiskt fått en hel del stickat.

When I not have been fighting with Internet I have done some knitting.




En liten tröja till Linnea har kommit upp till armhålorna. Nu är det ärmarna som ska göras, innan det roliga med hästmönstret kan börja.

A sweater for Linnea has reached the armholes. Now it’s just the sleeves left before I will start with the yoke and the horse pattern. I really look forward to that!




En alldeles vanlig, slät och simpel liten tröja i Tilda, som ska bli till en av Alex’ kompisar.

A plain, simple sweater in the yarn Tilda, for a friend of Alex.




Och en likaledes slät och simpel tröja till en annan av Alex’ kompisar, fast i restgarner från tidigare gjorda strumpor börjar komma sej. Det ska bli kul att se hur jag lyckas få ihop färgerna, tror jag har lämpliga som räcker.

Another just as plain and simple sweater made of left over yarn from socks. It will be very interesting to see how it will turn out in the end. I think and hope that I have enough of yarn in suitable colours.




Mitt livs första tå-upp sockar är på gång, ska bli till Jan. Mönstret är Rhythm Man Socks.
My very fist toe-up socks are on their way, as well. I do them for Jan and the pattern is Rhythm Man Socks.

Dessutom är jag ungefär halvvägs på första ärmen av Jans tröja. Den är inte lika kul, och vågar inte ens tänka på hur tradig nästa ärm ska bli.

And besides that I have done half of the first sleeve of Jan’s sweater. It isn’t that fun, but it goes fairly fast. But the thought of begin with the second one isn’t that thrilling!




Och förresten, jag glömde ju att tala om att koftan till Helene, som jag gjorde i en storlek mindre än vad måtten angav, blev alldeles lysande! Lyckades inte få till någon bra blid på den, bara en bakifrån. Hur roligt är det? Karins kofta fick jag ingen publicerbar bild alls på, men den var å andra sidan inte lika kul, definitivt en storlek för stor :-(



And by the way, I forgot to mention that the cardigan for Helene, that I did one size smaller than the measurement said, was perfect. Unfortunately I didn't manage to get a propper picture of in on her, just one from the back and it isn't that fun, is it? The cardigan for Karin was definitly too large, and didn't get a photo of that at all.

Färdig! / Finished!

Allra först måste jag tacka Pärlmudden för den fina utmärkelsen jag fått! Tusen tack, jag blir så glad! Men jag skickar den inte vidare till någon speciell, det är så otroligt många som är värd den att jag inte kan välja. Härmed går den till alla härliga bloggare som jag med så stor förtjusning följer!







Nu är brandbilströjan klar, tvättad och i alla fall tämligen slät i mönstret. Ja, jag är allt nöjd med den. Himla rolig var den att göra, och fler tröjor lär det bli med den här typen av mönstring. Men jag måste bara våga mej på att sticka alltihop som en tub och klippa upp för ärmarna. Det gick i och för sig alldeles utmärkt att dela vid ärmhålen och sticka fram och tillbaka också, men det vore väl skam att inte lära sej hur det egentligen ska gå till! Mönstret här hämtat ur Sandnes häfte Smart till barn nr 0607 och garnet jag använde var det rekommenderade Smart.

Now the fire engine sweater for Alex is finished, washed up and the bubbles are gone. I’m quite satisfied with it, and it was really fun to do. It will indeed be more sweaters with stranded knitted patters! But I have to learn to do it in the proper way, knit all as a tube and then cut up for the sleeves. It was really no problems to divide the front and back and knit the pattern back and forth, but it would be fun to learn to do it as it is meant to.






Nu är det full fart med Karins kofta. Den går framåt i tillfredsställande fart, har bara 15-20 cm kvar till nederkant. Sen ska kragen till, och det verkar inte vara något konstigt med den, och slutligen som krona på verket ska det vara ett par fickor med något mystiskt mönster. Har läst beskrivningen men fattar absolut ingenting! Men förhoppningsvis löser det sej när jag kommer så långt.


The cardigan for Karin is going on well, now it’s just about 15-20 cm left to the edge. After that the collar has to be done, and I can’t see any problems with that, but finally it is supposed to be a couple of pockets with some strange patterns. I have read the instruction and don’t understand a word of it! But hopefully I will understand it better when I’m there.

En eller många? /One or many?

Nu har jag varit så monogam att jag blir alldeles matt bara av att tänka på det! Och länge har det hållit i sej, flera veckor, förstår inte vad som drabbat mej. Först Davids tröja och bara den, som en liten blå höll jag på innan jul, tittade inte ens åt något annat. Sedan under julveckan bytte jag i och för sig, höll på med mina sockar men märk väl bara med dem, och sedan var det åter bara Davids tröja som gällde när vi väl kom hem igen. Och när både den och sockorna var klara höll jag, envis som en igel, bara på med Alex’ crickettröja.


Men nu är den också klar, och nu ska det bli andra bullar. Jag ska glatt och lyckligt återgå till mitt gamla vanliga polygama liv. I tisdags började jag med brandbilströjan till Alex, i går satte jag igång med en kofta/jacka till lilla Linnea, och i kväll ska jag minsann börja på ett par Magiska Vantar! Ha, så lycklig jag är! Dessutom är garn beställt till en kofta till Karin och en tröja till Jan, och så skulle jag allt väldigt gärna vilja börja på en Abby till och januarisockorna i StickaMeras sockklubb ser väldigt kul ut!



Now I have been so monogamous that I began to wonder if it was something seriously wrong with me! And it has last so long, several weeks, just don’t understand what’s happened. First it was David's sweater and just that for several weeks before Christmas, I didn’t as much as looked at anything else. Well, during the Christmas week I changed to the pair of socks for myself, but it was just them and nothing else. Back at home again I went back to David’s sweater with absolutely nothing else in my mind till it was finished. And when both that one and the socks were finished, I began with the cricket sweater for Alex and assiduous as a beaver kept on with it, not as much as a glance to anything else, and as a result that one was finished in no time.

But now it's going to be changes! I will gladly and happily return to my old polygamous life. Last Tuesday I started with the fire engine sweater for Alex, yesterday I started with a jacket for baby Linnea, and tonight I think I will start with a pair of Magic Mittens! Ha, so happy I am! And besides this, I have ordered yarn for a cardigan to Karin and a sweater for Jan, and I think I will start with another Abby soon and the January socks at StickaMera’s sock club looks so nice, I’m really temped to give them a try as well!

Att göra en crickettröja / How to make a cricket sweater

En dag i somras, närmre bestämt i augusti, fick jag det stora hedersuppdraget att göra en crickettröja till David. Så glad jag blev! Men det visade sig också bli en utmaning av sällan skådat mått. Först och främst, hur ser en crickettröja ut? Är inte speciellt intresserad av sport i allmänhet och cricket i synnerhet, men nåt vitt trodde jag mej veta att det skulle vara. Alltså blev första steget att gå på jakt efter lämpligt mönster, och var om inte på Ravelry kan man finna vad man söker? Hittade till och med två, men den ena såt bättre ut än den andra, så den skulle det bli. Mönstret såldes av Modern Knitting, och ett sådant inhandlades tillsammans med garn. Jovisst skulle den vara vit, med en tvåfärgad bård ovanom muddarna och runt halsen. Flätor skulle det också vara för att det skulle bli korrekt och det är ju inga problem, eller …?

Mönster och garn kom i god ordning, och då kom jag på att jag nog inte läst så noga som jag borde. Mönstret räckte upp till storlek 42”, och våran söte, rare, välbyggde David krävde 50”. Alltså krävdes det en del omräkningar, och var tar man hjälp om inte i den fantastiska boken Knitters Handy Book of Sweater Patterns. Där finns alla storlekar för alla masktätheter – ja, mer eller mindre i alla fall. Men flätor drar väl mer än slätstickning? Hm, provlapp med fläta och slätstickat parti gjordes, och det räknades och räknades om. Till slut trodde jag mej i alla fall veta vad jag höll på med och satte igång. Men det har runnit mycket vatten under bron sen augusti, och den har tagits fram lite nu och då, för speciellt humoristiskt var det inte med den tämligen monotona delen från mudd upp till ärmhål. Men till slut var den biten klar och ärmarna gick sen med en viss fermitet. Lyckades till och med få till det så att flätorna skulle mötas vid raglanintagningen, och det blev jag mäkta stolt över. Men när allt väl var ihopkopplat kom funderingarna på hur lång själva raglanlinjen skulle vara. Vågade inte lita på mönstret helt och fullt, för jag började med v-ringningen tidigare än vad som angavs där, och helst skulle ju maskorna på framstyckena räcka hela vägen upp. Intagning vartannat varv, var tredje, eller …? Beslöt mej för att köra hårt från början och se vad som hände. Men hur lätt är det att mäta och bedöma när det är hopknölat på en sticka? Halvvägs upp, eller vad jag förmodade var halvvägs upp i alla fall, mätte jag första gången och blev helt övertygad om att hela oket skulle bli alldeles för kort, ve och fasa. Försökte mäta mot en av Jans tröjor, men då såg det ut som om det skulle bli för stort! Mätte igen och fick ett tredje mått. Vid det laget började jag förtvivla, och bestämde mej för att inte mäta något mer utan bara fortsätta. Gjorde så, och själva tröjan såg faktiskt skapligt vettig ut i proportionerna när det var dags för att sticka på halskanten. Men jag borde ha börjat med v-ringningen långt tidigare än jag gjorde, en sådan kant som det var tänkt skulle bara inte få plats. Eller rättare, det skulle inte bli plats över för nån hals, och det hade ju inte varit så kul. Så in i det sista fick jag räkna, klura och modifiera, och tröstar mej med att David trots allt inte vet hur det var tänkt att den skulle se ut. Färdig är den nu i alla fall, efter fyra månaders mer eller mindre intensivt arbete, och faktum är att jag tycker den är fin! Nu kan jag bara hoppas och be att storleken ska stämma, för till saken hör att vår David som med sån möda byggt upp sin kropp med diverse godsaker under ett helt långt liv, nu har gått ner åtskilliga kilo sedan i somras. Visst vore det snopet om den hänger som en säck på honom? Om några dagar ska jag skicka iväg den, ska bara göra färdigt motsvarande till Alex. Jag kunde ju inte motstå att börja på en till honom direkt, och den har gått som tåget. Har nu bara oket och därmed samma dilemma som ovan kvar, men har i alla fall lärt mej att börja med v-ringningen tidigare än jag normalt skulle ha gjort.




One day last summer, more exact in August, I had the great honour to make a cricket sweater for David. How glad I was! But it showed up to be a challenge of huge dimensions. First and foremost, how does a cricket sweater looks like? I’m not interested in sports in general and cricket in particular, but I thought I had heard that it ought to be white. So the first step was to search for an appropriate pattern, and where if not at Ravelry? There you can find whatever you're looking for, and I found two of the kind. One looked better than the other, so it had to be that one. The pattern was sold by Modern Knitting, as well as proper yarn. Yes, it should be white, with a bicoloured edging above the cuffs and around the neck. It should be cables as well, and that wouldn’t be any problems, or …?

Patterns and yarn came in good order, and then I realised that I not had read the information as well as I should. The pattern lasted up to size 42", and our dear David called for 50". So, it took some recalculations, and in that situation where to find helps if not in the fantastic book Knitters Handy Book of Sweater Patterns? There are all sizes for all gauges - yes, more or less, at least. But cables draw more than plain knitting doesn’t it? Hm, a swatch with cables as well as stockinet stitches was made, and I counted, and counted again. Finally I thought I knew what I had to do and started it up in good faith. But it has run a lot of water under the bridge since August, and it was just done a little bit now and then at it, because it wasn’t that humorous, very monotonous from the edge to the armpit. But at last the body was finished and then the sleeves were done quite fast and easy. I even managed to get the cables at the sleeves to coop with them at the body when I joined the pieces and started with the raglan decreases. Must say I was quite proud of that. But at that time came the question about how long the actual raglan linen would be. Didn’t dared to trust the pattern completely, because I began with the v-neck decreases earlier than what was said there, and preferably the front pieces stitches should last all the way up. Should I do decreases every second row or every third, or …? Decided to do it every second row from the start and see what happened. But how easy is it to measure and estimate when it is on a needle? Halfway up, or what I presumed was halfway up in any case, I measured the first time and became totally convinced that the whole yoke would be far too short, oh dear. Tried to measure it against one of Jan's sweaters, but then it looked as if it would be too big! Measured again and got a third answer. By then I began to despair, and decided not measure any more, but just continue. Did so, and the sweater finally was finished and ready for the v-neck edge it actually looked quite sensible. But I should have started with the v-neck decreases much earlier than I did. The edge at the pattern was much too wide to be able to get on it. Or, it would not be room for a neck in it, and it had not been that fun, had it? So in the end, I got to count, figure and modify again, and comforts me with that David after all do not know what it was intended to look like. In any case, now it’s finished after four months of more or less intensive work, and the fact is that I think it looks nice! Now I just hope and pray that it will fit, because everything I do tend to be too big, and besides that David has lost several kilos since last summer. It would be disappointing if it will hang as a sack on him. In a few days time I will send it to him, I will just finish the similar one for Alex. I couldn't resist starting one for him directly, and that one has been fast done so far. (How many Alex-sweaters are there in one David-sweater?) Now I only have the yoke left and am in the same dilemma as above, but in any case the experience with David’s taught me to start with the v-neck earlier than I normally would do.

Ömsom snabbt och ömsom långsamt / Some fast and some slow

Jag gillar omväxling, vill att det ska hända saker, många saker, olika saker. Men ibland är det väldigt skönt att hålla på med något gammalt och vant, liksom varva ner med något som inte nödvändigtvis måste gå från 0 till 100 på femton sekunder blankt. Det gäller nog allt jag tar mej för, men framför allt när det gäller stickning. Och just nu är jag mitt uppe i en helt perfekt period. Ömsom snabbt och ömsom långsamt är vad som gäller för stunden.




Det snabba är ett par sockar i Hjertegarns Ragg-strömpegarn, tjockt och mulligt, stickor nr 4, 48 maskor per varv och två varv per cm. Började i tisdags, avslutade den första i går kväll och är nu halvvägs på den andra. Om inte högre makter är emot mej kommer den att vara klar i morgon, och redo för avfärd till vännen Monica som är så frusen om tårna. Själv, måste jag erkänna, får jag brännskador bara av att tänka mej att ha dem på fötterna, men vi är ju alla olika och förhoppningsvis är nu Monica lika frusen som hon tror. Häftiga i färgen är de i alla fall, riktiga gladstrumpor faktiskt.


I like alternation, want things to happen in different ways. It’s like that about everything, but most of all about knitting. Sometimes I love to do small things that will be finished in no time, and sometimes it’s so lovely to just keep on with something old and familiar.

It’s a brilliant mix of those different types on my needles right now. Last Tuesday I started with a pair of socks in Hjeltegarn Ragg-strömpegarn, needle no 4, 48 stitches/row, two rows/cm. Last evening I finished the first one, and this evening I have done half of the second. If nothing unexpected will happened I think it will be done tomorrow evening, and then be sent away to my friend Monica. She has very cold feet, but I hope that they are cold enough. They seem to be very warm, I couldn’t even imagine wearing them, and get burned just thinking of it! But I like the colour, it really cheers you up!



Det långsamma är Davids tröja. Den växer, men i sakta mak. Har just anslutit ärmarna till kroppen och är därmed på den allra vidaste delen av den. 470 maskor per varv, det är inte att leka med. Lite otymplig dessutom, och alla varv måste räknas för att få flätorna som de ska. Men så lugn och nästan kontemplativ, tror faktiskt jag kommer att sakna den, när den väl är klar.



The slow one is David’s sweater. It’s growing, but very slowly. I have just joined the sleeves to the body, and the rows are very long now, 470 stitches. Quite clumsy as well, and all the rows has to be counted, to get the cables as they are supposed to be. But I like it and think I will miss it when it’s finished.



När jag sitter med den vandrar tankarna fritt, vad ska jag börja på härnäst? Har två heta önskemål, men kan inte bestämma mej för vilket som ska komma först. Antingen en likadan tröja till Alex, han skulle bli jättefin i en crickettröja och snart kan söte far börja lära honom denna ädla sports alla komplicerade turer. Ja, det sägs att det är en ädel sport, fast jag begriper absolut ingenting av den. Vet bara att en match kan vara i en eller fem dagar, med avbrott för lunch och te och andra viktigheter. Men det är i alla fall något som Alex kommer att få lära sej, antingen han vill eller inte, och då bör han väl vara lämpligt klädd, gentlemannasport som det är?

Alternativt ska jag först göra brandbilströjan, som jag nu fått både mönster och garn till från Britts butik. Den verkar så himla kul. Klurigt med tvåfärgsmönstret, men det vore kanske smart att göra den nu rätt snart, medan jag fortfarande har lite känsla kvar i fingrarna efter den beramade vanten jag nyss gjort? Det vill ju till att träna hårt på nyvunna färdigheter, eller hur?

Nåja, det är ett slag till, tills jag måste bestämma mej, det blir inte förrän efter jul. På lördag ger vi oss iväg till London för att fira jul med våran Alex och hans gamla föräldrar! Oj, vad vi längtar!!! I stickväg kommer jag bara att ta med mej de påbörjade sockarna till mej själv, det blir nog lagom, för så värst mycket sticktid lär det inte bli där. Vi ska ha annat för oss!


When I’m sitting with it, my thoughts goes just as they want, and right now I try to decide what to start next. I have two things that I want to do immediately, but will take them one at the time. One of them is a sweater for Alex, just like the one I’m doing for David now. He would be so very smart in a cricket sweater, and he is soon old enough to learn about this gentlemen sport, at least David thinks so. And then he has to be proper dressed, hasn’t he?

Or may be I will do the fire brigade sweater first. I have got the pattern and the yarn for it now and it seems so fun to do. And wouldn’t it be cleaver to keep up with the stranded knitting now when I still have the mittens in fresh memory and still remember the mistakes I did with them?

Well, I have time to think about it a bit more. At Saturday we will go to London for Christmas, and then I will just take a pair of socks for myself with me. Of course, it isn’t a pair yet, just half of the first one, and I think it will be just enough to do there, it will not be that much time for knitting.

Äntligen ett FO / At last a FO

Mycket på gång men inte särskilt mycket som närmar sej sin fullbordan. Det är vådan av att ha för mycket på gång samtidigt, det tar en ryslig tid innan något blir klart. Fast sjalen till våran Alex har jag lyckats få färdig i alla fall. Den har ju faktiskt haft högsta prioritet, precis som allt som görs till honom. Vem är viktigast, bäst och vackrast i världen, jag bara undrar? Fransar var det bara tvunget att bli på den, visst kan väl det vara mysigt att pilla med, när man sitter där i sin kärra, väl insvept? Hoppas den duger lika bra som mamma Karins gjort hittills, så hon kan få tillbaka sin. Tror inte det funkar med att byta rakt av, har lite svårt att se henne för mej, draperad i den här kanariefågelfärgade kreationen.

It’s a lot now, but not very much of FO’s. It’s the backside of the coin when you have too many objects going on at the same time. It takes a lot of time to get anything finished. But now the shawl for our beloved Alex is finished, at least. It has had first priority, just as everything I do for him. Who is most important, best and most beautiful in the whole world, just wonder?It just had to be fringes on it, couldn’t it be cosy to play with the fingers in it, sitting in the pushcart, proper wrapped in. Now we just have to see if it will be good enough to let mum get her back. I don’t thing she would like to change, this canary bird-yellow colour is a bit too much for her, at least in a shawl with long fringes!




Däremot har jag en nästan oemotståndlig lust att göra en annan till henne. Har ett härligt vinrödmelerat gran som jag tror skulle göra sej väldigt bra i en sådan här enkel, rätstickad form. Fast sen har jag ett grönmelerat garn som jag tänkt skulle kunna bli en lysande Candle Flame. Fast där är jag lite mer osäker på om hon skulle vilja ha en så mönsterstickad historia. Får kolla upp det lite närmre. Har bevars en hel del andra saker på gång som jag bör ägna lite tid åt också.

But on the other hand, I have a lovely Bordeaux red yarn that I think would be perfect for a shawl for her, in simple garter stitches. Or may be a greenish one, that I think should be perfect for a Candle Flame. Have to check up what she should prefer, no hurry, have some other things to do before that.




Jag har nu under en längre tid sett de ena ljuvligare tvåfärgsstickade vantarna efter de andra, och häromdagen kunde jag inte stå emot längre, utan gav mej på ett par Tallulah's Hearts. Bilden är rent katastrofal, men jag fixade inte någon bättre nu. Förhoppningsvis kan det bli någon bättre längre fram. Första försök med den typen av stickning, och lite galet blev det i början. Fick repa upp och börja om, den blev alldeles på tok för smal. Det är vådan med att inte veta vad man pysslar med! Trodde i min enfald att jag hade grepp om masktätheten, men icke. Det drog ihop sej betydligt mer än jag räknat med. Här krävs övning, det förstår jag, men skam den som ger sej.

For quite a while I’ve been looking and admiring all those two-coloured mittens that you can find all over the blogosphere. They are so lovely, but I have never done anything in that technique before, and so far I’ve just looked at them. But now I couldn’t resist it any more, and began with a pair of Tallulah's Hearts some days ago. But it wasn’t a success from the beginning. Had to frog it because they became to narrow, in spite of all measurements and counting. Suppose I have to practise a bit more, to learn how to count the gauge for this kind of work. Unfortunately the picture is a catastrohpy, just couldn't get it better. Hopefully it will be a better on later.




Sockar till Jan är på gång också, ribbstickade och tråkgrå, men det är så han vill ha det. Kan inte tänka mej att han skulle stoltsera med några färgglada. Har lite svårt att föreställa mej att han skulle gå omkring och utbrista ”Se vilka fina grön-blå-röd-gul-lila-svartspräckliga sockar min rara fru gjort till mej!” Fast jag har ett par påbörjade sockar till mej själv, och de är färggranna! Men de får allt ligga till sej, i väntan på … vadå? Bättre tider? Pension?

A pair of socks for Jan is on the go, as well, ribbed and boring grey, but it’s the way he wants them. Can’t imagine him with a pair of multicoloured ones. “Look what a lovely pair of green-blue-red-yellow-lilac-black socks my sweet wife has done for me!” No, it isn’t what I expect him to say! But on the other hand, I have a pair of multicoloured ones on the needles for myself. But it isn’t many rows done so far, and I suppose they have to wait. For what? Better times? Retirement?




Tröjan till David går framåt, om än inte i förväntad takt. I min obotliga optimism hade jag ju hoppats på att få den klar till jul, men har blivit tvungen att inse att jag nog får vara glad om den blir klar innan vintern är över. Fast det blir väl fler vintrar?

The sweater for David is in progress, but not as fast as I had expected. I had hoped for getting it finished for Christmas, but I just have to realise that it won’t work out. Supose I have to be lucky if it will be finished before the end of the winter. But it will be more of the kind, won’t it?




Tubhalsduksmössan, vad man nu ska kalla Abby för, växer också till sej, lugnt och sansat, även om det är väldigt svårt att se vad det ska/kan bli av det, på det här stadiet. Ingen växtvärk här heller, men den ska jag nog klara av till jul. Kniper det kan jag nog fixa den på en vecka, men hur roligt är det? Vill faktiskt växla om, och nu måste jag ju få grepp om det här med tvåfärgsstickning. Har sett ett sånt fantastiskt mönster på en bård med brandbilar, en tröja med sådana på måste väl Lillprins Bus ha? Den tror jag han skulle uppskatta. Fast i och för sej tror jag han jättegillar allt hans förstaslav gör. Utom möjligtvis en och annan yllemössa, som inte föll i så god jord. Men jag lär mej, aldrig mer mössor i ullgarn!

The scarfhat, or what you could call the Abby, is growing as well, calm and sober. No growing pains here. So far it's almost impossible to guess what it will be, looks like absolutely nothing, but I have good hope for getting it finished for Christmas, at least. I think I could do it in a week or so, if I concentrated on it, but how fun is that? You can’t just keep on with one thing, can you? Have to change a bit, and now I just have to see what will happened with the two-coloured mittens, when I think I’ve got a grip of it. And if I manage to figure out how to do it properly, I will give a try to a sweater with a just adorable pattern on, a line of fire trucks! Should’n Alex like that? I’m sure he will, he use to like what his first slave do. Except for caps of wool, it wasn’t that popular. But I learn, no more wool caps!

En sån kär överraskning! / What a lovely surprise!

Se vad som låg och väntade på hallgolvet när vi kom hem från läskiga jobben ikväll:

Är de inte för goa, Ulf och Helene? En grappa-choklad, en chokladbok och en handarbetstidning på tyska – OBS! notera namnet på publikationen! Och det som ett tack för sällskapet på vår gemensamma italienresa. Man blir änna rörder! Och jag som den sista tiden gått och funderat på att skaffa en tysk tidning – stickrelaterad, naturligtvis – för att se hur det skulle gå att få ut något av ett mönster på detta vilda tungomål. Det finns ju de som följer mönster på både ryska, japanska, franska och jag vet inte allt, då skulle det ju vara kul att göra ett försök med det för mej något mer lättbegripliga tyskan. Det finns mönster på en topp som kanske skulle kunna gå att greppa. Men det finns ju ingen användning för en sådan än på många månader, så tanken får nog mogna lite :-)

Oh, look what we found when we came home after work tonight! A grappa chocolate, a book about chocolate and a handicraft magazine in German! Do you notice the title of it? It was a surprise gift from our beloved Ulf and Helene, as thanks for the company at our trip to Italy. Aren’t they sweet?




För övrigt går det undan med den billiga leverkorven här! En tröja på tre kvällar, helt i min smak! Fast ärligt talat har det inte varit många maskor, 16m/10 cm stickor nr 5,5 och storlek 2 år, det blir ingen långdragen historia. Men jag måste säga jag är nöjd med den, tjock och mjuk och go. Nu återstrå bara att se hur den håller i fason efter några tvättar. Det här garnet - Tropical Lane's Tuttofare – är helt nytt och okänt för mej.

Har köpt ett nytt sockgarn, Regia Bambu, för att göra ett par sockar till Jan igen. Det är helt vildsint så förtjust han har blivit i hemstickade sockar. Jätteroligt att det uppskattas, det man gör, men jag vill ju också så gärna få klart Ulfs kofta så jag kan sätta fart på allvar med tröjan till David. Har inte gjort mer än några cm, och den som jag tänkt skulle vara klar tills vi ska dit till jul.

Julstrumpan till Alex måste bara hinnas med, högsta prioritet.

Och så har jag hittat ett koftmönster som jag tror Karin skulle gilla. Fast om den trista lilla realisten djupt inne i mej får framföra sin åsikt, så blir det nog inget med det förrän framåt våren. Hoppas det fortfarande är modernt då!

Vantar hade jag tänkt sticka inför vintern också, liksom en tröja till Linnea i ett härligt garn jag fick över när jag stickade en väst till Karin. Och så naturligtvis Abby som jag hade tänkt Helene skulle få i julklapp. Fast det kommer väl fler jular, om inte tecknen är helt fel.

Det finns så mycket kul jag skulle vilja göra, men tiden … :-( Har inte tid att jobba, fast utan det blir det väl inte mycket garnpengar, kan jag tänka.


Fast and easy! A sweater in three evenings, just my cup of tea! But honestly it wasn’t that much of stitches, 16 st/10 cm, needles no 5,5 mm and size 2 years, it can’t be anything but fast done. But I must say I’m very satisfied with it, thick and soft and cosy. Now just let’s see how it will remain after some washing. This yarn – Tropical Lane – is all new for me.

I have just bought a new yarn for another pair of socks for Jan. It’s unbelievable how fond he has been of homemade socks. It’s really fun that they I’ve done so far has been appreciated, but I really longs for finishing the cardigan for Ulf and go on with the sweater for David. I intend to get it finished until Christmas, so we could bring it with us when we will go there, still hoping but is not all convinced.

The Christmas sock for Alex just has to be done, no matter what.

And I’ve found a pattern of a cardigan that I think Karin would like http://www.elann.com/ShowFreePattern.asp?Id=259024. But the tiny little realist deep into me said that it won’t be done until springtime. Hope it still will be fashion at that time!

Mittens – with a lot of different colour patterns on or cables or other decorations –are on my list to do immediately, as well as a sweater for Linnea with a left over yarn from a vest I did for Karin. And of course Abby intended to do for Helene for Christmas.

Oh, it’s so many things I would like to do, right now, not next week or month or year! I’ve really not time for work, but suppose I have to, it would be hard to buy yarn without that.

Italienskt garn / Italian yarn

Glömde ju att visa garnet jag köpte när vi var i Italien. Tropical Lane heter det. från ett företag som heter Tuttofare - tror jag! - och är 60 % merino och 40 % dralon. Det är helt ljuvligt, både i kvalité och färg, men jag hade inte en susning om vad jag skulle göra med det, när jag köpte det. Fyra nystan på vinst och förlust blev det.

Nu har det legat i sin påse och pockat på uppmärksamhet i en hel vecka, och i kväll kunde jag inte stå emot längre. En provlapp gav lämplig masktäthet, och sen kunde jag lista ut att det borde räcka till en tröja till Alex. Undan går det med stickor 5,5, på mindre än en timme har jag gjort en tredjedel från nederkant upp till armhålorna. Attan så mycket roligare än Ulfs stackars kofta som tar en timme att få till en cm på!

Forgot to tell about the yarn I bought when we were in Italy. Tropical Lane is the name of it, from a company named Tuttofare - I think - 60 % merino and 40 % dralon. It’s so soft and lovely and I think the colour is just wonderful. I bought four balls of it, without any idea of what to do with it.

Now it has been staying in the bag for a whole week, and tonight I couldn’t resist giving it a try. A swatch told me that it might be enough for a sweater for Alex, and in less than an hour I’ve done a third from the lower edge to the armholes. So much more fun than the cardigan for Ulf. It takes an hour to do a cm of that!

Stora grejer på gång / Big things on the go

Det har varit lite si och så med stickningen den sista tiden, men nu är det full fart igen. Och bara stora grejer just nu, av någon egendomlig anledning.

It has been a bit so and so with the knitting lately, but now it's ful speed again. And by some strange reason it's just big things on the needles right now.



Äldst är koftan till Ulf. Ett par varv i taget, kanske kan få den färdig till jul. Den ser inte mycket ut för världen så här, men kvaliteten känns skön och förhoppningsvis kan det bli något trevligt av det. Halvvägs upp till ärmhålan på själva kroppen och nästan två tredjedelar av den första ärmen klar.

First it's the cardigan for Ulf. A few rows now and then, may be it can be finished till Christmas. It's not much to look at right now, but the quality feels very nice and hopfully it will be something nice of it. Halfway up to the armpits of the body and just about two third of the first sleeve is done.


Sen så är det tröjan till David, en crickettröja enligt konstens alla regler. Ja, nästan i alla fall, jag tänker göra raglanärmar, och det tror jag strider mot alla gänse regler. Men å andra sidan, inte tänkte väl cricketspelarna på tröjregler? De har väl fullt upp med att hålla reda på spelets märkliga regler.

Den synstarka kan kanske urskilja början på flätan i den blå randen.

Then it's the sweater for David, a cricketsweater according to all the recognized rules. Well, at least some of them. I intend to do raglan decreases for the sleeves, and I'm not quite sure is totaly correct. But at the other hand, do the cricketplayers really have rules for how the sweaters should be? Don't they need all their times to think about the strange rules of the game?

With extremely good eyes may be the cables that begins in the blue stripe will be seen.



Och sist men inte minst, min nya teststickning åt Jaquelyn. Denna gången är det den andra designen i en serie om fyra som har de fyra elementen som tema. Denna heter Aer och kommer att släppas i vinter. Fluffig är ordet, och det är Helene som ska få den, antingen hon vill eller inte.

And last but not least, my new testknitting for Jaquelyn. This time it is the second design in a serie of four, with the four elements as theme. This is called Aer and will be released next winter. Fluffy is the best word for it, and I'll do it for Helene, either she wants to or not.

"Jans" tröja / "Jan's" sweater

Nu är Jans tröja i Ida-Lin äntligen klar. Spänningen var olidlig under avmaskningen, och så kom då sanningens minut. Stackars Jan, inte ens med bästa vilja i välden, och det hade han faktiskt, kunde han ha den :-( Det blir nog trots allt som han förutspådde för ett slag sen, tidigast 2010 kommer han att få en tröja.

Men efter tvätt - för till råga på allt krympte den mer än jag förväntade - så sitter den som en smäck på mej! Cirkeln är sluten. Av detta garn har jag faktiskt gjort två försök att få till en tröja till mej själv, som båda nesligen misslyckades. Men som sagt, nu har jag en, om än på Jans bekostnad.

Now eventually is Jan's sweater finished. The excitement was unbearable during the bind off, should it fit? Poor Jan, not with the best will in the world, and he really had it, he could use it :-(

But after washing it - and then it shrinked more than I had expected - it fitted me perfect! And this after that I twice earlier has tried to do myself a sweater of it!



I elfte timmen har jag nu anmält mej till Sticka Meras OS-stickning. Tänkte jag kunde göra det nu när tröjan var klar. I och för sig håller jag på med en kofta till Ulf, och har en påbörjad tröja till Alex, men sen har jag faktiskt inget mer på gång, och det går ju inte för sej. Har sen länge en hög Debbie Bliss Cashmerino Aran liggande, och har nu tänkt göra en väst av det. Som förlaga har jag tänkt använda Aleita Shell ur Interweave Knits Spring -08, fast där är det mycket tunnare garn så jag får räkna om en hel del. Dessutom tror jag det blir ytterligare några förändringar, eventuellt. Vi får se.

Men oj, så många kul kommentarer jag fått till mina vininlägg! Tusen, tusen tack allihop! Men ni får skylla er själva, nu kommer jag nog att orda en hel del om det framöver. Det finns ju så oerhört mycket kul, spännande och intressant inom det området. Och då inte minst när det gäller mat och vin tillsammans. Ett ständigt dilemma, i alla fall hos oss. Om någon utomstående hörde oss när vi planerar fredags- eller lördagsmiddagen skulle vi nog klassas ut som totala galningar. T ex om vi bestämt oss för en sallad, vilken typ som helst:

Väljer du ut ett vin?

Jovisst, vad har du i?

Tomat, rödlök, en dutt citron, rätt mycket örter. Ja, och så tog jag några champinjoner. (Märk väl, basingridienserna har nästan aldrig någon betydelse, det är bara de som smakar mest som är viktiga i sammanhanget)

Aha, svamp och lök, bra. Citron, alltså får det vara något med bra syra. Tomaterna, är de dominerande?

Nej, för sjutton!

Hm, löken och svampen neutraliserar tomaterna. Vi har en Jurassique liggande, tror du det är tillräckligt med syra i maten?

Ja, så divideras det, och sen när vi sitter med maten så doftas det, och smuttas och begrundas och provas först utan mat, sen med en del av maten, sen med en annan osv. Är det varm mat är det alltid överhängande risk att den hinner kallna innan vi har bestämt oss för om vi tycker det passar ihop eller ej. Det är inte alltid, och då blir det vatten till maten, så tar vi vinet för sej själv senare. Det vore ju ett rysligt slöseri att dricka ett vin som inte passar!

Men vissa enkla tumregler finns det. Syra i maten kräver bra med syra i vinet, annars känns det bara platt. Sötma i maten, t ex mycket stekt lök, paprika, rotsaker, kräver att vinet också har lite sötma. Annars verkar vinet för syrligt. Är maten däremot starkt kryddad så ska man till varje pris undvika ett vin som har hög strävhet. Starka kryddor och tanniner (garvsyra = strävheten) kolliderar och förstärker varandra negativt.

Tack och lov finns det räddningsplankor! Vill man ha ett rött vin och inte har en susning om vad som kan tänkas passa så funkar nästan alltid viner av druvan Barbera, t ex den förträffliga Barbra d'Asti Ca'Bianca. Och är det vitt man bestämt sej för så är ett vin av druvan Pinot Gris nästan idiotsäkert, t ex Hubert Beck Pinot Gris.