Lite vinsnack / Only in Swedish

Häromdagen träffades vår vinmässogrupp för att prova 6 st torra sherry. Men det är förunderligt vad dessa gudadrycker är missförstådda! Man blir rent ledsen i ögat när man hör hur otroligt många det finns som ställer sej helt oförstående till dem. Det finns till och med gamla garvade Munskänkar som inte förstår storheten i en luftlätt Manzanilla eller en nötigt stram Amontillado! Varför, o varför denna skriande okunnighet och brist på god smak? Kära vänner – ingen nämnd och ingen glömd - hädanefter kommer det enbart att serveras sherry i vårt hem, för att vissa ska få möjlighet att lära sig uppskatta dessa fantastiska viner!

Men åter till provningen. Sex stycken viner provade vi, tre Manzanilla och tre Amontillado. De flesta håller en väldigt låg prisprofil, här rörde det sig mellan 89:- och 133:- för fem av dem men vi hade dessutom hittat en dyring för 445:- Det var la Bota de Amontillado (nr 95712), ett helt underbart läckert vin med knäck, nötter och svamp i doften och en underbart stor och lång smak där knäcken gick igen och dessutom hade en hel del läder. Inget snack om saken, det var kvällens höjdare. Men det var förunderligt liten skillnad mellan denna dyra och gamla hederliga Vintry’s Amontillado Superior (nr 8277) för 89:-. Visst, den hade inte fullt ut samma storslagna doft, och även smaken var något blekare, men inte något som motiverade den enorma prisskillnaden. Nej, det får även i fortsättningen bli Vintry’s hemma hos oss.

Bland Manzanillorna var det däremot ingen tvekan, Manzanilla (nr 8283) för 89:- tyckte jag var helt klart lysande, väl värd den ringa pengen, läcker att sitta och smutta på och säkert helt underbar till mat. Sherry passar faktiskt till väldigt mycket, det är inte för inte som det är drycken tillsammans med tapas, som ju kan innehålla i princip vad som helst. Och tänk er ett vanligt hederligt svenskt smörgåsbord, men en uppsättning inlagda sillar av olika slag. Vad dricker man till det? Jo, just det, en torr sherry!

Lite vintips / Only in Swedish

Nu har Systembolaget släppt ett antal nya viner förutom ett antal nygamla viner = nya årgångar av sådana viner som finns mer eller mindre för jämnan att tillgå.

Ikväll har vi i Munskänkarna Trollhättan fått tillfälle att prova några av dem, under synnerligen gemytliga och avspända förhållanden. Ömsom vin och ömsom vatten, skulle man nog kunna sammanfatta tillställningens viner. Ett var i princip odrickbart enligt min mening, nr 99297 Raza Malbec. Drickvarning utfärdas härmed! Vanillinsocker i dryckesform, varken mer eller mindre. Helt vidrigt. Men det var undantaget, mycket gott och trevligt har släppts.

En riktigt trevlig Sauvignon Blanc i form av nr 96554, Pouilly Fumé från Loire i Frankrike. Ett praktexemplar av den druvan och stilen, alldeles lagom doft och smak av fläder och nässlor, lite rökig, bra syra och lagom stor doft och smak utan att bli så överväldigande som dess motsvarighet i t ex Nya Zeeland. Ok, priset är kanske inte helt budget, 149:- kostar det, men ska man ha något lite extra till en förrätt med Chevréost så sitter den säkert som amen i kyrkan som en smäck.

För att fortsätta på den vita sidan, så har nu Australiensiska Tahbilk Marsanne, nr 6406, kommit i en ny årgång. Alltid lika trevlig. Frisk och fräsch och med en väldigt behaglig och alls inte överväldigande ton av honung. Trots att det inte alls hör hemma hos ett marsannevin kunde man faktiskt dessutom känna av en liten ton av petroleum, vore nog inte omöjlig att förväxla med en riktigt bra riesling.

Det här vinet tycker jag är lite kul, för det är inte ofta man träffar på viner gjort av enbart druvan Marsanne. Den har sitt ursprung i norra Rhônedalen i Frankrike, där den brukar ingå i de vita vinerna tillsammans med druvan Rousanne, men sällan ensam. Men det är den däremot i Tahbilks version, och riktigt lysande är den!

På den röda sidan går det inte att förbise Château Fournas Bernadotte, nr 3834, från Bordeaux. Även det en nygammal bekantskap, stor doft av mörka bär, läder, grön paprika och lite bläck och stor, lång smak av ekfat, grön paprika och blåbär. Mums för Måns, synd att priset är som det är, 181:-.

Lite mer facilt är då en annan Bordeaux med sina 119:-, nr 5327 Christian Moueix Saint-Emillion. Mycket trevlig den också, om än helt annorlunda. Det beror främst på att den här är gjord på mestadels Merlot, medan Bernadotten är gjord på en blandning av Cabernet Sauvignon, Cabernet Franc, Merlot och till och med en gnutta Petit Verdot, alltså en typisk Bordeauxblandning. Mjuk doft av mörka bär men även en ton av lingon, bra tanniner, lite rostat fat och kaffe i smaken.

Vill man bara ha ett enklare vitt vin, till fisken med smörstinn sås eller någon annan lättare mat med lite fetma i, så är faktiskt Macon Village, nr 96567, inget dumt alternativ. Visst, inget stort vin, men mjuk och trevlig, med en inte alltför överväldigande smörig smak. En budgetbourgogne som faktiskt gör skäl för sina 69:-.

Fast ska man snacka kanonviner, så är det inte mycket som slår Château Picque Caillou 2005, nr 99499, 141:-. Ett sånt ljuvligt vin, trots sin blygsamma ålder! Och bättre lär det bli om det får ligga till sej lite. Tyvärr är det snabbt på väg att ta slut, har just beställt några och hoppas på att vi verkligen lyckas få dem.

Rapport från ett vinglas /Only in Swedish

I går kväll var det åter dags för nyhetsprovning i Munskänkarna. Några av oktober månads nyheter på Systemet presenterades, och det fanns en hel del godsaker där. De viner som släpps i oktober, precis som de som kommer i aprilsläppet, tillhör det så kallade ordinarie sortimentet, är alltså inte tillfälliga som de flesta viner som kommer resten av året utan ska vara tillgängliga i minst ett år. Skönt, nu behöver man inte springa benen av sej för att få tag på någon av godingarna.

Vi fick prova sex vita och nio röda viner, och min favorit alla kategorier blev nr 2175 Comtes d’Isenbourg Riesling Grand Cru Schoenenburg 2005, 149:-. (Ja, ja, det är inte namnet jag föll för!) Inte särskilt ålderstigen, men redan med en tydlig petroleumton i både doft och smak. Sanslöst gott, tyvärr lite dyrare än genomsnittsvardagsvinet, men det är ju inte genomsnittsvardag jämt heller, eller hur? Mums för Måns var det i alla fall enligt mina smaklökar. Fast min grannprovare tyckte det var för syrarikt och var inte alls imponerad. Märklig man, så det kan bli  Fast det är väl det, om än inget annat, jag lärt mej genom åren. När det gäller smak finns inte rätt eller fel, och det gäller bara att komma på vad man själv gillar för typ och stil.

På den röda sidan överraskade ett billigt riojavin, nr 12679 Lat 42 Gran Reserva 2001, 79:-. Riojaviner är väl sällan mitt förstaval, tycker ofta de blir lite för tjocka och ekiga, men denna var överraskande fräsch. En stor doft av fat och dill, mjuka tanniner och bra syra – perfekt för dem som inte vill ha sträva viner – och dill, tobak och choklad i smaken. Ett synnerligen lättdrucket vin!

För den som föredrar lite tuffare grejer så är nr 2716 Solanes 2004, 169:-, en riktig höjdare. Det kommer från den närmast kultförklarade delen i nordöstra Spanien som heter Priorat, en riktig tungviktare med kraftiga tanniner, bra syra och mycket bär i både doft och smak. En sån flaska kan man roa både sej själv och sitt sällskap med en hel lång kväll, smaken stannar kvar hur länge som helst i munnen, och det är en ren njutning att bara sitta och sniffa i glaset dessutom.

Vintips

Ikväll har det varit säsongens första nyhetsprovning i Munskänkarna Trollhättan. Det har förekommit tidigare lite sporadiskt, men nu ska det förhoppningsvis bli varje månad, ett par dar efter släppet på Systemet.

Kameran fick jag naturligtvis inte med mej, men en trevlig mingelprovning var det som uppskattades av alla närvarande. 5 vita viner och 10 röda fick vi tillfälle att prova, och det var ömsom vin och ömsom vatten så att säga, allt efter tycke och smak. Ett som jag tyckte var platt, tråkigt och beskt fick en annan att gå i taket av lycka. Så det kan bli!

Men det vin som blev kvällens gemensamma vinnare alla kategorier, var nr 97601 Valpolicella Superiore Ripasso 2004, 119:-. Stor fruktig, bärig, kryddig doft och en lika stor, lång smak av mörka bär, lite russin, örter och en liten antydan till ek.

Valpolicella är en del av Venetien i Italien - norr om Toscana och väster om Venedig, lite förenklat.

Superiore står det ofta när vinet har högre alkoholhalt än vad som är vanligt, i detta fall 14,5%. Onödigt mycket, men i det här fallet stör det faktiskt inte.

Ripasso betyder att vinet jäst en andra gång tillsammans med skalresterna från ett Amaronevin - som i sin tur görs av torkade druvor och därmed har större koncentration.

Ett enda fel finns med det här vinet: det är ytterst begränsad tillgång av det på systemet, endast 4 000 flaskor totalt. Ska skaffa några flaskor omgående, detta vill jag inte missa! Det kan säkert ligga till sej ett gott slag med tanke på den höga syran, så vi måste inte sätta i oss dem på stört, även om det är frestande :-)!

"Jans" tröja / "Jan's" sweater

Nu är Jans tröja i Ida-Lin äntligen klar. Spänningen var olidlig under avmaskningen, och så kom då sanningens minut. Stackars Jan, inte ens med bästa vilja i välden, och det hade han faktiskt, kunde han ha den :-( Det blir nog trots allt som han förutspådde för ett slag sen, tidigast 2010 kommer han att få en tröja.

Men efter tvätt - för till råga på allt krympte den mer än jag förväntade - så sitter den som en smäck på mej! Cirkeln är sluten. Av detta garn har jag faktiskt gjort två försök att få till en tröja till mej själv, som båda nesligen misslyckades. Men som sagt, nu har jag en, om än på Jans bekostnad.

Now eventually is Jan's sweater finished. The excitement was unbearable during the bind off, should it fit? Poor Jan, not with the best will in the world, and he really had it, he could use it :-(

But after washing it - and then it shrinked more than I had expected - it fitted me perfect! And this after that I twice earlier has tried to do myself a sweater of it!



I elfte timmen har jag nu anmält mej till Sticka Meras OS-stickning. Tänkte jag kunde göra det nu när tröjan var klar. I och för sig håller jag på med en kofta till Ulf, och har en påbörjad tröja till Alex, men sen har jag faktiskt inget mer på gång, och det går ju inte för sej. Har sen länge en hög Debbie Bliss Cashmerino Aran liggande, och har nu tänkt göra en väst av det. Som förlaga har jag tänkt använda Aleita Shell ur Interweave Knits Spring -08, fast där är det mycket tunnare garn så jag får räkna om en hel del. Dessutom tror jag det blir ytterligare några förändringar, eventuellt. Vi får se.

Men oj, så många kul kommentarer jag fått till mina vininlägg! Tusen, tusen tack allihop! Men ni får skylla er själva, nu kommer jag nog att orda en hel del om det framöver. Det finns ju så oerhört mycket kul, spännande och intressant inom det området. Och då inte minst när det gäller mat och vin tillsammans. Ett ständigt dilemma, i alla fall hos oss. Om någon utomstående hörde oss när vi planerar fredags- eller lördagsmiddagen skulle vi nog klassas ut som totala galningar. T ex om vi bestämt oss för en sallad, vilken typ som helst:

Väljer du ut ett vin?

Jovisst, vad har du i?

Tomat, rödlök, en dutt citron, rätt mycket örter. Ja, och så tog jag några champinjoner. (Märk väl, basingridienserna har nästan aldrig någon betydelse, det är bara de som smakar mest som är viktiga i sammanhanget)

Aha, svamp och lök, bra. Citron, alltså får det vara något med bra syra. Tomaterna, är de dominerande?

Nej, för sjutton!

Hm, löken och svampen neutraliserar tomaterna. Vi har en Jurassique liggande, tror du det är tillräckligt med syra i maten?

Ja, så divideras det, och sen när vi sitter med maten så doftas det, och smuttas och begrundas och provas först utan mat, sen med en del av maten, sen med en annan osv. Är det varm mat är det alltid överhängande risk att den hinner kallna innan vi har bestämt oss för om vi tycker det passar ihop eller ej. Det är inte alltid, och då blir det vatten till maten, så tar vi vinet för sej själv senare. Det vore ju ett rysligt slöseri att dricka ett vin som inte passar!

Men vissa enkla tumregler finns det. Syra i maten kräver bra med syra i vinet, annars känns det bara platt. Sötma i maten, t ex mycket stekt lök, paprika, rotsaker, kräver att vinet också har lite sötma. Annars verkar vinet för syrligt. Är maten däremot starkt kryddad så ska man till varje pris undvika ett vin som har hög strävhet. Starka kryddor och tanniner (garvsyra = strävheten) kolliderar och förstärker varandra negativt.

Tack och lov finns det räddningsplankor! Vill man ha ett rött vin och inte har en susning om vad som kan tänkas passa så funkar nästan alltid viner av druvan Barbera, t ex den förträffliga Barbra d'Asti Ca'Bianca. Och är det vitt man bestämt sej för så är ett vin av druvan Pinot Gris nästan idiotsäkert, t ex Hubert Beck Pinot Gris.

Augustisockar / Socks of August

Såja, nu har jag gjort klart augustisockarna i Sticka Mera's sockklubb. Det är Spring Forward från Knitty och dem har jag gjort till mej själv! Åtskilliga sockar har jag gjort hittills, men aldrig någonsin några till mej själv tidigare. Jag måste erkänna att jag var lite misstänksam, de verkar så tjocka och varma. Men ack vad jag bedrog mej! Har redan använt dem ett par dar och trots sommarvärmen är de jättesköna. Nu har jag i och för sig bara haft dem i sandaler, så det blir kanske klumpigare i ett par vanliga skor, men tillförsikten har definitivt stärkts.

Det här mönstret var snabbt och enkelt, det tog inte många dagar att få dem färdiga. Foten lyckades jag få perfekt, men tyvärr är jag inte helt nöjd med benen. De är lite för vida så de har en tendens att kasa ner. Detta trots att jag följde stickfastheten och använde stickor nr 2. Undrar om det är ett allmänt förekommande problem? De som begåvats med alla mina tidigare alser har aldrig sagt något, men de är väl så försynta att de inte vill påpeka bristerna. Men det skulle faktiskt vara väldigt bra att veta. Nu vet jag i alla fall att med ett spetsmönster ska jag försöka undvika så många maskor som 66. 60 kanske vore mer lagom. Hur som helst kommer jag att göra fler, och förhoppningsvis så småningom få klart för mej hur många maskor jag bör hålla mej till.

Now I'm finished with the socks of August in Sticka Mera's Sockclub. It's Spring Forward from Knitty. I did them to myself, and as a matter of fact it's the very first pair of knitted socks I ever have had, in spite of all those I've done. I was a bit afraid that they should be a bit too warm and clumsy, but I have used them a couple of days now and must admit that I really love them! The feet are perfect, but unfortunately the legs are a bit to wide. I had the correct gauge but they slip down a bit. I wonder if knitted socks always do so, or if it's just this? It was 66 stitches in this pattern, may be I will use just 60 or so in coming ones? I'll keep on trying!

DAGENS VINTIPS:

Hur har ni det med era roséviner? Tillhör ni majoriteten av svenska befolkningen som tänker sött, sliskigt, kvalmigt när ni hör ordet rosé? Matteus och kompani som var vad som stod till buds i denna grupp på Systemet tills för inte så länge sen har allt ställt till det ordentligt. Men tack och lov har det de senaste åren börjat hända grejer där också. Nu finns fantastiskt trevliga roséer att tillgå, underbara matviner som också går alldeles utmärkt att sitta i bersån och sippa på under sköna sommarkvällar.

Det jag nu vill slå ett slag för är Château du de Lisennes. En matig sallad, t ex med kyckling, och den sitter som en smäck! Det som blir över efter maten är sen väldigt trevligt att bara sitta och smutta på, och riktigt känna de milda jordgubbstonerna under den lagom sträva ytan. Inget mjäk, men samtidigt väldigt lättillgängligt.