Sticksår / Puncture wounds

Är det någon mer än jag och min arbetskamrat som stickat hål på våra högra pekfingrar? Det är tämligen plågsamt och länge försökte jag att helt enkelt undvika det elaka hålet mitt på fingertoppen. Men vid ungefär var femte maska slank stickan rakt in i hålet. Ett lidande som jag försökte få bukt med genom att sätta på plåster, men det var ingen optimal lösning. Stickan skavde upp kanten på det, klistret smetades ut, garnet fastnade … ja, det var ingen måtta på omaket.

Men så kom min kluriga arbetskompis på den lika enkla som geniala lösningen: vår på arbetstid omistliga fingertuta! Ja, sedelräknare tror jag de egentligen heter, de där små gummitutorna man sätter på fingret för att kunna bläddra bland papper utan att behöva väta fingret. Det fungerar perfekt! Och de kostar säker just ingenting, om man inte har tillgång till uttjänta sådana på sin arbetsplats. De bläddringsvänliga små naggarna på ytan behövs ju inte i det här sammanhanget, även om de inte heller stör.

Så om skada uppstår, testa denna superenkla och effektiva mojäng!



Are there any more than I and my colleague who stuck a hole in our right index fingers? It is somewhat painful and for a long time I simply tried to avoid the nasty hole in my fingertip. But at about every fifth stitches the needle slant right into the hole. A suffering that I have tried to overcome by putting on patches, but it was no ideal solution. The needle chafed up on the edge, adhesive batter was out, the yarn got stuck ... well, and there was no end of the inconvenience.

But then my clever colleague came up with the simple as well as ingenious solution: knit with our inalienable finger cot! Yes, banknote counters, I think they actually called (at least translated from Swedish) those little rubber tips you put on your finger to flip through the paper without having to get to wet the finger. It works perfectly! And they cost almost nothing even If you have to buy them, and may be you have access to worned outs from you work, such that should have been thrown away. The scroll-friendly small spots on the surface are of course not necessary in this context, even if they do not interfere either.

So if damage occurs, try these super easy and efficient things!



Xxxxxxxxxx Only in Swedish xxxxxxxxxxxxxx

I kväll har vi haft provning med vinmässogruppen och provat … hall i er, jag tror knapps själv det är sant … Vega Sicilia!!!! Nr 73898, 1 920:-! Är det stort eller är det stort? Ett kultvin som jag väl aldrig trott att jag skulle få tillfälle att smaka, men nu har det skett, En 96:a var det och definitivt drickmogen även om det troligtvis skulle kunna ligga ytterligare minst tio år till utan att fara illa. Och den var bara så underbart god! Kanske påverkades jag av stundens allvar, men jag tror faktiskt att jag även om jag inte vetat vad det var hade tyckt den var lika läcker. En fantastisk doft av läder, fat och tobak, lång som härifrån till evigheten och en smak som inte lämnade något övrigt att önska av tanniner, syra, läder och choklad. En sån högtidsstund!

Vår och snö och vintertröjor / Spring and snow and winter sweaters

Så tiden flyger iväg! Jag har stickat och stickat, men nåt bloggande har det inte blivit på länge. Och våren har kommit på riktigt, även om vintern inte ger sej så där utan vidare. Kortet på den här snöhögen tog jag i morse!

How time flies! I have knitted and knitted, but it hasn’t been any blogging for quite a while. And the spring has really arrived now, even if the winter not gives up without fight. I took the photo of this old snow pile this morning!






Det som hänt den sista veckan är att jag nu fått klart en tröja till Alex, en s k uggletröja. På flätorna uppe runt oket skall det egentligen sys på knappar som ska markera ögonen, men det blev inte kul alls! Trots att jag provade med absolut minsta möjliga knappar såg det bara helknasigt ut, kanske kan det bero på att jag inte använt något helt enfärgat garn, det blev kanske lite för rörigt med det här. Så jag använde ett mörkare garn och sydde dit några kluttar, om det nu kan liknas vid ögon. Men ögon eller ej, nu har Alex en kraftig och i mitt tycke faktiskt ganska snygg tröja inför kommande bistrare tider. Våran minifavoritkille Tristan ska få en likadan.



What has happened the last week is that I now have a sweater finished for Alex, a so-called owl sweater. On the cables around the yoke you are supposed to be sewing buttons for eyes, but it didn’t turn out well at all! Although I tried with the absolute smallest buttons I could found it just looked weird. May be it’s because I not used a solid yarn, and it is perhaps a bit too messy in this way. So I took a darker yarn and embroidered some dots instead. But with or without eyes, now Alex has a warm and in my opinion actually a pretty nice sweater for coming colder periods. Our favourite mini-guy Tristan will have one, too.





För övrigt har det egentligen bara gnetats på med koftor och tröjor av olika slag. Soap Bubble Wrap till Karin börjar ta sej, även om den fortfarande ser väldigt mystisk ut. Den smala tarmen vid sidan om är början på en ärm!

En teststickningshalsduk av lite roligt slag är på gång, i dominorutor. Lite dryg och pillig med allt avklippande och omstartande men resultatet kan nog bli ganska trevligt – hoppas jag! Det kan väl vara en lämplig grej att lägga på hög inför kommande presentutdelningar? Foto kommer lite längre fram.


Furthermore, it has really just gone on with cardigans of different kinds. The Soap Bubble Wrap for Karin is growing and even if it still looks quite strange you can imagine what it will be. The long, thin stripe at the side is the beginning of a sleeve!

A test knit scarf is on the needles, too, in domino squares. It takes it’s time with all cutting and restarting but the results can be rather nice - I hope! May be it will be an appropriate thing to put in the pile for coming gift occasions?

xxxxxxxxxxxx Only in Swedish! xxxxxxxxxxxx

Men lite annat utöver stickning hinns det med. I går kväll var det vinmässogruppträff igen, och som vanligt provade vi av 6 viner. Denna gång var det vita spanjorer, inte så himla vanligt men det finns faktiskt en och annan pärla även bland dem. Det mest överraskande var Vinas del Vero Gewürztraminer (nr 71033), 124:- En så mild och behaglig gewürztraminer, en ren fröjd att smaka. Visst fanns alla de klassiska ingredienserna, i synnerhet i smaken, med rosor och parfym, men det var inte så där rysligt påträngande som de kan vara ibland, den var bara frisk och fräsch. Men den största överraskningen var trots allt att det var just druvan Gewürztraminer i Spanien! Det har jag faktiskt aldrig hört talas om förr. En annan riktigt trevlig historia som nästan är gratis är Marqués de Riscal (nr 6001), 74:-. Stor och lång och trots att den är gjord på druvorna Verdejo och Viura var som ett skolexempel på Sauvignon Blanc med hela det gröna kittet, nässlor, fläder, gräs, svart vinbärsblad …

Lite vinsnack / Only in Swedish

Häromdagen träffades vår vinmässogrupp för att prova 6 st torra sherry. Men det är förunderligt vad dessa gudadrycker är missförstådda! Man blir rent ledsen i ögat när man hör hur otroligt många det finns som ställer sej helt oförstående till dem. Det finns till och med gamla garvade Munskänkar som inte förstår storheten i en luftlätt Manzanilla eller en nötigt stram Amontillado! Varför, o varför denna skriande okunnighet och brist på god smak? Kära vänner – ingen nämnd och ingen glömd - hädanefter kommer det enbart att serveras sherry i vårt hem, för att vissa ska få möjlighet att lära sig uppskatta dessa fantastiska viner!

Men åter till provningen. Sex stycken viner provade vi, tre Manzanilla och tre Amontillado. De flesta håller en väldigt låg prisprofil, här rörde det sig mellan 89:- och 133:- för fem av dem men vi hade dessutom hittat en dyring för 445:- Det var la Bota de Amontillado (nr 95712), ett helt underbart läckert vin med knäck, nötter och svamp i doften och en underbart stor och lång smak där knäcken gick igen och dessutom hade en hel del läder. Inget snack om saken, det var kvällens höjdare. Men det var förunderligt liten skillnad mellan denna dyra och gamla hederliga Vintry’s Amontillado Superior (nr 8277) för 89:-. Visst, den hade inte fullt ut samma storslagna doft, och även smaken var något blekare, men inte något som motiverade den enorma prisskillnaden. Nej, det får även i fortsättningen bli Vintry’s hemma hos oss.

Bland Manzanillorna var det däremot ingen tvekan, Manzanilla (nr 8283) för 89:- tyckte jag var helt klart lysande, väl värd den ringa pengen, läcker att sitta och smutta på och säkert helt underbar till mat. Sherry passar faktiskt till väldigt mycket, det är inte för inte som det är drycken tillsammans med tapas, som ju kan innehålla i princip vad som helst. Och tänk er ett vanligt hederligt svenskt smörgåsbord, men en uppsättning inlagda sillar av olika slag. Vad dricker man till det? Jo, just det, en torr sherry!

Efter vinmässan / Only in Swedish

Så var det avklarat för i år, vår vinmässa. Folkligt, festligt och så vidare ... Det var lika jättekul och trevligt som vanligt, folk trivdes på båda sidor av borden och som vanligt var lokalpressen där för att rapportera. Fast i år verkar det som om höga vederbörande var där lite mot sin vilja, reportaget lämnar en liten märklig eftersmak. Rubriken, t ex - "Suktande sällskap ..." Vad i hela världen menas med det? Driver han med oss, eller? Men en liten glimt om hur det var kan ni se här

Men nu ska jag koncentrera mej på stickningen. Duffeln till Alex är faktiskt klar. Efter fyra omgångar i tvättmaskinen verkar den ganska lagom, i alla fall inte för liten och förhoppningsvis inte alltför stor. Ska bara sy i knapparna så kommer det en bild.

Annan sorts mässa / Only in Swedish

Det skrivs mycket bland alla stickbloggar om stickmässor, symässor, garnmässor och jag vet inte allt, som florerar runt om i landet. Verkar störtkul och jag är vansinnigt avundsjuk på alla som kan gå på de här tillställningarna.

Men det finns en mässa som inte går av för hackor, även om den inte har med garn att göra:

Munskänkarna Trollhättans Vinmässa

På lördag går den av stapeln för 18:e året i följd (tror jag, rätta mej om jag har fel, det kan vara det 19:e).

Vi har jobbat som små blå för att få till det, och i morgon kväll ska vi iväg och hämta ut alla viner från Systemet, kolla och sortera upp dem – och det är inte få flaskor det handlar om, tro mej! – och så ska vi börja bygga upp våra montrar. Sen på lördag morgon ska sista handen läggas på förberedelserna så vi är redo för invasion när mässan öppnar kl 12.00. Sen är det full rulle hela långa dagen tills stängningsdags kl 18.00. Då är vi möra, för att uttrycka det milt, men samtidigt är det så himla roligt så det går inte att med ord beskriva. Så mycket kul människor som kommer för att prova och hitta nya eller återuppliva bekantskapen med gamla favoriter, prova på sådant som är för udda eller dyrt eller okänt för att bli provat på egen hand och dessutom eventuellt få svar på något de gått och grunnat på.

När sen allt är undanstädat, alla tomflaskor kastade – vi hyr glasiglos, naturligtvis – icke tomma flaskor uppsorterade efter öppnade och oöppnade, skräp kastat och så vidare så är det äntligen dags för oss att sätta oss ner och äta en bit mat. I det läget känns det som om man aldrig någonsin kommer att kunna resa sej igen, och maten är efterlängtad som aldrig förr. Många timmar utan rast och ro har det varit, men eftersittningen med mat, vila och eftersnack är just precis vad som behövs för att avsluta en helt sanslös dag som inte går att jämföra med något annat. Och så vet vi att alla våra besökare – det brukar röra sig om ca 2 500 – går därifrån nöjda och glada och redan ser fram mot nästa års mässa.

Lite vinsnack / Only in Swedish

Nu har vi påbörjat jobbet inför höstens vinmässa. I torsdags hade vår grupp den första träffen, och nu ska vi prova oss fram till vad vi ska presentera i vår monter den 7 november. Långt dit, men det är mycket som ska hinnas med innan dess. Vi ska välja ut ca 20 viner gjorda av druvorna Pinot Noir, Aglianico, Verdicchio och Pinot Blanc. Det ska vara representativa, intressanta, kul och spännande viner i en lagom mix, och vi började med att prova sex stycken Pinot Blanc viner. Den druvan har väl tyvärr något av tråkstämpel över sej, ingen förväntar sej något särskilt spännande eller upphetsande men faktum är att det finns riktigt trevliga sådana också.

Fast allra först fick vi ett igångsättningsglas innehållande Charles Kellner Rosé (nr 97649, 100:-)Sommar i koncentrat, vi kunde riktigt höra bin som surrade och fåglar som kvittrade i solgasset på balkongen eller i bersån. Kan varmt rekommenderas om man vill ha något friskt, fräscht, somrigt jordgubbstonat att starta sommarfesten med eller helt enkelt att bara sitta och njuta av en härlig sommarkväll.

Av de vi provade var det fyra som föll inom ramarna för det förväntade men ett par stycken var riktigt mumsiga, klart överraskande. Det var först och främst Thüngersheimer Johannisberg (nr 5969, 93:-) från Franken i Tyskland. Den var fruktig, lite blommig, klart vegetativ i doften och smaken var lång, harmonisk och fruktig med en bra syra och en mild beska. En verklig överraskning, och det skulle förvåna mej storligen om vi inte i slutänden kommer att ha med den på mässan – ja, under förutsättning förståss att den finns kvar på Systemet i halva september, när beställningen ska läggas. Det är ju tyvärr inte helt självklart.

En annan riktigt trevlig historia var Willm (nr 83541, 125:-) från Alsace i Frankrike. Lite ung fortfarande, och doften kom och gick och kom igen, allteftersom tiden gick. I smaken fanns en mycket trevlig fruktsötma, balanserad med bra syra och en viss beska, inte så väldigt lång men trevlig så länge den varade.

Apropå trevliga viner, så var vi i Åmål förra lördagen på en regionprovning. Som provning betraktat lämnade den tyvärr en hel del övrigt att önska, men vi hade en trevlig dag i trevligt sällskap, och några av vinerna var definitivt värda att förnya bekantskapen med. Och allra trevligast var Prado Rey (nr 2391, 120:-) från Ribera del Duero i Spanien, gjord på druvan Tempranillo – eller Tinto Fino som den kallas där. Det är en crianza, vilket betyder att den lagrats på ekfat ca 1 år innan försäljningen. Eftersom den inte legat längre och troligtvis på fransk och inte amerikansk ek, så var vaniljsötman inte påträngande. Ibland har jag lite svårt för vissa av de spanska vinerna, i synnerhet de traditionella från Rioja, för eken och vaniljsötman har en tendens att slå ihjäl druvsmaken, men denna var frisk och fräsch, tydlig smak av druvan och med bara en liten välbalanserad ekton i bakgrunden. Den kommer vi definitivt att införskaffa, det spanska beståndet i vårt vinlager är sorgligt litet så det skulle sitta fint med ett litet tillskott där.

Inte mycket tid till stickning / Only in Swedish

Nu är vinmässan över för i år och Jan och jag linkar omkring här som någon sorts märkliga zoombies. Ryggar och ben hade varit väldigt käckt att kunna byta ut just nu.

Förberedelserna börjar närma sej sitt slut, vi är redo för invasionen.

Det är ett fasligt stående, gående, bärande och släpande under många timmar, men roligt är det. 2 430 besökare hade vi under sex timmar så det var tämligen trångt periodvis, och fnatta på fick vi göra. Men alla, såväl arbetande munskänkar som besökare, var på lysande humör och allt flöt på i god ordning. Fast när klockan slog sex och det var dags för stängning var vi ganska nöjda med det. Sen följde ytterligare en dryg timmes intensivt jobb med att samla ihop allt och undranröja alla bevis innan vi totalt utmattade och uthungrade kunde sätta oss vid dukat bord, få i oss lite mat och dricka upp slattarna som blivit över. Nu dröjer det fyra månader innan vi drar igång arbetet med nästa års mässa, den artonde i ordningen.

Och förresten, för de nära och kära som vill läsa min resedagbok, nu har jag lagt in den här.

Vinmässa

Inte nog med att jag är en sticknörd, jag är vinnörd också! Inte att undra på att jag aldrig hinner städa eller laga mat eller vattna blommor eller andra god-husmors-plikter. Jag har fullt upp ändå!




Såsom varande vinnörd – och det är tack och lov Jan också, liksom i princip alla våra vänner och bekantar – så är man naturligtvis medlem i Munskänkarna. Och här i Trollhättesektionen har vi varje höst, sista lördagen i oktober, en vinmässa. I år blir det för 17:e gången. Inte dåligt att vi orkat med alla dessa gånger, men det är ju så in i norden kul, och dessutom vet vi hur uppskattad den är av alla våra besökare. Det brukar komma så där en 2 500 varje gång.

Hur som helst så kräver det sin kvinna/man att vara med om det här. Förberedelserna har varit igång sedan i mars, och i torsdags träffades vår vinmässogrupp för tionde gången. Nu har vi provat igenom 60 viner och börjar närma oss dagen då beslut skall tas om vilka 20 vi ska presentera i vår monter. Totalt är det 10 grupper/montrar som består av 8 – 10 personer vardera, och som presenterar ca 20 olika viner. Varje grupp har sitt område och vi har i år Ungern, Uruguay, USA och Österrike. Som den klurige förstår har vi i år delat upp vinvärlden i bokstavsordning. Andra år har det varit distrikt, floder, dalar … ja, uppdelningen har varit väldigt fantasifull genom åren.

Men som sagt, nu har vår grupp provat igenom tillräckligt många för att vi ska kunna välja ut ett antal godbitar, men det är inte lätt. I dessa fyra länder finns både rött, vitt, rosé, sött och mousserande vin och alla fyra ländernas alla typer bör finnas med i urvalet. Vi har betygsatt de viner vi provat, så nu blir det att välja de bästa ur varje kategori. Sen är det bara att hoppas och be att de ska finnas kvar på Systemet när beställningen läggs i slutet av augusti. Det är inte att ta för givet med nuvarande ordning med det tillfälliga sortimentet som dominerar bland de bättre / intressantare vinerna.

När väl urvalet är gjort, beställningen lagd och vi fått klartecken från Systemet ska katalogen skrivas. Var grupp skriver sin del. Denna katalog får sen besökaren tillsammans med ett glas och ett antal kuponger vid entrén. Kupongerna används som betalningsmedel för de viner som provas. De kostar olika antal kuponger beroende på hur dyrt vinet är, det kan skifta från 1 till kanske 15. Fler kuponger kan sen köpas till, 60:- för tio stycken.

Ska berätta mer längre fram. Nu har jag faktiskt inte tid att sitta här längre. Den lilla nästan men inte helt förkrympta husmodersådran i mej pockar på att jag ska gå till affären för att inhandla lite lämpliga matvaror. Om ca fyra timmar ska vi nämligen få besök av kompisarna Ingrid och Sven-Bertil. De skulle nog bli rysligt snopna om de inte fick något att äta. Fast vin har vi hemma! Man har väl sina prioriteringar :-)

Vinmässa mm

Så var denna helgen överstånden. Den var intensiv! Huset fullt med folk, hur kul som helst men lätt rörigt. Gästerna började anlända fredag kväll och tillströmningen fortsatte under lördagen. Dagen V, V som i vinmässa. Det kräver sin man, ja eller kvinna, att besöka den. Fast det var många som klarade av det, vi var faktiskt 2.400 st som minglade runt, trängdes, grunnade på vad som skulle provas, doftade, sippade, diskuterade och hade hur kul som helst. Det var första gången på åtta år som jag var där som gäst, har annars alltid arbetat med den. Det är i och för sig precis lika kul, men jag tror faktiskt det är ganska nyttigt att se den från besökarens sida nån gång ibland. Ulf och Helene var naturligtvis med och se vad söta rara lilla svärdottern hade med sej till mej, som hon gjort:




Är det inte fantastiskt härligt? Ett silvergarnnysta med stickor till! Gissa om jag blev glad, vill knappt ta av det när jag ska lägga mej, men det måste jag ju. Skulle nog inte vara så lyckat att försöka sova med stickorna i halsgropen!

Lite stickat har det faktiskt blivit också, gästerna gav sej iväg åt respektive håll ganska tidigt på söndagen. Ledtråd tre är klar på Secret of the Stole, snart halvvägs där, och Ulfs kofta växer sakta men säkert. Och jag har fått klartecken att fortsätta med den! Inte illa, nu känns det ännu roligare att jobba med den. För den börjar bli tung nu, är nästan uppe vid ärmhålorna, och 40 cm både bak- och framstycken i stl XL och Garnstudios Karisma väger en del. Jag fryser inte om benen, den saken är säker.

Fast annars är det allt rysligt ruggigt. Är ledig idag och var ute en liten sväng tidigare. Den blev inte ett steg längre än nödvändigt, riktigt ruskigt äckligt var det.



Jag har nu fått bilder på döskalletröjan och ponchon med ungar i. Det var inte illa, tröjan passade faktiskt! Det brukar ju ingenting göra, jag har en märklig förmåga att få allting för stort. Ponchon är definitivt för stor, ca två år skulle jag gissa att det tar för lilla Jenny att växa i den. Men hon verkar glad ändå, den kanske är alldeles utmärkt att ha när man ska klä ut sej till läskigt spöke?