Lite trött / A bit tired

Det känns som om jag varit ovanligt lite aktiv här på bloggen de senaste veckorna. Tror egentligen inte att det är längre uppehåll sen sist jag skrev, men jag har inte riktigt orkat med att läsa och kommentera andras bloggar. Men förhoppningsvis ska jag sparka igång snart igen, efter en tämligen turbulent period. Är inte riktigt lika pigg och fräsch som förr, men förhoppningsvis är jag snart som ny igen. Men det kan bli en period här i höst som jag inte kommer att vara lika aktiv som tidigare.

It feels like I have been less active than unusually on my blog recent weeks. Do not really think it's a longer break since last time I wrote, but I have not been as active as normal to read and comment other blogs. But hopefully I'll kick off again soon, after a period of ups and downs. I’m not quite as bright and fresh as I used to, but hopefully I will soon be as new again. But there may be a period during the autumn that I will not be as active as before.





Men stickat har jag gjort med oförminskad styrka. Det mesta är dock gammal skåpmat som växer sakta men säkert utan att göra så mycket väsen av sej. Men ett nytt projekt har jag och det är bara så kul och läckert! Det är också en teststickning – för Cutie Pie Design – men till skillnad från de senaste så är denna inte ett dugg hemlig. Kayla heter den och är en liten kofta med både spetsmönster och pärlor. Naturligtvis ska den bli till vår lilla marsipanros Poppy.



But I've been knitting just as normal. Most of it is just the same old stuff as I’ve talked about for ages now that are growing slowly but steadily without making much noise about them. But I have one new project on the needles! It’s also a test knit - for Cutie Pie Design - but unlike the past ones this is not secret. It’s named Kayla and is a small cardigan with both lace patterns and beads. Of course it will be for our little princesses Poppy.

Jättetrist / Very sad

Det här är inte kul, faktiskt i allra högsta grad deprimerande. Min River Tweed kofta är klar, blockad och provad. Någon bild från det tillfället blir det dock inte, någon form av stolthet har man väl. Den hade varit perfekt, om jag varit 10 cm längre och 10 kg smalare och en eller två byststorlekar större. Så kan det gå när man försöker få till det utan att tänka på alla aspekter. Jag har som sagt blivit lite mullig på sistone och då framför allt på mitten, där det normalt sett skulle ha varit en midja. Detta tyckte jag verkade helt logiskt att kompensera med att göra en storlek större än vad jag tidigare använt. Logiskt, va? Inget fel i resonemanget så långt, vad jag kan förstå. Men sen kommer det, där jag skulle ha tänkt en stund till. Bysten – den har inte drabbats av någon ökning, och det visste jag naturligtvis, om jag bara tänkt efter. Vad händer då om man stickar en kofta i en storlek som är proportionerlig mellan midja och byst och bara midjan har dragit iväg? Jo, då blir det fritt fall uppifrån, hela härligheten sjunker och midjemarkeringen hamnar långt söder om den tänkta destinationen. Sorgligt, eftersom det i detta fall finns en mycket klar och tydlig mönstermarkering som utan någon som helst tvekan tala om var midjan är tänkt att befinna sej. Nu hamnade denna markering i höfthöjd, och ser något bisarr ut. En annan följd är att den upptill ser ut som något lillflickan hittat i mammas garderob. Jag är med andra ord en smula besviken …

This is not a bit fun, actually it’s very depressing. My River Tweed cardigan is finished, blockades and tested on. But it will not be any picture from that occasion, however, I have still some form of pride left. It had been perfect if I were 10 cm taller and 10 kg slimmer and had one or two sizes larger bust. That’s what might happen when trying to get correct size without thinking of all aspects. As I have said earlier, I have been a little bit heavier lately and especially around the middle, where it normally is a waist. It seems quite logical to me to compensate that by making a larger size than I previously used. Right, huh? Nothing wrong in the thinking process so far, what I can understand. But then the moment came, where I should have been thinking a bit longer. The bust - it has not been affected by any increase, and of course I knew it, if I just had given it a thought. What happens if you knit a cardigan in a size that is proportionate between waist and bust and just the waist has increase? Well, then it will be a free fall from above, all the glory will sink and the waist mark goes far south of the intended destination. Sadly, since in this case it is a very clear pattern that without any doubt tells you where the waist is supposed to be. Now came this marker in hip height, and looks quite bizarre. And another consequence is that the top looks like something a little girl has found in mother's closet. I am in other words a little bit disappointed...

Lätt irriterad / A bit irritated

Nu är det en väldigt blandad kompott bland stickningarna. Mycket som är nästan färdigt och en del som segar med i betydligt beskedligare takt.

Now it's really a very mixed pile of projects in the knitting basket. Much of it is almost finished, when other takes quite a bit longer to do.





Nästan klar är jag med Girl’s Flower Dress. Den kan nog, kanske, bli bra men det är i så fall inte tack vare utan trots mönstret. Många olika typer och kvalitéer på mönster har jag hunnit uppleva, men detta är nog ett av de absolut rörigaste och mest svårlästa jag kan påminna mej att jag stött på. ”Tagit det men ej förstått” har liksom varit huvudupplevelsen. Sen har jag trots allt begripit tillräckligt mycket för att få ihop en skapelse som förhoppningsvis ska uppskattas av våran Poppy. Tror det blir tillräckligt med garn över för att det ska räcka till ett par sockar också.

I am almost done with Girl's Flower Dress. It might be good when it’s finished but if so it will be despite, not because of the pattern. I have read and followed many different types and qualities of patterns, but this is probably one of the most chaotic and most difficult to read I can remember I ever have seen. “Read it but did not understand" has been the main experience. But I have after all got enough of the idea to get a creation that hopefully will be appreciated of our Poppy. And I think there will be enough yarn left to make a pair of socks, too.





Poppy ska också få en kofta, Sophia, som inte är så långt kommen men är snabbstickad så det ska väl inte dröja alltför länge tills den är klar.

Ja, och så har jag beställt garn från Vincentgarn, Rowans All Season Cotton, som också ska bli en klänning till Poppan. En teststickning som redan ligger bland mönstren på Ravelry.

Poppy will also get a cardigan, Sophia. I haven’t done that much on it, but it is quick knitted so it should not take too long until it is finished.

Yes, and so I have ordered yarn from Vincent Yarn, Rowan All Season Cotton, that also will be a dress for our Poppy. It’s a test knit but the pattern is already published at Ravelry.





Och hör och häpna, min River Tweed kofta är klar! Men den ska tvättas och blockas innan jag ens försöker ta en ny bild på den. Den är snygg, säkert oerhört varm och skön en kylig vinterdag, men så smal!!! Ändå tog jag i rejält när jag valde storlek, jag har liksom inte krympt det sista. Efter det jag slutade röka förra hösten har jag gått upp 7-8 kg, och allihop har placerat sej där midjan ska vara. Inte kul, men kan tyvärr inte skylla på någon annan än mej själv för att det inte är åtgärdat än. Får ta ett rejält tag med det nu i höst. Men för att återgå till koftan, den är stickad i resår hela den, 2 räta 2 aviga, och det drar ju ihop sej nåt så kopiöst. Mitt enda hopp står till att den går att blocka ut. Får väl lägga den till handlingarna annars och invänta smalare tider. Kanske rent av kan fungera som sporre att ta itu med det.

And believe it or not, my River Tweed Cardigan is finished! But it has to be washed and blockade before I even will try to take a new picture of it. It is stylish, incredibly warm and comfortable for a chilly winter day, but so narrow! Yet I added an extra size when I choose it, I have not shrunk the last year! After I stopped smoking last autumn, I have gone up 7-8 kg, and every single kilo is where the waist should be. Not fun, but unfortunately I can not blame anyone but myself, that it not is resolved yet. I just have to do something radical about it this autumn. But to return to the cardigan, it is all knitted in two knit two purl rib, and it don’t makes it particular flattering around the waist. My only hope is that it is possible to block it out a bit. Otherwise it has to wait for better – thinner! - days. Maybe it even can be the carrot I need to really do something about it.




Närmre än så här får mössan (med stjärnorna) inte komma! / The hat (the thing with the stars) mustn't be closer than this!





En provlapp ligger just nu i tvättmaskinen för att kunna utröna hur mycket Drops Paris krymper. Har en känsla av att det gör det, men hur mycket? Det ska vi start få besked om. Sen ska jag sätta igång med en Balaklava till Tristan. Vår söte, rare, goe Trissy som är så erbarmerligt envis, det går inte att få honom att behålla en mössa på huvudet. Det har varit illa nog när solen har gassat i sommar, men till vintern när frosten börjar nypa, eller i alla fall kylan kommer krypande som den kanske snarare gör i London, måste han helt enkelt ha nåt på huvudet. Det finns ju några olika alternativ: Superlim, nubb eller Balaklava. Tror faktiskt mest på den sista idén, och ska nu börja med en för att prova fram bästa storlek och passform. Har alltså tänkt göra den i bomull för det kan ju faktiskt behövas en redan när sommaren övergår i lite höstkyla med det fortfarande är för varmt för ylle runt hela huvudet. Kanske rent av våran Alex vill ha en också, men det är inte lika nödvändigt. Han vår redige stora hjälte behåller ju mössor på även om de är avtagbara, och jag har alldeles nyss avslutat en tjock och varm och go till honom som jag tyvärr inte kan visa bild på eftersom det är en teststickning. Men garnet har jag köpt hos Garnkorgen och det är så otroligt mjukt och härligt, så det ska inhandlas mer av den varan för kommande mössprojekt.



A swatch is currently in the washing machine to find out how much Drops Paris shrinks. I have a feeling that it does, but how much? Soon I will find out. Then I will start with a Balaclava to Tristan. Our dear, lovely, adorable Trissy which is so terrible stubborn, you can not in any way make him to keep a hat on his head. It was bad enough when the sun blazes in the summer, but when the winter comes and the frost starts to pinch - or at least chilly winds and rain is coming that will be more likely in London - he simply must have something on his head. There are a few options: super glue, tacks or Balaclava style. Actually I believe most of the last idea, and will now start with a sample to find out the best size and fit. I have therefore planned to do it in cotton because it could be useful when the summer turns over to autumn and it begin to be a bit chilly but still is too warm for wool around the head. Maybe even our Alex would like to have one, too, but it is not as necessary. He is our big hero that keeps the hats on even if they are removable, and I have just finished a thick and warm and cosy one for him as I unfortunately can’t show right now because it has been a test knitting. But the yarn I used for it is so incredibly soft and lovely, so I just have to buy more of it for upcoming hat projects. It’s Mistral from Atelier Zitron.

Mer smått / More small things

Nu har jag gjort klart den lilla sommarponchon till Poppy, och till och med fått iväg den med posten. Jag tycker den ser trevlig ut, men om den passar är en helt annan historia …

Now I have finished the summer poncho for Poppy, and even sent it away. I think it looks nice, but if it suits is an entirely different story ...





I fredags kväll kom Jan hem och frågade om jag inte skulle kunna sticka en tröja/kofta/någonting till en av hans arbetskamraters lilla flicka, som tack för hjälpen med nåt …

Och vem är jag som säger nej när någon ber om något stickat? Tänkte snabbt och effektivt – en kofta uppifrån och ner med lite spets, alltid trevligt för små tjejer, men färg? Försökte få Jan att tänka till, vad skulle vara passande? Men på karlars vis blev det väldigt, VÄLDIGT vagt.

Ta nåt …
Jaha, en sån här mångfärgad? Jaaa, jättefin.
Eller en vit? Jaana, jättefin.
Eller en blå? Jaaa, jättefin.
Ska den vara slät, så här? Jaaa, jättefin.
Eller ska det vara med lite flätor, så här? Jaaa, jättefint.
Eller ska det vara med spetsmönster? Jaaaaaaaaaaa, jättefint.

Tolkade det som att Jan som den direkta överlämnande fann spetsmönster vara det mest passande, så så fick det bli. Det blå Tildagarnet beslutade vi tillsammans, för det är så behagligt. Och nu är jag på väg med den och hoppas på att få den färdig i kväll, så den kan överlämnas innan Jan går på semester. För se semester ska vi snart ha, och då – närmre bestämt på lördag – kommer Karin och David och våra favoritkillar Alex och Tristan hit! Och de ska stanna i två veckor! Tänk så mycket kul vi ska hitta på, fast det kanske inte blir så mycket stickat eller bloggat då. Och över själva midsommarn kommer Ulf, Helene och favorittjejen Poppy också, tänk sicken lycka att ha allihop här samtidigt! Tror ni jag längtar, eller?


Last Friday evening Jan came home and asked if I could knit a sweater / cardigan / something to one of his co-workers little girl, thanks for the help with something ...

And who am I to say no when someone asks for something knitted? I started to think fast and efficient - a cardigan top down, may be with some lace pattern, isn’t it nice for little girls? But what about the colour? Tried to get Jan to think, what would be suitable? But in men’s way it turned out very, very vague:

Make something ...
Well, this kind of multi-coloured yarn? Yeees, really nice.
Or a white? Yeees, really nice.
Or this blue? Yeees, really nice.
Shall it be plain, like this? Yeees, really nice.
Or shall it be with some cables, like this? Yeees, very nice.
Or shall it be with the lace pattern? Yeeeeeesss, very nice.

I interpreted it as Jan found lace patterns to be the most suitable, so I decided to make it in that way. And eventually we decided about the blue Tilda yarn, it is so soft and nice. Now I'm almost finished with it and hope to get it all done tonight, so it can be handed over before Jan goes on vacation. Yes you see, soon - specifically at Saturday - Karen and David and our favourite guys Alex and Tristan will come! And they'll stay for two whole weeks! Just think how much fun we are going to do, though it might not get that much knitting or blogging during that time. And for Midsummer Ulf, Helene and our favourite girl Poppy will come, too! Can you imagine the luck to have them all here at the same time! Do you think I'm longing???

Vår och snö och vintertröjor / Spring and snow and winter sweaters

Så tiden flyger iväg! Jag har stickat och stickat, men nåt bloggande har det inte blivit på länge. Och våren har kommit på riktigt, även om vintern inte ger sej så där utan vidare. Kortet på den här snöhögen tog jag i morse!

How time flies! I have knitted and knitted, but it hasn’t been any blogging for quite a while. And the spring has really arrived now, even if the winter not gives up without fight. I took the photo of this old snow pile this morning!






Det som hänt den sista veckan är att jag nu fått klart en tröja till Alex, en s k uggletröja. På flätorna uppe runt oket skall det egentligen sys på knappar som ska markera ögonen, men det blev inte kul alls! Trots att jag provade med absolut minsta möjliga knappar såg det bara helknasigt ut, kanske kan det bero på att jag inte använt något helt enfärgat garn, det blev kanske lite för rörigt med det här. Så jag använde ett mörkare garn och sydde dit några kluttar, om det nu kan liknas vid ögon. Men ögon eller ej, nu har Alex en kraftig och i mitt tycke faktiskt ganska snygg tröja inför kommande bistrare tider. Våran minifavoritkille Tristan ska få en likadan.



What has happened the last week is that I now have a sweater finished for Alex, a so-called owl sweater. On the cables around the yoke you are supposed to be sewing buttons for eyes, but it didn’t turn out well at all! Although I tried with the absolute smallest buttons I could found it just looked weird. May be it’s because I not used a solid yarn, and it is perhaps a bit too messy in this way. So I took a darker yarn and embroidered some dots instead. But with or without eyes, now Alex has a warm and in my opinion actually a pretty nice sweater for coming colder periods. Our favourite mini-guy Tristan will have one, too.





För övrigt har det egentligen bara gnetats på med koftor och tröjor av olika slag. Soap Bubble Wrap till Karin börjar ta sej, även om den fortfarande ser väldigt mystisk ut. Den smala tarmen vid sidan om är början på en ärm!

En teststickningshalsduk av lite roligt slag är på gång, i dominorutor. Lite dryg och pillig med allt avklippande och omstartande men resultatet kan nog bli ganska trevligt – hoppas jag! Det kan väl vara en lämplig grej att lägga på hög inför kommande presentutdelningar? Foto kommer lite längre fram.


Furthermore, it has really just gone on with cardigans of different kinds. The Soap Bubble Wrap for Karin is growing and even if it still looks quite strange you can imagine what it will be. The long, thin stripe at the side is the beginning of a sleeve!

A test knit scarf is on the needles, too, in domino squares. It takes it’s time with all cutting and restarting but the results can be rather nice - I hope! May be it will be an appropriate thing to put in the pile for coming gift occasions?

xxxxxxxxxxxx Only in Swedish! xxxxxxxxxxxx

Men lite annat utöver stickning hinns det med. I går kväll var det vinmässogruppträff igen, och som vanligt provade vi av 6 viner. Denna gång var det vita spanjorer, inte så himla vanligt men det finns faktiskt en och annan pärla även bland dem. Det mest överraskande var Vinas del Vero Gewürztraminer (nr 71033), 124:- En så mild och behaglig gewürztraminer, en ren fröjd att smaka. Visst fanns alla de klassiska ingredienserna, i synnerhet i smaken, med rosor och parfym, men det var inte så där rysligt påträngande som de kan vara ibland, den var bara frisk och fräsch. Men den största överraskningen var trots allt att det var just druvan Gewürztraminer i Spanien! Det har jag faktiskt aldrig hört talas om förr. En annan riktigt trevlig historia som nästan är gratis är Marqués de Riscal (nr 6001), 74:-. Stor och lång och trots att den är gjord på druvorna Verdejo och Viura var som ett skolexempel på Sauvignon Blanc med hela det gröna kittet, nässlor, fläder, gräs, svart vinbärsblad …

För smart? / Too smart?

Ibland är man bara för smart för sitt eget bästa, jag vet! Som jag tidigare berättat satte jag efter viss tankemöda igång med omlottkoftan till Karin, som jag beslutade göra i ett stycke. Långa varv är det, de båda framstyckena är ju obetydligt smalare än bakstycket, eftersom de ju faktiskt ska gå omlott. Stickade och stickade och stickade, med spetsmönster på ena sidan i en bred och lång rad. Så händer det som då inte ska hända, plötsligt rasslar en hel mönsterrapport av stickan och åker rutschkana ner genom åtskilliga varv. Hade det varit slät- eller rätstickning hade det inte varit någon suck att fiska upp, och det hade säkert inte rusat iväg så snabbt då heller, men här med en hel hög omslag och ihoptagningar … Efter en stunds övervägande var det bara att acceptera den bistra verkligheten och repa upp alltihop. Jag gjorde ett försök att backa, men det funkade inte över spetsmönstret, det hade säkert krävt mer av mina stackars nerver än det gjorde att börja om från början. Men lite småeländig känner man sej allt, och tänker med vemod på hur mycket mindre det hade varit att göra om, om jag bara hade haft ett stycke på stickorna istället för att tre.

Men med en dåres envishet började jag om på samma sätt, stickar alltså även nu alltihop på en gång och har både kommit ifatt och en bit förbi där jag var vid olyckstillfället. Så nu är jag nöjd och glad igen och alla gamla sorger är glömda.

Sometimes I'm just too smart for my own good! As I wrote about earlier, I started with the wrap cardigan for Karin, which I after quite a lot of thinking decided to do in one piece. It’s really long rows, the two front parts are of course just slightly narrower than the back part, because they are actually attending to overlap. I knitted and knitted and knitted, with a lace pattern on one side. Then it happened what not should happen, suddenly rattled an entire pattern repeat off the needle and went down through several rows. Had it been stockinette or garter stitches, it had not been a sigh to fish them up, and it had probably not rushed away so quickly either, but here with a bunch of yarn overs and decreases ... After a moment's consideration, I only had to accept the harsh reality and unravel the whole thing. I tried to knit backwards, but it did not work with the lace pattern, it would surely have required more of my poor nerves than it did to start all over again. But I must admit I felt a tiny bit depressed for a moment, and thought with sadness about how much less it would have been to undo if I only had one part of it on the needle instead of three, when the accident was a reality.

But with a fool's stubbornness, I started in the same way again, all I one piece, have now went up to and past where I was at the time of the accident. So now I'm happy and cheerful again, and all old sorrows are forgotten.






Poppys kappa är klar nu, och om bara storleken passar är jag himla nöjd med den. Vet inte varför jag är så förtjust i den, nästan färglös som den är och dessutom enbart i slätstickning, men så är det. Kan det vara den lite dekadenta glittertråden i garnet, kanske? Det syns inte på bilden, men det är en liten antydan till laméstuk över den. Och vilken trendig ung dam behöver inte en havresilverlamékappa i sin garderob? Och så naturligtvis ett par matchande sockar …


Poppy’s coat is finished now, and if just the size fits, I am amazingly happy with it. Do not know why I'm so fond of, it’s almost colourless and just in stockinette stitches, but in spite of that …. Could it be the slightly decadent feeling because of the glitter thread in the yarn, maybe? It is not visible in the picture, but it's a small hint of silver lamé over it. And mustn’t a fashionable young lady have an oat-silver-lamé coat in her wardrobe? And of course, a matching pair of socks ...

Nu har jag tänkt / Now I have been thinking

Fredag kväll, åh så gosigt! Och inte en förpliktelse så långt ögat kan nå på hela helgen, helt underbart.

Nu ska jag sätta fart med min teststickningskofta och försöka komma ifatt där jag var för ett par dar sen. Hade gjort hela oket klart när det blev ändring i mönstret och jag – om än med yttersta motvilja – fick repa upp hälften. Men nu är jag i alla fall på banan igen och hoppas bli klar med den biten innan helgen är över. Bild, se förra inlägget!

Friday evening, oh so nice! And not an obligation as far as the eye can reach for the whole weekend, just amazing.

Now I will speed up with my test knit cardigan and try to catch up where I were a few days ago. I had done throughout the whole yoke when it was some changes in the pattern and I - albeit with extreme reluctance - had to rip up half of what I had done so far. But now I'm at least on the track again and hope to finish the piece before the weekend is over. For picture, see the earlier post.

Fast samtidigt måste jag sticka lite på Soap Bubble Wrap till Karin, som jag äntligen kommit igång med. Den var lite trögstartad, för jag kunde inte bestämma mej för hur jag skulle göra. Mönstret anger att den ska stickas stycke för stycke och sen så småningom, utifall inte nerverna sätter stopp för det, sy ihop styckena.

Förta spontana tanken när jag skulle lägga upp var – precis som vanligt i liknande situationer – räkna ihop de olika styckenas uppläggningsmaskor och göra allt i ett.

Men sen började jag tänka … Aldrig bra, men någon gång händer det. Det sägs bland dem som förstår sej på det, att det många gånger faktiskt finns en anledning till att styckena stickas var för sig, att plagget faktiskt behöver den stabilitet som sömmarna ger. Och tänk, tänkte jag, om jag gör hela stora omlottkoftan bara för att upptäcka att den inte hänger som den ska, har blivit för sladdring där sidsömmarna skulle ha varit? Jag vet ju av bitter erfarenhet hur ledsen i ögat jag blir när jag efter avslutat arbete måste konstatera att det nog inte blev som det var tänkt. Det kanske skulle vara en god idé att för en gång skull göra som mönstret angav, och sticka del för del.

Men tro inte det var färdigtänkt för det. Icke. För då kom jag på att med tanke på hur fruktansvärt lätt jag drabbas av SSS – Second Sock Syndrom – hur skulle det då inte bli här? Första framstycket skulle säkert gå lekande lätt och snabbt som vinden. Andra stycket skulle nog inte vara lika lätt att börja på, för att inte tala om hur mycket trögare det skulle vara att få det färdigt, denna identiska om än spegelvända kopia av först delen. Men tänk sen då, när det andra framstycket också äntligen var klart och det skulle vara dags att börja om från början med backstycket, till förvillelse likt de två andra styckena ihop! Jag fick en lätt yrsel vid blotta tanken och kunde livligt föreställa mej illamåendet som skulle infinna sej vid den tidpunkten. Var det verkligen realistiskt att tro att jag skulle fixa det, med mina känsliga nerver?

Här ville det till att tänka en gång till. Och då, Eureka! Elisabeth Zimmermann, jag säger bara det … Läs hennes Knitting Around, och ta till er hennes ord om falska sömmar! Man blir så glad när man kommer ihåg nåt man läst och lärt, i alla fall föll en sten från mitt bröst när denna vision dök upp för mitt inre öga. EZ hävdar att man inte alls behöver sy ihop delar för att få en stärkande söm, man kan göra en falsk, genom att sticka alltihop tillsammans som vanligt men markera mittmaskan i var sida. Sen när man väl är uppe vid ärmhålet, då släpper man denna maska, låter/tvingar den löpa ändan ner botten och sen virkar upp samma maska fast inte en för varje varv utan vart tredje hoppas över så det blir två maskor per tre varv!

Fast nu var jag så i tänkartagen, så jag fortsatte av bara farten och kom på att det borde bli ungefär samma resultat fast mycket smidigare om man lyfter sidmaskorna vartannat varv. Då blir det ju också två maskor per tre varv, eller hur?

Ja, det är en kalkylerad risk att jag tänkt alldeles för mycket och snurrat till det totalt, men jag tar chansen! Nu har jag i alla fall kommit ca 5 cm på hela koftan, fram- och bakstycken på en gång!


But at the same time I have to knit a bit on the Soap Bubble Wrap for Karin, which I finally have started. It was a bit slow to get started, because I could not decide how I should do it. The pattern says that it should be knitted piece by piece and then eventually, if the nerves not would stop it, sew them together.

The first, spontaneous idea that came up was - as usual in similar situations - adding together the numbers of cast on stitches for the three pieces and knit them as one piece.

But then I began to think ... Never a good thing, but it happens sometime. It is said among those who understand those things that many times it is a reason to knit the pieces separately, the garment actually need the stability that gives by the seams. And think, I thought, if I do the whole big wrap-around sweater only to find that it does not draped properly. I know by bitter experience how sad it is when I after finishing something find out that it not became as expected. Perhaps it would be a good idea, for once, to do as the pattern indicated, and knit piece by piece.

But pleas don’t think that I had finished my thinking now. Noop. Because when I began to considering how terrible easy I am affected by SSS - Second-Sock Syndrome - how shouldn’t this be? The first front part would surely go like a piece of cake. The second part would probably not be that easy to start with, not to mention how much slower it would be to get it finished, as the identical mirror copy of the first part it would be. But when the second front was also finally clear and it should be time to start all over again, with the back-part, to the delusion like the other two pieces together! I got a slightly dizzy just thinking about it and could vividly imagine myself deadly sick about it when it should be time to start it. Was it really realistic to think that I should fix it, with my sensitive nerves?

Just had to think again. And then, eureka! Elizabeth Zimmermann, I just say it ... Read her Knitting Around, and take her words to you about False Seams! I was so happy when I remembered something I had read and learned and a stone fell from my chest when this vision appeared for my inner eyes. EZ argue that it was no need to sew together the pieces, you can make a fake by knitting it all together as usual but highlight the centre stitch in each side. Then once you are up at the armhole, release it those stitches, allowing / forcing it to run down to the bottom and then crochet them up the same way, but not one for each row, but first one then skip second row’s thread and crochet in the third row. In that way there will be two stitches for every three rows!

But now I was in the thinking mood, so I continued without hesitating and came up with the brilliant idea that there could be just about the same results but a lot smoother if you slip the centre stitches every two rows. So there are also two stitches per three rows or something like that, right?

Yes, it's a calculated risk that I have been thinking much too much and twisted it all up, but I'll take it! Now I have made about 5 cm of the entire cardigan, fronts and back panels all at once!

Nytt på stickorna / News at the needles

Nu är det mycket nytt på gång, och jag är nöjd och lycklig som få!

Men oj, vad självisk och eländig jag trots det känner mej, har ödslat– och kommer att ödsla ännu mer:-( – dyrbar sticktid på mej själv! Så borde det inte få gå till när det är så väldigt mycket som står på kö för att göras till alla nära och kära! Men nu är det som det är, i all sin skam. Det var en teststickning som jag bara inte kunde motstå, en kofta som var precis vad jag behöver inför våren och sommaren, när det är för varmt för jacka men för svalt för att vara utan ytterplagg helt.

Det är Sarah Barbour som designat den och nu ska jag försöka göra färdigt oket och separera ärmmaskorna från övriga delen inom en vecka ungefär. Sen är det ytterligare nån veckas tid för att komma ner till midjan och flätmönstret där. Sen är det fri tid, ingen ytterligare deadline.


Now it is a lot of new projects on the needles and I am happy as few!

But oh, how selfish and miserable I feel, I have wasted - and will spend even more! – Valuable knitting time at myself! This should really not be allowed, when it is so very much on the to-do-list for all the loved ones! But now it is as it is, in all its shame. It was a test knit project that I just could not resist, a cardigan which was exactly what I need for spring and summer, when it is too warm for a jacket but too cool to be entirely without an outer garment.

It is Sarah Barbour that is the designer and now I'll try to finish the yoke and separate the sleeve stitches from the body within a week or so. Then there is another week to get down to the waist and the cable pattern that will be there. Then it will be free time, no further deadlines.


Så har jag faktiskt kommit så långt (knappast rätt ord i och för sig) på Karins kofta att jag skrivit ut mönstret och stickat provlapp. Har tänkt lägga upp och i alla fall komma igång i kväll.

And now I finally got as far (hardly the right word in itself) at Karin's cardigan that I have printed the pattern and made the swatch. I intend to cast on and get started with it tonight.





En kappa till Poppy är också på gång och har bara ärmarna kvar. Jag gör dem på samma sätt som jag gjorde med den blå.

A coat for Poppy is also underway, and it's not much left, have just started with the sleeves. I make them in the same way as I did with the blue one.




Och hurra!!! Jag har hittat Tiinas Garnbutik som säljer Novitas garner! Ja, egentligen var den hon som hittade mej, jag har skickat ut lite trevare efter upplysningar om var de kunde tänkas finnas, och hon skickade ett mail och talade om att hon fanns och sålde en hel fantastisk jättehög med olika garner. Jag blev helt lyrisk, och var bara tvungen att beställa ett, som jag ska göra varsin uggletröja till Alex och Tristan av.

And hurray! I have found Tiina’s Yarn Shop, which sells Novita’s yarn! Yes, actually it was she who found me, I've sent out requests for information about where they could be sold, and she sent an email and said that she had an internet shop, selling those fabulous Finnish yarns. I was totally ecstatic, and just had to order some which I will make an owl sweater each for Alex and Tristan.

Lite stickat och stora nyheter / Some knitting and big news

Jag förstår inte vart tiden tar vägen. Det blir långt mellan inläggen här ibland, fast jag tycker att jag inte gör annat än skriver. Fast bara skriver gör jag nog inte, om man tänker efter. Lite tvätt och matlagning sticker jag emellan med när jag inte stickar eller är upptagen med munskänkeri. Och så läskiga jobbet, förstås. Jag har inte tid med sådana dumheter, faktiskt.

The time just flies, don’t understand where it goes. It’s quite a while between the posts here, though I think I do nothing but write. But may be not all the time. A little laundry and cooking in between when I not knit or are busy with the wine society. And the job, of course. I have no time for such nonsense, actually.





Den senaste veckan har det varit ponchostickning för hela slanten, och nu börjar den ta form. Har bara nederkanterna kvar, och så tvätt och lite lätt blockning. Färgen blev kanske lite i häftigaste laget. Jag tyckte det verkade så bra med den lila färgen mot det röda, när jag la nystat på den stickade biten, men det blev inte riktigt vad jag hade förväntat mej. Får se när den är helt klar.


The past week has been spent with poncho knitting for the whole slope, and now it’s almost done. I have only the edges left, and washing and a tiny bit of blocking. The colours are perhaps a little bit too hard. I thought it looked so well with the purple colour to the red one, when I put the ball on the knitted piece, but it didn’t turned out exactly what I had expected. Well, well, we will see when it is completely finished.





Karins kofta går sakta men säkert framåt, nu är det bara en och en halv ärm kvar innan den är mogen för att ge sej ut i stora världen. Hoppas den blir bra, tänkte att en omlottmodell skulle sitta fint nu. Den ska nämligen inte bara skyla Karin utan även Alex’ lillasyster alt –bror!!! Ja, tänka sej, våran Alex ska bli storebror! Jag har allt redan spanat in några babymönster, men har faktiskt lovat att vara lite mer återhållsam än när Alex var på gång. Det lär finnas en hel del kvar sen dess, som aldrig hanns med att använda.


Karin's cardigan is slowly but surely going forward, now it’s just one and half sleeve left before it is finished. I really hope it will fit, because I think that a wrap model would be nice now. It will not just cover Karin but also Alex's baby sister or -brother! Yes, isn’t it fabulous, our Alex will be a big brother! I have already checked out some baby patterns, but have actually promised to be a little more prudent than when Alex was expected. There are probably quite a few things left from his first year that he never had time to use.

Nu löper livet på i vanliga spår igen. Fredagens vedermödor har bleknat bort, så när som på att vi saknar bilen. Den står på verkstad för sanering, och det lär ta en eller ett par veckor innan det är klart. Röklukten börjar ge med sej, till och med i hissen har den dämpats ner. Lite senare idag ska det dessutom komma någon från saneringsbolaget och gå igenom alla våra ventiler, så det ska nog bli bra på tid och stund.

Now life goes on in the ordinary tracks. Friday's hardships have faded away, besides that we have no car for the moment. It’s away for remediation, and it will take one or two weeks before it is ready. The smell of smoke is less and less for every day here, and even in the elevator it has slowed down. Later today it will also come someone from the clean-up company and go through all of our valves, so it will probably be just fine soon enough.






Nu har jag gjort klart den fjärde och sista av tröjorna till Alex’ kompisar. Samtidigt som jag köpte garn till den förra, gula, kofta så köpte jag samma kvalité fast i orange, till den här. Det garnet – Mette från Grunnebo Garn – var inte kul då, och ännu mindre kul nu. Ärligt talat var det vidrigt, oljigt och obehagligt att sticka med och till råga på eländet luktade det illa! Har aldrig varit med om maken. Men jag gnetade på och mönstret var kul och när den väl var tvättad blev den bra mycket behagligare. Lukten är borta och den är riktigt mjuk. Fast det blir inget mer inköp av den sorten mer!

Mönstret hittade jag i Rich Designs Kids to Grown-Ups Seamless Sweaters.



Now I have finished the fourth and last of the sweaters for Alex’s friends. When I bought the yarn for the yellow cardigan, I bought the same quality but in orange, for this one. The yarn - Mette from Grunnebo Yarn - was not funny then and evens less fun now. Honestly, it was disgusting, oily and unpleasant to knit with and on top of that it smelled bad! But I went on with it, the pattern was fun and once it was cleaned, it became much more pleasant. The smell is gone and it is really soft. But I will never ever purchases that kind any more!

I found the pattern in Rich Designs Kids to Grown-Ups Seamless Sweaters.

Kul eller tråkigt / Fun or boring

Hur kan det komma sej att en del saker är så urbota tråkiga att göra, trots att de ser både kul och intressanta ut, medan andra som verkar tämligen enahanda kan vara riktigt kul att hålla på med?

Why are some projects so boring to do, although they look both fun and interesting, while others that seem rather monotonous can be really fun to work with?





Nu har jag gjort färdigt den tredje tröjan till Alex’ kompisar och den var inte kul. Grejen är att jag inte förstår varför, den gick snabbt så det var inte på grund av att jag blev uttråkad, och den ser faktiskt ganska fin ut. Men som sagt, så evinnerligt tråkig från första maskan till den sista. En liten aning har jag väl om varför, förstås. Garnet är inte kul. Mette från Grunnebo Garn, 100 % akryl. Jag vet ju att jag inte gillar det, men tjockleken passade, färgen passade, priset passade … Och mönstret – från Sandnes Mix för barn 0809 – var allt lite konstigt. Ärmarna skulle vara lika vida nertill som vid axlarna och skulle sedan dras ihop till lämpligt öppningsmått med ett band. Hur klumpigt skulle inte det bli? Det ändrade jag så de blev en halv gång smalare, men fortfarande tycker jag de är lite klumpiga för en liten tjejhandled. Likaså skulle den vara fruktansvärt vid i midjan för att vid hopsättningen mellan över- och nederdel blusa och till sist dras ihop till lämpligt mått. Ännu klumpigare! Den är ju inte tänkt att göras i något jättetunt garn precis, 22 m per 10 cm. Även här modererade jag den en del, men kunde nog ha gjort det ännu mer. Och sist men inte minst, nu vet jag att jag inte gillar att virka. Och mycket virkning blev det med kanter och hopsättning av styckena. Men den ser rätt trevlig ut, trots allt, så jag hoppas verkligen den lilla tjejkompisen kan ha den utan att se ut som en Michelingubbe.

Now I have finished the third cardigan to Alex’s friends and it was not a bit fun. The thing is that I do not understand why, it was fast done so it was not because I was bored, and it looks really nice. But as I said, so eternal boring from the first stitch to the last. Well, may be I have an idea of why. The yarn is not fun. Mette from Grunnebo Yarn, 100% acrylic. I know I do not like acrylic, but the thickness fit, the colour fit, the price fit ... And the pattern - from Sandnes Mix for children no 0809 - was a bit strange. The sleeves were mending to be as wide at the edge as at the shoulders and would then be merged into the appropriate dimensions. How clumsy would that be? I did them just about half the width from start and increased till the numbers of stitches it was mend to be, but still I think they are a bit clumsy for a little girl’s wrist. And it was just the same with the body, much wider that the top and then it was supposed to be merged with crochet stitches and at after that get a ribbon to give it the correct width. Even clumsier! The pattern asks for 22 st over 10 cm, not the thinnest of yarn. Here as well I moderated it, but I could probably have done it even more. And last but not least, now I know that I do not like to crochet. And it was quite a lot of crocheting around the edges and to merge the pieces. But it looks quite nice after all, and I really hope the little girl friend can have it without looking too much like a Michelin man.





Vad som däremot, helt emot alla odds, faktiskt är riktigt kul så är det silkekoftan till Karin. Sakta går det, och någon bra bild är helt omöjlig att få i dagsläget med rundstickan, men framåt går det, nu är det ca 15 cm kvar till nederkant och därefter ärmarna. Men garnet är hur härligt som helst att sticka i, och jag är våldsamt förtjust i den silverblå färgen.

At the other had and totally against all odds, the silk cardigan for Karin is really fun to do. The progress is quite slow, but it goes forward. Now it’s about 15 cm left to the edge of the body and then it’s “just” the sleeves left. But the yarn is so lovely and I just love the silverblueish colour! Unfortunately it’s impossible to get a good photo of it, with the circular needle holding it together.





Men nåt som är riktigt helkul att göra så är det Candle Flame till Helene. Har inte kommit så långt än, men med färgbytena och det härliga mönstret så är den verkligen en ren fröjd.

But something that is really fun to do is the Candle Flame to Helene. I haven’t don that much yet, but with colour changes and the beautiful pattern it is really a pure delight.





Ja, och så har jag satt upp mej på en teststickarlista på Ravelry, och fick för ett par dar sen förfrågan från Kim H om jag ville teststicka en poncho! Precis som om jag inte hade något annat att göra, slängde jag mej naturligtvis handlöst över det. Merparten av lämpligt garn hade jag redan, fick en obegriplig mängd över när jag gjort klart Jans röda tröja, så det var som om ödet menat att jag skulle kunna sätta igång med den på studs. Fast jag behöver ytterligare en färg, har bara inte riktigt kunnat bestämma mej för vad som kan tänkas passa. Något ljust åt beige eller grått kanske, eller kanske rent av nåt brunt. Den röda färgen är ju ganska intensiv, så det ska helst inte vara något som får den att se för hård ut i färdigt skick.


And as if I not had nothing else to do, I have joined a group of test knitters at Ravelry, and a couple of days ago Kim H asked if I would like to test knit a poncho! Of course I would! And I had quite a lot of yarn left from the sweater I did for Jan that would be just perfect. Now I just have to get some in a contrast colour, but I just can’t made up my mind. May be some light grey or beige or may be brown? I don’t want it to be too hard together. But I have to make up my mind quickly, I will need it soon.

Tro't eller ej / Believe it or not

Helt otroligt, jag kan inte fatta det, Jans tröja passar! En sån överraskning, kan knappt tro det är sant. Är det ett trendbrott, månde? Kommer det att ske igen? Ack, om det vore så väl. Nu har jag nämligen börjat på en ny kofta till Karin, den förra var inte helt perfekt, för att uttrycka det lite milt.

It’s just unbelievable, Jan’s sweater fits! What a surprise, I can hardly trust my eyes. Will it be a new trend? Oh how I hope so! Now I’ve just started with a new cardigan for Karin, the last one didn’t fit that perfect, so to speak.




Denna gång ska jag göra en omlottkofta, kanske lite flexiblare. Har hittat ett mönster på en alldeles slät sådan, som jag ska sticka i silke. Jag köpte garnet hos Sannstick, ett helt underbart sådant i silvergrått. Men det är sockgarnstunt, och masktätheten är 28 maskor och 38 varv per 10 cm, så det är ett riktigt klosterarbete. Har räknat och klurat och tror att jag kan ha den färdig till 1:e juni – vi ska träffa dem då igen – om jag stickar minst 50 gr = ca tio timmar i veckan på den. Började i måndags och har hittills hållit tidsramen.

This time I will do a wrap one, hope it will be easier to get it to fit in that way. I found such a nice pattern, a plain one to knit in silk, 28 st and 38 rows / 10 cm. Not the fastest one I can think of, but I think I will manage to finish it before we will see them next time, 1st of June, if I knit at least 50 gr = just about 10 hours per week. Started last Monday and so far I’m up with the schedule.

Men de övriga projekten får inte glömmas bort. Andra kompiströjan har en och en halv ärm nu, och därefter oket. Det bör inte ta så rysligt lång tid, tycker jag. Sen är det bara två kvar av dem.



Hästtröjan till Linnea måste också fortskrida. Är en liten bit upp i mönstret och det är ju så himla kul, även om det är lite drygare än vanlig slätstickning. Måtte jag nu klara av att inte spänna garnet för mycket, så det blir bubbligt.



But I mustn’t forget the other things I’m working at. The second sweater for Alex’s friends are almost finished, just a few rows of the second sleeve and then the yoke left. Then it’s just two more to do.

The horse sweater for Linnea has to go on as well. I’m at the yoke now and the stranded pattern. It takes its time, but it is so fun! Now I just hope that I don’t hold the yarn too stretched, so it will bubble.

Vågar jag hoppas? / Dare I to hope?

I elfte timmen blev jag klar med Helenes kofta, till och med tvättad och lite sträckt. Och tänka sej, den är lite för stor till mej! Hurra!!! Vågar jag nu hoppas på att den ska vara lagom till Helene? Under över alla under i så fall.

I morgon ger vi oss iväg till Stockholm för att tillbringa en vecka hos Ulf och Helene och på söndag kommer Karin, David och våran Alex också. Tänk att få träffa dem allihop på en gång, en sån lycka! Det är minsann inte var dag. Nu önskar vi bara att det ska bli lite fint väder, gärna några få minusgrader och snö. Det verkar tyvärr inte helt självklart, det har talats om plusgrader på väderrapporten det sista, om jag inte har fel för mej. Men det kanske jag har? Hoppas kan man ju alltid, vi har nämligen köpt en pulka till Alex, och visst vore det kul om han kunde få använda den.

Om det vill sej riktigt väl kanske jag kan få ett foto på koftan med Helene i, och kanske till och med Karin med sin på, för att inte tala om Alex med sin brandbilströja. Ska göra ett försök i alla fall. Vår kamera lever sitt eget liv, gör inte alls som jag vill. För det måste väl bero på den, det kan väl inte bero på den som bara håller i den?

In the very last minute, I finished the cardigan for Helene, it’s even washed and a little bit stretched. And believe it or not, it's a bit too big for me! Hooray! Dare I hope that it will be ok for Helene? It would be a miracle, in that case.

Tomorrow we leave to Stockholm to spend a week with Ulf and Helene, and on Sunday will Karin, David and our Alex will come, too. How lovely it will be to meet them all at the same time! It’s not very often, indede. Now, we just hope for some good weather, as a few degrees below zero and snow. It seems, unfortunately, not obvious, it has been talking about plus degrees on the last weather report. But we can still hope, because we have bought a sledge for Alex, and it would be so very fun if he could use it.

Spänningen är olidlig / The tension is excruciating

Nu är Helens kofta på upploppet, snabbt och elegant har det gått, tjockt garn och tjocka stickor, 10 m/10 cm, den är som gjort för racerfart. De sista kvällarna har jag heller inte gjort stort annat än hållit på med den, sedan jag kom på att det fanns en ärlig chans att hinna få den klar tills vi ska åka och hälsa på dem på lördag. Men - och det är ett riktigt stort men – den är mikroskopisk! Jag bestämde mej efter tältet till Karin att jag skulle gå ner en storlek, men det var inget bra beslut, verkar det som. Nu står mitt enda hopp, om än inte något stort sådant, till att det ska hända ett mirakel när jag tvättat och blockat den. Annars har plötsligt min garderob utökats med ännu ett plagg av misstag. Varför i hela världen ska det här med storlekar vara så förtvivlat svårt?



Now is Helens cardigan almost finished, fast and easy, thick yarn and thick needles, 10 st/10 cm. It has really gone in racing speed. I have hardly not done anything but knitting on with it The last evenings, since I realized that I had a fair chance to finish it until Saturday, when we will go and see them. But - and this is a really big but - it is microscopic! I decided that I would go down a size with it after finishing the “tent” for Karin, but it don’t looks like it was a good decision. Now my only hope is that it will be a miracle when I wash and block it. Otherwise I will find myself with another garment by mistakes. Some months ago I got myself a sweater that was mending for Jan but turned out too small for him after washing! Why on earth is it so hard to get the proper sizes?

Lär jag mej aldrig? / Will I never learn?

Så sitter jag här igen, med skägget i brevlådan. Karins kofta är färdig, mjuk och skön och go med ack så stor! Varför kan jag aldrig lära mej att gå ner en storlek? Det blir ju alltid för stort när jag följer givna mått, garn töjer sej, punkt slut. Ska det vara så svårt att få in i huvudet? Stackars Karin, snart ska hon bli lycklig ägare till ett hemstickat tält. På den här bilden som blev extremt dålig – telefonen ringde just när Jan skulle ta det, och när samtalet väl var slut hade inspirationen runnit av oss båda, så det fick bli som det blev - hänger den i alla fall på mej som ett tält. Fast i ärlighetens namn är Karin större än mej, och är dessutom begåvad med lite former, så den kanske inte blir fullt så stolligt på henne. Än så länge kan jag ju i alla fall hoppas.

Mönstret är från SweaterBabe och garnet är Wendy Mode Chunky, inköpt hos Modern Knitting.

Men i dag kom garnet till koftan jag ska sticka till Helene, och tänka sej, med ovanstående fadäs i färskt minne började jag på den, i en storlek mindre än vad jag tänkt från början! Måtte det nu inte gå åt tjotaheiti i motsatt riktning!

Here I am again, with a finished cardigan far too large. Will I never learn? How many times by now have I followed the measures, without thinking of that it will stretch when it’s finished? Why is it so hard to learn? Poor Karin, the happy owner to be of a home knitted tent. The photo is extremely bad, the phone rang just when Jan should take it, and when the call was over, the inspiration had left both of us, so it had to be as it was. But to be true, Karin is larger than I am, and had curves on the right places, which I don’t have, so still I can have a small hope for it.

The pattern is from SweaterBabe and the yarn is Wendy Mode Chunky, bought at Modern Knitting.

But today I got the yarn for a cardigan for Helene, and I casted on immediately – in a size smaller than I had intended to! Oh dear, hope it not will turn out too small!





Jans tröja har jag också kommit igång med, snart halvvägs till armhålan. Den tror jag faktiskt inte ska bli för stor, för redan när jag började med den insåg jag att Karins kofta nog skulle dra iväg åt det vidlyftigare hållet, så jag gick ner en storlek där också. Undrar hur det ska sluta? Sist jag skulle göra en tröja till Jan krympte den i tvätten – var alltså bomull – så den blev lagom till mej. Det skulle ju vara förargligt om den här också blir för liten. Oj, vilken vånda, tacka vet jag barnkläder, där är det bara att fräsa på, förr eller senare växer de i det.


Jan’s sweater in on its way now, soon half way to the armhole, and I don’t think that will be too large. As a matter of fact, I went down a size for that one, too, because I had realized what was going to happened with the cardigan when I started with it. Same pray, please don’t let it be too small now! Last time I did a sweater for Jan it scrimped when I washed it – it’s cotton – so it turned out to be in my size. It wouldn’t be that fun if this one became too small, too! How much more convenient it is with things for children! It doesn’t matter if it is a bit big, sooner or later they have grown in to it!

Färdig! / Finished!

Allra först måste jag tacka Pärlmudden för den fina utmärkelsen jag fått! Tusen tack, jag blir så glad! Men jag skickar den inte vidare till någon speciell, det är så otroligt många som är värd den att jag inte kan välja. Härmed går den till alla härliga bloggare som jag med så stor förtjusning följer!







Nu är brandbilströjan klar, tvättad och i alla fall tämligen slät i mönstret. Ja, jag är allt nöjd med den. Himla rolig var den att göra, och fler tröjor lär det bli med den här typen av mönstring. Men jag måste bara våga mej på att sticka alltihop som en tub och klippa upp för ärmarna. Det gick i och för sig alldeles utmärkt att dela vid ärmhålen och sticka fram och tillbaka också, men det vore väl skam att inte lära sej hur det egentligen ska gå till! Mönstret här hämtat ur Sandnes häfte Smart till barn nr 0607 och garnet jag använde var det rekommenderade Smart.

Now the fire engine sweater for Alex is finished, washed up and the bubbles are gone. I’m quite satisfied with it, and it was really fun to do. It will indeed be more sweaters with stranded knitted patters! But I have to learn to do it in the proper way, knit all as a tube and then cut up for the sleeves. It was really no problems to divide the front and back and knit the pattern back and forth, but it would be fun to learn to do it as it is meant to.






Nu är det full fart med Karins kofta. Den går framåt i tillfredsställande fart, har bara 15-20 cm kvar till nederkant. Sen ska kragen till, och det verkar inte vara något konstigt med den, och slutligen som krona på verket ska det vara ett par fickor med något mystiskt mönster. Har läst beskrivningen men fattar absolut ingenting! Men förhoppningsvis löser det sej när jag kommer så långt.


The cardigan for Karin is going on well, now it’s just about 15-20 cm left to the edge. After that the collar has to be done, and I can’t see any problems with that, but finally it is supposed to be a couple of pockets with some strange patterns. I have read the instruction and don’t understand a word of it! But hopefully I will understand it better when I’m there.

Utmärkelse, FO och nystart / Awards, FO and new start

Jag har fått en utmärkelse! Är hon inte för rar, Lupie, som gett mej den?! Men oj, nu ska jag välja ut fyra att skicka den vidare till, det som är så herrans svårt att välja. Det finns så väldigt många trevliga, roliga, fantastiskt intressanta bloggar som jag läser med stor förtjusning, så det är näst intill omöjligt att välja. Men ok, jag gör ett försök, och listar dem i bokstavsordning:

I’ve got an award! Isn’t she just too sweet, Lupie!? But oh dear, now I have to chose some others to send it forward to. It’s so hard, because it’s so many interesting, nice, fun and fantastic blogs out there, that I love to read. But ok, I’ll give it a try, and will list them in alphabetical order:

Barbro
Bianca
Eva I Stäket
Karin
Needles of Iron





Och så över till något helt annat. Ulfs kofta är klar!!! Med alla trådar fästade och alla knappar på plats. Måtte den nu passa, den förra blev inte nåt vidare.

And over to something totally different: Ulf’s cardigan is finished!!! With all the threads weaved in and all buttons sewn on. Please, let it fin now! The last one I did wasn’t any success in that way, unfortunately.





Nu är det Davids tröja som har högsta prioritet. Ja, nästan i alla fall. Våran Alex vill ha en sjal, och då är det klart att grabben ska få en sjal! Fast i och för sej är han helt tillfreds med att använda söta mors, men söta mor vill ha sin själv. Alex har kommit på att det är väldigt mysigt och skönt att sitta insvept i en mjuk och go sjal när transport medelst kärra sker. Problemet är att Karin tycker att just den sjalen gör sej väldigt bra runt hennes hals vid just de tillfällena också, så det har uppstått en intressekonflikt, så att säga. Alltså har en gul och grann och mjuk och förhoppningsvis skön rätstickad sjal påbörjats, så får vi se om den kommer att duga lika bra som den som nu används.

Now David’s sweater will get first priority. Almost, at least. Our Alex wants a shawl, and of course he will have a shawl! But seriously, he is quite satisfied with dear mother’s, but dear mother want it for herself. Alex has realised how cosy it is to be wrapped in to a soft and warm and nice shawl, when he is sitting in his pushcart. The problem is, that Karin would love to have the same shawl at the same time, so a conflict of interest as appeared, so to speak. So, now a yellow and soft and hopefully very nice shawl has been started, let’s see if it will be as good as the one they are using now.

Stora grejer på gång / Big things on the go

Det har varit lite si och så med stickningen den sista tiden, men nu är det full fart igen. Och bara stora grejer just nu, av någon egendomlig anledning.

It has been a bit so and so with the knitting lately, but now it's ful speed again. And by some strange reason it's just big things on the needles right now.



Äldst är koftan till Ulf. Ett par varv i taget, kanske kan få den färdig till jul. Den ser inte mycket ut för världen så här, men kvaliteten känns skön och förhoppningsvis kan det bli något trevligt av det. Halvvägs upp till ärmhålan på själva kroppen och nästan två tredjedelar av den första ärmen klar.

First it's the cardigan for Ulf. A few rows now and then, may be it can be finished till Christmas. It's not much to look at right now, but the quality feels very nice and hopfully it will be something nice of it. Halfway up to the armpits of the body and just about two third of the first sleeve is done.


Sen så är det tröjan till David, en crickettröja enligt konstens alla regler. Ja, nästan i alla fall, jag tänker göra raglanärmar, och det tror jag strider mot alla gänse regler. Men å andra sidan, inte tänkte väl cricketspelarna på tröjregler? De har väl fullt upp med att hålla reda på spelets märkliga regler.

Den synstarka kan kanske urskilja början på flätan i den blå randen.

Then it's the sweater for David, a cricketsweater according to all the recognized rules. Well, at least some of them. I intend to do raglan decreases for the sleeves, and I'm not quite sure is totaly correct. But at the other hand, do the cricketplayers really have rules for how the sweaters should be? Don't they need all their times to think about the strange rules of the game?

With extremely good eyes may be the cables that begins in the blue stripe will be seen.



Och sist men inte minst, min nya teststickning åt Jaquelyn. Denna gången är det den andra designen i en serie om fyra som har de fyra elementen som tema. Denna heter Aer och kommer att släppas i vinter. Fluffig är ordet, och det är Helene som ska få den, antingen hon vill eller inte.

And last but not least, my new testknitting for Jaquelyn. This time it is the second design in a serie of four, with the four elements as theme. This is called Aer and will be released next winter. Fluffy is the best word for it, and I'll do it for Helene, either she wants to or not.

OS-stickning

Jag har blivit utmanad av Carina att svara på några frågor, men jag tror faktiskt jag väntar med det ett par dar. Men det kommer!


Nu är det OS-stickningen som gäller! Och oj, vad det går undan. Det var länge sen jag stickade i något så tjockt garn, Debbie Bliss Cashmerino Aran, 18 maskor oc 24 varv per 10 cm.

En väst är det tänkt att bli, en omarbetad variant av Aleita Shell från Interweave Knits, våren -08. Trots att det är dags att gå till läskiga jobbet i morgon igen så ska det nog inte vara några problem att få den klar i tid. Och i tid betyder för mej innan utgången av nästa helg. För nästa måndag kommer Karin, David och våran favorit alla kategorier Alex hit! Och då kan man ju inte sitta och sticka hela tiden, eller hur?

Now is't the Olympic Games' knitting almost all my spare time. Will it be a new personal record? May be ...

I'm doing the Aleita Shell from Interweave Knits, spring -08, a bit modified. I use Debbie Bliss Cashmerino Aran, and it's a bit thicker than recommeded in the pattern, so I have had to do some maths about it. But it's fast done!




Innan jag satte fart på allvar med västen lyckades jag komma en bit - om än blygsam - på Ulfs kofta. Den är desto tunnare, 24 maskor per 10 cm, och attans så många fler maskor på varvet. Den ser faktiskt ganska knasig ut nu, en enda lång, knölig tarm, men förhoppningsvis blir det bättre vad det lider.

Before I started with the vest, I managed to be a bit on my way with the cardigan for Ulf. But oposit the vest, this is really thin, 24 st/ 4" in stead of 18. And it's so many more stitches every row! So far it looks quite peculiar, hopefully it will be better later on.

Lite vinsnack:

Jag fick en fråga om ekologiska viner – så glad jag blir! Det är ju högsta mode nu att värna miljön och satsa på ekologisk odlig och framställning vad gäller det mesta, och det gäller även viner.

Men där är det nog lite annorlunda än vad det gäller många andra produkter och producenter. Det är nämligen inte lika självklart att låta sina viner certifieras som ekologiska, och därmed få rätt att skriva ut det på etiketten, trots att de faktiskt är det. Certifieringen är dyr och de flesta producenter som odlar ekologiskt eller biodynamiskt – som också är mycket vanligare än vad gemene man tror – hävdar att de säljer sina viner på grund av hög kvalitet och bra smak, inte för att de skulle råka vara ekologiska. Det skulle bara driva upp priset ännu mer om de skulle låta dem certifieras.

Dessutom vill många av vinodlarna trots allt ha en liten nödutgång om skörden riskerar att slås ut på grund av extraordinära omständigheter. Då kan de, om än motvilligt, dutta på med lite äckligt konstgjort bekämpningsmedel för en gång skull, vilket de inte skulle kunna göra som certifierade.

Om någon skulle vilja läsa ytterligare lite om det här har Lars Torstensson skrivit en artikel i Enjoy Wine, som är läsvärd.

Några tips på i mitt tycke goda röda ekologiska viner:

Adobe från Chile, nr 6853, 75:-
Azabache från Spanien, nr 2708, 74:-
och sist men absolut inte minst Boira från Italien, nr 32431, 85:-

Vad gäller de vita vinerna så är Domaine de la Boissonneuse, nr 5624, min absoluta favorit, om än lite dyrare än de andra, 147:-

Som en fjäril … / Like a Butterfly …

… har jag fladdrat från den ena blomman – stickningen – till den andra de senaste dagarna. Jans (min?) tröja får ett par varvs besök nu och då, har faktiskt gjort två tredjedelar av andra ärmen.

… I’ve been flying from one flower – knitting – to another, lately. Jan’s (mine?) sweater gets a few rows now and then, so far I’ve done 2/3 of the second sleeve.





Circular Shrug är perfekt när det är något intressant på tv, den är det bara att mala på med. Ca 75 % gjort. Men tyvärr använder jag två härvor handfärgat garn och färgskillnaderna är markanta :-(! Den ena härvan är klart och tydligt brun medan den andra går mer åt orange. Fast å andra sidan verkar hela skapelsen så knasig så det är väl inte säkert det blir nån ordning med den över huvud taget.

The Circular Shrug is perfect when it’s something interesting on TV, and there I’ve done just about 75 %. Unfortynately I’m using two skeins of hand dyed yarn, and the differences between them is very distinct. One is mostly brown and the other is more orange. But at the other hand, it looks so odd so I’m not sure it will be anything of it at all.




Naturligtvis har jag inte kunnat låta bli att börja med augustisockorna i Sticka Mera's sockklubb, Spring Forward. De är skäligen enkla, snabbt som ögat går det och inte gör det saken sämre att jag tänkt dem till mej själv. Jag har den vuxna bekantskapskretsens minsta fötter, så när väl hälen var klar var det nästan dags för tåavslutningen direkt. Ja, kanske inte riktigt, men nästan … I alla fall i jämförelse med många av dem jag gjort tidigare. Så nu är första sockan klar, och så var det bara det där med att komma igång med den andra. Ska göra slag i saken alldeles strax.

Then I couldn’t resist to start with the August Socks in Sticka Mera’s sockclub, Spring Forward. They are really simple and fast done, and have just finished the first one. But I suppose it helped that they are ment for myself, and I have the smallest feet among all our adult relatives and friend. When I had done the heel it was almost time to start with the toe! Well, may be not exactly, but it felt like that compared with many of the other socks I’ve done earlier.



Så var jag ju bara tvungen att börja med koftan till Ulf, nu när garnet kommit. Cygnet Fine Wool, inköpt på Modern Knitting. Mjukt och härligt är det, så det kommer nog att vara en fröjd att jobba med. Och så har jag varit så in i bänken klurig att jag börjat med ena ärmen! Då behöver jag inte sitta där med två likadana direkt efter varandra. När den här första är klar sätter jag igång med själva kroppen, och när den äntligen är tillräckligt långt kommen för att ansluta ärmarna så har det gått så lång tid att jag inte behöver känna av SSS – Second Sleeve Syndrome! Smart, va?

And I just had to start with the cardigan for Ulf, now when the yarn has came. It’s Cygnet Fine Wool, purchased at Modern Knitting. It’s so soft and lovely, I think it will be great to work with. And now I have been so cleaver so I’ve started with a sleeve! Then I don’t have to do two just after each other. When I have done the body it will be so long since I did this first one, so I will hopefully not get the SSS – Second Sleeve Syndrome! Smart, isn’t it?



Och har ni sett den ljuvliga kanten Heléne på En till Stickblogg gjort? Frågade henne hur den gått till och den snälla människan förklarade hur det skulle gå till! Visst kryllar det av fantastiska, hjälpsamma, vänliga människor här i bloggvärlden? Men några sockor att sätta den på hade jag ju inte, däremot skulle jag just till att börja med en tröja till Alex – det var väl längesen han fick någon :-)? – och lyckades få till en sån flätanordning nere på mudden. Eller i alla fall en halv än så länge. Det var inte det optimala objektet för ett sånt experiment, det måste jag erkänna. Det bör nog vara ett något smalare arbete, 128 maskor där två garn hela tiden ska vridas om varandra blev tämligen svårhanterligt till slut, och bomullsgarn var definitivt ingen höjdare för ändamålet. Var livrädd att det skulle upplösas i intet innan resan var slut. Men för att vara ett förstlingsförsök är jag riktigt nöjd med det. Ska göra så runt ärmmuddarna och nånstans uppe mot halskanten. Men när jag är klar med det här försöket får den nog ligga till sej lite, måste försöka koncentrera mej på de andra WIP:arna.

I saw such a lovely edge at En Till Stickblogg, and when I asked Heléne how she did it I got a perfect explanation! Isn’t it marvellous how many nice, kind and helpful persons it is here in the world of blogs? I really longed for trying it, and thought it would be nice on a sweater for Alex. (Isn’t it quite a while since he got one now?) But it wasn’t the prefect thing to try it on, two threads are supposed to twist around each other, and with 128 stitches it's almost more than I can handle. But to be a first try I’m quite satisfied about it. It's just half of it so far. I will do the same around the arm cuffs and the neck edge. But it has to wait for a while, just have to concentrate at all the other things.

Och snart kommer garnet till Davids crickettröja!

And soon will the yarn for David’s Cricket sweater arrive!