Ljuset i tunneln / The light in the tunnel

Nu äntligen är jag inne på säsongens sista (???) poncho. Tristans är färdig och Poppys senaste är det inte så rysligt mycket kvar på, ungefär 5 cm – långa varv nu! – plus luvan. Den ska väl i alla fall bli klar under denna vecka om inget oförutsett inträffar.

Now at last I am at this season's final (???) poncho. Tristan’s is finished and it is not so very much left at Poppy’s last, about 5 cm - long rounds now! – plus the hood. It will in all cases be completed during that week if nothing unexpected will happened





Fast när Tristans poncho var klar var jag bara tvungen att börja med något helt annat, för mitt välbefinnandes skull. Och då blev den en tröja till Alex av restgarnerna från regnbågströjan. Nu blir inte allt det garnet använt till denna, så jag ska göra en till Tristan sen också. Garnet är Drops Safran och kvalitén är härlig till tröjor för svala sommarkvällar/tidiga höstdagar.

But when Tristan’s poncho was finished, I just had to start with something completely different, for my welfare of my knitting nerves. And then it became a sweater for Alex with left over yarns from the rainbow sweater. Now all the yarns will not be used to this, so I'll make one for Tristan, too. The yarn is Drops Safran and the quality is wonderful for sweaters for cool summer evenings / early autumn days.



Sen väntar jag bara på att Tot Topper ska släppa mönstret till en tröja med små dinosaurier på. Det ska ske någon gång under juli – augusti och den tänker jag göra till Eddie. Den lille kraken har inte fått mycket hittills. Jag missade erbjudandet att teststicka det här mönstret, var visst i London då, men snart nog så …



Then I just wait for Tot Topper to release a pattern for a sweater with small dinosaurs. This will take place sometime in July-August and I intend to do it for Eddie. The poor little one has not had much so far. I missed the offer to test knit this pattern, I was in London at the time, but soon enough...

Åter i vardagen / Back in every day life

Är nu tillbaka i hemmets lugna vrå efter några tämligen intensiva men helt fantastiska dagar hos Poppy och Eddie. Vi har hunnit med mycket, mest lekt och ätit jordgubbar men även varit på Ikea! Ja, för de flesta verkar väl inte det vara något, men nu är jag inte riktigt som de flesta när det gäller Ikea. (De som känner mej noga vet!) Det var faktiskt andra gången jag var på ett sånt ställe, första gången är väl ca 15 år sen, tror jag. Största delen av tiden tillbringade vi på barnavdelningen där det fanns en lekhörna. Mycket lekt blev det, sen gick Poppy och jag iväg för att provsitta varenda stol i barnstorlek som stod att finna! Och jag menar verkligen varenda en! Och med på denna expedition hade vi en kulram som skulle provräknas med på varje bord. Däremot fick jag tyvärr inte med mej kameran, så detta äventyr finns inte dokumenterat.

I’m now back home after some fairly intense but fantastic days with Poppy and Eddie. We have done a lot, mostly playing around and eating strawberries, but also paid a visit to IKEA! Well, for most people it wouldn’t be anything to even mention but I’m not really like most people in the case about IKEA. (Those who know me closely know!) It was actually the second time I was in such a place, the first time was about 15 years ago, I think. Most of the time we spent on the children's ward, there it was a play area. We played a lot there, then Poppy and I set off to sit in every chair in the children's size that was to be found! And I do mean every single one! And on this expedition, we had an abacus that would test counted on each table. However, I had unfortunately not the camera with me, so this adventure is not documented.





En del stickat blev det också, framför allt på resan fram och tillbaka, men även lite på kvällarna, även om gamla farmor ramlade i säng tämligen tidigt. Det som jag tog med som resestickning blev ytterligare en poncho till Poppy. Stackaren ska inte behöva vara hänvisad till den med aporna på, den kan få vara reserv även om vår Poppy var vänlig nog att godkänna den även om inte figurerna blev klassade som apor. Så långt ville hon faktiskt inte sträcka sej, men var å andra sidan inte noga med vad det annars kunde vara.

Some knits were also done, especially on the trip back and forth, but also some in the evenings, even if old grandmother fell into bed quite early. I chose another poncho to Poppy as travel knitting. Poor little one should not have to be dependent to the one with the monkeys on, it can be a reserve even if our Poppy was kind enough to accept it even if the figures not were classified as monkeys. She couldn’t really stretch herself that far, but was on the other hand not sure what it might otherwise be.









Men vad ponchos anbelangar så blir denna definitivt denna säsongens sista! Först var det den till kompisen Betty – till förvillelse lik den jag nu håller på med, bara omvända färger – så var det ap-eller-vad-det-nu-är-varianten och så en till Tristan som är så gott som klar, och så nu den här. Nån måtta på härligheten får det allt vara!



But what ponchos is concerned, this is definitely this season's last one! First it was one to her friend Betty - confusingly similar to the one I am doing now, it will just reversed colours on the body – then it was the monkey-or-what-ever-it-is-variant, one for Tristan who is almost finished and now this one. I think it’s many enough for one season.

Apdjävlar? / Monkeydevils?

Nu är ponchon till Poppy klar, men ack och ve, grann är den inte! Jan hävdar å det bestämdaste att det inte är apor som dansar runt nederkanten, det är smådjävlar! Och visst har han rätt, de är absolut mer djävulska än aplika. Men nu är det som det är, men jag ska göra en annan till henne – utan vare sig apor, djävlar eller andra dekorationer – som matchar den Eddie har ärvt. Det innebär i och för sig att jag får göra avsteg från en avgiven ed på att jag aldrig skulle göra ytterligare en i gul/grönt, men eftersom våran Poppy (eller hennes mamma!) ber så vackert och den jag just avslutat blev så eländig ska jag faktiskt göra ytterligare en. Men sen är det stopp med den varianten!

Now is the poncho for Poppy finished, but woe and horror how it looks! Jan argue vehemently that there are not monkeys who dances around the bottom, there are little devils! And of course he is right, they are definitely more diabolical than monkey like. But now it is as it is, and therefore I will do another one for her - without monkeys, devils or other decorations - that matches the one Eddie has inherited. This means in itself that I will abandon a solemn oath that I would never do another one in the yellow / green, but because our Poppy (or her mom!) asks so nicely and the one I just finished was so miserable I will actually do another. But then its stops with that colour combination!



I morgon åker jag upp till Stockholm igen, här duggar det tätt mellan resorna! Men det är så sant som det är sagt, inget ont som inte har något gott med sej. I och med att jag är sjukskriven har jag all världens tid – eller ganska gott om, i alla fall – för resor i både väster- och österled. Och så länge orken räcker så fortsätter jag att resa till mina favoriter så ofta det någonsin går. Måste ju passa behandlingar och dylikt elände, men däremellan …

Men jag ska inte bara mysa med Poppy och Eddie när jag är där, jag ska gå på kurs också! Fast det vet inte Ulf och Helene om än, trots att det är de som är tänkta som kursledare. Jag har nämligen skaffat mej en iPhone! Inte klokt vad kärringen drar på stort :-) Kul verkar den, har inte hunnit gå igenom alla finesser än, men en sak som jag vet att man kan göra men vet inte hur, det är att blogga från den. Tänkte att det kunde vara kul att kunna när man är iväg. Nyfiken på hur det går till är jag i alla fall, får se om det blir något av det. Sen finns det säkert en väldig massa finesser som jag inte ens tänker på att leta efter, så det ska också ingå i den här kursen de ska få ordna åt mej!


Tomorrow I will go to Stockholm again, it is really tightly between trips! But it is as true as it is said, nothing bad without something good with it. As I am sick, I have the entire world's time - or rather lots of, anyway - for travel in both west- and eastward. And as long as I have the strength I will continue to travel to my favourites as often as it’s possible. Have to match treatments and such misery, but in between ...

But I will not just cosy up with Poppy and Eddie when I'm there, I'll go for a course, too! Though Ulf and Helene does not know it yet, even though they are intended as course leaders. The fact is, you see, that I've got myself an iPhone! It looks very fun, has not had time to go through all the features yet, but one thing I know one can do, but do not know how, it is to blog from it. Thought it might be fun when I’m away. Curious about how it works anyway, will see if it gets any of it. Then there are surely an awful lot of features that I do not even think to look for, so that must also be included in this course they will arrange for me!

Apor / Monkeys

Nu är apeskrällena klara på Poppys poncho. Om dem tycker jag inte!!! De var rysligt våra att få till, omöjliga faktiskt, det syns klart och tydligt på bilden. Hoppas det blir något bättre efter tvätt och blockning. Järbos Tropik rekommenderas inte till flerfärgsmönster! Men innan jag insåg det, var såpass mycket gjort att jag lika gärna kunde fortsätta. Nu är det bara kapuschongen som saknas. Den ska förhoppningsvis gå snabbt och elegant, och då blir den klar i tid tills nästa utflykt. På måndag åker jag till Stockholm för att personligen få överräcka detta mästerverk till våran Poppy – hoppas hon inte dömer mej för hårt!

Now are the d…ed monkeys finished on Poppy's poncho. And I do not like them! They were awfully hard to made, impossible in fact, it can clearly be seen in the photo. Hope it gets better after washing and blocking. Järbo Tropik is not recommended for stranded patterns! But before I realized that, it was a lot done so I thought that I might as well could continue. Now it's just the hood missing. It will hopefully be fast and easy done, and that makes it finished in time for my next trip. On Monday I will go to Stockholm to personally hand over this masterpiece to our Poppy - hope she does not judge me too hard!

Svårhanterligt / Hard to handle

Just nu håller jag på med en poncho – tänka sej :-) ! – till Poppy. Samma gamla grundmönster som jag använt till alla de tidigare och dessutom samma garn, som visat sej väldigt populärt i sammanhanget. Det är Järbos Tropik, en blandning av bambu, bomull och akryl. Det är ett riktigt sommargarn, lätt och mjukt och luftigt. Men lite halt är det att jobba med, det kommer man inte ifrån, även om det inte varit något egentligt problem. Inte förrän nu. För se den här ponchon hade jag tänkt skoja till lite grand och göra ett tvåfärgat mönster runt nederdelen och det visade sej mindre kul i det här garnet. Kära nån vad det glider runt och lever sitt eget liv! Det är fullständigt omöjligt att spänna garnet jämt på baksidan, plötsligt är det centimeterlånga öglor som bara har uppstått, eller så har det dragit ihop sej motsvarande grad. Fast vanligast är, hur jag än försöker hålla igen, att garnet glider iväg och bildar detta oönskade överflöd på baksidan. Märkligt fenomen. Men nu har jag lärt mej att det inte är någon bra idé att använda silkiga, hala garner när man ska göra tvåfärgade mönster. Apropå det, på engelska heter det Stranded knitting för den här typen av mönster, men vad heter det på svenska??? Tvåfärgat mönster låter så klumpigt, visst måste det finnas något bättre ord?

Och så måste jag bara tala om att jag nu är pigg och glad och syresatt igen. Var på sjukhuset i går och kollade syresättningen av lungorna, som var så katastrofalt dålig för en vecka sen. Och se vad total vila kan åstadkomma, nu är jag på banan igen och behöver inte syrgas! Det var förmodligen fråga om utmattning, hade väl hållit på i lite för hög takt lite för länge. Men nu tar jag det så lugnt, så lugnt, och laddar upp inför nästa veckas färd till London!

Right now I'm working with a poncho – imagine! - for Poppy. Same old basic pattern that I used so many times now and also the same yarn that has turned out very well in this context. It is Järbo’s Tropik, a blend of bamboo, cotton and acrylic. It is a real summer yarn, light and soft and fluffy. But it is a bit slippery to work with, even if it not has been any real problems. Not until now. To cheer this poncho up, I intended to make a stranded pattern around the bottom and it turned out less fun in this yarn. Oh dear what it’s sliding around and live it own lives! It is absolutely impossible to tighten the yarn evenly on the back, suddenly its centimetres long loops that just occurred, or so it has pulled together accordingly. Though mostly, how hard I try to hold back, the yarn is slipping away and produces this unwanted abundance on the back. Strange phenomenon. But now I've learned that it is not a good idea to use silky, slippery yarn for stranded pattern.


And I just have to tell you that I now am happy and oxygenated again. I was at the hospital yesterday and had new tests of the oxygenation of the lungs, which was so disastrously bad a week ago. And see what a lot of rest can do, now I'm back on track and do not need oxygen! I was probably just exhausted, it had probably been a bit too much for a bit too long lately. But now I take it so calmly, so calmly, and geared up for next week's trip to London!

Äntligen, igen! / At last, again!

Äntligen, äntligen ska jag uppdatera den här stackars sidan igen. Det är fruktansvärt längesen! Men så har jag varit upptagen med annat. Var hela förra veckan i Stockholm hos våra guldklimpar Poppy och Eddie. Vädret var på det hela taget jättebra, så vi tillbringade mycket tid ute.

At last I’ll update this poor blog again. It is a terribly long time ago since last time! But I've been busy with other things. The last week I’ve been in Stockholm with our gold nuggets Poppy and Eddie. The weather was on the whole very good, so we spent much time outdoors.










Populärast alla kategorier var lekplatser med gungor och rutschbanor. Sådana kan man aldrig få för mycket av!

The most popular activities were playgrounds with swings and slides. You can never have too much of them!





Stickningen har kommit lite i kläm den här tiden, inte tu tal om saken. Men på tåget upp hann jag med lite grann på en klänning till Poppy. Det är i och för sig den som är minst angelägen för tillfället, men mest lämplig som resestickning.

The knitting has been a bit behind during this time, no doubt about it. But on the train up there I spend the time with a dress for Poppy. It is the least anxious project for the moment, but was most suitable for travel knitting.




Ponchon hade gått an också, men ville mäta den jag gjort till kompisen Betty först, trodde den skulle vara lite för stor. Men det var den inte, så när väl provningen var avklarade satte jag igång med den.

The poncho had been ok as travel knitting as well, but I wanted to measure the one I had made for Poppy’s friend Betty first, thought it would be a bit too big. But it was not, so once it was tried on I started with it. It’s much more anxious than the dress for the moment.





Jan kom upp till helgen för att vara med att leka ett litet slag, sen åkte vi hem tillsammans i söndags. Men tänk, då var jag så trött att jag just inte stickade någonting! Inte kul, har förmodligen tagit i lite för mycket. Och det har jag fått sota för sen dess, har svårt att syresätta lungorna och nu hotar doktorn med att jag kanske måste börja med syrgas i tub om det inte rätar upp sej inom en vecka. Ärligt talat, ren katastrof!!! Jag har ju tänkt åka till London den 31 maj! Ja, ja, det är bara till att försöka vila ikapp och hoppas på det bästa.

Jan came up to the weekend to play a while, too, then we went home together on Sunday. But then I was so tired that I didn’t knit anything! Not fun, have probably been a bit too active lately. And I have to pay for it now, I have difficulties to oxygenate the lungs and now the doctor is threatening with that I might have to start with oxygen in tubes unless it doesn’t straightens up within a week. Honestly, pure disaster! I'm planning to go to London the 31 May! Well, well, it's just to try to rest and hope for the best.





Väl hemma har det blivit lite mer blandad stickning. Alex' regnbågströja får sej en duvning nu och då, har nu bara ärmarna och halsringningen kvar.

Back home again it has been a bit more mixed knitting. Alex rainbow sweater is growing and now it’s just the sleeves and neckline left.





Och så har vi nu fått tillåtelse att visa teststickningen Françoise som Marjorie Dussaud designar. Det var ursprungligen tänkt att den skulle vara med i Knitty framigenom, men det blev inte så, så nu ska hon publicera det på annat sätt och under mindre hemlighetsfulla omständigheter. Det är en kortärmad jumper eller tunn kofta eller hur man nu vill ha den. Originalet har bara fyra knappar ner till under bysten ungefär, men jag ska göra knäppning hela vägen ner, för jag vill kunna använda den utan något under. Garnet jag använder är Marks & Kattens Linen, och det är första gången jag stickar i det. Inte helt angenämt, om jag ska vara ärlig, det är som att sticka med ståltråd. Förhoppningsvis blir det mjukare och följsammare efter tvätt.

And so we have now been given permission to show the so far secret test knitting Francoise, designed by Marjorie Dussaud. It was originally thought that it would be in Knitty next autumn or so, but it did not happen, so now she will publish it in other ways and less mysterious circumstances. It is a short-sleeved pullover or light jacket or however you want to call it. The original has only four buttons down to below the bust, but I will button it all the way down, because I want to use it without anything underneath. The yarn I use is Marks & Kattens Linen, and it is the first time I use it. Not entirely pleasant, if I shall be honest, it's like to knit with wire. Hopefully it will be softer and smoother after washing.

Liten uppdatering / A tiny update

Det är allt rysligt länge sen jag hade något kul stickeri att visa upp. Jag stickar och stickar, men det blir liksom inget av det, känns det som.

Men ponchon till Poppys kompis Betty är i alla fall klar. Den är väldigt stor, undrar hur stor Betty är? Nu ska jag sätta igång med varsin till Poppy och Tristan, men Poppy ska få prova den här först, jag kanske ska göra hennes lite mindre. Våran ståtliga Tristan kan nog däremot bära upp den här storleken. Men sen blir det inga fler ponchos på ett gott slag, det blir lite tradigt att göra samma sak om och om igen. Det går ju inte att göra dem på så väldigt olika sätt.

På måndag efter veckans provtagning ska jag ta tåget upp till Stockholm och hälsa på våran Poppy och Eddie! Ska stanna där hela veckan, och till helgen kommer Jan upp, så vi sen tar sällskap hem på söndagen. Det ska bli så himla kul att tillbringa en hel vecka tillsammans med dem!

It's a terribly long time since I had something knitted to show. I knit and knit, but it feels like nothing comes out of it.

But the poncho to Poppy's friend Betty is at least finished. It is very big, wonder how big Betty is? Now I will start with one each for Poppy and Tristan, but Poppy have to try this one on first, maybe I should make her a bit smaller. Our handsome Tristan could probably fill it out, He is a bit bigger. But then there will be no more ponchos for quite a while, it is a bit boring doing the same thing over and over again. It's impossible to make them in that very different ways.

On Monday after this week's sampling, I will take the train up to Stockholm and visit our Poppy and Eddie! Will stay there all week, and for the weekend Jan will come and then we’ll go back home on Sunday. It will be so much fun to spend a whole week with them!






Det som den sista tiden uppehållit mej på stickfronten är framför allt regnbågströjan till Alex. Hoppas jag inte klantar till det med storleken eller modellen, för mönstringen är jag väldigt nöjd med! Har nu kommit upp till ärmhålet, alltså ungefär två tredjedelar. Ärmarna tror jag att jag ska göra helt svarta, utan några som helst krusiduller, men ibland får jag för mej att det skulle vara trevligt med lite färg där också. Men jag vet inte riktigt hur, bara några ränder längst ner eller något mönster som går igen över hela ärmen? Ja, det är ett slag tills jag behöver bestämma mej. Fast på något sätt tilltalar den helsvarta varianten mej mest, undrar vad våran Alex skulle tycka? Fast det vet jag nog egentligen, i hans tycke kan det aldrig bli för mycket färg. Men jag har faktiskt tänkt använda alla de här rätt omfattande resterna, kompletterat med ytterligare några färger, till en vanligt randig tröja till honom sen. Där ska han förhoppningsvis få sitt lystmäte stillat!

I’m on my way with the rainbow sweater for Alex. Hope I not will mess it up with the size or model, because I’m very satisfied with the rainbow itself! I have now come to the armholes, which is about two-thirds. I think I will do the sleeves in all black, with no frills, but sometimes I think it would be nice with some colour there as well. But I do not really know how, just a few stripes at the bottom or any pattern that is repeated all over them? Well, it is a while until I need to decide. I prefer the all-black version myself, but wondering what our Alex would think? But seriously I know, in his opinion it can never be too much colours. But I was actually thinking of using all the leftovers, supplemented by some additional colours, a knit a plain striped sweater for him after this one. There he will hopefully get his fill!

Därutöver håller jag på med en teststickning som tar sin tid, inte minst för att jag var tvungen att repa upp ett par dagars arbete på grund av min egen klantighet. Det är en damtopp – till mej själv! – som stickas uppifrån och ner. Arbetet växte därför ganska rejält och halvvägs ner utefter raglanökningen tyckte jag att jag behövde byta till en längre sticka. Storlek 3 mm, inga konstigheter. Den första jag använde var en med fast kabel från Knit Pro, men nu skulle jag byta till en med lös kabel, tipparna storlek 3 mm. Inget konstigt, satte fart igen och när jag så hade stickat färdigt oket tänkte jag med att prova hela härligheten, det är ju en av fördelarna med den här typen av modell. Men det var ingen rolig syn när den kom på, den var definitivt för stor. Ja, ja, allt jag gör blir ju per automatik för stort, men ändå … kollade masktätheten, alldeles åt skogen. Men jag hade ju kollat den tidigare, eller? Jo men visst, högre upp stämde det. Det var vid stickbytet som det gick fel! Kollade storleken på stickorna igen, och kom då på att den första stickan hade lite luft runt sej i hålet på mätstickan, medan den andra var ganska trög att få in. Inte konstigt trög, men dock inte med samma luft som runt den första. Och den första var inte så liten att den gick att få in i hålet för 2,75 mm. Men denna pyttebagatell på trehundra maskor, det gör en märkbar skillnad! Och det som gör mej allra mest förundrad är att båda stickorna kommer från Knit Pro!



In addition, I’m doing a test knit that takes its time, not least because I had to rip up a couple of days of work because of my own clumsiness. It is a women’s top - for myself! - to knit top down. The rows get longer and longer and therefore, just about halfway down along the raglan increasing, I felt that I needed to change to a longer needle. Size 3 mm, no question about that. The first one I used was a fixed-cabled Knit Pro, but now I would switch to one with a loose cable, and the tips size 3 mm. Nothing strange, went on knitting again and when I had finished the yoke, I thought I should try the whole thing on, it's one of the advantages of this type of model. But it was not a nice sight when it came on, it was definitely too big. Yes, yes, everything I do is of course automatically too big, but still ... I checked the gauge and it was definitely not what I had on the swatch. But I had checked it earlier, right? Then I realized that it was when I changed the needle that it went wrong! Checked the size of the needles again, and then found out that the first needle had some air around it in the hole on the – what on earth is the English word for the thing that you check the needle size??? - while the other was rather hard to get in. But the first was not so small that it was possible to get into the hole of 2.75 mm. But this tiny trifle spread out of three hundred stitches, it makes a noticeable difference! What makes me most surprised is that both the two needles are from Knit Pro!

På gång / On its way

Nu har Tristans grodtröja varit klar ett slag men det drog ut på tiden med tvättningen. Ja, så pass att den ännu inte är riktigt torr, därför de något flammiga färgerna. Nu ska det bli spännande att se om den passar eller om den behöver ligga till sej ett slag. Lite stor ser den allt ut, men våran Tristan är inte någon liten späd planta heller. Förhoppningsvis ska de kunna hoppa runt tillsammans hela våren och sommaren, när det är lite svalt. Och det brukar det ju trots allt vara med jämna mellanrum, även om det den här sista veckan varit ren högsommarvärme.

Vart tog våren vägen, förresten? Först vinter, så smälte snön rätt snabbt även om det fortfarande var ruggigt och så inom loppet av en vecka har allt slagit ut och i panik fick sommarjackor och skor letas fram!

Now Tristan’s Frog Sweater has been finished for a while but it took its time to get washed. Yes, so long that it still not is quite dry, it’s because of that it’s slightly mottled colours. Now it will be interesting to see if it fits or if it needs to wait for a while. It looks a bit large, but our Tristan is not a small tender plant, either. Hopefully they can jump around together the whole spring and summer, when is a bit cool. And it usually is, after all, at regular intervals, although this last week has been pure summer heat.

Where did the spring goes, anyway? First winter, then the snow melted quite quickly even though it was chilly and so within a week, all in bloom and the summer jackets and shoes had to be found in panic!







Alex’ regnbågströja har nu också kommit igång. Jag gör fram- och bakstycke samtidigt, så det bara blir en sida att sy ihop, måste ju tyvärr sticka fram och tillbaka på grund av intarsiamönstret, men så här slipper jag i alla fall det tråkiga med att börja om på bakstycket och dessutom får jag ju ärmhålen på samma höjd. Förhoppningsvis kommer bågen att sluta nånstans i närheten av axeln, har räknat och räknat på varv kontra förskjutna maskor så till slut var jag alldeles förvirrad och satte igång på vinst och förlust. Nu blir det som det blir. Men en väldig massa garn i ”regnbågsfärgerna” blir det över, så sen tänker jag – tror jag nu i alla fall! – göra en vanligt randig tröja av dem. Det bör det räcka till, eventuellt plocka in ytterligare någon färg om det verkar lite för lite. På bilden ser man just inte någon skillnad mellan det blå och det gröna, men i verkligheten syns det faktiskt. Förhoppningsvis ska jag få till en bättre bild när den väl är färdig.

Alex' Rainbow Sweater has now also been started. I do the front and the back in one piece, so it just becomes one side to sew later. Unfortunately I have to knit back and forth because of the intarsia pattern, but in this way I don’t have to start all over again with the back and also I get the armholes at the same point. Hopefully the rainbow will come to the end somewhere near the shoulder. I have counted and counted rows contra how often the stitches has to move to get a proper line of the bow, so finally I was so confused so I just started, it may make or break. But a lot of yarns in "rainbow colours" will be left, so then I think – right now at least! - make a plain striped sweater of them. There should be enough, may be I have to add some more colour if it looks necessary. The picture doesn’t show any difference between the blue and the green, but in reality it is actually visible. Hopefully I'll get a better picture once it is completed.






Utöver dessa två projekt håller jag nu också på med en poncho till Poppys kompis Betty. Den stickas på rundsticka, naturligtvis, och den är nu så liten att det är omöjligt att få någon vetting bild av den. Byta till så stor att jag kunde bre ut den ordentligt hade jag ingen lust till, så valet står mellan att visa en hopplös bild, där maskorna på oket dessutom ser väldigt konstiga ut, eller ingen alls. Men varför tveka att visa en dålig bild just nu? Det har ju aldrig hindrat mej förr, precis.

Om nu någon tycker sej känna igen den här sen tidigare så ligger det nog en hel del i det. Två stycken, faktiskt. Förra sommaren gjorde jag nämligen en exakt likadan till Poppy, och sen ytterligare en i ett kinesiskt garn jag fick för ändamålet, i exakt samma färger, så den här blir den tredje. Ja, det är alltså inte jag som har dålig fantasi, det är uttalat önskemål om att den ska vara likadan som Poppys. Sen ska jag göra varsin till Poppy och Tristan, men de ska definitivt inte vara i den här färgställningen!




In addition to these two projects, I am now also working on a poncho for Poppy's friend Betty. It’s knitted on a circular needle of course, and that is now so small that it is impossible to get a proper picture of it. Switching to so much longer that I could spread it out properly didn’t sounds tempting, so I had to choose between viewing a hopeless picture (the stitches on the yoke also looks very odd) or none at all. But why the hesitation to show a bad picture right now? It has never stopped me before, has it?

If anyone thinks she recognize this from earlier, it probably is so. May be even twice, actually. Last summer I did an exactly identical to Poppy, and then another one in a Chinese yarn I got for that purpose, in the exact same colours, so this will be the third. Yes, it is not I who have a poor imagination, it is an expressed wish that it should be just as Poppy's. When this is finished I will do one each for Poppy and Tristan, but they will definitely not be in this colours!

Mest mössor / Mostly hats

Nu är det länge sen jag skrev, ska försöka sammanfatta vad som hänt under den tiden. Stickats har det gjorts, naturligtvis, och åter har jag ramlat rakt ner i mössträsket.

Now it's a while since I wrote, will try to summarize what happened during that time. Quite some knitting has been done of course, and once again I have fallen straight down into the Hat Marsh.





En Fae Folk Hat till Tristan i en mjukt och mysigt garn som heter Teddy Bear. Hoppas det ska passa unge herrn. Halsduk och vantar blev det också där, ska bara göra en liten snodd att hålla ihop vantarna med.

A Fae Folk Hat for Tristan in a soft and cozy yarn named Teddy Bear. Hope it will fit young Master. A scarf and a pair of mittens has also been done, will just add a ribbon of some kind to keep them together.





Så bad Ulf om en mössa för kommande snöskottartider. Självklart ska grabben ha en mössa! En slät och grå – fast önskemålet var svart, men nu slumpade det sej så att jag hade grått garn hemma, lämpligt för ändamålet, men inget svart – i ett alldeles vanligt basmönster från Knitter’s Handy Book of Patterns. Blev bara lite fel någonstans, den är stor som ett hus! Men nu ska han få den och få prova och tala om hur mycket för lång och för vid den är, så ska jag försöka åstadkomma något bättre innan snön lägger sej.

So have Ulf asked for a hat for the upcoming snow shoveling season. Of course the kid has to have a hat! A plain and gray - but the wish was a black one, but now I had a gray yarn at home, appropriate for this purpose, but no black - in a very ordinary basic pattern from Knitter's Handy Book of Patterns. But something went a bit wrong somewhere, it became big as a house! But now he will get it and try it on and then tell you how much too long and wide it is, and then I will try to achieve something better before the snow arrives.





Och nu äntligen har jag gjort en mössa med Jogless Stripes! Har tänkt göra det hur länge som helst, men nu är det gjort och det var ju lätt som en plätt att få ränderna att sammanfalla hur elegant som helst, utan de irriterande hoppen vid varvbyte. Den här är tänkt till Alex, men i motsats till Ulfs mössa har jag en obehaglig känsla av att den här kanske är snäppet för liten. Ja, det här med storlekar är inte lätt, har sagt det förr och lär väl upprepa det vid fler tillfällen.

And eventually I have made a hat with Jogless Stripes! Have thought of doing it forever, but now it's done and it was easy as pie to get the stripes in good lines, without the annoying jumps at the beginning of the rounds. This is supposed to be for Alex, but in contrast to Ulf's hat, I have a feeling that this might be just a bit too small. Yes, this with sizes is not easy, have said it before and will probably repeat it in many more occasions.





Det var smågrejorna, men jag har nu också fått klart den STORA ponchon till Poppy. Fotsid och grann, ska bli väldigt kul att höra hur den kommer att fungera. Önskemålet var en lång en, som lilla Poppy kunde svepas in i helt och hållet vid kortare utomhusvistelser, t ex att köra till stationen för att möta pappa eller liknande korta utflykter där ett overallspåtagande skulle ta lika lång tid som själva färden. Tanken låter bra, nu återstår som sagt att se om den fungerar i praktiken.

It was the small things, but I have now also finished the BIG poncho for Poppy. It’s in full-length and it will be really interesting to hear how it will work. The wish was a long one, that little Poppy could be wrapped in completely for short outdoor stays, such as driving to the station to meet Dad or other short excursions where dressing up in full winter dress would take longer than the journey itself. The idea sounds good, now we will see if it works in practice.






Och nu har mönstret på Jasper Hoodie Sweater släppts. Det är en tröja som jag teststickat åt Cutie Pie Design för ett slag sen. Gjorde den till Alex, och han tycker den är helhäftig med löstagbara ärmar!

And now the pattern of Jasper Hoodie Sweater is published. It is a sweater that I test knitted for Cutie Pie Design a while ago. I made it for Alex and he thinks it's so cool that the sleeves can be taken off!


Även på andra plan än stickningen händer det grejer. I fredags fick jag min första behandling med cellgift och det känns så in i hoppsan bra! Ja, att ha kommit igång med behandlingen, alltså. Två timmar med dropp, så var det klart för den gången. Har fått ett schema nu också på hur och när vad ska ske. Nu är det bara att köra på!


Even at other levels than knitting stuffs has happens. Last Friday I had my first treatment with chemotherapy and it feels so good! That is has started, I mean.. Two hours with a drip, and that was it for the time. Have got a schedule now also on how and when and what will happen. Now, just drive on!

Och så har kassan fått sej en oförhappad förstärkning! Har länge gått och sett snett på en massa konstiga guldgrejer, mestadels små men en hel del, som bara legat där och drällt till absolut ingen som helst nytta eller glädje. Så fick jag erbjudande via Buzzador att prova Guldbrev, och samlade ihop krafset och skickade in. Och med i princip vändande post fick jag tillbaka drygt 2 000:-! Tänk, det är en väldig massa garn, det!

Mest hemlisar / Mostly secrets

Dagarna rinner iväg och det händer egentligen inte så mycket. Inte ens på stickfronten finns det särskilt mycket att orda om. Det som är nytt är superhemligt, kan egentligen bara visa garnerna.

The days flews away and it don’t happens that much. There is not even much to talk about the knitting. The new projects are super-secret test knits and I can just show the yarns I use for them.





En kofta till Tristan ska det bli och som det verkar hittills, har kommit ganska precis halvvägs, så tror jag nog att det kan bli en till Poppy och rent av en till Baby Ru också, vad det lider.

This will be a cardigan for Tristan, I’m almost exactly halfway with it, and I think I will make one for Poppy and even one for Baby Roo as well, at least as it feels right now.





En tröja till Alex är också på gång. Försökte hitta så färgiga färger som möjligt, och hoppas de här ska duga. Jag tycker faktiskt att det är ännu mer av det goda i levande livet och som sagt, hoppas det är mycket nog. Våran Alex är ingen blek viol, mycket färg ska det vara, helt fina sådana också. Men det är lite klurigare att tillgodose, eftersom det skiftar väldigt ofta vad som är finast. Men som den vänliga själ han är så brukar det tas emot välvilligt, även om det ibland har kommenterats att det varit ännu finare om det varit … ja, vad som just då varit favoritfärgen.

A sweater for Alex is also in progress. Tried to find as colourful colours as possible, and hope these will do. They are a bit brighter in real life and as I said, I really hope it will be colourful enough. Our Alex is not a pale flower, the more colour the better! But it is a bit trickier to know what the favourite ones are, because it changes frequently. But as the friendly soul he is he very seldom complains, although sometimes it has been commented that it would have been even nicer if it had been in ... well, what ever was the favourite one at the moment.





Utöver dessa hemlisprojekt fortsätter jag träget med vinterponchon till Poppy. Nu har jag kommit till den punkt där jag delat den mitt fram och mitt bak och stickar var sida för sej. Så småningom ska jag sy i tryckknappar så att den går att knäppa antingen som en bautalång men dock till fasonen traditionell poncho eller så kan man knäppa ihop sidorna var för sej så det blir som ben. Ja, det är alltså tanken i alla fall, den har inte hunnit konfronteras med verkligheten än.

In addition to the secret projects, I continue assiduously with the winter poncho for Poppy. Now I’m at the point where I have divided the centre front and centre back and knit each side separately. Eventually I will sew on press studs so that it can be used as a very long but traditional poncho or close the separate parts around the legs. Well, it’s the idea, it has not faced reality yet.





Tigertröjan växer också. Känner mej riktigt nöjd så här långt, men snart, alltför snart kommer jag till den punkt där det ska avmaskas för halsen och det ska stickas fram och tillbaka. Flerfärgsstickning på baksidan är inte kul, ja det är till och med rent kusligt, vet inte riktigt hur jag ska få ihop det. Nu har jag med stor framgång praktiserat att använda kontinental och engelsk stickning samtidigt, en färg för vart sätt, men jag kan inte sticka avigmaskor på engelskt sätt!! Och hur i hela världen ska jag kunna förankra garnerna framför arbetet när jag stickar avigvarven??? Ja, ja, den dagen den sorgen, det ska väl lösa sej på nåt sätt.




The tiger sweater is also growing. I feel quite happy about it so far, but soon, but soon enough I will come the point where I have to shape the neck and work back and forth. But stranded purling on the wrong side is not anything I looks forward to, do not really know how to manage it. Now I have very successfully practiced using a combination of continental and English knitting at the same time, one colour each way, but I can not purl the English way! And how on earth am I supposed to anchor the yarn in front of work when I’m on the wrong side??? Well, well, have to wait and see, sooner or later I will find out if I can manage it.

Ilska och lycka / Happieness

Jaha, så är valet över för den här gången. Fy fa'an, kan inte säga annat. Detta är ingen politisk blogg, men det här kan bara inte passera utan att jag får lufta min frustration. Jag fattar inte att tillräckligt många låter de blå’s sköt-dej-själv-och-skit-i-andra mentalitet förleda dem en gång till! Men det finns väl tillräckligt många medelålders som fått så mycket mer i den egna plånboken, fotfarande är friska och raska och vars ungar vuxit upp och lyckats få jobb och bostad. Men hur kan man strunta i alla andra?

Ja, det är både synd och skam att de får sitta kvar men det riktigt otäcka, det som jag nästan inte kan ta till mej, är att det finns tillräckligt många här i landet som väljer brunt. De flesta är naturligtvis bara helt enkelt korkade – ursäkta! – men sen finns det nog tyvärr även en del med normalintelligens som verkligen tycker att islam är ett problem, att invandrare ställer till det, att andras kultur är mindre värd än den s k svenska. Jag vill skrika och sparka och gråta! Men förhoppningsvis visar de snart nog vad de går för och blir mosade av de övriga, förlitar mej till och med på de blå där, i alla fall vissa av dem. De har ju inte klarat kommunpolitiken nåt vidare den här gångna perioden.

Nog om detta, åter till att bli en mild och timid stickbloggare.




Karins knästrumpor är klara och de kommer nog att hålla henne varm om benen! Kanske inte så vackra, de är mest ett prov på fasonen. Tanken är väl att göra ett par snyggare så småningom. Nåt som de skotska t ex med sina flätor eller, ja nåt annat snyggt.


Karin's knee socks are finished and they will hopefully keep her warm on her legs! Maybe not that beautiful, they are mostly a test of the shape. The intention is to make a pair with a nicer pattern on, something as the Scottish ones with their braids, or something else that is neat.





Poppys poncho, den stora, varma vintervarianten växer till sej men den är långt ifrån klar än.

Poppy's poncho, the big, warm winter one grows but it is far from finished yet.





Alex’s tigertröja växer också sakta men säkert. Jag hoppas verkligen den blir så stor som det verkar nu, för den blir inte klar den här veckan heller!

Alex’s tiger sweater is also growing steadily. I really hope it becomes as big as it seems now, for it will not be finished this week either!




Snabbare går däremot Kite Jacket till Lilla Ru. Lilla Ru är våran Poppys lillebror – ja, eller syster, men visst låter det som en liten kille? – som kommer i halva februari! Tänk, fyra barnbarn inom loppet av fyra år, är man välsignad, eller …???? Helt sanslöst, hur ska jag nu kunna få tid till sockarna och tröjan till Jan? Men det får han väl förstå, att olika saker prioriteras olika, eller hur?

Garnet jag stickar Kite Jacket av fick jag förresten från Icelandic Garden Giveaway! Man kan ha tur på många sätt här i världen. Men någon vinst på Trisslotten jag köpte häromdagen var det inte, så långt sträcker sej inte turen, så de är bara att gneta vidare på jobbet, trots att jag egentligen inte har tid med sådana dumheter.

Much faster is however the Kite Jacket for Baby Roo. Baby Roo is our Poppy's little brother - well, or sister, but it sure sounds like a little guy, doesn’t it? – that is expected to arrive in mid-February! Can you imagine, four grandchildren in four years time, one is blessed, or ...???? It’s really completely unbelievable, how will I now be able to find time for socks and sweaters for Jan? But he may well understand that different things have different priorities, right?

The yarn I'm knitting Kite Jacket with is a giveaway from the Icelandic Garden Giveaway! You may be lucky in many ways in this world. But it was nothing at the lottery I bought the other day, so I suppose I have to continue to go to work although I do not really have time for such nonsense.

Ja ...? / Well ...?

Som jag tidigare berättat har jag fått garn från en kinesisk garnproducent som heter Shokay, som jag nu har stickat en babyponcho av. Den ligger nu helt klar och väntar på att bli ivägskickad. Garnet är bara så härligt och jag fick tre, nästan fyra hg över att använda för eget bruk. Varmt och klifritt, som gjort för små känsliga favoritpersoner. Synd bara att nästan alltihop är grönt, hade varit roligare med lite mer olika. Fast det kunde varit värre, tänk om allt varit rosa eller orange?

As I said earlier, I received some yarns from a Chinese yarn producer named Shokay, which I have knitted a baby poncho of. It is now completely finished and waiting to be sent away. The yarn is just so lovely and I had three, almost four hg over for my own use. Hot and tickle free, just as made for small favorite people. Unfortunately almost all of it is green, would have been funnier with a bit different colours. Though it could have been worse, what if everything was pink or orange?

.........



Till Poppy / For Poppy


Till Alex / For Alex



Till Tristan / For Tristan


Ett mössträsk dök upp framför mej på min vandring genom sticklivet. Att vända åter var inget alternativ och att gå runt verkade ogörligt. Alltså återstod inget annat än att ta ett djupt andetag och med försiktiga steg ge sej ut i det. Första delen av träsket bestod enbart av balaklavor.


A while ago a hat swamp appeared in front of me on my journey through the knitting life. Turning back was not an option and to go around seemed impossible. Thus, remained nothing more than to take a deep breath and with careful steps go out in it. The first part of the swamp consisted solely of Balaclavas.

.............



Till Lilla Ru :-)))!!! / For Baby Ru :-)))!!!


Till vännen Timothy / For our friend Timothy

Tre stycken lyckades jag övervinna innan jag kunde vandra vidare och på min färd klarade av både en No-Tie och en liten Fae Folk Cap.


I managed to complete three of the kind before I could go. Next task on my journey was a No-Tie and a little Fae Folk Cap.

............


Båda dessa var mycket små och lättforcerade med strax därpå dök en teststickning upp i min väg, en Ladder Success Hat. Lite större och mer komplicerad men med oanad styrka lyckades jag övervinna även denna. Men ack, jag trodde jag var framme, men ännu en balaklava väntar på att bli övervunnen, och minsann är det inte en liten luva också som ligger där och måste passeras innan jag är uppe på fast mark igen.


Both of them were very small and easily finished but shortly thereafter came a test knit up on my path, Ladder Success Hat. A bit larger and more complicated, but with unexpected strength I managed to overcome even this. Then I thought I eventually was ahead, but there is still a balaclava waiting to be conquered, and probably another simple baby hat has to be done before I'm up on solid ground again.

................





När jag väl tagit mej ur detta träsk ska jag på allvar ta itu med en ny poncho till Poppy. En varm vintervariant att ha vid tillfälliga i- och urstigningar i bilen. Tjock, varm, möjlig att ha i bilstol och kärra, heltäckande men smidig. Nåt att fundera på. Fast jag har en – som vanligt! – lysande idé, nu ska vi bara se om verkligheten, denna bistra följeslagare i livet, tycker detsamma.


Once I’m out of this quagmire, I will seriously concentrate on a new poncho for Poppy. A warm winter variant for fast entries and exits of the car. Heavy, warm, able to wear in the car seat and push chair, covering but flexible. That’s really something to think about. But I have one - as usual! - brilliant idea, now let's just see if reality, this grim companions in life, thinks the same.

............





Men knästrumporna till Karin växer snällt!


But the knee socks for Karin growing nicely!

Bara en till ... / Just one more ...

Se en sån fin teckning jag fick i mobilen igår! Visst är han duktig, våran Alex? / Look such a lovely sketch I got in my mobile yesterday! Isn't he cleaver, our Alex?






Jag har länge, länge tänkt att jag skulle göra något av alla sockgarnsrester, och då företrädesvis något filtaktigt. Dominorutor har med tiden vuxit sej starkare och starkare i mitt medvetande som lämplig teknik för dylikt projekt och i dag, mitt emellan vantarna och ponchon (se förra inlägget), gjorde jag slag i saken. Fram med lämpliga garnrester – tog faktiskt bara fram påbörjade nystan, alla helt orörda fick ligga kvar i lådan – och tänkte jag skulle kolla hur stor en ruta skulle bli med ett visst antal maskor. Bestämde mej för att börja med 31 maskor. Det blev alldeles lagom, tyckte jag, ca 5 cm i kvadrat. Lysande, nu när det var konstaterat skulle jag återgå till vantarna och ponchon. Men bara en till, för att se hur det skulle ta sej ut. Och en till, och en till … Såna här projekt är livsfarliga!

I have for a long, long time been thinking about doing something of all left over sock yarns, and then preferably something as a blanket. Domino squares has over time grown stronger and stronger in my mind as the appropriate technology for such a project and today, right between the mittens and the poncho (see last post), I decided to give it a try. Picked out leftovers from the stash and thought I'd check out how big a square would be with a certain number of stitches. Decided to start with 31 stitches and it turned out to be just as I wanted, about 5 cm2 (2”2). Brilliant, now that it was found out I could return to the mitten and the poncho. But just one more square, to see how it would be together. And another one and one more ... these kinds of projects are deadly!





Men efter tolv rutor fick jag stopp på mej och har faktiskt under dagen kommit en bra bit på ponchon också. Nu ska jag bara skriva rent mönstret och lägga ut för teststickning på Ravelry.


But after twelve squares I was forced myself to stop and have actually during the day done a bit at the poncho too. Now I just have to write the pattern and get it test knitted at Ravelry.

Spännande / Exciting

Nu har det kört ihop sej, och jag är lycklig som ett litet barn på julafton! Dagen började bra i och med att det är ”varannan onsdag” och jag är ledig. Och denna ledighet tänkte jag faktisk ägna åt lite praktiskt stickarbete – häpna månde världen!

It’s quite a lot now, and I'm as happy as a little kid on Christmas Eve! The day began well, it is "every other Wednesday" today and I off work. And I actually had intended to spend some hours with practical knitting work – believe it or not!





Och då var det vantarna som jag funderar på om jag kan få ihop ett mönster till, som jag inte längre kunde avhålla mej från att börja med. Dubbelstickade ska de bli, inte i något särskilt mönster utan nu först ska jag bara kolla hur tekniken fungerar i vantar, men tror att de kan bli riktigt varma och goa för snöskottning och dylika aktiviteter. Jättespännande, stickade på så det glödde, hur kul som helst och tyckte jag fick riktigt bra grepp om tekniken. Men så kom posten! Och inte var det vilken post som helst, utan en avi för att avhämta ett stort, bulligt, gulligt garnpaket. Ledsen, vantarna, men det blev ett snabbt släpp och ett rus iväg för att hämta godsakerna.

And there was the idea about the mittens I’m considering trying to make a pattern for. I just couldn’t resist it anymore. They will be double-knitted with no particular pattern, but for now I just want to see how the technology works with mittens. But I think they can be really warm and cosy for snow shovelling and similar activities. It was really exciting and fun and I thought I got a really good grasp of the technology. But then the mail came! And it was not just any mail, it was a dispatch note about a large, bulky, lovely yarn packages! Sorry mittens, I just had to drop you and hurry goes to get the goodies.



Färgerna är bara så fel, ska försöka få en bättre bild om några dagar / The colours are just so wrong, I will try to get a better photo in a few days time.


Jag anade vad det var och mycket riktigt, en hel hög ljuvlig jak/bambu-garner från Shokay. De har ett par olika garner som tillverkas i Kina av just jak och bambu och nu söker de mönster som kan tänkas passa dessa garner, för att ge ut i en bok. Och det är alltså det som det här handlar om. Jag ger dem mitt ponchomönster och åtar mej samtidigt att i deras garn sticka upp ett exemplar av sagda och som tack får jag dubbla mängden mysigt, gosigs, lyxigt garn! En helt ok avtal vad mej anbelangar, för jag måste erkänna att jag är lite (läs jättemycket!) stolt över att de vill ha mitt mönster och garnet jag får är inte vilket vardagsgarn som helst. Inte köper jag normalt garn för $24 hektot.

Så där är jag nu, som åsnan mellan hötapparna.

I guessed what it was and there it was, a bunch of lovely yak / bamboo yarns from Shokay. They have a couple of different yarns produced in China by just yak and bamboo, and now they are looking for patterns that will fit these yarns, to be published in a book. And that’s what this is about. I give them my poncho pattern and will also knit such a poncho in their yarn, and as a thanks, I will get the double amount of their cosy, luxurious yarn! A deal that is totally ok with me, I must confess that I am a bit (read very much!) proud that they want my pattern and their yarn is not an everyday yarn for me. I normally don’t buy yarn for $ 24 per 100 gr.

So there I am now, just as the donkey between two piles of hay.