På gång / On its way

Nu har Tristans grodtröja varit klar ett slag men det drog ut på tiden med tvättningen. Ja, så pass att den ännu inte är riktigt torr, därför de något flammiga färgerna. Nu ska det bli spännande att se om den passar eller om den behöver ligga till sej ett slag. Lite stor ser den allt ut, men våran Tristan är inte någon liten späd planta heller. Förhoppningsvis ska de kunna hoppa runt tillsammans hela våren och sommaren, när det är lite svalt. Och det brukar det ju trots allt vara med jämna mellanrum, även om det den här sista veckan varit ren högsommarvärme.

Vart tog våren vägen, förresten? Först vinter, så smälte snön rätt snabbt även om det fortfarande var ruggigt och så inom loppet av en vecka har allt slagit ut och i panik fick sommarjackor och skor letas fram!

Now Tristan’s Frog Sweater has been finished for a while but it took its time to get washed. Yes, so long that it still not is quite dry, it’s because of that it’s slightly mottled colours. Now it will be interesting to see if it fits or if it needs to wait for a while. It looks a bit large, but our Tristan is not a small tender plant, either. Hopefully they can jump around together the whole spring and summer, when is a bit cool. And it usually is, after all, at regular intervals, although this last week has been pure summer heat.

Where did the spring goes, anyway? First winter, then the snow melted quite quickly even though it was chilly and so within a week, all in bloom and the summer jackets and shoes had to be found in panic!







Alex’ regnbågströja har nu också kommit igång. Jag gör fram- och bakstycke samtidigt, så det bara blir en sida att sy ihop, måste ju tyvärr sticka fram och tillbaka på grund av intarsiamönstret, men så här slipper jag i alla fall det tråkiga med att börja om på bakstycket och dessutom får jag ju ärmhålen på samma höjd. Förhoppningsvis kommer bågen att sluta nånstans i närheten av axeln, har räknat och räknat på varv kontra förskjutna maskor så till slut var jag alldeles förvirrad och satte igång på vinst och förlust. Nu blir det som det blir. Men en väldig massa garn i ”regnbågsfärgerna” blir det över, så sen tänker jag – tror jag nu i alla fall! – göra en vanligt randig tröja av dem. Det bör det räcka till, eventuellt plocka in ytterligare någon färg om det verkar lite för lite. På bilden ser man just inte någon skillnad mellan det blå och det gröna, men i verkligheten syns det faktiskt. Förhoppningsvis ska jag få till en bättre bild när den väl är färdig.

Alex' Rainbow Sweater has now also been started. I do the front and the back in one piece, so it just becomes one side to sew later. Unfortunately I have to knit back and forth because of the intarsia pattern, but in this way I don’t have to start all over again with the back and also I get the armholes at the same point. Hopefully the rainbow will come to the end somewhere near the shoulder. I have counted and counted rows contra how often the stitches has to move to get a proper line of the bow, so finally I was so confused so I just started, it may make or break. But a lot of yarns in "rainbow colours" will be left, so then I think – right now at least! - make a plain striped sweater of them. There should be enough, may be I have to add some more colour if it looks necessary. The picture doesn’t show any difference between the blue and the green, but in reality it is actually visible. Hopefully I'll get a better picture once it is completed.






Utöver dessa två projekt håller jag nu också på med en poncho till Poppys kompis Betty. Den stickas på rundsticka, naturligtvis, och den är nu så liten att det är omöjligt att få någon vetting bild av den. Byta till så stor att jag kunde bre ut den ordentligt hade jag ingen lust till, så valet står mellan att visa en hopplös bild, där maskorna på oket dessutom ser väldigt konstiga ut, eller ingen alls. Men varför tveka att visa en dålig bild just nu? Det har ju aldrig hindrat mej förr, precis.

Om nu någon tycker sej känna igen den här sen tidigare så ligger det nog en hel del i det. Två stycken, faktiskt. Förra sommaren gjorde jag nämligen en exakt likadan till Poppy, och sen ytterligare en i ett kinesiskt garn jag fick för ändamålet, i exakt samma färger, så den här blir den tredje. Ja, det är alltså inte jag som har dålig fantasi, det är uttalat önskemål om att den ska vara likadan som Poppys. Sen ska jag göra varsin till Poppy och Tristan, men de ska definitivt inte vara i den här färgställningen!




In addition to these two projects, I am now also working on a poncho for Poppy's friend Betty. It’s knitted on a circular needle of course, and that is now so small that it is impossible to get a proper picture of it. Switching to so much longer that I could spread it out properly didn’t sounds tempting, so I had to choose between viewing a hopeless picture (the stitches on the yoke also looks very odd) or none at all. But why the hesitation to show a bad picture right now? It has never stopped me before, has it?

If anyone thinks she recognize this from earlier, it probably is so. May be even twice, actually. Last summer I did an exactly identical to Poppy, and then another one in a Chinese yarn I got for that purpose, in the exact same colours, so this will be the third. Yes, it is not I who have a poor imagination, it is an expressed wish that it should be just as Poppy's. When this is finished I will do one each for Poppy and Tristan, but they will definitely not be in this colours!

Tuffa tröjor / Cool sweaters

Nu är det mest roligheter på gång. Kan väl behövas i vintermörkret? Hoppas i alla fall att de ska falla ungfolken i smaken, när de väl är klara, de här tröjorna som nu är på gång.

Now it is the mostly funny things on the needles. Suits fine in the winter darkness, doesn’t it? I hope at least that they will be well accepted, once they are completed, these sweaters that now are in progress.





Först ut och längst kommen är en kanintröja till Poppy. Snart klar, saknas bara halskant och kaniner på magen som skall broderas dit. Hur nu det ska gå till, broderi är inte min bästa gren. Men jag ska göra så gott jag kan och hoppas på att lurvgarnet det ska göras i villar bort ojämnheter och andra tillkortakommanden. Och våran Poppy är så snäll så hon anklagar inte gamla farmor om det inte är helt perfekt, tack och lov!

The first one is a bunny sweater for Poppy. Soon finished, lacking only the neck edge and the rabbits that will be embroidered on the stomach. How now that will be done, embroidery is not my best subject. But I will do my best and hope that the shaggy yarn it will be done with will hide imperfections and shortcomings. And our Poppy is so kind, so she will not blames old grandmother if it is not absolutely perfect, thank goodness!






En lite tuffare historia är på gång till Tristan. En stor dinosaurie på magen, skulle det kunna vara något? Tyvärr valde jag nog gnuttan för mörka färger, är inte helt nöjd med resultatet, men nu är det som det är och får bli bättre en annan gång. Mönstret är gjort med intarsiateknik och stickas därmed fram och tillbaka. Tänk på det, Tristan, vad jag gör för din skull! Jag som skyr ihopsömnad som pesten, har nu helt frivilligt givit mej in på detta! Jag vet, det finns ett sätt att sticka intarsia runt, men jag tyckte det verkade lite knöligt, tror jag ska öva på det med ett mindre projekt. Har just börjat på bakstycket nu och måste erkänna att det känns väldigt konstigt. Kan inte komma på när jag sist gjorde en tröja som skulle sys ihop.

A bit cooler stuff will be made for Tristan. A large dinosaur on the stomach, could it be something? Unfortunately I probably have choose a pinch of dark colours, are not completely satisfied with the results. But now it is as it is and may be better one another time. The pattern is made with intarsia technique and is because of that knitted back and forth. Think about that, Tristan, what I do for you! I, who shun sewing together like the plague, have now completely voluntarily chosen to do this! I know, there is a way to knit intarsia in the round, but I thought it seemed a little awkward, think I'm going to practice it with a smaller
project. Have just started on the back now and must admit it feels very strange. Can’t remember when I last made a sweater that would be sewn together.





Även Alex ska få en dinosaurietröja, men den har inte kommit så långt än. Mönstret kommer inte förrän uppe i ärmhöjd. Även där är jag rädd att jag valt lite för mörka färger, vet inte vad som plötsligt farit i mej.

Alex will also get a dinosaur sweater, but it has not gotten that far yet. The pattern will not be done until halfway the armhole. Even here I am afraid I chose a bit too dark colours, do not know what suddenly happened.





Och faktum är att jag faktiskt stickat en klänning till Poppy, men glömde ta ett kort på den innan jag skickade iväg den! Osedvanligt fånigt, men sånt händer. Däremot har jag fångat ett par halvfärdiga knästrumpor till Karin på bild.

And the fact is that I actually have knit a dress for Poppy, too, but forgot to take a picture of it before I sent it! How extraordinary silly, but these things happen. However, I caught a picture of a semi-finished pair of knee socks for Karin.



Ja, i många kommentarer har det konstaterats att jag tycks hinna med en hel del. Stämmer nog och har sina randiga skäl. Först och främst är det trots allt mest tämligen små grejer jag gör, det finns ju en sån obegriplig mängd roliga saker till småfolk och dessutom växer de ju ur det de får och då måste det ju kompletteras, eller hur? Och så är jag ju sjukskriven. Det är så sant som det är sagt, inget ont som inte har något gott med sej, jag har hur många sticktimmar som helst per dygn till mitt förfogande. Så det kan bli, tur att man inte är intresserad av tyngdlyftning!



Well, in many comments it has been considered that I seem to knit a lot. True enough, but it has its reasons. First and foremost, it is after all mostly pretty small stuff I do, there's such a lot of fun things for the youngest among us and they are growing out of what they get faster than it takes to knit them and then you have to replace them, right? And so, I'm sick. It is as true as it is said, every cloud has a silver lining with it, and I have now so many more of knitting hours a day at my disposal than a healthy working person. What a luck that I not am interested in weightlifting!