Dino's

Nu har jag äntligen gjort klart dinosaurietröjan och medhörande mössa till Alex. De ligger på tork nu, får se om de hinner torka i tid för att gå iväg med posten i morgon. Inte helt säker, och går inte det får de ligga till sej här en vecka. På tisdag morgon åker vi nämligen till Stockholm för att hälsa på våran Poppy och lillebror Edward. Eller Eddie som jag nog tror att det blir, lite lättare och mjukare till en sån liten parvel. Kommer hem nästa lördag.

Till resestickning ska jag ha en kofta till Poppy, en hemlig teststickning för CutiePieDesign. Och som reserv – en sån kan väl knappast vara utan? – får det bli ett par booties till Eddie. Håller också på med en kanin till honom, men den är i alltför många olika delar för att vara bra att ta med, så den får allt ligga till sej här hemma. Fast tänk om det inte räcker? Kanske bäst att packa ner garn och stickor till ett par sockar, om det skulle krisa till sej. Ja, jag vet, naturligtvis blir det inte många minuters stickning per dag när vi väl är där, med det är allt en ryslig massa timmar i bilen och det är allt bäst att gardera sej för alla eventualiteter.

Now I've finally finished the dinosaur sweater and hat for Alex. They lie out to dry now, will see if they will be dry in time to send away with the mail tomorrow. Not quite sure, and if not the have till next week. On Tuesday morning we will go to Stockholm to visit our Poppy and baby brother Edward. Or Eddie that I think it will be, a bit little lighter and smoother for such a small one. Coming home next Saturday.

For travel knitting, I have a cardigan for Poppy, a secret test knitting for CutiePieDesign. And as a reserve - you can hardly be without such, can you? - may be a pair or booties for Eddie. I’m also working with a rabbit for him, but it is in too many different parts to be good to bring with me, so it have to stay at home. Though what if it is not enough? Maybe best to pack yarn and needles for a pair of socks, if it will be crisis. Yes, I know, of course it will not be many minutes of knitting a day when we get there, but it's an awful lot of hours in the car and it's best to be safe than sorry!

Framåt / Forward

Det rör på sej bland stickor och nystan. Har fått klart en del grejer, och det som gläder mej allra mest är att jag äntligen är klar med de broderade kaninerna på Poppys tröja. Om broderade kaniner tycker jag inte, i synnerhet inte när de är broderade i pälsgarn! Nu är eländet ivägskickat och jag vill inte höra ett ont ord om dem! Jag skulle inte ha några som helst problem med att sticka en sådan tröja en gång till, men då kommer kaninerna att stickas i en lång rad runt hela tröjan, i stället för blomsterraden.

It’s moving among the yarns and the needles. I have finished some things and what pleases me most is that I finally finished the embroidered rabbits on Poppy's sweater. I do not like embroidered rabbits, especially when they are embroidered in fur yarn! Now the misery is sent away and I do not want to hear a bad word about them! I would not have any problem with knitting such a sweater again, but then the rabbits will be knit in a long line around the body, instead of the flowers line.






Betydligt lugnare för nerverna var dinosaurietröjan till Tristan. Lite i mörkaste laget, tyvärr, hoppas den inte kommer att upplevas som alltför dyster och tråkig.

Significantly quieter for the nerves were the dinosaur sweater for Tristan. It turned out a bit too dark, unfortunately, hope it not will be perceived as too gloomy and dull.



I den trilogin är det nu bara Alex’ dinosaurietröja kvar, och där har jag just precis börjat med mönstret. Återkommer med bild när det finns något att visa.

In this sweater trilogy, it is now just Alex's dinosaur sweater left and there I have just started with the pattern. Will be back with pictures when there is something to show.








Våran Poppy ska bli storasyster i nästa vecka, och då vore det väl lämpligt med en alldeles egen liten baby? En sån är också på väg, och lite extrakläder har det blivit till den också.

Our Poppy will be big sister next week, and then it would be quite appropriate to get a very own little baby, wouldn’t it? One is on the way, and has some extra clothes with him as well.



Jag har alldeles nyss börjat på en ny teststickning, en helt och hållet opraktisk tröja till Poppy, enbart för syn skull men för övrigt totalt meningslös. Spetsmönstrad mohair till en ettåring? Inte något förstaval när det gäller skötsel, men visst kan man väl få ha lite flärd också? Men den får vänta lite till med att visas upp, har som sagt just bara börjat.



I have only just begun with a new test knitting, a totally impractical sweater for Poppy, just for sight's sake, but otherwise totally useless. Lace-patterned mohair to a one year old? Not a first choice in terms of management, but of course you could get a little vanity too? But it will have to wait a bit to show, as I said I have just only begun with it.






Och sist men inte minst, tusen tack Manduzana för den fina awarden! Men jag bryr mej inte om att skicka den vidare till någon speciell, kan inte välja ut några av alla mina favoritbloggar, se den långa listan här till vänster!

Tuffa tröjor / Cool sweaters

Nu är det mest roligheter på gång. Kan väl behövas i vintermörkret? Hoppas i alla fall att de ska falla ungfolken i smaken, när de väl är klara, de här tröjorna som nu är på gång.

Now it is the mostly funny things on the needles. Suits fine in the winter darkness, doesn’t it? I hope at least that they will be well accepted, once they are completed, these sweaters that now are in progress.





Först ut och längst kommen är en kanintröja till Poppy. Snart klar, saknas bara halskant och kaniner på magen som skall broderas dit. Hur nu det ska gå till, broderi är inte min bästa gren. Men jag ska göra så gott jag kan och hoppas på att lurvgarnet det ska göras i villar bort ojämnheter och andra tillkortakommanden. Och våran Poppy är så snäll så hon anklagar inte gamla farmor om det inte är helt perfekt, tack och lov!

The first one is a bunny sweater for Poppy. Soon finished, lacking only the neck edge and the rabbits that will be embroidered on the stomach. How now that will be done, embroidery is not my best subject. But I will do my best and hope that the shaggy yarn it will be done with will hide imperfections and shortcomings. And our Poppy is so kind, so she will not blames old grandmother if it is not absolutely perfect, thank goodness!






En lite tuffare historia är på gång till Tristan. En stor dinosaurie på magen, skulle det kunna vara något? Tyvärr valde jag nog gnuttan för mörka färger, är inte helt nöjd med resultatet, men nu är det som det är och får bli bättre en annan gång. Mönstret är gjort med intarsiateknik och stickas därmed fram och tillbaka. Tänk på det, Tristan, vad jag gör för din skull! Jag som skyr ihopsömnad som pesten, har nu helt frivilligt givit mej in på detta! Jag vet, det finns ett sätt att sticka intarsia runt, men jag tyckte det verkade lite knöligt, tror jag ska öva på det med ett mindre projekt. Har just börjat på bakstycket nu och måste erkänna att det känns väldigt konstigt. Kan inte komma på när jag sist gjorde en tröja som skulle sys ihop.

A bit cooler stuff will be made for Tristan. A large dinosaur on the stomach, could it be something? Unfortunately I probably have choose a pinch of dark colours, are not completely satisfied with the results. But now it is as it is and may be better one another time. The pattern is made with intarsia technique and is because of that knitted back and forth. Think about that, Tristan, what I do for you! I, who shun sewing together like the plague, have now completely voluntarily chosen to do this! I know, there is a way to knit intarsia in the round, but I thought it seemed a little awkward, think I'm going to practice it with a smaller
project. Have just started on the back now and must admit it feels very strange. Can’t remember when I last made a sweater that would be sewn together.





Även Alex ska få en dinosaurietröja, men den har inte kommit så långt än. Mönstret kommer inte förrän uppe i ärmhöjd. Även där är jag rädd att jag valt lite för mörka färger, vet inte vad som plötsligt farit i mej.

Alex will also get a dinosaur sweater, but it has not gotten that far yet. The pattern will not be done until halfway the armhole. Even here I am afraid I chose a bit too dark colours, do not know what suddenly happened.





Och faktum är att jag faktiskt stickat en klänning till Poppy, men glömde ta ett kort på den innan jag skickade iväg den! Osedvanligt fånigt, men sånt händer. Däremot har jag fångat ett par halvfärdiga knästrumpor till Karin på bild.

And the fact is that I actually have knit a dress for Poppy, too, but forgot to take a picture of it before I sent it! How extraordinary silly, but these things happen. However, I caught a picture of a semi-finished pair of knee socks for Karin.



Ja, i många kommentarer har det konstaterats att jag tycks hinna med en hel del. Stämmer nog och har sina randiga skäl. Först och främst är det trots allt mest tämligen små grejer jag gör, det finns ju en sån obegriplig mängd roliga saker till småfolk och dessutom växer de ju ur det de får och då måste det ju kompletteras, eller hur? Och så är jag ju sjukskriven. Det är så sant som det är sagt, inget ont som inte har något gott med sej, jag har hur många sticktimmar som helst per dygn till mitt förfogande. Så det kan bli, tur att man inte är intresserad av tyngdlyftning!



Well, in many comments it has been considered that I seem to knit a lot. True enough, but it has its reasons. First and foremost, it is after all mostly pretty small stuff I do, there's such a lot of fun things for the youngest among us and they are growing out of what they get faster than it takes to knit them and then you have to replace them, right? And so, I'm sick. It is as true as it is said, every cloud has a silver lining with it, and I have now so many more of knitting hours a day at my disposal than a healthy working person. What a luck that I not am interested in weightlifting!

Nytt år / New Year

Nytt år, nya föresatser, förhoppningar, önskningar … Jag gillar nyår, det lovar allt, till intet förpliktigande.

Min föresats inför det nya året är att bli frisk, i alla fall åter till samma nivå jag var för ett år sen. Precis som ny är kanske lite övermaga att förvänta sej.

New Year, new intentions, hopes, wishes ... I like the New Year, it promise everything, without any formal.

My intention for the New Year is to get well again, anyway back to the same level I was a year ago. Just as new is perhaps a bit presumptuous to expect.






Så ska jag bli jätteduktig på att sticka sockar! Har anmält mej till Year of Stash Socks, en Ravelrygrupp som får tre nya sockmönster varje månad att välja mellan och ska förhoppningsvis även sticka ett av paren. Och det ska ske med garn som redan finns, man ska alltså inte under några förhållanden köpa nytt! För januari var det första ett mönster från en bok jag inte har och inte har lust att köpa, det andra skulle ha en stickfasthet av 20 maskor per 10 cm och något sådant sockgarn hade jag inte! Konstigt, livet är verkligen fullt av överraskningar. Så det fick bli det tredje, ”Vanilla Sock” som om jag förstått saken rätt kommer att bli ett stående inslag. Rakt upp och ner i slätstickning, punkt slut, bara för att alla ska kunna göra ett par inom gruppen varje månad. Har inte kommit så långt än, men om inte alltför mycket annat kommer i vägen ska det inte vara några problem att bli klar med dem. Har tänkt att David ska få de här med. Sen får jag kolla upp behovet hos övriga nära och kära, inför kommande månader.

So I'm going to be really good at knitting socks! I have joined Year of Stash Socks, a Ravelry group where you will receive three new sock patterns each month to choose from and will hopefully knit a pair of them. And it should be done with yarn from the stash, one should not, under any circumstances, buy any new! In January the first pattern was from a book I don’t have and not want to buy, the other had a gauge of 20 stitches per 10 cm and I had no such sock yarn! Strange, life is indeed full of surprises. So it got to be the third, "Vanilla Sock” as if I understood correctly, will be there as a safety line every month. Straight in stockinette stitches so everyone will be able to make a pair in the group each month. Have not get that far yet, but if not too many other things get in the way it should be no problem to finish them in time. I think David will get these, too. Then I will check up on the needs from the other in the family before the coming months.





Men det är det där med saker som kommer emellan. Förutom de här planerade sockarna har jag helt enligt planerna kommit igång med en kofta till Poppy. Har till och med kommit ganska långt på den, tänker den ska vara klar tills hon kommer och hälsar på oss på fredag.

But then it's all the things that come in between. In addition to these proposed socks I planed and started with a cardigan for Poppy. I have even come pretty far on it, think it will be finished until she comes to see us at Friday.





En sovpåse till lille baby Ru har jag också på gång, det börjar närma sej nu! Han kommer hit till vår vintriga värld den 15 februari, och till dess ska den i alla fall vara klar – hoppas jag.

Jans Pippitröja har vuxit en del, har sammanfogat kroppen med ärmarna, nu är det bara oket kvar.


A sleeping sack for little baby Roo I also have on the needles. It is approaching now! He comes here to our wintry world on February 15, and until that it shall in all cases be finished - I hope.

Jan's Pippi Sweater has grown a lot, have joined the body with the sleeves, now it's just the yoke left.





Men så nämnde Helene för ett par dar sen att hon inte får på sej något annat än leggings nuförtiden, och det är så kallt om benen. Det enda paret benvärmare hon har behöver hänga på tork titt som tätt. Och så kan man ju inte ha det! Vad är det för gräslig svärmor som inte fixat en hel hög långt tidigare? Men nu blev det alltså fart, och nu finns det ännu ett par. De är bara stickade rakt upp och ner med en mönsterbård som jag hittade i Colourwork Stitches.

But a couple of days ago Helene mentioned that she not is able to wear anything but leggings these days, and it's so cold on her legs, and the only pair of leg warmers she has have to hang to dry quite often. And one can’t have it like that! What an awful mother in law who not has fixed a bunch of them long ago! But now there are one more pair finished, at least something. They are just made in stockinette stitches with a pattern from Colourwork Stitches.

Men detta har gjort att de grejer som hade första prioritet för några dagar sedan halkade långt ner på listan i går. Och i går fick jag veta att garnaffären just fått hem mönsterhäftena till varsin tröja jag bara måste sticka till Alex (dinosaurier)och Poppy (kaniner). Men inte börja än, nej absolut inte! Väntar på ett annat mönster också, som ska bli en tröja till Tristan är det tänkt. Men så är det ju klänningarna till Poppy … vilket ska jag börja med? Eller ska jag kanske rent av sticka färdigt det jag har på gång? Dilemma, dilemma …


But this means that the stuff that had first priority a few days ago slipped far down the list. And yesterday I found out that yarn store just got pattern booklets for sweaters that I just have to make for Alex (dinosaures) and Poppy (rabbits). But I will not start with them yet, no absolutely not! I’m also waiting for another pattern as well, a sweater for Tristan. However, there are also the dresses for Poppy ... which will I start with? Or should I perhaps finish what I already have started with? Dilemma, dilemma ...

Mer smått / More small things

Nu har jag gjort klart den lilla sommarponchon till Poppy, och till och med fått iväg den med posten. Jag tycker den ser trevlig ut, men om den passar är en helt annan historia …

Now I have finished the summer poncho for Poppy, and even sent it away. I think it looks nice, but if it suits is an entirely different story ...





I fredags kväll kom Jan hem och frågade om jag inte skulle kunna sticka en tröja/kofta/någonting till en av hans arbetskamraters lilla flicka, som tack för hjälpen med nåt …

Och vem är jag som säger nej när någon ber om något stickat? Tänkte snabbt och effektivt – en kofta uppifrån och ner med lite spets, alltid trevligt för små tjejer, men färg? Försökte få Jan att tänka till, vad skulle vara passande? Men på karlars vis blev det väldigt, VÄLDIGT vagt.

Ta nåt …
Jaha, en sån här mångfärgad? Jaaa, jättefin.
Eller en vit? Jaana, jättefin.
Eller en blå? Jaaa, jättefin.
Ska den vara slät, så här? Jaaa, jättefin.
Eller ska det vara med lite flätor, så här? Jaaa, jättefint.
Eller ska det vara med spetsmönster? Jaaaaaaaaaaa, jättefint.

Tolkade det som att Jan som den direkta överlämnande fann spetsmönster vara det mest passande, så så fick det bli. Det blå Tildagarnet beslutade vi tillsammans, för det är så behagligt. Och nu är jag på väg med den och hoppas på att få den färdig i kväll, så den kan överlämnas innan Jan går på semester. För se semester ska vi snart ha, och då – närmre bestämt på lördag – kommer Karin och David och våra favoritkillar Alex och Tristan hit! Och de ska stanna i två veckor! Tänk så mycket kul vi ska hitta på, fast det kanske inte blir så mycket stickat eller bloggat då. Och över själva midsommarn kommer Ulf, Helene och favorittjejen Poppy också, tänk sicken lycka att ha allihop här samtidigt! Tror ni jag längtar, eller?


Last Friday evening Jan came home and asked if I could knit a sweater / cardigan / something to one of his co-workers little girl, thanks for the help with something ...

And who am I to say no when someone asks for something knitted? I started to think fast and efficient - a cardigan top down, may be with some lace pattern, isn’t it nice for little girls? But what about the colour? Tried to get Jan to think, what would be suitable? But in men’s way it turned out very, very vague:

Make something ...
Well, this kind of multi-coloured yarn? Yeees, really nice.
Or a white? Yeees, really nice.
Or this blue? Yeees, really nice.
Shall it be plain, like this? Yeees, really nice.
Or shall it be with some cables, like this? Yeees, very nice.
Or shall it be with the lace pattern? Yeeeeeesss, very nice.

I interpreted it as Jan found lace patterns to be the most suitable, so I decided to make it in that way. And eventually we decided about the blue Tilda yarn, it is so soft and nice. Now I'm almost finished with it and hope to get it all done tonight, so it can be handed over before Jan goes on vacation. Yes you see, soon - specifically at Saturday - Karen and David and our favourite guys Alex and Tristan will come! And they'll stay for two whole weeks! Just think how much fun we are going to do, though it might not get that much knitting or blogging during that time. And for Midsummer Ulf, Helene and our favourite girl Poppy will come, too! Can you imagine the luck to have them all here at the same time! Do you think I'm longing???

Mest grönt / Mostly green

Grönt är skönt sägs det, och det har jag tagit fasta på. Grönt i olika nyanser dominerar mitt stickliv helt för ögonblicket, kan bara inte riktigt komma på hur det blev så. Kanske för att jag är väldigt förtjust i grönt och sällan frågar de blivande mottagarna vad de egentligen tycker?

Green is nice, isn’t it? Green in different shades dominate my knitting completely for the moment, just can’t quite figure out how it happened. Maybe because I'm very fond of green and rarely ask the receivers what they really want?






Men nu är det som det är, och nu har jag gjort färdigt uggletröjan till Tristan, en likadana som jag gjorde till Alex för ett litet slag sen, förutom att jag gjorde ögonen lite annorlunda. Får se vad som kommer att tyckas om de olika varianterna. Jag använde Novitas 7 Bröder och för ändamålet hade jag inköpt 4 nystan. Tre trodde jag nog skulle räcka, men eftersom jag skickat efter dem tog jag det säkra före det osäkra och tog till ett extra. Åtgång: knappt två nystan! Vad jag ska hitta på med de återstående två vet jag inte än, men det blir säkert nåt jättekäckt.


But now it is as it is, and I have finished the owl sweater for Tristan, the same as I did for Alex a while ago, besides that I made the eyes a bit different. I used Novita 7 Veljestä and for those sweaters I had purchased four balls. Three was what I thought should be needed, but since I ordered them from an internet shop I thought it was better to be safe than sorry, and bought an extra one. But I used up just a bit under two skeins! I don’t know what to do with the remaining two but I will probably find some use for them!





En grön liten topp har också blivit klar, den ska Linnea få. Linnea är vännerna Soile och Kaukos barnbarn, en liten späd tvååring. Den här toppen visade sej bli mer lämplig för en kraftig fyraåring. Den får väl ligga till sej. Garnet är Järbos Tropik, och det tycker jag känns så behagligt för en liten barnakropp, så jag beslöt mej för att göra en klänning till Poppy i det också. Men den finaste färgen var det här gröna, så nu ligger det här och väntar på att jag ska sätta igång med den.

A small green top has also been finished for Linnea. Linnea is our friends Soile and Kauko’s grandchild, a small two years old girl. But the top turned out to be more suitable for a large four year old. I suppose it has to wait to be used for a year or two. The yarn is Järbos Tropic, and I think this feels so soft and comfortable for a small child's body, so I decided to make a dress for Poppy of it as well. But the nicest colour was green, so now I have a bunch of green balls waiting to be started with.





Mer grönt? Jovisst, koftan till Karin som jag skrivit om tidigare, och så har jag hoppat på en mysteriestickning, Mystery Vest KAL! Det är Tottopper som gjort mönstret och det ska alltså bli en pojkväst. Hade ett alldeles utmärkt garn för ändamålet och har nu kommit igång med den. Så väldigt mycket mysterie är det väl inte, får se om det dyker upp några överraskningar under resans gång. Men även om det bara blir en alldeles slät en, men roströda ränder, så kanske min största favoritkille Alex kan få användning av den framåt hösten ändå.

More green? Yes, the cardigan for Karin that I've written about earlier, and besides that I have jumped right into the Mystery Vest KAL! It is Tottopper who made the design and it will be a boy’s vest. I had an excellent yarn for this purpose and am now on my way it. May be not that much of a mystery, but’ let’s see, may be it shows up a few surprises along the way. But even if it just becomes a very common one, with just some rust-red stripes, hopefully my most favourite guy Alex can get some use of it in the coming autumn anyway.





Ja, det var den gröna avdelningen. Sen finns det en mindre, kallad Övrigt. Där finns en teststickning som så sakteligen börjar växa till sej. Jag gör den i ett flerfärgat Opalgarn, så rutorna blir olikfärgade av bara farten, behöver inte tänka ett dugg! En rätt kul stickning, även om den är förhållandevis dryg med alla maskor som skall plockas upp stup i ett, för att inte tala om alla trådar som skall fästas sen.


Yes, that was the green department. Then there is the smaller one, called Other. There is a test knit that slowly but surely grows. I make it in a multi-coloured Opal yarn, so the squares will be coloured by its own and I don’t have to think a bit! A pretty fun knitting, although it is relatively slow with all the stitches that have to be picked up, not to mention all the threads that has to be weaved in later.






Och så har jag börjat med ett experiment. Helene har skrivit mycket om Poppys Trumpettestrumpor. Det är tydligen strumpor som ser ut som om det är en sko och en strumpa. Och det kan ju se trevligt ut på en liten skolös person. Då satte det igång att snurra i mitt för övrigt tämligen inaktiva huvud, hur svårt kunde det egentligen vara att sticka såna? Såg för mitt inre öga en liten sko med slejf över en strumpa i annan färg. Men det måste ju i så fall bli med intarsia uppe på foten, hm, i rundstickning? Har en idé, men tänkte att jag skulle börja med att testa något enklare. Så nu har jag stickat en med en vit, flätmönstrad socka och strax ovanom hälen bytt till ny färg. Det är en basketkänga, det ser väl var och en? Ja vet, det heter inte basketkängor längre, det har ett mycket modernare namn men jag kan inte komma på det just nu. Men om det fungerar i levande livet är jag inte helt säker på, tycker det verkar som om ”skon” i slätstickning blivit lite för vid. Borde kanske ha haft lite kortare häl och därmed fått ner bredden över vristen. Den som lever får se, jag har haft strålande idéer förr som har gått i stöpet.


And so I've started with an experiment. Helene has written much about Poppy’s Trumpette socks. It is apparently socks that look as if there is a shoe and a sock. And it can really look nice on a small shoeless person. When I heard of it, it did start to spin in the middle of my otherwise fairly inactive brain, how difficult could it be to knit a pair like that? I saw with my inner eyes a small shoe with a strip to close with a button (can’t find the right word to express it in English  ) and a sock in another colour. But in that way I should need to do the instep with intarsia, um, knitted in the round? I have an idea, but thought I would start with something easier to test. So now I have one finished with a white, cabled sock and just above the heel I changed to a new colour. It is a basket shoe, can’t everyone see that? Yeah know, the name is not basketball shoes anymore, it has a much more modern name but I can’t remember it right now. But I am not entirely sure if those will works in real life, it seems as if the "shoe" in stockinette stitches has become a bit too wide. Should maybe have made a bit shorter heel and got less width of the ankle. Well, well, we will see, I have had brilliant ideas before, that has gone to nothing.

Vår och snö och vintertröjor / Spring and snow and winter sweaters

Så tiden flyger iväg! Jag har stickat och stickat, men nåt bloggande har det inte blivit på länge. Och våren har kommit på riktigt, även om vintern inte ger sej så där utan vidare. Kortet på den här snöhögen tog jag i morse!

How time flies! I have knitted and knitted, but it hasn’t been any blogging for quite a while. And the spring has really arrived now, even if the winter not gives up without fight. I took the photo of this old snow pile this morning!






Det som hänt den sista veckan är att jag nu fått klart en tröja till Alex, en s k uggletröja. På flätorna uppe runt oket skall det egentligen sys på knappar som ska markera ögonen, men det blev inte kul alls! Trots att jag provade med absolut minsta möjliga knappar såg det bara helknasigt ut, kanske kan det bero på att jag inte använt något helt enfärgat garn, det blev kanske lite för rörigt med det här. Så jag använde ett mörkare garn och sydde dit några kluttar, om det nu kan liknas vid ögon. Men ögon eller ej, nu har Alex en kraftig och i mitt tycke faktiskt ganska snygg tröja inför kommande bistrare tider. Våran minifavoritkille Tristan ska få en likadan.



What has happened the last week is that I now have a sweater finished for Alex, a so-called owl sweater. On the cables around the yoke you are supposed to be sewing buttons for eyes, but it didn’t turn out well at all! Although I tried with the absolute smallest buttons I could found it just looked weird. May be it’s because I not used a solid yarn, and it is perhaps a bit too messy in this way. So I took a darker yarn and embroidered some dots instead. But with or without eyes, now Alex has a warm and in my opinion actually a pretty nice sweater for coming colder periods. Our favourite mini-guy Tristan will have one, too.





För övrigt har det egentligen bara gnetats på med koftor och tröjor av olika slag. Soap Bubble Wrap till Karin börjar ta sej, även om den fortfarande ser väldigt mystisk ut. Den smala tarmen vid sidan om är början på en ärm!

En teststickningshalsduk av lite roligt slag är på gång, i dominorutor. Lite dryg och pillig med allt avklippande och omstartande men resultatet kan nog bli ganska trevligt – hoppas jag! Det kan väl vara en lämplig grej att lägga på hög inför kommande presentutdelningar? Foto kommer lite längre fram.


Furthermore, it has really just gone on with cardigans of different kinds. The Soap Bubble Wrap for Karin is growing and even if it still looks quite strange you can imagine what it will be. The long, thin stripe at the side is the beginning of a sleeve!

A test knit scarf is on the needles, too, in domino squares. It takes it’s time with all cutting and restarting but the results can be rather nice - I hope! May be it will be an appropriate thing to put in the pile for coming gift occasions?

xxxxxxxxxxxx Only in Swedish! xxxxxxxxxxxx

Men lite annat utöver stickning hinns det med. I går kväll var det vinmässogruppträff igen, och som vanligt provade vi av 6 viner. Denna gång var det vita spanjorer, inte så himla vanligt men det finns faktiskt en och annan pärla även bland dem. Det mest överraskande var Vinas del Vero Gewürztraminer (nr 71033), 124:- En så mild och behaglig gewürztraminer, en ren fröjd att smaka. Visst fanns alla de klassiska ingredienserna, i synnerhet i smaken, med rosor och parfym, men det var inte så där rysligt påträngande som de kan vara ibland, den var bara frisk och fräsch. Men den största överraskningen var trots allt att det var just druvan Gewürztraminer i Spanien! Det har jag faktiskt aldrig hört talas om förr. En annan riktigt trevlig historia som nästan är gratis är Marqués de Riscal (nr 6001), 74:-. Stor och lång och trots att den är gjord på druvorna Verdejo och Viura var som ett skolexempel på Sauvignon Blanc med hela det gröna kittet, nässlor, fläder, gräs, svart vinbärsblad …

En hel del / Quite a lot

En kort vecka nu, åh så härligt! Sen fyra dagars ledigt med absolut inga förpliktelser. Ja, inte många i alla fall, så här ska stickas för hela slanten. Mycket är det som pockar på, varför är det alltid dubbelt så många grejer som står på kö i huvudet jämfört med vad man har möjlighet att hålla igång i levande livet?

It’s a short week now, oh how lovely! And then four days off with absolutely no obligations. Yes, not many anyway, so I might knit from early to late. It’s so much I want to do, always at least twice as much as I have a chance to find time for.






Nu har jag avslutat en väst till Alex, en teststickning åt Marjorie Dussaud som var snabbt avklarad. Ska bra liva upp den lite med några roliga knappar som dekoration. Men jag hade en hel del garn över så då började jag på en till Tristan också. Det fanns i och för sig inga angivelser för hans storlek i mönstret, så jag får räkna om lite, men det är knappast några komplicerade uträkningar så det ska nog lösa sej.

Now I have finished a vest for Alex, a test knitting for Marjorie Dussaud which was fast done. I will just add some fun buttons as decorations. But I had a lot of yarn left so I decided to make one for Tristan, too. There were no instructions of his size in the pattern, so I have to count a bit, but there are hardly any complicated calculations so it'll probably be quite easy.







En filt är på G också, till vännerna Soile och Kaukos kommande barnbarn. Men eftersom jag i första hand tillfredställer mina egna behov och önskningar så blir det en rund filt. Jag har inte lust att göra en fyrkantig till just nu. Det är lite för nära inpå de jag gjorde till Tristan och Poppy. Frågan är hur stor jag ska göra den. Enligt mönstret är den tänkt att bli ungefär en meter i diameter, och det låter inte särskilt mycket. Men den blir ganska tjock, jag stickar den i Drops Merino Extra Fine, så det blir kanske klumpigt om den blir för stor och behöver vikas in för mycket. Ja, jag är inte där riktigt än, får väl fundera lite till. Tillväxten blir långsammare och långsammare nu, allteftersom varven blir längre. Är uppe i ungefär 400 maskor per varv nu och en halv gång till får det nog trots allt lov att bli.

A blanket is also on the go, to our friends Soile and Kauko’s new grandchild. But since I primarily satisfy my own needs and desires, it will be a round blanket. I don’t want to make another square one for quite a while now. It is a bit too close to the ones I did for Tristan and Poppy. The question is how big I will do it. According to the pattern is supposed to be about one meter in diameter, and it does not sound that much. But it is quite thick, I knit it in Drops Merino Extra Fine, so it might be clumsily if it becomes too large and needs to be folded into too much. Well, I'm not there yet, will get time to think about it a bit more. The growth becomes slower and slower now, as the rounds are longer and longer. It’s right now just about 400 stitches per round and I think it has to be at least another couple of hundred before it will be finished.






Och visst behöver Poppy en vårkappa? Det är jag helt övertygad om, så det är också på gång. Fast det är en dryg rackare, det är en ryslig vidd i nederdelen. Hoppas bara att det inte blir så mycket att det blir klumpigt. Blå ska den bli, undrar vad söta mor anser om det? Inte en rosa nyans så långt ögat kan nå. Men som tidigare sagts, jag är inte mycket för att ta hänsyn till mottagarnas önskemål, här är det min vilja som gäller :-)

Så har jag fått önskemål om sockar till Poppy. Och det är klart tjejen ska ha sockar, fattas bara annat. Undrar om kanske Tristan också vill ha ett par att testa? Fast de som Alex provat genom åren har inte varit nån succé, där är det barfota eller mockasiner – den svenska varianten med lädersula som inte går att få tag i nån annan stans, i alla fall inte i England, tyvärr – som gäller. Hemstickat åker av fortare än de kommer på.


And wouldn’t our Poppy need a spring coat? I am totally convinced of that, so it is also in progress. Though it is a slow one, it's a horrible amount of stitches in the lower part. Just hope it is not so much that it becomes clumsy. It’s blue, I wonder what Dear Mother thinks about it? Not a shade of pink as far as the eye can see. But as stated earlier, here my wish is the law!

I have also received requests for socks for Poppy, and of course the poor girl must have socks. Wondering if maybe Tristan also wants a pair to test? Though they I have made for Alex over the years have not been any hits, it has been more comfortable barefoot or with moccasins - the Swedish version with leather soles that not seems to be found anywhere else, at least not in England, unfortunately. The knitted ones are off the feet faster than they get on.








En sjalaktighet till mej själv tar jag ett varv på nu och då. Den har jag som mål att ha klar till nästa vinter, eller möjligtvis vintern därpå. Men när den väl blir klar kommer den nog att bli varm och skön, tätt, tätt med flätor i kamelgarn.

Ja, och apropå mej själv så har jag ju ett par sockar på gång. Började på bussen och i väntrummet när jag var på lasarettet för en rutinkontroll härförleden. Men dem ska jag fortsätta med när vi åker till Stockholm om ett par veckor, utmärkt bilstickning.

Men det som pockar och står på är den omtalade tigertröjan till Alex. Garnerna och mönstret är nu framplockat, ”ska bara …” Undrar om jag kanske rent av är lite rädd för att börja på den? Den är säkert inte att leka med, tror att det är minst två färger i vartenda varv och sen ska den dessutom klippas upp i ärmar och hals. Nu har jag i och för sig testat på, så något lugnare inför det momentet är jag nu, jämfört med innan klippet i Alex biltröja. Men ändå …

Och så koftan till Karin, jag har mönster och garn och allt bara väntar på att bli igångsatt. ”Ska bara …”

Och eländes elände, bläddrade jag igenom en hög böcker med mönster till olika typer av barnkläder. Jag hade glömt hur mycket underbart läckra grejer där fanns, måste helt enkelt ta itu med dem.

Så vem i hela världen har tid att förvärvsarbeta???


I also knit a row now and then at a wrap for myself. It is my aim to get it finished before next winter, or possibly the winter after that. But once it becomes finished it will probably be nice and warm, with loads of cables and made by camel yarn.

And there is a pair of socks on its way, too, even those for myself. I began with them on the bus and in the waiting room when I was at the hospital for a routine check a while ago. I will continue with them when we goes to Stockholm in a couple of weeks, it will be excellent car knitting.

But what I really am anxious about is the Tiger sweater for Alex. Yarns and patterns are now picking up, "just have to ..." I wonder if I might be a bit scared to start it? It will definitely be a challenge, it seems to be at least two colours in every single round and then it will be cut at the sleeves and neck. I have been tested I at the Car sweater for Alex, so I feel a bit more confidence at the moment, but still ...

And then it is a cardigan for Karin. I have the pattern and the yarn and everything is just waiting to be started. "Will just ..."


So who in the world have time to engage in gainful employment??

Konst / Art

Vi har fått våra livs första teckningar av Alex idag. De kom med e-post, detta fantastiska media. Jag blev alldeles varm och tårögd!

We have got our life's first drawings from Alex today. They came by e-mail, this fantastic medium. I all warm and teary-eyed!




Den första är bara mormor. Mycket likt, om jag får säga det själv. Har alltid ansetts som en skönhet och det framkommer mycket tydligt här tycker jag.

The first is of grandmother. Very similar, if I may say so myself. Has always been considered a beauty, and it becomes very clear here, I think.




Sen är det en bild av både mormor och morfar. Lite mer arbetad, ett helt annat djup i denna, eller hur?

Then it is a picture of both grandmother and grandfather. A bit more work, a different depth in this, right?





I går blev jag faktiskt färdig med Jesse Polo till Tristan. Känner mej riktigt nöjd och det ska bli väldigt kul att se vad Alex tycker om att han och Tristan får likadana. Tror det kan vara jättekul.

Yesterday, I finished Jesse Polo for Tristan. I feel really satisfied with it and it'll be great fun to see what Alex thinks about that he and Tristan got similar ones. I think it can be great fun.






En teststickning har jag också avslutat, har gjort den för en av mina favoritdesigner, Kate Oats. Det är hon som gjort Jesse Polo också, liksom Mary Swanson Cardi-Vest som jag nästan är klar med. Det är faktiskt bara knapparna som saknas.

I have also completed a test knitting, I have made it for one of my favourite designer, Kate Oats. It is she who made Jesse Polo also, just as Mary Swanson Cardi-Vest that I almost have finished. In fact, it’s only the buttons that are missing.




Ett par enkla raggsockar börjar ta form, hoppas de blir klara innan det är för varmt för dem. Karin den stackarn har frusit om fötterna men inte fått några nya sockar på hela långa vintern. Så dags att komma med dem nu, jag skäms!

A simple pair of socks are close to be finished, hope they will be so before it's too warm for them. Poor Karin has been freezing at the feet but not get any new socks for the whole long winter. I'm really ashamed!


Jag har börjat fundera på vad jag ska ta med mej för stickningar när vi åker till London på lördag. Det är ingen idé att ta med något som kräver koncentration, och det ska inte vara mer än ett nysta i taget. Ett par sockar är alltid bra i sådana sammanhang, men det känns lite futtigt med bara ett projekt. Funderar på Elizabeth Zimmermanns klassiska tröja med mönstrat ok. Skulle vara kul att prova hennes formel. Min tanke är att göra en till Alex och försöka få till ett bilmönster i oket istället för det traditionella Fair Isle mönstret. Tänker att om jag börjar på den när vi är iväg så har jag inte så långt kvar till mönstringen när vi kommer hem. Den här ska vara med steek också, och det är något som jag aldrig provat på förut och med skräckblandad förtjusning ser fram emot.


I've began to thinking about what knittings I will take with me when we go to London next Saturday. It makes no sense to include something that requires concentration, and it has to be something with just one working ball of yarn at a time. A pair of socks is always good, but it feels a bit futile with only one project. Thinking of Elizabeth Zimmermann's classic sweater with patterned yoke. Would be fun to try her formula. My idea is to make one for Alex and try to make a car pattern in the yoke instead of the traditional Fair Isle pattern. I think that if I start with it when we are away, I will not have that much left till the pattern section when we get home. This will be with steeks as well, and it is something I never tried before, and looks forward to it with fear mixed with excitement.

Diskret och elegant … / Discreet and elegant ...

… är kanske inte det första man tänker på vid åsynen av den här tröjan, som skall skickas till våran Alex. Men vadå diskret, huvudsaken är väl att man syns?

En jättekul tröja att sticka, mönstret är Jesse Polo från Tot Topper Design. Ja, den var faktiskt så kul att jag nu börjat på en till Tristan också. Fast det här med flerfärgsmönster, jag börjar få grepp om det när det håller sej till två färger per varv, men här skulle det vara tre. Onödigt klumpigt tyckte jag också, med alla de parallelltrådarna. Så jag bestämde mej för att göra ett försök som jag hört att andra har lyckats med, med stor framgång dessutom, nämligen att sy på en färg. Fast det var inte lätt det heller, det blev faktiskt ganska dåligt om man ska vara ärlig. Men om han springer fort, våran Alex, då syns det nog inte så tydligt.

... Is perhaps not the first thing you think of at the sight of this sweater that will be sent to our Alex. But so what discreet, the main thing is to be seen, isn’t it?

A fun sweater to knit, the pattern is Jesse Polo from Tot Topper Design. Yes, it was actually so much fun that I started on one for Tristan, too. Now I think I can fix a stranded knitting pattern, I begin to grasp it when it’s just two colours per row, but here it should be three. Unnecessarily cumbersome, I thought, too, with all the parallel yarns. So I decided to try what I heard that others have done, with great success, to sew one colour, after finishing the others. Though it was not easy either, it actually turned out pretty bad if I shall be honest. But if he runs fast, our Alex, the mistakes will probably not be that visible.






Måste bara visa ett kort vi fick häromdagen. Visst är hon fin, våran Poppy? Och klädd i kofta som gamla farmor stickat, minsann.

I just have to show a picture we got the other day. Isn’t she adorable, our Poppy? And dressed in a cardigan knitted by old grandmother.










Fy sjutton vad jag är trött på snö nu! Och det är bara drygt halva februari. Minst en och en halv månad kvar tills man kan börja hoppas på att vintern ska dra sej tillbaka.



I'm so bloody tired of snow now! And it is only just over half of February. At least one and a half months to go before we can hope that winter will begin to think of a retreat.

Ravelympic

Nu har jag satt på en kofta på Traktorknapparna! Som vanligt är det en urusel bild, men vill det sig väl kanske jag kan åstadkomma något bättre när vi kommer till våra favoritkillar. Nu är det mindre än tre veckor dit! Åh, vad jag längtar …!

Now I have added a cardigan to the tractor buttons! As usual, it's a lousy picture, but maybe I can do something better when we get to our favourite guys. Now it's less than three weeks there! Oh, how I long ...!




Apropå favoritkillar så har jag sett ett sånt härligt mönster på en bomullströja – Jesse Polo - som jag bara inte kunde motstå till Alex. Det är faktiskt mitt ena Ravelympicprojekt i grenen Nordic Colorwork Combined. Men den blir det nog inga problem med att hinna få färdig, det går undan värre med Drops Paris. Just precis så diskret, sober och elegant i färgen som han föredrar!

Speaking of favourite guys, I've found a lovely pattern for a cotton jumper - Jesse Polo - I just could not resist it for Alex. It's actually one of my Ravelympic project in the event Nordic Combined Colour Work. It has turned out well so far and it goes fast with Drops Paris. Just as discrete and elegant in the colour as he prefers!






Sen har jag dessutom anmält mej till Designer Pattern Skeleton med min tröja Loke. Har lagt ut mönstret till teststickning, och det är spännande värre! Har ju bara varit i andra änden av kedjan tidigare, nu ska jag plötsligt svara på Varför och Hur Då, istället för att vara den som ställer frågorna. Men jättekul är det, och det är helt förunderligt så mycket självklarheter man kan missa, bara för att man läser det man förväntar sig att läsa. Eftersom jag vet vad det ska stå, så är det naturligtvis det jag ser när jag läser igenom vad jag skrivit. Men det är inte lätt att skriva mönster, det är en sak som är säker. Att förklara tydligt, utan att brista ut i tusen ord, när man helst bara skulle vilja säga ”sådär, du vet, som man brukar, ungefär …” Och så ska det ju helst vara flera storlekar! I och för sig har jag väl alltid varit lite småförtjust i matte, men här vill det till att tänka till ordentligt, för att få med alla olika mått i de olika storlekarna. Fast i detta fall ska jag väl egentligen inte klaga, det var inte så farligt eftersom det är en uppifrån-och-ner tröja och då gäller det ju bara att fortsätta på inslagen väg lite längre för att få den lite större. Frågan var alltså egentligen bara hur mycket längre för att få tillräcklig bredd, och var i hela världen hittar man mest trovärdiga mått? Det finns ett antal olika listor på mått till olika åldrar, grejen är bara att de inte ger samma uppgifter, och vad ska man då gå efter?

Jag har skickat prototypen till Tristan – det var tänkt så från början - och då var namnet givet. Våran Tristan heter Loke som andra namn, och eftersom jag tidigare knåpat ihop några mönster som jag hämtat namnen till från den nordiska mytologin så var det liksom inget att fundera på. Ser med spänning fram mot att få höra hur denna skapelse, hittills totalt oprövad, kommer att fungera i levande livet. Mjuk och skön tycker jag i alla fall att den blev, använde Tilda från Svarta Fåret, en 50/50 blandning av bomull och akryl.



Then I've also joined the Design Patterns Skeleton with my sweater Loke. Has outsourced it to test knitting, and it's so exciting! I've just been on the other end of the chain before, now I suddenly am the one who shall answer Why and How, instead of being asking the questions. But it is a great fun, and it is really remarkable how much of the obvious that can be missed, just because you read what you expect to read. Because I know what it should be, it’s of course what I see when I read what I wrote. But it is not easy to write patterns, it is one thing that is certain. To explain clearly, without using a thousand words, when I just want to say "like that, you know, as normal, just about ..." And then it ought to be several sizes! I have always been quite fond in math, but here I have to think a bit extra to get all the different dimensions of the various sizes. But in this case, I do not really complain. It was not that bad because it is a top-down sweater and it’s just to continue knitting a bit longer to get it a bigger size. The question was therefore really just how much longer to get sufficient width, and were on earth do you find most reliable measures? There are a number of different lists of measurements for different ages, the only thing is that they do not provide the same information, so which should I relay on?

I have sent the prototype to Tristan - it was my intention from the beginning - and then the name was given. Our Tristan is named Loke as middle name, and since I have made some other patterns earlier, that I have given names from the old Nordic mythology, it was nothing to think about. (Loke was a giant, fighting the gods all the time) Now I’m looking forward to hear how the sweater will work in real life. It’s at least soft and hopefully comfortable, used the yarn Tilda from Svarta Fåret, a 50/50 blend of cotton and acrylic.

Mycket kommer emellan / Much comes in between

När jag gav mej iväg till London hade jag naturligtvis en del stickningar med mej, t ex Balsam som jag skrev om i förra inlägget. Men framför allt hade jag med mej en påbörjad socka till Jan. Det var mitt främsta mål att få den klar. Maken ligger faktiskt redan och väntar. Men det blev just inte något stickat annat än på planet och i vänthallarna, och där hade jag ju som sagt Balsam.

När jag väl kom hem var det så lite kvar av den, att det vore jättefånigt att inte göra den klar först, innan jag fortsatte på sockan. Eller hur?

When I went away to London, I of course had some knitting with me, such as Balsam, which I wrote about in the previous post. But besides that I had a sock for Jan with me as well. That was my main goal to get finished. The first sock is in fact already waiting for this. But there was just not that much time for knitting except on the plane and in the waiting halls, and there I had, as I said earlier, Balsam.

Once I got home there was so little left of it so it should really have been silly to not finish it, before I went on with the sock. Right?





Men så var det den ljuvliga Pepita som jag bara måste göra till Poppy. Mönster och garn pockade på, kunde väl inte göra något om jag började lite grann? Den var kul, och jag gillar de gröna färgerna. Kunde liksom inte stoppa.

But there was the lovely Pepita that I just had to do for Poppy. I had the pattern and yarn just waiting, couldn’t do any harm to just cast on and may be knit a few rows? How fun it was to knit, and I really like the green colours. I just couldn’t stop!





Ända tills jag i går fick syn på DinoMitts! Såna var naturligtvis våran Alex tvungen att ha, det förstår ju var och en. Garn fanns att tillgå, och nu alldeles nyss fick jag klart dem, inpå sista tanden. Den ena ser på bilden ut som om den hade en liten söt nos, men låt er inte förledas, det är faktiskt ett gräsligt hemskt horn, bara det att det råkade bli fotograferat rakt uppifrån. Hemskheten med horn är en Triceratop, om ni inte förstod det direkt, och den ruggiga med alla tänderna är en Spinosaurus.

Men nu ska jag sätta igång med Jans socka!



Untill yesterday when I saw the Dino Mitts! Of course Alex had to get a pair of them, that’s something that everybody just have to realise. Yarn was available, and right now I finished them, to the very last tooth. It looks at the picture as if it had a small cute nose, but do not be misled, it's actually a terribly terrible horns, it just happened to be photographed directly from above. This horrible one with the horns is a Triceratops, if you did not understand it immediately, and the one with all the teeth is a Spinosaurus.

But now I'll go back to Jan's sock!

Åh, kära nån ...! / Oh, dear ...!

Nu har jag gjort klar bomullströjan till Alex, som samtidigt var en teststickning åt Umme Yusuf. Ett jättetrevligt mönster, och jag kände mej väldigt nöjd, ända tills den var tvättad och klar och skulle läggas ut på tork. Ni vet det där ögonblicket när man med öm hand försiktigt stryker det man med sån möda åstadkommit slät, försiktigt drar handen upp och ner för att få bort minsta lilla rynka. Då … då upptäcker jag till min oförställda fasa att jag stickat ena ärmmudden med 1 rät och en avig, till skillnad mot den andra ärmens mudd och nederkanten, som är gjort i 2 räta och 2 aviga. Det lyser, skriker, vrålar ut hur fel det är och jag känner mej helt slagen till marken.

Men det är bara att bryta ihop och komma igen. Jag vet att det är fel, ni vet att det är fel, Karin och David kommer att se att det är fel, men våran Alex kommer bara att se att det är fina färger och kommer därefter enbart att döma den efter om den är behaglig på eller inte. Ribbstickningen på ärmarna ger han själva den i, det är faktiskt min fasta övertygelse, och hans ord är min lag. Alltså repar jag INTE upp halsmudden, sprättar upp den med sån omsorg isydda – märk väl, jag har sytt i ärmen, den är inte ihopstickad med livet! – sticka om hela ärmen, sy på den igen och till slut göra om halsmudden. Då får det faktiskt kvitta. Ja, ja, jag vet, oförlåtligt slavigt, men vad var det han sjöng den gode Taube – ”det är slarvigt men mänskligt, så sjung hej och hå!”

Now I have finished the cotton pullover for Alex, wish also was a test knit for Umme Yusuf. A lovely pattern and I was very satisfied about it, until it was cleaned and just should be laid out to dry. You know that moment when you smooth and gently pull your hand up and down to remove even the slightest wrinkle. Then ... then I discovered to my undisguised horror that I made one sleeve cuff rib with k1, p1 in contrast to the other sleeve cuff and bottom edge cuff, that was made with k2, p2 rib. It really yells and screams out how wrong it is and I feel completely beaten to the ground.

But that's just to break up and be back again. I know it's wrong, you know it's wrong, Karin and David will realise that it is wrong, but our beloved Alex will just see that it's nice colours and will then only to consider if it is comfortable to or not. Ribbing on the sleeves, he just doesn’t care, it is indeed my firm conviction, and his word is my law. So I WILL NOT rip the neckband, rip it up the oh so carefully sewn in sleeve – Yes, it’s sewn in, not knitted in one piece with the body! – knit the whole sleeve once again, sew it again and finally make the neckband. Yes, yes, I know, unforgivable slovenly!




Har kommit en god bit på capen i kamelhårgarnet. Underbart mjukt, hoppas bara det inte är lika ömtåligt som det känns. Mönstret föreslår att man avslutar den efter 35 cm, men det tycker jag låter lite kort, så jag fortsätter lite till. Får väl försöka mäta mej fram. 45 – 50 cm tror jag blir mer lagom, lite mer åt miniponchohållet.



I have made quite a bit at the camel wool cape. It’s wonderfully soft, I just hope it not will be as fragile as it feels. The pattern suggests that it should be 35 cm, but I think that sounds a bit short, so I keep on a bit more. I think 45 - 50 cm will be better, more like a mini-poncho.