Splittrad / Divided

Nu är den lilla mini-KALen avslutad som jag varit med i, Mystery Vest KAL. Det var Tottopper, en av mina favoritdesigners, som stod för denna mystiska väst. Det hela var nog mest lite på skoj, för särskilt hemlighetsfullt eller mystiskt var det inte. Det enda som inte stod klart från början var fickan på magen. Den är till att lägga skatter i! Hoppas Alex kommer att gilla den.

Det har samlats på nu en del, har teststickat färdigt en tröja till Alex och har påbörjat en likadan till Tristan. Tyvärr kan jag inte visa några bilder än på ett slag, måste invänta publiceringen, men tycker den är väldigt snygg.

För övrigt har stora koftorna till Karin och mej hamnat lite i skymundan, för sommarponchon till Poppy måste naturligtvis också få sin beskärda del av min uppmärksamhet. Den ser stor ut, men jag fortsätter, har bara luvan kvar. Våran lilla Poppy får väl använda den som filt i sommar och poncho nästa år!

Men så snart de här är klara ska jag inte börja på något mer barnrelaterat förrän Karins och min kofta är klara! Hm, undrar om det är någon jag lyckas lura? Visserligen är jag blåögd, men inte ens jag själv tror till hundra procent på det. Undrar nämligen om inte våran Tristan skulle vilja ha en poncho också, och både Tristan och Poppy behöver med största sannolikhet lite fler sockar och så har jag sett ett sånt fint mönster på en klänning till Poppy och så är det faktiskt snart tid att börja lägga upp ett vant- och halsduksförråd inför bistrare tider. Men jag kanske kan få en av koftorna färdig innan jag börjar på mer än … ska vi säga tre? … andra projekt.

Now is the Mystery Vest Mini KAL completed? It’s Tottopper, one of my favourite designers, that was the master of the class. The whole thing was probably mostly for fun, it was not that much of mystery about it. The only thing that not was obvious from the beginning was the pocket on the front. It is to keep treasures in! I hope Alex will like it.

Quite a lot has been done recently, the test knit of a sweater for Alex is finished and I have begun with one for Tristan as well. Unfortunately I can not show any pictures yet, have to wait until the pattern has been published, but I think it is very nice.

The cardigans for Karen and me have been staying in the shadows, because the summer poncho for Poppy has got its fair share of my attention, too. It is really big, but I will continue anyhow. It’s just the hood left. But I must say it looks like the whole family could use it at the same time, it’s really wide. But I suppose our little Poppy can use it as a blanket this summer and as a poncho next year!

But once these are completed, I will not start any more children items until Karin's and my cardigans are finished! Hmm, wonder if it's someone I manage to fool? Admittedly, I am naïve, but even I do not believe for a hundred percent on it. I wonder if not our Tristan would like a poncho as well, and both Tristan and Poppy need most likely some more socks and I have seen such a nice pattern of a dress for Poppy and it is soon time to actually start piling up a mitten and scarf stores for the coming hard winter times. But maybe I can get one of the cardigans finished before I start more than ... shall we say a maximum of three child items?

En hel del / Quite a lot

En kort vecka nu, åh så härligt! Sen fyra dagars ledigt med absolut inga förpliktelser. Ja, inte många i alla fall, så här ska stickas för hela slanten. Mycket är det som pockar på, varför är det alltid dubbelt så många grejer som står på kö i huvudet jämfört med vad man har möjlighet att hålla igång i levande livet?

It’s a short week now, oh how lovely! And then four days off with absolutely no obligations. Yes, not many anyway, so I might knit from early to late. It’s so much I want to do, always at least twice as much as I have a chance to find time for.






Nu har jag avslutat en väst till Alex, en teststickning åt Marjorie Dussaud som var snabbt avklarad. Ska bra liva upp den lite med några roliga knappar som dekoration. Men jag hade en hel del garn över så då började jag på en till Tristan också. Det fanns i och för sig inga angivelser för hans storlek i mönstret, så jag får räkna om lite, men det är knappast några komplicerade uträkningar så det ska nog lösa sej.

Now I have finished a vest for Alex, a test knitting for Marjorie Dussaud which was fast done. I will just add some fun buttons as decorations. But I had a lot of yarn left so I decided to make one for Tristan, too. There were no instructions of his size in the pattern, so I have to count a bit, but there are hardly any complicated calculations so it'll probably be quite easy.







En filt är på G också, till vännerna Soile och Kaukos kommande barnbarn. Men eftersom jag i första hand tillfredställer mina egna behov och önskningar så blir det en rund filt. Jag har inte lust att göra en fyrkantig till just nu. Det är lite för nära inpå de jag gjorde till Tristan och Poppy. Frågan är hur stor jag ska göra den. Enligt mönstret är den tänkt att bli ungefär en meter i diameter, och det låter inte särskilt mycket. Men den blir ganska tjock, jag stickar den i Drops Merino Extra Fine, så det blir kanske klumpigt om den blir för stor och behöver vikas in för mycket. Ja, jag är inte där riktigt än, får väl fundera lite till. Tillväxten blir långsammare och långsammare nu, allteftersom varven blir längre. Är uppe i ungefär 400 maskor per varv nu och en halv gång till får det nog trots allt lov att bli.

A blanket is also on the go, to our friends Soile and Kauko’s new grandchild. But since I primarily satisfy my own needs and desires, it will be a round blanket. I don’t want to make another square one for quite a while now. It is a bit too close to the ones I did for Tristan and Poppy. The question is how big I will do it. According to the pattern is supposed to be about one meter in diameter, and it does not sound that much. But it is quite thick, I knit it in Drops Merino Extra Fine, so it might be clumsily if it becomes too large and needs to be folded into too much. Well, I'm not there yet, will get time to think about it a bit more. The growth becomes slower and slower now, as the rounds are longer and longer. It’s right now just about 400 stitches per round and I think it has to be at least another couple of hundred before it will be finished.






Och visst behöver Poppy en vårkappa? Det är jag helt övertygad om, så det är också på gång. Fast det är en dryg rackare, det är en ryslig vidd i nederdelen. Hoppas bara att det inte blir så mycket att det blir klumpigt. Blå ska den bli, undrar vad söta mor anser om det? Inte en rosa nyans så långt ögat kan nå. Men som tidigare sagts, jag är inte mycket för att ta hänsyn till mottagarnas önskemål, här är det min vilja som gäller :-)

Så har jag fått önskemål om sockar till Poppy. Och det är klart tjejen ska ha sockar, fattas bara annat. Undrar om kanske Tristan också vill ha ett par att testa? Fast de som Alex provat genom åren har inte varit nån succé, där är det barfota eller mockasiner – den svenska varianten med lädersula som inte går att få tag i nån annan stans, i alla fall inte i England, tyvärr – som gäller. Hemstickat åker av fortare än de kommer på.


And wouldn’t our Poppy need a spring coat? I am totally convinced of that, so it is also in progress. Though it is a slow one, it's a horrible amount of stitches in the lower part. Just hope it is not so much that it becomes clumsy. It’s blue, I wonder what Dear Mother thinks about it? Not a shade of pink as far as the eye can see. But as stated earlier, here my wish is the law!

I have also received requests for socks for Poppy, and of course the poor girl must have socks. Wondering if maybe Tristan also wants a pair to test? Though they I have made for Alex over the years have not been any hits, it has been more comfortable barefoot or with moccasins - the Swedish version with leather soles that not seems to be found anywhere else, at least not in England, unfortunately. The knitted ones are off the feet faster than they get on.








En sjalaktighet till mej själv tar jag ett varv på nu och då. Den har jag som mål att ha klar till nästa vinter, eller möjligtvis vintern därpå. Men när den väl blir klar kommer den nog att bli varm och skön, tätt, tätt med flätor i kamelgarn.

Ja, och apropå mej själv så har jag ju ett par sockar på gång. Började på bussen och i väntrummet när jag var på lasarettet för en rutinkontroll härförleden. Men dem ska jag fortsätta med när vi åker till Stockholm om ett par veckor, utmärkt bilstickning.

Men det som pockar och står på är den omtalade tigertröjan till Alex. Garnerna och mönstret är nu framplockat, ”ska bara …” Undrar om jag kanske rent av är lite rädd för att börja på den? Den är säkert inte att leka med, tror att det är minst två färger i vartenda varv och sen ska den dessutom klippas upp i ärmar och hals. Nu har jag i och för sig testat på, så något lugnare inför det momentet är jag nu, jämfört med innan klippet i Alex biltröja. Men ändå …

Och så koftan till Karin, jag har mönster och garn och allt bara väntar på att bli igångsatt. ”Ska bara …”

Och eländes elände, bläddrade jag igenom en hög böcker med mönster till olika typer av barnkläder. Jag hade glömt hur mycket underbart läckra grejer där fanns, måste helt enkelt ta itu med dem.

Så vem i hela världen har tid att förvärvsarbeta???


I also knit a row now and then at a wrap for myself. It is my aim to get it finished before next winter, or possibly the winter after that. But once it becomes finished it will probably be nice and warm, with loads of cables and made by camel yarn.

And there is a pair of socks on its way, too, even those for myself. I began with them on the bus and in the waiting room when I was at the hospital for a routine check a while ago. I will continue with them when we goes to Stockholm in a couple of weeks, it will be excellent car knitting.

But what I really am anxious about is the Tiger sweater for Alex. Yarns and patterns are now picking up, "just have to ..." I wonder if I might be a bit scared to start it? It will definitely be a challenge, it seems to be at least two colours in every single round and then it will be cut at the sleeves and neck. I have been tested I at the Car sweater for Alex, so I feel a bit more confidence at the moment, but still ...

And then it is a cardigan for Karin. I have the pattern and the yarn and everything is just waiting to be started. "Will just ..."


So who in the world have time to engage in gainful employment??

Konst / Art

Vi har fått våra livs första teckningar av Alex idag. De kom med e-post, detta fantastiska media. Jag blev alldeles varm och tårögd!

We have got our life's first drawings from Alex today. They came by e-mail, this fantastic medium. I all warm and teary-eyed!




Den första är bara mormor. Mycket likt, om jag får säga det själv. Har alltid ansetts som en skönhet och det framkommer mycket tydligt här tycker jag.

The first is of grandmother. Very similar, if I may say so myself. Has always been considered a beauty, and it becomes very clear here, I think.




Sen är det en bild av både mormor och morfar. Lite mer arbetad, ett helt annat djup i denna, eller hur?

Then it is a picture of both grandmother and grandfather. A bit more work, a different depth in this, right?





I går blev jag faktiskt färdig med Jesse Polo till Tristan. Känner mej riktigt nöjd och det ska bli väldigt kul att se vad Alex tycker om att han och Tristan får likadana. Tror det kan vara jättekul.

Yesterday, I finished Jesse Polo for Tristan. I feel really satisfied with it and it'll be great fun to see what Alex thinks about that he and Tristan got similar ones. I think it can be great fun.






En teststickning har jag också avslutat, har gjort den för en av mina favoritdesigner, Kate Oats. Det är hon som gjort Jesse Polo också, liksom Mary Swanson Cardi-Vest som jag nästan är klar med. Det är faktiskt bara knapparna som saknas.

I have also completed a test knitting, I have made it for one of my favourite designer, Kate Oats. It is she who made Jesse Polo also, just as Mary Swanson Cardi-Vest that I almost have finished. In fact, it’s only the buttons that are missing.




Ett par enkla raggsockar börjar ta form, hoppas de blir klara innan det är för varmt för dem. Karin den stackarn har frusit om fötterna men inte fått några nya sockar på hela långa vintern. Så dags att komma med dem nu, jag skäms!

A simple pair of socks are close to be finished, hope they will be so before it's too warm for them. Poor Karin has been freezing at the feet but not get any new socks for the whole long winter. I'm really ashamed!


Jag har börjat fundera på vad jag ska ta med mej för stickningar när vi åker till London på lördag. Det är ingen idé att ta med något som kräver koncentration, och det ska inte vara mer än ett nysta i taget. Ett par sockar är alltid bra i sådana sammanhang, men det känns lite futtigt med bara ett projekt. Funderar på Elizabeth Zimmermanns klassiska tröja med mönstrat ok. Skulle vara kul att prova hennes formel. Min tanke är att göra en till Alex och försöka få till ett bilmönster i oket istället för det traditionella Fair Isle mönstret. Tänker att om jag börjar på den när vi är iväg så har jag inte så långt kvar till mönstringen när vi kommer hem. Den här ska vara med steek också, och det är något som jag aldrig provat på förut och med skräckblandad förtjusning ser fram emot.


I've began to thinking about what knittings I will take with me when we go to London next Saturday. It makes no sense to include something that requires concentration, and it has to be something with just one working ball of yarn at a time. A pair of socks is always good, but it feels a bit futile with only one project. Thinking of Elizabeth Zimmermann's classic sweater with patterned yoke. Would be fun to try her formula. My idea is to make one for Alex and try to make a car pattern in the yoke instead of the traditional Fair Isle pattern. I think that if I start with it when we are away, I will not have that much left till the pattern section when we get home. This will be with steeks as well, and it is something I never tried before, and looks forward to it with fear mixed with excitement.

Äntligen! / At last!

Höstkylan smyger sej på, mörkt som pocker är det och riktigt kallt och ruggigt. Typiskt dyster november. Men så bra det kan bli ibland! Under över alla under, Jans väst är klar, precis i tid för att värma hans frusna rygg när regnet slår mot fönstret och det känns ruggigt. Tycker den blev riktigt bra, men inte var den särskilt upphetsande att göra. Mest slätstickning fram och tillbaka och så en liten flätkant runt framkanterna för att liva upp det hela. Mönstret hittade jag i boken Men in Knits.

Autumn is here and it’s really cold and bleak. Typically November. But how good it can be sometimes! Jan’s Vest is eventually finished, just in time to warm his frozen back when the rain beats against the window and everything feels raw. I think it turned out really good, but it was not particularly exciting to do. Mostly plain knitting back and forth, and so a small cable around the edges in order to cheer it up a bit. I found the pattern in the book Men in Knits.










För ett gott slag sen började jag med två lika men ändå inte likadana tröjor efter mönstret Phazelia’s Mitered Baby Jacket i storlek 3 – 6 månader Det som gjorde att jag började med två samtidigt berodde på att jag blev helförvirrad av garninformationen. Enligt mönstret skulle det vara ett sockgarn, ca 420 m/100 gr. Känns det igen? Precis så som alla i alla fall av mej kända tunna sockgarn är, som Regia, Opal, Trekking osv. Och vilken masktäthet rekommenderas vanligtvis till dessa garn? Ja, just det, 28 – 32 maskor per 10 cm. Men i detta mönster föreskrevs en masktäthet på 24 maskor per 10 cm. En inte helt försumbar skillnad. Någon måste vara fel, men garnförslaget eller masktätheten? Nyfiken som jag är var jag naturligtvis tvungen att ta reda på detta.

Först ut blev en liten knallfärgad historia i ett Opalgarn med masktäthet 28. Ser faktiskt jättebra ut som nyfödingskofta. Alltså troligtvis för liten i slutet av 3 – 6 månadsperioden.

Nästa gjorde Jag i Lorna’s Lace Shepherd Sport, med masktätheten 24/10 cm. Den blev inte alls dum, den heller, men får nog ligga till sej ytterligare ett slag. Skulle kunna tänka mej att den kommer att passa vid 9 – 12 månaders ålder.

Om jag hade varit helt konsekvent skulle jag naturligtvis ha gjort en med masktäthet 26/10 cm också, för att täcka in hela första året, men se det tänker jag inte göra. Någon måtta får det allt vara. Dessutom skall inte båda till samma hem. Den lilla rödaktiga skall till Huddinge och Ulfs och Helenes lilla dotter – jo, det vet vi att det ska bli, så säker man nu kan vara i förtid – och den stora skall Tristan få. Enligt mor Karin finns det en hel del smått som inte är utslitet efter Alex. Konstigt, hur kan det komma sej att inte allt slets ut :-)?

Däremot har jag ännu inte givit upp att sticka en Baby Surprise Jacket till dem båda. Det fick inte Alex när han var pytteliten, hade inte blivit vid den boken vid det laget.

For quite a while ago I started with two similar but not identical cardigans from the pattern Phazelia's Mitered Baby Jacket in sizes 3 - 6 months. The reason to start with two at the same time was because I was so very confused about the yarn information. According to the pattern it should be made of sock yarn, about 420 m/100 gr. recognising it? It has to be something like Regia, Opal, Trekking or similar. And the gauge usually recommended for this yarn? Oh, yeah, 28 to 32 stitches per 10 cm. But in this pattern it provided for a gauge of 24 stitches per 10 cm. A not entirely negligible difference. Something has to be wrong, but the yarn or the gauge proposal? Curious as I am, I of course had to find out.

First up was a small bang-coloured one in an Opal Yarn with gauge 28/10 cm. Looks really great as a cardigan for a newborn but probably too small at the end of the 3 - 6 months period.

The next I made was in Lorna's Lace Shepherd Sport, with a gauge of 24/10 cm. It was not at all bad either, but may be has to wait for a while. My guess is that it will fits at 9 to 12 months of age.

If I had been totally consistent, I had made another one in the gauge of 26/10 cm, too, to cover the entire first year, but I will not do that. It has to be some sort of moderation. And anyhow, those two will not go to the same home, The small reddish will go to Huddinge and Ulf's and Helene's daughter - yes, we know it will be a girl - as safe as one can be before birth - and the bigger one will go to Tristan. According to mother Karin, there are a lot of small ones that not are worn out after Alex. Strange, how can it come that not everything was worn out :-)?

However, I have not given up to knit a Baby Surprise Jacket for them both. Alex didn’t have any when he was a baby, had not got the book by then.





På gång och inte alltför långt från fullbordan är däremot en härlig – hoppas jag – bomullströja till Alex. Det är en teststickning för Umme Yusuf. Den är lite väl stor än så länge, gör den i storlek 4 år, men dels vet jag att garnet, Sunny från Garngrossisten, krymper i tvätten och dels verkade storlek 2 år till våran stora tvåochetthalvtåring lite väl snålt tilltaget. Nästa höst blir den nog lagom, om inte förr. Tycker om modellen och tror den blir väldigt skön men den har ett kardinalfel enligt mitt sätt att se. Ärmarna ska sys i! Tycker inte det är kul att sy i ärmar, eller att sy ihop någonting vad det anbelangar, men vad gör man inte för den goda sakens skull?


Not too far from completion is however a wonderful - I hope - cotton sweater for Alex. It is a test knitting for Umme Yusuf. It is a bit too big so far, I’m making it in size 4 years, but I know that the yarn, Sunny from Garngrossisten, shrinks in the launder and anyhow size 2 years for our big two-and-a-half-years-old hero should at most last for a couple of weeks before it went too small. Next autumn it will probably fit, if not sooner. The model is very nice but it has a cardinal error, in my view. It’s sewn in sleeves! I don’t think it's fun to sew in the sleeves, or to sew anything for that matter, but what will I not do for a good purpose?