Sakta men säkert / Slowly but surely

Nu har det gått 6 x 3 veckor sedan jag påbörjade cellgiftsbehandlingen och enligt alla gängse regler är det dags för kroppen att få vila ett slag. Behandlingen tar styggt på både gott och ont, och jag är numera trött som en nyföding. Tio timmars nattsömn och ett par tupplurar på en timme eller två på dagen tillhör numera rutinerna. Inte är det kul, men nu ser jag verkligen fram emot att – förhoppningsvis! – återfå en del av krafterna inom en inte alltför avlägsen framtid. Dessutom ska naturligtvis hela härligheten utvärderas. På tisdag är det dags för en skiktröntgen av alla berörda delar och nån vecka senare får jag veta resultatet. Har det hänt något och i så fall i vilken riktning? Spännande, för att inte använda överord.

Den här sviktande orken har även påverkat stickandet. Det låter inte klokt, men till och med det har varit för mycket ibland.


Now it's been 6 x 3 weeks since I started the chemotherapy treatment and according to all applicable regulations it is time for the body to rest for a while. The treatment takes both good and bad, and I am now tired as a newborn. Ten hours sleep in the night and a couple of naps for an hour or two during the day belong to the routines nowadays. It’s not fun, and now I'm really looking forward to - hopefully! - recoup some of the strength in the not too distant future. Then it all, of course, will be evaluated. On Tuesday it's time for a tomography of all relevant parts and a week or so later I will get to know the result. Has something happened and if so in what direction? Will be interesting, for not using exaggeration.

This failing strength has also affected the knitting. It sounds crazy, but even that has been too much sometimes.





Men en del har jag i alla fall fått gjort, t ex är jag rätt långt kommen med en liten overall i Novita Wool till Eddie. Den är önskad för att efterträda den tjocka overall han har nu, när har är ute och promenerar i sin bärsele. Och den är det lite bråttom med, den kommer väl att passa under mars och april, när väl maj kommer bör den förhoppningsvis vara för varm. Har nu bara ett par centimeter kvar upp till armhålan, men har ännu inte bestämt mej för vilken typ av ärm jag vill ha. Rak, upplockad från ärmhålskanten och stickad neråt eller en raglan nerifrån och upp? Till raglans fördel talar att jag då kan göra hela oket i ett stycke, tycker det är lite tetigt att börja om på det ena stycket efter det andra och dessutom få dem lika långa! Ja, smidigare blir det faktiskt också, om man tänker efter. Hur man än bär sig åt blir det en liten kant när man plockar upp maskor och vi vill ju inte ha några obehagliga kanter, eller hur? Jo, det blir nog raglan …



But in all cases some has been made, for example I’m right now working with a small coveralls in Novita Wool for Eddie. It is supposed to replace the heavy one he has now when they are out for walks in her baby carrier. And it is a bit of a hurry, it will fit well in March and April, once in May it hopefully will be too warm. Have now just an inch left up to the armpit, but I still have to decide what type of sleeves I want. Straight, picked up from the armhole edge and knit down or raglan, bottom up? As benefit for the raglan is that I can do the yoke in one piece, think it's a bit annoying to start over and over again with the parts and get the same length of them! And if you think about it, it is smoother as well. There will always be a slight edge when picking up stitches and we do not want to have some unpleasant edges, right? Looks like it will be raglan…

Äntligen / At last

Efter sju sorger och åtta bedrövelser, eller i alla fall efter tre misslyckanden, har jag nu äntligen fått fart på Swish Pleated Skirt till Poppy. Det är Umme Yusuf – en av mina absoluta favoritdesigner – som gjort den och just nu har den ute för teststickning.

Vid första försök kom jag en god bit innan jag insåg att garnet bara var så fel. Drops Paris, alldeles för matt, gav ett rysligt trist intryck. Bara att riva upp.

Vid andra försök räknade jag fel. La upp 20 maskor för mycket och det dröjde ganska länge innan jag insåg att den verkade våldsamt stor, jämfört med hur det varit vid första försöket. Bara att riva upp.

Vid tredje försöket var jag lite irriterad på att jag fått riva upp två gånger, stickat massor och inte kommit ett enda dugg närmre fullbordan. Men se irriterad ska man inte vara. Fem centimeter senare upptäckte jag att jag inte varit tillräckligt noga när jag sammanfogade de upplagda maskorna till en ring. Alltihop var snott!!! Grrr, bara att riva upp.

Sen har det fått ligga till sej några dagar, nollställt huvudet och började om för ett par dar sen igen. Nu verkar det som om allt är som det ska. Rätt garn, rätt antal maskor och rätt fall. Hoppas och tror att den blir väldigt bra i slutänden, efter alla dessa turer.

After much sorrow and distress, or rather after three failures, I finally am on my way with Swish Pleated Skirt for Poppy. It is Umme Yusuf - one of my favorite designers - who has designed it and now has it out for test knitting.

At the first attempt I made quite a bit of it before I realized that the yarn was just so wrong. Drops Paris, too lusterless, gave an awfully dull impression. Just to rip it up.

At the second attempt I missed to counting in some way. Casted on 20 stitches too much and it took quite a while before I realized that it became much too large, compared to how it was at the first attempt. Just to rip it up again.

At the third attempt I was a little annoyed that I had to frog twice, had knitted so much and not been one iota closer to completion. But it’s not a god idea to be irritated. Five cm later I discovered that I was not careful enough when I joined the casted on stitches in the round. It was all twisted! Grrr, just to frog again.

Then it has been set aside for some days, reset the head and started again a couple of days ago. Now it seems that everything is as it should. Right yarn, right number of stitches and no twists. I hope and believe that it will be splendid in the end, after all these failures.

Mycket smått / A lot of small things

Poppans vita, fina spets- och pärlkofta Kayla är färdig nu, och ska snart skickas iväg. Det är en teststickning, och lite synpunkter på konstruktionen hade jag, men älskar resultatet! Hoppas nu att våran prinsessa också kommer att gilla den. Ja, eller rättare sagt våran prinsessas föräldrar. Poppy själv bryr sej inte särskilt mycket än.

Poppy’s white lace and bead cardigan Kayla is finished now, and will soon be sent away. It's a test knit, and I had some comments on the design, but love the result! I hope now that our princess also will like it. Well, may be rather our princess’s parents. Poppy herself does not care that much yet.





Dessutom har jag gjort klart Kite Jacket till lilla Baby Ru. Sydde i knapparna och tvättade upp den nu i kväll, så på den här bilden är den alldeles genomblöt men visar skapligt nog – jämfört med alla andra bilder jag tar! – hur den tar sej ut. Den var himla kul i början, men eftersom den består av fyra separate men identiska bitar blev det lite tradigt att börja om den tredje och fjärde gången. Men väl igångsatt gick det ju snabbt.


I have also finished Kite Jacket to Little Baby Roo. I sewed on the buttons and washed it up tonight, so at this picture it’s just soaking wet but shows tolerable enough - compared with all other photos I take! - how it turned out. It was really fun at first, but as it consists of four separate but identical pieces, it became a bit boring to start all over again for the third and fourth time. But once started, it was quickly done.





Ytterligare en balaklava har också blivit gjord, även den fotograferad i blött tillstånd. När jag började på den tänkte jag mej den till Poppy men nu är jag lite osäker. Får kanske tänka om och ge denna till Tristan som är lite större. Hade tänkt göra en till honom efteråt men nu ser denna ut att eventuellt vara mer i Tristanstorlek än i Poppydito. Får se när den torkat. Det spelar ju absolut ingen roll, båda skulle få varsin av det sista jak- och bambugarnet jag fått från Kina.

Another balaclava has also been made, too, even that is photographed wet. When I started with it, I thought it should be for Poppy, but now I'm a bit unsure. May perhaps think again and give it to Tristan, which is a bit larger. I intended to do one for him afterwards, but now it appears to possibly be more of Tristan size than in Poppy Ditto. We'll see when it dried. It does not matter of course, both of them will get one of the last yak and bamboo yarn I got from China.



Efter denna avslutarrush hade jag bara ponchon – den stora och klumpiga – till Poppy och tigertröjan till Alex på gång. Ja, bortsett från ett par projekt som nog får anses ha glidit över till kategorin UFO. Detta kom jag på strax innan jag skulle gå och lägga mej i går, och fick en ryslig fart, rena panikaktiviteten satte in. Behövde nämligen ett litet och okomplicerat att ha med mej på äventyr idag. Kunde ha slitit till mej ett nysta sockgarn och satt igång med en socka till nån, så där rakt av, sockar finns alltid efterfrågan på.

After this finishing rush I had just the poncho - the big and clumsy - for Poppy and tiger sweater for Alex left. Yes, apart from a couple of projects that probably may be considered to have slipped over into the category of UFOs. This I found out just before I would go to bed yesterday, and got a terrible speed, more or less pure panic. I needed a small and simple knitting to bring with me on an adventure today. First I thought of just take a ball of sock yarn and start with a sock to someone, socks are always in demand.





Men så hade jag liggande ett nysta Schoppel Wolle som jag tänkt göra en slät babykofta i, utan några krusiduller för att låta färgerna komma fram ordentligt. Det nystat rotade jag fram och la ner i handväskan tillsammans med en sticka. Sen kunde jag gå och lägga mej i lugn förvissning att ha något hanterbart i händerna. Jag har nämligen varit på Sahlgrenska i Göteborg i dag för nån variant av magnetröntgen – inget kul att ligga blick still i evigheter utan att få sticka, men nu är det gjort! – och inte går det att ge sej iväg på en nästan timslång tågresa utan en stickning? Och sen tillkommer ju tiden i väntrummet. I ärlighetens namn trodde jag att jag skulle hinna mer, men det är ett ganska drygt garn att sticka i. Det är så väldigt löst spunnet så stickan ger sej in i garnet istället för att hålla sej på utsidan, titt som tätt. Ett irritationsmoment, men det verkar bli underbart mjukt och härligt, och färgerna är bara så ljuvliga.


But I had a ball of Schoppel Wolle which I had planed to make a smooth baby cardigan of, without any patterns, to let the colours come up properly. I found it and put it in my handbag with a needle. Then I could go to bed, knowing that I should have something manageable in my hands. I have been at a hospital in Gothenburg today for some variant of X-ray - no fun to down without move at all for over an hour without as much as a yard of yarn in my hands, but now it's done! But I could knit on the train, almost an hour in each direction and in the waiting room. Honestly I thought I should have been able to get longer at it, but it's a bit hard to work with. It is so very loosely spun so the needle very often goes into it instead of staying on the right side of the stitch. An annoyance, but it seems to be wonderfully soft and lovely, and the colours are just so lovely.


Och det här med magnetröntgen kanske kräver nån form av förklaring. Jag har fått konstaterat att jag har cancer, men i vilken omfattning är inte helt klarlagt ännu. Det verkar synnerligen modest och är absolut ingenting att jaga upp sej för, men det blir kanske något nämnt här framöver om det som idag medför något stickrelaterat. Däremot känner jag inte för att gå in på en massa oväsentliga detaljer.


And about the x-ray. Suppose it may require some sort of explanation. I have been aware of that I have cancer, but don’t know much more about it so far. It seems very modest and I don’t worry that much about it, but it might be something said about it here now and then, if it is connected to anything knitting-related. However, I am not going to write about a lot of unimportant details.

Ilska och lycka / Happieness

Jaha, så är valet över för den här gången. Fy fa'an, kan inte säga annat. Detta är ingen politisk blogg, men det här kan bara inte passera utan att jag får lufta min frustration. Jag fattar inte att tillräckligt många låter de blå’s sköt-dej-själv-och-skit-i-andra mentalitet förleda dem en gång till! Men det finns väl tillräckligt många medelålders som fått så mycket mer i den egna plånboken, fotfarande är friska och raska och vars ungar vuxit upp och lyckats få jobb och bostad. Men hur kan man strunta i alla andra?

Ja, det är både synd och skam att de får sitta kvar men det riktigt otäcka, det som jag nästan inte kan ta till mej, är att det finns tillräckligt många här i landet som väljer brunt. De flesta är naturligtvis bara helt enkelt korkade – ursäkta! – men sen finns det nog tyvärr även en del med normalintelligens som verkligen tycker att islam är ett problem, att invandrare ställer till det, att andras kultur är mindre värd än den s k svenska. Jag vill skrika och sparka och gråta! Men förhoppningsvis visar de snart nog vad de går för och blir mosade av de övriga, förlitar mej till och med på de blå där, i alla fall vissa av dem. De har ju inte klarat kommunpolitiken nåt vidare den här gångna perioden.

Nog om detta, åter till att bli en mild och timid stickbloggare.




Karins knästrumpor är klara och de kommer nog att hålla henne varm om benen! Kanske inte så vackra, de är mest ett prov på fasonen. Tanken är väl att göra ett par snyggare så småningom. Nåt som de skotska t ex med sina flätor eller, ja nåt annat snyggt.


Karin's knee socks are finished and they will hopefully keep her warm on her legs! Maybe not that beautiful, they are mostly a test of the shape. The intention is to make a pair with a nicer pattern on, something as the Scottish ones with their braids, or something else that is neat.





Poppys poncho, den stora, varma vintervarianten växer till sej men den är långt ifrån klar än.

Poppy's poncho, the big, warm winter one grows but it is far from finished yet.





Alex’s tigertröja växer också sakta men säkert. Jag hoppas verkligen den blir så stor som det verkar nu, för den blir inte klar den här veckan heller!

Alex’s tiger sweater is also growing steadily. I really hope it becomes as big as it seems now, for it will not be finished this week either!




Snabbare går däremot Kite Jacket till Lilla Ru. Lilla Ru är våran Poppys lillebror – ja, eller syster, men visst låter det som en liten kille? – som kommer i halva februari! Tänk, fyra barnbarn inom loppet av fyra år, är man välsignad, eller …???? Helt sanslöst, hur ska jag nu kunna få tid till sockarna och tröjan till Jan? Men det får han väl förstå, att olika saker prioriteras olika, eller hur?

Garnet jag stickar Kite Jacket av fick jag förresten från Icelandic Garden Giveaway! Man kan ha tur på många sätt här i världen. Men någon vinst på Trisslotten jag köpte häromdagen var det inte, så långt sträcker sej inte turen, så de är bara att gneta vidare på jobbet, trots att jag egentligen inte har tid med sådana dumheter.

Much faster is however the Kite Jacket for Baby Roo. Baby Roo is our Poppy's little brother - well, or sister, but it sure sounds like a little guy, doesn’t it? – that is expected to arrive in mid-February! Can you imagine, four grandchildren in four years time, one is blessed, or ...???? It’s really completely unbelievable, how will I now be able to find time for socks and sweaters for Jan? But he may well understand that different things have different priorities, right?

The yarn I'm knitting Kite Jacket with is a giveaway from the Icelandic Garden Giveaway! You may be lucky in many ways in this world. But it was nothing at the lottery I bought the other day, so I suppose I have to continue to go to work although I do not really have time for such nonsense.

Fo's

Inte har det blivit mycket rapporterat här på sistone, men jag har stickat desto mer! Bl a kragen till min kofta, men nu ska den sys på, en sån synnerligen otrevlig lösning, så den får ligga till sej ett slag igen.

It hasn’t been much reported here recently, but I have knitting all the time! For example the collar to my cardigan, but now it is supposed to be sewn on (such a very unpleasant solution) so it may be put aside for a while again.






Men en liten klänning till Poppy är klar, och ett par sockar blev det i samma still att komplettera med.

But a little dress for Poppy is finished, and a pair of socks to go with it.





Ja, apropå sockar, tro det eller ej men nu har jag faktiskt gjort färdigt ett par till mej. Inget snabbprojekt, precis, började i mars på dem, men som sagt nu är de klara. Och då tänkte jag till, så som jag brukar göra ibland. Ofta är de här tänken väldigt kluriga och bra, så jag försöker i möjligaste mån följa upp tankegångarna. Denna gång gick resonemanget som så, att tog det här paret sockar nästan fem månader så ska man kanske inte förvänta sej att nästa par går fortare. Det visar väl på vilken realist jag kan vara? Och därefter kom tanken att Jan väldigt gärna skulle vilja ha ett par till, inför vintern. Alltså, varför inte sätta igång direkt med ett nytt par? Sagt och gjort, hittade ett nysta Trekking XXL som såg ut att kunna bli bra och satte igång. Kom faktiskt en bit på direkten, mudden och ett par cm på skaftet, innan jag insåg med all önskvärd tydlighet att det garnet var alldeles för fint i färgerna för att gömmas i ett par skor.

And about socks, believe it or not but now I actually have finished a pair for myself. No quick project, I started with them in March, but as I said, now they are finished at last. And then I started to think, as I do now and then, and since the result of my thinking often or at least some times are very clever and good, I try as much as possible to follow up the ideas. This time, the thoughts went that way that it took this pair of socks almost five months to complete, so maybe I should not expect the next pair to be quicker finished. It shows that I can be a realist, doesn’t it? And then came the idea that Jan would very much like a pair for the winter. So, why not get started right away with a new pair? I dived into the stash, found a ball of Trekking XXL, which looked very nice and started. I made the cuff and a few cm of the leg, before I realized very clearly that the yarn was too nice in the colours to be hidden in a pair of shoes.




Det skulle naturligtvis bli en tröja istället. Repade resolut upp det jag stickat och satte igång med en enkel uppifrån-och-nertröja till våran Trissy. Det blir bättre. Jag är väldigt förtjust i färgerna, rost och petroleum, grått, brunt och svart. Ja, det låter inget vidare, det kan jag väl hålla med om, och på bilden framkommer det väl inte heller i all sin glans, men jag tycker det är himla snyggt. Våran Trissy kommer att bli så fin, så – hoppas jag.


Of course it should be a sweater. Frogged it resolutely and started with a simple top-down sweater for our Trissy. Now it looks better. I'm very fond of the colours, rust and petrol, gray, brown and black. Yes, it doesn’t sounds that fun, I agree with that, and the picture isn’t for much help to show it in all its glory, but I think it's amazingly beautiful. Our Trissy will be so smart looking - I hope.




Men en liten socktanke låg kvar och skvalpade i huvudet och den utvecklades till ett par till Poppy (ok Jan, du ska få ett par snart, jag lovar) men inte vilket par som helst utan ett par med pärlor på! Glitter och glans av sällan skådat slag. Där får våran Poppy nåt att visa upp för kompisen Alva!

But a small sock thought remained and splashed around in the head and it eventually turned out into a pair for Poppy (ok Jan, you will get a pair soon, I promise) but not any pair but a pair with shiny beads on! Glitter and gloss that seldom have been seen. There our Poppy will have something to show her friend Alva

Överraskning / Surprise

För ett slag sen vann jag ett hemligt paket från Restgarnsblues, och nu har det kommit! Det innehöll två nystan ljuvligt grårosa Debbie Bliss Pure Cotton, ett par knappar, ett armband och ett trevligt litet brev. Tusen tack Paulina! Ena nystat är redan uppstickat, det blev en mössa till Poppy, som jag teststickat för April Klich. Den tror jag kan vara både varm och mjuk. Försöker undvika ull till babymössor, har en känsla av att de ofta är irriterande. Nu ska jag göra ett par matchande sockar av resten av garnet.

A while ago I won a surprise package from Restgarnsblues ("Left Over Blues"), and now it has arrived! It contained two lovely, graypink skeins of Debbie Bliss Pure Cotton, a couple of buttons, a bracelet and a nice little letter. Many thanks Paulina! One skein is already done, it became a hat for Poppy, which I test knitted for April Klich. I think it will be both warm and soft. I try to avoid wool for baby hats, I have a feeling that they often are irritating. Now I will make a matching pair of socks of the rest of the yarn.






För övrigt har jag just avslutat en restgarnsponcho, även den till Poppy. Undrar om söta mor känner igen garnet? Det är nämligen en del av det som blev över när jag stickade Candle Flame till henne.

I have also just completed a left over yarn poncho, even that for Poppy. I wonder if Sweet Mother will recognize the yarn? It is part of what was left over when I knitted the Candle Flame shawl for her.

Verkar det som om det bara är Poppy som det stickas till nu för tiden? Det har nog blivit det, på något sätt. Men i bakgrunden håller jag faktiskt på med tigertröjan till Alex, även om den inte förändras så snabbt. Och nu har jag börjat på varsin uggletröja till Alex och Tristan. Ja, för att vara mer exakt är det en till Alex som jag börjat på, och är snart uppe vid ärmhålen. Men det är inte mycket att ta bild på än så länge, men det kommer så småningom.


It seems that it only is Poppy that I knit for these days. It has probably been for a while, somehow, but in the background, I am working on the tiger sweater for Alex, even if it not change very quickly. And now I've started with an owl sweater each for Alex and Tristan. Yes, to be precise, it is one for Alex that I started on, and will soon be at the armholes. But there is not much to take pictures of so far, but it will eventually.

För smart? / Too smart?

Ibland är man bara för smart för sitt eget bästa, jag vet! Som jag tidigare berättat satte jag efter viss tankemöda igång med omlottkoftan till Karin, som jag beslutade göra i ett stycke. Långa varv är det, de båda framstyckena är ju obetydligt smalare än bakstycket, eftersom de ju faktiskt ska gå omlott. Stickade och stickade och stickade, med spetsmönster på ena sidan i en bred och lång rad. Så händer det som då inte ska hända, plötsligt rasslar en hel mönsterrapport av stickan och åker rutschkana ner genom åtskilliga varv. Hade det varit slät- eller rätstickning hade det inte varit någon suck att fiska upp, och det hade säkert inte rusat iväg så snabbt då heller, men här med en hel hög omslag och ihoptagningar … Efter en stunds övervägande var det bara att acceptera den bistra verkligheten och repa upp alltihop. Jag gjorde ett försök att backa, men det funkade inte över spetsmönstret, det hade säkert krävt mer av mina stackars nerver än det gjorde att börja om från början. Men lite småeländig känner man sej allt, och tänker med vemod på hur mycket mindre det hade varit att göra om, om jag bara hade haft ett stycke på stickorna istället för att tre.

Men med en dåres envishet började jag om på samma sätt, stickar alltså även nu alltihop på en gång och har både kommit ifatt och en bit förbi där jag var vid olyckstillfället. Så nu är jag nöjd och glad igen och alla gamla sorger är glömda.

Sometimes I'm just too smart for my own good! As I wrote about earlier, I started with the wrap cardigan for Karin, which I after quite a lot of thinking decided to do in one piece. It’s really long rows, the two front parts are of course just slightly narrower than the back part, because they are actually attending to overlap. I knitted and knitted and knitted, with a lace pattern on one side. Then it happened what not should happen, suddenly rattled an entire pattern repeat off the needle and went down through several rows. Had it been stockinette or garter stitches, it had not been a sigh to fish them up, and it had probably not rushed away so quickly either, but here with a bunch of yarn overs and decreases ... After a moment's consideration, I only had to accept the harsh reality and unravel the whole thing. I tried to knit backwards, but it did not work with the lace pattern, it would surely have required more of my poor nerves than it did to start all over again. But I must admit I felt a tiny bit depressed for a moment, and thought with sadness about how much less it would have been to undo if I only had one part of it on the needle instead of three, when the accident was a reality.

But with a fool's stubbornness, I started in the same way again, all I one piece, have now went up to and past where I was at the time of the accident. So now I'm happy and cheerful again, and all old sorrows are forgotten.






Poppys kappa är klar nu, och om bara storleken passar är jag himla nöjd med den. Vet inte varför jag är så förtjust i den, nästan färglös som den är och dessutom enbart i slätstickning, men så är det. Kan det vara den lite dekadenta glittertråden i garnet, kanske? Det syns inte på bilden, men det är en liten antydan till laméstuk över den. Och vilken trendig ung dam behöver inte en havresilverlamékappa i sin garderob? Och så naturligtvis ett par matchande sockar …


Poppy’s coat is finished now, and if just the size fits, I am amazingly happy with it. Do not know why I'm so fond of, it’s almost colourless and just in stockinette stitches, but in spite of that …. Could it be the slightly decadent feeling because of the glitter thread in the yarn, maybe? It is not visible in the picture, but it's a small hint of silver lamé over it. And mustn’t a fashionable young lady have an oat-silver-lamé coat in her wardrobe? And of course, a matching pair of socks ...

Nytt på stickorna / News at the needles

Nu är det mycket nytt på gång, och jag är nöjd och lycklig som få!

Men oj, vad självisk och eländig jag trots det känner mej, har ödslat– och kommer att ödsla ännu mer:-( – dyrbar sticktid på mej själv! Så borde det inte få gå till när det är så väldigt mycket som står på kö för att göras till alla nära och kära! Men nu är det som det är, i all sin skam. Det var en teststickning som jag bara inte kunde motstå, en kofta som var precis vad jag behöver inför våren och sommaren, när det är för varmt för jacka men för svalt för att vara utan ytterplagg helt.

Det är Sarah Barbour som designat den och nu ska jag försöka göra färdigt oket och separera ärmmaskorna från övriga delen inom en vecka ungefär. Sen är det ytterligare nån veckas tid för att komma ner till midjan och flätmönstret där. Sen är det fri tid, ingen ytterligare deadline.


Now it is a lot of new projects on the needles and I am happy as few!

But oh, how selfish and miserable I feel, I have wasted - and will spend even more! – Valuable knitting time at myself! This should really not be allowed, when it is so very much on the to-do-list for all the loved ones! But now it is as it is, in all its shame. It was a test knit project that I just could not resist, a cardigan which was exactly what I need for spring and summer, when it is too warm for a jacket but too cool to be entirely without an outer garment.

It is Sarah Barbour that is the designer and now I'll try to finish the yoke and separate the sleeve stitches from the body within a week or so. Then there is another week to get down to the waist and the cable pattern that will be there. Then it will be free time, no further deadlines.


Så har jag faktiskt kommit så långt (knappast rätt ord i och för sig) på Karins kofta att jag skrivit ut mönstret och stickat provlapp. Har tänkt lägga upp och i alla fall komma igång i kväll.

And now I finally got as far (hardly the right word in itself) at Karin's cardigan that I have printed the pattern and made the swatch. I intend to cast on and get started with it tonight.





En kappa till Poppy är också på gång och har bara ärmarna kvar. Jag gör dem på samma sätt som jag gjorde med den blå.

A coat for Poppy is also underway, and it's not much left, have just started with the sleeves. I make them in the same way as I did with the blue one.




Och hurra!!! Jag har hittat Tiinas Garnbutik som säljer Novitas garner! Ja, egentligen var den hon som hittade mej, jag har skickat ut lite trevare efter upplysningar om var de kunde tänkas finnas, och hon skickade ett mail och talade om att hon fanns och sålde en hel fantastisk jättehög med olika garner. Jag blev helt lyrisk, och var bara tvungen att beställa ett, som jag ska göra varsin uggletröja till Alex och Tristan av.

And hurray! I have found Tiina’s Yarn Shop, which sells Novita’s yarn! Yes, actually it was she who found me, I've sent out requests for information about where they could be sold, and she sent an email and said that she had an internet shop, selling those fabulous Finnish yarns. I was totally ecstatic, and just had to order some which I will make an owl sweater each for Alex and Tristan.

Mer färg / More colours

I dag har våran Alex fyllt tre år! Stora karln, och party med tårta och ljus och presenter har det varit, hur underbart som helst. Och mitt upp i alltihop tog de sig tid att skicka bilder. Åh, vad vi längtar efter dem! Men nu är det inte mer än drygt en vecka tills vi ska åka till dem, närmre bestämt nästa lördag.

Today is our Alex's third birthday! A big boy now, and it was a party with cake and candles and gifts, just so wonderful! And in spit of everything that was going on, they took the time to send some photos to us. Oh, how we longs to see them in real life! But now it's just a bit more than a week left, we will go there next Saturday.




Undrar om våran Poppy också gillar starka, klara färger? Det tror jag. Och då ska hon naturligtvis få en riktigt häftig kofta. För säkerhets skull blir det en liten pigg figur på knapparna också. Jag ryser av vällust, när jag tänker på hur våran Poppys föräldrar ska reagera. Hittills har det mest varit vitt och rosa, och det är något som snarast bör åtgärdas.

Det är faktiskt rätt konstigt, det här med min vurm för starka färger till alla hjärtebarns kläder. Själv har jag sen urminnes tider varit klädd i beige, eller kanske snarare jeansblått, punkt slut. Inga excesser i starka färger här, inte, och kan fortfarande inte tänka mej att ta på mej ett mönstrat plagg. Enfärgat och dovt, det är min stil. Men som sagt, när det kommer till barnkläder så har jag verkligen börjat frossa i färger, hur underbart jättekul som helst!

Jesse Polo till Tristan närmar sig snabbt sin fullbordan också, liksom en väst som jag faktiskt inte riktigt vet om det blir Karin eller Helene som får den. Ska göra färdigt den först, så får vi väl se vems namn som står på den i eldskrift.

I wonder if our Poppy also likes strong, bright colours? I think so, and now she will get a really colourful cardigan. And if it not will be enough with colour in that way, I have added buttons with figures on. I shudder of pleasure, when I think of how our Poppy’s parents will react. So far it has been mostly white and pink, and it is something that urgently have to be changed.

It's actually quite funny, this passion for bright colours that I have got for our beloved grandchildren's clothing. I myself have since immemorial time been dressed in beige, or perhaps jeans blue. No excesses of strong colours here, and can still not think of having any patterned garments or strong colours. Plain and dull, it's my style. But as I said, when it comes to children's clothes I have really begun to revel in colours, and it’s just so fun!

Jesse Polo to Tristan is fast approaching completion as well, like a vest that I actually do not really know if Karin Helene will get. Will finish it first, then we'll see whose name is on it.





Det har börjat dyka upp så mycket spam bland kommentarerna. All möjlig skit, nu senast en hel lång rad på kinesiska eller nåt liknande. Jag har inte haft sån där bokstavsspärr till kommentarerna hittills, men nu har jag lagt in det. Hoppas det ska hjälpa.



It has begun to show up so much spam among the comments. All sorts of crap, today it came a full range of Chinese or something similar. I have not had letters to add before making comments so far, but now I have added it. Hope it will help.

Veckouppdatering / Weekly update

En liten kofta är nu klar, två gånger till och med. Första gången var i lördags, kände mej riktigt nöjd med den, tvättade upp den och la den på tork. Så skulle den naturligtvis förevigas också, och då äntligen ramlade pengen ner. Ärmarna var ju på tok för korta, hur i hela världen hade jag mätt och tänkt? Mätt vet jag att jag gjorde, men tänkt är jag inte lika säker på. Tack och lov är den gjord uppifrån och ner, så det var tack och lov lätt som en plätt att repa upp muddarna och göra dem lite längre. Nu tror jag faktiskt att den får anses klar.

Mönstringen visade sej tyvärr inte helt lätt att få fram på bild och det hade kanske kommit bättre till sin rätt med ett enfärgat garn. Men hur som helst tycker jag den blev ganska bra, och med det här mönstret som består av 1 räta och 1 lyft maska på två av fyra varv så blir det betydligt tjockare än vanlig slätstickning.

A small cardigan is now finished, twice as a matter of fact. The first time was last Saturday, felt really happy with it, washed it up and let it dry. It should of course also been photographed, and then finally I realised my mistake. The sleeves were far too short, how on earth had I measured and thought? I know I measured it, but I’m not that sure about the thinking part. Thankfully it is made top-down, so it was a piece of cake to unravel the cuffs and make them a bit longer. Now I think it’s really finished!

The pattern turned out to be almost impossible to catch on a photo and it had perhaps been better if I had made it by a solid yarn. But anyway, I think it became pretty nice, and with this pattern, consisting of knit 1 and slip 1 on two of four rows it is much thicker than ordinary stockinette stitch.




Men liten blev den, typiskt nyfödingsliten, ingenting för våran Tristan som inte fått något på jättelänge. Och så kan vi ju inte ha det. Började på en liten tröja i Drops Fabel, och håller på att leka lite med några flätor. Och det kan jag hålla på med i det oändliga, det syns inte ändå med det garnet. Men nu är det tanken som räknas, eller hur? Bör i alla fall få en uppfattning om hur det blir.


But it was small, typically newbornish, nothing for our Tristan who not has got anything on a long time. And we can’t have it like that, can we? So therefore I started with a small sweater in Drop’s Fabel, and keeps on playing around with some cables. And I can hold on to indefinitely, they will not be visual for anyone who doesn’t know where to look for them. But it's the thought that counts, right? Should at least get an idea of how it will turn out and if it seems to be ok I will do another one in a more cable friendly colour.






Och så bara måste jag helt enkelt berätta om något ytterst märkligt som hände här för bara en liten stund sen. Jag hade just tagit bilderna här ovan, och skulle ladda in dem i datorn. Hade just laddat upp batteriet, som så förargligt tagit slut precis i överföringsögonblicket, och kopplade ihop kamera och dator precis som så många gånger förr. Jag visste med bestämdhet att det inte var något annat i kameran förutom de här sist tagna bilderna, eftersom jag på uppmaning från bildprogrammet alltid låter den ta bort nedladdade bilder från kameran. Men denna gång gick det inte så där rakt av, krångel, krångel, kom upp meddelande om att enheten inte var ansluten och jag vet inte vad. Men skam den som ger sej, jag kopplade i och ur ett antal gånger och plötsligt gick det. Och det var inte måttligt vad det gick, 155 bilder fanns det plötsligt där! Det var varenda bild jag tagit med denna kamera, som jag köpte precis innan jag åkte till London i slutet av november, inklusive de bilder som vi tog när vi var hos Ulf och Helene och lilla Poppy vid nyår, och som så märkligt var försvunna när vi kom hem och skulle ladda ner dem! Ja, kära nån, det är mycket med det tekniska, tur att man inte måste förstå alla konstigheter. Men överraskad blev jag, för att inte använda överord.

And I just have to tell about something very strange that happened here right now. I'd just taken the pictures above, and would download them to the computer. Had just charged the battery, that so annoying run out right then, and linked the camera and computer, just like so many times before. I knew with certainty that there was nothing else in the camera except those last pictures, because I always empty the camera from old images. But this time it was not as usual, fuss, fuss, it came up messages that the device was not connected and I do not know what else it said. But shame on giving up that easy, I switched in and out several times and suddenly it started. And it was no end of it! There were suddenly 155 images there! It was every single picture I had taken with this camera, which I bought just before I went to London in late November, including the pictures that we took when we were with Ulf and Helene and little Poppy at the New Year, and so strange were lost when we came home and should download them! Oh dear, I’m really happy that I don’t have to understand all the technical things. But I was surprised, not to use exaggerating.

Något nytt? /Any news?

Inte ett ord här på en hel vecka, det är då för sorgligt! Fattar inte var tiden tagit vägen, har faktiskt inte gjort något särskilt som skulle föranleda en sådan racerfart på dagarna. Har gjort precis det jag brukar göra, sega mej iväg till jobbet på mornarna, skynda mej hem därifrån på kvällarna, en snabbrunda in i affären för att försöka få lite inspiration till den kommande middagen – det är helt hopplöst att hitta på middagsmat, jag är så trött på det så snart skriker jag högt! – laga och äta denna förtrollade middag och sen så äntligen, dags för lite avkopplande stickning innan det är dags att gå och lägga sej, för att sedan börja om från början följande morgon. Snacka om ekorrhjul!

Men mellan avslutad middag och läggdags är det faktiskt en stund, eller till och med två, och en hel del stickat blir det. Fast just nu håller jag på med ovanligt dryga historier, även om ingen är särskilt stor.

Not a word here for a week, that's just too sad! I don’t understand where the time had gone, has actually not done anything in particular that could lead to such a race pace of the days. Has done exactly what I usually do, forced me off to work in the mornings, hurry home from there in the evening, a quick round into the store to try to get some inspiration for dinner - it is quite hopeless to find out what to do for it, I am so sick of it that I soon scream loud! – home to cook and eat this enchanted dinner and then at last, time for some relaxing knitting before it's time to go to bed, and then start all over again the following morning. Talk about the treadmill!

But between the end of dinner and bedtime, it is actually some hours for knitting.





Drygast, märkligast, mest spännande är ett par sockar som jag teststickar åt Sally in Wales. De görs i Jacquard Double Knit. Det här med dubbelstickning har jag hört talas om förr, men aldrig tidigare provat på, så det gick bara inte att motstå när tillfälle gavs. Det är inte särskilt svårt att komma på hur det ska göras, men att få det jämt och fint – det är en helt annan historia! Oj, så ojämn stickfastheten är, och kära nån så stort och böligt det blir! Men jag kämpar ihärdig på, färdig ska den bli om jag så ska slå knut på mej själv. Däremot lämnas inga garantier för att det blir en andra socka. Får se hur det känns, det här med Second Sock Syndrom lär nog slå till med flerdubbel styrka. Mest ser jag det som en övningsrunda i den här tekniken, för jag tror det skulle bli helt fantastiskt varma och goa vantar av det. Något att försöka komma ihåg inför nästa vinter.

Men några här och nu på stuberten lär det inte bli, det finns alltför mycket annat på gång.


Most strange and exciting is a pair of socks that I test knit for Sally in Wales. They are made in Jacquard Double Knit. I have heard about double knitting before, but never tried it, so I could just not to resist to try, when the opportunity turned up. It is not difficult to figure out how it should be done, but from Learn to Master - it is a long way to go! It takes ages for every single row, I really try to get the tension, but it turns out to be huge! But I keep on, it will be ready even if it will kill me! On the other hand there is no guarantee that it will be a second sock. I’ll see how it feels, it’s a high risk that Second Sock Syndrome will hit me with multiple strengths. Mostly I see it as a practice of this technique, because I think it would be absolutely fantastic for really warm mittens. Something to try to remember for next winter.

But it will not be any right now, it is too much else going on.



Två gamla surdegar som jag inte glömt, bara förträngt. Det är dels Nalle Puh till Tristan. Det är faktiskt inte så rysligt mycket kvar, men all hopsömnad, det gör att jag skjuter på det in absurdum. Men tills vi åker över nästa gång – troligtvis första veckan i mars – ska den var klar. Skam vore det väl annars.

En annan liten historia som helt oförskylt blivit liggande är tröjan Baby Norgi, också den till Tristan. Den visade sej bli lite vid, så jag ska göra den lite längre än mönstret anger och räknar med att den kommer att vara lagom framåt sommaren/hösten. Därför har det inte känts så brådskande med den, när det har ploppat upp en massa andra ”måste-bara-göra”. Men om den får ligga länge nog är det väl risk att den blir helt bortglömd, så det är väl bäst att sätta igång med den snart igen.

Nåt som däremot med stor sannolikhet blir klar innan veckan är slut är den lilla koftan i Drop’s Delight som jag skrev om i slutet av förra inlägget. Den kan nog bli rätt bra, känns det som i alla fall.


Two old Wip’s-almost-Ufo’s that I have not forgotten, just ignored. First of all is Winnie the Pooh for Tristan. It's actually not that awful lot left, but all sewing! It’s something strange about it, I remember it and really intend to finish it – when I’m away from home. But as soon as I’m home again, I forgot all about it, it’s really absurd. But it just has to be finished before we will go and see them next time - probably the first week in March. Everything else would just be a shame!

Another Wip’s-almost-Ufo’s is Baby Norgi, also for Tristan. It turned out to be a bit wide, so I'll make it a bit longer than the pattern states and expect that it will fit in the summer / autumn. Therefore it has not seemed so urgent with it when it does plop up a bunch of other Just-Have-To-Do’s. But if I leave it in the basket must longer, it’s a big risk that it will be completely forgotten, so it's probably best to start with it again soon.

Something that however is likely to be finished before the end of the week is the small cardigan in Drop's Delight, which I wrote about in my last post. It will probably be pretty good, it feels like that, anyhow.





Och helfärdiga är de små byxorna som jag teststickat åt Kamelone, även de är gjorda av Delight. Små är de, alldeles för små för våran Tristan eller våran Poppy, men de ska faktiskt överlämnas till en arbetskamrats nyföding som väntas anlända om någon månad. Koftan ska göra sällskap med dem, är det tänkt, även den är nyfödingliten.


And all finished are a pair of small trousers that I have test knitted for Kamelone, which also are made of Delight. They are small, too small for our Tristan or our Poppy, but they will actually be handed over to a co-worker's newborn, expected to arrive in a month time, and the cardigan will go with them.

Och sist men inte minst, har ni sett att det är två spännande tävlingar på gång?




Dels är det Gina som lottar ut ett set med lyxiga stickor



och dels är det Solfjäder som lottar ut ett ljuvligt garn

För stor eller för liten? / Too big or too small?

Normalt sett använder jag aldrig mössa, det räcker alldeles utmärkt med bara jackans kapuschong. Men de senaste veckorna har jag faktiskt känt mej lite extra frusen om huvudet, och rotade därför fram en mössa som jag i ett anfall av – ja, jag vet inte vad, egentligen – stickade förra vintern. Den är varm och go och har verkligen värmt upp en frusen själ, men det visade sej tyvärr att den var för stor! Inget underligt i och för sej, det är med ca 95 % säkerhet att det jag stickar blir för stort, återstående 5 % blir för smått. Men hur som helst tänkte jag göra en annan mössa, som inte skulle kasa ner över ögonen på mej. Och som ett brev på posten kom så möjligheten att få teststicka en lite annorlunda variant, i moebiusform. Den görs i tjockt garn, 11 m/10 cm, och jag använde dubbelt av Wendy DK.


Normally I never use a hat, it is just fine with just the jacket hood. But the last weeks I actually felt a bit cold on my head and took out one I, by some reason knitted last winter. It is warm and cosy and has really warmed up a frozen soul, but it is unfortunately too big! Nothing strange about that, there is approximately 95% possibility that the items I knit are way too big, the remaining 5% is too small. But anyway, I intended to make another hat that not should fall down over my eyes. And just in the right moment I got the opportunity to test knit one in a bit different shape, as a moebiusform. It is made of thick yarn, 11 sts/10 cm, and I used double threads of Wendy DK.



Först gjorde jag en alldeles rak bit:

First I made a straight piece:




Den snoddes och syddes ihop:

Then folded it and sewn it together:




Och till slut plockades maskor upp utefter kanten och toppen på mössan stickades klart.

And eventually picked up stitches along the edge and the top of the hat was done.




Lätt som en plätt, snabbt och elegant var mössan klar.

Piece of cake, fast and elegant the hat was finished.





Bara ett problem, den blev för liten. I morgon ska jag ha min stora gamla kompis, den här nya får vi väl se vad som händer med.

Only one problem, it became too small. Tomorrow I will use my big old friend again, we'll see what will happen with this new one.





En annan kul grej jag håller på med är en liten babykofta. Gör den helt efter eget huvud och tycker strukturen – lek med lyftade maskor – blir riktigt bra.


Another fun thing I am working on right now is a little baby cardigan. I make it without any pattern and think the structure – a play with slipped stitches - is really nice.

God fortsättning på det nya året! / Happy continuation of the New Year!

Det är lika spännande varje nyår. Vad månde komma ut av detta? Förra året var helt sanslöst för oss, två barnbarn kom, som vi inte hade en aning om vid förra nyårsskiftet. Det blir naturligtvis svårt att bräcka det, men mycket kul och intressant kommer vi säkert att få vara med om.

Året började bra, firade in det tillsammans med Ulf, Helene och våran bedårande lilla Poppy. Men rent fototekniskt kunde det inte ha börjat sämre. Tog massor med kort, och inte bara på Poppy utan även utefter vägen upp till Stockholm på de mest fantastiska vintervyer. Tittade och beundrade fotokonsten i displayen efterhand, men nu när jag skulle föra över alla bilder till datorn så var kameran tom! Helt och totalt tom! Vid något tillfälle visade i och för sej Ulf hur man skulle tömma kameran utan att behöva ta bilderna en och en, men om den verkligen tömdes då så är den känsligare än vad som är rimligt, eftersom han bara plockade fram själva funktionsnamnet. Men icke förty, inte en bild har vi på våran Poppy just nu. Ringde omedelbart till Ulf när detta uppdagades, dels för att beklaga mej men framför allt för att be att få några av hans bilder hitskickade. Usch, fy så vansinnigt irriterande! Om jag bara visste vad som hänt.

Men besöket i Stockholm var trots brist på bildbevis helt fantastiskt, och våran Poppy växer och är stora damen nu, en hel månad och vacker som en dag, naturligtvis. Men det var inte bara gullande och gosande hela tiden, en del stickat blev det också.

It is so exciting every New Year. What will come out of this? Last year was absolutely senseless for us, two grandchildren that we not had a clue about the last New Year's Eve. It is obviously difficult to beat that, but we hope for a lot of fun and interesting things.

The year began well, celebrating it together with Ulf, Helene, and our adorable little Poppy. But about the photo technically, it could not have started worst. Took a lot of photos, and not just of Poppy, but also along the way up to Stockholm at the most amazing winter views. Looked at and admired the photos at the display afterwards, but now that I should transfer all images to the computer, the camera was empty! Completely and totally empty! The only I can think of is, that Ulf showed how to empty the camera without having to delete the photos one by one, but if it really was emptied at that time, it is more sensitive than is reasonable, since he just picked up the function name. But, nevertheless, here we are without a single photo of our Poppy for the moment. I immediately called Ulf when this was revealed, to ask him to send some of his photos. So insanely annoying! If I only knew what happened.

But the visit to Stockholm was despite of lack of photos just fantastic, and our Poppy is growing and is a big girl now, a whole month old and beautiful as a day, of course. But it was not only cuddling all the time, it was some knitting, too.





Under själva bilresan gjorde jag färdig en axelvärmare eller minisjal eller hur man nu ska beteckna Vivacia som jag teststickat åt Marleen van der Vorst Eggermont . Mönstret är nu publicerat och därmed fritt fram att berätta om. En snabb och kul liten historia, ett nysta Araucania Ranco Solid gjorde jag åt med, fast Marleens ursprungsidén var att använda ett nysta Noro. Men man tager vad man haver, och Araucanian bara låg här och väntade på ett sånt här projekt.


During the car trip, I finished a shoulder warmers or wrap, or how to describe Vivacia that I test knit for Marleen van der Vorst Eggermont . The pattern is now released and free to talk about. A quick and fun story that I made of one skein Araucania Ranco Solid, though Marleens original idea was to use one skein Noro. But you take what you have, and the Araucania just laid here and waited for something like this project.





När den var klar satte jag igång med en liten kofta till Poppy i Drops nya Delight. Härliga färger, hoppas nu det håller fasonen, det känns lite löst och sladdrigt. Mönstret är Seamless Yoked Sweater. Tycker den blev riktigt fin och eftersom jag inte hann bli klar med den där utan tog hem den för färdigställande har jag kunna föreviga den på bild i alla fall. Det är mer än vad som skedde med Baby Surprise Jacket jag gjorde färdig precis innan vi åkte iväg. De bilderna, både för sej själv och på Poppy, försvann i ovan sagda fotomysterium. Usch, så arg jag blir!

When it was finished I get started with a little cardigan to Poppy with Drop’s new Delight. Lovely colours, I really hope it will keep the shape, it feels a bit loose and flimsy. The pattern is Seamless Yoked Sweater. I think it was really nice and because I did not have time to finish it there and took it home for completion, I could get a photo of it. It is more than what happened with the Baby Surprise Jacket I finished just before we went away. The photos, both by itself and on Poppy, disappeared in the above photo mystery. Ugh, I get so angry!





Ett par små tubsockar till Alex har också blivit färdiga, och ska skickas iväg idag. Något så på måfå har jag väl aldrig stickat, ren gissning från början till slut så nu väntar jag med spänning på att få veta om de passar, är för stora eller för små. Och inte minst, om de nu skulle råka gå att använda, hur den modellen fungerar jämfört med vanliga sockar. Jag tror i min enfald att den här tubvarianten skulle kunna vara väl så bra som de med häl, för jag har hittills aldrig sett ett par sockar på en livligt liten kille där hälen suttit där den ska mer än enstaka sekunder.

A pair of small tube socks to Alex has also been finished and will be sent off today. I don’t think I ever have made something so random, pure conjecture from beginning to end, so now I am waiting with bated breath to find out if they fit, are too large or too small. And not least, if they now happen to fit, how the model works compared to ordinary socks. I believe in my simplicity that this tube version could be as good as those with heels, because I have never seen a pair of socks on a lively little boy with the heel sitting there it is supposed to be more than single seconds.

Kamerabestyr / Camera trouble

Så var den här julhelgen över, och i morgon är det bara att återgå till vardagsbestyren. Vi har haft en härligt avslappnad helg, gjort just ingenting, sovit länge, varit uppe sent, och mest stickat däremellan.

Fick färdigt Pepita, den lilla sparkdräkten till Poppy. Nu ska det bli spännande att se hur den fungerar i levande livet.

Tyvärr är bilden, liksom de här nedanom, av ovanligt dålig kvalité. Har köpt en ny kamera och håller på att lära mej den. Förklarade i affären att jag ville ha en idiotsäker, inte en massa finesser som bara stör koncentrationen. Jo, denna skulle vara hur enkel som helst, bara att titta på bilderna och trycka fram och tillbaka. Men tror ni inte att jag lik förtrollat fick ladda in manualen – ja, de kommer bara med som CD nu för tiden, kan inte ens sitta i soffan och mickla med det. Hur som helst så fanns det precis hur många olika konstigheter som helst där, bl a skulle man välja hur många pixlar (?) man ville ha, och där fanns något de kallade för TV-nånting. Den skulle vara det perfekta valet om man ville lägga upp bilden på t ex en webbplats. Lät väl lysande? Sen skulle man kompensera brist på alternativt för mycket ljus med något, när någon mystisk symbol visades, efter att man bestämt sej för om man fotograferade i glödlampssken, lysrörssken, dagsljus, nattmörker, åskväder eller vad sjutton det nu var allt. Och så naturligtvis hur nära man ville vara med kameran när kortet togs. Man kunde dessutom välja om det var ett porträtt, en maträtt, ett museum, snö, skymning, skriven text och hundra andra alternativ, men inte ett enda förslag på vad som lämpade sej till stickade grejer. Nu har jag alltså tillbringat åtskilliga timmar med att försöka klura ut vad som kunde vara lämpligt, men har i ärlighetens namn inte blivit stort klokare än jag var från början. Borde naturligtvis ha fört noggranna anteckningar om hur jag gjorde med inställningarna för varje bild, men det gjorde jag nu bevars väl inte- Trodde faktiskt – ofattbart optimistiskt! – att jag skulle komma ihåg vilket kort i ordningen jag hade vilken inställning på. Men det gjorde jag alltså inte … Har med andra ord inte blivit ett dugg klokare, bortsett från att jag nu vet att jag inte ska använda den där lågpixelvarianten, webb placering eller ej.


So now is this holiday season over, and tomorrow we have to return to daily activities. We have had a lovely relaxed long weekend, did just nothing, slept long in the mornings, stayed up late, and knitted most of the time in between.

I finished Pepita, the rompers for Poppy. It will be exciting to see how they will works in real life.

Unfortunately the picture, and the following, is of an unusually poor quality. Bought a new camera and is trying to learn how it works. I said in the shop when I bought it, that I wanted one that was fool-proof, not with a lot of fancy details that only disturbs the concentration. Yes, this one should be so easy anyone could ask for, just to look at the pictures and press back and forth. But in the end of the day I had to down load the manual - yes, not a proper book, just a CD these days, can not even sit in the sofa and play around with it. Anyhow, there are so many different things to chooses, among other things you have to choose how many pixels (?) you want, and there was among a lot of other varieties something they called TV-Something. It should be the perfect choice if you wanted to upload the image on e.g. a web site. Sounds good, doesn’t it? Then you should compensate the lack of lights or too much light with something else, when some mysterious icon was displayed. After that you have to decide if the photo should be taken in electric light, fluorescent light, daylight, night and darkness, storm or what ever it was. And then of course how close you wanted to be with the camera when the photo was taken. You should also choose if it is a portrait, a dish, a museum, snow, twilight, text and a hundred other options, but not a single proposal for what suited to knitted stuff! Now I have spent several hours trying to figure out what might be appropriate, but have not become much wiser than I was from the beginning. Should of course have taken careful notes of how I did with the settings for each image, but I didn’t, I thought - incredibly optimistic! - that I should remember what I had the setting on for each photo. But I did not ... In other words, did not become the slightest bit wiser, except that I now know I should not use that low pixel variety, web placement or not.







För att återvända till tidigare nämnda Pepita, så hade jag från början fyra nystan Jasmine från Kinna Textil. Som jag tidigare redogjort för gick nysta nr 1 och 2 åt till själva kroppen, och så börjande jag på nysta nr 3 på första benet och nysta 4 på andra. (De blev faktiskt så gott som identiska!) Men av dessa båda sista nystan blev det mesta över, och då tänkte jag till. Det bara svischade till, så var beslutet taget. Naturligtvis skulle det bli en Baby Surprise Jacket av det återstående garnet! Det är ju så dumt att ha en massa rester, så där. Satte igång med glatt sinne, den är ju så kul att göra, och det gick i flygande fläng. Ja, ända tills det återstod 10 varv. Då tog garnet slut :-( Så nu måste jag lik förtrollat köpa ett nytt nysta och får på köpet den här slatten över som jag tänkt försöka undvika. Men det kanske kan räcka till en mössa? Fast då är väl risken stor att jag får köpa ett nysta till …


To go back to the previously mentioned Pepita, I had from the beginning four balls Jasmine from Kinna Textil. As I told about earlier, I used ball no 1 and 2 for the body itself, and then I began with ball nr 3 on the first leg and no 4 on the other. (They were actually almost identical!) But most of those two balls were left over. At that point I realised that of course, it should be a Baby Surprise Jacket of the remaining yarn! It's so stupid to have a lot of left over’s, isn’t it? Started with cheerful mind, it's so fun to make, and it went on fast and easy. Yes, until the last 10 rows. It was there the yarn came to an end. So now I have to buy another ball, and most of that will of course be over and I’m back to the point I was trying to avoid. But perhaps I could make a beanie of that? Or maybe I have to buy one more ball, when I’m half way with that ...





När denna irriterande garnbrist uppstod mitt i helgen fick jag ta till något annat, och då blev det ett par tubsockar till Alex. Jag har gjort några försök tidigare, men de har aldrig blivit bra, oftast helt enkelt för trånga i mudden. Men nu har jag hittat en uppläggning som anses vara det mest elastiska man kan tänka sej, Jeny’s Stretchy Cast On. Och den verkar faktiskt bättre än något jag provat tidigare, ska bli spännande att höra hur det faller ut i verkligheten. De kanske rent av är lite för smala överhuvudtaget. La upp 42 maskor av Regias sockgarn på stickor nr 2,5. Enligt Knitter’s Handy Book of Patterns skulle det vara lagom för 2 – 4 år. Får väl se om Alex anser det också.

Har faktiskt stickat en hel del annat också, två teststickningar som det är total radiotystnad på. Hoppas på att kunna rapportera om dem i slutet av januari respektive slutet av mars. Då beräknas mönstren publiceras.

Nu är det bara två arbetsdagar, sen bär det av för att fira nyår hos Ulf, Helene och lilla Poppy!


When this annoying yarn shortage occurred in the middle of the weekend I had to start with something else, and it became a pair of socks for Alex. I have tried with it a couple of times before, but they have never been fitted, often simply too narrow in the cuff. But now I have found a cast on method which is considered the most elastic one can imagine, Jeny's Stretchy Cast On. And it actually seems better than anything I tried before, will be exciting to hear how it appears in reality. Maybe they just are a too narrow, after all. Casted on 42 stitches of Regia's sock yarn with needles 2,5 mm. According to Knitter's Handy Book of Patterns, it should fit for 2 - 4 years. We’ll see if Alex things so, too.

Has actually knitted other things as well, two test knittings that it is total radio silence for. Hope to be able to report about them in late January and late March. That’s the planed publish dates.

Now it just will be two days at work, then we will go to Ulf, Helene and Poppy and celebrate the new year with them.

Äntligen! / At last!

Höstkylan smyger sej på, mörkt som pocker är det och riktigt kallt och ruggigt. Typiskt dyster november. Men så bra det kan bli ibland! Under över alla under, Jans väst är klar, precis i tid för att värma hans frusna rygg när regnet slår mot fönstret och det känns ruggigt. Tycker den blev riktigt bra, men inte var den särskilt upphetsande att göra. Mest slätstickning fram och tillbaka och så en liten flätkant runt framkanterna för att liva upp det hela. Mönstret hittade jag i boken Men in Knits.

Autumn is here and it’s really cold and bleak. Typically November. But how good it can be sometimes! Jan’s Vest is eventually finished, just in time to warm his frozen back when the rain beats against the window and everything feels raw. I think it turned out really good, but it was not particularly exciting to do. Mostly plain knitting back and forth, and so a small cable around the edges in order to cheer it up a bit. I found the pattern in the book Men in Knits.










För ett gott slag sen började jag med två lika men ändå inte likadana tröjor efter mönstret Phazelia’s Mitered Baby Jacket i storlek 3 – 6 månader Det som gjorde att jag började med två samtidigt berodde på att jag blev helförvirrad av garninformationen. Enligt mönstret skulle det vara ett sockgarn, ca 420 m/100 gr. Känns det igen? Precis så som alla i alla fall av mej kända tunna sockgarn är, som Regia, Opal, Trekking osv. Och vilken masktäthet rekommenderas vanligtvis till dessa garn? Ja, just det, 28 – 32 maskor per 10 cm. Men i detta mönster föreskrevs en masktäthet på 24 maskor per 10 cm. En inte helt försumbar skillnad. Någon måste vara fel, men garnförslaget eller masktätheten? Nyfiken som jag är var jag naturligtvis tvungen att ta reda på detta.

Först ut blev en liten knallfärgad historia i ett Opalgarn med masktäthet 28. Ser faktiskt jättebra ut som nyfödingskofta. Alltså troligtvis för liten i slutet av 3 – 6 månadsperioden.

Nästa gjorde Jag i Lorna’s Lace Shepherd Sport, med masktätheten 24/10 cm. Den blev inte alls dum, den heller, men får nog ligga till sej ytterligare ett slag. Skulle kunna tänka mej att den kommer att passa vid 9 – 12 månaders ålder.

Om jag hade varit helt konsekvent skulle jag naturligtvis ha gjort en med masktäthet 26/10 cm också, för att täcka in hela första året, men se det tänker jag inte göra. Någon måtta får det allt vara. Dessutom skall inte båda till samma hem. Den lilla rödaktiga skall till Huddinge och Ulfs och Helenes lilla dotter – jo, det vet vi att det ska bli, så säker man nu kan vara i förtid – och den stora skall Tristan få. Enligt mor Karin finns det en hel del smått som inte är utslitet efter Alex. Konstigt, hur kan det komma sej att inte allt slets ut :-)?

Däremot har jag ännu inte givit upp att sticka en Baby Surprise Jacket till dem båda. Det fick inte Alex när han var pytteliten, hade inte blivit vid den boken vid det laget.

For quite a while ago I started with two similar but not identical cardigans from the pattern Phazelia's Mitered Baby Jacket in sizes 3 - 6 months. The reason to start with two at the same time was because I was so very confused about the yarn information. According to the pattern it should be made of sock yarn, about 420 m/100 gr. recognising it? It has to be something like Regia, Opal, Trekking or similar. And the gauge usually recommended for this yarn? Oh, yeah, 28 to 32 stitches per 10 cm. But in this pattern it provided for a gauge of 24 stitches per 10 cm. A not entirely negligible difference. Something has to be wrong, but the yarn or the gauge proposal? Curious as I am, I of course had to find out.

First up was a small bang-coloured one in an Opal Yarn with gauge 28/10 cm. Looks really great as a cardigan for a newborn but probably too small at the end of the 3 - 6 months period.

The next I made was in Lorna's Lace Shepherd Sport, with a gauge of 24/10 cm. It was not at all bad either, but may be has to wait for a while. My guess is that it will fits at 9 to 12 months of age.

If I had been totally consistent, I had made another one in the gauge of 26/10 cm, too, to cover the entire first year, but I will not do that. It has to be some sort of moderation. And anyhow, those two will not go to the same home, The small reddish will go to Huddinge and Ulf's and Helene's daughter - yes, we know it will be a girl - as safe as one can be before birth - and the bigger one will go to Tristan. According to mother Karin, there are a lot of small ones that not are worn out after Alex. Strange, how can it come that not everything was worn out :-)?

However, I have not given up to knit a Baby Surprise Jacket for them both. Alex didn’t have any when he was a baby, had not got the book by then.





På gång och inte alltför långt från fullbordan är däremot en härlig – hoppas jag – bomullströja till Alex. Det är en teststickning för Umme Yusuf. Den är lite väl stor än så länge, gör den i storlek 4 år, men dels vet jag att garnet, Sunny från Garngrossisten, krymper i tvätten och dels verkade storlek 2 år till våran stora tvåochetthalvtåring lite väl snålt tilltaget. Nästa höst blir den nog lagom, om inte förr. Tycker om modellen och tror den blir väldigt skön men den har ett kardinalfel enligt mitt sätt att se. Ärmarna ska sys i! Tycker inte det är kul att sy i ärmar, eller att sy ihop någonting vad det anbelangar, men vad gör man inte för den goda sakens skull?


Not too far from completion is however a wonderful - I hope - cotton sweater for Alex. It is a test knitting for Umme Yusuf. It is a bit too big so far, I’m making it in size 4 years, but I know that the yarn, Sunny from Garngrossisten, shrinks in the launder and anyhow size 2 years for our big two-and-a-half-years-old hero should at most last for a couple of weeks before it went too small. Next autumn it will probably fit, if not sooner. The model is very nice but it has a cardinal error, in my view. It’s sewn in sleeves! I don’t think it's fun to sew in the sleeves, or to sew anything for that matter, but what will I not do for a good purpose?