Dålig planering / Bad planning

Är nu hemma på en kort mellanlandning mellan besöken hos favoritpersonerna i livet. Vi har tillbringat ett antal härliga dagar med våran Poppy och är nu bara hemma för att komplettera stickningarna och packa om, innan det bär vidare till London.

I’m now back home for a short stop between visits at our favourite people. We have spent some wonderful days with our Poppy and are now home to refresh the knitting stuff and re-pack, before leaving for London.




Inför resan till Poppy tyckte jag att jag packade så noga, och hade flera olika stickningar med i den nyinförskaffade bagen från Stickfrossa. Den är helt underbar och Poppy tyckte också den var kanonfin. Men nånstans gick det fel. Packningen var helt åt skogen, fattar inte vad som hände i planeringen.


Before the trip to Poppy, I thought I packed so well, and had multiple yarns and needles in the newly purchased bag from Stickfrossa It is awesome and Poppy also thought it was just wonderful. But somewhere it went wrong. It did not at all contain what I thought I put in there.




Som ett inledande projekt för de första biltimmarna hade jag den nästan färdiga toppen till mej själv, som snabbt och elegant avslutades utan några som helst konstigheter. Den hänger förresten nu på tork och är ännu inte provad. Jag är ärligt talat inte helt övertygad om att jag kan ha den, men än dröjer det några timmar innan jag behöver acceptera den bistra verkligheten.

As an initial project for the first hours in the car I had an almost finished top for myself, and it was quickly and elegantly finished without any oddities. It’s now hanging to dry and has not yet been tested on. I'm honestly not entirely convinced that I can use it, but it will take a few more hours before I need to accept the harsh reality.


Klänningen blev rätt snabbt klar när jag väl fick händerna på ett nytt nysta / The dress was quite fast done as soon as I got my hand on a new ball of yarn

Därefter tänkte jag fortsätta med en liten klänning till Poppy som i grunden är ett mönster på en hängslekjol som jag gjort om till klänning. Den gick inte jättefort, stickor 2,5 och massor med maskor på varje varv, men framåt gick det och efter ett par dar var första nystat slut. Ja, det är ju så det plägar vara, eller hur? Och den välplanerande stickerskan har självklart både ett och två extra nystan med sej, eller hur? Men ack, så icke i detta fall. Det var bara att packa ner och gå vidare till nästa projekt. Jag hade självklart garderat mej med mer, närmre bestämt garn till en ny balaklava. Massor med garn, räcker säkert till ett par stycken minst. Men stickorna då? Leta, leta, leta … Kablar fanns, tunnare stickor och sticktoppar fanns men inte den storleken som krävdes för detta garn. I varenda ficka och dinglande påse letade jag, men det fanns bara inte, trots att jag var så säker på att jag packat ner dem. Känner ni paniken som börjar sprida sej som en farsot genom kroppen? Inget garn till klänningen, inga stickor till garnet jag trots allt har och flera dar och dessutom 40 mils bilfärd kvar?

Then I intended to continue with a dress for Poppy which is basically a pattern of a skirt that I changed to a dress. It was not really fast done, 2.5 mm needles and lots of stitches in each row, but it went ahead and after a few days the first ball of yarn came to an end. Yes, that's how it is meant to be, isn’t it? And the well-structured knitter has of course both one and two extra balls with her, right? But alas, not in this case. It was just to put in into the bag and move on to the next project. I had naturally another project in mind, too, more exactly yarn for one more Balaklava. Lots of yarn, surely enough to make at least a couple of them. But the needles? Search, looking everywhere ... there were cables, thinner needles and tips but not the size required for this yarn. I was looking in each and every pocket and dangling bag, but there was just nothing of the kind, although I was so sure that I had packed them. Are you aware of the panic that was spreading like a plague through the body? No yarn for the dress, no needles for the yarn I had, and for days and 400 km in the car left?



Men jag var ju tack och lov inte helt strandsatt. Det blev en del garn över efter tröjan till mej själv och där hade jag ju stickor också. Så det fick det bli, men vad göra av detta? Jo, en tröja till Poppy ska det bli. Fast tillräckligt med garn var det inte där heller, det som fanns tog slut en halvtimme innan vi kom hem. En mycket dryg halvtimme, men det kunde ju ha varit värre, jag klarade mej ju tack och lov tämligen helskinnad ur det här äventyret. Grejen är bara att nu står jag med en tröja som saknar en ärm och oket och i garnaffären finns inte det färgbadet kvar. Men strunt samma, jag ska nog kunna villa bort övergången för det här ska nämligen bli en Ovanligt Fin Tröja, men en massa tofsar och band och knappar och andra härligheter att pilla på och då gör det nog inget om det lite omotiverat finns en rand som avviker nånstans i brösthöjd.

Och förresten, väl hemma packade jag upp garnet till balaklavan, som låg i en egen liten plastpåse, och då hittade jag sticktipparna väl gömda i det ena nystat!

I morgon bitti åker jag till våra favoritkillar i London, och gissa om jag har laddat upp med allt möjligt! Nu ska jag väl i alla fall inte bli utan nåt att ha i händerna, bara inte säkerhetskontrollen norpar allt för mej. Ska nämligen enbart ha handbagage med mej så rycker de ifrån mej stickorna där står jag utan tills jag kan komma iväg till någon lokal butik för att skaffa nytt. Håll tummarna för mej


But I was thankfully not completely stranded. It had been some yarn left after the sweater for myself and I had of course needles suitable for that. So I was rescued, but what to make of it? Well, it had to be a sweater for Poppy. And it lasted almost all the way home, it came to an end half an hour before we got home. A very hard half an hour, but it might have been so much worse, I'll manage thanks God to escape fairly unscathed from this adventure. The thing is just that now I stand with a sweater with one sleeve and the yoke undone and the yarn shop has not the colour lot left. But all the same, I'll find out something to get the changing of shade distracted in one way or another, because this will be an Extremely Nice Sweater, with a lot of tassels and ribbons and buttons and other delights to pills at so a ribbon or a boundary at breast height to distract will not do any harm.

And oh, when I unpacked the yarn for the Balaklava that I had in a plastic bag I found the needle tips, almost buried in one of the balls!


Tomorrow morning I will go to our favourite guys in London and guess if I have loaded up with a lot of yarns and needles and whatever you can think of! Now I’m sure that I not will be without anything of the kind, if thy not will take it away from me at the security control at the air port. I will just have hand luggage with me, so if they take the needles away from me I will be stranded until I can get to a local yarn store to buy new. Cross your fingers for me!

Bryt ihop och kom igen / Collapse and up again

Nu har jag brutit ihop färdigt och börjat komma igen. Eller i klartext har jag vågat återvända till min sommartopp Dixie Lace Sweater, som jag med avsky har tittat på sen mitt fatala koftmisslyckande. Den verkar fruktansvärt stor, men jag vet inte om det är jag som fortfarande inte inser hur bred jag blivit (och därmed tycker den ser för stor ut, fast den kommer att sitta som ett korvskinn) eller också tror jag att jag är mycket bredare än jag i verkligheten är (och altså har valt alldeles för stor storlek). Ska bli spännande att utröna så småningom. Men jag vägrar sätta den på extra sticka för att prova, det blir som det blir ”bättre lyss till den sträng som brast, än aldrig spänna en båge! Vem sjutton var det som fick ihop det pekoralet från början? Hur som helst känns det som jag lysst till en förskräcklig massa brustna strängar, men jag vill gärna inbilla mej att det inte är helt ogjort. Förhoppningsvis lär jag mej nåt på det, om inte annat att jag inte är så himla bra på det här som jag i vissa oövervakade ögonblick inbillar mej.

Now I have collapsed enough and started to get back on track again. Or in other words, I have dared to be back to my summer top Dixie Lace Sweater, which I have avoided since my fatal cardigan adventure. It seems awfully big, but I do not know if I still don’t realize how broad I have become (= I have choose the correct size but it looks awfully big) or if I think I’m much broader than I am in reality (= I choose wrong size and it is really too big). It will be exciting to find out, eventually. But I refuse to put in an extra needle to try it on now, sooner or later I will find it out. "Better listening to the string which broke, than never tighten a bow”! Who said that from the beginning? Anyway, it feels like I have been listening to an awful lot of broken strings, but I would like to think that it is not completely wasted time. Hopefully I learn something from it, at least that I'm not so damn good at that I in some moments imagining.





Men innan jag återupptog kampen med/mot mina mått gjorde jag färdigt en klänning till Poppy, en teststickning som gick väldigt snabbt och var väldigt kul att göra. Men med tanke på det tjocka garn som ska användas tar den sej nog bättre som vinter- än sommarklänning.

But before I resumed the struggle with / against my measurements, I finished a dress for Poppy, a test knit which went very fast and was really fun to do. But with the heavy yarn that it asks for, it will probably be better as a winter- than a summer dress.





Och apropå vinter, en liten fuskpolo stack jag emellan med också. Ska försöka få ihop en rejäl hög av vinterattiraljer av olika slag och i olika storlekar, helt till och med innan snön börjar falla.

Men det är långt innan dess! I dag är första dagen på vår sensommarsemester, och i morgon ger vi oss ut på äventyr. Första anhalten blir Trosa, bara för att vi kände för att kolla upp den stan. Sen på onsdag fortsätter vi till Ulf, Helene och våran Poppy, där vi nog stannar i nästan en vecka. Men nästa tisdag måste vi senast åka hem, för på onsdag bär det iväg till London för resten av veckan. Det kan man kalla semester!!! Ja, kanske inte ur vilosynpunkt, men ur lyckosynpunkt!


And speaking about winter, a little neck warmer has been finished as well. I will try to get a pile of winter items done in several of kinds and sizes, hopefully completed before the snow starts to fall.

But it is long before that! Today is the first day of our late summer vacation, and tomorrow we will go away on new adventures. The first stop will be Trosa, just because we would like to see that town, we have never been there before. Then on Wednesday we will continue to Ulf, Helen and our Poppy, which we probably will stay with for almost a week. But next Tuesday we have to go home, at latest, because on Wednesday I will go to London for the rest of the week. That is what I call vacation! Well, maybe not for a relaxing but for happiness!

Det ljusnar / It's lighther

Smått ska det vara, såna kan man lita på. Är de för stora blir de snart ivuxna och är de för så är det taskigt men inte särskilt upprörande. Det är ju trots allt så litet och ofta snabbstickat.

Nu är jag lugn och glad igen, har avslutat både Flower Dress och Sophia. Koftan saknar dock knappar, ska ge mej ut på jakt efter några fina på måndag.

It ought to be small things knitted, you can rely on them. If they are too large they will fit soon enough and if they are too small it is awkward but not particularly shocking. It is, after all, so small and often fast knitted.

Now I am calm and happy again after the BIG cardigan adventure and have completed both Flower Dress and Sophia. The cardigan has however no buttons yet, have to go away searching for some nice ones on Monday.




Då är nog nästa klänning också klar, en teststickning som går rasande snabbt. Den stickas i Rowans All Season Cotton och blir tjock som bara den. Men till vintern, med en liten blus under, kan den nog bli bra.


By then probably the next dress also will be finished. It’s a test knit that has been very fast knitted. It’s made with Rowan All Season Cotton and becomes thick as the only. But in winter, with a small blouse under, it can be good enough.

Näst på tur står en liten kjol, Criss Cross Sundress, som just jämt är påbörjad men som ska få min fulla uppmärksamhet på tisdag, när vi ska åka upp och hälsa på vår lilla prinsessa. Det blir ett antal biltimmar som kan utnyttjas då och sen blir det väl några om än inte särskilt många under de dagar vi är där, och så hemvägen förstås. Borde kunna få en stor del av den gjord under den tiden..

Next in line is a little skirt, Criss Cross Sundress, which I just have started. It will get my full attention on Tuesday, when we will go to our little princess. It will be quite a number of hours in the car that can be exploited and then may be a few now and then during the days we're there and of course on the way home. Should be able to get much of it done during that time...


Som låter sig förstås ska vi nu ha ett par veckors semester igen, och första halvan ska alltså tillbringas hos Ulf, Helene och våran Poppy. Sen åker vi hem i början av nästa vecka, och på onsdag ska jag sen åka över till våra favoritkillar i London!!! Det blev väldigt hastigt påkommet, men nu är det bestämt, biljett beställt – men oj så dyr den är när det är så nära inpå. Vi brukar ju alltid beställa mycket tidigare i förhållande till avresan. Men särskilt jättedyr är den egentligen inte, bara i förhållande till vad vi brukar betala. Det besöket ska jag göra själv, Jan måste återvända till läskiga jobbet redan på torsdagen. Men tänk så mycket jag får stickat då, behöver inte visa minsta lilla sociala tendens, (vilket hon oftast inte gör ändå) kan sitta med näsan över stickningen precis hela tiden från det jag gått igenom säkerhetskontrollen tills jag stiger ur taxin utanför deras dörr )) Har allt redan planerat vad jag ska ha med mej att sticka på. Kjolen bör inte räcka långt i sammanhanget, så jag har kommit på ett garn – ett lejongult Saffran från Drops – som jag ska göra ett par Stitch Heirs Pants av, till Tristan. Garn till ytterligare en balaklava ska jag också ta med, men jag tror byxorna är så pass dryga så det egentligen räcker med det. Fast jag vågar naturligtvis inte chansa, nåt i reserv måste med.





As you may be have figured out by now, we will have holiday again for a couple of weeks, and the first half of it will be spent with Ulf, Helen and our Poppy. Then we will go back home early next week, and on Wednesday I will go and see our favourite boys in London! It was very fast desired, and I ordered the ticket yesterday evening - but oh so expensive it is when it is so close! We usually order it much earlier in relation to the departure. But it is not really that expensive, only in relation to what we usually pay. I will go by myself, Jan have to return to work on Thursday. But just imagine how much I can knit, I can sit with my head over the knitting all the time from when I have gone through the security check until I get out of the taxi at their door. Now I just have to plan what to bring with me. The skirt will probably not take that long to finish, so I intend to bring some more yarn - a lion yellow from saffron Drops – that I intend to make a pair of Stitch Heir Pants for Tristan. May be I will take some more yarn for a further Balaklava as well, but I think the pants will take that much time so it will probably be enough. Though I dare not take a chance, have to get something in reserve with me.

Lätt irriterad / A bit irritated

Nu är det en väldigt blandad kompott bland stickningarna. Mycket som är nästan färdigt och en del som segar med i betydligt beskedligare takt.

Now it's really a very mixed pile of projects in the knitting basket. Much of it is almost finished, when other takes quite a bit longer to do.





Nästan klar är jag med Girl’s Flower Dress. Den kan nog, kanske, bli bra men det är i så fall inte tack vare utan trots mönstret. Många olika typer och kvalitéer på mönster har jag hunnit uppleva, men detta är nog ett av de absolut rörigaste och mest svårlästa jag kan påminna mej att jag stött på. ”Tagit det men ej förstått” har liksom varit huvudupplevelsen. Sen har jag trots allt begripit tillräckligt mycket för att få ihop en skapelse som förhoppningsvis ska uppskattas av våran Poppy. Tror det blir tillräckligt med garn över för att det ska räcka till ett par sockar också.

I am almost done with Girl's Flower Dress. It might be good when it’s finished but if so it will be despite, not because of the pattern. I have read and followed many different types and qualities of patterns, but this is probably one of the most chaotic and most difficult to read I can remember I ever have seen. “Read it but did not understand" has been the main experience. But I have after all got enough of the idea to get a creation that hopefully will be appreciated of our Poppy. And I think there will be enough yarn left to make a pair of socks, too.





Poppy ska också få en kofta, Sophia, som inte är så långt kommen men är snabbstickad så det ska väl inte dröja alltför länge tills den är klar.

Ja, och så har jag beställt garn från Vincentgarn, Rowans All Season Cotton, som också ska bli en klänning till Poppan. En teststickning som redan ligger bland mönstren på Ravelry.

Poppy will also get a cardigan, Sophia. I haven’t done that much on it, but it is quick knitted so it should not take too long until it is finished.

Yes, and so I have ordered yarn from Vincent Yarn, Rowan All Season Cotton, that also will be a dress for our Poppy. It’s a test knit but the pattern is already published at Ravelry.





Och hör och häpna, min River Tweed kofta är klar! Men den ska tvättas och blockas innan jag ens försöker ta en ny bild på den. Den är snygg, säkert oerhört varm och skön en kylig vinterdag, men så smal!!! Ändå tog jag i rejält när jag valde storlek, jag har liksom inte krympt det sista. Efter det jag slutade röka förra hösten har jag gått upp 7-8 kg, och allihop har placerat sej där midjan ska vara. Inte kul, men kan tyvärr inte skylla på någon annan än mej själv för att det inte är åtgärdat än. Får ta ett rejält tag med det nu i höst. Men för att återgå till koftan, den är stickad i resår hela den, 2 räta 2 aviga, och det drar ju ihop sej nåt så kopiöst. Mitt enda hopp står till att den går att blocka ut. Får väl lägga den till handlingarna annars och invänta smalare tider. Kanske rent av kan fungera som sporre att ta itu med det.

And believe it or not, my River Tweed Cardigan is finished! But it has to be washed and blockade before I even will try to take a new picture of it. It is stylish, incredibly warm and comfortable for a chilly winter day, but so narrow! Yet I added an extra size when I choose it, I have not shrunk the last year! After I stopped smoking last autumn, I have gone up 7-8 kg, and every single kilo is where the waist should be. Not fun, but unfortunately I can not blame anyone but myself, that it not is resolved yet. I just have to do something radical about it this autumn. But to return to the cardigan, it is all knitted in two knit two purl rib, and it don’t makes it particular flattering around the waist. My only hope is that it is possible to block it out a bit. Otherwise it has to wait for better – thinner! - days. Maybe it even can be the carrot I need to really do something about it.




Närmre än så här får mössan (med stjärnorna) inte komma! / The hat (the thing with the stars) mustn't be closer than this!





En provlapp ligger just nu i tvättmaskinen för att kunna utröna hur mycket Drops Paris krymper. Har en känsla av att det gör det, men hur mycket? Det ska vi start få besked om. Sen ska jag sätta igång med en Balaklava till Tristan. Vår söte, rare, goe Trissy som är så erbarmerligt envis, det går inte att få honom att behålla en mössa på huvudet. Det har varit illa nog när solen har gassat i sommar, men till vintern när frosten börjar nypa, eller i alla fall kylan kommer krypande som den kanske snarare gör i London, måste han helt enkelt ha nåt på huvudet. Det finns ju några olika alternativ: Superlim, nubb eller Balaklava. Tror faktiskt mest på den sista idén, och ska nu börja med en för att prova fram bästa storlek och passform. Har alltså tänkt göra den i bomull för det kan ju faktiskt behövas en redan när sommaren övergår i lite höstkyla med det fortfarande är för varmt för ylle runt hela huvudet. Kanske rent av våran Alex vill ha en också, men det är inte lika nödvändigt. Han vår redige stora hjälte behåller ju mössor på även om de är avtagbara, och jag har alldeles nyss avslutat en tjock och varm och go till honom som jag tyvärr inte kan visa bild på eftersom det är en teststickning. Men garnet har jag köpt hos Garnkorgen och det är så otroligt mjukt och härligt, så det ska inhandlas mer av den varan för kommande mössprojekt.



A swatch is currently in the washing machine to find out how much Drops Paris shrinks. I have a feeling that it does, but how much? Soon I will find out. Then I will start with a Balaclava to Tristan. Our dear, lovely, adorable Trissy which is so terrible stubborn, you can not in any way make him to keep a hat on his head. It was bad enough when the sun blazes in the summer, but when the winter comes and the frost starts to pinch - or at least chilly winds and rain is coming that will be more likely in London - he simply must have something on his head. There are a few options: super glue, tacks or Balaclava style. Actually I believe most of the last idea, and will now start with a sample to find out the best size and fit. I have therefore planned to do it in cotton because it could be useful when the summer turns over to autumn and it begin to be a bit chilly but still is too warm for wool around the head. Maybe even our Alex would like to have one, too, but it is not as necessary. He is our big hero that keeps the hats on even if they are removable, and I have just finished a thick and warm and cosy one for him as I unfortunately can’t show right now because it has been a test knitting. But the yarn I used for it is so incredibly soft and lovely, so I just have to buy more of it for upcoming hat projects. It’s Mistral from Atelier Zitron.

Fo's

Inte har det blivit mycket rapporterat här på sistone, men jag har stickat desto mer! Bl a kragen till min kofta, men nu ska den sys på, en sån synnerligen otrevlig lösning, så den får ligga till sej ett slag igen.

It hasn’t been much reported here recently, but I have knitting all the time! For example the collar to my cardigan, but now it is supposed to be sewn on (such a very unpleasant solution) so it may be put aside for a while again.






Men en liten klänning till Poppy är klar, och ett par sockar blev det i samma still att komplettera med.

But a little dress for Poppy is finished, and a pair of socks to go with it.





Ja, apropå sockar, tro det eller ej men nu har jag faktiskt gjort färdigt ett par till mej. Inget snabbprojekt, precis, började i mars på dem, men som sagt nu är de klara. Och då tänkte jag till, så som jag brukar göra ibland. Ofta är de här tänken väldigt kluriga och bra, så jag försöker i möjligaste mån följa upp tankegångarna. Denna gång gick resonemanget som så, att tog det här paret sockar nästan fem månader så ska man kanske inte förvänta sej att nästa par går fortare. Det visar väl på vilken realist jag kan vara? Och därefter kom tanken att Jan väldigt gärna skulle vilja ha ett par till, inför vintern. Alltså, varför inte sätta igång direkt med ett nytt par? Sagt och gjort, hittade ett nysta Trekking XXL som såg ut att kunna bli bra och satte igång. Kom faktiskt en bit på direkten, mudden och ett par cm på skaftet, innan jag insåg med all önskvärd tydlighet att det garnet var alldeles för fint i färgerna för att gömmas i ett par skor.

And about socks, believe it or not but now I actually have finished a pair for myself. No quick project, I started with them in March, but as I said, now they are finished at last. And then I started to think, as I do now and then, and since the result of my thinking often or at least some times are very clever and good, I try as much as possible to follow up the ideas. This time, the thoughts went that way that it took this pair of socks almost five months to complete, so maybe I should not expect the next pair to be quicker finished. It shows that I can be a realist, doesn’t it? And then came the idea that Jan would very much like a pair for the winter. So, why not get started right away with a new pair? I dived into the stash, found a ball of Trekking XXL, which looked very nice and started. I made the cuff and a few cm of the leg, before I realized very clearly that the yarn was too nice in the colours to be hidden in a pair of shoes.




Det skulle naturligtvis bli en tröja istället. Repade resolut upp det jag stickat och satte igång med en enkel uppifrån-och-nertröja till våran Trissy. Det blir bättre. Jag är väldigt förtjust i färgerna, rost och petroleum, grått, brunt och svart. Ja, det låter inget vidare, det kan jag väl hålla med om, och på bilden framkommer det väl inte heller i all sin glans, men jag tycker det är himla snyggt. Våran Trissy kommer att bli så fin, så – hoppas jag.


Of course it should be a sweater. Frogged it resolutely and started with a simple top-down sweater for our Trissy. Now it looks better. I'm very fond of the colours, rust and petrol, gray, brown and black. Yes, it doesn’t sounds that fun, I agree with that, and the picture isn’t for much help to show it in all its glory, but I think it's amazingly beautiful. Our Trissy will be so smart looking - I hope.




Men en liten socktanke låg kvar och skvalpade i huvudet och den utvecklades till ett par till Poppy (ok Jan, du ska få ett par snart, jag lovar) men inte vilket par som helst utan ett par med pärlor på! Glitter och glans av sällan skådat slag. Där får våran Poppy nåt att visa upp för kompisen Alva!

But a small sock thought remained and splashed around in the head and it eventually turned out into a pair for Poppy (ok Jan, you will get a pair soon, I promise) but not any pair but a pair with shiny beads on! Glitter and gloss that seldom have been seen. There our Poppy will have something to show her friend Alva

Blandat / Mixed

Nu har vi varit ute på finvisit igen. Vi var och hälsade på våran Poppy i helgen, och kära söta så stor och fin och ljuvlig hon har blivit! Det händer en hel del i åldern mellan 1 månad och 4,5 minsann. Stadig och solig och med ögon som glittrar av nyfikenhet. Men nu dröjer det ett par månader tills nästa gång, de kommer troligtvis ner till oss över midsommar, samtidigt som Karin, David och våra favoritkillar alla kategorier kommer! Vilken höjdare det kommer att bli, alla ungar på en och samma gång!

We went to see our Poppy this weekend, and how sweet and nice and lovely and big she has been since the last time we saw her! It happen a lot during the age between 1 and 4.5 months indeed. Such a lovely little girl with a big smile and eyes glittering of curiosity. But now it will be a couple of months until next time, but they will most likely come here for the midsummer, while Karin, David and our favourite boys will come! What a thrill it will be, all the kids at the same time!





En del blev det stickat under bilresan fram och tillbaka till Stockholm, och mest var det en liten klänning till Poppy som det jobbades på. Jag hade gjort en tidigare, men den blev bara så fel, inget större än en docka skulle kunna få igenom huvudet på den. Taskigt, men sånt är livet. Började därför på en annan, som nu är i det närmaste färdig. Fast jag hyser mina tvivel om den också. Den är inte för trång, inte på något vis, utan ack så vid! Den ser konstig ut, milt uttryckt. Men jag ska fästa trådarna och tvätta den och se hur det ser ut sen.

Some knitting was done during the car trip back and forth to Stockholm, and mostly I concentrated on a little dress for Poppy. I had done another dress earlier, but it was just so wrong, so narrow in the neck line than a doll hardly could get her head through it. Too bad, but that's life. Therefore I started another one, which is now almost complete. Though I have my doubts about it as well. It is not too tight, not in any way, but oh strange it looks! It’s so very wide, but I will weave in the ends and wash it and see how it looks after that.





Kappan som jag har på gång ser däremot betydligt vettigare ut i proportionerna. Fast vem vet, innan den är klar kommer kanske även den att ha förvandlats till ett monster.

The coat that I also have on the needles however looks much better according to the proportions. But who knows, before it is finished, maybe it will have turned into a monster, too.







Men apropå Poppy, eller rättare sagt Poppys Söt Mor … Helene är väldigt road av mode och trender och modehus och allt vad det är, och en favorit är Odd Molly. Jag har hört mycket om allt det underbara som kommer därifrån, fast jag måste erkänna att jag kan inte se storheten i deras design. Men det spelar ju ingen roll … Denna gång var Helene bara tvungen att visa mej en bild på en kofta därifrån som tydligen diskuterats mycket i initierade kretsar. Den anses tydligen väldig läcker och chick men priset anses nog allmänt ligga något över det genomsnittliga koftpriset med 5 000:- eller vad det var. Och vad dyker upp på bildskärmen om inte en tämligen ordinär kofta av virkade mormorsrutor! Jaha … Då satte min överhettade hjärna in en extra växel, och utan att knysta ett ord – det kan ju mycket väl gå åt pipsvängen – bestämde jag mej för att göra ett försök. Virkning är ju inte mitt förstaval när det gäller att hantera garn, men jag har trots allt virkat en hel del i mitt liv, om än för mycket länge sen och då i form av små totalt meningslösa spindelvävstunna dukar i storlek av smärre näsdukar som störst. Men det måste väl vara ungefär som att cykla – ja, skratta ni som känner mej, jag bjuder på det! – har man en gång lärt sej lär det sitta där, om man mot all förmodan skulle komma på den vansinniga idén att försöka sej på det igen.

Så nu håller jag på att prova mej fram med lite olika mönstervarianter på rutor. De får inte bli för stora och jag vill inte ha den allra mest klassiska mormorsrutan, bara nåt åt det hållet. Har inte riktigt kommit på exakt hur jag vill ha dem, men sen är det bara att tuta och köra. I alla fall i början, innan ärmhål och halsringningar och andra finesser ska kluras ut. Har tänkt använda rester av sockgarn, som det finns i parti och minut av.

And speaking about Poppy, or rather Poppy's Sweet Mother ... Helene is very fond of fashion and trends and fashion houses and all that and a favourite is Odd Molly. I have heard a lot about all the wonderful things that come from there, though I must admit that I can’t see the greatness of their design. But it doesn’t matter ... This time Helene just had to show me a picture of a cardigan from there that apparently had been a lot of discussions about in the initiated circles. It is obviously something special about it but the price is generally considered to be slightly above the average cardigan price with SEK 5 000:- (just about $700 or £455) or something like that. And what shows up on the screen if not a rather ordinary jacket of crocheted granny squares! Well ... There my overheated brain went into an extra gear, and without mention it - it can very likely go right to a much warmer and unpleasant place - I decided to give it a try. Crocheting is not my first choice when it comes to dealing with yarn, but I have after all crochet a lot in my life, even if it a very long time ago and it used to be small, total useless, cobweb thin table cloths in the size of small handkerchiefs as biggest. But it is surely much like riding a bicycle - yes, laugh you who know me, I asked for it! - once you have learned it, you get it for life, if by any chance you would come up with the crazy idea to try it again.

So now I'm testing some different design variants of the square. They mustn’t be too big and I don’t want the most classic grandmother square, just something similar. Have not really come up with exactly how I want them, but then it will be a piece of cake. in all cases in the beginning, before the armholes and neckline and other features to figure out. I intend to use remnants of sock yarn, there are quite some laying around here!





En rund filt har jag fått klar också. Garnet är Drops Merino Extra Fine, så den är ganska tjock, men kan kanske komma till användning ändå. Den ligger nu och väntar på att vännerna Soile och Kaukos nya barnbarn ska komma till världen. Det beräknas han – ja, eller hon – göra den 18:e, så det är inte långt kvar.

I have also finished a circular blanket. The yarn is Drops Merino Extra Fine, so it is quite thick, but will hopefully be of any use in spite of that. It is made for our friends Soile’s and Kauko’s new grandchild that is expected to be born the 18Th, so it’s not far away.




Och tro’t eller ej, nu har jag äntligen börjat på tigertröjan till Alex. Än så länge är det bara resår i en färg, men det kommer mera! Undrar vad jag har gett mej in i?


And believe it or not, now I've finally started on the tiger sweater for Alex'. So far I just have made a couple of rounds of the ribbing in one colour, but there's more to come! Wondering what I've given myself into?

Vår på väg / Spring on its way

Så var det lilla roliga över, bara att sätta igång att jobba igen. Men de här extra dagarna ledigt satt inte fel. Vi har i princip inte gjort någonting, bara varit. I och för sig tillsammans med vännerna Soile och Kauko en av kvällarna, men det räknades knappast som något störande moment.

Och oj så snabbt vintern försvann! För en månad sen hade jag aldrig i livet vågat tro att det skulle vara i princip barmark vid det här laget, men blommande snödroppar och påskliljeblad som växer så det knakar. Såg till och med några krokusar idag som var på väg att slå ut.

Now it’s over for this time, the extra days off and it’s just to go back to work again. But it was lovely as long as it lasted. We have not done anything in particular, just relaxed. One evening we spent with our friends Soile and Kauko, but it hardly counted as a disturbance.

And oh so quickly the winter has disappeared! A month ago I had never imagined that it would be as good as bare ground by now, with blooming snowdrops and daffodil growing fast. I even saw a few crocuses today that just were about bloom.






Men nog om naturrapportering och rakt på väsentligheterna. Under helgen har jag teststickat en varelse som väl närmst får anses ha en katt som förebild. Rolig var han i alla fall att sticka och kul blev resultatet. Denna skapelse ska nu alldeles strax ge sej ut i stora världen för att finna sej ett nytt hem, närmre bestämt hos våran Tristan.

But enough about nature and strait to the essence. During these days I have test knit a creature that closest may be considered to have a cat as a model. It was really fun to knit and the result went out really nice. This creature will soon go out in the wide world to find himself a new home with Tristan.





Har jag förresten berättat att jag också gjort en väst till Tristan, en lika dan som den jag gjorde till Alex för ett slag sen. Det ska bli väldigt kul att höra vad Alex tycker om att de har likadana. Frågan är väl bara om de är lagom samtidigt – det där med storlek är ju bevars väl inte min starkaste sida.

Have I, by the way, told you that I also made a vest for Tristan, just the same as I made for Alex a while ago. It will be very interesting to hear what Alex think about that they have the same. The question is if they will fits both of them at the same time – to get the correct size is not my strongest side.





Vad mer? Jo, naturligtvis, en liten klänning till Poppy. Hoppas på bättre lycka denna gång, den förra har jag en mycket obehaglig känsla av att den vid tvätt krympte så mycket att den blivit för trång för att få igenom huvudet. Ja, ja, det är smällar man får ta, bara att bryta ihop och komma igen.

What else? Well, of course, a little dress for Poppy. Hoping for better luck this time, the one I did a while ago I have a very unpleasant feeling that it shrunk so much in the laundry that it becomes too narrow to get over her head. Well, well, that's life, just to break down and get up again.




Varsitt par sockar till Tristan och Poppy har det också blivit. Det var lite kul, faktiskt. Den första jag gjorde blev med en ljus mudd och en mörk tå. Andra fick då en mörk mudd och en ljus tå. Nr tre blev ljus i mudden och mörk i tån och så till slut utav med den fjärde, som blev mörk i mudden och ljus i tån. Simsalabim, två par med i det närmaste identiska sockar, om än inte i den ordning jag stickade dem!


A pair of socks each to Tristan and Poppy has also been finished. It was fun, actually. The first one I made was with a light cuff and a dark toe. The second got a dark cuffs and a light toe. So, the third was light in the cuff and dark in the toe, and so finally the fourth, which was dark at the cuff and light at the toe. Abracadabra, two pairs of almost identical socks, though not in the order I knitted them!