Vår på väg / Spring on its way

Så var det lilla roliga över, bara att sätta igång att jobba igen. Men de här extra dagarna ledigt satt inte fel. Vi har i princip inte gjort någonting, bara varit. I och för sig tillsammans med vännerna Soile och Kauko en av kvällarna, men det räknades knappast som något störande moment.

Och oj så snabbt vintern försvann! För en månad sen hade jag aldrig i livet vågat tro att det skulle vara i princip barmark vid det här laget, men blommande snödroppar och påskliljeblad som växer så det knakar. Såg till och med några krokusar idag som var på väg att slå ut.

Now it’s over for this time, the extra days off and it’s just to go back to work again. But it was lovely as long as it lasted. We have not done anything in particular, just relaxed. One evening we spent with our friends Soile and Kauko, but it hardly counted as a disturbance.

And oh so quickly the winter has disappeared! A month ago I had never imagined that it would be as good as bare ground by now, with blooming snowdrops and daffodil growing fast. I even saw a few crocuses today that just were about bloom.






Men nog om naturrapportering och rakt på väsentligheterna. Under helgen har jag teststickat en varelse som väl närmst får anses ha en katt som förebild. Rolig var han i alla fall att sticka och kul blev resultatet. Denna skapelse ska nu alldeles strax ge sej ut i stora världen för att finna sej ett nytt hem, närmre bestämt hos våran Tristan.

But enough about nature and strait to the essence. During these days I have test knit a creature that closest may be considered to have a cat as a model. It was really fun to knit and the result went out really nice. This creature will soon go out in the wide world to find himself a new home with Tristan.





Har jag förresten berättat att jag också gjort en väst till Tristan, en lika dan som den jag gjorde till Alex för ett slag sen. Det ska bli väldigt kul att höra vad Alex tycker om att de har likadana. Frågan är väl bara om de är lagom samtidigt – det där med storlek är ju bevars väl inte min starkaste sida.

Have I, by the way, told you that I also made a vest for Tristan, just the same as I made for Alex a while ago. It will be very interesting to hear what Alex think about that they have the same. The question is if they will fits both of them at the same time – to get the correct size is not my strongest side.





Vad mer? Jo, naturligtvis, en liten klänning till Poppy. Hoppas på bättre lycka denna gång, den förra har jag en mycket obehaglig känsla av att den vid tvätt krympte så mycket att den blivit för trång för att få igenom huvudet. Ja, ja, det är smällar man får ta, bara att bryta ihop och komma igen.

What else? Well, of course, a little dress for Poppy. Hoping for better luck this time, the one I did a while ago I have a very unpleasant feeling that it shrunk so much in the laundry that it becomes too narrow to get over her head. Well, well, that's life, just to break down and get up again.




Varsitt par sockar till Tristan och Poppy har det också blivit. Det var lite kul, faktiskt. Den första jag gjorde blev med en ljus mudd och en mörk tå. Andra fick då en mörk mudd och en ljus tå. Nr tre blev ljus i mudden och mörk i tån och så till slut utav med den fjärde, som blev mörk i mudden och ljus i tån. Simsalabim, två par med i det närmaste identiska sockar, om än inte i den ordning jag stickade dem!


A pair of socks each to Tristan and Poppy has also been finished. It was fun, actually. The first one I made was with a light cuff and a dark toe. The second got a dark cuffs and a light toe. So, the third was light in the cuff and dark in the toe, and so finally the fourth, which was dark at the cuff and light at the toe. Abracadabra, two pairs of almost identical socks, though not in the order I knitted them!

Nervös / Nervous

Nu är jag nervös! Ska precis till att klippa upp steeken i Alex biltröja, men vågar inte riktigt än. Måste helt enkelt samla lite mer mod, det verkar både svårt och kusligt. I morgon ska jag göra det – tror jag.

Now I'm nervous! Should just cut the steek at Alex car sweater, but I don’t dare quite yet. I just have to collect some more courage, it seems both difficult and scary. Tomorrow I'll do it - I think.






Men nu har jag i alla fall avslutat Dockan Poppy. Det var en kul liten figur att göra, det gick som en dans, ända tills det var dags för håret. Jag har alltid haft lite problem med frisyrer och annan hårvård, men det här var värre än förväntat. Enligt beskrivningen skulle garnet snurras tätt och tjockt runt en pappskiva och sedan sys ihop tvärs över, klippas upp mittför sömmen och till slut lätt som en plätt sys fast på huvudet. Jag gjorde som det sagts och det såg helt enkelt för djävligt ut. Det var vara att sprätta bort och kasta. Den idén var inget för mej, så då fick jag sätta mej och tänka till. Jomen visst, fyra trådar sockgarn trädde jag igenom mittmaskan på huvudet och lät helt simpelt hänga i lika långa tampar utan att fästa på något sätt. Så gjorde jag sen maska för maska över hela skulten ända ner till nacken, och samlade sen ihop var sida i en toft och knöt ett litet band runt. Sen till slut sydde jag ett antal styng där i närheten, och hela härligheten sitter som berget. Lite glest blev det dock på sina håll uppe på huvudet, så där tog jag helt enkelt och fyllde i med långa stygn i hårets riktning. Är faktiskt riktigt nöjd med resultatet, om jag får säga det själv.

But I have at least completed the doll Poppy. It was a fun little character to do, it went on like a dance until it was time for the hair. I have always had problems with the hair and hair style, but this was worse than expected. As described in the pattern, I should spin the yarn tight and thick around a sheet of cardboard and then sew across iy, cut up the opposite side and finally fasten it with stitches on the head. I did what it said and it looked simply awful. It was just to cut up and throw away. That idea was not for me, so I had to sit down and think. The result was four threads of sock yarns that I brought through throw the middle stitch on the head and let it just hang from there. Then I continued stitch by stitch around the head right down to the neck, and then gathered up each side and tied a small ribbon around. Then finally, I sewed a number of sting nearby, and there it was, steady as a rock. However it was a bit thin in some places on top of my head, so I just quick and easily filled in with long stitches of the yarn in the hair direction. I’m actually quite satisfied with the outcome, if I may say so myself.






Ett par små byxor har jag dessutom stickat till den lilla klänningen som jag knåpade ihop häromdagen. Fotot jag visade var inget vidare, så jag har försökt ta en bättre bild, men det är tyvärr bara frågan om grader i helvetet. Jag gjorde den efter eget huvud och tänkte faktiskt skriva ner det, men kom av mej nånstans på vägen. Får se om jag lyckas rekapitulera det så pass att jag kan göra en liknande till. Själva spetsmönstret kan ju varieras om bara modellen fungerar. Vad gäller byxorna började jag tvivla på storleken när de väl var färdiga, de är nästan lika stora som själva klänningen. Ska nog göra ett par mindre. Men det är lite lurigt, en aldrig så liten rumpa blir ganska omfångsrik i en blöja, så det kanske behövs en väl tilltagen byxa. Men innan dess ska jag göra en liten solhatt, tycker den ser så rar ut, men nu har jag hållit på i tre kvällar med uppläggningen och är ändå bara halvvägs. Det ska vara en picot kant och den är dryg! Ganska tråkig dessutom, så det blir inte så många maskor varje gång.




I have also made a pair of trousers to complete the little dress I made the other day. The photo I showed was not good, so I have tried to take a better picture, but unfortunately this is only a matter of degrees in hell. I made up the dress as I knitted it and intended to write it down, but lost the concentration somewhere on the way. But I'll see if I can manage to recapitulate it. The lace pattern can of course be varied if just the model fits. And as for the trousers, I began to doubt about the size when they were finished, they are almost as large as the dress. May be I'll make another pair, a bit smaller, later on. But it is a bit tricky, an ever so small butt is quite bulky in a diaper, so it might need these generous trousers. But before that, I'll make a sun hat, I think it looks so sweet. But now I have been going on for three nights with the casting on and is still only halfway. There will be a picot edge and it is just so slow! Pretty boring as well, so it is not so many stitches done each time.



XXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXX

Mer Buzzador! Inte nog med att jag har fått förmånen att prova och buzza för Dove Invisible, jag har dessutom l'Oreal Youth Code att testa och buzza för.

Det är en ansiktskrämsserie som innehåller en dagkräm, en kräm för rynkor kring ögonen och ytteligare en antirynkkräm. Ögon- och antirynkkrämen har jag överlåtit till mina vänninor L och E att prova, eftersom jag själv tyvärr :-) inte har så mycket rynkor att fightas med, men dagkrämen har jag med stor förtjusning frossat i. Nåt så tjockt och skönt och behagligt är det längesen jag provade på! Man riktigt känner hur mjuk och len huden blir. De andra två krämerna har också gjort stor succé hos användarna, så det är nog inte helt fel som reklamen säger, det är nåt visst med det här!

Färdig! / Finished!

Nu, äntligen är Nalle Puh färdig! Efter lång uppladdningstid fick jag äntligen kraft och mod att ta itu med huvudet. Det återstod att sy fast på kroppen och dessutom skulle öronen på och till sist broderierna, som jag väl fasade mest för. Men nu är det klart, och trots alla hårda ord och onda tankar stackars Nalle fått över sej under tillblivelsens gång så artade han sej riktigt bra. Det enda är att han har ett gemensamt drag med nallen jag gjorde till Alex, båda har en något myrsloksaktig nos, stackarna. Nu ska jag skicka mönstret och garn till Ida, och önskar henne all lycka till!!!

Now at last Winnie the Pooh is finished! After a long charging time I finally got strength and courage to tackle the head. It remained to be sewn to the body, the ears should be sewn to the head and finally there were the embroideries that I feared most for. But now it is done, and despite all the harsh words and bad thoughts poor Teddy turned out really well. The only thing is that he has one detail in common with the teddy bear I made for Alex, both have a slightly anteater-ish nose, poor creatures. Now I will send the pattern and yarn to Ida, and wish her the best luck with it!

Och apropå samla mod, jag har nu lagt upp ett mönster för teststickning på Ravelry! Snacka om att tro att man är nåt, vad i hela världen skulle vår gamla kompis Jante säga om detta? Men rysligt spännande är det! Kanske kommer jag att få veta att jag nog helst bör pyssla med annat än att skriva mönster, men då vet jag i alla fall hur de upplevs. Återkommer i ämnet.


And on the subject of gathering courage, I have now put up a design for test knitting at Ravelry! Talk about believing you are something, what on earth would our old friend Jante say about this? But it is terribly exciting! Perhaps I will find out that I probably should do whatsoever other than writing patterns, but then I will at least know how they are perceived. Will be back about this later.

FO's

Nu har vi varit i Stockholm över helgen och hälsat på Ulf och Helene. En riktigt härlig sådan var det. Det är ju alltid lika kul att träffa ungarna, och lite extra kul den här gången när jag hade en hel kasse stickade babygrejer med mej. Det är alltid lika spännande och kul att se mottagandet av det man åstadkommit.


Now we have been in Stockholm for the weekend and visited Ulf and Helene. It was really lovely. It's always so fun to see the kids, and some extra fun this time when I had a whole bag with knitted baby stuff with me. It is always so exciting and fun to see the receipt of what one have made.





Och precis i tid – gjorde halsduken i bilen upp – fick jag klar Björnen Balder. Jag kommer osökt att tänka på Ferlin när jag ser honom, det där med ”jag är ganska mager om benen, tillika om armar och hals …” Armar och ben blev faktiskt tämligen klena, men där slutar likheten. Halsen är inte ett dugg mager. Kunde med andra ord ha varit lite bättre proportioner, men det är trots tillkortakommandet lite kul att kunna säga att jag gjort den helt efter eget huvud.


And just in time - made the scarf in the car - I finished Balder the Bear. The arms and legs are unfortunately a bit too thin compared to the rest of the body, it could have been a bit better proportions, but in spite of that it is quite fun to be able to say I made it entirely from my own head.











Väl där blev det ytterligare en del stickat, och en mycket intresserad och trogen publik hade jag!

I got quite some knitting time there and had a very interested and loyal audience!






Och tack vare detta stöd lyckades jag få klar den första av mina två pågående Phazelia’s Mitered Baby Jacket, den mindre av dem. Den var himla kul att göra, klurig konstruktion som jag tyckte blev trevligt annorlunda mot alla traditionella babykoftor.

För övrigt går en stor del av min sticktid åt till en superhemlig teststickning av en synnerligen traditionell babykofta. Den hoppas jag kunna visa upp någon gång på nyåret.


And thanks to that support, I managed to finish the first of my two current Phazelia's Mitered Baby Jacket, the smaller of them. It was really fun to knit, with an interesting design different from all traditional baby cardigans.

Beside this, the main part of my knitting time goes to a super-secret test knitting of a very traditional baby cardigan. I hope to be able to show it sometime in the New Year.

Splittrad, eller …? / Divided, or ...?

Mycket är det nu – igen! Jag stickar och stickar, men hinner visst aldrig skriva om det. Det var länge sen jag rapporterade något här, har jag kommit på.





Det äldsta som sakta men säkert närmar sej sin fullbordan är Nalle Puh. En sån seg rackare! Men nu är det bara armarna och en tröja kvar, jo och så ska den sys ihop. Inget jag ser fram emot, men mönstret är så klurigt så jag har aldrig vetat riktigt på vilken ledd de olika bitarna är tänkta, och har därför inte vågat sticka dem runt. Mycket märkliga delar, men förhoppningsvis löser det sej så småningom.

It’s a lot now - again! I knit and knit, but don’t seem to get any time to write about it. It is long since I reported something here, I’m sorry t admit.

The oldest project on my needles, which slowly but surely approaching towards completion is Winnie the Pooh. Such a tough one to crack! But now it's just his arms and a sweater left, and yes, the parts has to be sewn as well. Nothing I look forward to, but the pattern is so strange, so I never really knew what how the different pieces are designed, and therefore has not dared to knit them in the round. Very strange parts, but hopefully it will be ok eventually.





För att komplettera menageriet har jag dessutom börjat på en annan liten nalle, Balder, denna dock ur eget fatabur. Huvudlös är den än, det visade sej lite klurigt att få ihop nosen som jag tänkt, men kanske om stickgudarna är mej nådig blir det något av den.

To complement the menagerie I have also started with another little teddy bear, Balder, an idea of my own. So far he is headless, it is a bit tricky to get up the nose. It’s harder than I thought, but maybe the Knitting Gods are gracious to me, and hopefully it will be something out of it in the end.





En babyfilt är också på gång, ca 75 % gjord och så har garnet tagit slut. Detta visste jag på ett tidigt stadium, eftersom jag ändrade mej vad gäller storleken nästan direkt efter jag köpt garnet. Men vadå, det skulle väl inte vara några svårigheter att få tag i mer? Gick ner till garnaffären där jag köpt det första lasset, men se det visade sej att jag då köpt vad som fanns hemma. Men inga problem, det skulle beställas hem, komma om ett par veckor. Lysande. Gick glatt iväg efter lämplig tid för att inhandla nödvändiga och förhoppningsvis hemkomna nystan. Hm, affären stängd på grund av omfattande och hastigt påkomna reparationer, tillfällig flytt skulle ske till annan lokal, öppnas snart … Undrar när Snart infaller?

A baby blanket is also on its way, about 75% done, but now I have run out of yarn. I knew that at an early stage, because I changed my mind about the size almost immediately after I bought the yarn. But so what, it couldn’t be any difficulties in obtaining more? So I went down to the yarn shop where I bought the first load, but there I was told I had got the last balls. But no problem, it would be ordered and come in a couple of weeks time. Brilliant. Went away happy after the appropriate time to purchase the necessary extra balls. Hm, the store was closed due to massive and sudden repairs, and would temporary open at another location, Will Open Soon ... I wonder when Soon will come?





En annan filt håller också på att bli till, En-ruta-per-månad KAL på Ravelry. Har just fått mönstret till den andra.

Another blanket is also on the needles, A-square-per-month KAL on Ravelry. Has just got the pattern for the second one.




Ja, och så är det förstås ekorrtröjan till Alex, den som jag för ett slag sen stolt skrev att jag var klar med kropp och ärmar och redo att börja mönsteroket. Pyttsan, vad jag bedrog mej. Hur blind kan man bli? Tydligen hur blind som helst, alternativt är jag utrustad med ett väldigt selektivt seende och ser bara det jag vill se. Men till slut var jag bara tvungen att inse att jag läst fel vad gäller masktätheten. Min efter konstens alla regler färdigställda provlapp hade ett perfekt maskantal av 20 maskor per 10 cm. Det var bara den lilla detaljen att det skulle ha varit 22! Exakt 10 cm för vid blev den, alltså inget att be för, bara att bryta ihop och komma igen eller med andra ord repa upp och börja om från början. Nu är ett betydligt smalare – väl kollad! – liv färdigt och står just i begrepp att börja med ärmarna.

And of course the squirrel sweater for Alex, which I a while ago proudly said I was finished with the body and sleeves and ready for the stranded yoke. What a joke! How blind can you be? Apparently I am equipped with a very selective sight and only see what I want to see. But in the end, I just had to realize that I had read the gauge instructions as You-know-who reads the Bible. My after the rulebook completed swatch had a perfect number of 20 stitches per 10 cm. It was just the little detail that it should have been 22! Exactly 10 cm too much all together, therefore nothing to ask for, just to break down and come back, or in other words unravel and start all over again. Now it is much narrower - well checked out! – the body is finished and is just about to start with the sleeves.





En väst till Johanna (kompisarna Soile och Kaukos dotter) har jag börjat med också, en med ett flätmönster tjusigt i midjan åtsmitande sak. Tyckte den verkade kul att göra, och som så många andra gånger är det det som styr vad jag gör, sen försöker jag hitta någon lämplig mottagare. Själv är jag ingen västmänniska, och både Karin och Helene är i rundaste laget för dylika skapelser. Alltså gick tankarna osökt till smala Johanna, det var dessutom väldigt länge sen hon fick något. Satte glatt igång och fick två dagar senare veta att även där förväntas midjan försvinna mer och mer ett slag framöver. Nu vill det till att gasa på, så att den blir klar medan det fortvarande finns någon form av lämplig inbuktning kvar. Fast det blir ju andra tider så småningom, så det värsta som kan hända – ja, bortsett från att hon inte vill/kan ha den överhuvudtaget – är att den blir liggande ett slag.

A vest for Johanna (Our dear friend Soile’s and Kauko’s daughter), is on its way as well, with a flashy cabled waist with a lot of negative ease. Thought it looked fun to do, and like so many other times it is the way I choose what to do, then I try to find a suitable recipient. I am no vest fan, and both Karen and Helene are a bit too waist less at the moment for such creations. So my thoughts went automatically to thin but curvy Johanna, it was anyhow a very long time since she got something. Started happily with it and two days later got the news that even for her the waist is expected to disappear more and more for the coming months. Now I try to hurry with it, may be it will be time for her to at least try it on before it will be too narrow. But it will come other times eventually, so the worst that could happen - well, except that she does not want to/can use it at all - is that it will lie around for a while before it will fits again.






Fast alla dessa pockande projekt gör mej alldeles yr, gör några varv här och några varv där, och så kommer beslutsångesten om vad som ska få min uppmärksamhet därefter. Och så kan man ju inte ha det! Måste tänka på nerverna också. Alltså stickade jag en mössa till, klart på ett par timmar, synnerligen tillfredsställande. Stickad den av Drops Cotton Viscose, som jag hade fyra nystan i olika färger just med tanke på att göra mössor av. Men så kom jag på att det kunde vara kul att göra en kofta med de olika färgerna blandade. En sån lysande idé! Var alltså tvungen att se hur det skulle bli, och det var vad gårdagen ägnades åt, medan jag funderade på vilket garn jag ska använda till västen Jan vill ha. Tror jag har bestämt mej nu, och ska börja med den i kväll.

Hur många WIP blir det? Vågar inte räkna efter. Däremot funderar jag starkt på att börja på en Baktus till Karin. Tror att det är precis en sån modell hon efterlyste förra vintern. Eller en sådan här cape …

Snacka om Startitis!


But to be true, all those projects makes me quite dizzy, I make a few rows here and a few rows there, thinking about what to get my attention to next. And so you just can’t have it! Need to think of my nerves, too. So I started with a baby hat, finished in a couple of hours, very satisfactory. Knitted it with Drop’s Cotton Viscose, which I had four balls in different colours, with the intention to make hats of. But then I thought it might be nice to make a jacket with the colours mixed. What a brilliant idea! Couldn’t wait to see what would happen, and that's what yesterday was spent with, while I pondered on which yarn I should use for the vest Jan wants to have. I think I have made up my mind, and will begin this evening.

How many WIPs will that be? Dare not to count. On the other hand I am thinking strongly about making a Baktus to Karin. Think it is just such a model she asked for last winter. Or this kind of capelet ...

Talk about Startitis!

Får jag presentera ... / May I itroduce ...

Dalek!!! Den är nu klar och pryder sin plats på stykbrädan i väntan på vidare transport till den lycklige (?) mottagaren. Den var himla kul fast lite pillig att göra, och jag tycker faktiskt den blev riktigt bra. Men om den är lik originalet eller ej har jag inte en aning om. Fast jo, kanske, jag har fått ett vykort med anordningen på. Den var blank och fin och konformad, denna är kanske mer åt det rundlagda hållet. Ej heller är den blank, men den är faktiskt gjord av mitt finaste Opalgarn. Hoppas nu Ulf tycker det smäller högre med en Dalek än ett par sockar.

Dalek is finished! Now it's just waiting to get to its new owner. It was really fun to do, but it took a while. Just wonder if it's lookalike enough? I have got a postcard with the "real" one, and I must admit this is a bit more rutund and not as shiny as the card. But I have used my very best Opal-yarn! Hope Ulf not had prefered a pair of socks from it!



Ulfs kofta är helt klar nu också. Torr som fnöske och knappar isydda. Den drog faktiskt ihop sej något, och om han kan acceptera uppvikta muddar på ärmarna så kanske, kanske finns det hopp om att han kan ha den hemma om det blir kyligt i lilla huset. Fast å andra sidan, skulle det råka bli ens en tillstymmelse till kyla där så undrar jag om inte Helene brassar på i kaminen. Ja, där rök den möjligheten. Men kanske till våren när det är för varmt för jacka och för kallt utan och om de ska in i skogen på en liten promenad? Då kanske den kan passa. Eller om det är ganska kallt och han ska hugga ved och blir för varm med jacka? Väntar med spänning på hur den kommer att ta sej ut. Ju mer jag tänker på honom i detta sammanhang, desto mindre verkar han vara!

OBS! Angående bilden, ärmarna är vikta så det är inte så illa vid axelpartiet som det ser ut!

I've also finished Ulf's cardigan. It's still quite huge, but not such a catastrophy as I thought when it still was wet after the launder. Now I'm waiting with fear to see how it will suit him. The more I think about it, the smaller he seems!

The sleeves looks very odd at the photo, but it's just because I folded them at the shoulders.

Nu ska jag vara jätteredig en stund och sticka färdig Davids första socka, och sen faktiskt återuppta bekantskapen med stackars försummade Chrysopolis.

Hemlispaket! /Secret pal gift

Här kan man verkligen tala om perfekt timing! Just när jag var så deppig för den knasiga koftan, så kom det ett paket från min Hemliga Vän, som inte är hemlig längre! Tusen, tusen tack söta, rara, fantastiska Boel = Saltflingan! Så fantastiskt jättehärliga saker som dolde sej i julklappspappret. Jag blev så till mej så jag glömde fotografera dem i oöppnat skick. Ett så jättetrevligt brev, ett kort, en choklad - som endast vågen minner om nu, mumsig var den :-) - ett paket julté som doftar förföriskt, och ett helt fantastiskt garn från Debbie Bliss, Soho. Det ska jag använda till en My So Called Scarf, tror det blir perfekt till den! Detta var verkligen precis vad mitt humör behövde.

Today I got the last parcel from my Secret Friend, who isn't secret any more! Thank you so very much, dear Boel = Saltflingan! It contained a very nice letter, a card, a packed of thé that smells lovely, a chocolate that just the balance remainds of now, it was really tasty :-)! And at last but not least, not at all least: a fabulous yarn from Debbie Bliss, SoHo! I know exactely what I want to do with it, a My So Called Scarf. I think it will be perfect for that. I must say, I was that close to start with it immediately, but didn't, with an almost inhumane selfdiciplin. I just have to finish some of my UFO's before I start something new. It's just too much of yarns and needles and patterns and markers and counters all over our livingroom.

Strunt samma att koftan inte uppförde sig som jag förväntade mej, det ska nog lösa sej på ett eller annat sätt. Har faktiskt tänkt göra en stor provlapp och testa med lite varmare tvätt alternativt en kort vända i tumlaren. På ett eller annat sätt ska det nog bli folk av den också. Den har inte torkat riktigt än, den ligger väl där och skäms, kan tänka, så jag vet inte riktigt om det blivit någon märkbar förändring, men rapport kommer så småningom.

Jag var allt väldigt sugen på att sätta igång omedelbart med det nya garnet, men med en häpnadsväckande självdiciplin lyckades jag avhålla mej. Ska vänta tills Daleken är färdig. Måste faktiskt försöka få ner antalet pågående projekt, det börjar bli lite ohanterligt i vardagsrummet med alla olika saker som inte får röras eftersom maskorna kan glida av stickorna, eller varvräknarna komma bort eller magnetremsan till mönsterdiagramen kan förskjuta sej ... Ja, eller vad allt som kan ställa till det.



Men det är inte så rysligt mycket kvar tills Dalek är klar. Här kan man verkligen prata om mysteriestickning! Har inte fattat ett dugg av vad jag hållit på med, men den ser tillräckligt mystisk ut för att kunna vara som den ska. Har bara bottenplattan och så förståss fyllningen kvar, men en liten idé om hur den kommer att se ut i färdigt skick får man redan nu.

But the Dalek is almost finished now, it's just the bottom left and the filling. It has really been a Mystery knitting, I havn'e had the slightes idea of what it shoul be or looks like. Ok, it's a photo at the pattern, but it didn't say that much, at least not much enogh to get i clear to me.

Ledig dag / Off duty

Veckorna går verkligen i en rasande fart, med ett mystiskt undantag. Varannan onsdag infaller betydligt mer sällan än alla andra dagar. Men idag är det i alla fall det, och jag är ledig. Så många planer det fanns, så väldigt effektiv och duktig jag skulle vara. Trodde jag tills jag ätit frukosten. Då skulle jag bara göra en provlapp till Davids sockar:



Jaywalker igen. Jag tycker de är så fina i mönstret och här med Opals Sommarnattsdröm tycker jag de ser ut att kunna bli riktigt bra.

Time flys, with one exception: every second Wednesday, my day off. It comes much more seldom than all other days, don't understand why. But today it is so, and I had such big plans for the day, I intend to be so effective and do a lot of housework that has been delayed. I really believed in it untill just after breakfast. Should just do a swatch for the socks for David. Now the cuff is 10 cm. The pattern is Jaywalker and the yarn Opal Summernightdream.

Sen kom posten och där var ett tjockt, mulligt kuvert med en kedjepresent från Nina! Tusen tack, en börs och ett mobilfodral som är hur läckra som helst! Tyvärr kommer de inte riktigt till sin rätt på det här fotot, men de är så underbart fina. Ska inviga dem nästa lördag i min lilla svarta gåborthandväska, när Jan och jag ska ut på lokal. Vi ska fira att vi kamperat ihop i 40 år! En sån oerhört lång tid, undrar var den tagit vägen?



Then the mail arrived, wiht a gift from Nina. They are so nice and I'm so happy for them. Unfortunately the photo isn't that good, you just have to believe me when I say they looks marvelous!

Dessutom kom en avi från DHL. Nu är garnerna jag beställt från Uruguay här, eller i alla fall nästan. Jag var inte hemma igår när de kom med dem, så nu får jag vänta tills i morgon. Det är garnerna jag tänkt använda till mina kedjepresenter, som förhoppningsvis ska bli gjorda, om än inte direkt snart så i alla fall inom överskådlig tid. Hoppas mina presentmottagare har tålamod!

Besides the gift, it was a note from DHL in the mail, that told me that the yarn I've ordered from Uruguay is arriving tomorrow!

Allt detta gjorde mej så uppspelt så jag med friskt mod grep mej an disken och dessutom sorterade tvätten som låg i en hög. Se där, vilken effektivitet! Visst är det värt en liten paus? Ett par varv på Dalek blev det. Den är våldsamt kul, men varven med pluppar är lite dryga. Men nu är det bara ett sånt varv kvar. Sen kommer en massa andra klurigheter som jag inte riktigt satt mej in i än, tar ett problem i taget. Men det löser sej säkert.



A few rows at Dalek as well, has been done. It's really fun to do, but the spots takes quite a while to do. But now it's just one more of that kind of rows left. Then other strange things are waiting, but I'll take one problem at the time.

Och i morgon kommer garnet som saknas till Ulfs kofta. Det visade sej vara lite mer komplicerat än jag hade trott. Just den färgen av det garnet var nämligen slut hos slut hos Drops och dessutom i det närmaste slutsålt ute i landets butiker. Detta fick jag veta när jag gick till lokala garnaffären. Men hon visste en butik nånstans uppåt landet som några dagar tidigare hade en del kvar, så den vänliga människan ringde och fick löfte om att de skulle skicka sitt sista nysta! Har man tur behöver man inget vett, det sa i alla fall alltid min gamla pappa, och det stämmer verkligen i det här falleet. Varför var jag så vettlös att jag inte köpte ett extra nysta? Obegripligt, det vet ju alla och envar att man inte kan lita på garnmängden som står på mönstren! Men som sagt, det tycks lösa sej ändå :-)

Javisst ja, jag har blivit utmanad av Nina att skriva ner 7 önskningar: Sen ska denna utmaning bollas vidare till 7 andra, men det blir svårare och svårare att hitta några som inte redan fått den, så jag hystar upp den i luften så får den som känner sej manad föra den vidare.

Mina önskningar:

1. Att barn och barnbarn ska få ett lyckligt och bra liv.

2. Att alla deras studier ska klaras av med glans och utan alltför mycket besvär och sen ge god valuta för insatt möda.

3. Att vi alla ska få dö friska och knall och fall. Måtte vi bli förskonade från långvariga och plågsamma sjukdomar eller skador.

4. Att miljöförstörelsen ska upphöra och alla miljörelaterade skador ska kunna botas. Inklusive upphörande av skövlingar, groteska dammbyggen och liknande.

5. Efter allt detta allvarsamma kan jag väl få önska mej en Triss-vist? Gärna 25.000:-/mån i 25 år, men jag nöjer mej faktiskt med bara 10.000:-/mån i 10 år, så girig är jag inte!

6. Att jag ska kunna lära mej Provisional Cast On utan att varenda gång behöva slå upp och läsa mej till hur jag ska göra.

7. Att det inte blir för halt på trottoarerna i vinter.

Så, det var det, det. Lite blandad kompott.

Rusig av lycka! / Intoxicated with happiness!

Ack, livet leker för en galen stickerska. En sån fröjd och lycka, idag har jag på fantastiska, underbara Ravelry hittat ett mönster på en Dalek! Kan ni fatta storheten i detta? Ja, storheten i Darlek fattar inte jag heller, nån mystisk robot som figurerar i Doctor Who, vad den gör eller är bra för har jag inte en aning om, men Ulf är mäkta förtjust i denna figur, som kanske uppbär nån kultstatus eller nåt, vad vet jag stackars gamla människa? Hur som helst kan jag nu sticka honom en sådan! Tänk att få sticka ett gose-vad-det-nu-är till sin 30+son! Är det inte sånt som sätter guldkant på tillvaron? Lite pillig är den, med pluppar och spröt som ska sticka ut lite här och var, men en utmaning!

Oh, what a happiness! Today I've foud a pattern for a Dalek at wonderful, marvelous Ravelry! Can you imagin how big this is? Well, to be true, I don't understand it, all I know about Dalek is that it is a robot or something in the movie Doctor Who. I don't know what it is good for, what it does or anything, but I do know that my son Ulf is very, very fond of it. And now I can knit one for him! Guess if he will be surpriced!



Och som om inte det skulle var nog av salighet för en dag, så får jag veta att kära, söta svärsonen skulle kunna tänkas uppskatta ett par hemstickade sockar! Det hade jag väl aldrig i min vildaste fantasi kunnat föreställa mej. Måste genast sätta igång med dem också, men jag kan inte bestämma mej för vilket garn jag ska ta. Oh, alla dessa val! Vad ska jag välja???

And as if that wasn't enogh of joy, I just heard that our dear, dear son-in-law would like to have a pair of socks! I have never ever thought that it could be possible. Now I have to start with them immediately, but I can't made up my mind about the yarn, what colour will I choose?

På spåret igen

Nu är äntligen koftan Pas de Duex klar. Ja, nästan i alla fall, har påbörjat isättningen av dragkedjan. Det är inte kul! 65 cm lång och två delar = 135 cm. Sen ska den då sys både på fram- och baksidan för att inte fladdra och fara = 260 cm. 2 meter och 60 cm att handsy med små fina styng, det är inte vad jag kallar ett nöje. Men det blir en bit i taget, avbrutet lite nu och då av ett varv här och ett varv där på olika projekt som legat i träda ett slag nu. Har dessutom precis nystat upp garnet jag ska använda till Secret of Chrysopolis-sjalen, där första ledtråden kommer i slutet av september. Ska göra en provlapp nu.

Vad gäller koftan är den ju ett testobjekt, och jag har lovat att inte visa någon bild av den färdig förrän mönstret släpps till försäljning och det dröjer nog ett litet slag till. Men förr eller senare kommer den en vacker (???) bild av oss, koftan och mej. Färgen är intressant! I Munskänkssammanhang brukar vi kalla lite knepiga och märkliga viner för just intressanta. Inte som något positivt direkt, snarare lite misstänksamt avvaktande. Har ungefär samma känlsa inför den här. Är den verkligen fullt frisk eller har den en antydan av korkskada? Eller är den bara av ett märkligt slag som kanske inte passar just min smak fast kanske kan upplevas väldigt positivt av andra? Intressant frågeställning, eller hur?

Green Gable-toppen till Karin har jag lyckats få till ett varv på nu och då under den här tiden, och har förhoppning om att den ska hinna bli klar tills vi åker till London om knappt två veckor. Har även en from förhoppning om att döskalletröjan ska hinna bli klar tills dess också. Det här med skuggmönster var verkligen jättekul, och nu letar jag förtvivlat efter en lämplig bild på nån mystisk figur som heter Darlek från nån mysktisk film, som jag kan omvandla till ett skuggdiagram. Har fått en hint om att det skulle vara mycket populärt om det kunde bli t ex en halsduk med dylik skuggfigur på till Ulf. Men de bilder jag har sett tycker jag påminner om en komposttunna. Hur kul kan det vara? Fast jag är ju förståss så rysligt gammal och gaggig så jag förstår väl inte storheten i det.

Ja som sagt, några bilder blir det inte idag, men förhoppningsvis på i allafall något snart igen.

Nu ska här sättas igång och sticka igen!

Full rulle i sommarhettan

Jag är riktigt nöjd med mej själv nu! Ja, så får man naturligtvis inte säga, enligt Jantelagen, men icke förty så är jag det.


I går blev det inte mycket stickat för då hade vi ett gäng munskänkskompisar hemma på en bit mat. Förberedelserna startade tidigt på förmiddagen, och sen gick det i ett tills gästerna mätta och - förhoppningsvis! - belåtna ringde efter taxi vid halvtvåtiden.


Men i fredags kväll fick jag allt apan Apan färdig. Jag gillar honom, han ser lite lagom uppkäftig ut. Tyvärr så är som vanligt fotot inte av bästa kvalité, men så här på ett ungefär tar han sej ut:






I dag har jag ägnat det mesta av den kraft jag lyckats uppbringa med att sticka på Himalaya Shawl. Den är jätterolig med sina rektanglar. Tyvärr har den inte avancerat tillräckligt för att det ska gå att ta någon bild, den liknar mest en svart-grå-brun fläta runt stickan än så länge, men en rapport till eller två och sen ska det nog gå att ta en som kan ge en liten hint om hur den ska bli.


Men det är inte bara Himalaya på tapeten, Argosyn har kommit till liv. I och för sej råkade jag ut för ett hjärnsläpp när jag beställde garnet. Enligt beskrivningen rekommenderades ett garn som har 125 - 140 m per 50 gr. Tänkte jag skulle ha något liknande, för att få en så tunn och fin en som det är på mönsterbilden. Satte alltså igång att leta bland våra excelenta nätbutiker och hittade ett par garner som jag tyckte var jättebra i färgen och som hade en längd på ca 150 m - per hg! Den där sista lilla detaljen kom jag på när jag hade garnerna i handen. Ja, ja, spelar ju faktiskt ingen roll, den enda skillnaden är att jag får beställa ett hg till och så blir det en varmare vinterhalsduk istället för en lite tunnare och elegantare dito.



Undrar om jag har lärt mej något av detta? Kommer jag att vara mer observant i fortsättningen eller som vanligt bara rusa iväg?



Men jag har faktiskt inte rusat iväg när det gäller det härliga Opalgarnet jag fick av min Hemliga Vän. Ja, inte så mycket i alla fall. Jag har efter en viss tankemöda nu bestämt mej för att jag allra, allra helst skulle vilja använda garnet till en Syrian Shawl (Victorian Lace Today). Den har jag sneglat på länge nu, och faktum är att det är precis det här garnet jag väntat på för att komma igång med den. Men en härva räcker nog inte, faktiskt alldeles säkert inte, så jag slängde mej handlöst ut bland nätbutikerna igen och hos Britt Andersson hittade jag just det garnet. Beställde omgående två härvor till. För här tänkte jag faktiskt till! Det kan ju faktiskt vara så att det inte är exakt samma färgnyanser, och då står jag där med skägget i brevlådan, tänkte jag. Men om jag beställer två kan jag ändå göra sjalen av dem och använda det jag fick till en tröja till Alex, ja eller möjligtvis ett par sockar. Smart va? Och är det samma färger så har jag nog ändå ett hg kvar efter sjalen att använda till ovannämnda tröja, ja eller eventuellt sockar. Fast jag tror jag helst vill göra en tröja av det, det skulle nog blir jättefräsigt.

Hemlispaket!

Efter en synnerligen hektisk dag på läskiga jobbet släpar jag mej trött och utschasad hem, med middagslagning óch disk att se fram emot. Öppnar ytterdörren och tar ett kliv över reklamhögen som ligger innanför. Med skröplig rygg böjer jag mej ner för att samla ihop eländet och sortera eventuella korn från agnarna. Och se, trötthet och värk är glömt - middag och disk också vad det anbelangar - för där finns en hel drös med "stora-brev"avier! Javisst, garnen från Garnboden och Yll o Tyll skulle ju komma idag. Men där är ytterligare en. Snabbt som ögat samlar jag ihop lapparna, ut igen och med förnyad spänst klapprar jag nerför trapporna och iväg till postutlämningen. Det var ett paket från min Hemliga Vän också! Kunde knappt bärga mej förrän jag var hemma igen och fick se vad det innehöll. Och kära nån, tusen och åter tusen tack min kära Vän, sådant underbart innehåll:

En härva Opalgarn i de mest fantastiska färger, en sjalbok med massor med fantastiska beskrivningar och en påse frö. De sistnämnda överlämnade jag till Jan, han som har hand om "trädgården" på balkongen, och de är nu tryggt i jord. Ska bli väldigt kul att se vad som komma skall där. Jag älskar blommor men Jan är bättre på att plantera och sköta om dem.

Ja, detta garn, vad ska jag göra med det? Tankarna far som yra sommarsvalor. Min Hemlisvän föreslog sockar. Ingen dum idé alls, men å andra sidan tänk vilken fantastisk tröja det skulle bli till Alex. Ok, tröjstoppet gäller fortfarande, men han har nog snart vuxit ur de han fått hittills, så det upphävs nog snart.

Men man skulle nog också med fördel kunna använda det till sjalen som finns på omslaget till boken. Vore inte det jättebra? Får kolla om det räcker, skulle kanske kunna komplettera det med en enfärgad övre del. Mm, tål att tänka på.

Eller så skulle det bli fantastiskt till Argosyhalsduken jag tänkt börja med nu. Har i och för sej fått hem garn till den idag också, men vad säger att man måste vara så förtvivlat konsekvent? Har man inte rätt att ändra sej, kanske?

Här är de som jag hittills stått i valet och kvalet om vilket som skulle omvandlas till Argosyn.

Min Hemliga Vän, vad jag är nyfiken på dej! Vad håller du på med nu? Vad gillar du att sticka och vad har du själv för smak? S.M.E. har du undertecknat en liten not med. Undrar så vad det står för. Har roat mej med att gissa, men om jag ens varit i närheten har jag ju ingen aning om. Siv-Marie Eriksson? Sara-Märta Elg? Stickar Med Emfas? Stickar Med Erfarenhet? Solweig Martinsson-Ek? Alternativen är några stycken. Hoppas jag så småningom får svar på denna fråga. Skulle väldigt gärna besöka din blog också. Kanske jag i och för sig redan gjort, vad vet jag?

Ja, åter till det kära dilemmat med vad jag ska hitta på med garnet. Ska för en gång skull inte rusa iväg, utan i lugn och ro fundera. Åtminstonne tills i morgon.

Ikväll ska jag börja peta in fyllning i apan Apan. Har stickat färdigt och sytt ihop den, ja naturligtvis inte sytt ihop alltihop, jag lyckades hejda mej i tid. Istoppningshål finns. Men det var en pillig historia! Egentligen inte kul alls, massor med pyttiga bitar. Men jag förenklade det hela lite genom att sticka armar och ben på strumpstickor. Ja, förenkla och förenkla, jag slapp i alla fall att sy ihop de långa tarmarna. Men det var ett pill med 16 maskor på tre stickor, inte mycket att hålla i, i början. Efter några varv blev det i och för sej lättare. Eftersom jag är en rabiat motståndare till allt vad onödigt hopsyande innebär så var det inget svårt beslut att fatta. Den ser lite tanig och moloken ut just nu, men ska förhoppningsvis kvickna till när den får sin fyllning.

Fortfarande mest brunt

Idag är jag ledig, och har redan hunnit med att besöka chiropraktorn, denna fantastiska man med sina magiska händer. En gång till, och sen är jag rak som en fura igen! Kotorna i ryggen slirar lite hit och dit, men nu är de satta på plats igen och ska förhoppningsvis stanna där ett slag.

Väl hemma igen lyckades jag hitta tillräckligt många knappar av lämpligt slag till Alex' senaste kofta. Knappburken är "knökfull", men därmed inte sagt att det alltid står att finna vad man söker. Fast denna gången hade jag som sagt tur, och nu är de dessutom isydda. Är riktigt nöjd med resultatet, ska nu se om jag lyckas få ihop ett par byxor också.

Annars händer inte så mycket på stickfronten just nu. Nallen jag började med häromdagen har återtagit sin nystform, garnet funkade inte till det mönstret. Men det kanske kan bli en liten apa? Har hittat ett mönster som verkar lite kul. Men nu väntar jag spänt på att få hem en drös garn från Yll och Tyll, 20 nystan i olika färger som ska bli en Himalaya Shawl. Det ska bli rasans roligt att ge sej på, hoppas nu bara att jag ror det i land.

Summan av alla ...

Det sägs att summan av alla laster är konstant. Undrar om det är en naturlag som gäller stickning också? Håller mej till fyra projekt i luften samtidigt, ytterst sällan vare sig mer eller mindre. I synnerhet inte mindre.

Har nu avslutat bollen till Alex. Det var i och för sig inte något av de större eller mer komplicerade arbeten, men icke desto mindre är det nu avslutat. Gjorde den av restgarnet från Helenes sockar, Opals Doktorfish. Lite si och så med cirkelformen, men den är mycket greppvänlig!

Och som av en tillfällighet hade jag just påbörjat en axelremsväska. Tänk så det kan slumpa sej! Den är stor och lös och chokladbrun. Färgen är väldigt fin, resten har jag ingen som helst uppfattning om. Detta ska bli mitt första försök att tova i tvättmaskinen. Att den då ska vara stor och lös har jag förstått, men hur stor och hur lös för att bli hur stor och hur fast??? En synnerligen öppen fråga, ska med stort intresse följa detta äventyr.

Något mer förutsägbart - hoppas jag i alla fall - är tröjan i Ida-Lin som jag började på härom dagen. Nu är det bara så eländigt att jag bara har sticka till mudden, och har beställt men ännu inte fått en för övriga tröjan. Då kanske inte denna räknas? Jag bör kanske påbörja ytterligare något, för säkerhets skull? Jag har garn till Syrian Shawl i Victorian Lace Today. Men det ska vara samma sticka som till Karins sjal, har bara en i den storleken och den är som sagt upptagen. Fast om jag bara håller ut tills i morgon kommer nog den till tröjan, en härligt underbar i rosenträ. Känns inte alls kul att använda de gamla vanliga i plast eller metall, när jag nu fått upp ögonen för ädelträvarianterna. En sån skillnad det är! Tyvärr är skillnaden i pris lika stor, så det får bli en i taget som byts ut.

I går hade jag druvkurs igen, lektion 7 av 8. Det närmar sej slutet. För första gången under denna kursen - och jag tror inte det var någon gång under den förra - råkade vi ut för ett korkskadat vin. Synd på det som skulle provas, men väldigt uppskattat av många deltagare att få känna på detta fenomen. Tycker faktiskt det är lite synd att man inte kan köpa småflaskor med skadat vin, i studiesyfte. Framförde mitt önskemål till Sofia på Systemet när jag var där för att lämna tillbaka det. Hon tyckte det var en lysande idé, men trodde inte på att det skulle gå igenom på högre ort. Konstigt.

Lär mej något nytt varje dag

Måste verkligen en boll vara rund? Det hävdar Jan, men det måste jag säga är en fruktansvärt konservativ inställning. Visst måste även bollar kunna utväcklas, bli lite mer flexibla i fason och framtoning?

Nu har jag bara för det skapat en inte helt rund, snarare lite stjärnformad boll. Den blir mjuk och go' och jag är helt övertygad om att Alex inte alls är lika fast i gamla fördomar om bollars skepnad. Möjligtvis hans fotbollstokiga föräldrar, men dem struntar vi i nu. Fast vad jag lärde mej på kuppen var att man aldrig ska låta sej luras av en stickad lapps till synes fogliga utseende. De bär sej åt precis som de vill sen. Till denna skapelse använde jag diverse restgarner i samma tjocklek, och som i färdigstickat skick såg exakt lika stora ut. Men väl hopsydda och när fyllningen kom på plats töjde de sej precis efter eget huvud, helt utan hänsyn till grannen. Ytterst självsvåldigt och osolidariskt! Resultatet blev denna skapelse, om än inte särskilt rullbar så åtminstonne - tror jag - trevlig att ta i och helt klart lämplig att kasta omkring. Är inte det väl så viktiga egenskaper, om man tänker efter?

Nallen är klar

Nu har nallen fått sitt innankrom! Vadden jag beställt från Johanna Jeanssons Ateljé kom idag, och var bara tvungen att sätta igång med den genast. Den är inte särskilt hårt stoppad, tycker den verkar greppvänligare om den är lite lös. Nu återstår att se vad Alexander tycker om den. Ja, än har han väl inga åsikter. Det är väl snarast Alexanders föräldrar som får stå för dem. Tog ett kort på den som tyvärr inte blev så lyckat. I levande livet är han inte fullt så sneögd och sloknost. Fick honom inte att sitta upprätt och titta in i kameran.

Nu har jag inte tid mer. Middag ska tillagas och sen är det druvkurs igen. Vojne, vojne, här går det i ett!

Lite mager, kanske

Nallen var verkligen jättekul att göra, fast han är förståss fortfarande tämlgen magerlagd. Hoppas kunna fylla ut formerna snart. Och så ser det faktiskt ut som om han skulle behöva ett par byxor för att se lite chickare ut.

Men sen ... sen ska jag inte börja på något annat förrän åtminstone den första ärmen på Jans tröja är klar! Under tiden kan jag ju fundera på om det ska bli en trekantssjal till Karin, ett par försökssockar-med-häl eller om jag rent av skulle ta och börja på tröjan till mej själv i det härliga bomullsgarnet jag har liggande. Eller en poncho till Alexander. Det måste han väl behöva framåt sommaren, när han kan sitta själv?

Men nu ska det inte bli något mer av någonting i kväll. Snart, alltför snart är det morgon igen och dags att stiga upp. Varför ska det vara så mycket svårare att ta sej ur sängen än i den? Fast klart, det är ganska svårt att komma i den också. Har en tendens att sitta uppe alldeles för länge, trots att jag är död för världen när klockan ringer. Ett av detta livets mysterier.

Sobert och elegant, eller ...?

Nu är Ulfs sockar ivägskickade. Tycker faktiskt de blev ganska trevliga, men därmed inte sagt att mottagaren har samma smak. Valde ett väldigt - eller i allafall förhållandevis - diskret garn, utan att för den skull ge avkall på mitt eget krav att det skulle vara kul att sticka av. Men blir det tillräckligt kallt kommer de kanske till användning. I ett par stövlar syns de ju inte!

Nu när dessa väl var klara stod naturligtvis Jans tröja på tur att få lite uppmärksamhet. Men jag hade inte hunnit många varv förrän jag kom på att lilla baby Alexander var tvungen att ha en nalle. Tröjan försvann snabbt som blixten ut i periferin och nu, två dagar senare, är bitarna klara. Ska bara sy ihop och fylla den. Det där med fyllning är i och för sig ett kapitel för sej. Vet inte riktigt vad jag ska välja. Har blivit tipsad om Johanna Jeanson Ateljé som säljer ett par varianter av fyllningsvadd. Förhoppningsvis löser det sej med innankromet innan vi ger oss iväg till London om två veckor. Kan inte bärga mej tills jag får träffa det lilla underverket. Enligt hans mamma är han det vackraste barn som någonsin sett dagens ljus, och jag tror henne oförbehållslöst! Tyvärr har det ännu inte kommit något foto.