Mix & Match

I går fick jag mitt Mixa & Matchapaket från Amanda, och ett sånt underbart jättehärligt innehåll det hade! Mönster och garn till en dragspelsbasker (kommer att bli en lysande vinterklapp till någon), två nystan ljuvligt alpackagarn som kommer att bli en kofta till någon annan, en Fair Trade chokladkaka som kommer att ätas upp av mej, ett paket Fair Trade kaffe som Jan kommer att få vara med att dricka upp och sist men inte minst Damernas Detektivbyrå, denna underbart jättecharmiga historia som blev en lika härligt charmig film. Jo, en rundsticka och en uppsättning strumpstickor fanns med i paketet också, tillsammans med ett jättetrevligt brev. Tusen tack Amanda, det här var verkligen mitt i prick!

Yesterday I received my Mix & Match Packages from Amanda, and what a lot of wonderful things it contented! Pattern and yarn for a beret (will be a brilliant winter gift for someone), two skeins of lovely alpaca yarn that will be a cardigan to someone else, a fair trade chocolate bar that will be eaten by me, a package of fair trade coffee that Jan will be invited to drink with me, and last but not least Ladies' Detective Agency, this wonderfully charming story that became an equally wonderfully charming movie. Well, a circular needle and a set of double pointed needles were included in the package too, along with a lovely letter. Many thanks Amanda, this was really prefect!



I går kväll var det våravslutning för Munskänkarna och som vanligt vid sådana tillfällen försöker vi ha en stund utomhus först, innan det är dags för avslutningsmiddagen. I år var vi på Alberts, stjärnkrogen här i stan, och började med tipspromenad och allmänt mingel och småprat ute i deras trädgård. Vi får väl anse att vi med tanke på hur vädret varit tidigare på dagen hade tur, för det regnade i alla fall inte. Hade varit väldigt förargligt att få vinerna vattenskadade! Men nån värme var det inte, riktigt ruggigt faktiskt. Sen var det härligt att komma in i värmen där det var uppdukat med en trerätters middag.


Last night was the last meeting at Munskänkarna, our wine society, and as usual on such occasions we try to be outdoors for a while, before it is time for dinner. This year we went to Albert's, the star restaurant here in town, and began with general mingling and chat out in their garden. The weather could have been better, but also a lot worse, it was at least no rain as it had been earlier in the day. It had been very annoying to get water damaged wines! But it was actually quite chilly and then it was lovely to come in from the cold for a three-course dinner.












Kära vännerna Soile och Kauko. Soile är inte fullt så förgrymmad som hon ser ut! / Our dear friends Soile and Kauko. Soile isn't as angry as she looks!




Jan och jag. Jan har inte somnat, vilar bara ögonen! / Jan and I. Jan hasn't fall asleep, is just resting his eyes!

Vinmässa

Inte nog med att jag är en sticknörd, jag är vinnörd också! Inte att undra på att jag aldrig hinner städa eller laga mat eller vattna blommor eller andra god-husmors-plikter. Jag har fullt upp ändå!




Såsom varande vinnörd – och det är tack och lov Jan också, liksom i princip alla våra vänner och bekantar – så är man naturligtvis medlem i Munskänkarna. Och här i Trollhättesektionen har vi varje höst, sista lördagen i oktober, en vinmässa. I år blir det för 17:e gången. Inte dåligt att vi orkat med alla dessa gånger, men det är ju så in i norden kul, och dessutom vet vi hur uppskattad den är av alla våra besökare. Det brukar komma så där en 2 500 varje gång.

Hur som helst så kräver det sin kvinna/man att vara med om det här. Förberedelserna har varit igång sedan i mars, och i torsdags träffades vår vinmässogrupp för tionde gången. Nu har vi provat igenom 60 viner och börjar närma oss dagen då beslut skall tas om vilka 20 vi ska presentera i vår monter. Totalt är det 10 grupper/montrar som består av 8 – 10 personer vardera, och som presenterar ca 20 olika viner. Varje grupp har sitt område och vi har i år Ungern, Uruguay, USA och Österrike. Som den klurige förstår har vi i år delat upp vinvärlden i bokstavsordning. Andra år har det varit distrikt, floder, dalar … ja, uppdelningen har varit väldigt fantasifull genom åren.

Men som sagt, nu har vår grupp provat igenom tillräckligt många för att vi ska kunna välja ut ett antal godbitar, men det är inte lätt. I dessa fyra länder finns både rött, vitt, rosé, sött och mousserande vin och alla fyra ländernas alla typer bör finnas med i urvalet. Vi har betygsatt de viner vi provat, så nu blir det att välja de bästa ur varje kategori. Sen är det bara att hoppas och be att de ska finnas kvar på Systemet när beställningen läggs i slutet av augusti. Det är inte att ta för givet med nuvarande ordning med det tillfälliga sortimentet som dominerar bland de bättre / intressantare vinerna.

När väl urvalet är gjort, beställningen lagd och vi fått klartecken från Systemet ska katalogen skrivas. Var grupp skriver sin del. Denna katalog får sen besökaren tillsammans med ett glas och ett antal kuponger vid entrén. Kupongerna används som betalningsmedel för de viner som provas. De kostar olika antal kuponger beroende på hur dyrt vinet är, det kan skifta från 1 till kanske 15. Fler kuponger kan sen köpas till, 60:- för tio stycken.

Ska berätta mer längre fram. Nu har jag faktiskt inte tid att sitta här längre. Den lilla nästan men inte helt förkrympta husmodersådran i mej pockar på att jag ska gå till affären för att inhandla lite lämpliga matvaror. Om ca fyra timmar ska vi nämligen få besök av kompisarna Ingrid och Sven-Bertil. De skulle nog bli rysligt snopna om de inte fick något att äta. Fast vin har vi hemma! Man har väl sina prioriteringar :-)

Vintävling, busstickning och hålförvirring

Igår var det mycket! Upp i ottan för att stiga på för ändamålet inhyrd buss som skulle ta ett gäng Munskänkar från Trollhättan till Grundsund för regional vintävling och andra trevligheter. En och en halv timme skulle resan ta, så naturligtvis följde en stickning med. Det blev tröjan till Alex som fick ut och lufta sej lite, och passade på att växa till sej en god bit. Har kommit nästan halvvägs på luvan, sen är det "bara" ärmarna kvar.



Väl i Grundsund fick vi först en snålblåsig och iskall rundvandring i omgivningarna. Den promenaden kunde vi väl i och för sig klarat oss utan, blev tämligen urblåsta på kuppen. Men efter en stärkande lunch var tävlingsinstinkterna taggade, och vi satte igång med gå gott mod. Klurigt var det, det märks att jag inte varit så flitig i mitt läsande det sista året! Konstig, hur kan det komma sej? Är det månne stickningen som tagit befäl över ledig tid? Men en del satt kvar, och teorin klarade vi galant, men det praktiska ... :-( Det gick åt tjotaheiti, men gott var det! "Vi" var ett renodlat damlag, tre stycken inte alltför allvarsamma damer som enbart var med för vårt höga nöjes skull. Från vår sektion var det ytterligare ett lag, en dam och två herrar, och de tog det nog inte heller så blodigt, men lyckades betydligt bättre än oss. De kom faktiskt på andra plats, mycket hedrande. Mina tjejkompisar och jag kom en bit längre ner på listan ... och så talar vi inte mer om det! Men väldigt kul och trevligt hade vi, och ser fram emot nästa års tävling. En helt lysande form av aktivitet, att sitta och klura och mer eller mindre vildsint spekulera över knepiga frågor och därefter grunna och grubbla över druvor, land och distrikt för ett antal goda viner.


Väl hemma igen återupptog jag bekantskapen med en sommartopp jag börjat på för ganska länge sen till Helene. Den har legat i träda ett slag, eftersom den blev helstollig. Fick fel på hålen. Det här med hål i spetsmönster är och förblir ett mysterium för mej. "Omslag" / "yarn over" står det i mönstren, oavsett om det gäller sjalar, sockar, tröjor eller vad det än handlar om, men det finns ju två helt olika omslagstyper, det har jag i alla fall lärt mej när jag stickade sockarna med falska flätor. Från tidernas begynnelse har jag vid uppmaning att göra omslag snott garnet runt stickan, men det var ju helfel när det gällde falska flätor. Då skulle garnet bara läggas om stickan. Och eftersom jag tyckte det gav så lysande resultat så har jag glatt fortsatt med den varianten. Men när det gällde denna Drawstring Chemise så blev det rent katastrofalt! Den blev enorm, minst dubbelt så stor som det var tänkt. Då blev jag så trött på den så den åkte undan i ett hörn, fram tills i går. Då äntligen kände jag mej mogen att ta itu med den och började om från början med snoddvarianten av hålgörare. Nu kan det nog bli bra!


Omslag med garnet enbart lagt över stickan:


Omslag med garnet snott runt stickan.

Men hur i hela världen ska man kunna veta vad mönsterskrivaren menar? Ok, visst jag vet, man gör en provlapp så ser man hur det artar sej. Men det skulle vara väldigt kul att veta från början vilken av varianterna som avses. Är det bara jag som har problem med det här? Finns det något klurigt sätt att förutse vilket som avses?



Men den nylärda storhålsvarianten har jag i alla fall använt på Mystic Light-sjalen. Troligtvis inte helt korrekt, de är STORA, men där gör det nog inte så mycket. Får väl ta det lite lugnt med blockningen. Ja, den sjalen blir inte liten, har nu gjort 2/5 av den och redan nu är den 120 cm långa stickan för liten för att kunna spänna ut den på. Men som sagt, diskret blockning och den kan säkert bli varm och go under sommarkvällarna.

Hemlispaket! /Secret pal gift

Hej min kära, jättehemliga vän och tusen tack för det jättegoa paketet jag fick för ett par dar sen! Förlåt att jag inte nämnt det tidigare, men jag har inte haft tid att hämta ut det förrän idag.

Sånt härligt garn i den mest ljuvliga gröna ton, känns som om det skulle kunna bli en tröja till Alex, tillsammans med det grå/svarta jag fått tidigare! Med i paketet var också choklad från Ecuador (helt sagolik var den!) och några mystiska tepåsar, Choco Aztec spice, ett ekologiskt Ayurvedite som luktar gudomligt, nästan sådär som det är på marknader långt bort i fjärran länder! Har inte hunnit smaka det ännu, men ser verkligen med spänning fram emot det! Dessutom medföljde ett kort, som förklarade de tidigare ledtrådarna, men jag måste erkänna att jag tagit del men ej förstått! "Strumstickor - nallar små - naglar med nagellack på"! Ja, ja, men jag roar mej kungligt i mitt letande i alla fall, även om jag fortfarande inte kan hitta någon där allt detta passar in! Strumpstickor är ju tämligen lätt att finna, men nallar??? Och nagellack är inte heller så lättfunnet, minsann. Undrar om jag har bortsett från någon i mitt försök att gallra fram de bloggar som härstammar från Göteborgstrakten? Och det kanske inte stämmer det heller? Fast visst måste du vara från västkusten nånstans, kära hemliga vän?

I've got a new gift from my secret pal! A lovely green yarn, that I think will be perfect - together with the grey one I've got earlier - for a sweater for Alex. A yummy chocolade from Ecuador and some exciting teabags was included, as well. But still I have no idea of who she is, my dear secret pal!



Nu har jag kommit igång med Mystic Light sjalen. Den kommer att bli stor! Men tror nog den kan bli varm och go och mysig, av det lilla jag kan se hittills. Och rolig att sticka är den också! Och flätor är det på den! Har inte stickat flätor på evigheter, och nu plötsligt kommer det både på denna sjalen och aprilsockarna. Nu blir det hårdträning, vill jag lova.

Now I'm on my way with the Mystic Light shawl. It looks like it will be huge! But I think it will be very warm and cosy, and so far it's very fun to knit. It's cables on it, and I havn't knitted cables for ages, and now suddenly it turns up both here and at the April socks in the sock-club!

I torsdags kväll träffades vår vinmässogrupp igen. Denna gången provade vi igenom sex röda viner från Uruguay. Där var faktiskt ett par riktiga pärlor, och allra bäst tyckte vi nog allihop att nr 85278 Castel Pujol Tannat 1996 var. En riktig goding till det oerhört facila priset 77:-. Nr 85277 Castel Pujol Tannat del Museo 1993 gick heller inte av för hackor, hade faktiskt lite svårt att bestämma mej för vilket jag gillade bäst. Det kostade 85:-, även det alltså överraskande billigt. Kan skarpt rekommendera båda. De finns i beställningssortimentet, så förhoppningsvis tar de inte slut lika fort som de som kommer i det tillfälliga sortimentet.

I går var det också vinprovning, fast då var det en månadsprovning för hela Trollhättesektionen. Ett jätteintressant föredrag om terroir och dess betydelse för vinets karaktär, och till det fick vi prova två vita från Chablis, två vita från Reingau och två röda viner från Sydafrika. Chablisvinerna var väl trevliga om än inte överväldigande men ett av de tyska var helt otroligt! Ja, under förutsättning att man gillar en mogen riesling med tydlig petroleumton, förståss. Det är det ju inte alla som gör, konstigt nog :-)! Den har nummer 83836 och heter Künstler Stielweg Riesling Auslese Trocken, 149:-, och var som sagt en riktig höjdare. Ska till systemet på måndag och beställa några, hoppas bara det finns kvar eftersom det är ett tillfälligt vin. Usch, jag är så irriterad på systemets tillfälliga sortiment! Provar man först en och vill ha några fler efteråt är det inte särskilt troligt att det finns kvar.

Nej, nu ska jag ta ett tag med april-sockarna. Har precis börjat med den andra, och tack och lov så känns det inte av något SSS ännu.

Vinterväder och sommartid

Visst kan man bli förvirrad av mindre än den här väderomsvängningen. Det var ju så mycket som börjat blomma och det var små gröna skott på buskarna och det hade varit vår jättelänge! Och så kommer detta busrusksnöoväder. Visst kan det vara fint att titta på men det ska vara under december - februari, inte några få dagar innan sommartiden börjar!

På fredag ska vi ha månadsprovning i Munskänkarna, och inför den gick anmälningstiden ut i fredags. En vecka kan faktiskt behövas för att beställa viner och mat i lämpliga mängder. Men tro för allt i världen inte att folk bryr sej om nåt så kälkborgerligt som kalendern! Normalt brukar det alltid vara någon eller några få som kommer dan efter med sin anmälan, och det brukar sällan vara några problem. Men denna gången har de fullständigt knäckt mej! Telefonen har ringt stup i ett hela helgen, och mild och timid som jag är har jag accepterat och ringt vidare till den kraken som ska fixa beställningarna. Säkert 20 av de totalt ca 50 anmälningarna har kommit efter utsatt slutdatum! Men nu jä....ar i min lilla låda har jag slutat vara snäll och timid. Sex stycken har jag nekat idag, och ringer det en till skriker jag högt!



Men tack och lov finns stickningen att ta till för att lugna nerverna! Aprilmönstret i sockklubben släpptes några dar tidigare än vanlig denna gången, Slippery, ett riktigt kul mönster från Knitty. Flätor är det kors och tvärs, och när jag satte igång med dem kändes det att det är rysligt länge sen jag gjorde några sådana. Mycket fummel blev det, men till slut fick jag grepp om det och det har rullat på bra. Nu funderar jag bara så det knakar på hur stora jag ska göra dem. Har tänkt ge bort dem, som en överraskning, men vet inte fotlängden på vederbörande. Har ett difust grepp om skostorlek, men det är ju inte alltid så exakt. Dessutom tycker jag mej ha märkt av tidigare färdigställda sockar att de har en tendens att bli för stora. Kanske inte så märkvärdigt i och för sej eftersom i princip allt jag gör blir för stort, men därutöver har jag en känsla av att man bör göra dem ett par cm kortare än måttet, eftersom de ju faktiskt är en gnutta elastiska. Är det någon som har någon klurig tanke om detta, så skulle jag bli väldigt glad om jag fick ta del av det!

Ett annat aber med de här sockarna är färgen. De blir inte riktigt vad jag föreställde mej när jag såg nystat. Tänk om vederbörande mottagare tycker den är pest och pina? Fast å andra sidan behöver ju inte jag få veta det, de flesta håller ju god min vid mottagandet, och om de sen hamnar längst in i byrålådan så får jag ju aldrig veta det och kan nöjd och lycklig fortsätta på nästa projekt :-)!



Ja, nästa projekt är också en bit gången, faktiskt. En tröja á la munkjacka till Alex. Den tror jag kan bli kul, fast den var rysligt svår att få att uppföra sej inför kameran nu, rundstickan ville inte platta till sej! Har kommit ca 2/3 upp mot ärmhålet och har stickat dit fickan. Bålen ska vara enfärgad och ärmar, luva och ficka i självmönstrande garn.

Och i morgon börjar Mystic Light KAL, den har jag faktiskt tänkt försöka mej på. Den lär vara lite färre antal ledtrådar på, så vill det sej blir den klar på drygt en månad. Ja, naturligtvis under förutsättning att inte något annat, viktigare dyker upp! Som till exempel att sommaren plötsligt skulle dyka upp och jag bara måste fortsätta med sommartoppen till Helene. Just nu har den helt kommit av sej, kändes plötsligt inte så angeläget när snön började vräka ner. Dessutom är jag inte helt säker på om jag ska fortsätta eller repa upp den bit jag gjort, för den verkar lite stor - oj, vilken överraskning!

Munskänkeri

Nu, äntligen, är vi igång med vinmässoarbetet! Förra året var Jan och jag inte med, hade ett sabbatsår, men nu har vi återgått till ordningarna. För nionde året är vi nu med i en vinmässogrupp, som kommer att jobba och slita = prova en massa läckra viner, för att så småningom välja ut ca 20 stycken att presentera vid årets vinmässa i Trollhättan. Det blir den sjuttonde i ordningen, ganska imponerande, eller hur?

Vi (Munskänkarna i Trollhättan) är uppdelade i tio grupper om 8 - 10 personer i varje grupp, som ska plocka ut ett tjugotal viner från ett område, eller i år från ett antal områden fördelade enligt alfabetet. Uppdelningsprincipen skiftar från år till år. Den grupp vi tillhör har U - Ö, vilket i praktiken innebär Ungern, Uruguay, USA och Österrike. Vi kommer att prova ett femtiotal viner och av dem plocka ut de tjugo bästa för att presentera på mässan. Ett hårt jobb :-)! Vi kommer att träffas ungefär var fjortonde dag och prova sex viner varje gång, poängsätta och till slut kunna välja ut de vi gemensamt tyckt varit bäst. På själva mässdagen - 25 oktober - blir det alltså tio montrar/grupper med vardera ca 20 viner = ungefär 200 viner för våra förväntade 2.500 besökare att välja och vraka och prova bland.

Det är helt otroligt kul, och kanske är själva resan roligast, när gruppen träffas, tittar, doftar, smuttar och diskuterar kvällens viner, för att till slut betygsätta dem. Och ett av de allra roligast monenten är själva betygsättningen. Det är helt otroligt hur vi uppfattar de olika vinerna olika! Jan tjatar fortfarande om att han inte kan begripa vad jag såg hos mitt favisvin för kvällen, som han i princip sågade vid fotknölarna. Men det var nåt så in i bänken läckert! Nr 87724 Riesling Kabinett 1981 från Wachau i Österrike. Hans favorit var nr 88154 Riesling Smaragd, från samma område. Det tyckte jag var kanonbra också, men inte som -81:an! Och en annan av deltagarna föll nästan i trans av ett vin som jag uppfattade som tämligen platt och ointressant. Ni skulle bara höra diskusionerna! Och som en bonus till allt det trevliga lär vi oss faktiskt en hel del om det/de vinområden vi har att fördjupa oss i.

Men något stickande har det inte blivit ikväll.

Slut på helgen

Nu är det bara minuter kvar tills denna helg är ett minne blott. Fattar inte att vissa dagar (läs lediga dagar) går så rasans fort, när andra (läs arbetsdagar) segar på i det oändliga!

Den har i alla fall varit väldigt behagligt så länge den varade. Ulf kom på snabbvisit i går, när han hade annat ärende i stan. Alltid lika kul när det sker. Därefter inget uppseendeväckande, mest lite hartass-städning för syn skull innan jag med skapligt gott samvete kunde ägna mej helhjärtat åt stickningen. Spindelsockan går framåt, tror faktiskt de blir riktigt kul. Till och med Chrysopolis har ägnats en stund.

Denna dag har flera timmar ödslats bort med revision av Munskänkarnas bokföring. Inte besvärande på något sätt, annat än att det känns lite stönigt att ödsla tre timmar på att gå igenom fjolårets räkenskaper med revisorerna. Fast det är ju ett nödvändigt ont. Och inte kunde jag sticka medan de höll på, var ju tvungen att vara tillräckligt närvarande för att svara på diverse frågor och undringar. Men nu har jag bara ett år kvar som kassör, och det känns faktiskt skönt. Då blir det sex år sammanlagt, och det är egentligen två år för mycket känner jag.

Men när väl alla nödvändiga papper var undertecknade och de gett sig iväg kunde helgen återgå till vanlig behaglig lunk. Men hela tiden har det nya Hemlis 3 legat och gnagt i tankarna. Ska jag eller ska jag inte anmäla mej??? Ett av detta livets stora frågor. Jag har varit med de två tidigare gångerna, och det har varit hur kul som helst, men en tredje gång så tätt inpå de tidigare? Är det inte risk att det mister sin charm om man är med för ofta? Eller ...? Fast egentligen vill jag nog, om jag tänker en vända till. Jo för sjutton, jag klämmer till! Ska kolla om det är några förändringar i frågorna, annars är mina svar här.

Det närmar sej ...

Nu börjar vinteröverlevnadskittet till Trollbarnen i Lilla Huset i Stora Skogen ta form. Varsitt par vantar och en och en halv mössa klara. Vantarna lär väl inte ha nån chans att komma bort i alla fall. Färgerna är tämligen överväldigande. Får väl försöka få till varsitt par att använda i civilicerade trakter, så småningom. Men dessa ska förhoppningsvis fylla sin funktion vid snöskottning och bilruteskrapning.

Koftan är uppe i 80 % och sjalen ungefär lika mycket. En halsduk har bara segat upp i 25 % och de tilltänkta sockarna är inte mer än just tilltänkta.

Frågade i min enfald om det var något särskilt som önskades, och det var det. En stickad rosa rattmuff! Hur i hela världen stickar man en rattmuff??? Undrar om de driver med mej? Men nej, hur kan jag bara tänka en sån tanke, helt befängt.

Vad övrigt på gång? Ja, stackars Chrysopolis-sjalen ligger och vilar, ska ta itu med den så snart Secret of the Stole är klar, och det är den förhoppningsvis innan nästa veckas utgång. Har dessutom införskaffat garn till en pippi-tröja till Alex. Vantarna till Jan ska också påbörjas med det snaraste, de verkar spännande.

Tyvärr består ju livet inte enbart av stickning. Har tillbringat en stor del av kvällen med att sammanställa resultatet av vinmässan, inför styrelsemöte i morgon. Det tar sin lilla tid, mycket att bokföra och ordna och greja med. Inte för att jag beklagar mej, men det var roligare för några år sen. Ett år till, sen tackar jag för mej som kassör, det är trots allt lite för mycket jobb med det och efter sex år kan det vara dags för någon annan att ta över. Oj, så mycket extra sticktid jag då kommer att få :-)

Att vilja men inte kunna

Känner mej lite splittrad just nu. Inte alls behagligt. Vill sticka, jag har ju så mycket kul på gång. Sjalar en gross, tröjan till Alex, koftan till Ulf, en tröja till 10-åriga Madeleine som jag inte ens börjat på och så till slut varsin mössa till Ulf och Helene. Har köpt Drops Alpacka i svart - vad annat? - men inte hunnit börja på dem än. Jag såg en sån bra modell hos Strumpstickan som jag har tänkt göra. Eller kanske denna, har inte bestämt mej riktigt. Inte för att jag i ärlighetens namn tror att de vill ha varsin mössa, men det ger jag själva den i. Snart är det kallt och då kan det nog vara skönt att ha något att dra ner över öronen. Vad Helene har för inställning till mössor vet jag faktiskt inte, men Ulf har nog inte haft nån på sej sen han var 10. Han vet alltså inte om att det kan vara skönt att ha, när nordan viner och det är dags att skotta snö.

Men som sagt, de är inte påbörjade, och just för stunden ser det dystert ut för dem. Försöker nämligen få bukt med diverse andra saker. Vinkursen nästa tisdag måste förberedas. Har i och för sig hämtat ut vinerna idag, men det teoretiska behöver jag titta lite närmre på. Bourgogne ska gås igenom, och det är inte ett område som man presenterar med en klackspark. Det är nog det mest komplicerade i hela vinvärlden, och jag som inte kan ett ord franska har det inte helt lätt att lära ut alla dess kommuner och lägen. Vad sägs om Flagry-Echèzeaux, Pernand-Vergelesses, Chassagne-Montrachet - då ej att förväxla med Puligny-Montrachet ... Fast det löser sej, det brukar det göra till slut.

Men innan dess ska gästrummet röjas. Och då menar jag inte ta ett tag med dammtrasan, utan verkligen röja! På fredag kommer nämligen en svåger och svägerska som ska stanna tills måndag, och om de ska få plats måste all stryktvätt bort. Ända sättet är att stryka, har ingen annanstans att göra av högen. Sen måste alla tidningar som ska till återvinningen bort, lämpligen just till återvinningsstället. Sen finns där "lite" garn i ett antal lådor som måste husas någon annanstans. Undrar bara var? Och när väl det är gjort skadar det nog inte att ta ett tag med dammvippan, kanske rent av dammsugaren också.

För detta ändamål har jag tagit ledigt på torsdag. Behöver förbereda middagen till fredag då också, då jag tyvärr måste jobba. Det är nämligen inte bara svåger och svägerska som dyker upp, utan ytterligare två par dessutom. Fast de ska ta in på närliggande vandrarhem för natten, det tryter med sovplaterna för oss. Även Ulf och Helene kommer nämligen på lördag för att stanna över natt.

Och då undrar ju vän av ordning varför i hela världen det bökas ihop så vanvettigt på en och samma gång. Jo, om lördag är det nämligen vår fantastiska vinmässa! Och i år är det första gången på åtta år som Jan och jag inte jobbar där, utan vi ska bara vara besökare och därför kommer alla dessa ovannämnda som har väntat in att vi ska vara till reds för att lotsa dem igenom detta evenemang. Ja, Ulf och Helene brukar i och för sig komma varje år, men de vill ju inte missa det bara för att det kommer en massa andra.

Det är verkligen en helt otrolig grej! Mellan 2 000 och 2 500 besökare brukar det vara, och ca 200 viner finns att provsmaka i totalt tio olika montrar. Dessutom brukar det vara ett tiotal andra inbjudna utställare, förutom seminarier. I år kommer Michel Jamais och ska prata om Spanska viner. Det är varken första eller andra gången han kommer, men vi har aldrig förr haft tillfälle att höra honom där, eftersom vi haft fullt upp med att förse besökarna med vin och information.

Det är 16:e året som Munskänkarna i Trollhättan har den här mässan, och den är tydligen tämligen unik i sitt slag. En riktig höjdartillställning, faktiskt. Det ska verkligen bli jättekul att bara gå där utan några förpliktelser. Fast sen får jag ta hand om räkenskaperna. Det är första året som jag inte har helkoll på det, utan har dagens pengahantering lagd på en annan. Men vi ska nog med gemensamma krafter få ordning på det också, så småningom.

Oj, mycket snack och lite verkstad blev det av det här! Nu ska jag sticka några varv på Alex tröja. Har gjort hela bak- och framstycket och halva första ärmen. Måste skynda mej, för jag har fått en sån kul idé. Jag frågade nämligen Karin, den goda modern, om hon föredrog tröjor att dra över huvudet eller koftor. Det fanns ingen som helst tvekan i hennes svar. Tröjor är det enda som kan hålla magen varm och go. Just nu är nämligen knappar det roligaste som finns, och knappar ska naturligtvis knäppas upp, ju snabbare dess bättre. Inte bra ur värmesynpunkt. Men då kom ju tanken som ett brev på posten, varför inte förena det bästa av två världar? En tröja som är och förblir stängd mot yttervärldens kalla vindar, men med ett antal knappar att knäppa upp? Jag ska alltså förse denna tröja med ett stort och rejält falskt ficklock med knapphål, och därunder sy fast ett lämpligt antal knappar att ha knäppta eller oknäppta, alltefter råd och lägenhet. Tänkte sen ytterligare en sväng, och kom fram till att det nog inte skulle skada med en lagom liten rosett att knyta upp, och kanske en toft eller två att rycka och dra i. Det finns ju aktivitets-allt möjligt, så varför inte en aktivitetströja? Kan inte bärga mej förrän jag får se hur det går att få till det.

Det tar sej ...

Inte har jag varit särskilt flitig med skrivandet de sista dagarna, men det har i alla fall stickats en del. I och för sig försvann hela tisdagskvällen på grund av kursen i Munskänkarna som jag just kört igång. Det var ju taskigt ur sticksynpunkt, men det är allt himla kul! 12 pigga, glada och entusiastiska ungdomar insöp mina visdomsord, en sån härlig känsla :-)! Ja, visdom och visdom, eftersom jag har en viss tendens att halka in på sidospår blir det nog lite si och så med det, men de får väl läsa sej till det jag missar att förmedla! Och faktiskt hade jag haft i alla fall hälften av dem på en annan kurs tidigare, så de visste på ett ungefär vad som väntade!



Secret of the Stole avancerar i god ordning. Ledtråd två av två möjliga är klar. Den går faktiskt väldigt snabbt för att vara en spetssjal. Den är ovanligt smal och det är ovanligt mycket slätstickning, så vi får väl se om det blir en smal sjal eller bred halsduk. Fast mönstringen tar sej faktiskt. När den sen blir tvättad och ordentligt blockad kanske den kan bli riktigt trevlig. Bortsett från det fåninga spetsparet i början. Det gillar jag inget vidare, tycker det hade varit snyggare med en rak kant eller möjligtvis en spets. Men nu är det som det är, och jag skulle inte dröma om att repa upp den för att ändra efter eget huvud. Det kanske trots allt blir en positiv överraskning när den väl är klar?



Secret of Chrysopolis går också framåt, fast i betydligt lugnare mak. Där är bara en och en halv av tre ledtrådar klara :-( Men den är förståss både bredare och intrikatare i mönstringen. Ingen slätstickning här, inte! Den är egentligen mycket roligare än SoS:en, men jag orkar inte sitta vid lika länge med den så det får ta den tid det tar.



Koftan till Ulf växer lite i taget också, har kommit ca 25 cm upp från nederkanten. Ja, det är ju en bit kvar innan den är fullbordad, men sakta med säkert ... De gula pinnarna på bilden är maskhållare för fickhålen, inte nån innovativ dekoration. Oj, stackars Ulf hade fått dåndimpen då! Glömmer aldrig striden vi hade på den allra sista tröjan jag gjorde till honom innan Det Stora Stickuppehållet. Tror han var 15 år och ville ha en tröja. En svart skulle det vara, helt slät. En femtonåring är ganska stor, så det var inte jättekul att sticka den här skapelsen helt i slätstickning. För att liva upp det lite försökte jag med det ena förslaget på mönstring efter det andra, och till slut - i ren utmattning antar jag - gick han med på att jag skulle få mönstra den lite. Ett rött varv strax ovanför mudden på ena ärmen! Absolut inte mer! Och så blev det och tröjan blev väldigt kär. Dessutom var den gjord i ett väldigt billigt och dåligt garn, så den töjde sej lite i varje tvätt. På det sättet växte han och tröjan ungefär i samma takt och den hängde med i åtskilliga år, tills den i princip föll i bitar och upplöstes i intet. Ska bli spännande att se hur denna kommer att mottagas. Han har ju växt till sej en hel del sen dess och har betydligt bredare klädsmak nu. Därför vågade jag mej på att använda grått garn, mörkt i och för sig men ändå, och dessutom är den lite mönsterstickad, resår på rätsidan och rätstickning på avigan. Blir faktiskt väldigt snyggt, tycker jag.



Och så till slut utav med blev frestelsen mej övermäktig. Jag har börjat på en tröja till Alex i Regiagarnet jag fick av min hemliga vän. Inte har jag kommit särskilt långt och på bild ser den mest ut som en mössa, men det var en befrielse att ge upp och ge sej hän åt denna färgprakt! Den stickas uppifrån och ner, lysande med tanke på alla sömmar som inte behöver sys då.

Om jag slutar skriva nu hinner jag allt med några varv till innan det är läggdags. Kofta eller tröja, kofta eller tröja ...?

Tusen tack för hjälpen!

Tänk vad detta media är fantastiskt! Nu har jag fått all den hjälp jag behöver för att bestämma mej. Ner ett snäpp vad gäller stickor och de glasklara pärlorna. Fixat och klart med förberedelserna, så skönt! Tusen tack alla ni som hjälpt mej på vägen!

Tyvärr kommer jag inte att kunna sticka någonting överhuvud taget i morgon. Väldigt förargligt eftersom jag så gärna skulle vilja, men det är månadsprovning i Munskänkarna, en jättespännande doftprovning och därefter en lite finare 30-årsjubileumsmiddag. Det vill jag ju heller inte för allt i världen missa, önskar jag kunde dela på mej! Men på lördag ... då blir det full fart på stickorna igen.

I går kunde jag lugnt återuppta arbetet med Ulfs julklappskofta. Hm, vilket år är i och för sig inte sagt, har en obehaglig känsla av att det inte blir denna julen i alla fall. Men varför inte en julklapp i februari eller rent av mars? Varför ska man vara så traditionell, går det inte att avvika en gnutta från gängse vanor? Det är bara att inse att det inte kommer att gå fort fram med den.




Har väl hittills lyckats få ihop vid pass 12 cm. Det är i och för sig från framkant till framkant - underbart att inte behöva börja om igen eller att sy ihop några stycken! - men ändå. Det är en bit kvar upp till axlarna!

Apropå julklappar, fick igår en önskelista från söta, rara lilla svärdottern:

"U vill ha en PoF eller SoT ( spelar ingen roll vilken av dem så länge de är rosa) tre ToFF och VoFF och jag nöjer mig med ett par KoF( gärna i offwhite)"

Undrar om hon inte med mej skämta aprilo? En liten drift med sticknördens förkortningshysteri, kan tänka? Men kan inte låta bli att grunna på vad dessa förkortningar eventuellt kan betyda. Hon har nog inte bara satt ihop bokstäver hur som helst, eller ...? Fast det där med rosa till Ulf, det var definitivt ett skämt, det fattar till och med jag! Grått är vad han anser vara färgglatt, rosa existerar inte i hans sinnevärld.

Vatten över huvudet?

Ja, nu har den satt igång, the Secret of Chrysopolis - nedan kallad SoC! Jo jag tackar jag, här får man för sina synder, eller rättare sagt ser i alla fall till att man inte tror att man är nåt! Första ledtråden kom i fredags, och jag begrep ganska snabbt att min tidsplan fram till jul har spruckit. Denna kommer att ta tid, mycket in och ut och hit och dit är det, med tunnt garn och stickor 2,5. Denna första ledtråd består av 89 rader och trots att jag i princip inte gjort mycket annat än stickat i helgen har jag bara kommit till rad 48.

Ok, inte omöjligt att klara av fram till fredag när nästa ledtråd kommer, MEN DÅ BÖRJAR THE SECRET OF THE STOLE! Som jag i min enfald alltså tänkt sticka parallelt. Ja, förutom då den nyss påbörjade koftan till Ulf som jag tänkt han skulle få i julklapp, och den illrosarandiga tröjan till Julia - som i och för sig är halvvägs, men ändå! - och så den tröja som ska göras till Julias storasyster. Lillasyster skulle också ha en, men tror inte hon är tillräckligt stor för att inse orättvisan om hennes dröjer.

Ja, och så är det Regiagarnet jag fick av min Hemliga Vän. Det ligger där och ropar och skriker och helt enkelt kräver att omgående bli en tröja till Alex! Hittills har jag motstått all frestelse, men ack hur länge kommer jag att klara det? Varför kan man inte vara funtad åt det mer lagoma hållet? Tror det hade varit lugnare. Fast kanske inte lika kul? För hur jag än ojar mej och gnäller så har jag ju så förtrollat roligt hela tiden.

En annan sån där gnällsak som jag i grund och botten och långt där inne älskar, så är det Munskänkskurserna. På onsdag kör vi igång igen - tror jag! I min förvirring inför alla stickprojekt hade jag glömt boka lokal. Illa, illa, skickade iväg ett mail i går när jag kom ihåg det, och hoppas nu på positivt svar i morgon. I annat fall får vi väl skjuta på starten en vecka. På tid och stund löser det sej, i alla fall brukar det göra det.

Detta är en grundkurs, och de kära deltagarna ska få lära sej allt - eller i alla fall få ett litet hum om - vinets historia från de första kända odlade druvorna i Kaukasien för 8 000 år sen till de viktigaste distrikten i Europa i dag. Ja, och så förstås lite om själva tillverkningen och vad som påverkar vad och varför. Det är ett himla kul ämne, och sen blir det ju så gott resultat av det!

Munskänkarna

Fick just en liten påminnelse i form av en kommentar från Sussry om att det kanske inte är helt självklart att veta vad Munskänkarna är för ena gökar. I och för sej är vi väldigt många här i landet, drygt 20 000 tror jag det är, men det finns ju trots allt ännu fler icke-Munskänkar!

Passar därför på att i all enkelhet slå ett slag för denna eminenta förening med syfte att främja goda vanor när det gäller ädla drycker, som det lite högtidligt heter. Vi är med andra ord en landsomfattande vinprovarförening. Munskänkarna finns i de flesta städer tror jag faktiskt, och på flera håll även i mindre orter. Vi har en huvudorganisation men varje enskild sektion styr och ställer tämligen fritt när det gäller aktiviteter. Däremot är kursverksamheten gemensam så tillvida att vi använder samma utbildningsmaterial och får proven från centralt håll. Huvudsyftet med föreningen är alltså att förhoppningsvis lära sej att uppskatta kvalité framför kvantitet. Att vi sen har väldigt trevligt på våra månadsprovningar gör ju inte saken sämre, men jag tror att den sociala biten minskar i betydelse ju större sektionen är. Vi här i Trollhättan har dessutom en vinmässa sista lördagen i oktober varje år. I år blir det den 16:e gången.

Besök gärna Munskänkarnas hemsida!

Jag har fått ett Hemlispaket!

Oh, se såna härliga grejer jag fått av min Hemliga Vän! Egentligen fick jag avin redan igår, men hade tyvärr inte tid att hämta ut det då. Men direkt efter jobbet idag sprang - nåja, gick då! - jag till utlämningsstället, för spänningen var oooolidlig. Och se, ett sånt trevligt kort, måste vara en mycket trevlig människa som skrivit det, en chokladbit mörk och härlig med nötter, jättemumsig. Är väldigt stolt över att jag lyckades fotografera den innan jag åt upp den :-) En bok fanns med också, Mannen i sjön av Arnaldur Indridason. Undrar om min Hemliga Vän läst vad jag fick av min förra Vän? Det var nämligen samma författare fast det här är den senast utkommna. De jag har läst av honom tidigare har varit kanonbra, så den här kan jag knappt bärga mej tills jag får börja med. Blir väl om ett par timmar, skulle jag tro. Och sist men absolut inte minst, paketets höjdare, två nystan Regia i en underbar färgsammansättning av Kaffe Fassetts serie! Oh, nu är det ett sånt där fantastiskt trevligt huvudbry, vad ska jag göra med dem. Tämligen omgående reducerades alternativen till två. Antingen en tröja till Alex, färgerna skulle vara helt underbara till honom, eller ett par sockar till mej själv. Har ett mönster i åtanke som jag tror skulle passa perfekt, och har dessutom tämligen länge nu ordat vitt och brett att jag ska göra ett par till mej själv. Försökte få Jan att hjälpa till med valet, men han bara tittade konstigt på mej. Hade kanske varit lättare om ett par sockar till honom hade ingått i alternativen? Men visst vore det väl fint med en tröja till Alex av det??? Det är faktiskt länge sen jag gjorde något till honom nu. Fast som sagt, ett par sockar vore inte dumt heller. Får nog sova på saken. Än en gång, tusen tack kära söta Hemliga Vän, allt är helt perfekt! Hoppas du själv får fantastiska saker från din Vän!



Om jag nu skulle försöka landa på jorden igen. Måste ju rapportera om den mest perfekta timingen jag någonsin lyckats med. På fredag kommer den första ledtråden till Secret of Chrysopolis, och i går blev jag klar med Leda's Dream Scarf, den lilla spetsstickningen jag planerat att hålla känslan för hål vid liv med fram tills dess. Har alldeles nyss plockat bort nålarna från blockningen, och den blev riktigt trevlig. I morgon går den iväg till sitt nya hem, där den förhoppningsvis ska hålla nackdrag borta från Soile. Lite i kortaste laget blev den tyvärr, hade trott den skulle gå att töja mer på längden. Däremot tror jag att jag hade kunnat fördubbla bredden om jag gett mej den på det, där var den hur följsam som helst.

Nu ska jag äntligen sätta mej med lite avkopplande stickövningar. Har inte haft möjlighet än i kväll. Munskänksstyrelsen har haft möte här. Och på onsdag är det dags att köra igång nästa kurs. I helgen får jag nog koncentrera mej på förberedelserna till den. Det är inte samma som de jag har haft på senare tid, så jag får nog fräscha upp minnet lite om vad den ska innehålla.

Äntligen ...!

Nu är den klar, svägerskans axelvärmare! Egentligen gick den ganska snabbt att sticka, den var bara så rysligt tråkig så det blev inte många varv i taget. Men som sagt, nu är den lagd till handlignarna, eller rättare sagt i brevlådan. Hoppas nu att den passar. Den är tämligen stor till mej, kasade faktiskt av axlarna, men söta svägerskan är också ganska mycket större än mej, så förhoppningsvis ... Har tänkt göra en annan till henne också, i en helt annan modell.




Har nu också kommit en bit på en tröja till Milos 6-åriga barnbarn Julia. Hon är våldsamt förtjust i rosa, så nåt sånt skulle det helst vara. En massa garn ligger här i olika färger, kvalitéer och mängder men av just det här ulliga, mulliga rosa fanns tyvärr inte tillräckligt, däremot flera olika färger av samma kvalité. Så då blir det alltså en randig skapelse. Snabbstickad är den, har redan gjort bakstycket, så förhoppningsvis ska den vara klar inom en inte alltför avlägsen framtid.

Men det är ju så väligt mycket som jag vill göra, och som jag i min obeskrivliga optimism tror jag ska hinna med. Nästa fredag börjar The Secret of Chrysopolis, den ska Johanna få om den artar sej bra. Men sen råkade jag snubbla över The Secret of the Stole, en annan hemlighetsfullhet som startar veckan efter. Gissa vem som genast kom på att Helene nog skulle vilja ha en spetssjal till jul? Så nu är det två hemliga sjalar i vardande, förutom att jag inte är riktigt - men nästan! - klar med spetshalsduken till Soile. Och så var jag iväg och köpte garn till en kofta till Ulf, som jag hoppas på ska vara klar till jul. 950 gr, ganska mycket som ska omvandlas till en väldigt stor kofta! Undrar hur många Alex-koftor det hade blivit? Tio kanske? Men jag lyckades ju faktiskt få klar en tröja till Jan, nästan lika stor, så då ska väl det här ordna sej också. Vad som bekymrar mej lite är om jag ska hinna med en jumper till Helene till jul också? Har tänkt mej en i svart Lino. Julias storasyster skulle också vilja ha en tröja, den får jag inte glömma bort. Och så vill jag väldigt gärna göra en lite större Baby Surprise Jacket till Alex. Ja, förutom allt annant jag får ögonen på hela tiden. Synd att man måste slösa bort så mycket tid med att förtjäna sitt uppehälle, det tycker jag faktiskt är tämligen förargligt.

Hade jag varit lite smartare och haft förmåga att säga nej hade jag inte haft en grundkurs i Munskänkarna som startar den 3 oktober, men eftersom jag varken är smart eller har förmåga att säga nej så får jag faktiskt ta och ägna lite tid till förberedelser dit. Det har kommit ett helt nytt kursmaterial, så mina gamla lathundar gäller inte längre. Men samtidigt är det väldigt kul, och jag vet att jag inte för allt i världen egentligen vill missa det, när jag väl är där.

Nu vet jag - tror jag

Eureka, tror jag vet var jag är! Ja, när det gäller Baby Surprise Jacket, alltså. Ett sånt klurigt mönster. Har tydligen gjort nacke och ärmar och håller nu för glatta livet på med fram- och bakstycken i mystiska svängar. Inte för att jag vet hur det går till, men visst verkar det som om det skulle kunna fungera? Jag kan inte sluta med den, måste bara se vad som händer härnäst. Allt annat har hamnat åt sidan - igen! - men den är ju tämligen liten så den ska väl snart vara klar. Sen ska jag prova med ett ganska tjockt garn och se hur stor den blir. Sen ska jag försöka klura ut om dubbelt Opal Sommarnattsdröm skulle kunna användas till en till Alex.

Har nog gjort nästan hälften, lite svårbedömt eftersom varven blir längre och längre nu, men det ska nog inte behöva ta alltför många timmar till att få den färdig.

Men jag måste, måste, måste! sy ihop det sista i döskalletröjan. Det är faktiskt inte särskillt mycket kvar, men så urbota tråkigt.

I morgon kväll blir just inget gjort på någotdera, höstens första Munskänksprovning ska gå av stapeln. Viner från en chilensk vingård, Viña San Esteban, ska gås igenom. Låter väldigt intressant, får väl stå ut med att inte sticka några timmar.

Funderar över vad jag ska ta med mej för stickning till London. Inget som behöver räknas för mycket eller kräver koll i mönstret. Det måste vara pratvänligt och inte ta för stor plats i packningen. Svägerskans axelvärmare platsar vad gäller det första kravet men inte det andra. Den har redan bullat till sej och eftersom ett nysta inte räcker till många varv måste flera stycket i så fall medtagas. Alternativet är att börja på något nytt, en i och för sej mycket tilltalande tanke, men nya grejer kräver ofta ett visst mått av koncentration. Ett dilemma, får fortsätta att begrunda detta.

Tänk, idag har jag varit ute och shoppat loss! En bedrift i den högre skolan. Jag har länge dragit mej för detta, men nu var det bara tvunget att bli av. En topp saknades nämligen till dressen jag ska ha på bröllopet. Skulle väl se lite fånigt ut utan. Jag har noga inventerat befintligt lager, men inte ens jag kunde acceptera något av det som stod till buds. Alltså var det bara att ta jackan under armen och knalla iväg till lämpligt inköpsställe. Eftersom jag har lite svårt för det här med att bläddra runt bland klädhängare och ställningar, i synnerhet om jag måste dela utrymme med andra, mer entusiastiska shoppare, så valde jag Sofistikerade Modebutiken för Mogna Kvinnor. Den är lysande i sitt slag, det är nästan aldrig några kunder så personaltätheten ligger oftast runt två per kund. Så också idag, två eleganta men vänliga expediter strök runt bland hyllor och hängare när jag kom, och båda gled mej genast till mötes när jag försynt bad om råd. De bullade fram det ena efter det andra, jag behövde inte leta någonting själv! Men jag var ju tvungen att prova, det kunde jag knappast begära att de skulle göra åt mej, väl?

En vit var alldeles för vit.
En elftenbensfärgad var väldigt snygg men alldeles för lång.
En svart med glittriga stenar, stora som hönsägg var för glittrig.
En likadan vit var precis lika glittrig.
En ljusblå var ful i ärmarna - eller rättare sagt de passade inte till gäddhänget.
En vit med blå blommor var alldeles för blommig, dessutom hade den små glitterstenar.

Men en enig expertis hävdade å det bestämdaste att den blåblommiga var perfekt och att det faktiskt ska var lite mönster nuförtiden. Dom hade väl tröttnat på mej och ville avsluta affären.

Vid det laget var även jag så trött på allt provande att jag föll till föga och tog den. Jan tycket den såg bra ut när jag visade den. Fast han vågade väl inte säga något annat, kan tänka.

Ja, shopping är som sagt inte någon favoritsysselsättning. Hur kan det då komma sej att jag, mitt arma nöt, gått med på att följa med Soile och Johanna till Ullared igen??? I halva oktober bär det iväg. Ja, själva färden fram och tillbaka är väldigt trevlig, men handlandet?!? Jan har önskat sej strumpor, så det får det väl bli. Men denna gången ska jag ha stickning med mej, då kan jag roa mej på egen hand när jag avslutat själva shoppandet. Nu vet jag vart jag ska gå. Ska dessutom förse mej med lämpligt antal 10:or och 5:or så jag kan stärka mej med lämpligt antal koppar kaffe och kanske renta av gå loss på en liten kaka - eller två.

Länge sen

Det verkar som en hel evighet sen jag skrev något sist. Mycket har det varit! Hela lördagen gick åt till Munskänkarnas årsmöte i Göteborg. Årsmöten är väl inte de mest humoristiska tillställningar som finns, snarare ett nödvändigt ont, men det blev en desto festligare avslutning. En lysande provning av italienska viner, under ledning av Mats Burnert. Den gick inte av för hackor!

Men i går hade jag tänkt göra både det ena och andra genom internet, bara för att upptäcka att det inte fungerade. Så frustrerande. Ringde supporten och fick veta att vi hade för lång sladd. Att den fungerat utmärkt i flera år skulle vi bara ta som en ynnest av högre makter, självklart var det den som orsakade problemet. Tack och adjö. Ok, vi bytte sladd, kom i och för sig inte fram till första teleuttaget som det sägs att man måste, men vadå, hade han sagt det så fick det väl bli så. Men inte sjutton fungerade det då heller. Ny väntan i lång kö till supportern och fick så småningom prata med en annan "expert". Då fick jag veta att det var en omläggning på gång, och att det säkert skulle vara i ordning som i dag.

Med spänd förväntan slängde jag mej handlöst över datorn när jag kom hem från jobbet i dag, bara för att upptäcka att internet var lika oåtkomligt som i går. Ny kö, ny supportyngling. Men denna gav sej faktiskt tid till att kolla vad det nu var som han hade att kolla, kontaktade någon på annan plats med andra resurser och efter en halvtimme var det bara att kliva rakt in i cyberspacen igen. Härligt, äntligen! Men det är helt obegripligt vad man blivit van, för att inte säga beroende av internet. Vad jag än tänkte göra igår hade något med det att göra. Rent skrämmande faktiskt. Men nu är det som sagt lugnt igen, jag kan pusta ut, lägga in betalningar, kolla e-post, ta emot anmälningar till nästa munskänksprovning och planera vinerna inför nästa kurstillfälle. Ja, för att inte tala om att jag kan bläddra runt bland en massa trevliga bloggar igen!

Men jag kunde i alla fall sticka igår, även om jag var så frustrerad av all köbildning till ingen nytta att jag lyckades göra fel på Karins sjal så jag fick repa upp några varv. Humöret var inte helt på topp då.

Summan av alla ...

Det sägs att summan av alla laster är konstant. Undrar om det är en naturlag som gäller stickning också? Håller mej till fyra projekt i luften samtidigt, ytterst sällan vare sig mer eller mindre. I synnerhet inte mindre.

Har nu avslutat bollen till Alex. Det var i och för sig inte något av de större eller mer komplicerade arbeten, men icke desto mindre är det nu avslutat. Gjorde den av restgarnet från Helenes sockar, Opals Doktorfish. Lite si och så med cirkelformen, men den är mycket greppvänlig!

Och som av en tillfällighet hade jag just påbörjat en axelremsväska. Tänk så det kan slumpa sej! Den är stor och lös och chokladbrun. Färgen är väldigt fin, resten har jag ingen som helst uppfattning om. Detta ska bli mitt första försök att tova i tvättmaskinen. Att den då ska vara stor och lös har jag förstått, men hur stor och hur lös för att bli hur stor och hur fast??? En synnerligen öppen fråga, ska med stort intresse följa detta äventyr.

Något mer förutsägbart - hoppas jag i alla fall - är tröjan i Ida-Lin som jag började på härom dagen. Nu är det bara så eländigt att jag bara har sticka till mudden, och har beställt men ännu inte fått en för övriga tröjan. Då kanske inte denna räknas? Jag bör kanske påbörja ytterligare något, för säkerhets skull? Jag har garn till Syrian Shawl i Victorian Lace Today. Men det ska vara samma sticka som till Karins sjal, har bara en i den storleken och den är som sagt upptagen. Fast om jag bara håller ut tills i morgon kommer nog den till tröjan, en härligt underbar i rosenträ. Känns inte alls kul att använda de gamla vanliga i plast eller metall, när jag nu fått upp ögonen för ädelträvarianterna. En sån skillnad det är! Tyvärr är skillnaden i pris lika stor, så det får bli en i taget som byts ut.

I går hade jag druvkurs igen, lektion 7 av 8. Det närmar sej slutet. För första gången under denna kursen - och jag tror inte det var någon gång under den förra - råkade vi ut för ett korkskadat vin. Synd på det som skulle provas, men väldigt uppskattat av många deltagare att få känna på detta fenomen. Tycker faktiskt det är lite synd att man inte kan köpa småflaskor med skadat vin, i studiesyfte. Framförde mitt önskemål till Sofia på Systemet när jag var där för att lämna tillbaka det. Hon tyckte det var en lysande idé, men trodde inte på att det skulle gå igenom på högre ort. Konstigt.

Pågående-högen krymper

Långhelg. Har bytt min lediga onsdag mot valborgsmässoafton, fyra lediga dagar i sträck, en sån lyx! Har hunnit med lite av varje, både nytta och nöje, och har ändå en helt ograverad dag kvar innan det är dags att återvända till vardagen.

I fredags kväll var det månadsprovning med Munskänkaran. Pinot Noir för hela slanten, Bourgogne mot Nya Världen, under ledning av Olle Nordahl. En mycket bra blandning av olika stilar, allt mums för Måns. Ulf och Helene var med och stannade sen här till lördag middag. Alltid lika kul när de kommer, och fick dessutom godkänt på pågående kattfilt. Får ta och fnatta på lite med den, de små liven har det så trångt på experimentet de fick för ett slag sen.





Har nu blivit klar med Vestee-koftan till Alex, denna hybrid av mönstret från Knitty. Jag är faktiskt riktigt nöjd med resultatet. Dessutom har jag lyckats färdigställa ett par sockar till Alex också, av det som blev över efter dem jag gjorde till Ulf. Kunde inte varit mer lagom om nystat så hade varit måttbeställt. Det blev ungefär två meter garn över! Ja, ibland ska man väl ha lite tur också.




Ja, det var nöjesdelen av det som hittills åstadkommits i helgen. Men denna dag har varit avsatt till slit och släp. Jag har nu äntligen, efter många påannonseringar och lika många undanflykter för att slippa ta itu med dem, tvättat alla fönster och dessutom rensat och röjt bland krukväxterna. Känner mej synnerligen redig, så nu kan jag med gott samvete sätta mej och sticka en stund. Jans sockar skulle jag allt bra gärna vilja bli av med. Det är inte så rysligt mycket kvar där, knappt halva foten, så det vore väl inte omöjligt att få den klar i helgen. Sen kan jag med liv och lust ägna mej åt halsduk och sjal, och kanske rent av kosta på mej att börja med något nytt igen? En tovad väska skulle vara kul att prova på, och Silk Smoke bara pockar på att bli påbörjad. För att nu inte tala om att jag allt bra gärna skulle vilja ge mej på Syrian pattern Shawl i Victorian Lace Today. Ja, och så finns ju förstås allt annat som jag så gärna vill göra. Fast på något underligt vis blir alla önskeprojekt nerfösta på listan av andra, ännu mer lockande. Om jag bara kunde låta bli att köpa garn så fort jag får en idé. Garnhögarna växer och har nu märkt att jag inte ens kommer ihåg vad jag hade för idé för en hel del av dem. Lite sorgligt, de var säkert helt lysande.

Glasprovning

I går blev det inget stickat, hade fullt upp med Munskänkarna. Vi hade en glasprovning med en representant från Riedel som föreläsare. Nåt helt annorlunda än de vanliga månadsprovningarna. Tyvärr var det inte många som tyckte det lät intressant nog att komma till. Vi var bara 18 deltagare, till skillnad mot de 105 förra gången och 114 gången dessförinnan. Synd om dem! Michel Jamais och Thomas Andersson får ursäkta, men det här var väl så intressant och givande som deras provningar. Bara att beklaga alla som valde bort det. Fast mysfaktorn blev hög med en så liten grupp!

Här kan vi snacka aha-upplevelser! Vi provade en Riesling, en Chardonnay och en Cabernet Sauvignon i vardera två glas och efter det en cognac och två whiskey - en rökad och en orökad - också i vardera två glas. Att det är skillnad på vilka glas man använder var vi väl alla väl medvetna om, men att skillnaden kan vara så enorm! Varför det förhåller sej så hade väl ingen av oss egentligen något hum om, men det fick vi veta på ett synnerligen trevligt sätt. En lysande provning, med andra ord.

Solen skiner ute, och gör vad den kan för att tränga igenom beläggningen på fönstren. Om jag skulle vara så redig att jag tar ett tag på åtminstonne ett par av dem? Fast hur går det då med Moebuisen och sockarna? Klarar de av att bli liggande utan åtgärd ytterligare en dag? Det tål att tänka på, det är nog bäst jag sätter mej i stickfåtöljen och funderar lite på det.