FO's

Det har blivit lite gjort nu, det sista. Inget ont som inte har något gott med sej heter det ju, och nu när jag är sjukskriven har jag väldigt mycket extra sticktid! Visst, disk och inköp och matlagning och strykning och andra oundvikliga muntrationer tar sin tid, till och mer en hel del mer tid än normalt, men trots det …

There has been quite done reacently. Nothing bad that not have any good in it, now when I'm sick-listed I have a lot of extra knitting time! Of course, washing and shopping and cooking and ironing and other unavoidable funny things are taking their time, even takes a lot more time than normal, but still ...!






För att börja från slutet så fick jag en sån där underbar förfrågan som värmer upp både kropp och själ. Helen, söta svärdottern, hade tappat bort en vante och undrade om jag möjligtvis skulle kunna tänka mej att göra ett nytt par till henne. Självklart, rakt ut i garnlagret för att leta rätt på något lämpligt. Tyvärr fanns det inte mycket i just den vägen, men en del kamelgarn fanns där, och det i dubbelt garn blir varmt och gott om än inte särskilt vackert. Undan skulle det ju gå också, så några extra krumelurer som dekoration var det inte aktuellt med. Och klara och ivägskickade blev de – dessutom ett par till Poppy när jag ändå var i klyvartagen. Tror faktiskt jag ska göra ett par till Tristan också.


To begin at the end I got one of those wonderful requests that warms up both body and mind. Helen, sweet daughter in law, has lost a mitten and was wondering if I possibly could think of making a new pair for her. Of course, I went right into the stash to locate something appropriate. Unfortunately there was not much in that particular way but I had some camel yarn and with double threads they will be warm and cosy, even if not in particularly beautiful. And since it was quite a hurry it was no time for any extra decorations. And now they are finished and sent away - made a pair for Poppy as well, when I had the yarn in my hands. I think I will make a pair for Tristan, too.






Alex hade jag just avslutat ett par vantar till.

And I had just finished a pair of mittens for Alex, too.






De är gjorta i Svarta Fårets Jumbo Raggsocksgarn, och var rester från knästrumporna á la skrynkel som jag gjort till Karin.

They are made in Svarta Fårets Jumbo Raggsocksgarn and where left over from a pair of knee socks á la wrinkle model that I had made for Karin.





Och Tristans bambutröja har också blivit klar. Lite väl stor för ögonblicket tror jag, skulle jag ge mej på en kvalificerad gissning ligger den storleksmässigt mitt emellan Alex och Tristan just nu. Men våran lille Trissy ska allt snart få en annan som han kan ha medan han växer i den här. Har lite idéer till dem båda. Nu när jag är ledig hinner jag ju så mycket, eller … Har märkt att planerna drar iväg nåt alldeles ohemult, dygnet har trots allt inte mer än 24 timmar, oavsett om jag är hemma eller ej. Men det hade varit tråkigt att gå och leta efter nåt att göra, eller hur?

And Tristan's bamboo sweater has also been finished. A little too big for the moment, I think. If I should give it a guess, the size in between Alex and Tristan right now. But our little Trissy will soon get another one that he can have as he grows into this. Have some ideas for both of them. Now that I am at home all days I have time for so much, or ...? Have noticed that the plans get more and more unrealistic, the days are after all not more than 24 hours, whether I'm at home or not. But it would have been sad to go and look for something to do, right?





Adventskalenderhalsduken är nu i full gång. Så kul det var att sticka spetsmönster igen, det är uppenbarligen väldigt länge sen sist! Stor och rejäl är den tänkt att bli, och jag använder Schachenmayr nomotta Rhema Thermal Wolle. Mjukt och gosigt och lär vara alldeles extra varmt dessutom. Låter väl lämpligt, en halsduks första plikt bör väl vara att värma? Tyvärr var det just inga muntra färger att välja emellan, så det fick bli vitt.



The Advent Calendar scarf is now started. It was really fun to make lace patterns again, it is obviously a very long time since last! It seems to be both wide and long and I use Schachenmayr nomotta Rhema Thermal Wolle for it. It’s soft and cuddly and is said to be very warm as well. Sounds good, a scarf’s first duty should well be that warm! Unfortunately, it was no gay colours to choose among, so it had to be white.

Spännande / Exciting

Nu har det kört ihop sej, och jag är lycklig som ett litet barn på julafton! Dagen började bra i och med att det är ”varannan onsdag” och jag är ledig. Och denna ledighet tänkte jag faktisk ägna åt lite praktiskt stickarbete – häpna månde världen!

It’s quite a lot now, and I'm as happy as a little kid on Christmas Eve! The day began well, it is "every other Wednesday" today and I off work. And I actually had intended to spend some hours with practical knitting work – believe it or not!





Och då var det vantarna som jag funderar på om jag kan få ihop ett mönster till, som jag inte längre kunde avhålla mej från att börja med. Dubbelstickade ska de bli, inte i något särskilt mönster utan nu först ska jag bara kolla hur tekniken fungerar i vantar, men tror att de kan bli riktigt varma och goa för snöskottning och dylika aktiviteter. Jättespännande, stickade på så det glödde, hur kul som helst och tyckte jag fick riktigt bra grepp om tekniken. Men så kom posten! Och inte var det vilken post som helst, utan en avi för att avhämta ett stort, bulligt, gulligt garnpaket. Ledsen, vantarna, men det blev ett snabbt släpp och ett rus iväg för att hämta godsakerna.

And there was the idea about the mittens I’m considering trying to make a pattern for. I just couldn’t resist it anymore. They will be double-knitted with no particular pattern, but for now I just want to see how the technology works with mittens. But I think they can be really warm and cosy for snow shovelling and similar activities. It was really exciting and fun and I thought I got a really good grasp of the technology. But then the mail came! And it was not just any mail, it was a dispatch note about a large, bulky, lovely yarn packages! Sorry mittens, I just had to drop you and hurry goes to get the goodies.



Färgerna är bara så fel, ska försöka få en bättre bild om några dagar / The colours are just so wrong, I will try to get a better photo in a few days time.


Jag anade vad det var och mycket riktigt, en hel hög ljuvlig jak/bambu-garner från Shokay. De har ett par olika garner som tillverkas i Kina av just jak och bambu och nu söker de mönster som kan tänkas passa dessa garner, för att ge ut i en bok. Och det är alltså det som det här handlar om. Jag ger dem mitt ponchomönster och åtar mej samtidigt att i deras garn sticka upp ett exemplar av sagda och som tack får jag dubbla mängden mysigt, gosigs, lyxigt garn! En helt ok avtal vad mej anbelangar, för jag måste erkänna att jag är lite (läs jättemycket!) stolt över att de vill ha mitt mönster och garnet jag får är inte vilket vardagsgarn som helst. Inte köper jag normalt garn för $24 hektot.

Så där är jag nu, som åsnan mellan hötapparna.

I guessed what it was and there it was, a bunch of lovely yak / bamboo yarns from Shokay. They have a couple of different yarns produced in China by just yak and bamboo, and now they are looking for patterns that will fit these yarns, to be published in a book. And that’s what this is about. I give them my poncho pattern and will also knit such a poncho in their yarn, and as a thanks, I will get the double amount of their cosy, luxurious yarn! A deal that is totally ok with me, I must confess that I am a bit (read very much!) proud that they want my pattern and their yarn is not an everyday yarn for me. I normally don’t buy yarn for $ 24 per 100 gr.

So there I am now, just as the donkey between two piles of hay.

Inget nytt / Nothing new

Det har inte hänt så rysligt mycket på stickfronten den sista tiden. Inget nytt under solen – inte så mycket i alla fall – mesta tiden har ägnats åt Tristans byxor som nu är klara och färdiga att skickas iväg.

It has not happened that much in my knitting life recently. Nothing new under the sun - not much, anyway - most of my time has been devoted to Tristan pants that now are finished and ready for dispatch.





Ytterligare en balaklava har blivit gjord, men jag tror inte på den. Ska göra ytterligare ett försök, med lite mer öppet för ansiktet. Den här verkar rent bedrövligt heltäckande. Men iväg ska både denna och den tidigare, jag kan ju inte sitta här och tro en massa. Det kanske är tvärtom, att det är alldeles lagom öppning för ansiktet med att själva mössan är på tok för stor? Eller kanske alldeles för stor – eller liten – runt halsen, eller … ja, det kan ju faktiskt vara precis hur som helst. Men ett försök till ska jag göra, kanske rentav två eller tre, och förhoppningsvis får jag till det till slut. För jag tror på idén, och den här sista har jag gjort i Novita Wool som blir så mjukt och härligt. Det tycker i alla fall jag, hur det sen känns att ha det runt ansiktet en längre stund vet jag ju inte.

Another Balaclava has also been made, but I don’t really believe in it. I will make another one soon, a bit more open at the face. This seems too covering. But both this and the earlier one have to be tried on, I can’t just sit here and believe a lot. Perhaps it is the opposite way, that there's just enough opening for the face but the hat part is far too big? Or maybe they are too big - or small - around the neck, or ... well, it can be whatever. But I will give it one more try, maybe even two or three, and hopefully I will get it right eventually. I do believe in the idea, and I have done this green one in Novita Wool and it is so soft and lovely. I think so in all cases, but what it feels like to have it around the face for a long time is another thing.





En liten men dock hög av vantar har jag fått till också. Har tänkt att jag ska vara väl förberedd inför den kommande vintern, i fjol var det rent för bedrövligt, glömde mer eller mindre helt bort den delen. Skandal, helt enkelt. Ska försöka få till lite olika storlekar och fasoner, som förhoppningsvis ska täcka behovet för mina nära och kära. Idéer saknas inte …

Och så dyker det upp en tävling på Sticka Mera om just vantdesign! Att inte min stackars hjärna gick i spinn! Ända sen förra vintern har jag nämligen haft en idé om ett par alldeles extra tjocka och varma vantar i dubbelstickning - som ett par strumpor jag teststickade, fula men gosiga! - och nu kanske detta är precis vad jag behöver för att komma till skott och göra ett försök. Ja, det är med betoning på försök, jag är inte alls säker på att det kommer att fungera, och ännu mindre säker på att jag kan få ihop ett skrivet mönster när det gäller en teknik som jag i bästa fall kan kallas nybörjare på. Men vad vore livet utan utmaningar?


I have also started to build up a pile of mittens. It’s still very small, but anyhow … I have decided to be well prepared for the coming winter, last year that part was more or less completely forgotten until it was too late. Simply scandal. I'll try to get some different sizes and kinds, which hopefully will cover the needs for my loved ones. Ideas are not lacking ...

And then it popped up a mitten design contest at Sticka Mera! Guess if my poor brain went in a spin! Ever since last winter I have had an idea for a couple of really thick and warm mittens in double knitting - just like a pair of socks I test knitted, ugly but cosy! - and now maybe this is exactly what I need to really give it a try. Yes, it's with an emphasis on trial, I am not at all sure that it will work out, and even less sure that I can write it down in a pattern, with a technique that I at best can be called a beginner in. But what would life be without challenges?

Nästan bara gamla WIP's / Almost just old WIP's

Nu känner jag mej riktigt redig, har inte börjat på något nytt på år och dar!

Now I’m really proud of myself, has not started anything new in ages!




Ja, undantaget vantarna jag stickade i helgen - augustimönstret i Vackra Vantar Som Värmer - men de gick så rysansvärt fort – ca 1,5 tim st – att det väl knappt kan räknas.


Well, except for a pair of mittens that I knitted this weekend, but they went so fast - about 1.5 hours each - that it hardly can be counted.





Istället har jag återupptagit kontakten med tigertröjan till Alex, och har väl nu kommit vid pass halvvägs upp på kroppen. Ja, inte särskilt fort men förunderligt smidigt och behändigt. Men det innebär samtidigt att jag med stormsteg närmar mej det som verkar så outsägligt kusligt, nämligen halsen. När det är dags ska det göras en alldeles vanlig halsavmaskning och därefter ska arbetet stickas fram och tillbaka! Märk väl, detta är en mönsterstickning med två färger och hur i hela världen ska jag klara av att få det snyggt när jag ska göra avigvarven? Det är ju tack och lov inte särskilt många cm det handlar om, men dock några. Inte utan att jag är tämligen nervös. Men egentligen är det ju bara lite uppvärmning när det gäller kusligheter, den ska ju klippas upp för ärmarna sen. Men det förtränger jag ett slag till, det räcker för ögonblicket med att oroa mej för halsdelen.

Instead I have renewed the contact with the tiger sweater for Alex and have now reached halfway up the body. It’s not very fast done but wonderfully smooth and convenient. But it also means that I am approaching what seems so unspeakably eerie, namely the neck. When that time come it should be a very ordinary neck edging with bind off’s in the front and then it will be worked back and forth! Remember, this is a pattern with two colours and how on earth will I manage to make it looks good when I work it from the wrong side? It's thankfully not that many cm, but still some. Anyhow, I'm quite nervous about it.

But really it's just a little warming up until I’m supposed to cut it up for the sleeves later. But I will carefully suppress it for a bit longer, it is enough for the moment to worry for the neck portion.





Tristans byxor är på tillväxt också. Ett litet – eller kanske egentligen inte särskilt litet – avbräck blev det när jag kom på att de var alldeles på tok för stora över gumpen, så jag rev upp till benen när de var nästan färdiga. Men nu ser de bättre ut och det ska bli väldigt intressant att så småningom höra om det finns något användningsområde för ett par dylika.


Nu ska jag bara samla ihop mej och försöka komma igång med koftan till Karin också. Konstigt vad det är svårt att återuppta något redan påbörjat om det fått ligga ett slag.

Och nu har jag anmält mej till en stickkurs hos en av våra vanligaste studieförbund! ”Lär dej sticka eller virka” var rubriken och det lät inte jättekul, så jag höll nästan på att missa nästa rad i katalogen: ”Lär dej göra ett mönster till en tröja efter dina egna mått” Det låter väl som klippt och skuret för mej? Jag som aldrig lyckas få till det här med storlek, i synnerhet inte när det är till mej själv. Kanske kan jag med lite handfast vägledning få till de riktiga måtten? Men jag får ge mej till tåls ungefär en månad till, innan start.



Tristan's trousers, are growing, too. A small - or perhaps not really that small - part had to be froged when I realized that they were just way too bog over the bump. I had go back to where the legs where joined, when they were nearly finished. But now they look better and it will be very interesting to eventually hear if there is any use of such a pair.

Now I just collect myself and try to get started with the cardigan to Karin too. Strange as it is difficult to reopen some already started on it has been kept in a battle.

And now I have registrated me for a knitting evening course! "Learn to knit and crochet" was the title and it did not sounds that fun, so I was almost going to miss the next line in the advertisment: "Learn to make a sweater pattern out of your own measurements" That sounds as the perfect tool for me! I have never manage to figure out the secrets about the sizes, especially my own. Maybe I will learn with some guidance to get the correct dimensions? But I must be patient for about a month more, before it will start.

Vanthelg / Mettin week end

Söndag kväll, snart dags att påbörja en ny jobbarvecka. Nu är det slut på alla roliga kortveckor, dags för oxveckorna. Men det ska väl gå det med, det har ju gått förr.





Denna helg har gått i vantarnas tecken, vanliga vardagsvantar, såna som görs för att de behövs, inte för att de är oemotståndligt lockande att göra. Fast jag måste erkänna att det känns rätt tillfredsställande att ha gjort dem. Första paret ut var ett par till lilla Linnea, vännerna Soile och Kaukos barnbarn. De gjordes av Regia sockgarn, det tunna 4-trådiga.

Sunday evening, almost time to start a new work week. Now all lovely short weeks has come to an end for this time. But I suppose I will survive, I have done it before.

This weekend has been accustomed to ordinary everyday mittens, made because of the need, not because they are irresistibly attractive to make. Though I must admit that it feels quite good to have made them. First pair out was for little Linnea, our friends Soile and Kauko’s grandchild. They were made of Regia sock yarn, the thin 4-ply.





Och medan jag höll på med dem drog sej Jan till minnes att han hade frusit nåt alldeles ohemult om händerna när han körde från jobbet. Klart gubben ska ha ett par vantar! Inga fint mönstrade, de skulle helst vara klara innan måndag morgon. Varma och goa, det var kriteriet, mönstring och finesser kunde sparas till något annat. Vad passade då bättre än att använda en härva av kamelgarnet jag hade kvar? De känns faktiskt så sköna så jag tänker – märk väl, inget löfte, bara en tanke! – att det kanske skulle vara en bra idé att sticka upp ett helt lager sådana, till alla i familjen? Skulle definitivt vilja ha ett par själv. Fast två likadana på raken fick allt räcka.

And while I was working with them, Jan suddenly remembered that he had frozen quite bad when he drove home from work. Of course the old man should have a pair of mittens! No great artistic pattern, they should preferably be completed before Monday morning. Warm and cosy was the criterion, advanced pattern could be saved for something else. What then was better suited than using a skein of the camel yarn I had left? They actually feels so comfortable, so I think - notice, no promises, just a thought! - that it might be a good idea to knit up an entire layer enough for the whole family? I would definitely like to have a pair of myself. But not more than two of the kind in a row …





Men när jag ändå var i klyvartagen och hade vantmönstret framme kände jag att det nog var läge för ytterligare ett par till våran Alex också. Det blev då ett par i Regias tjockare, 6-trådiga sockgarn. Han har inte på långa vägar så många som han borde kunna förvänta sej, den lille stackaren. Vad är det för en gräslig mormor han har, vår hjälte, som låter honom gå omkring och frysa om händerna?!

Har nu en känsla av att det dröjer ett slag innan nästa vantperiod inträffar, det är allt förbaskat tråkigt att göra samma sak om och om igen. Men om jag vore smart skulle jag göra ett par eller två i månaden, året om, då skulle det täcka behovet och jag skulle slippa ha dåligt samvete för att jag inte förser mina nära och kära med det mest elementära.


But while I had the mitten pattern in front of me, I felt that it probably was time for another pair for our Alex as well. So there it was, also made of Regia sock yarn, but this time the thicker 6-ply. He's not got nearly as many as he ought to expect the poor child. What an awful grandmother he has, our hero, who let him walk around and freeze on his hands?!

Now I have a feeling that it will be a while before the next mitten period occurs, it's damn boring to do the same thing over and over again. But if I were smart I should make a pair or two a month, the year around, which would cover the need, and I would not have to have a guilty conscience for not providing my loved ones with the most basic.

Mycket kommer emellan / Much comes in between

När jag gav mej iväg till London hade jag naturligtvis en del stickningar med mej, t ex Balsam som jag skrev om i förra inlägget. Men framför allt hade jag med mej en påbörjad socka till Jan. Det var mitt främsta mål att få den klar. Maken ligger faktiskt redan och väntar. Men det blev just inte något stickat annat än på planet och i vänthallarna, och där hade jag ju som sagt Balsam.

När jag väl kom hem var det så lite kvar av den, att det vore jättefånigt att inte göra den klar först, innan jag fortsatte på sockan. Eller hur?

When I went away to London, I of course had some knitting with me, such as Balsam, which I wrote about in the previous post. But besides that I had a sock for Jan with me as well. That was my main goal to get finished. The first sock is in fact already waiting for this. But there was just not that much time for knitting except on the plane and in the waiting halls, and there I had, as I said earlier, Balsam.

Once I got home there was so little left of it so it should really have been silly to not finish it, before I went on with the sock. Right?





Men så var det den ljuvliga Pepita som jag bara måste göra till Poppy. Mönster och garn pockade på, kunde väl inte göra något om jag började lite grann? Den var kul, och jag gillar de gröna färgerna. Kunde liksom inte stoppa.

But there was the lovely Pepita that I just had to do for Poppy. I had the pattern and yarn just waiting, couldn’t do any harm to just cast on and may be knit a few rows? How fun it was to knit, and I really like the green colours. I just couldn’t stop!





Ända tills jag i går fick syn på DinoMitts! Såna var naturligtvis våran Alex tvungen att ha, det förstår ju var och en. Garn fanns att tillgå, och nu alldeles nyss fick jag klart dem, inpå sista tanden. Den ena ser på bilden ut som om den hade en liten söt nos, men låt er inte förledas, det är faktiskt ett gräsligt hemskt horn, bara det att det råkade bli fotograferat rakt uppifrån. Hemskheten med horn är en Triceratop, om ni inte förstod det direkt, och den ruggiga med alla tänderna är en Spinosaurus.

Men nu ska jag sätta igång med Jans socka!



Untill yesterday when I saw the Dino Mitts! Of course Alex had to get a pair of them, that’s something that everybody just have to realise. Yarn was available, and right now I finished them, to the very last tooth. It looks at the picture as if it had a small cute nose, but do not be misled, it's actually a terribly terrible horns, it just happened to be photographed directly from above. This horrible one with the horns is a Triceratops, if you did not understand it immediately, and the one with all the teeth is a Spinosaurus.

But now I'll go back to Jan's sock!

Jag måste bara berätta om överraskningen som kom i fredags! Ett paket från Ulf och Helene, de rara små liven. Och i detta bulliga paket fanns en kalender för 2009, med ett stickmönster för varje dag. Ja nästan i alla fall, några var uppdelade på flera dagar. En salig blandning av stort och smått, roligt och oroligt och en del helt absurda. Vad sägs om stickad sushi t ex, eller ringar att ha runt pappersmuggar? Kanske inte vad jag kommer att välja, men många toppar, sockar, halsdukar och sjalar längtar jag efter att få göra och allra först ska jag göra Guitar-Man Socks av den 2 januari. De ska Ulf få.

I just have to tell you about the surprise I got last Friday! A package from Ulf and Helene, the dear ones. And in the package was a calendar for 2009, with a random pattern for each day. Yes, almost at least, some were divided for several days. A glorious mix of big and small, fun and less fun and some totally absurd. What about knitted sushi for example, or cosies for plastic cups? Maybe not what I will choose, but a lot of tops, socks, scarves and shawls I yearn to make and first of all I will do the Guitar-Man Socks of January 2. They will be for Ulf.


Men det var inte det enda paketet som kom, garnet till Karins kofta som jag beställde i söndags från Modern Knitting damp ner också. Snabbt marscherat, må jag säga. Verkar jättehärligt och genast satte jag igång med provlapp. Men till min oerhörda förvåning hade jag inte någon lämplig sticka, trodde faktiskt i min enfald att jag lyckats samla på mej tillräckligt många för att klara vad än som dök upp i min väg. Alltså var det bara att skaffa nya, och då dök som gubben i lådan tanken på Harmony Wood upp i skallen. Har den senaste tiden läst på en hel hög bloggar om Handelns Hantverks nya webshop, där det dessutom var lite rabatt på ett startpaket av just dessa stickor. Sagt och gjort, nu är beställningen lagd och har dessutom hunnit ha en mycket trevlig mailkontakt med Hanna. Ser med stor förväntan fram emot att få greppa dessa underverk och komma igång med koftan.

But it was not the only package that came, the yarn for Karin’s cardigan which I ordered last Sunday from Modern Knitting Came as well. Fast done, I may say. It looks really nice and I just had to start with the swatch immediately. But to my immense surprise, I didn’t have a suitable needle. I really thought I had enough to handle whatever that appeared in my way, but how wrong I was. So I just had to order some more and then appeared, just as jack-in-box, the idea of Harmony Wood. I have recently read in a whole bunch of blogs about a new web shop, which also has a little discount at a starter box of these needles. Said and done, now is the order done and I really look forward to try them and get started with the sweater.





I går började jag dessutom på ett par Magic Mittens till Jan. Vantar är tyvärr inget som jag har någon större erfarenhet av, så därför begrep jag inte att jag inte förstod mönstret riktigt förrän det var för sent. Alternativt är det ett fel i det, men strunt samma, lite konstiga blir de. Har gjort färdigt den första, det gick som tåget i Järbos Raggi, 18 m per 10 cm. Men mellan mudd och tumgrepp är det alldeles för långt, så de blir näst intill armbågslånga. Ok, kanske lite överdrivet men i alla fall … Dessutom var det inte så smart med stickade halvfingrar i det här tjocka garnet, men nu är det som det är och jag ska göra den andra likadan så får Jan testa och se vad han gillar det här med topp som kan vikas tillbaka. Verkar ganska smart, och blir det till belåtenhet ska jag göra ett annat par som förhoppningsvis blir lite vettigare.

Yesterday I started with a pair of Magic Mittens for Jan. But mittens are unfortunately nothing that I have much experience of, so I didn’t grasp that I did not understand the pattern correctly until it was too late. Alternatively, it is a mistake in it, but all the same, the one I have done so far is a bit weird. It was fast done in Järbo’s Raggi, 18 st / 10 cm. But between the cuff and thumb grip, it is far too long. And may be it wasn’t that smart with half fingers in this thick yarn, but now it is done and I will do the second in the same way. Then Jan has to test them and see what he think about the idea that the top that can be folded back. Looks pretty smart, and if he likes them, I will make another pair that hopefully will be a bit more sensible.





Men det här garnet, som jag i all hast sprang och inhandlade i den lokala garnaffären, räckte inte. Helt och hållet en tankekullebytta från min sida, självklart räcker inte 150 m – som 100 gram innehöll – till två vuxenvantar. Men av det som blev kvar på det inhandlade nystanet, efter att första vanten var klar, räckte precis till ett par till Alex. Tror inte det tog två timmar att sticka dem, så de hann precis med i lådan som gick iväg med crickettröjorna för en liten stund sen.

But the yarn, which I purchased in a rush in the local yarn shop, didn’t last for more then one. I really don’t know what I was thinking about, probably not thinking at all. Of course 100 grams / 150 m isn’t enough for two adult mittens. But what was left of this first ball was just enough for a couple of mittens for Alex. I don’t think it took two hours to do them, so they were just in the box that went off with the cricket sweaters to London a few hours ago.

Fiasko / Fiasco

Nu har jag gjort färdigt den första av Tallulha’s Heart vantarna. Den sista också, för den delen. Antar att den fyllt sin funktion som övningsobjekt när det gäller tvåfärgsstickning, men som vante betraktat är den mer eller mindre en katastrof. Smal som bara den, får den nätt och jämt över handen, men desto längre. Förstår inte hur det blev så här, tycker den borde blivit motsvarande vid när den blev så lång. Masktätheten missförstod jag troligtvis, kollade bara att det stämde med en färg och borde förstås ha gjort en provlapp med mönsterstickning. Det kan ju förklara att den blev för smal, men längden …? Kan inte klura ut varför det blev som det blev. Kan inte tänka mej att det var meningen att den skulle bli så lång.

Det är ju så himla fint med tvåfärgsstickade vantar, men nu lägger jag de planerna på hyllan, får se om jag gör ett nytt försök inför nästa vinter, eller till vintern därpå. Däremot ska jag göra ett försök med ett par enfärgade som jag såg på Lupies blog. Jan vill ha ett par sådana, och vantar är trots allt något jag skulle behöva träna på. I de flesta vantmönster jag sett ska man sticka in en avvikande tråd där sedan tummen ska vara, har aldrig gjort så tidigare men lydde mönstret till punkt och pricka till Tallulah. Visst, det fungerade väl med att dra ut tråden och fånga upp maskorna, men förstår faktiskt inte fördelen med det. Varför inte helt enkelt sätta maskorna på en tråd och plocka upp maskor från nästa varvs uppläggning när tummen ska till? Vad jag förstod skulle man ändå inte få några riktiga maskor där vid den här instickade varianten, utan skulle plocka upp där också. Jag fick i alla fall inte det, bara ett antal ögleliknande historier till ungefär hälften av maskorna. Vantar är alltså något som jag verkligen behöver träna på.

Jag har beställt ett garn- och mönsterpaket från Britt Andersson, till en brandbilströja till våran Alex. Hoppas jag har fått tillräckligt grepp om tvåfärgsstickning i alla fall, så jag klarar av den!

Now I have done the first of Tallulah’s Heart mittens. And the last as well. I suppose it was good enough for practicing stranded knitting, but as a mitten it is no less than a catastrophe. It’s so narrow, I can hardly get it over my hand, but much too long. Don’t understand how it could be like that. Ok, I did a mistake when I did the swatch, I just made it in one colour and of course I should have done it in stranded knitting. That explain that it is so narrow, but the length? I think it should have been shorter in the same way it became narrow. I just don’t understand why it became like this, I really don’t think it was mending to be that long.

It is a bit sad, I think it is lovely with stranded knitted mittens, but now I have given it up for this time. But I will try a pair of one coloured that I saw at Lupies blog. Jan would like to have a pair of that kind. I really need to practise to do mittens, I’m still not convinced about the way to do the “hole” for the thumb in most of the patterns I’ve seen. They say that you should knit in a waist yarn and then, when the thumb will be done you have to take the yarn out, pick up the living stitches from the front side and then pick up the rest of the stitches from the other side. But why not just put the stitches on a waist yarn, and then cast on, at the next row, with provincial (I must admit I don’t remember what it is called, but something like that) CO and get the living stitches for that side in that way. Wouldn’t it be more convenient?

Now I have ordered a kit of yarn and pattern for a fire-engine sweater for our Alex. Now I just hope I have got enough of practice of stranded knitting to manage it!

Kämpar på / Struggle along

Det som inte dödar dej stärker dej, sägs det ju. De här tvåfärgsstickade vantarna kommer att bli min bleka död, det känner jag på mej. Men möjligtvis, om gudarna är med mej, går jag stärkt ur ekluten. Det var komplicerat, det här. Det sägs att man bör hålla de två garnen - hu, hemska tanke med ännu fler! – antingen en i var hand eller båda över samma finger på vänster hand. Men hur jag än försöker funkar det inte! Blandar bara ihop dem till en salig röra. Jag måste släppa det jag inte jobbar med och byta allteftersom. Det tar en rasans tid, och jag har en obehaglig känsla av att jag sträcker garnet olika hårt beroende på hur frustrerad jag är. Men skam den som ger sej, jag SKA lära mej! Hoppas jag. Det finns ju så mycket fint att göra med den här typen av mönsterstickning, och har jag lyckats lära mej spetsstickning och sockar och flätor och jag vet inte vad, så vore det väl själva den om inte det här ska gå!


If it don’t kill you it will strength you, isn’t it what it says? Those stranded knitted mittens will probably kill me, I can feel it! But may be, if the gods are on my side, I will survive strengthen. But it is complicated. I have read that I am supposed to keep the two yarns either one in each hand or both over the same finger on the left hand. But whatever I do it became a mess of it, I just have to drop the one I don’t use and pick it up when needed. It takes a lot of time, and I have a bad feeling that I stretch the yarn in different ways depending on how frustrated I am. But it would be a shame to give up, won’t it? I WILL learn! I hope, at least. There are so many wonderful patterns out there with stranded knitting, and if I have managed to learn lace and socks and cables and whatever it is so far, I just can’t give up without a proper fight at least.

Mössparad

Nu vore det väl själva den om Trollbarnen skulle frysa om huvudena! Inte är det mitt fel i så fall. Eller kanske, har ju inte en aning om ifall de passar. En del verkar väldigt stora medan andra verkar väldigt små. Men om jag har haft lyckan med mej i mitt värv kanske någon kan komma till användning? Blir det tillräckligt kallt kan de ju i alla fall ha de stora nerdragna över öronen. Har försökt ta bilder men det var inte lätt att få dem att posera över en upp-och-nervänd yoghurtburk.



Stickad i Drops Alpaca efter Strumpstickans mönster, tänkt till Ulf, kanske lite i tunnaste laget?



Gjorde sen en till Helene i dubbel Drops Alpaca, den verkar varmare.


Men tänk om det blir jättekallt? Varför inte varsin mössa som matchar vantarna jag gjort tidigare? Garnet är Noro Kureyon, snabbstickat och jättekul!






Så, det var det, det. Nu har jag börjat på Jans vantar, vore väl synd om han skulle behöva frysa om fingrarna? Och så länge jag håller på med dem kan han inte med att påminna om koftan han vill ha! Har fullt upp med Ulfs, och känner att jag nog behöver en liten paus från stora, tunga herrditon för ett slag, när den väl är klar.

Det närmar sej ...

Nu börjar vinteröverlevnadskittet till Trollbarnen i Lilla Huset i Stora Skogen ta form. Varsitt par vantar och en och en halv mössa klara. Vantarna lär väl inte ha nån chans att komma bort i alla fall. Färgerna är tämligen överväldigande. Får väl försöka få till varsitt par att använda i civilicerade trakter, så småningom. Men dessa ska förhoppningsvis fylla sin funktion vid snöskottning och bilruteskrapning.

Koftan är uppe i 80 % och sjalen ungefär lika mycket. En halsduk har bara segat upp i 25 % och de tilltänkta sockarna är inte mer än just tilltänkta.

Frågade i min enfald om det var något särskilt som önskades, och det var det. En stickad rosa rattmuff! Hur i hela världen stickar man en rattmuff??? Undrar om de driver med mej? Men nej, hur kan jag bara tänka en sån tanke, helt befängt.

Vad övrigt på gång? Ja, stackars Chrysopolis-sjalen ligger och vilar, ska ta itu med den så snart Secret of the Stole är klar, och det är den förhoppningsvis innan nästa veckas utgång. Har dessutom införskaffat garn till en pippi-tröja till Alex. Vantarna till Jan ska också påbörjas med det snaraste, de verkar spännande.

Tyvärr består ju livet inte enbart av stickning. Har tillbringat en stor del av kvällen med att sammanställa resultatet av vinmässan, inför styrelsemöte i morgon. Det tar sin lilla tid, mycket att bokföra och ordna och greja med. Inte för att jag beklagar mej, men det var roligare för några år sen. Ett år till, sen tackar jag för mej som kassör, det är trots allt lite för mycket jobb med det och efter sex år kan det vara dags för någon annan att ta över. Oj, så mycket extra sticktid jag då kommer att få :-)

Jag är ledig idag :-)
Det snöar :-(
Jag måste snart gå ut :-((

Men jag ska ju till posten och hämta ut ett paket! Det är nog vantsatsen jag besällt från Britt Andersson till Jan. Ja, själva satsen får jag väl göra något åt först, innan överlämnandet. Tänk vad snopen han skulle bli om han fick ett par nystan, ett mönster och erbjudande om att låna stickor av mej!



Jag har nu kommit igång med ett vinteröverlevnadskitt till folket i Lilla Huset i Stora Skogen. Där är det kallt och snörikt, och jag har en obehaglig känsla av att vantar och mössor inte ingår i kategorin Nödvändiga Tillbehör där. Och som Den Goda Modern får man ju "för deras eget bästa" se till att den saken åtgärdas. Vad de sen själva vill eller inte vill har väl faktiskt inte med saken att göra? Hur som helst är en mössa klar, en halsduk i vardande och därtill finns garn till varsitt vantpar och ytterligare en mössa eller två. Sockar fick de i fjol, och jag har mycket svårt att tänka mej att de redan är utslitna.

Äntligen fredag!

den 16 februari 2007 kl 18:30

Ja, så var det fredag kväll igen. Inte så länge sen sist, tycker jag. Men på något underligt sätt är det ännu oftare måndag morgon. Förstår inte det!

I går gick större delen av kvällen åt till bokföring för Munskänkarna. Det kör ihop sej ibland, mycket in och ut blir det! Men nu är jag ifatt igen och kan ta det lite lugnt i helgen vad det anbelangar.

När jag äntligen var klar med det var jag bara tvungen att koppla av med lite stickning och ett par minivantar blev det. Tyvärr räckte garnet som blev över från Helenes sockar inte till ett par babysockar när väl halsduken var klar, men vantar är väl inte fel det heller? Vet i och för sig inte om det behövs i London nu, den här veckan har det visst varit runt 10 grader, men det är bäst att vara garderad. Nu är det bara Baby som saknas. Hoppar högt var gång telefonen ringer, och låter nog fruktansvärt oartigt besviken när jag svarar, för aldrig är det ju det samtalet jag väntar på.

Nu ska jag fira helg. Med andra ord inte göra ett förbaskat något av alla tråkiga måsten. Några varv för skam skull på Jans tröja, sen ska jag äntligen börja med sockarna till Ulf. Betvivlar att han frågar efter dem, men som den goda moder jag är, måste jag helt enkelt sticka till honom också! Sen får han faktiskt hålla god min i elakt spel och ta emot dem. Men det finns inget som helst krav på att de ska användas, tänker inte avkräva honom på någon körjournal vad dem anbelangar.