Otroligt! / Unbelievable!

Nu, tro’t eller ej, så är tigertröjan färdig!!! Helt ofattbart, det kommer nog att ta ett slag innan jag verkligen inser det. I och för sig ligger den inte framme och påminner mej om dess existens längre, som den gjort sen halva april, men ändå. Den är redan på väg till våran Alex, vill till att inte ödsla en enda dag i onödan, har en känsla av att den snart är urvuxen.

Now, believe it or not, is the Tiger sweater finished! Completely incomprehensible, it will probably take a while before I really realize it. Of course it is not there reminding me of its existence any longer, as it has done since mid-April, but still. It's already on their way to our Alex, didn’t want to waste a single day in vain, have a feeling that it will soon be outgrown.







Med i samma låda finns också kalenderhalsduken till mamma Karin. Garnet tröt mot slutet, så jag fick hoppa över två dagars mönster, men har en känsla av att den nog ändå räcker. 2,30 m lång blev den efter en mycket lätt blockning.

In the same parcel is also the calendar scarf for mom Karin. The yarn became a bit short at the end, so I had to skip two days pattern, but have a feeling that it is enough anyway. After a very light blocking it is 2.30 m, don’t think it is any need for more.






Ja, så har pappa David önskat sej ett par sockar till, och då blir jag så rysligt stolt och glad och lycklig så de fick högsta prioritet och lyckades få till ett par enkla att skicka med den här sändningen också.

Yeah, so has dad David wished himself a new pair of socks, and then I get so very proud and pleased and happy so they received top priority and managed to get a simple pair finished for him to send with the other things.





Så var det då bara våran guldklimp Trissy kvar. Har gjort en bomullströja till honom, med en rad bilar som kör runt nederkanten, men morfar Jan tyckte den var nåt helt urbota blek och tråkig, så jag lovar dej Trissy att jag med det snaraste ska göra en mycket roligare. Inte gör det saken bättre av att den var helt omöjlig att fotografera, den är faktiskt inte fullt så tråkig i verkligheten som på det här kortet.

Then it was just our little treasure Trissy left. Have done a cotton sweater for him, with a number of cars driving around the bottom, but grandfather Jan thought it was so awfully pale and boring, so I promise you Trissy, that as soon as possible I will make you a lot more fun one. It don’t make things better that it was almost impossible to photograph, it is actually not quite as boring in real life as on this picture.





Men det var ju ytterligare en kalenderhalsduk på gång, som även den faktiskt var klar på utsatt tid. Den ska Helene få.

But it was another calendar scarf, too, which also actually was done in time. It will be for Helene.


Ja, det har blivit väldigt mycket färdigställt de senaste dagarna, så nu är det läge att börja på massor med nya saker!!!

En kofta med spetsmönster till Poppy är redan på gång, en klänning ska jag alldeles strax börja med, kan bara inte riktigt bestämma mej för om jag ska göra Tulips On My Hem eller Iris Baby Dress. En annan kofta är jag rysligt sugen på att göra till henne också, Sheep Yoke Baby Cardigan.

Mönster och garn till ett par benvärmare till Helene ligger också redo, Waterlily Leg Warmer.

Och nästa lite större projekt kommer att bli en dinosaurietröja till vår stora hjälte Alex, den tror jag faktiskt han skulle gilla. Sen är det bara det delikata sökandet efter ett spännande och fint mönster till vår guldklimp Tristan kvar.


Yes, it has been a lot of finished projects last few days, so now it's time to start a lot of new things!

A cardigan with a lace pattern for Poppy is already started and I will shortly begin with a dress for her, just can’t really decide whether I should do Tulips on My Hem or Iris Baby Dress. And I'm awfully tempted to make another cardigan for her too, Sheep Yoke Baby Cardigan.

Pattern and yarn for a pair of legwarmers for Helene is also waiting, Waterlily Leg Warmer.

And the next bigger project will be a dinosaur sweater to our great hero, Alex that I actually think he might like. So now it’s just the delicate searching of a great, exciting pattern for our gold nugget Tristan left.





Så vill jag önska er alla ett riktigt gott slut på det gamla året och ett

G O T T N Y T T Å R !


And I wish you all a very happy end of the old year and a

H A P P Y N E W Y E A R !

Jag kunde! / I did it!

Jag bara måste visa! Titta, det funkar!!! Jag hade tänkt föreviga hela sy- och klipproceduren men var så till mej att jag glömde bort det helt och hållet.

Först fick jag mäta hur bred ärmen blivit och sen måtta in det på tröjan. Tyckte inte riktigt om det sättet, hade varit bättre om man redan från början vetat var steeken skulle börja och kunnat göra några extra maskor på bredden där. Nu märkte jag upp mitten och sydde två rader, i varsin masklinje, på vardera sidan och tog så gud i hågen och klippte till. Inga som helst problem, hade kunnat hålla på och klippa hur länge som helst  Så dit med ärmen. Lite pilligt och knöligt för enligt mönstret som jag faktiskt följde till punkt och pricka, skulle det stickas några extra varm som skulle ligga på baksidan, över de uppklippta sidorna. Tanken är väl god, det ser ju snyggt ut, men jag tycker det är klumpigt! Det blir ju tre lager stickat, varav de två från tröjan – det är ju vikt där – är stickat med två trådar och därmed extra tjockt. Ja hela tröjan är i tjockaste laget för att jag ska vara helt odelat förtjust i den. Hoppas nu att mönstret är tillräckligt häftigt för att kompensera den obekväma klumpigheten i den!

Men ja jäklar i min lilla låda att jag fixat en ärm nu!

I just have to show you! Look, it works! I had intended to perpetuate the whole sewing and cutting procedure but was so exited that I forgot about it.

First I measured how wide the sleeve was and then marked it on the sweater. Did not really like it that way, would have preferred to knew from the beginning were the steek should start and been able to make a few extra stitches in width there. Now I marked the middle and sewed two rows, in separate stitch lines on either side, took a deep breath and cut into the marked line. No problems at all, had been able to keep on cutting forever! Then it was time to join the sleeve. A little time-consuming and awkward, because the pattern - that I actually followed to the letter – said to knit a few extra rows after the actual sleeve that would be on the back, over the folded part. The idea is good, it does look nice, but I think it's awkward! It is in that way three layers of fabrics, the sleeve part and the two folded from the body that is knitted with two threads and therefore extra thick. I’m not that fond of how it turns out in that way. I hope that the design is cool enough to compensate for the awkward clumsiness of it!

But yeah, I've fixed a sleeve now!






Och tusen tack snälla söta Sussry för den fina awarden jag fått! Ska då nämna tre egenskaper jag har. Ja, vad ska jag välja, en hel del har man väl på gott och ont. Optimistisk är väl en av dem, otålig en annan – så till vida att jag vill att allt ska hända nu, inte sen om en stund eller en annan dag. Och den tredje? Hm, den första är positiv, den andra är väl lite mittemellan så den tredje får väl vara en negativ en. Då erkänner jag att jag är sanslöst slarvig och till råga på eländet har jag inte ens ont av det!

Så ska då den här awarden lämnas vidare, men se det kan jag inte. Den har ju vandrat runt ett slag nu så förmodligen har de flesta redan fått den, men alla fantastiska bloggar jag läser är värda den!


And thank you sweet Sussry for the nice award from I got! Should the state three characteristics I have. Well, what should I choose, a lot has been well for better or worse. Optimistic is probably one of them, impatient one another - in the sense that I want everything to happen now, not then in a moment or another day. And the third? Hm, the first is positive, the other is well a bit in between as the third may well be a negative one. Then, I acknowledge that I am incredibly sloppy and on top of misery, I have not even hurt it!

So when will this be passed this award, but see it, I can not. They’ve wandered around for a while now and probably most have already received it, but all the great blogs I read are worth it!

Se! / Look!

Se, se …! Början på en ärm, en typisk tigertröjeärm! Och vad kan detta tyda på?

See, see ...! The beginning of a sleeve, a typical tiger sweater sleeve! And what might this indicate?






Jo men visst, själva kroppen av tröjan är klar! Har utan någon som helst vånda klippt upp i halsen och nacken, där fanns det gott mått att ta av. Däremot har jag inte klippt upp ärmhålen, måste vänta tills ärmarna är klara för att mäta hur djupt det ska vara. Det finns nämligen ingenting i mönstret som anger hur det förväntas vara. Överhuvudtaget tycker jag mönstret lämnare en hel del övrigt att önska, det förutsägs att man vet exakt vad de menar utan att det ska behöva förklaras. Men norrmän vet väl sånt från barnsben, så det är väl kanske inte så konstigt att det är lite ordknappt.

Fortsättning följer!


Yes of course, the body of the sweater is finished! Without any fear I cut at the neckline, there were plenty of stitches to take of. However, I have not cut for the armholes yet, must wait until the sleeves are finished to measure how deep it should be. There is nothing in the pattern that indicates how it is expected to be. On the whole, I think the design leaves a lot, it is predicted that you know exactly what they mean without having it explained. But the Norwegians know that kind of things from childhood, so it is perhaps not surprising that there is a bit short of words.

To be continued!





En tröja till Tristan är på gång också. Mönstret är Easy Baby Aran och jag gör den i Gjestals Fön, ett härligt bambu/bomullsgarn.

A sweater for Tristan is in progress as well. The pattern is Easy Baby Aran and I do it in Gjestals Fön, a lovely bamboo / cotton yarn.





Vad som just blivit klart är en mössa till Ulf, tredje gången gillt? Att det ska vara så svårt att hitta ett mönster som vare sig är för stort/långt eller för litet/kort. Denna gången är det ett dropsmönster. Jag kan ju inte mäta efterhand heller, så det är till att försöka tills det lyckas. Det är ju tack och lov inte några stora projekt.

What has just been finished is a hat for Ulf, the third in the row! Can’t understand that it should be so difficult to find a pattern that is neither too big / long or too small / short. This time it is a Drops pattern.I can not measure him, so it is to try until it succeeds. It's thankfully not a big projects.






Ett par benvärmare har Helene önskat sej, och har nu gjort ett par, mönstrade enligt Min-Mitt-Mina’s beskrivning på Skrynkelsockar. Lite på måfå blev det också, hade bara mina egna ben att mäta på, undrar om vi har samma storlek på spirorna? Återstår att se.

A pair of leg warmers have been wished of Helene, and I have now made a pair, patterned according to Min-Mitt-Mina’s description of Wrinkle socks. A bit of a first try, since I just had my own leg to measure, wondering if we have the same size? We’ll see sooner or later.





Lite garn blev det över, och vad passar då bättre än ett par benvärmare till Poppy också?


Some yarn was left over, and what fits better than a pair of leg warmers for Poppy as well?

Mest hemlisar / Mostly secrets

Dagarna rinner iväg och det händer egentligen inte så mycket. Inte ens på stickfronten finns det särskilt mycket att orda om. Det som är nytt är superhemligt, kan egentligen bara visa garnerna.

The days flews away and it don’t happens that much. There is not even much to talk about the knitting. The new projects are super-secret test knits and I can just show the yarns I use for them.





En kofta till Tristan ska det bli och som det verkar hittills, har kommit ganska precis halvvägs, så tror jag nog att det kan bli en till Poppy och rent av en till Baby Ru också, vad det lider.

This will be a cardigan for Tristan, I’m almost exactly halfway with it, and I think I will make one for Poppy and even one for Baby Roo as well, at least as it feels right now.





En tröja till Alex är också på gång. Försökte hitta så färgiga färger som möjligt, och hoppas de här ska duga. Jag tycker faktiskt att det är ännu mer av det goda i levande livet och som sagt, hoppas det är mycket nog. Våran Alex är ingen blek viol, mycket färg ska det vara, helt fina sådana också. Men det är lite klurigare att tillgodose, eftersom det skiftar väldigt ofta vad som är finast. Men som den vänliga själ han är så brukar det tas emot välvilligt, även om det ibland har kommenterats att det varit ännu finare om det varit … ja, vad som just då varit favoritfärgen.

A sweater for Alex is also in progress. Tried to find as colourful colours as possible, and hope these will do. They are a bit brighter in real life and as I said, I really hope it will be colourful enough. Our Alex is not a pale flower, the more colour the better! But it is a bit trickier to know what the favourite ones are, because it changes frequently. But as the friendly soul he is he very seldom complains, although sometimes it has been commented that it would have been even nicer if it had been in ... well, what ever was the favourite one at the moment.





Utöver dessa hemlisprojekt fortsätter jag träget med vinterponchon till Poppy. Nu har jag kommit till den punkt där jag delat den mitt fram och mitt bak och stickar var sida för sej. Så småningom ska jag sy i tryckknappar så att den går att knäppa antingen som en bautalång men dock till fasonen traditionell poncho eller så kan man knäppa ihop sidorna var för sej så det blir som ben. Ja, det är alltså tanken i alla fall, den har inte hunnit konfronteras med verkligheten än.

In addition to the secret projects, I continue assiduously with the winter poncho for Poppy. Now I’m at the point where I have divided the centre front and centre back and knit each side separately. Eventually I will sew on press studs so that it can be used as a very long but traditional poncho or close the separate parts around the legs. Well, it’s the idea, it has not faced reality yet.





Tigertröjan växer också. Känner mej riktigt nöjd så här långt, men snart, alltför snart kommer jag till den punkt där det ska avmaskas för halsen och det ska stickas fram och tillbaka. Flerfärgsstickning på baksidan är inte kul, ja det är till och med rent kusligt, vet inte riktigt hur jag ska få ihop det. Nu har jag med stor framgång praktiserat att använda kontinental och engelsk stickning samtidigt, en färg för vart sätt, men jag kan inte sticka avigmaskor på engelskt sätt!! Och hur i hela världen ska jag kunna förankra garnerna framför arbetet när jag stickar avigvarven??? Ja, ja, den dagen den sorgen, det ska väl lösa sej på nåt sätt.




The tiger sweater is also growing. I feel quite happy about it so far, but soon, but soon enough I will come the point where I have to shape the neck and work back and forth. But stranded purling on the wrong side is not anything I looks forward to, do not really know how to manage it. Now I have very successfully practiced using a combination of continental and English knitting at the same time, one colour each way, but I can not purl the English way! And how on earth am I supposed to anchor the yarn in front of work when I’m on the wrong side??? Well, well, have to wait and see, sooner or later I will find out if I can manage it.

Nästan bara gamla WIP's / Almost just old WIP's

Nu känner jag mej riktigt redig, har inte börjat på något nytt på år och dar!

Now I’m really proud of myself, has not started anything new in ages!




Ja, undantaget vantarna jag stickade i helgen - augustimönstret i Vackra Vantar Som Värmer - men de gick så rysansvärt fort – ca 1,5 tim st – att det väl knappt kan räknas.


Well, except for a pair of mittens that I knitted this weekend, but they went so fast - about 1.5 hours each - that it hardly can be counted.





Istället har jag återupptagit kontakten med tigertröjan till Alex, och har väl nu kommit vid pass halvvägs upp på kroppen. Ja, inte särskilt fort men förunderligt smidigt och behändigt. Men det innebär samtidigt att jag med stormsteg närmar mej det som verkar så outsägligt kusligt, nämligen halsen. När det är dags ska det göras en alldeles vanlig halsavmaskning och därefter ska arbetet stickas fram och tillbaka! Märk väl, detta är en mönsterstickning med två färger och hur i hela världen ska jag klara av att få det snyggt när jag ska göra avigvarven? Det är ju tack och lov inte särskilt många cm det handlar om, men dock några. Inte utan att jag är tämligen nervös. Men egentligen är det ju bara lite uppvärmning när det gäller kusligheter, den ska ju klippas upp för ärmarna sen. Men det förtränger jag ett slag till, det räcker för ögonblicket med att oroa mej för halsdelen.

Instead I have renewed the contact with the tiger sweater for Alex and have now reached halfway up the body. It’s not very fast done but wonderfully smooth and convenient. But it also means that I am approaching what seems so unspeakably eerie, namely the neck. When that time come it should be a very ordinary neck edging with bind off’s in the front and then it will be worked back and forth! Remember, this is a pattern with two colours and how on earth will I manage to make it looks good when I work it from the wrong side? It's thankfully not that many cm, but still some. Anyhow, I'm quite nervous about it.

But really it's just a little warming up until I’m supposed to cut it up for the sleeves later. But I will carefully suppress it for a bit longer, it is enough for the moment to worry for the neck portion.





Tristans byxor är på tillväxt också. Ett litet – eller kanske egentligen inte särskilt litet – avbräck blev det när jag kom på att de var alldeles på tok för stora över gumpen, så jag rev upp till benen när de var nästan färdiga. Men nu ser de bättre ut och det ska bli väldigt intressant att så småningom höra om det finns något användningsområde för ett par dylika.


Nu ska jag bara samla ihop mej och försöka komma igång med koftan till Karin också. Konstigt vad det är svårt att återuppta något redan påbörjat om det fått ligga ett slag.

Och nu har jag anmält mej till en stickkurs hos en av våra vanligaste studieförbund! ”Lär dej sticka eller virka” var rubriken och det lät inte jättekul, så jag höll nästan på att missa nästa rad i katalogen: ”Lär dej göra ett mönster till en tröja efter dina egna mått” Det låter väl som klippt och skuret för mej? Jag som aldrig lyckas få till det här med storlek, i synnerhet inte när det är till mej själv. Kanske kan jag med lite handfast vägledning få till de riktiga måtten? Men jag får ge mej till tåls ungefär en månad till, innan start.



Tristan's trousers, are growing, too. A small - or perhaps not really that small - part had to be froged when I realized that they were just way too bog over the bump. I had go back to where the legs where joined, when they were nearly finished. But now they look better and it will be very interesting to eventually hear if there is any use of such a pair.

Now I just collect myself and try to get started with the cardigan to Karin too. Strange as it is difficult to reopen some already started on it has been kept in a battle.

And now I have registrated me for a knitting evening course! "Learn to knit and crochet" was the title and it did not sounds that fun, so I was almost going to miss the next line in the advertisment: "Learn to make a sweater pattern out of your own measurements" That sounds as the perfect tool for me! I have never manage to figure out the secrets about the sizes, especially my own. Maybe I will learn with some guidance to get the correct dimensions? But I must be patient for about a month more, before it will start.