Besök hos Poppy / Visited Poppy

Nästan en hel vecka har vi nu spenderat med vår marsipanros Poppy och lillebror Eddie. Mycket roligt hinner man med, synd bara att gamla farmor har så ont om ork. Men till och med det fick vi att fungera, var det middagslursdags för Poppy så var det definitivt dags för farmor, och bums i säng med bägge! Sen kunde vi sätta igång med nya krafter ett slag senare.


We have now spent almost a whole week with our Poppy and baby brother Eddie. We had a lovely time, just too bad that old grandma don’t have more strength. But even that we worked out, when it was time for a mid day nap for Poppy, it was definitely time for grandma, and right in bed with both! Then we could start with new strength a bit later.





Inte blev det särskilt mycket stickat heller, mest under bilturen. Det är en hemlig teststickning på gång, så det är inte mycket att visa där, men en socka till mej själv har jag faktiskt på gång också. En tå-upp och med kortvarvshäl. Tå upp har jag gjort förr, det jag har emot det är egentligen svårigheten att få mudden tillräckligt löst avmaskad sen, men det är trots allt ett överkomligt problem. Men nu skulle jag alltså för första gången göra en kortvarvshäl. Och den tycker jag inte om! Inte kunde jag sitta och Googla om det eller kolla in på YouTube, nån måtta på nörderiet får det väl vara, så jag läste och tittade på bilden och läste igen och försökte tänka klart och redigt. Men det funkade alltså inte. Jag gjorde de här korta hälvarven över hälften av maskorna, alltså motsvarande som när man gör en hällapp, men då hade jag kommit ner till minimiantalet maskor efter bara 2,5 cm i stället för de 5 cm som det skulle ha tagit enligt mönstret. Men eftersom sockan är randad tycker jag inte det ser ut som om de korta varven börjat runt allihop. Fattar ingenting just nu, får väl sätta mej och kolla runt på YouTube till en annan gång. Den här blir det i alla fall ingenting med. Ja, ja, man kan inte lyckas jämt och förhoppningsvis lär jag mej det till en annan gång. Kan ju vara kul att ha lite olika varianter.

It was not much knitting either, mostly during the car ride. There is a secret test knitting going on, so there is not much to see there, but I also made the main part of a sock for myself. A toe-up with short row heel. I have done toe-up before, what I have against that is the difficulties to get the cuff edge loose enough when it’s time to bind off, but it is not that big problem. But now I, for the first time, should make a short row heel. And I do not like it! I couldn’t sit and Google about it or check out on YouTube, it has to be some limits! So I read the pattern over and over and looked at the picture and read it again and tried to think clearly. But that did not help a bit. I made these short rows over half the numbers of stitches, just as I do when making a common heel flap. But then I had come down to the minimum number of stitches after only 2.5 cm instead of the 5 cm that it would be according to the pattern. But because the sock is striped I do not think it looks as if the short rows begun around them all. Do not get it right now, have to look around on YouTube for another time. This will in all cases be frogged. Well, well, you can not be successful all the time, can you? Hopefully I will learn some time. Could be fun to have some variations.

Jag vann! / I wan!

Tusen tack En Tappad Maska för det underbara garnet jag vann! En härva lammull från Rowan, av Kaffe Fassett. Helt ljuvligt, nu vill det till att hitta nåt som det passar perfekt till.

Thank you En Tappad Maska for the wonderful yarn I won! The most beautiful lamb wool from Rowan, by Kaffe Fassett. No I just have to find out what to do with it.


Jans tröja ligger på is, tänker …

… och under tiden stickar jag, det befrämjar tankeverksamheten.

Jan's shirt is on the ice, thinking ...

... and while I knit, it promotes thinking.





En liten sovpåse till Baby Ru har nu blivit klar. Det har framkommit önskemål om en långärmad sådan, nu får vi se om det här fungerar.


A small sleeping bag for Baby Roo is now finished. It has been requests for a long sleeved one, now we will see if this works.





En liten kofta som jag hållit på med sen tidernas begynnelse är också klar. Liten och jätteläckra färger, borde väl gång som en dans. Men inte då, den har tagit månader! Fattar inte riktigt varför. I och för sig är garnet Schoppel Wolle Zauberball väldigt löst spunnet och stickan gick igenom garnet så fort jag inte höll ögonen på maskorna. Lite irriterande men motiverar inte helt och hållet segheten. Ja, det är väl ett av detta livs mysterier, nu är den i alla fall klar. Dålig fotograf är jag alltid, men den här var ovanligt klurig att få till. Tog drygt tio kort och alla ser suddiga ut. I och för sig är det lite suddiga övergångar mellan färgerna, men inte så här. Ytterligare ett mysterium?


A little cardigan that I have started a very long time ago is also finished. Small and with very cool colours it should have been done in no time. But oh no, it has taken months! Do not know why. May be because the yarn Schoppel Wolle Zauberball is very loosely spun and the needles went through the yarn as soon as
I not kept my eyes on the stitches. A bit annoying but do not justify how slow it has been. Yes, that's one of the mysteries of life, but now it is eventually finished. I am always a poor photographer, but this one was unusually tricky to get a decent picture of. Took over ten photos and they all look blurry. In itself it is a bit blurry transitions between the colours, but not like this. Another mystery?






Så har även januari månads sockar i YOSS blivit klara. Har tänkt dem till David. Inte dumt att ha en liten sporre, sockar kan det aldrig bli för många av. Fast nästa månad ska det bli ett par vantar, säsongens sista får vi väl anta.

So, the January socks in YOSS have become finished. Intend to give them to David. It’s great to have something that pushes me, it can never be too many socks. Next month it will be a pair of mittens, the last pair for the season?





Och efter alla dessa FO’n måste man ju börja på nåt nytt, eller hur ??? Först ut är en tröja till Poppy, en osedvanligt vacker sådan. Mönstret är från Sandnes Garn, Mix barn 0603 och heter Liten Kanin. Har aldrig stickat i sånt här pälsgarn tidigare, känns lite märkligt men kan nog bli uppskattat av våran prinsessa.

Har dessutom skaffat garn till varsin dinosaurietröja till våra favoritkillar, ser fram emot att börja med dem alldeles strax.



And after all these FO's I just have to start something new, haven’t I? First up is a sweater for Poppy, an unbelievably beautiful one. The pattern is from Sandnes Garn, Mix Children 0603 and is called Little Rabbit. I have never knitted with fur yarn before, it feels a bit strange but will probably be appreciated by our princess.


Have also bought yarn to a dinosaur sweater each for our favourite guys, looking forward to starting with them soon.

Otroligt! / Unbelievable!

Nu, tro’t eller ej, så är tigertröjan färdig!!! Helt ofattbart, det kommer nog att ta ett slag innan jag verkligen inser det. I och för sig ligger den inte framme och påminner mej om dess existens längre, som den gjort sen halva april, men ändå. Den är redan på väg till våran Alex, vill till att inte ödsla en enda dag i onödan, har en känsla av att den snart är urvuxen.

Now, believe it or not, is the Tiger sweater finished! Completely incomprehensible, it will probably take a while before I really realize it. Of course it is not there reminding me of its existence any longer, as it has done since mid-April, but still. It's already on their way to our Alex, didn’t want to waste a single day in vain, have a feeling that it will soon be outgrown.







Med i samma låda finns också kalenderhalsduken till mamma Karin. Garnet tröt mot slutet, så jag fick hoppa över två dagars mönster, men har en känsla av att den nog ändå räcker. 2,30 m lång blev den efter en mycket lätt blockning.

In the same parcel is also the calendar scarf for mom Karin. The yarn became a bit short at the end, so I had to skip two days pattern, but have a feeling that it is enough anyway. After a very light blocking it is 2.30 m, don’t think it is any need for more.






Ja, så har pappa David önskat sej ett par sockar till, och då blir jag så rysligt stolt och glad och lycklig så de fick högsta prioritet och lyckades få till ett par enkla att skicka med den här sändningen också.

Yeah, so has dad David wished himself a new pair of socks, and then I get so very proud and pleased and happy so they received top priority and managed to get a simple pair finished for him to send with the other things.





Så var det då bara våran guldklimp Trissy kvar. Har gjort en bomullströja till honom, med en rad bilar som kör runt nederkanten, men morfar Jan tyckte den var nåt helt urbota blek och tråkig, så jag lovar dej Trissy att jag med det snaraste ska göra en mycket roligare. Inte gör det saken bättre av att den var helt omöjlig att fotografera, den är faktiskt inte fullt så tråkig i verkligheten som på det här kortet.

Then it was just our little treasure Trissy left. Have done a cotton sweater for him, with a number of cars driving around the bottom, but grandfather Jan thought it was so awfully pale and boring, so I promise you Trissy, that as soon as possible I will make you a lot more fun one. It don’t make things better that it was almost impossible to photograph, it is actually not quite as boring in real life as on this picture.





Men det var ju ytterligare en kalenderhalsduk på gång, som även den faktiskt var klar på utsatt tid. Den ska Helene få.

But it was another calendar scarf, too, which also actually was done in time. It will be for Helene.


Ja, det har blivit väldigt mycket färdigställt de senaste dagarna, så nu är det läge att börja på massor med nya saker!!!

En kofta med spetsmönster till Poppy är redan på gång, en klänning ska jag alldeles strax börja med, kan bara inte riktigt bestämma mej för om jag ska göra Tulips On My Hem eller Iris Baby Dress. En annan kofta är jag rysligt sugen på att göra till henne också, Sheep Yoke Baby Cardigan.

Mönster och garn till ett par benvärmare till Helene ligger också redo, Waterlily Leg Warmer.

Och nästa lite större projekt kommer att bli en dinosaurietröja till vår stora hjälte Alex, den tror jag faktiskt han skulle gilla. Sen är det bara det delikata sökandet efter ett spännande och fint mönster till vår guldklimp Tristan kvar.


Yes, it has been a lot of finished projects last few days, so now it's time to start a lot of new things!

A cardigan with a lace pattern for Poppy is already started and I will shortly begin with a dress for her, just can’t really decide whether I should do Tulips on My Hem or Iris Baby Dress. And I'm awfully tempted to make another cardigan for her too, Sheep Yoke Baby Cardigan.

Pattern and yarn for a pair of legwarmers for Helene is also waiting, Waterlily Leg Warmer.

And the next bigger project will be a dinosaur sweater to our great hero, Alex that I actually think he might like. So now it’s just the delicate searching of a great, exciting pattern for our gold nugget Tristan left.





Så vill jag önska er alla ett riktigt gott slut på det gamla året och ett

G O T T N Y T T Å R !


And I wish you all a very happy end of the old year and a

H A P P Y N E W Y E A R !

Dåligt resultat / Bad result

Åh, kära nån så länge sen det är jag skrev något här! Stickat har jag gjort, och ätit, sovit, uträttat enklare ärenden … Men det har inte varit någonting att skriva om, hur trist som helst vad det anbelangar. Kalenderhalsdukarna är nästan men inte riktigt färdiga, Jans Pippi-tröja växer med en mönsterrand i taget, Alex’s tigertröja närmar sig sin fullbordan men har en liten bit kvar. En liten tröja till Tristan är så där kvartsgången, men ser inte mycket ut för världen. Med andra ord absolut ingenting att orda om än på ett slag.

Oh, dear now it’s a long time since I wrote something here! I have knitted and ate, slept, done simpler tasks of different kind ... But it has not been anything to write about, sad to say. The calendar scarves are almost but not quite finished, Jan’s Pippi-sweater is growing with a pattern report at a time, Alex's tiger sweater is close to its end but it is a little bit left. A small sweater for Tristan is quarterly done but isn’t much to show yet. In other words, absolutely nothing to talk about for the moment.






Förutom att jag nu har blivit klar med Gaudete, kalendersockarna. Och dem skulle jag helst vilja förpassa till ett mörkt hål och glömma. De är inte bra i en enda ände, faktiskt, och det tror jag är en kombination av min tafflighet och dåligt mönster.

För att börja från början är kanten urusel. Ingen resår utan en slätstickad kant som efter några varv skulle vikas in och uppläggskant och pågående maskvarv skulle stickas ihop. Den blev totalt oelastisk! Måste faktiskt rulla dem lite för att de inte går över benet där vaden börjar bli bredare. Har inte en aning om ifall andra lyckats med att få mer spänst i den, har faktiskt inte läst något negativt om den från annat håll. Så den biten får jag väl lasta min egen okunnighet för. Men icke förty är de hemska där. Sen är de alldeles för bylsiga över vrist, häl och hålfot och till slut var själva mönstringen avpassat för en mycket större fot än min. Sockan i sej kunde göras i ett flertal storlekar, men det gällde uppenbarligen bara på bredden. Fast inte heller där var det helt perfekt, jag valde den minsta och trots det är de alldeles för vida. På fotlängden gick just ingenting att göra om man ville ha med hela mönstret, fick välja mellan att göra hela mönsterpartiet och att sen panikavmaska för tån eller bryta mönstret i förtid för att få en normal tå. Jag gjorde det förstnämnda men fick den ändå lite för lång.

Ja, ja, man kan inte lyckas jämt! Nu ska jag börja med ett par alldeles släta, som första par i Year of Stash Socks. Börjar med ett par helt okomplicerade vad gäller mönster för att koncentrera mej på träning av att sticka två samtidigt. Är fortfarande inte helt på det klara med hur jag ska angripa hälkilen när jag har bägge på stickan samtidigt. Men jag har plockat fram boken 2-at-a-time, där finns det klart och tydligt förklarat, nu ska det bara praktiseras och nötas in.


Except that I now have finished Gaudete, the calendar socks. And I would prefer to relegate them to a dark hole and forget them. They are not good in any point actually, and I think it is a combination of my clumsily and bad pattern.

To start from the beginning, it’s a lousy edge. It’s no rib, just a plain stockinette edge that after a few rows should be folded and the cast on edge and the ongoing row should be knitted together. It became totally inelastic! As a matter of fact I have to roll them a bit, where the leg became too wide. Have no idea if others managed to get more elasticity in it, have not actually read anything negative about it from others. So I suppose it’s just me that failed with it. But nevertheless, they are horrible there. Then they are too wide over ankle, heel and arch and the pattern report was obviously meant for much larger feet than mine. The socks could be made in several sizes, but it was apparently only on the width. But not even there it was perfect. I chose the smallest size and yet they are far too wide. And it was just nothing to do about the foot length. If I wanted to have the entire pattern along the foot I had to decrease for the toe in panic, or I could skip the last centimeters of the pattern and decrease in normal ways for the toe. I did the former, but it still a little bit too long.

Well, well, you can’t succeed all the time! Now I will start with a pair of very simple stockinette socks, as the first pair of Year of Stash Socks. I’ll start with this so I can concentrate on training of knitting two at a time. It’s still not completely clear for me how to tackle the gusset when I have both of them on the needle. But I've seen it in the book 2-at-a-time, where it is clearly explained, now I just have to practice.

God Jul och ett Gott Nytt År!

Merry Christmas and A Happy New Year!

Same, same but different

En gör så gott en kan, men det blir inte alltid som man tänkt sej. Jag inhandlade ett nysta Drops Delight för att sticka ett par sockar till våran stora hjälte Alex. De skulle bli färgglada och goa var det tänkt, därav garn- och färgvalet. Helst skulle de dessutom bli någotsånär lika och därför började jag nysta upp det för att hitta var nästa färgparti som stämde överens med det i början. Mörkt rött var det och fortsatte så i blått och lite gulaktigt. Ok, där kom nästa röda parti, exakt samma nyans, bra. Klippte av och satte igång med att sticka, båda på en gång faktiskt. (Och apropå det, måste hitta ett annat sätt att plocka upp maskorna längs hällappen, det var rysligt klumpigt som jag gjorde det. Måste finnas nåt bättre sätt.) Det började jättebra, exakt samma färg de första 2 centimetrarna, men sen gick de skilda vägar! På den ena fortsatte det i evinnerliga tider med samma ganska mörkt röda ton medan det på den andra sockan fasade ut i en betydligt ljusare, närmast tomatröd färg för att sedan övergå i blått! På den första fanns inte tillstymmelse till blått, däremot gick det lite svagt över i lila. Ja, ja, så det kan bli. Inte har man något för att man anstränger sej.


I’m doing the best I can, but it is not always a success. I bought a ball of Drops Delight to knit a pair of socks for our big hero Alex. They should be colorful and cozy, that’s the reason for the choice of yarn and colours. Ideally they would also be somewhat similar and therefore I started to unravel the ball to find the next paint part that was consistent with that in the beginning. It was dark red continued in blue and then a bit yellowish. Ok, there came the next part of red, exactly the same shade, good. Cut off and began to knit, both at once actually. (And speaking of that, must find another way to pick up stitches along the heel flap, it was terribly clumsy as I did it. Must be a better way to do it.) It was great, exactly the same colours of the first inch, but then they went separate roads! On one it continued with the same pretty dark red tone but on the other sock it phased out in a much brighter, almost tomato red color and then over to the blue one! At first sock there was no hint of blue, just went over to a pale purple shade. Well, well, that was the result of my effort.







Andra sockar som är på gång är kalendersockarna. Har nu gjort hälarna och det ska bli väldigt intressant att se hur de kommer att fungera på. Det är nämligen en för mej helt ny variant. Tidigare har jag enbart gjort med hällappar, men dessa stickades runt hela tiden fast med ökningar på hälsidan och sen korta varv för att återfå lämpligt antal maskor för själva foten. Väldigt behändigt, frågan är bara om de sitter lika bra på som en ”vanlig” häl.

Tyvärr är överkanten inget vidare. Det är en dubbel, rund variant och ingen resår, och ingen som helst elasticitet. Det innebar att jag fick prova på mej själv och sluta med skaftet när den började bli för trång upptill. Jan kunde överhuvudtaget inte få på sej den och då vågar jag inte chansa på att någon annan heller kan det, så jag får behålla dem själv. Synd på sitt sätt, det är så många andra som också skulle behöva ett par nya sockar. Måste se till att få lite fart på den delen av verksamheten också…


Other socks that are in the needles are the calendar socks. I have now done the heels and it will be very interesting to see how they will turn out. I have never done a heel in this way before. I have only done with heel flaps and then picked up stitches around it for the gusset. But here the heel is knitted in the round with increases to full high and then short rows to form the heel and be back to the appropriate number of stitches for the foot. Very conveniently, the only question is whether they are as good and comfortable as a "regular" heel.

Unfortunately the top edge is a bit odd. It is a double, round one and no rib and absolutely no elasticity. That meant I had to try it on myself and stop with the leg when it was getting too crowded at the top. Jan could not get it on at all and I would not dare take the risk to give it to anyone else because of that, so I'll keep them by myself. Too bad in a way, there are so many others who also needs a new pair of socks. Just have to be better with the sock knitting in the future …






Och apropå kalenderstickningar så hänger jag fortfarande med på halsduken. En jättekul historia, runt 30 varv om dagen och varje dag ett nytt mönster. Tror den kan bli riktigt läcker när den är blockad och klar.


And speaking about calendars, I still keep up with the scarf. A really fun project, about 30 rows a day and every day a new pattern. I think it will be really delicious when it is blocked and finished.

Senaste nytt / Latest news

Nu har vi återigen blivit påminda om att vi tillhör en mycket liten minoritet här i trakten. Vi har inte satt upp någon adventsstake! Och vad värre är, vi har inte en tanke på att göra det heller, om vi inte plötsligt och av någon obegriplig anledning får ett ryck längre fram. Vi har stakar, tre stycken till och med, och vi har haft dem uppe med jämna mellanrum. Senast var nog för tre år sen, eller var det bara två? Ja, hur som helst känns det inte angeläget just nu, men det är fascinerande att se hur det som genom ett trollslag dyket upp i alla fönster runt omkring.

Ja, det var vårt ickejulpysslande. Men om vi någon gång i framtiden får barnbarnsbesök över jul, då ska vi pynta med både gran och tomtar och bockar och pepparkakshus, det lovar jag!

Now we once again have been reminded that we belong to a very small minority in this neighbourhood. We have not put up any Advent candlesticks! And what is worse, we have no intention to do so either, unless we suddenly and for some incomprehensible reason may feels for it later on. We have candlesticks, even three of the kind, and we've had them up at regular intervals. Last was probably three years ago, or was it just two? Well, anyway, it feels not very important right now, but it is fascinating to see how it as by magic turns up in all the windows around.

Yes, that was about our non Christmas decorating. But if we someday in the future will have grandchildren visiting us over Christmas, then we will decorate with both Christmas tree and candles and goats and gnomes and gingerbread houses and whatever you can think of, I promise!





Stickas görs det emellertid i god ordning. Har börjat på en hel del nytt sen sist, däremot inte avslutat något än.

En härlig aranmönstrad tröja till Tristan i Fön, ett garn i bambu/bomullsblandning. Där är det bara en ärm och halskanten kvar. Mönstret heter Easy Baby Aran och jag tycker själva mönstringen är fin. Men mönstret skulle ha behövt teststickas innan publiceringen, tyvärr. Men inget har varit värre än att man lätt begriper hur det borde vara, och jag tror den kan bli skön för våran Trissy.

But I have been knitting in good order. I have started with some new project since last time, but not finished anything yet.

A lovely Aran patterned sweater for Tristan in Fön, a yarn of bamboo / cotton blend. There is only one sleeve and the neck edge left now. The pattern is called Easy Baby Aran and I think the actual pattern is very nice. But the instructions should have to test knitted before publication, unfortunately. But nothing has been worse than that you can easily understand how it should be, and I think it might be nice for our Trissy.





Ett par knästrumpor till söta mor Karin börjar närma sej slutet också. Samma skrynkelmönster som jag använde till Helenes benvärmare, har bara fortsatt med fötter på de här.

A pair of knee socks for Sweet Mother Karin is close to be finished. It’s the same wrinkle pattern that I used for Helene's legwarmers, has just continued with the feet on this.





Ja, och apropå sockar så har även jag givit mej i kast med kalenderstickningen på Ravelry. Och nu för första gången i min världshistoria stickar jag båda sockarna samtidigt med magic loop. Inga konstigheter, men jag tyckte det var lite knöligt och rörigt de första varven innan det blev någon tyngd i dem. Nästa gång – för jag kommer nog att övergå till det här sättet – ska jag nog sticka de första varven, kanske en cm eller två, var för sig och sen sammanföra dem på en sticka och fortsätta parallellt.

And speaking about socks, I have also joined the Advent Calendar knitting at Ravelry. And now for the first time I knit both socks at the same time with magic loop. Nothing strange or hard, but I thought it was a bit awkward and messy the first few rounds before there was any weight in them. Next time - because I'll probably do it in this way in the future - I'll probably work the first rounds, maybe half or one inch, separately and then move them to one needle and proceed with them in parallel.


Sen har jag faktiskt anmält mej till ytterligare en kalenderstickning, en halsduk med 24 olika mönster. Den låter kul, men det återstår att se om jag hinner med. Men vadå? Det kan vara värt ett försök, och man förintas ju inte om man skulle råka avsluta det en vecka eller månad senare än som tänkt är, eller hur?


Then I have joined another Advent Calendar group, too, for a scarf with 24 different patterns. It sounds like fun, but it remains to see if I can keep up. But so what? It may be worth a try, and it's not the end of the world if you happen to finish it a week or a month later than planned, right?

Jag har försökt / I’ve really tried

Ett ärligt försök gjorde jag allt i går kväll med att sy på kragen till min kofta. Men hör och häpna, jag höll på att rinna bort. Inte sjutton gick det att hantera en stor, tung ullgarnskofta när det är dryga 30 grader både ute och inne! Nu kan jag med gott samvete låta den ligga ett slag och kan koncentrera mej på roligare småsaker.

I made a serious attempt last evening, to sew the collar on my cardigan. But I was almost melting away. It was just too much to handle a large, heavy woolly cardigan when it was just over 30 degrees, both outdoors and indoors! Now I can in good conscience let it rest for a while and concentrate on smaller and more fun stuff.





Pärlsockarna till Poppy fick jag däremot klara. Inte helt lätt att få fram glittereffekten på fotot, däremot syns halkskyddet – flytande latex – desto bättre. Det ser inte så kul ut, men gör tydligen en enorm skillnad vid användandet. Inget kas och has här, inte!

So instead of sewing collars, I finished the beaded socks for Poppy. It’s not easy to get the glitter effect on the photo, but the non-slip protection - liquid latex – is seen the better. It does not look so fun, but apparently it makes a huge difference in the use. No slip away here!


Jag glömde ju i förra inlägget att berätta om en blogg och Ravelrygrupp jag snubblat över. Bloggen heter Stash, knit, repeat och förklarar i olika steg vad som passar vilken kroppstyp och varför, och utifrån den har det bildats en grupp på Ravelry som heter Fit to Flatter och som följer upp resonemanget från bloggen och där medlemmarna kan lufta tankar och idéer, fråga om råd och tipsa varandra. Jag rekommenderar varmt ett besök på bloggen, om inte annat.



In the last post I forgot to tell about a blog and Ravelry group I stumbled across. The blog’s name is Stash, knit, repeat and explains the various types of bodies, what kind of designs that flatter and why, and out of that it now is a group at Ravelry called Fit to Flatter that tracking the reasoning from the blog and where members can share their thoughts and ideas, ask for and give advice, talk about different patterns and so on. I really recommend a visit to the blog, if nothing else.

Fo's

Inte har det blivit mycket rapporterat här på sistone, men jag har stickat desto mer! Bl a kragen till min kofta, men nu ska den sys på, en sån synnerligen otrevlig lösning, så den får ligga till sej ett slag igen.

It hasn’t been much reported here recently, but I have knitting all the time! For example the collar to my cardigan, but now it is supposed to be sewn on (such a very unpleasant solution) so it may be put aside for a while again.






Men en liten klänning till Poppy är klar, och ett par sockar blev det i samma still att komplettera med.

But a little dress for Poppy is finished, and a pair of socks to go with it.





Ja, apropå sockar, tro det eller ej men nu har jag faktiskt gjort färdigt ett par till mej. Inget snabbprojekt, precis, började i mars på dem, men som sagt nu är de klara. Och då tänkte jag till, så som jag brukar göra ibland. Ofta är de här tänken väldigt kluriga och bra, så jag försöker i möjligaste mån följa upp tankegångarna. Denna gång gick resonemanget som så, att tog det här paret sockar nästan fem månader så ska man kanske inte förvänta sej att nästa par går fortare. Det visar väl på vilken realist jag kan vara? Och därefter kom tanken att Jan väldigt gärna skulle vilja ha ett par till, inför vintern. Alltså, varför inte sätta igång direkt med ett nytt par? Sagt och gjort, hittade ett nysta Trekking XXL som såg ut att kunna bli bra och satte igång. Kom faktiskt en bit på direkten, mudden och ett par cm på skaftet, innan jag insåg med all önskvärd tydlighet att det garnet var alldeles för fint i färgerna för att gömmas i ett par skor.

And about socks, believe it or not but now I actually have finished a pair for myself. No quick project, I started with them in March, but as I said, now they are finished at last. And then I started to think, as I do now and then, and since the result of my thinking often or at least some times are very clever and good, I try as much as possible to follow up the ideas. This time, the thoughts went that way that it took this pair of socks almost five months to complete, so maybe I should not expect the next pair to be quicker finished. It shows that I can be a realist, doesn’t it? And then came the idea that Jan would very much like a pair for the winter. So, why not get started right away with a new pair? I dived into the stash, found a ball of Trekking XXL, which looked very nice and started. I made the cuff and a few cm of the leg, before I realized very clearly that the yarn was too nice in the colours to be hidden in a pair of shoes.




Det skulle naturligtvis bli en tröja istället. Repade resolut upp det jag stickat och satte igång med en enkel uppifrån-och-nertröja till våran Trissy. Det blir bättre. Jag är väldigt förtjust i färgerna, rost och petroleum, grått, brunt och svart. Ja, det låter inget vidare, det kan jag väl hålla med om, och på bilden framkommer det väl inte heller i all sin glans, men jag tycker det är himla snyggt. Våran Trissy kommer att bli så fin, så – hoppas jag.


Of course it should be a sweater. Frogged it resolutely and started with a simple top-down sweater for our Trissy. Now it looks better. I'm very fond of the colours, rust and petrol, gray, brown and black. Yes, it doesn’t sounds that fun, I agree with that, and the picture isn’t for much help to show it in all its glory, but I think it's amazingly beautiful. Our Trissy will be so smart looking - I hope.




Men en liten socktanke låg kvar och skvalpade i huvudet och den utvecklades till ett par till Poppy (ok Jan, du ska få ett par snart, jag lovar) men inte vilket par som helst utan ett par med pärlor på! Glitter och glans av sällan skådat slag. Där får våran Poppy nåt att visa upp för kompisen Alva!

But a small sock thought remained and splashed around in the head and it eventually turned out into a pair for Poppy (ok Jan, you will get a pair soon, I promise) but not any pair but a pair with shiny beads on! Glitter and gloss that seldom have been seen. There our Poppy will have something to show her friend Alva

Mest grönt / Mostly green

Grönt är skönt sägs det, och det har jag tagit fasta på. Grönt i olika nyanser dominerar mitt stickliv helt för ögonblicket, kan bara inte riktigt komma på hur det blev så. Kanske för att jag är väldigt förtjust i grönt och sällan frågar de blivande mottagarna vad de egentligen tycker?

Green is nice, isn’t it? Green in different shades dominate my knitting completely for the moment, just can’t quite figure out how it happened. Maybe because I'm very fond of green and rarely ask the receivers what they really want?






Men nu är det som det är, och nu har jag gjort färdigt uggletröjan till Tristan, en likadana som jag gjorde till Alex för ett litet slag sen, förutom att jag gjorde ögonen lite annorlunda. Får se vad som kommer att tyckas om de olika varianterna. Jag använde Novitas 7 Bröder och för ändamålet hade jag inköpt 4 nystan. Tre trodde jag nog skulle räcka, men eftersom jag skickat efter dem tog jag det säkra före det osäkra och tog till ett extra. Åtgång: knappt två nystan! Vad jag ska hitta på med de återstående två vet jag inte än, men det blir säkert nåt jättekäckt.


But now it is as it is, and I have finished the owl sweater for Tristan, the same as I did for Alex a while ago, besides that I made the eyes a bit different. I used Novita 7 Veljestä and for those sweaters I had purchased four balls. Three was what I thought should be needed, but since I ordered them from an internet shop I thought it was better to be safe than sorry, and bought an extra one. But I used up just a bit under two skeins! I don’t know what to do with the remaining two but I will probably find some use for them!





En grön liten topp har också blivit klar, den ska Linnea få. Linnea är vännerna Soile och Kaukos barnbarn, en liten späd tvååring. Den här toppen visade sej bli mer lämplig för en kraftig fyraåring. Den får väl ligga till sej. Garnet är Järbos Tropik, och det tycker jag känns så behagligt för en liten barnakropp, så jag beslöt mej för att göra en klänning till Poppy i det också. Men den finaste färgen var det här gröna, så nu ligger det här och väntar på att jag ska sätta igång med den.

A small green top has also been finished for Linnea. Linnea is our friends Soile and Kauko’s grandchild, a small two years old girl. But the top turned out to be more suitable for a large four year old. I suppose it has to wait to be used for a year or two. The yarn is Järbos Tropic, and I think this feels so soft and comfortable for a small child's body, so I decided to make a dress for Poppy of it as well. But the nicest colour was green, so now I have a bunch of green balls waiting to be started with.





Mer grönt? Jovisst, koftan till Karin som jag skrivit om tidigare, och så har jag hoppat på en mysteriestickning, Mystery Vest KAL! Det är Tottopper som gjort mönstret och det ska alltså bli en pojkväst. Hade ett alldeles utmärkt garn för ändamålet och har nu kommit igång med den. Så väldigt mycket mysterie är det väl inte, får se om det dyker upp några överraskningar under resans gång. Men även om det bara blir en alldeles slät en, men roströda ränder, så kanske min största favoritkille Alex kan få användning av den framåt hösten ändå.

More green? Yes, the cardigan for Karin that I've written about earlier, and besides that I have jumped right into the Mystery Vest KAL! It is Tottopper who made the design and it will be a boy’s vest. I had an excellent yarn for this purpose and am now on my way it. May be not that much of a mystery, but’ let’s see, may be it shows up a few surprises along the way. But even if it just becomes a very common one, with just some rust-red stripes, hopefully my most favourite guy Alex can get some use of it in the coming autumn anyway.





Ja, det var den gröna avdelningen. Sen finns det en mindre, kallad Övrigt. Där finns en teststickning som så sakteligen börjar växa till sej. Jag gör den i ett flerfärgat Opalgarn, så rutorna blir olikfärgade av bara farten, behöver inte tänka ett dugg! En rätt kul stickning, även om den är förhållandevis dryg med alla maskor som skall plockas upp stup i ett, för att inte tala om alla trådar som skall fästas sen.


Yes, that was the green department. Then there is the smaller one, called Other. There is a test knit that slowly but surely grows. I make it in a multi-coloured Opal yarn, so the squares will be coloured by its own and I don’t have to think a bit! A pretty fun knitting, although it is relatively slow with all the stitches that have to be picked up, not to mention all the threads that has to be weaved in later.






Och så har jag börjat med ett experiment. Helene har skrivit mycket om Poppys Trumpettestrumpor. Det är tydligen strumpor som ser ut som om det är en sko och en strumpa. Och det kan ju se trevligt ut på en liten skolös person. Då satte det igång att snurra i mitt för övrigt tämligen inaktiva huvud, hur svårt kunde det egentligen vara att sticka såna? Såg för mitt inre öga en liten sko med slejf över en strumpa i annan färg. Men det måste ju i så fall bli med intarsia uppe på foten, hm, i rundstickning? Har en idé, men tänkte att jag skulle börja med att testa något enklare. Så nu har jag stickat en med en vit, flätmönstrad socka och strax ovanom hälen bytt till ny färg. Det är en basketkänga, det ser väl var och en? Ja vet, det heter inte basketkängor längre, det har ett mycket modernare namn men jag kan inte komma på det just nu. Men om det fungerar i levande livet är jag inte helt säker på, tycker det verkar som om ”skon” i slätstickning blivit lite för vid. Borde kanske ha haft lite kortare häl och därmed fått ner bredden över vristen. Den som lever får se, jag har haft strålande idéer förr som har gått i stöpet.


And so I've started with an experiment. Helene has written much about Poppy’s Trumpette socks. It is apparently socks that look as if there is a shoe and a sock. And it can really look nice on a small shoeless person. When I heard of it, it did start to spin in the middle of my otherwise fairly inactive brain, how difficult could it be to knit a pair like that? I saw with my inner eyes a small shoe with a strip to close with a button (can’t find the right word to express it in English  ) and a sock in another colour. But in that way I should need to do the instep with intarsia, um, knitted in the round? I have an idea, but thought I would start with something easier to test. So now I have one finished with a white, cabled sock and just above the heel I changed to a new colour. It is a basket shoe, can’t everyone see that? Yeah know, the name is not basketball shoes anymore, it has a much more modern name but I can’t remember it right now. But I am not entirely sure if those will works in real life, it seems as if the "shoe" in stockinette stitches has become a bit too wide. Should maybe have made a bit shorter heel and got less width of the ankle. Well, well, we will see, I have had brilliant ideas before, that has gone to nothing.

Hur långt kommer man på en socka? / How long do you get on one sock?

I går var vi ute i stora vida världen. Klockan 7.15 – denna ohemult naturvidriga tid en lördagsmorgon – gick vi på en buss med destination Louisiana, det så otroligt fantastiska konstmuseet utanför Köpenhamn. Det skulle bli många timmar i bussen, så jag tog med mej en just jämt påbörjad socka att fördriva tiden med. Och tiden fördrevs. Vet ni hur långt man kommer på en socka? Ca 45 - 50 mil! Det är sammanlagt 62 mil fram och tillbaka till Trollhättan, och jag hann börja på och komma en bit på socka nr 2. Det betyder att det skulle kunna bli nästan ett par på våra Stockholmsresor, om Jan tar hand om körningen och låter mej sticka hela vägen!

Yesterday we were out there in the big wide world. At 7:15 – the so very inhuman time a Saturday morning - we went on a bus bound for Louisiana, the so incredibly amazing art museum not far from Copenhagen. There would be many hours in the bus, so I brought a just started sock with me to spend the time with. And I did use the time quite well. Do you know how long you can go at a sock? About 450 - 500 km! There are a total of 620 km back and forth to Trollhättan, and after finishing the first one I got time for a bit of no 2 as well. This means that it could be almost a pair on each of our Stockholm journeys, if Jan takes care of the driving and let me knit all the way!







Själva målet med resan – utställningen Färgen i Konsten – var helt otrolig. Den håller på tills den 13 juni, har jag för mej att jag såg, och har ni tid och möjlighet att åka dit innan dess kan jag verkligen starkt rekommendera det. Det var sammanlagt 70 olika konstnärers verk från 1880-talet fram till dags dato och den gemensamma nämnaren var, som namnet säger, färgen. En sån otrolig färgprakt! Det fullständigt sköljde över en och eftersom man ju trots allt inte kan gilla allt, tycket jag det kändes riktigt skönt när jag kom till något som jag inte fann alltför tilltalande. Det blev välbehövliga mentala pauser. Låter konstigt, men så upplevde jag det.

Visst var vi tämligen möra när vi väl var hemma igen vid tiotiden, men det var verkligen mödan värd, och en och en halv socka på köpet är inte heller det illa.


The main goal of the trip - the exhibition Colour in Art - was incredible. It lasts until 13th of June, I think, and if you have time and opportunity to go there before then, I really highly recommend it. There were a total of 70 different artists from the 1880s until today and the common denominator was, as the name says, the colour. Such an incredible display of colours! It completely flooded over you and because you can’t love everything, it was really relaxing when I came to something I did not find too appealing. It became a much-needed mental break. Sounds strange, but it was what I felt.

Sure, we were quite tired when we were home again by ten o'clock in the evening, but it was really worth the effort, and one and a half socks done is not that bad.

Vår på väg / Spring on its way

Så var det lilla roliga över, bara att sätta igång att jobba igen. Men de här extra dagarna ledigt satt inte fel. Vi har i princip inte gjort någonting, bara varit. I och för sig tillsammans med vännerna Soile och Kauko en av kvällarna, men det räknades knappast som något störande moment.

Och oj så snabbt vintern försvann! För en månad sen hade jag aldrig i livet vågat tro att det skulle vara i princip barmark vid det här laget, men blommande snödroppar och påskliljeblad som växer så det knakar. Såg till och med några krokusar idag som var på väg att slå ut.

Now it’s over for this time, the extra days off and it’s just to go back to work again. But it was lovely as long as it lasted. We have not done anything in particular, just relaxed. One evening we spent with our friends Soile and Kauko, but it hardly counted as a disturbance.

And oh so quickly the winter has disappeared! A month ago I had never imagined that it would be as good as bare ground by now, with blooming snowdrops and daffodil growing fast. I even saw a few crocuses today that just were about bloom.






Men nog om naturrapportering och rakt på väsentligheterna. Under helgen har jag teststickat en varelse som väl närmst får anses ha en katt som förebild. Rolig var han i alla fall att sticka och kul blev resultatet. Denna skapelse ska nu alldeles strax ge sej ut i stora världen för att finna sej ett nytt hem, närmre bestämt hos våran Tristan.

But enough about nature and strait to the essence. During these days I have test knit a creature that closest may be considered to have a cat as a model. It was really fun to knit and the result went out really nice. This creature will soon go out in the wide world to find himself a new home with Tristan.





Har jag förresten berättat att jag också gjort en väst till Tristan, en lika dan som den jag gjorde till Alex för ett slag sen. Det ska bli väldigt kul att höra vad Alex tycker om att de har likadana. Frågan är väl bara om de är lagom samtidigt – det där med storlek är ju bevars väl inte min starkaste sida.

Have I, by the way, told you that I also made a vest for Tristan, just the same as I made for Alex a while ago. It will be very interesting to hear what Alex think about that they have the same. The question is if they will fits both of them at the same time – to get the correct size is not my strongest side.





Vad mer? Jo, naturligtvis, en liten klänning till Poppy. Hoppas på bättre lycka denna gång, den förra har jag en mycket obehaglig känsla av att den vid tvätt krympte så mycket att den blivit för trång för att få igenom huvudet. Ja, ja, det är smällar man får ta, bara att bryta ihop och komma igen.

What else? Well, of course, a little dress for Poppy. Hoping for better luck this time, the one I did a while ago I have a very unpleasant feeling that it shrunk so much in the laundry that it becomes too narrow to get over her head. Well, well, that's life, just to break down and get up again.




Varsitt par sockar till Tristan och Poppy har det också blivit. Det var lite kul, faktiskt. Den första jag gjorde blev med en ljus mudd och en mörk tå. Andra fick då en mörk mudd och en ljus tå. Nr tre blev ljus i mudden och mörk i tån och så till slut utav med den fjärde, som blev mörk i mudden och ljus i tån. Simsalabim, två par med i det närmaste identiska sockar, om än inte i den ordning jag stickade dem!


A pair of socks each to Tristan and Poppy has also been finished. It was fun, actually. The first one I made was with a light cuff and a dark toe. The second got a dark cuffs and a light toe. So, the third was light in the cuff and dark in the toe, and so finally the fourth, which was dark at the cuff and light at the toe. Abracadabra, two pairs of almost identical socks, though not in the order I knitted them!

Elizabeth Zimmermann

Elizabeth Zimmermann, denna stickguru från tidernas begynnelse – ja, i alla fall från 50-talet och fram till … 80-talet? – fascinerar i alla fall mej nåt alldeles oerhört. Vilka idéer hon hade, och så osedvanligt klokt hon resonerade. Går det att undvika sömnad så ska sömnad undvikas, går det att sticka runt bör stickning fram och tillbaka undvikas, går något att förenkla, så förenkla för allt i världen … Sömnad är tråkigt, avigstickning är tråkigt, onödiga komplikationer är tråkigt, och eftersom stickning kan, bör, skall vara ett nöje bör följaktligen tråkiga saker rationaliseras bort. Så lysande, så intelligent, så sunt … Med andra ord, EZ är min stickidol!

Men därmed inte sagt att hennes mönster är någon dans på rosor att följa. Det kräver koncentration, för att uttrycka det milt, och dessutom kräver det många gånger mer kunskap i engelska språket än jag besitter. Men visst är de lockande, alla hennes hisnande idéer och lysande mönsterkonstruktioner. Och det att det bara kryllar av folk här i världen som gärna, oerhört väldigt gärna, vill ge sej på hennes mönster men inte riktigt vågar på egen hand. Då, som en skänk från ovan, bildas en Ravelrygrupp för att med deltagarnas gemensamma ansträngningar plöja igenom hennes bok Knitting Around. Lysande, inte sant? Då kan man få tips, råd och förklaringar på det man kör fast med. Första projektet startade nu den 1 januari, och det är Moccasin Socks. Mitt första problem var att jag inte fick boken jag beställt i tid, och utan bok inget mönster och ingen mockasinsocksstickning. Klagade min nöd i gruppen, och fick omedelbart svar att samma mönster även fanns i Knitter’s Almanac, en skrift som jag hade sen tidigare. Sicken lycka, då kunde jag sätta igång!

Har nu gjort en hel socka och skaftet på den andra. Den liknar inget annat jag stickat tidigare, men tror faktiskt den ska vara sån, den sitter i alla fall som en smäck. Det kluriga med denna variant är att man kan repa upp sulan om/när den slits ut. Man gör alltså först skaftet på vanligt sätt, så fotens ovandel och plockar därefter upp maskor runt hela härligheten och får till sist en söm – ok, helt emot EZ’s intentioner i vanliga fall – som man fint och försiktigt syr ihop. Vid eventuellt slitage repar man alltså upp sulan, plockar upp nya maskor med nytt garn och gör om den delen utan att behöva kassera skaft och ovandel. Ärligt talat tror jag inte jag skulle känna för en dylik operation, men tanken är kul och det är väldigt spännande att följa hennes beskrivning och förklaring. Hon skriver ju sina mönster mer eller mindre i prosaform, så hennes tankar och idéer förklaras väl så ingående som själva tillvägagångssättet.

Nu hoppas jag innerligt att boken kommer snart, är så nyfiken på vad som komma skall.

Elizabeth Zimmermann, the knitting guru from the beginning of the time - well, at least from the 50th until ... the 80s? - fascinates me quite enormous. What ideas she had, and so unusually wise she reasoned. Is it possible to avoid sewing, sewing should be avoided, is it possible to knit in the round, knitting back and forth should be avoided, is it possible to simplify, then simplify ... Sewing is boring, purling is boring, unnecessary complications are boring, and since knitting can and should be a pleasure, boring things should be rationalized away. So bright, so intelligent, so good ... In other words, EZ is my knitting idol!

But it is not by that said that her pattern is easy to follow. It requires concentration, to put it mildly, and also requires much more knowledge in English than I have. But yes, they are attractive, all her breathtaking ideas and brilliant design constructs. And it is plenty of people around in the world who very, very much wants to give her designs a try but not quite dare to on their own. Then, as a gift from above, a Ravelry group has started where the participants together will go through her book Knitting Around. Brilliant, right? There you can get tips, advice and explanations on what you get stuck with, it’s always someone else that understands that particular part. The first project started right now, the1st of January, and it's Moccasin Socks. My first problem was that I hadn’t got the book I ordered on time, and without the book, no pattern and without pattern, no knitting. Complained about my need in the group, and immediate got response. The same pattern was in Knitter's Almanac, a book which I already had. What happiness, then I could start!

I have now made the first sock and the leg of the second. It is unlike anything else I knitted in the past, but actually believe it is as it should be. It fits in all cases. The tricky with this variant is that you can unravel the sole if / when it wears out. First the leg is made in the usual way, so the upper part of the foot and then you pick up stitches around all of it and make in the end a seam - okay, totally against EZ's intentions in ordinary cases - which is nice and gently grafted. If you need a new sole, it’s just to unravel it, pick up new stitches with new yarn and redo that part without having to do anything with the leg and upper foot. Frankly, I do not think I should feel for such an operation, but the idea is fun and it's very exciting to follow her pattern and explanation. She writes the patterns more or less in prose form, so her thoughts and ideas are explained as well as thoroughly as the approach.

Now I sincerely hope that the book soon will arrive, I’m so curious about what else it contains.

Mycket kommer emellan / Much comes in between

När jag gav mej iväg till London hade jag naturligtvis en del stickningar med mej, t ex Balsam som jag skrev om i förra inlägget. Men framför allt hade jag med mej en påbörjad socka till Jan. Det var mitt främsta mål att få den klar. Maken ligger faktiskt redan och väntar. Men det blev just inte något stickat annat än på planet och i vänthallarna, och där hade jag ju som sagt Balsam.

När jag väl kom hem var det så lite kvar av den, att det vore jättefånigt att inte göra den klar först, innan jag fortsatte på sockan. Eller hur?

When I went away to London, I of course had some knitting with me, such as Balsam, which I wrote about in the previous post. But besides that I had a sock for Jan with me as well. That was my main goal to get finished. The first sock is in fact already waiting for this. But there was just not that much time for knitting except on the plane and in the waiting halls, and there I had, as I said earlier, Balsam.

Once I got home there was so little left of it so it should really have been silly to not finish it, before I went on with the sock. Right?





Men så var det den ljuvliga Pepita som jag bara måste göra till Poppy. Mönster och garn pockade på, kunde väl inte göra något om jag började lite grann? Den var kul, och jag gillar de gröna färgerna. Kunde liksom inte stoppa.

But there was the lovely Pepita that I just had to do for Poppy. I had the pattern and yarn just waiting, couldn’t do any harm to just cast on and may be knit a few rows? How fun it was to knit, and I really like the green colours. I just couldn’t stop!





Ända tills jag i går fick syn på DinoMitts! Såna var naturligtvis våran Alex tvungen att ha, det förstår ju var och en. Garn fanns att tillgå, och nu alldeles nyss fick jag klart dem, inpå sista tanden. Den ena ser på bilden ut som om den hade en liten söt nos, men låt er inte förledas, det är faktiskt ett gräsligt hemskt horn, bara det att det råkade bli fotograferat rakt uppifrån. Hemskheten med horn är en Triceratop, om ni inte förstod det direkt, och den ruggiga med alla tänderna är en Spinosaurus.

Men nu ska jag sätta igång med Jans socka!



Untill yesterday when I saw the Dino Mitts! Of course Alex had to get a pair of them, that’s something that everybody just have to realise. Yarn was available, and right now I finished them, to the very last tooth. It looks at the picture as if it had a small cute nose, but do not be misled, it's actually a terribly terrible horns, it just happened to be photographed directly from above. This horrible one with the horns is a Triceratops, if you did not understand it immediately, and the one with all the teeth is a Spinosaurus.

But now I'll go back to Jan's sock!

Frustration

Tiden går, nu är det ett slag sen igen jag skrev något här. Har varit fullt upptagen med att hosta, snyta mej och samtala med internetoperatörens supportrar. Idel förtrytelser för hela slanten.

Förkylningen kan jag väl acceptera, fick den ju av våran favoritkille Alex, och det får man naturligtvis stå ut med. Men att Internet ska krångla så in i bänken gör mej så in i norden trött!

Det började i tisdags kväll med att det helt enkelt la av. Då brydde jag mej inte om att göra något åt det, men sen på onsdagen när det envisades med att vara stendött tog jag kontakt med supporten. Och tänka sej, det var ett större externt fel, inget som hade med vår dator eller uppkoppling att göra. Skönt men frustrerande. Jag var då hemma från jobbet, på grund av ovanstående förkylning, så lite ledsamt var det att inte kunna surfa runt eller läsa mail eller göra allt det man brukar göra med Internet. Enligt utsago skulle felet vara avhjälpt onsdag kväll eller torsdag förmiddag, och de skulle skicka ett SMS när allt var klart.

Torsdag förmiddag kom så meddelandet att allt var klart. Glad som en kalv på grönbete satte jag på datorn och försökte komma ut på nätet. Men inte sjutton fungerade det! Ringde supportern, som gjorde någonting där bakigenom. Yes, då funkade det! I tio minuter – sen la det av. Ringde upp igen, drog hela harangen och ny kille gjorde något nytt mystiskt, vad det nu är de gör. Allt fungerade perfekt, i ca fem minuter. Nytt samtal, fick då veta att jag borde vända mej till modemsupportern. Sagt och gjort, fick instruktioner om hur jag skulle göra så snart jag kom ut på nätet igen. Det var något om nedladdning av ny mjukvara, sen skulle alla problem vara ur världen. Trodde dom, ja. Inte fasiken fungerade det. Ytterligare två samtal till internetsupportern och fick instruktioner om hur jag genom kontrollpanelen och hitan och ditan och omstart av modemet skulle få det att fungera. Underbart, då behövde jag i alla fall inte ringa varje gång jag skulle ut och kika, även om det var lite frustrerande att jag inte kunde hålla mej kvar ute i cyberspacen mer än några minuter i taget.

I princip samma historia upprepades under fredagen, och då var jag riktigt trött på alltihop trots att jag lyckades få igång det av egen kraft. Tänkte ta itu med det på allvar på lördagen, kräva att avtalet bröts eftersom de inte kunde leverera vad jag betalade för o s v. Orkade helt enkelt inte i fredags. Men under över alla under, i lördags körde alltihop igång så snällt som om det aldrig i livet varit något strul! Och höll sej i schack gjorde det också, ända fram till kvällen. Skit, men lät det vara, för att ta itu med det nu i dag. Men nu gick den igång lika snällt. Fattar ingenting, men har en känsla av att det inte går att lita alltför mycket på det. Nu ska jag i alla fall försöka få till det här inlägget, innan kontakten med yttervärlden bryts igen.


I’ve had problems with Internet, it hasn’t worked since Tuesday evening, and since that I have been in contact with the support I don’t know how many times. Every time they have managed to get it in order, but not for more than five – ten minutes, then it has died again. Really very frustrating, but after some calls I learned how to do myself. There is a place on the desk where you can repair something, and then restart the modem and after that it will work again for some minutes. But so frustrating! After several days like that – I’ve been home from work because of a bad cold – I decided to cancel the deal with the operator, if they can’t deliver what I’m paying for, then I don’t want to have anything with them to do. But by some strange reason, it all was back in normal yesterday, I almost got a shock when I turned it on and it worked all by itself! Well, late last night it died again, but it was just as it never had been any problems today when I put it on. But I really don’t trust it, so I will hurry to get this away, before it turn off again.


När jag inte kämpat med och mot internetuppkopplingar har jag faktiskt fått en hel del stickat.

When I not have been fighting with Internet I have done some knitting.




En liten tröja till Linnea har kommit upp till armhålorna. Nu är det ärmarna som ska göras, innan det roliga med hästmönstret kan börja.

A sweater for Linnea has reached the armholes. Now it’s just the sleeves left before I will start with the yoke and the horse pattern. I really look forward to that!




En alldeles vanlig, slät och simpel liten tröja i Tilda, som ska bli till en av Alex’ kompisar.

A plain, simple sweater in the yarn Tilda, for a friend of Alex.




Och en likaledes slät och simpel tröja till en annan av Alex’ kompisar, fast i restgarner från tidigare gjorda strumpor börjar komma sej. Det ska bli kul att se hur jag lyckas få ihop färgerna, tror jag har lämpliga som räcker.

Another just as plain and simple sweater made of left over yarn from socks. It will be very interesting to see how it will turn out in the end. I think and hope that I have enough of yarn in suitable colours.




Mitt livs första tå-upp sockar är på gång, ska bli till Jan. Mönstret är Rhythm Man Socks.
My very fist toe-up socks are on their way, as well. I do them for Jan and the pattern is Rhythm Man Socks.

Dessutom är jag ungefär halvvägs på första ärmen av Jans tröja. Den är inte lika kul, och vågar inte ens tänka på hur tradig nästa ärm ska bli.

And besides that I have done half of the first sleeve of Jan’s sweater. It isn’t that fun, but it goes fairly fast. But the thought of begin with the second one isn’t that thrilling!




Och förresten, jag glömde ju att tala om att koftan till Helene, som jag gjorde i en storlek mindre än vad måtten angav, blev alldeles lysande! Lyckades inte få till någon bra blid på den, bara en bakifrån. Hur roligt är det? Karins kofta fick jag ingen publicerbar bild alls på, men den var å andra sidan inte lika kul, definitivt en storlek för stor :-(



And by the way, I forgot to mention that the cardigan for Helene, that I did one size smaller than the measurement said, was perfect. Unfortunately I didn't manage to get a propper picture of in on her, just one from the back and it isn't that fun, is it? The cardigan for Karin was definitly too large, and didn't get a photo of that at all.