Jag kunde! / I did it!

Jag bara måste visa! Titta, det funkar!!! Jag hade tänkt föreviga hela sy- och klipproceduren men var så till mej att jag glömde bort det helt och hållet.

Först fick jag mäta hur bred ärmen blivit och sen måtta in det på tröjan. Tyckte inte riktigt om det sättet, hade varit bättre om man redan från början vetat var steeken skulle börja och kunnat göra några extra maskor på bredden där. Nu märkte jag upp mitten och sydde två rader, i varsin masklinje, på vardera sidan och tog så gud i hågen och klippte till. Inga som helst problem, hade kunnat hålla på och klippa hur länge som helst  Så dit med ärmen. Lite pilligt och knöligt för enligt mönstret som jag faktiskt följde till punkt och pricka, skulle det stickas några extra varm som skulle ligga på baksidan, över de uppklippta sidorna. Tanken är väl god, det ser ju snyggt ut, men jag tycker det är klumpigt! Det blir ju tre lager stickat, varav de två från tröjan – det är ju vikt där – är stickat med två trådar och därmed extra tjockt. Ja hela tröjan är i tjockaste laget för att jag ska vara helt odelat förtjust i den. Hoppas nu att mönstret är tillräckligt häftigt för att kompensera den obekväma klumpigheten i den!

Men ja jäklar i min lilla låda att jag fixat en ärm nu!

I just have to show you! Look, it works! I had intended to perpetuate the whole sewing and cutting procedure but was so exited that I forgot about it.

First I measured how wide the sleeve was and then marked it on the sweater. Did not really like it that way, would have preferred to knew from the beginning were the steek should start and been able to make a few extra stitches in width there. Now I marked the middle and sewed two rows, in separate stitch lines on either side, took a deep breath and cut into the marked line. No problems at all, had been able to keep on cutting forever! Then it was time to join the sleeve. A little time-consuming and awkward, because the pattern - that I actually followed to the letter – said to knit a few extra rows after the actual sleeve that would be on the back, over the folded part. The idea is good, it does look nice, but I think it's awkward! It is in that way three layers of fabrics, the sleeve part and the two folded from the body that is knitted with two threads and therefore extra thick. I’m not that fond of how it turns out in that way. I hope that the design is cool enough to compensate for the awkward clumsiness of it!

But yeah, I've fixed a sleeve now!






Och tusen tack snälla söta Sussry för den fina awarden jag fått! Ska då nämna tre egenskaper jag har. Ja, vad ska jag välja, en hel del har man väl på gott och ont. Optimistisk är väl en av dem, otålig en annan – så till vida att jag vill att allt ska hända nu, inte sen om en stund eller en annan dag. Och den tredje? Hm, den första är positiv, den andra är väl lite mittemellan så den tredje får väl vara en negativ en. Då erkänner jag att jag är sanslöst slarvig och till råga på eländet har jag inte ens ont av det!

Så ska då den här awarden lämnas vidare, men se det kan jag inte. Den har ju vandrat runt ett slag nu så förmodligen har de flesta redan fått den, men alla fantastiska bloggar jag läser är värda den!


And thank you sweet Sussry for the nice award from I got! Should the state three characteristics I have. Well, what should I choose, a lot has been well for better or worse. Optimistic is probably one of them, impatient one another - in the sense that I want everything to happen now, not then in a moment or another day. And the third? Hm, the first is positive, the other is well a bit in between as the third may well be a negative one. Then, I acknowledge that I am incredibly sloppy and on top of misery, I have not even hurt it!

So when will this be passed this award, but see it, I can not. They’ve wandered around for a while now and probably most have already received it, but all the great blogs I read are worth it!

Nu är det klippt! / Now it's cut!

Nu äntligen har jag tagit det stora steget och klippt i en stickning! Det satt hårt åt innan jag vågade, men nu är det gjort. Men en sak har jag lärt mej, borde nog inte ha använt overlocksömmen utan bara vanlig raksöm. Har en känsla av att det blev onödigt tjockt på det här sättet, det hade nog varit precis lika säkrat med två raksömmar. Men man lär så länge man lever och nu vet jag det till nästa gång.

Now at last I have taken the big step and cut in knitting! It was hard to take the final step, but now it's done. But one thing I have learned it that it probably had been better to use just straight stitch and not the ones for elastic fabrics. Have a feeling that it was unnecessarily thick in this way, it had probably been just as secure with two straight seams. But you learn as long as you live, and now I know it for next time.

Jag har också stickat en liten solhatt till Poppys gröna klänning, men den ser ganska O-hattig ut. Ska ta och göra en annan istället, i hättmodell.

Nu har jag också plockat fram mönster och garner till tigertröjan jag tänkt göra till Alex. Det ska bli väldigt spännande att se vad det kan tänkas bli av den, verkar inte helt lätt och absolut inte snabbgjord.


I also have made a little hat for Poppys to match her green dress, but it looks pretty un-capish. I will do another one instead, in a bonnet model.

Now I have also picked up the pattern and the yarns for the tiger sweater I plan to make for Alex. It will be very exciting to see what might become of it, it don’t looks to be easy and certainly not fast to make.


SORRY, JUST IN SWEDISH:


I fredags kväll var Jan och jag tillsammans med min arbetskamrat och hennes man (= vår gemensamma chef) ute för att äta en god bit mat. Vi är alla lika roade av god mat gärna med lite extra knorr på och väljer gärna restaurang med omsorg. Här i vår lilla stad finns inte alltför många att välja på, så vi beslöt att ge oss iväg till Vargön någon mil härifrån som har en mycket välrenommerad restaurang – hade i alla fall förr. Nu är det en ny ägare sen ett slag tillbaka och ingen av oss hade varit där sen skiftet. Vi var väldigt förväntansfulla, hade kikat på menyn på deras hemsida och det lät läckert.

Så kom vi dit uppsträckta och förväntansfulla, blev placerade vid vårt bord och kyparen kom med matsedeln. Redan i det skedet verkade det lite märkligt, han kom med två stycken och meddelade att vi nog allt kunde dela på dem. Visst, visst, inga problem. Sen vände han för att gå, så vi fick kalla tillbaka honom för att få något att dricka medan vi studerade menys. Lite märkligt, det är väl i alla fall något man förväntar sej att kyparen frågar om utan påstötning?
– Jo visst kan ni få nåt att dricka, vad?
– Vad finns att tillgå i form av vitt vin, t ex?
– Det finns en Viognier från Sydafrika.
– Men visst, det kan väl vara trevligt att smutta på, de brukar inte vara tråkiga.

Väntan, vi studerar menyn och hinner bestämma oss innan kyparen åter dyker upp:

– Viogneren är slut, vill ni ha nåt annat?
– Vad finns det då?
– Penfolds.
– Vilken av alla deras, vilken druva, t ex?
Vet inte.
– Penfolds brukar ju vara ett skapligt säkert kort, vi tar det. Men vi kanske kan få in en vinlista för kommande beställning?
– Jovisst kan ni få det?!

Så beställde vi vad vi kommit fram till att vi ville ha att äta. Till förrätt ville tre av oss ha ostron, det lät väldigt läckert, och en ville ha lax. Till varmrätt valde vi alla fyra oxfiléer – mer år rare än medium.

Så fick vi vinet, en helt ok vardags Chardonnay/semillon, inget att skriva om men heller absolut inget att klaga på. Och till slut kom då förrätten. Laxen såg väldigt laxig ut, inget som helst konstigt, men ostronen? Visst, som tillbehör hade det angivits bl a rödlök i någon form, och det som dominerade tallrikarna var remsor av något som vid första ögonkast skulle kunna ha varit någon form av friterad rödlök, men väldigt mycket för att vara ett tillbehör. Och var i hela världen var ostronet? Under rödlökshögen? Vi kratsade runt bland högarna utan att hitta något. Och vid avsmakning framkom det med all tydlighet att det var någon form av hårt kött, kanske torkat innan det stekts eller nåt sånt. Vid det laget var kyparen försvunnen, som uppslukad av jorden. Så småningom lyckades vi hitta honom och få honom till bordet för att beskåda vad vi fått.

– Oj, då har de gjort fel i köket! Det där är ju oxsvans. Vill ni ha en ny förrätt?
– Är varmrätten på gång? Då kanske den blir överstekt om den ska vänta, så vi struntar i det. Vi vill ju absolut inte ha köttet för välstekt.
– Nä, då kan ni ju sitta och knapra på det här så länge!

En stund senare fick vi så in varmrätten, och det var så well done man kunde önska sej, om man varit lagd åt det hållet. Men det var inte någon av oss, vi ville ha köttet rött på gränsen till blodigt! Så var frågan om vi skulle skicka tillbaka alltihop och börja om från början. Vi hade trots allt suttit där ganska länge och var hungriga. Vi beslöt oss för att äta det som det var. Till biffen serverades en potatiskaka, och inte ens den hade de lyckats med. Något så översaltat har jag inte ätit på mycket länge.

Det var en synnerligen intressant upplevelse! Men i stället för att sitta kvar med en kopp kaffe och en cognac eller liknade som vi normalt skulle ha gjort, så lämnade vi stället snarast möjligt och åkte hem till oss och hade en mycket improviserad men synnerligen trevlig avslutning på kvällen.

Nervös / Nervous

Nu är jag nervös! Ska precis till att klippa upp steeken i Alex biltröja, men vågar inte riktigt än. Måste helt enkelt samla lite mer mod, det verkar både svårt och kusligt. I morgon ska jag göra det – tror jag.

Now I'm nervous! Should just cut the steek at Alex car sweater, but I don’t dare quite yet. I just have to collect some more courage, it seems both difficult and scary. Tomorrow I'll do it - I think.






Men nu har jag i alla fall avslutat Dockan Poppy. Det var en kul liten figur att göra, det gick som en dans, ända tills det var dags för håret. Jag har alltid haft lite problem med frisyrer och annan hårvård, men det här var värre än förväntat. Enligt beskrivningen skulle garnet snurras tätt och tjockt runt en pappskiva och sedan sys ihop tvärs över, klippas upp mittför sömmen och till slut lätt som en plätt sys fast på huvudet. Jag gjorde som det sagts och det såg helt enkelt för djävligt ut. Det var vara att sprätta bort och kasta. Den idén var inget för mej, så då fick jag sätta mej och tänka till. Jomen visst, fyra trådar sockgarn trädde jag igenom mittmaskan på huvudet och lät helt simpelt hänga i lika långa tampar utan att fästa på något sätt. Så gjorde jag sen maska för maska över hela skulten ända ner till nacken, och samlade sen ihop var sida i en toft och knöt ett litet band runt. Sen till slut sydde jag ett antal styng där i närheten, och hela härligheten sitter som berget. Lite glest blev det dock på sina håll uppe på huvudet, så där tog jag helt enkelt och fyllde i med långa stygn i hårets riktning. Är faktiskt riktigt nöjd med resultatet, om jag får säga det själv.

But I have at least completed the doll Poppy. It was a fun little character to do, it went on like a dance until it was time for the hair. I have always had problems with the hair and hair style, but this was worse than expected. As described in the pattern, I should spin the yarn tight and thick around a sheet of cardboard and then sew across iy, cut up the opposite side and finally fasten it with stitches on the head. I did what it said and it looked simply awful. It was just to cut up and throw away. That idea was not for me, so I had to sit down and think. The result was four threads of sock yarns that I brought through throw the middle stitch on the head and let it just hang from there. Then I continued stitch by stitch around the head right down to the neck, and then gathered up each side and tied a small ribbon around. Then finally, I sewed a number of sting nearby, and there it was, steady as a rock. However it was a bit thin in some places on top of my head, so I just quick and easily filled in with long stitches of the yarn in the hair direction. I’m actually quite satisfied with the outcome, if I may say so myself.






Ett par små byxor har jag dessutom stickat till den lilla klänningen som jag knåpade ihop häromdagen. Fotot jag visade var inget vidare, så jag har försökt ta en bättre bild, men det är tyvärr bara frågan om grader i helvetet. Jag gjorde den efter eget huvud och tänkte faktiskt skriva ner det, men kom av mej nånstans på vägen. Får se om jag lyckas rekapitulera det så pass att jag kan göra en liknande till. Själva spetsmönstret kan ju varieras om bara modellen fungerar. Vad gäller byxorna började jag tvivla på storleken när de väl var färdiga, de är nästan lika stora som själva klänningen. Ska nog göra ett par mindre. Men det är lite lurigt, en aldrig så liten rumpa blir ganska omfångsrik i en blöja, så det kanske behövs en väl tilltagen byxa. Men innan dess ska jag göra en liten solhatt, tycker den ser så rar ut, men nu har jag hållit på i tre kvällar med uppläggningen och är ändå bara halvvägs. Det ska vara en picot kant och den är dryg! Ganska tråkig dessutom, så det blir inte så många maskor varje gång.




I have also made a pair of trousers to complete the little dress I made the other day. The photo I showed was not good, so I have tried to take a better picture, but unfortunately this is only a matter of degrees in hell. I made up the dress as I knitted it and intended to write it down, but lost the concentration somewhere on the way. But I'll see if I can manage to recapitulate it. The lace pattern can of course be varied if just the model fits. And as for the trousers, I began to doubt about the size when they were finished, they are almost as large as the dress. May be I'll make another pair, a bit smaller, later on. But it is a bit tricky, an ever so small butt is quite bulky in a diaper, so it might need these generous trousers. But before that, I'll make a sun hat, I think it looks so sweet. But now I have been going on for three nights with the casting on and is still only halfway. There will be a picot edge and it is just so slow! Pretty boring as well, so it is not so many stitches done each time.



XXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXX

Mer Buzzador! Inte nog med att jag har fått förmånen att prova och buzza för Dove Invisible, jag har dessutom l'Oreal Youth Code att testa och buzza för.

Det är en ansiktskrämsserie som innehåller en dagkräm, en kräm för rynkor kring ögonen och ytteligare en antirynkkräm. Ögon- och antirynkkrämen har jag överlåtit till mina vänninor L och E att prova, eftersom jag själv tyvärr :-) inte har så mycket rynkor att fightas med, men dagkrämen har jag med stor förtjusning frossat i. Nåt så tjockt och skönt och behagligt är det längesen jag provade på! Man riktigt känner hur mjuk och len huden blir. De andra två krämerna har också gjort stor succé hos användarna, så det är nog inte helt fel som reklamen säger, det är nåt visst med det här!