Mycket smått / A lot of small things

Poppans vita, fina spets- och pärlkofta Kayla är färdig nu, och ska snart skickas iväg. Det är en teststickning, och lite synpunkter på konstruktionen hade jag, men älskar resultatet! Hoppas nu att våran prinsessa också kommer att gilla den. Ja, eller rättare sagt våran prinsessas föräldrar. Poppy själv bryr sej inte särskilt mycket än.

Poppy’s white lace and bead cardigan Kayla is finished now, and will soon be sent away. It's a test knit, and I had some comments on the design, but love the result! I hope now that our princess also will like it. Well, may be rather our princess’s parents. Poppy herself does not care that much yet.





Dessutom har jag gjort klart Kite Jacket till lilla Baby Ru. Sydde i knapparna och tvättade upp den nu i kväll, så på den här bilden är den alldeles genomblöt men visar skapligt nog – jämfört med alla andra bilder jag tar! – hur den tar sej ut. Den var himla kul i början, men eftersom den består av fyra separate men identiska bitar blev det lite tradigt att börja om den tredje och fjärde gången. Men väl igångsatt gick det ju snabbt.


I have also finished Kite Jacket to Little Baby Roo. I sewed on the buttons and washed it up tonight, so at this picture it’s just soaking wet but shows tolerable enough - compared with all other photos I take! - how it turned out. It was really fun at first, but as it consists of four separate but identical pieces, it became a bit boring to start all over again for the third and fourth time. But once started, it was quickly done.





Ytterligare en balaklava har också blivit gjord, även den fotograferad i blött tillstånd. När jag började på den tänkte jag mej den till Poppy men nu är jag lite osäker. Får kanske tänka om och ge denna till Tristan som är lite större. Hade tänkt göra en till honom efteråt men nu ser denna ut att eventuellt vara mer i Tristanstorlek än i Poppydito. Får se när den torkat. Det spelar ju absolut ingen roll, båda skulle få varsin av det sista jak- och bambugarnet jag fått från Kina.

Another balaclava has also been made, too, even that is photographed wet. When I started with it, I thought it should be for Poppy, but now I'm a bit unsure. May perhaps think again and give it to Tristan, which is a bit larger. I intended to do one for him afterwards, but now it appears to possibly be more of Tristan size than in Poppy Ditto. We'll see when it dried. It does not matter of course, both of them will get one of the last yak and bamboo yarn I got from China.



Efter denna avslutarrush hade jag bara ponchon – den stora och klumpiga – till Poppy och tigertröjan till Alex på gång. Ja, bortsett från ett par projekt som nog får anses ha glidit över till kategorin UFO. Detta kom jag på strax innan jag skulle gå och lägga mej i går, och fick en ryslig fart, rena panikaktiviteten satte in. Behövde nämligen ett litet och okomplicerat att ha med mej på äventyr idag. Kunde ha slitit till mej ett nysta sockgarn och satt igång med en socka till nån, så där rakt av, sockar finns alltid efterfrågan på.

After this finishing rush I had just the poncho - the big and clumsy - for Poppy and tiger sweater for Alex left. Yes, apart from a couple of projects that probably may be considered to have slipped over into the category of UFOs. This I found out just before I would go to bed yesterday, and got a terrible speed, more or less pure panic. I needed a small and simple knitting to bring with me on an adventure today. First I thought of just take a ball of sock yarn and start with a sock to someone, socks are always in demand.





Men så hade jag liggande ett nysta Schoppel Wolle som jag tänkt göra en slät babykofta i, utan några krusiduller för att låta färgerna komma fram ordentligt. Det nystat rotade jag fram och la ner i handväskan tillsammans med en sticka. Sen kunde jag gå och lägga mej i lugn förvissning att ha något hanterbart i händerna. Jag har nämligen varit på Sahlgrenska i Göteborg i dag för nån variant av magnetröntgen – inget kul att ligga blick still i evigheter utan att få sticka, men nu är det gjort! – och inte går det att ge sej iväg på en nästan timslång tågresa utan en stickning? Och sen tillkommer ju tiden i väntrummet. I ärlighetens namn trodde jag att jag skulle hinna mer, men det är ett ganska drygt garn att sticka i. Det är så väldigt löst spunnet så stickan ger sej in i garnet istället för att hålla sej på utsidan, titt som tätt. Ett irritationsmoment, men det verkar bli underbart mjukt och härligt, och färgerna är bara så ljuvliga.


But I had a ball of Schoppel Wolle which I had planed to make a smooth baby cardigan of, without any patterns, to let the colours come up properly. I found it and put it in my handbag with a needle. Then I could go to bed, knowing that I should have something manageable in my hands. I have been at a hospital in Gothenburg today for some variant of X-ray - no fun to down without move at all for over an hour without as much as a yard of yarn in my hands, but now it's done! But I could knit on the train, almost an hour in each direction and in the waiting room. Honestly I thought I should have been able to get longer at it, but it's a bit hard to work with. It is so very loosely spun so the needle very often goes into it instead of staying on the right side of the stitch. An annoyance, but it seems to be wonderfully soft and lovely, and the colours are just so lovely.


Och det här med magnetröntgen kanske kräver nån form av förklaring. Jag har fått konstaterat att jag har cancer, men i vilken omfattning är inte helt klarlagt ännu. Det verkar synnerligen modest och är absolut ingenting att jaga upp sej för, men det blir kanske något nämnt här framöver om det som idag medför något stickrelaterat. Däremot känner jag inte för att gå in på en massa oväsentliga detaljer.


And about the x-ray. Suppose it may require some sort of explanation. I have been aware of that I have cancer, but don’t know much more about it so far. It seems very modest and I don’t worry that much about it, but it might be something said about it here now and then, if it is connected to anything knitting-related. However, I am not going to write about a lot of unimportant details.

Inget nytt / Nothing new

Det har inte hänt så rysligt mycket på stickfronten den sista tiden. Inget nytt under solen – inte så mycket i alla fall – mesta tiden har ägnats åt Tristans byxor som nu är klara och färdiga att skickas iväg.

It has not happened that much in my knitting life recently. Nothing new under the sun - not much, anyway - most of my time has been devoted to Tristan pants that now are finished and ready for dispatch.





Ytterligare en balaklava har blivit gjord, men jag tror inte på den. Ska göra ytterligare ett försök, med lite mer öppet för ansiktet. Den här verkar rent bedrövligt heltäckande. Men iväg ska både denna och den tidigare, jag kan ju inte sitta här och tro en massa. Det kanske är tvärtom, att det är alldeles lagom öppning för ansiktet med att själva mössan är på tok för stor? Eller kanske alldeles för stor – eller liten – runt halsen, eller … ja, det kan ju faktiskt vara precis hur som helst. Men ett försök till ska jag göra, kanske rentav två eller tre, och förhoppningsvis får jag till det till slut. För jag tror på idén, och den här sista har jag gjort i Novita Wool som blir så mjukt och härligt. Det tycker i alla fall jag, hur det sen känns att ha det runt ansiktet en längre stund vet jag ju inte.

Another Balaclava has also been made, but I don’t really believe in it. I will make another one soon, a bit more open at the face. This seems too covering. But both this and the earlier one have to be tried on, I can’t just sit here and believe a lot. Perhaps it is the opposite way, that there's just enough opening for the face but the hat part is far too big? Or maybe they are too big - or small - around the neck, or ... well, it can be whatever. But I will give it one more try, maybe even two or three, and hopefully I will get it right eventually. I do believe in the idea, and I have done this green one in Novita Wool and it is so soft and lovely. I think so in all cases, but what it feels like to have it around the face for a long time is another thing.





En liten men dock hög av vantar har jag fått till också. Har tänkt att jag ska vara väl förberedd inför den kommande vintern, i fjol var det rent för bedrövligt, glömde mer eller mindre helt bort den delen. Skandal, helt enkelt. Ska försöka få till lite olika storlekar och fasoner, som förhoppningsvis ska täcka behovet för mina nära och kära. Idéer saknas inte …

Och så dyker det upp en tävling på Sticka Mera om just vantdesign! Att inte min stackars hjärna gick i spinn! Ända sen förra vintern har jag nämligen haft en idé om ett par alldeles extra tjocka och varma vantar i dubbelstickning - som ett par strumpor jag teststickade, fula men gosiga! - och nu kanske detta är precis vad jag behöver för att komma till skott och göra ett försök. Ja, det är med betoning på försök, jag är inte alls säker på att det kommer att fungera, och ännu mindre säker på att jag kan få ihop ett skrivet mönster när det gäller en teknik som jag i bästa fall kan kallas nybörjare på. Men vad vore livet utan utmaningar?


I have also started to build up a pile of mittens. It’s still very small, but anyhow … I have decided to be well prepared for the coming winter, last year that part was more or less completely forgotten until it was too late. Simply scandal. I'll try to get some different sizes and kinds, which hopefully will cover the needs for my loved ones. Ideas are not lacking ...

And then it popped up a mitten design contest at Sticka Mera! Guess if my poor brain went in a spin! Ever since last winter I have had an idea for a couple of really thick and warm mittens in double knitting - just like a pair of socks I test knitted, ugly but cosy! - and now maybe this is exactly what I need to really give it a try. Yes, it's with an emphasis on trial, I am not at all sure that it will work out, and even less sure that I can write it down in a pattern, with a technique that I at best can be called a beginner in. But what would life be without challenges?

En Mycket Speciell Tröja / A Very Special Sweater

Detta är en Mycket Speciell Tröja, en Ovanligt Fin Tröja dessutom. Inte vilken strunttröja som helst med andra ord, utan en som våran Poppy kan roa sej med under påtvingade, evighetslånga och urtråkiga bilresor.

This is a Very Special Sweater, an Unusually Fine Sweater as well. Not a common simple sweater but one that our Poppy can entertain herself with during forced, forever lasting and boring to death car trips.





Jag har förresten gjort en ny balaklava till Tristan också, en som går lite längre ner över bröst och rygg. Ska bli spännande att höra hur den fungerar.

I have also finished another Balaclava for Tristan. This one goes down a bit over the chest and back. It will be interesting to hear how that will work out.

Lätt irriterad / A bit irritated

Nu är det en väldigt blandad kompott bland stickningarna. Mycket som är nästan färdigt och en del som segar med i betydligt beskedligare takt.

Now it's really a very mixed pile of projects in the knitting basket. Much of it is almost finished, when other takes quite a bit longer to do.





Nästan klar är jag med Girl’s Flower Dress. Den kan nog, kanske, bli bra men det är i så fall inte tack vare utan trots mönstret. Många olika typer och kvalitéer på mönster har jag hunnit uppleva, men detta är nog ett av de absolut rörigaste och mest svårlästa jag kan påminna mej att jag stött på. ”Tagit det men ej förstått” har liksom varit huvudupplevelsen. Sen har jag trots allt begripit tillräckligt mycket för att få ihop en skapelse som förhoppningsvis ska uppskattas av våran Poppy. Tror det blir tillräckligt med garn över för att det ska räcka till ett par sockar också.

I am almost done with Girl's Flower Dress. It might be good when it’s finished but if so it will be despite, not because of the pattern. I have read and followed many different types and qualities of patterns, but this is probably one of the most chaotic and most difficult to read I can remember I ever have seen. “Read it but did not understand" has been the main experience. But I have after all got enough of the idea to get a creation that hopefully will be appreciated of our Poppy. And I think there will be enough yarn left to make a pair of socks, too.





Poppy ska också få en kofta, Sophia, som inte är så långt kommen men är snabbstickad så det ska väl inte dröja alltför länge tills den är klar.

Ja, och så har jag beställt garn från Vincentgarn, Rowans All Season Cotton, som också ska bli en klänning till Poppan. En teststickning som redan ligger bland mönstren på Ravelry.

Poppy will also get a cardigan, Sophia. I haven’t done that much on it, but it is quick knitted so it should not take too long until it is finished.

Yes, and so I have ordered yarn from Vincent Yarn, Rowan All Season Cotton, that also will be a dress for our Poppy. It’s a test knit but the pattern is already published at Ravelry.





Och hör och häpna, min River Tweed kofta är klar! Men den ska tvättas och blockas innan jag ens försöker ta en ny bild på den. Den är snygg, säkert oerhört varm och skön en kylig vinterdag, men så smal!!! Ändå tog jag i rejält när jag valde storlek, jag har liksom inte krympt det sista. Efter det jag slutade röka förra hösten har jag gått upp 7-8 kg, och allihop har placerat sej där midjan ska vara. Inte kul, men kan tyvärr inte skylla på någon annan än mej själv för att det inte är åtgärdat än. Får ta ett rejält tag med det nu i höst. Men för att återgå till koftan, den är stickad i resår hela den, 2 räta 2 aviga, och det drar ju ihop sej nåt så kopiöst. Mitt enda hopp står till att den går att blocka ut. Får väl lägga den till handlingarna annars och invänta smalare tider. Kanske rent av kan fungera som sporre att ta itu med det.

And believe it or not, my River Tweed Cardigan is finished! But it has to be washed and blockade before I even will try to take a new picture of it. It is stylish, incredibly warm and comfortable for a chilly winter day, but so narrow! Yet I added an extra size when I choose it, I have not shrunk the last year! After I stopped smoking last autumn, I have gone up 7-8 kg, and every single kilo is where the waist should be. Not fun, but unfortunately I can not blame anyone but myself, that it not is resolved yet. I just have to do something radical about it this autumn. But to return to the cardigan, it is all knitted in two knit two purl rib, and it don’t makes it particular flattering around the waist. My only hope is that it is possible to block it out a bit. Otherwise it has to wait for better – thinner! - days. Maybe it even can be the carrot I need to really do something about it.




Närmre än så här får mössan (med stjärnorna) inte komma! / The hat (the thing with the stars) mustn't be closer than this!





En provlapp ligger just nu i tvättmaskinen för att kunna utröna hur mycket Drops Paris krymper. Har en känsla av att det gör det, men hur mycket? Det ska vi start få besked om. Sen ska jag sätta igång med en Balaklava till Tristan. Vår söte, rare, goe Trissy som är så erbarmerligt envis, det går inte att få honom att behålla en mössa på huvudet. Det har varit illa nog när solen har gassat i sommar, men till vintern när frosten börjar nypa, eller i alla fall kylan kommer krypande som den kanske snarare gör i London, måste han helt enkelt ha nåt på huvudet. Det finns ju några olika alternativ: Superlim, nubb eller Balaklava. Tror faktiskt mest på den sista idén, och ska nu börja med en för att prova fram bästa storlek och passform. Har alltså tänkt göra den i bomull för det kan ju faktiskt behövas en redan när sommaren övergår i lite höstkyla med det fortfarande är för varmt för ylle runt hela huvudet. Kanske rent av våran Alex vill ha en också, men det är inte lika nödvändigt. Han vår redige stora hjälte behåller ju mössor på även om de är avtagbara, och jag har alldeles nyss avslutat en tjock och varm och go till honom som jag tyvärr inte kan visa bild på eftersom det är en teststickning. Men garnet har jag köpt hos Garnkorgen och det är så otroligt mjukt och härligt, så det ska inhandlas mer av den varan för kommande mössprojekt.



A swatch is currently in the washing machine to find out how much Drops Paris shrinks. I have a feeling that it does, but how much? Soon I will find out. Then I will start with a Balaclava to Tristan. Our dear, lovely, adorable Trissy which is so terrible stubborn, you can not in any way make him to keep a hat on his head. It was bad enough when the sun blazes in the summer, but when the winter comes and the frost starts to pinch - or at least chilly winds and rain is coming that will be more likely in London - he simply must have something on his head. There are a few options: super glue, tacks or Balaclava style. Actually I believe most of the last idea, and will now start with a sample to find out the best size and fit. I have therefore planned to do it in cotton because it could be useful when the summer turns over to autumn and it begin to be a bit chilly but still is too warm for wool around the head. Maybe even our Alex would like to have one, too, but it is not as necessary. He is our big hero that keeps the hats on even if they are removable, and I have just finished a thick and warm and cosy one for him as I unfortunately can’t show right now because it has been a test knitting. But the yarn I used for it is so incredibly soft and lovely, so I just have to buy more of it for upcoming hat projects. It’s Mistral from Atelier Zitron.