Inget nytt / Nothing new

Det har inte hänt så rysligt mycket på stickfronten den sista tiden. Inget nytt under solen – inte så mycket i alla fall – mesta tiden har ägnats åt Tristans byxor som nu är klara och färdiga att skickas iväg.

It has not happened that much in my knitting life recently. Nothing new under the sun - not much, anyway - most of my time has been devoted to Tristan pants that now are finished and ready for dispatch.





Ytterligare en balaklava har blivit gjord, men jag tror inte på den. Ska göra ytterligare ett försök, med lite mer öppet för ansiktet. Den här verkar rent bedrövligt heltäckande. Men iväg ska både denna och den tidigare, jag kan ju inte sitta här och tro en massa. Det kanske är tvärtom, att det är alldeles lagom öppning för ansiktet med att själva mössan är på tok för stor? Eller kanske alldeles för stor – eller liten – runt halsen, eller … ja, det kan ju faktiskt vara precis hur som helst. Men ett försök till ska jag göra, kanske rentav två eller tre, och förhoppningsvis får jag till det till slut. För jag tror på idén, och den här sista har jag gjort i Novita Wool som blir så mjukt och härligt. Det tycker i alla fall jag, hur det sen känns att ha det runt ansiktet en längre stund vet jag ju inte.

Another Balaclava has also been made, but I don’t really believe in it. I will make another one soon, a bit more open at the face. This seems too covering. But both this and the earlier one have to be tried on, I can’t just sit here and believe a lot. Perhaps it is the opposite way, that there's just enough opening for the face but the hat part is far too big? Or maybe they are too big - or small - around the neck, or ... well, it can be whatever. But I will give it one more try, maybe even two or three, and hopefully I will get it right eventually. I do believe in the idea, and I have done this green one in Novita Wool and it is so soft and lovely. I think so in all cases, but what it feels like to have it around the face for a long time is another thing.





En liten men dock hög av vantar har jag fått till också. Har tänkt att jag ska vara väl förberedd inför den kommande vintern, i fjol var det rent för bedrövligt, glömde mer eller mindre helt bort den delen. Skandal, helt enkelt. Ska försöka få till lite olika storlekar och fasoner, som förhoppningsvis ska täcka behovet för mina nära och kära. Idéer saknas inte …

Och så dyker det upp en tävling på Sticka Mera om just vantdesign! Att inte min stackars hjärna gick i spinn! Ända sen förra vintern har jag nämligen haft en idé om ett par alldeles extra tjocka och varma vantar i dubbelstickning - som ett par strumpor jag teststickade, fula men gosiga! - och nu kanske detta är precis vad jag behöver för att komma till skott och göra ett försök. Ja, det är med betoning på försök, jag är inte alls säker på att det kommer att fungera, och ännu mindre säker på att jag kan få ihop ett skrivet mönster när det gäller en teknik som jag i bästa fall kan kallas nybörjare på. Men vad vore livet utan utmaningar?


I have also started to build up a pile of mittens. It’s still very small, but anyhow … I have decided to be well prepared for the coming winter, last year that part was more or less completely forgotten until it was too late. Simply scandal. I'll try to get some different sizes and kinds, which hopefully will cover the needs for my loved ones. Ideas are not lacking ...

And then it popped up a mitten design contest at Sticka Mera! Guess if my poor brain went in a spin! Ever since last winter I have had an idea for a couple of really thick and warm mittens in double knitting - just like a pair of socks I test knitted, ugly but cosy! - and now maybe this is exactly what I need to really give it a try. Yes, it's with an emphasis on trial, I am not at all sure that it will work out, and even less sure that I can write it down in a pattern, with a technique that I at best can be called a beginner in. But what would life be without challenges?