Bryt ihop och kom igen / Collapse and up again

Nu har jag brutit ihop färdigt och börjat komma igen. Eller i klartext har jag vågat återvända till min sommartopp Dixie Lace Sweater, som jag med avsky har tittat på sen mitt fatala koftmisslyckande. Den verkar fruktansvärt stor, men jag vet inte om det är jag som fortfarande inte inser hur bred jag blivit (och därmed tycker den ser för stor ut, fast den kommer att sitta som ett korvskinn) eller också tror jag att jag är mycket bredare än jag i verkligheten är (och altså har valt alldeles för stor storlek). Ska bli spännande att utröna så småningom. Men jag vägrar sätta den på extra sticka för att prova, det blir som det blir ”bättre lyss till den sträng som brast, än aldrig spänna en båge! Vem sjutton var det som fick ihop det pekoralet från början? Hur som helst känns det som jag lysst till en förskräcklig massa brustna strängar, men jag vill gärna inbilla mej att det inte är helt ogjort. Förhoppningsvis lär jag mej nåt på det, om inte annat att jag inte är så himla bra på det här som jag i vissa oövervakade ögonblick inbillar mej.

Now I have collapsed enough and started to get back on track again. Or in other words, I have dared to be back to my summer top Dixie Lace Sweater, which I have avoided since my fatal cardigan adventure. It seems awfully big, but I do not know if I still don’t realize how broad I have become (= I have choose the correct size but it looks awfully big) or if I think I’m much broader than I am in reality (= I choose wrong size and it is really too big). It will be exciting to find out, eventually. But I refuse to put in an extra needle to try it on now, sooner or later I will find it out. "Better listening to the string which broke, than never tighten a bow”! Who said that from the beginning? Anyway, it feels like I have been listening to an awful lot of broken strings, but I would like to think that it is not completely wasted time. Hopefully I learn something from it, at least that I'm not so damn good at that I in some moments imagining.





Men innan jag återupptog kampen med/mot mina mått gjorde jag färdigt en klänning till Poppy, en teststickning som gick väldigt snabbt och var väldigt kul att göra. Men med tanke på det tjocka garn som ska användas tar den sej nog bättre som vinter- än sommarklänning.

But before I resumed the struggle with / against my measurements, I finished a dress for Poppy, a test knit which went very fast and was really fun to do. But with the heavy yarn that it asks for, it will probably be better as a winter- than a summer dress.





Och apropå vinter, en liten fuskpolo stack jag emellan med också. Ska försöka få ihop en rejäl hög av vinterattiraljer av olika slag och i olika storlekar, helt till och med innan snön börjar falla.

Men det är långt innan dess! I dag är första dagen på vår sensommarsemester, och i morgon ger vi oss ut på äventyr. Första anhalten blir Trosa, bara för att vi kände för att kolla upp den stan. Sen på onsdag fortsätter vi till Ulf, Helene och våran Poppy, där vi nog stannar i nästan en vecka. Men nästa tisdag måste vi senast åka hem, för på onsdag bär det iväg till London för resten av veckan. Det kan man kalla semester!!! Ja, kanske inte ur vilosynpunkt, men ur lyckosynpunkt!


And speaking about winter, a little neck warmer has been finished as well. I will try to get a pile of winter items done in several of kinds and sizes, hopefully completed before the snow starts to fall.

But it is long before that! Today is the first day of our late summer vacation, and tomorrow we will go away on new adventures. The first stop will be Trosa, just because we would like to see that town, we have never been there before. Then on Wednesday we will continue to Ulf, Helen and our Poppy, which we probably will stay with for almost a week. But next Tuesday we have to go home, at latest, because on Wednesday I will go to London for the rest of the week. That is what I call vacation! Well, maybe not for a relaxing but for happiness!