Dålig planering / Bad planning

Är nu hemma på en kort mellanlandning mellan besöken hos favoritpersonerna i livet. Vi har tillbringat ett antal härliga dagar med våran Poppy och är nu bara hemma för att komplettera stickningarna och packa om, innan det bär vidare till London.

I’m now back home for a short stop between visits at our favourite people. We have spent some wonderful days with our Poppy and are now home to refresh the knitting stuff and re-pack, before leaving for London.




Inför resan till Poppy tyckte jag att jag packade så noga, och hade flera olika stickningar med i den nyinförskaffade bagen från Stickfrossa. Den är helt underbar och Poppy tyckte också den var kanonfin. Men nånstans gick det fel. Packningen var helt åt skogen, fattar inte vad som hände i planeringen.


Before the trip to Poppy, I thought I packed so well, and had multiple yarns and needles in the newly purchased bag from Stickfrossa It is awesome and Poppy also thought it was just wonderful. But somewhere it went wrong. It did not at all contain what I thought I put in there.




Som ett inledande projekt för de första biltimmarna hade jag den nästan färdiga toppen till mej själv, som snabbt och elegant avslutades utan några som helst konstigheter. Den hänger förresten nu på tork och är ännu inte provad. Jag är ärligt talat inte helt övertygad om att jag kan ha den, men än dröjer det några timmar innan jag behöver acceptera den bistra verkligheten.

As an initial project for the first hours in the car I had an almost finished top for myself, and it was quickly and elegantly finished without any oddities. It’s now hanging to dry and has not yet been tested on. I'm honestly not entirely convinced that I can use it, but it will take a few more hours before I need to accept the harsh reality.


Klänningen blev rätt snabbt klar när jag väl fick händerna på ett nytt nysta / The dress was quite fast done as soon as I got my hand on a new ball of yarn

Därefter tänkte jag fortsätta med en liten klänning till Poppy som i grunden är ett mönster på en hängslekjol som jag gjort om till klänning. Den gick inte jättefort, stickor 2,5 och massor med maskor på varje varv, men framåt gick det och efter ett par dar var första nystat slut. Ja, det är ju så det plägar vara, eller hur? Och den välplanerande stickerskan har självklart både ett och två extra nystan med sej, eller hur? Men ack, så icke i detta fall. Det var bara att packa ner och gå vidare till nästa projekt. Jag hade självklart garderat mej med mer, närmre bestämt garn till en ny balaklava. Massor med garn, räcker säkert till ett par stycken minst. Men stickorna då? Leta, leta, leta … Kablar fanns, tunnare stickor och sticktoppar fanns men inte den storleken som krävdes för detta garn. I varenda ficka och dinglande påse letade jag, men det fanns bara inte, trots att jag var så säker på att jag packat ner dem. Känner ni paniken som börjar sprida sej som en farsot genom kroppen? Inget garn till klänningen, inga stickor till garnet jag trots allt har och flera dar och dessutom 40 mils bilfärd kvar?

Then I intended to continue with a dress for Poppy which is basically a pattern of a skirt that I changed to a dress. It was not really fast done, 2.5 mm needles and lots of stitches in each row, but it went ahead and after a few days the first ball of yarn came to an end. Yes, that's how it is meant to be, isn’t it? And the well-structured knitter has of course both one and two extra balls with her, right? But alas, not in this case. It was just to put in into the bag and move on to the next project. I had naturally another project in mind, too, more exactly yarn for one more Balaklava. Lots of yarn, surely enough to make at least a couple of them. But the needles? Search, looking everywhere ... there were cables, thinner needles and tips but not the size required for this yarn. I was looking in each and every pocket and dangling bag, but there was just nothing of the kind, although I was so sure that I had packed them. Are you aware of the panic that was spreading like a plague through the body? No yarn for the dress, no needles for the yarn I had, and for days and 400 km in the car left?



Men jag var ju tack och lov inte helt strandsatt. Det blev en del garn över efter tröjan till mej själv och där hade jag ju stickor också. Så det fick det bli, men vad göra av detta? Jo, en tröja till Poppy ska det bli. Fast tillräckligt med garn var det inte där heller, det som fanns tog slut en halvtimme innan vi kom hem. En mycket dryg halvtimme, men det kunde ju ha varit värre, jag klarade mej ju tack och lov tämligen helskinnad ur det här äventyret. Grejen är bara att nu står jag med en tröja som saknar en ärm och oket och i garnaffären finns inte det färgbadet kvar. Men strunt samma, jag ska nog kunna villa bort övergången för det här ska nämligen bli en Ovanligt Fin Tröja, men en massa tofsar och band och knappar och andra härligheter att pilla på och då gör det nog inget om det lite omotiverat finns en rand som avviker nånstans i brösthöjd.

Och förresten, väl hemma packade jag upp garnet till balaklavan, som låg i en egen liten plastpåse, och då hittade jag sticktipparna väl gömda i det ena nystat!

I morgon bitti åker jag till våra favoritkillar i London, och gissa om jag har laddat upp med allt möjligt! Nu ska jag väl i alla fall inte bli utan nåt att ha i händerna, bara inte säkerhetskontrollen norpar allt för mej. Ska nämligen enbart ha handbagage med mej så rycker de ifrån mej stickorna där står jag utan tills jag kan komma iväg till någon lokal butik för att skaffa nytt. Håll tummarna för mej


But I was thankfully not completely stranded. It had been some yarn left after the sweater for myself and I had of course needles suitable for that. So I was rescued, but what to make of it? Well, it had to be a sweater for Poppy. And it lasted almost all the way home, it came to an end half an hour before we got home. A very hard half an hour, but it might have been so much worse, I'll manage thanks God to escape fairly unscathed from this adventure. The thing is just that now I stand with a sweater with one sleeve and the yoke undone and the yarn shop has not the colour lot left. But all the same, I'll find out something to get the changing of shade distracted in one way or another, because this will be an Extremely Nice Sweater, with a lot of tassels and ribbons and buttons and other delights to pills at so a ribbon or a boundary at breast height to distract will not do any harm.

And oh, when I unpacked the yarn for the Balaklava that I had in a plastic bag I found the needle tips, almost buried in one of the balls!


Tomorrow morning I will go to our favourite guys in London and guess if I have loaded up with a lot of yarns and needles and whatever you can think of! Now I’m sure that I not will be without anything of the kind, if thy not will take it away from me at the security control at the air port. I will just have hand luggage with me, so if they take the needles away from me I will be stranded until I can get to a local yarn store to buy new. Cross your fingers for me!

Bryt ihop och kom igen / Collapse and up again

Nu har jag brutit ihop färdigt och börjat komma igen. Eller i klartext har jag vågat återvända till min sommartopp Dixie Lace Sweater, som jag med avsky har tittat på sen mitt fatala koftmisslyckande. Den verkar fruktansvärt stor, men jag vet inte om det är jag som fortfarande inte inser hur bred jag blivit (och därmed tycker den ser för stor ut, fast den kommer att sitta som ett korvskinn) eller också tror jag att jag är mycket bredare än jag i verkligheten är (och altså har valt alldeles för stor storlek). Ska bli spännande att utröna så småningom. Men jag vägrar sätta den på extra sticka för att prova, det blir som det blir ”bättre lyss till den sträng som brast, än aldrig spänna en båge! Vem sjutton var det som fick ihop det pekoralet från början? Hur som helst känns det som jag lysst till en förskräcklig massa brustna strängar, men jag vill gärna inbilla mej att det inte är helt ogjort. Förhoppningsvis lär jag mej nåt på det, om inte annat att jag inte är så himla bra på det här som jag i vissa oövervakade ögonblick inbillar mej.

Now I have collapsed enough and started to get back on track again. Or in other words, I have dared to be back to my summer top Dixie Lace Sweater, which I have avoided since my fatal cardigan adventure. It seems awfully big, but I do not know if I still don’t realize how broad I have become (= I have choose the correct size but it looks awfully big) or if I think I’m much broader than I am in reality (= I choose wrong size and it is really too big). It will be exciting to find out, eventually. But I refuse to put in an extra needle to try it on now, sooner or later I will find it out. "Better listening to the string which broke, than never tighten a bow”! Who said that from the beginning? Anyway, it feels like I have been listening to an awful lot of broken strings, but I would like to think that it is not completely wasted time. Hopefully I learn something from it, at least that I'm not so damn good at that I in some moments imagining.





Men innan jag återupptog kampen med/mot mina mått gjorde jag färdigt en klänning till Poppy, en teststickning som gick väldigt snabbt och var väldigt kul att göra. Men med tanke på det tjocka garn som ska användas tar den sej nog bättre som vinter- än sommarklänning.

But before I resumed the struggle with / against my measurements, I finished a dress for Poppy, a test knit which went very fast and was really fun to do. But with the heavy yarn that it asks for, it will probably be better as a winter- than a summer dress.





Och apropå vinter, en liten fuskpolo stack jag emellan med också. Ska försöka få ihop en rejäl hög av vinterattiraljer av olika slag och i olika storlekar, helt till och med innan snön börjar falla.

Men det är långt innan dess! I dag är första dagen på vår sensommarsemester, och i morgon ger vi oss ut på äventyr. Första anhalten blir Trosa, bara för att vi kände för att kolla upp den stan. Sen på onsdag fortsätter vi till Ulf, Helene och våran Poppy, där vi nog stannar i nästan en vecka. Men nästa tisdag måste vi senast åka hem, för på onsdag bär det iväg till London för resten av veckan. Det kan man kalla semester!!! Ja, kanske inte ur vilosynpunkt, men ur lyckosynpunkt!


And speaking about winter, a little neck warmer has been finished as well. I will try to get a pile of winter items done in several of kinds and sizes, hopefully completed before the snow starts to fall.

But it is long before that! Today is the first day of our late summer vacation, and tomorrow we will go away on new adventures. The first stop will be Trosa, just because we would like to see that town, we have never been there before. Then on Wednesday we will continue to Ulf, Helen and our Poppy, which we probably will stay with for almost a week. But next Tuesday we have to go home, at latest, because on Wednesday I will go to London for the rest of the week. That is what I call vacation! Well, maybe not for a relaxing but for happiness!