Åter i vardagen / Back in every day life

Är nu tillbaka i hemmets lugna vrå efter några tämligen intensiva men helt fantastiska dagar hos Poppy och Eddie. Vi har hunnit med mycket, mest lekt och ätit jordgubbar men även varit på Ikea! Ja, för de flesta verkar väl inte det vara något, men nu är jag inte riktigt som de flesta när det gäller Ikea. (De som känner mej noga vet!) Det var faktiskt andra gången jag var på ett sånt ställe, första gången är väl ca 15 år sen, tror jag. Största delen av tiden tillbringade vi på barnavdelningen där det fanns en lekhörna. Mycket lekt blev det, sen gick Poppy och jag iväg för att provsitta varenda stol i barnstorlek som stod att finna! Och jag menar verkligen varenda en! Och med på denna expedition hade vi en kulram som skulle provräknas med på varje bord. Däremot fick jag tyvärr inte med mej kameran, så detta äventyr finns inte dokumenterat.

I’m now back home after some fairly intense but fantastic days with Poppy and Eddie. We have done a lot, mostly playing around and eating strawberries, but also paid a visit to IKEA! Well, for most people it wouldn’t be anything to even mention but I’m not really like most people in the case about IKEA. (Those who know me closely know!) It was actually the second time I was in such a place, the first time was about 15 years ago, I think. Most of the time we spent on the children's ward, there it was a play area. We played a lot there, then Poppy and I set off to sit in every chair in the children's size that was to be found! And I do mean every single one! And on this expedition, we had an abacus that would test counted on each table. However, I had unfortunately not the camera with me, so this adventure is not documented.





En del stickat blev det också, framför allt på resan fram och tillbaka, men även lite på kvällarna, även om gamla farmor ramlade i säng tämligen tidigt. Det som jag tog med som resestickning blev ytterligare en poncho till Poppy. Stackaren ska inte behöva vara hänvisad till den med aporna på, den kan få vara reserv även om vår Poppy var vänlig nog att godkänna den även om inte figurerna blev klassade som apor. Så långt ville hon faktiskt inte sträcka sej, men var å andra sidan inte noga med vad det annars kunde vara.

Some knits were also done, especially on the trip back and forth, but also some in the evenings, even if old grandmother fell into bed quite early. I chose another poncho to Poppy as travel knitting. Poor little one should not have to be dependent to the one with the monkeys on, it can be a reserve even if our Poppy was kind enough to accept it even if the figures not were classified as monkeys. She couldn’t really stretch herself that far, but was on the other hand not sure what it might otherwise be.









Men vad ponchos anbelangar så blir denna definitivt denna säsongens sista! Först var det den till kompisen Betty – till förvillelse lik den jag nu håller på med, bara omvända färger – så var det ap-eller-vad-det-nu-är-varianten och så en till Tristan som är så gott som klar, och så nu den här. Nån måtta på härligheten får det allt vara!



But what ponchos is concerned, this is definitely this season's last one! First it was one to her friend Betty - confusingly similar to the one I am doing now, it will just reversed colours on the body – then it was the monkey-or-what-ever-it-is-variant, one for Tristan who is almost finished and now this one. I think it’s many enough for one season.

Äntligen, igen! / At last, again!

Äntligen, äntligen ska jag uppdatera den här stackars sidan igen. Det är fruktansvärt längesen! Men så har jag varit upptagen med annat. Var hela förra veckan i Stockholm hos våra guldklimpar Poppy och Eddie. Vädret var på det hela taget jättebra, så vi tillbringade mycket tid ute.

At last I’ll update this poor blog again. It is a terribly long time ago since last time! But I've been busy with other things. The last week I’ve been in Stockholm with our gold nuggets Poppy and Eddie. The weather was on the whole very good, so we spent much time outdoors.










Populärast alla kategorier var lekplatser med gungor och rutschbanor. Sådana kan man aldrig få för mycket av!

The most popular activities were playgrounds with swings and slides. You can never have too much of them!





Stickningen har kommit lite i kläm den här tiden, inte tu tal om saken. Men på tåget upp hann jag med lite grann på en klänning till Poppy. Det är i och för sig den som är minst angelägen för tillfället, men mest lämplig som resestickning.

The knitting has been a bit behind during this time, no doubt about it. But on the train up there I spend the time with a dress for Poppy. It is the least anxious project for the moment, but was most suitable for travel knitting.




Ponchon hade gått an också, men ville mäta den jag gjort till kompisen Betty först, trodde den skulle vara lite för stor. Men det var den inte, så när väl provningen var avklarade satte jag igång med den.

The poncho had been ok as travel knitting as well, but I wanted to measure the one I had made for Poppy’s friend Betty first, thought it would be a bit too big. But it was not, so once it was tried on I started with it. It’s much more anxious than the dress for the moment.





Jan kom upp till helgen för att vara med att leka ett litet slag, sen åkte vi hem tillsammans i söndags. Men tänk, då var jag så trött att jag just inte stickade någonting! Inte kul, har förmodligen tagit i lite för mycket. Och det har jag fått sota för sen dess, har svårt att syresätta lungorna och nu hotar doktorn med att jag kanske måste börja med syrgas i tub om det inte rätar upp sej inom en vecka. Ärligt talat, ren katastrof!!! Jag har ju tänkt åka till London den 31 maj! Ja, ja, det är bara till att försöka vila ikapp och hoppas på det bästa.

Jan came up to the weekend to play a while, too, then we went home together on Sunday. But then I was so tired that I didn’t knit anything! Not fun, have probably been a bit too active lately. And I have to pay for it now, I have difficulties to oxygenate the lungs and now the doctor is threatening with that I might have to start with oxygen in tubes unless it doesn’t straightens up within a week. Honestly, pure disaster! I'm planning to go to London the 31 May! Well, well, it's just to try to rest and hope for the best.





Väl hemma har det blivit lite mer blandad stickning. Alex' regnbågströja får sej en duvning nu och då, har nu bara ärmarna och halsringningen kvar.

Back home again it has been a bit more mixed knitting. Alex rainbow sweater is growing and now it’s just the sleeves and neckline left.





Och så har vi nu fått tillåtelse att visa teststickningen Françoise som Marjorie Dussaud designar. Det var ursprungligen tänkt att den skulle vara med i Knitty framigenom, men det blev inte så, så nu ska hon publicera det på annat sätt och under mindre hemlighetsfulla omständigheter. Det är en kortärmad jumper eller tunn kofta eller hur man nu vill ha den. Originalet har bara fyra knappar ner till under bysten ungefär, men jag ska göra knäppning hela vägen ner, för jag vill kunna använda den utan något under. Garnet jag använder är Marks & Kattens Linen, och det är första gången jag stickar i det. Inte helt angenämt, om jag ska vara ärlig, det är som att sticka med ståltråd. Förhoppningsvis blir det mjukare och följsammare efter tvätt.

And so we have now been given permission to show the so far secret test knitting Francoise, designed by Marjorie Dussaud. It was originally thought that it would be in Knitty next autumn or so, but it did not happen, so now she will publish it in other ways and less mysterious circumstances. It is a short-sleeved pullover or light jacket or however you want to call it. The original has only four buttons down to below the bust, but I will button it all the way down, because I want to use it without anything underneath. The yarn I use is Marks & Kattens Linen, and it is the first time I use it. Not entirely pleasant, if I shall be honest, it's like to knit with wire. Hopefully it will be softer and smoother after washing.

Vårhelg / Spring week end

En så ljuvlig helg det har varit. Solen sken, temperaturen låg nära de 20 och vi hade finaste besöket!

Poppy, Eddie och gamlingarna var här från fredag kväll till söndag förmiddag och tänk så mycket man faktiskt kan hinna med om man lägger manken till!



Such a lovely weekend it has been. The sun was shining, the temperature was almost 20o C and we had the nicest of visitors!

Poppy, Eddie and their old people were here from Friday evening to Sunday morning and it’s unbelievable how much you can actually keep up with if you put the foot forward!










Först en lugn start med promenad via fågeldammen innan vi är framme vid lekparken och det äntligen börjar hända lite grejer. Och vad kan väl vara trevligare än att sitta och gunga, högt upp i det blå?


First, a calm start to walk through the bird pond before we arrive to the playground and it’s eventually started to happen some cool things. And what could be nicer than swinging, high up in the sky?




Vi vandrar vidare och tänka sej, som av en slump råkar vi hamna vid en rutschbana, alldeles lagom stor att själv klättar upp och åka ner ifrån!


We walk further and by a chance we happen to end up at a slide, in just the right size to climb up and go down from by oneself!





Och så just innan den sista orken är borta, en hoppborg! Lite trötta är vi som sagt, men det är inte dumt att sitta och hoppa heller!

And so just before the last strength is gone, a bouncy castle! We are a little tired in our legs by now, but it is not that silly to sit and jump either!




Vad som nu behövs är lite ny energi, kanske rent av en fika i det härliga solskenet?

What is needed now is some new energy, perhaps a lunch in the glorious sunshine?


På det hela taget en alldeles utmärkt vårlördag!

På söndagen åkte de som sagt hem igen, men nu dröjer det inte länge tills vi ses nästa gång. Redan nästa måndag åker jag upp till Stockholm med tåget, så kommer Jan upp till helgen och så åker vi hem tillsammans nästa söndag. Det ska bli väldigt kul att tillbringa så lång tid i ett sträck med våra favoritstockholmare, så länge har det aldrig blivit förr.

Overall, an excellent spring Saturday!

On Sunday they went back home, but now it will not be long until we meet again. The very next Monday I'm off to Stockholm by train, and then Jan will go there next weekend and then we will go home together next Sunday. It will be great to spend that long time in one stretch with our favourite Stockholmers, it has never been that long before.





Ett mindre välkommet besök har vi också haft i helgen. Ett duvpar gav sej den på att de hittat den optimala byggplatsen på en hylla på vår balkong. Men vi vill inte ha några inneboende där, så vi hade fullt upp med att jaga bort dem och plocka bort pinnarna de så träget kom med. Visst kände man sej lite elak, men med tanke på balkongens storlek tror jag inte det hade funnits plats för både oss och en duvfamilj. Och det är faktiskt vi som betalar för den! Men det där med att bara schasa var inte till mycket hjälp, de var tillbaka så snart vi vände ryggen till. CD-skivor har man ju hört ska vara effektiva bortskrämmare, men icke i detta fallet. Så hittade Jan den optimala fågelskrämman, en gul-rosa nalle, av utseendet att döma troligtvis vunnen i någon tombola, och se det gjorde susen! Något så hemskt ville duvorna inte dela boplats med!


We also had less welcome visitors this weekend. A pair of pigeons decided that they have found the ideal building site on a shelf on our balcony. But we don’t want any inherent there, so we were busy trying to chase them away and pick off the pins they so diligently came with. Sure it felt a bit nasty, but with the size of the balcony I don’t think there had been room for both us and a pigeon family. And in fact it is we who pay for it! But just to try to chase them away didn’t help, they were back as soon as we left. CDs has been said to been to be effective as deterrent, but not in this case. So Jan found the optimal scarecrow, a yellow-pink teddy bear, that appearance have been won in a raffle, and that was what needed! Something that horrible didn’t the pigeons want to share habitat with!

Inte tid för stickning / No time for knitting

En sån helg vi haft, ett sånt finfrämmat!!! Våran Poppy har varit och hälsat på och vi har haft väldigt mycket att göra. En sån tur att man har en ordningsam sondotter som kan hjälpa till att sortera allt som är i oordning. Och i oordning var det mesta, visade det sej. Det enda som inte behövde sorteras var alla leksaker vi dragit fram, de var redan så fint ordnade så de fick i princip vara.


What a weekend we have had, such lovely visitors!!! Our Poppy has been with us and we've had a lot to do. What luck to have such an orderly granddaughter who can help to sort everything that is in disarray. And almost everything was in disorder! The only thing that did not have to be sorted was the toys we had pulled up, they were already as well organized as they could be, in principle.



Lånad från Poppys blog / Borrowed from Poppy's blog


Men ta till exempel knapparna! Ja kära nån, ren katastrofordning. Till och med inne i lektunneln fanns det knappar


But take for example the buttons! Oh dear, pure catastrophe. There were buttons even inside the toy tunnel.






Men det fixade Poppan, och när de sen blev uppträdda på garn så man kunde hänga dem om halsen fick det äntligen godkänt. Mycket snyggt och klädsamt.


But it wasn’t any problems for our Poppy, and when they then became strung on a piece of yarn so you could hang them around your neck it finally was approved. Very neat and fashionable.




Från Poppys blog / From Poppy's blog



Plastpåsar, toalettpappersrullar, garner, ja det var en oändlig rad med osorterade prylar högt och lågt. Ett fasligt sjå hela tiden. Man blev faktiskt lite trött, tur att det fanns lite bekväma möbler mitt i all oordning.


Plastic bags, toilet rolls, yarns, yes it was an endless row of unsorted stuff, high and low. Really a hard job all the time. You could actually be a bit tired of it, lucky that there were some comfortable furniture in the middle of all the disorder.

Saknad / Missing

Tystnaden dånar fortfarande i öronen sedan våra favoritkillar lämnat oss. I lördags åkte Alex och Tristan med mor och far hem till London, efter att ha förljuvat vår tillvaro i två veckor. Och mitt i det, runt midsommar, var vår lilla prinsessa Poppy här också, i följe med sin söta mor och rara far. Nåt så fantastiskt underbart kul, men oj så många mystiska muskler man tydligen har som man under andra omständigheter inte har en aning om!

The silence still roar in the ears since our favourite guys left us. Last Saturday Alex and Tristan went back home to London with mother and father, after two wonderful weeks with us. And in the middle of that period, around midsummer, our little princess Poppy was here too, in company with sweet mother and dear father. How wonderful and fun, but oh so many mysterious muscle one apparently have that you in other circumstances not have a clue of!







Mycket kul har vi hunnit med, t ex var vi i mörka, djupa skogen och letade efter varg. Men vi hittade ingen. Hunneberg är kanske inte tillräckligt mörk och djup? Men i Borås djurpart fanns det minsann varg. Alex var lite orolig för min säkerhet, det vet ju alla och envar att mormödrar är vad vargar allra helst äter. Därefter kommer enligt väldokumenterade källor flickor och grisar. Tack och lov tycks de inte vara benägna att äta små pojkar.

We had a marvellous time, for example we went to the deep, dark forest, looking for wolves. But we found none. Hunneberg is perhaps not sufficiently dark and deep? But at Borås Zoo we eventually found some. Alex was a bit worried about my safety, everyone knows that grandmothers are what wolves preferably eat. Then, according to well-documented sources, girls and pigs are very popular as wolves’ food. Thankfully they don’t seem to be likely to eat little boys.







Särskilt mycket stickat blev det inte, men nu i helgen blev jag klar med Tipsy Scarf som jag teststickat. En kul och lite annorlunda halsduk. Nu ska jag åter sätta fart med koftor, tröjor och klänningar som väntar på fullbordan.


It has not been much knitting during this period, but yesterday I finished the Tipsy Scarf that I have been test knitted. A fun and a bit different scarf. Now I will return to the cardigans, sweaters and dresses that are waiting for completion.

Lite fusk / A bit cheating

Kolla Poppys blog!

Look at Poppy's blog!

Rubrik? / Title?

I lördags kom Ulf på snabbvisit, och inför det besöket hade jag spurtat med lilla ponchon till Poppy, så han skulle kunna få den med sej hem. Och det gick så snabbt att jag lyckades få till ett par sockar också, innan hans avfärd i söndags förmiddags. Med sej fick han också lilla klänningen, se bara så fin hon blev! Ska försöka vidareutveckla det mönstret. Jag gillar inte kläder med knappar i ryggen, hur kul kan det vara att ligga på? Tänker därför göra en variant med knäppning på axeln. Oket och klockformen för övrigt tyckte jag blev rätt bra.


Last Saturday Ulf came for a flying visit, and before that I had to speed up with the poncho for Poppy, so he could take it with him back home. And it went so fast that I managed to make a pair of socks too, before his departure on Sunday morning. He also took the small dress with him, just look how lovely she is with it on! But I will try to develop the pattern a bit. I do not like clothes with buttons in the back, how fun can it be to be to lie on? I intend to try to make a version with buttons on the shoulder. But I like the yoke and bell shape of the skirt.





Drops har alldeles nyss introducerat ett nytt garn, Cotton Light, en blandning av bomull och akryl. Det känns jättehärligt och passar säkert alldeles utmärkt till svala-vårdagar-tröjor, men fy sjutton vilka tråkiga färger!!! Hur i hela världen kunde de sätta ihop en så urbota trist kollektion? Grådaskiga och urblekta, inte ett dugg kul. Men jag ville i alla fall testa kvalitén och valde ut tre färger som jag tyckte var något mindre – om än marginellt – trista än de övriga, och närmar mej nu slutet av en tröja till Tristan. Stackars liten gullklimp, ska han behöva ha nåt sånt? Men som sagt, den känns behaglig så han kanske förlåter gamla mormor för den tråkiga färgen.

Drops have just introduced a new yarn, Cotton Light, a blend of cotton and acrylic. It feels really nice and will probably fits perfectly for swallow-spring-sweaters, but what colours! How on earth could they put together a collection so terrible boring? Dingy and faded, not at all fun. But I wanted to at least test the quality and chose three colours that I thought was slightly less - albeit marginally - boring than the other, and have now made the main part of a sweater for Tristan. Poor little darling, who have to have something like that! But as I said, it feels comfortable so he might forgive old grandmother for the dull colours.



Alex Tigertröja växer också, men inte så fort. Har väl kommit 10 cm av mönstret, så det är inte mycket att ta kort på än.

Men jag har kommit på att jag inte tycker det är särskilt kul, eller för att vara ärligt, tycker det är skittrist att virka rutor. Tyvärr Poppy, jag tvivlar på att det blir någon Odd Mollykofta. Fast helt har jag inte gett upp än, det bara känns så in i hoppsan trist med alla dessa rutor som återstår. Och i ärlighetens namn, varför ska man hålla på med trista grejer, när det finns så oöverskådligt mycket kul att göra istället?

Alex’ Tiger sweater is also growing, but not so fast. I have done approximately 10cm of the pattern, so there is not much to take pictures of yet.

Unfortunately I have found that I do not think it's particularly fun to crochet, or for being honest I find it extremely boring to make crochet squares. Sorry Poppy, I doubt that there will be an Odd Molly Cardigan. I have not given up totally yet, it just feels so boring with all those squares that remains. And honesty, why should you make boring stuff, when there is so much fun to do?

Och jag har vunnit en hittills hemlig vinst från Restgarnsblues! Så vansinnigt spännande, kan inte bärga mej tills jag får se vad det kan vara!


And I have won a secret parcel from Restgarnsblues! So insanely exciting, can’t wait until I get it and will see what it can be!

Blandat / Mixed

Nu har vi varit ute på finvisit igen. Vi var och hälsade på våran Poppy i helgen, och kära söta så stor och fin och ljuvlig hon har blivit! Det händer en hel del i åldern mellan 1 månad och 4,5 minsann. Stadig och solig och med ögon som glittrar av nyfikenhet. Men nu dröjer det ett par månader tills nästa gång, de kommer troligtvis ner till oss över midsommar, samtidigt som Karin, David och våra favoritkillar alla kategorier kommer! Vilken höjdare det kommer att bli, alla ungar på en och samma gång!

We went to see our Poppy this weekend, and how sweet and nice and lovely and big she has been since the last time we saw her! It happen a lot during the age between 1 and 4.5 months indeed. Such a lovely little girl with a big smile and eyes glittering of curiosity. But now it will be a couple of months until next time, but they will most likely come here for the midsummer, while Karin, David and our favourite boys will come! What a thrill it will be, all the kids at the same time!





En del blev det stickat under bilresan fram och tillbaka till Stockholm, och mest var det en liten klänning till Poppy som det jobbades på. Jag hade gjort en tidigare, men den blev bara så fel, inget större än en docka skulle kunna få igenom huvudet på den. Taskigt, men sånt är livet. Började därför på en annan, som nu är i det närmaste färdig. Fast jag hyser mina tvivel om den också. Den är inte för trång, inte på något vis, utan ack så vid! Den ser konstig ut, milt uttryckt. Men jag ska fästa trådarna och tvätta den och se hur det ser ut sen.

Some knitting was done during the car trip back and forth to Stockholm, and mostly I concentrated on a little dress for Poppy. I had done another dress earlier, but it was just so wrong, so narrow in the neck line than a doll hardly could get her head through it. Too bad, but that's life. Therefore I started another one, which is now almost complete. Though I have my doubts about it as well. It is not too tight, not in any way, but oh strange it looks! It’s so very wide, but I will weave in the ends and wash it and see how it looks after that.





Kappan som jag har på gång ser däremot betydligt vettigare ut i proportionerna. Fast vem vet, innan den är klar kommer kanske även den att ha förvandlats till ett monster.

The coat that I also have on the needles however looks much better according to the proportions. But who knows, before it is finished, maybe it will have turned into a monster, too.







Men apropå Poppy, eller rättare sagt Poppys Söt Mor … Helene är väldigt road av mode och trender och modehus och allt vad det är, och en favorit är Odd Molly. Jag har hört mycket om allt det underbara som kommer därifrån, fast jag måste erkänna att jag kan inte se storheten i deras design. Men det spelar ju ingen roll … Denna gång var Helene bara tvungen att visa mej en bild på en kofta därifrån som tydligen diskuterats mycket i initierade kretsar. Den anses tydligen väldig läcker och chick men priset anses nog allmänt ligga något över det genomsnittliga koftpriset med 5 000:- eller vad det var. Och vad dyker upp på bildskärmen om inte en tämligen ordinär kofta av virkade mormorsrutor! Jaha … Då satte min överhettade hjärna in en extra växel, och utan att knysta ett ord – det kan ju mycket väl gå åt pipsvängen – bestämde jag mej för att göra ett försök. Virkning är ju inte mitt förstaval när det gäller att hantera garn, men jag har trots allt virkat en hel del i mitt liv, om än för mycket länge sen och då i form av små totalt meningslösa spindelvävstunna dukar i storlek av smärre näsdukar som störst. Men det måste väl vara ungefär som att cykla – ja, skratta ni som känner mej, jag bjuder på det! – har man en gång lärt sej lär det sitta där, om man mot all förmodan skulle komma på den vansinniga idén att försöka sej på det igen.

Så nu håller jag på att prova mej fram med lite olika mönstervarianter på rutor. De får inte bli för stora och jag vill inte ha den allra mest klassiska mormorsrutan, bara nåt åt det hållet. Har inte riktigt kommit på exakt hur jag vill ha dem, men sen är det bara att tuta och köra. I alla fall i början, innan ärmhål och halsringningar och andra finesser ska kluras ut. Har tänkt använda rester av sockgarn, som det finns i parti och minut av.

And speaking about Poppy, or rather Poppy's Sweet Mother ... Helene is very fond of fashion and trends and fashion houses and all that and a favourite is Odd Molly. I have heard a lot about all the wonderful things that come from there, though I must admit that I can’t see the greatness of their design. But it doesn’t matter ... This time Helene just had to show me a picture of a cardigan from there that apparently had been a lot of discussions about in the initiated circles. It is obviously something special about it but the price is generally considered to be slightly above the average cardigan price with SEK 5 000:- (just about $700 or £455) or something like that. And what shows up on the screen if not a rather ordinary jacket of crocheted granny squares! Well ... There my overheated brain went into an extra gear, and without mention it - it can very likely go right to a much warmer and unpleasant place - I decided to give it a try. Crocheting is not my first choice when it comes to dealing with yarn, but I have after all crochet a lot in my life, even if it a very long time ago and it used to be small, total useless, cobweb thin table cloths in the size of small handkerchiefs as biggest. But it is surely much like riding a bicycle - yes, laugh you who know me, I asked for it! - once you have learned it, you get it for life, if by any chance you would come up with the crazy idea to try it again.

So now I'm testing some different design variants of the square. They mustn’t be too big and I don’t want the most classic grandmother square, just something similar. Have not really come up with exactly how I want them, but then it will be a piece of cake. in all cases in the beginning, before the armholes and neckline and other features to figure out. I intend to use remnants of sock yarn, there are quite some laying around here!





En rund filt har jag fått klar också. Garnet är Drops Merino Extra Fine, så den är ganska tjock, men kan kanske komma till användning ändå. Den ligger nu och väntar på att vännerna Soile och Kaukos nya barnbarn ska komma till världen. Det beräknas han – ja, eller hon – göra den 18:e, så det är inte långt kvar.

I have also finished a circular blanket. The yarn is Drops Merino Extra Fine, so it is quite thick, but will hopefully be of any use in spite of that. It is made for our friends Soile’s and Kauko’s new grandchild that is expected to be born the 18Th, so it’s not far away.




Och tro’t eller ej, nu har jag äntligen börjat på tigertröjan till Alex. Än så länge är det bara resår i en färg, men det kommer mera! Undrar vad jag har gett mej in i?


And believe it or not, now I've finally started on the tiger sweater for Alex'. So far I just have made a couple of rounds of the ribbing in one colour, but there's more to come! Wondering what I've given myself into?

Diskret och elegant … / Discreet and elegant ...

… är kanske inte det första man tänker på vid åsynen av den här tröjan, som skall skickas till våran Alex. Men vadå diskret, huvudsaken är väl att man syns?

En jättekul tröja att sticka, mönstret är Jesse Polo från Tot Topper Design. Ja, den var faktiskt så kul att jag nu börjat på en till Tristan också. Fast det här med flerfärgsmönster, jag börjar få grepp om det när det håller sej till två färger per varv, men här skulle det vara tre. Onödigt klumpigt tyckte jag också, med alla de parallelltrådarna. Så jag bestämde mej för att göra ett försök som jag hört att andra har lyckats med, med stor framgång dessutom, nämligen att sy på en färg. Fast det var inte lätt det heller, det blev faktiskt ganska dåligt om man ska vara ärlig. Men om han springer fort, våran Alex, då syns det nog inte så tydligt.

... Is perhaps not the first thing you think of at the sight of this sweater that will be sent to our Alex. But so what discreet, the main thing is to be seen, isn’t it?

A fun sweater to knit, the pattern is Jesse Polo from Tot Topper Design. Yes, it was actually so much fun that I started on one for Tristan, too. Now I think I can fix a stranded knitting pattern, I begin to grasp it when it’s just two colours per row, but here it should be three. Unnecessarily cumbersome, I thought, too, with all the parallel yarns. So I decided to try what I heard that others have done, with great success, to sew one colour, after finishing the others. Though it was not easy either, it actually turned out pretty bad if I shall be honest. But if he runs fast, our Alex, the mistakes will probably not be that visible.






Måste bara visa ett kort vi fick häromdagen. Visst är hon fin, våran Poppy? Och klädd i kofta som gamla farmor stickat, minsann.

I just have to show a picture we got the other day. Isn’t she adorable, our Poppy? And dressed in a cardigan knitted by old grandmother.










Fy sjutton vad jag är trött på snö nu! Och det är bara drygt halva februari. Minst en och en halv månad kvar tills man kan börja hoppas på att vintern ska dra sej tillbaka.



I'm so bloody tired of snow now! And it is only just over half of February. At least one and a half months to go before we can hope that winter will begin to think of a retreat.

Veckouppdatering / Weekly update

En liten kofta är nu klar, två gånger till och med. Första gången var i lördags, kände mej riktigt nöjd med den, tvättade upp den och la den på tork. Så skulle den naturligtvis förevigas också, och då äntligen ramlade pengen ner. Ärmarna var ju på tok för korta, hur i hela världen hade jag mätt och tänkt? Mätt vet jag att jag gjorde, men tänkt är jag inte lika säker på. Tack och lov är den gjord uppifrån och ner, så det var tack och lov lätt som en plätt att repa upp muddarna och göra dem lite längre. Nu tror jag faktiskt att den får anses klar.

Mönstringen visade sej tyvärr inte helt lätt att få fram på bild och det hade kanske kommit bättre till sin rätt med ett enfärgat garn. Men hur som helst tycker jag den blev ganska bra, och med det här mönstret som består av 1 räta och 1 lyft maska på två av fyra varv så blir det betydligt tjockare än vanlig slätstickning.

A small cardigan is now finished, twice as a matter of fact. The first time was last Saturday, felt really happy with it, washed it up and let it dry. It should of course also been photographed, and then finally I realised my mistake. The sleeves were far too short, how on earth had I measured and thought? I know I measured it, but I’m not that sure about the thinking part. Thankfully it is made top-down, so it was a piece of cake to unravel the cuffs and make them a bit longer. Now I think it’s really finished!

The pattern turned out to be almost impossible to catch on a photo and it had perhaps been better if I had made it by a solid yarn. But anyway, I think it became pretty nice, and with this pattern, consisting of knit 1 and slip 1 on two of four rows it is much thicker than ordinary stockinette stitch.




Men liten blev den, typiskt nyfödingsliten, ingenting för våran Tristan som inte fått något på jättelänge. Och så kan vi ju inte ha det. Började på en liten tröja i Drops Fabel, och håller på att leka lite med några flätor. Och det kan jag hålla på med i det oändliga, det syns inte ändå med det garnet. Men nu är det tanken som räknas, eller hur? Bör i alla fall få en uppfattning om hur det blir.


But it was small, typically newbornish, nothing for our Tristan who not has got anything on a long time. And we can’t have it like that, can we? So therefore I started with a small sweater in Drop’s Fabel, and keeps on playing around with some cables. And I can hold on to indefinitely, they will not be visual for anyone who doesn’t know where to look for them. But it's the thought that counts, right? Should at least get an idea of how it will turn out and if it seems to be ok I will do another one in a more cable friendly colour.






Och så bara måste jag helt enkelt berätta om något ytterst märkligt som hände här för bara en liten stund sen. Jag hade just tagit bilderna här ovan, och skulle ladda in dem i datorn. Hade just laddat upp batteriet, som så förargligt tagit slut precis i överföringsögonblicket, och kopplade ihop kamera och dator precis som så många gånger förr. Jag visste med bestämdhet att det inte var något annat i kameran förutom de här sist tagna bilderna, eftersom jag på uppmaning från bildprogrammet alltid låter den ta bort nedladdade bilder från kameran. Men denna gång gick det inte så där rakt av, krångel, krångel, kom upp meddelande om att enheten inte var ansluten och jag vet inte vad. Men skam den som ger sej, jag kopplade i och ur ett antal gånger och plötsligt gick det. Och det var inte måttligt vad det gick, 155 bilder fanns det plötsligt där! Det var varenda bild jag tagit med denna kamera, som jag köpte precis innan jag åkte till London i slutet av november, inklusive de bilder som vi tog när vi var hos Ulf och Helene och lilla Poppy vid nyår, och som så märkligt var försvunna när vi kom hem och skulle ladda ner dem! Ja, kära nån, det är mycket med det tekniska, tur att man inte måste förstå alla konstigheter. Men överraskad blev jag, för att inte använda överord.

And I just have to tell about something very strange that happened here right now. I'd just taken the pictures above, and would download them to the computer. Had just charged the battery, that so annoying run out right then, and linked the camera and computer, just like so many times before. I knew with certainty that there was nothing else in the camera except those last pictures, because I always empty the camera from old images. But this time it was not as usual, fuss, fuss, it came up messages that the device was not connected and I do not know what else it said. But shame on giving up that easy, I switched in and out several times and suddenly it started. And it was no end of it! There were suddenly 155 images there! It was every single picture I had taken with this camera, which I bought just before I went to London in late November, including the pictures that we took when we were with Ulf and Helene and little Poppy at the New Year, and so strange were lost when we came home and should download them! Oh dear, I’m really happy that I don’t have to understand all the technical things. But I was surprised, not to use exaggerating.