Hjälp! / Help!

Jag tycker att jag nu börjar få grepp om det här med tvåfärgsstickning, men vid några tillfällen har jag kommit på att det finns en inte oväsentlig lucka i mitt kunnande.

Normalt stickar jag bara rätstickning när det är mönster med två färger – inte intarsia alltså, utan sådant som jag stickar runt – och använder en teknik som jag tror Carina tipsade om. Det är en blandning mellan kontinental och Engelsk stickteknik, en för var färg och med en tråd i höger hand och en i vänster. Helt lysande, det går som en dans. Men så ibland dyker det upp aviga maskor på rätsidan, som då ska involveras i färgmönstret och där är det fullständigt stopp. Ja, att sticka den aviga maskan på vanligt kontinentalt sätt är ju inga problem, men om det är flera stycken vill jag fästa garnet på baksidan på samma sätt som när det gäller räta maskor. Jag har klurat och funderat och försökt och försökt igen, men kan inte för mitt liv få ihop det, och inte har jag hittat något på YouTube heller. Nu ber jag allra ödmjukast, finns det någon som dels begriper vad jag menar och dessutom har en förklaring att dela med sej av, alternativt någon förklarande länk? Jag är så irriterad över detta, inte för att det är något enormt problem utan för att jag bara inte kan acceptera att jag inte kan det!!! Löjligt och barnsligt, javisst, men trots det!

I think I am beginning to get a handle on the mystery of stranded knitting, but on some occasions I have discovered that there is an appreciable gap in my knowledge.

Normally I just knit stockinette stitches when it is a pattern with two colours - not intarsia, the type I knit in the round - and use a technique I think Carina told me about. It is a mix of Continental and English knitting techniques, one for each colour and with one thread in your right hand and one in left. Just brilliant, it goes like clockwork. But then sometimes it pops up purl stitches on the working side, which then must be involved in the colour pattern and there it is completely stopped. Yes, to make the purl stitch in the usual continental way is no problem, but if there are several of them I want to have them fastened at the back in the same way as the knit stitches. I have thought a lot about it and tried and tried again, but can not for my life figure out how to do it and I have not found anything on YouTube either. Now I ask humbly, is there someone who both understands what I mean and also has an explanation to share with me, or any explanatory link? I'm so annoyed about this, not because there is a huge problem, but because I just can’t accept that I can’t do it! Ridiculous and childish, yes, but never the less!





Det är länge sen jag skrev här sist, det verkar som om det går längre och längre tid mellan inläggen. Inte bra, men nu den sista tiden har jag faktiskt varit upptagen med ett par hemliga teststickningar som jag inte fått visa upp än. Men en liten overall till Eddie har jag fått till, en som inte är så tjock men förhoppningsvis tillräckligt varm för att räcka att ha i bärselen. Bilden är helt förskräcklig, upptäckte tyvärr inte det förrän den redan var ivägskickad.

It is a long time since I wrote here last time, it seems like it goes longer and longer between the posts. No good but lately I've actually been busy with a couple of secret test projects that I not am allowed to show yet. But I have in the same time managed to finish an overalls for Eddie, one that not is as thick as the one he has now but hopefully warm enough to be sufficient to have in the baby carrier. The picture is terrible, but I didn't realize that until I had sent it away.





En klänning till Poppy fick jag också klar igår, har inte hunnit tvätta den än så den ser lite lustig ut på bilden. Förhoppningsvis kan den bli nåt att ha i vår.

A dress for Poppy has also been finished now, has not had time to wash it so it looks a little funny in the picture. Hopefully it can be something for the spring.


Nu väntar jag förtvivlat på att garnaffären här i stan ska få hem ett nysta lila Drops Safran. Ska ha den till Alex’ regnbågströja. Kan i och för sig och ska faktiskt alldeles strax, börja på bakstycket, det ska vara enfärgat liksom ärmarna. Men regnbågen som ska pryda framstycket har vållat mej en hel del huvudbry. Började först med att försöka få till en hel båge, men först och främst var det faktiskt rysligt svårt att få fasonen jämn och fin, och sen kom jag på att eftersom jag måste göra den i intarsia blir det rysligt många smånystan att hålla reda på. Först bottenfärgen i kanten, så sex regnbågsfärger – vissa hävdar att det ska vara sju, två blå, men det känns jag inte vid! – så bottenfärg igen innan andra delen av bågen och de sex färgerna igen och till slut bottenfärgen i andra kanten. Det blir 15 nystan på gång samtidigt, låter inte något för mina nerver! Så jag tänkte om och ska nu göra den halv med bara 8 nystan, alltså börja i ena hörnet och sluta nånstans på toppen av den antingen vid axelsömmen eller möjligtvis böja av och sluta mot ärmsömmen eller rent av strax under. Men tror det blir bäst upp mot axeln. Tar med stor tacksamhet emot åsikter!

Och så har jag hittat ett helt underbart mönster som jag bara måste sticka till Tristan! Ska göra en djupdykning bland mina garner men tror tyvärr inte jag har tillräckligt av lämplig kvalitet så det får nog bli ytterligare ett inköp. Annars har jag nu helt och fullt ut fattat att jag nog får se till att använda upp de garner jag har, det är enorma mängder och tiden är trots allt begränsad antingen jag vill eller inte.


Now I'm desperately waiting for the yarn shop here in town to get a purple yarn of Drops Safran. I will have it for Alex's rainbow sweater. I actually don’t have to wait for it, I can start at the back that just will be in one colour just as the sleeves. But the rainbow that will adorn the front has caused me a lot of headaches. At first I tried to get an entire arc, but first and foremost it was terribly difficult to get it even and smooth, and then I realized that because I have to do it in intarsia, it will be awfully many bobbins to handle. First the background colour at the edge, then six rainbow colours - some claims it should be seven, two blue, but I don’t listen to that! - so the background colour again before the second part of the arch and its six colours and finally the background colour again in the other edge. That will be 15 bobbins at the same time and I think it will be just too much for my nerves! So I thought about again and will now make the half of it with “just” eight bobbins, start in one corner and stop somewhere on top of it either at the shoulder seam or possibly bend it a bit more and end up at the sleeve seam or may be even just under the armpit. I just can’t make up my mind! Takes very gratefully any suggestions!

And so I found a lovely pattern that I just have to make for Tristan! Have to do a deep dive in my stash, but unfortunately I don’t think I have enough of an appropriate quality so it'll probably be an additional purchase. Otherwise, I have now fully understand that I have to use up the yarn I have, there are huge amounts of them and the time is limited after all, either I want it or not.

Dino's

Nu har jag äntligen gjort klart dinosaurietröjan och medhörande mössa till Alex. De ligger på tork nu, får se om de hinner torka i tid för att gå iväg med posten i morgon. Inte helt säker, och går inte det får de ligga till sej här en vecka. På tisdag morgon åker vi nämligen till Stockholm för att hälsa på våran Poppy och lillebror Edward. Eller Eddie som jag nog tror att det blir, lite lättare och mjukare till en sån liten parvel. Kommer hem nästa lördag.

Till resestickning ska jag ha en kofta till Poppy, en hemlig teststickning för CutiePieDesign. Och som reserv – en sån kan väl knappast vara utan? – får det bli ett par booties till Eddie. Håller också på med en kanin till honom, men den är i alltför många olika delar för att vara bra att ta med, så den får allt ligga till sej här hemma. Fast tänk om det inte räcker? Kanske bäst att packa ner garn och stickor till ett par sockar, om det skulle krisa till sej. Ja, jag vet, naturligtvis blir det inte många minuters stickning per dag när vi väl är där, med det är allt en ryslig massa timmar i bilen och det är allt bäst att gardera sej för alla eventualiteter.

Now I've finally finished the dinosaur sweater and hat for Alex. They lie out to dry now, will see if they will be dry in time to send away with the mail tomorrow. Not quite sure, and if not the have till next week. On Tuesday morning we will go to Stockholm to visit our Poppy and baby brother Edward. Or Eddie that I think it will be, a bit little lighter and smoother for such a small one. Coming home next Saturday.

For travel knitting, I have a cardigan for Poppy, a secret test knitting for CutiePieDesign. And as a reserve - you can hardly be without such, can you? - may be a pair or booties for Eddie. I’m also working with a rabbit for him, but it is in too many different parts to be good to bring with me, so it have to stay at home. Though what if it is not enough? Maybe best to pack yarn and needles for a pair of socks, if it will be crisis. Yes, I know, of course it will not be many minutes of knitting a day when we get there, but it's an awful lot of hours in the car and it's best to be safe than sorry!

WIP's

Nu har jag gjort färdigt själva kroppen på Alex’ dinosaurietröja och dessutom klippt upp för ärmarna. Det går riktigt behändigt nu, kändes faktiskt inte alls särskilt konstigt eller kusligt att sätta saxen i den. Men jag ska aldrig göra om det misstaget som jag gjorde med tigertröjan, där fortsatte jag – helt enligt instruktionerna – att sticka hela vägen upp till halsen, och inte bry mej om var ärmarna skulle in. Men så har jag läst på andra håll att det är lämpligt att maska av några maskor där ärmhålet skall vara. Det gjorde jag nu, och la upp nya och lite fler maskor på nästa varv, och hade på så sätt inga som helst problem med att måtta in hur långt jag skulle klippa, och hade dessutom fyra extra maskor att sy och klippa i. Det var skillnad, det!

Now I have finished the body of Alex's dinosaur sweater and also cut up for the sleeves. It is really handy now, I felt actually not all that scared or weird to put the scissors in it as I used to. But I'll never do that mistake as I did with the tiger sweater, where I continued - according to the instructions - to knit all the way up to the neck, and didn’t bother to where the sleeves would be. But then I read somewhere that it is a good idea to bind off a few stitches where the armpit will be. I did so now, and casted on new and a bit more stitches on the next round and had in that way no problem with how far I should cut and also had four extra stitches to sew and cut in. It was really a big different!







En annan halvfärdig skapelse är Snowflake till Poppy. Det är förmodligen det mest opraktiska för att inte säga meningslösa jag någonsin gjort, men den är så läcker!!! Ljust rosa mohair med spetsmönster och en hel massa glittriga små glaspärlor, en dröm för en liten redan klädtokig prinsessa, men den som ska stå för skötseln … Ja, ja, en gång kan den väl i alla fall användas. Fast Jan hävdar att hålen i mönstret är så stora så all smuts och allt klet kommer att falla emellan och sugas upp av det som är under. Vem vet, det kanske är så vist inrättat?


Another half-finished creation is Snowflake for Poppy. It is probably the most impractical and useless thing I've ever done, but it is so delicious! Bright pink mohair with lace pattern and a whole bunch of sparkly little glass beads, a dream for a small, already clothing mad princess, but the poor one who is supposed to take care of it ... Yes, yes, it may be used once in all cases. Jan is claiming that the holes in the pattern are so large that all dirt and all tracing will fall between the yarn threads and be absorbed by what is underneath. Who knows, perhaps it is that wisely set up?

Nu är alla barnbarnen på plats, i alla fall för överskådlig framtid. Klockan 10 i förmiddags föddes Lilla Knoppen, hädanefter benämnd Poppy. Inte ett namn som jag hade gissat att de skulle välja, men när man känner på det är det faktiskt väldigt trevligt. Poppy = vallmo, en underbar vild, livsstark blomma med underbara färger. Ju mer jag smakar på det, desto bättre tycker jag det passar. Och hur är det de säger i reklamen, Jag är inte bara Mormor, jag är Farmor också! Ja, eller nåt sånt … Två barnbarn inom loppet av två veckor, vem slår det, jag bara undrar? Jag nästan spricker av stolthet, precis som om det vore min förtjänst. Fast i förlängningen är det väl egentligen det, eller …? Visst, äras de som äras bör, men en liten del i underverken har jag väl? Och hon är så fin, se bara vilken ljuvlig bild jag fick i mobilen minuterna efter inträdet i denna hårda, kalla värld!

Och i morgon åker jag till London, för att riktigt gotta mej med våran stora Alex och lillebror Tristan. Det är helt enkelt otroligt vilken tur jag har här i livet, som fått alla dessa underverk! Ok, kanske nån annan också anser sej begåvad med underverk, men vadå? Detta är mina underverk och störst, bäst och vackrast i hela världen!

Now all the grandchildren has arrived, at least for the foreseeable future. At 10 o'clock this morning Little Bud was born, hereafter referred to Poppy. Not a name that I had guessed that they would choose, but it is actually very nice. Poppy, a lovely wild, strong flower with wonderful colours. The more I tasted it, the better I think it fits. Two grandchildren in less than two weeks time, who hit that, I just wonder? I nearly burst with pride, just as if it were my merit. But a small part of the wonders are mine, ain’t they? And she is so lovely, just look at the photo I got in the mobile a few minutes after the entry into this harsh, cold world!

And tomorrow I will go to London, to see Alex and baby brother Tristan. It is simply unbelievable how lucky I am, with all these wonders! Ok, maybe somebody else also considers herself blessed with miracles, but so what? Those are my miracles and the biggest, best and most beautiful in the world!






Och nu tänkte jag faktiskt att våran Alex äntligen skulle få en bilmössa. Bilar, se de’ e mitt liv de’, se! Inte är jag någon hejare på att sticka flerfärgade mönster, även det här lämnar en hel del övrigt att önska, men det tar sej! En liten gnutta bättre för varje gång blir det faktiskt, och snart ska jag nog våga mej på nåt riktigt stort, som tigertröjan till Alex,som jag faktiskt har både mönster och garn till, eller Ivy Vest som jag tänkt sticka till Karin nu snart, till våren eller nåt … Sen ska jag formligen dränka alla mina nära och kära i de mest fantastiska mångfärgade kreationer ….ja, eller kanske inte ….


And now I actually thought that our Alex eventually should have a car hat. Cars and trains are the most interesting things in the world right now! Unfortunately I'm not exactly an expert on stranded knitting, but it’s a little bit better each time, and soon I hope to dare to knit something really big, as the tiger sweater for Alex, who I actually have both the pattern and yarn for, or the Ivy Vest which I intend to knit for Karin soon, in the spring or something ... Then I will literally drown all my loved ones in the most amazing multi-coloured creations. ... well, or maybe not ....

Vardag igen / Everyday again

Vi kom hem i lördags kväll efter en ljuvlig vecka i London med våran Alex. Vilken energi en sådan liten man kan frambringa! Jag är helt slut, att rasa runt från tidig morgon till sen kväll kan knäcka den villigaste mormor. Det har marscherats som elefanterna i Djungelboken – one, two, one, two … - det har lekts kurragömma in absurdum, det har kravlats runt på golven och lekts med bilar och tåg och gamla mormor har till och med agerat häst. Men det var väl inte så lyckat, hästkraken kunde inte galoppera, stor skam måste jag erkänna. Betydligt lugnare för knä och rygg var det att läsa sagor. Men nu är jag tämligen trött på Postman Pat (Postis Per tror jag han heter på svenska), känner att jag klarar mej utan honom ett slag framöver. Men roligt har vi haft och längtar som en galning till nästa gång vi får träffa honom.

En liten gnutta stickning hann jag trots allt med på kvällarna efter den femtioelfte sagan, en väst till Jan faktiskt. En tämligen okomplicerad sådan, insåg redan på planeringsstadiet att jag inte skulle klara av något som krävde någon tankemöda, och det var ovanligt förståndigt av mej.

We came back home last Saturday evening after a lovely week in London with our Alex. What an energy such a small man can produce! I'm completely exhausted, rage around from early morning to late evening can crack the most willing grandmother. It has been marching like the elephants in the Jungle book - One, Two, One, Two ... - it has been playing hide and seek in absurdum, laying on our knees on the floor playing with cars and trains and the old grandmother has even been a horse. But it was not so successful, the poor old creature could not gallop, such a shame, I must admit. It was much calmer for knees and back to read fairy-tales. But now I'm pretty tired of Postman Pat, I think I will manage without him for a while to come. But how fun we had and I really longs for the next time we get to meet him.

But it was some times for knitting after all in the evenings after the good-night fairy-tale, a vest for Jan. An easy one, realized at the planning stage that I could not cope with anything that required any concentration, and it was unusually smart to be me.



När vi kom hem låg det tre postavier och väntade på hallgolvet, och nu har jag hämtat ut dem. Spännande, spännande …





Det ena var det sista hemlispaketet i Secret Pal 14 från Amyrila i Finland. Tusen tack för alla godsakerna! Ett nysta Trekking XXL sockgarn i ljuvligt höstmustiga färger, tre nystan Novita Cloud Luxus i en härlig djupröd färg, en rundsticka från Knit Pro, choklad och en blombrosch. Idel ljuvligheter! Vad jag ska göra av garnerna har jag inte bestämt mej för än, det finns så många lockande idéer. Kanske det skulle vara läge att göra ett set med mössa, vantar, sockar och halsduk av Novitagarnet? Tror det är tillräckligt mjukt och klifritt. Sockgarnet kanske rent av kan bli ett par sockar? Eller så blir det fler tröjor. Fast de stackars ungarna drunknar väl snart i tröjhögen, har fortfarande i färskt minne hur Karin bönade och bad att jag skulle hålla upp när hon väntade Alex, de hade till slut inte plats att husa allt. Men nu är det ju två som ska dela på det, så då kanske jag trots allt kan fortsätta lite till???

When we got home there were three post slips waiting on the hall floor, and now I've got them. Exciting, exciting ...

The first one was the final secret package in Secret Pal 14 from Amyrila in Finland. Many thanks for all the goodies! A ball of Trekking XXL sock yarn in gorgeous autumn colours, three balls of Novita Cloudy Luxus in a beautiful deep red colour, a circular needle from Knit Pro, yummy chocolate (But where did it go?) and a flower brooch. I have not yet decided what to make of the yarns, there are so many tempting ideas. Perhaps it could be a baby set of hat, gloves, socks and scarf of the Novita yarn? Believe it is sufficiently soft and itch free for that. The sock yarn perhaps even could be a pair of socks? Or maybe another baby sweater, I think it should be lovely for a Baby Surprise Jacket for instance. I just hope the poor kids not will drown in the pile of sweaters, I have still fresh memories of how Karin begged me to hold up whit it when she was expecting Alex, they just hadn’t room for more. But now there will be two who will share it, so maybe I after all can continue for some more??




I nästa paket låg kamelgarn som jag beställt av Eva i Stäket. Har aldrig stickat med det tidigare, så det ska bli väldigt spännande. Har tänkt mej en ponchoaktig cape till Karin, en riktigt varm och go en.

In yhe next package was a camel yarn that I ordered from Eve I Stäket. Has never knitted anything of it earlier, so it'll be very exciting. I intend to make a poncho-like capelet for Karin, a really warm and cosy one.





Och så det sista paketet som innehöll mönster och garn till en duffel till Alex. Den ska filtas, och det ska också bli väldigt spännande. Den kanske rent av kommer att passa, eftersom jag inte kommer att ha minsta möjlighet att tycka mej veta att den ska vara större eller mindre än vad mönstret anger, det blir till att blint följa instruktionen. Härligt, blir den för stor kan jag skylla på mönstret!


And so the final package, that contained the pattern and yarn for a duffel to Alex. It will be felted, and it will also be very exciting to make. It may even fit, because I will not have the slightest chance to make it larger or smaller than the pattern indicates, have to blindly follow the instruction because I don’t have the slightest idea of how much it will shrimp when it is felted. Lovely, if it doesn’t fit I can blame on the pattern!




Men se, jag fixade ekorrarna :-) / But look, I managed to fix the squirrels :-)!




Det gjorde jag tyvärr inte med ekorrtröjan, som jag fick färdig i går. Tänk om jag lät bli att tänka så rysligt mycket på sånt som inte bör tänkas! Klurade ut att två år är för litet – vår hjälte är ju trots allt 2½! – och eftersom nästa storlek var fyra år så räknade jag lätt som en plätt fram något däremellan. Men till och med en storvuxen fyraåring bör kunna ha den utan några som helst problem, det inser jag nu här jag så nyligen har gosat omkring med honom. Får väl försöka göra något mer passande att använda i väntan på att den här ska växas i. Har en dinosaurietröja i åtanke som jag med det snaraste ska göra. Men inte kan jag göra den i storlek två år? Det verkar ju absurt. Eller …? Fast med uppvikta ärmar och ett skärp om midjan så den inte släpar i golvet så kan den nog fungera även om den är lite stor.


Unfortunately I can’t do so with the squirrel sweater that I finished yesterday. If I just didn’t think so awfully lot of stuff that should not be thought about! Figured out that size two years should be too small - our hero is, after all, two and a half! - and because the next size was four years I figured out easy as a piece of cake that something in between should be just perfect. Don’t sounds that bad, do it? But even a big four years old should be able to wear it without any problems, I realize that now when I so recently have been around with him. Now I have to make, or at least try to make, something else that he can use now and not in two or three year’s time. I have a dinosaur sweater in mind that I urgently have to do. But do I dare to do it in size two years? It seems absurd. Or ...? But with folded sleeves and a belt around the waist so it not will drag on the floor …?

Eureka!

Äntligen – tror jag – har jag fått lite grepp om det här med flerfärgsmönster. Tusen tack Carina för tipset! Suveränt behändigt när man väl fått kläm på det här med att använda höger hand också. Så underbart internationell jag känner mej när jag sitter där och stickar på ömsom kontinentalt och ömsom engelskt vis. Nu vill det bara till att hålla den här färdigheten vid liv, måste nog snart börja på en ny flerfärgsstickning. Dinosauriusmönstret jag såg hos Sandnes ligger nog bra till, ska bara göra färdigt lite annat först. På ingång är kamelgarn som ska bli en liten poncho/cape till Karin och beställt garn och mönster till en duffel till Alex. Den är också från Sandnes och ska filtas. Så underbart sjuttiotalistiskt, ser verkligen fram emot att göra den.

At last - I think - I have got a grip of stranded knitting. Thanks Carina for the tip! It’s really handy once you get the hang of using both the right hand as well as the left. How wonderful international I feel when I sit there and knit alternately in the continental and the English way. Now I just have to keep this new skill alive, might have to soon begin on a new stranded knitting. The dinosaur pattern I saw at Sandnes is probably a great thing to make, just have to finish some other things first. On its way is a camel yarn that will be a small poncho / cape for Karin and I have also ordered the yarn and pattern for a duffel for Alex. It is also from Sandnes and will be felted. How wonderful seventieth, really looking forward to making it.




Har även fått färdigt en liten kofta, som tyvärr inte blev så liten som jag tänk mej. Visst är det knepigt, jag försöker och försöker, men lyckas aldrig få något tillräckligt litet för att kunna passa för hemfärd från BB. Stackars små, våra väntade barnbarn, som ska behöva börja sitt liv i för stora kläder.

Och så till det verkligt stora för ögonblicket: I morgon ska vi åka och hälsa på våran Alex! Äntligen, det känns som evigheter sen vi träffade honom. Vi pratas allt vid i telefon ibland, och han pratar mycket om att mommo och han ska leka med tåget snart. Och naturligtvis kommer mommo och morfar att ha med sej lite mer tåg, och kanske rentav en bil och en traktor och en bok och en film och kanske ytterligare något i packningen. Det är spännande att packa upp väskor som kanske, kanske inte innehåller något annat än tråkiga kläder.

Och så skit också, nu i eftermiddag, när jag skulle ta kort på koftan, upptäckte jag att kamerans batterier krånglar. Ja, egentligen upptäckte jag det för ett par dar sen, men trodde att batterierna helt enkelt var för gamla och köpte nya. Men trots nya batterier som laddats upp varar de inte mer än tio minuter! Hur i hela världen ska det bli med en hel vecka med våran Alex och en totalt opålitlig kamera? Hoppas att mobilkameran funkar som komplement.

Has also been completed a small cardigan, which sadly wasn’t as small as I intended. Sure it is tricky, I try and try, but never manage to get something small enough to fit for the journey home from the hospital after birth. Poor little ones, our expected grandchildren, who will have to start their life’s in the too big clothes.

And so to the really big moment: Tomorrow we will go and see our Alex! At last, it feels like ages since we saw him. We talk on the phone every now and then, and he talks a lot about when Mommo and he will play with the train again. And of course, Mommo and grandfather will bring some more trains, and maybe even a car and a tractor and a book and a movie and maybe some other things in the luggage. It is exciting to unpack the bags, which may or may not contain anything but boring clothes.

But damn it, our camera seems to be out of order. The batteries only last for ten minutes a time, and that’s something I became aware of this afternoon, after the shops were closed. A whole week with Alex and no reliable camera! Hope it will work out with the mobile phone camera as a complement.

Nu är jag riktigt förbaskad, upprörd i mitt innersta, vrålsur helt enkelt. Varför i hela fridens namn kan jag inte lära mej sticka med flera trådar/färger samtidigt? Alla andra kan ju – har ni sett vad Hjemme Ute åstadkommer, t ex? - varför ska det då vara så stört omöjligt för mej? Nu är alltså bilmössan till Alex klar, och ligger numera väl begravd i soporna. Illa var det före tvätt, när jag tog kortet, och än värre blev det efter. Som ett stenhårt band blev mönsterbården, bra mycket mindre än den vanliga stickningen. Vid tidigare försök har det alternerat med att bli för hårt eller för löst. Det enda som blivit någotsånär är biltröjan som den här mössan skulle komplettera, även om den på intet sätt var perfekt. Det är väl själva den … Nu måste jag bara försöka igen, skam den som ger sej. Denna gång är det en tröja till Alex med ekorrar på. Håll tummarna, snälla!

Now I’m quite confounded, upset in my innermost. Why on earth can’t I learn stranded knitting? Everyone else can - have you seen what Hjemme Ute achieve, for example? - why on earth should it be so impossible for me? Now is the car hat for Alex finished, and is now well buried in the trash. It was bad before I wash it, when I took the photo, and even worse after. The pattern part became hard as a rock band and much smaller than the rest of the knitting. In previous attempts, it has been too tight or too loose. The only thing that has been tolerably is the car sweater that this hat should have been a complementary for, although it was in no way perfect. Isn’t it just ... So now I just have try again, it would be a shame giving up, wouldn't it? This time it will be a sweater for Alex with squirrels on. Cross your fingers, please!





Men som plåster på skadade självkänsla blev faktiskt tröjan jag gjort till mej själv riktigt bra, Den tror jag att jag kan få mycket användning för, och när tid ges ska jag göra fler efter det mönstret, eller rättare sagt kalkylatorn. Det går ju att piffa upp det med vilken typ av mönstring man vill, det är bara att kolla av masktätheten.


However, as patches of damaged self-esteem, the sweater I made for myself turned out really good, I think I can get much use for it, and when time is given I will make more after the pattern, or rather the calculator. You can make any type of pattern on it as you want, it’s just to check the gauge.

Snart / Soon

Snart, väldigt snart är jag klar med min tröja som jag teststickat åt Canny-Cat. Väldigt randig är den, hade nog trott det skulle vara något diskretare. Men det är ju så himla svårt att bedöma när man bara tittar på ett nysta. Men den kan nog bli skön, och jag tycker jag fått till storleken bra. Men så är den också stickad uppifrån och ner, och då kan man ju prova under resans gång. En mudd kvar, sen ska den få bekänna färg ute i den bistra verkligheten.


Soon, very soon, I am finished with my sweater that I test knit for Canny-Cat. It’s a lot of stripes, I had thought it would be somewhat discreet. But it is so amazingly difficult to imagine how it will turn up when you only watch a ball of yarn. But I think it will be nice to wear, it feels good, and I think I have got the size I wanted. But it is knitted top down, so I could try it on the way. A cuff left, then it will be time for it to went out in the harsh reality.





Efter en mycket seg start börjar Alex’ bilmössa komma sej nu också, och trots att det är hur många maskor som helst per varv och stickas med stickor nr 2, så börjar den faktiskt närma sej slutet också. Ett par cm till, sen börjar intagningarna och varven blir kortare och kortare.


After a very slow start even Alex's car hat begins to grow and although it is a huge amount of stitches per row and knitted with needles no 2 mm it get closer and closer to the end. A few more cm, then I will start with the decreases and the rows will become shorter and shorter and go faster and faster.






Inte precis snart färdig, men i alla fall på gång är en filt till lilla Broster. Det är Drops filt med hålmönster, nr 13-22, med viss modifikation. Den ska helst vara 125 x 125 cm, men så är det den eviga frågan i sådana här sammanhang, hur mycket sträcker den ut sej efter tvätt och lätt blockning. Jo, jag gjorde faktiskt en provlapp och efter den så sträcker det ut sej ca 20 %, men är en provlapp verkligen att lita på i ett sånt här läge? Har mina tvivel, men jag vet inte åt vilket håll det i så fall skulle luta. Blir den större eller mindre? Hur som helst har jag bestämt mej för att göra den ca 1 m lång, så får det bära eller brista. Så himla noga är det ju trots allt inte.


Not exactly soon finished, but the blanket for Baby Sibling is growing a bit every now and then. It's Drop's baby blanket no 13-22, with some changes. I think I have made just about 25%. It shall preferably be 125 x 125 cm, but this is the eternal question in this context, how much will it stretch out after washing and easily blocking? Well, I actually did a swatch and it stretched out then about 20%, but is a swatch really to be trusted in a situation like this? Have my doubts, but I do not know which way it will go. Will it be larger or smaller? Anyway, I have decided to make it about 1 m long, and then it will be as big or small as it likes. It isn’t that important, really.



Ännu mindre kommen men ändå snart klar är ytterligare en liten Dawn’s Diamond Vest, som jag teststickar åt Jenny Snedeker. Denna gång gör jag den med samma mask- och varvantal men i betydligt tunnare garn. Hon ville väldigt gärna veta om det funkade precis som för Baby Surprise Jacket. Där bestämmer man ju storlek efter hur kraftigt garn man använder.


A bit closer to be finished is another Dawn’s Diamond Vest">Dawn's Diamond Vest, which I test knit for Jenny Snedeker. This time I’m knitting it with the same amount of stitches and rows but in a much thinner yarn. She wants to know if it will be like the Baby Surprise Jacket. Where you decide the size according to how heavy yarn you use.
Ja, apropå Baby Surprise Jacket, direkt jag fick veta att Alex skulle få ett litet syskon så tänkte jag på den, och att det skulle jag sätta igång med på direkten. Skulle bara göra färdigt … Och så bara … Och den här lilla först, sen … Har fortfarande inte börjat, och nu är det ju dessutom två som skall göras. Jag tycker de är så läckra i flerfärgat sockgarn, och har ett par nystan liggande för ändamålet, det ena gladare än det andra.

Men först måste jag bara göra en tröja till Alex som jag sett, en med små ekorrar runt hela oket. Den är så fin! Och så en uggletröja i babystorlek också. Men sen … Ja, fan tro’t, vi får väl se.


Yes, about the Baby Surprise Jacket, immediately I knew that Alex would have a little brother or sister I thought of it, and intended to start with one right away. I should only finish ... And then just ... And this little one first, then ... I have not yet begun, and now it is two to be made. I think they are so delicious in a multi-coloured sock yarn and have a couple of balls lying around for the purpose, one more cheerful in the colours than the other.

But first I just have to make a sweater for Alex that I have seen, with small squirrels around the yoke. It is so nice! And an owl sweater in baby sizes, as well. But then ... Well, well, who believes in that? Sooner or later we will see …