WIP's

Nu har jag gjort färdigt själva kroppen på Alex’ dinosaurietröja och dessutom klippt upp för ärmarna. Det går riktigt behändigt nu, kändes faktiskt inte alls särskilt konstigt eller kusligt att sätta saxen i den. Men jag ska aldrig göra om det misstaget som jag gjorde med tigertröjan, där fortsatte jag – helt enligt instruktionerna – att sticka hela vägen upp till halsen, och inte bry mej om var ärmarna skulle in. Men så har jag läst på andra håll att det är lämpligt att maska av några maskor där ärmhålet skall vara. Det gjorde jag nu, och la upp nya och lite fler maskor på nästa varv, och hade på så sätt inga som helst problem med att måtta in hur långt jag skulle klippa, och hade dessutom fyra extra maskor att sy och klippa i. Det var skillnad, det!

Now I have finished the body of Alex's dinosaur sweater and also cut up for the sleeves. It is really handy now, I felt actually not all that scared or weird to put the scissors in it as I used to. But I'll never do that mistake as I did with the tiger sweater, where I continued - according to the instructions - to knit all the way up to the neck, and didn’t bother to where the sleeves would be. But then I read somewhere that it is a good idea to bind off a few stitches where the armpit will be. I did so now, and casted on new and a bit more stitches on the next round and had in that way no problem with how far I should cut and also had four extra stitches to sew and cut in. It was really a big different!







En annan halvfärdig skapelse är Snowflake till Poppy. Det är förmodligen det mest opraktiska för att inte säga meningslösa jag någonsin gjort, men den är så läcker!!! Ljust rosa mohair med spetsmönster och en hel massa glittriga små glaspärlor, en dröm för en liten redan klädtokig prinsessa, men den som ska stå för skötseln … Ja, ja, en gång kan den väl i alla fall användas. Fast Jan hävdar att hålen i mönstret är så stora så all smuts och allt klet kommer att falla emellan och sugas upp av det som är under. Vem vet, det kanske är så vist inrättat?


Another half-finished creation is Snowflake for Poppy. It is probably the most impractical and useless thing I've ever done, but it is so delicious! Bright pink mohair with lace pattern and a whole bunch of sparkly little glass beads, a dream for a small, already clothing mad princess, but the poor one who is supposed to take care of it ... Yes, yes, it may be used once in all cases. Jan is claiming that the holes in the pattern are so large that all dirt and all tracing will fall between the yarn threads and be absorbed by what is underneath. Who knows, perhaps it is that wisely set up?