För första gången på evigheters evigheter har jag varit på en nyhetsprovning i kväll. Det som presenterades var ett urval av Systembolagets släpp den 24 mars. Ovanligt sent, men det har varit mycket i vår Munskänkssektion de senaste veckorna, så det har helt enkelt inte funnits tillfälle tidigare. Men bättre sent än aldrig …
15 viner fanns att prova, 5 vita, en sherry och 9 röda. De som kändes mest spännande och orsakade mest diskussion – i alla fall i det sällskap jag befann mej – var de vita, på gott och ont.
Först ut var Little Yering Chardonnay 2008, nr 6443, som kostar 86:-. Först upphälld i glaset var det lite kallare än vad som kan anses lämpligt att servera ett vitt vin vid, men då hade det en frisk, fräsch doft av exotisk frukt och lite fat. I smaken fanns en bra syra, även där exotisk frukt och lite smörighet. Wow, en jättetrevlig, lagom fatlagrad Chardonnay, om man vill ha en liten ekton som inte dominerar – trodde jag och fler med mej. Men ack och ve, det dröjde inte länge förrän temperaturen steg i glaset och fattonen blev mer och mer dominant, för att till slut slå ut all annan smak. Inte bra, en klar besvikelse på vad som verkade så lovande från början. Men säkert fortsatt jätteläckert för den pengen om man gillar vaniljsöt, ekfatsdominerad Chardonnay av gammal väl beprövat nyavärldenstuk.
Nästa vin som jag provade var också överväldigande, men det var inte frågan om någon smygattack där. Nej en åsnespark i magen, ja, eller var man nu kan få en spark när det gäller doft och smak. Det var Paul Cluver Sauvignon Blanc 2009, nr 2038, till en kostnad av 95:-. En Sauvignon Blanc från Sydafrika med en näst intill bedövande övertydlighet. Den har en nästan aggressiv doft av gräs, nässlor, fläder, vinbärsblad och allt annat skolboken hävdar att Sauvignon Blanc kan tänkas ha. Dessutom gick alltihop igen i smaken, så till den milda grad att det faktiskt blev svårt att svälja efter första smakprovet. Vännen David tyckte det var riktigt trevligt, själv tyckte jag det var riktigt otrevligt och andra förhöll sej nånstans där emellan. Men ingen ryckte på axlarna av likgiltighet! Om någon känner sej osäker på denna druva och är intresserad av att förkovra sej i ämnet kan jag dock starkt rekommendera den, då gärna i sällskap av skolboksexemplet Stonleigh Sauvignon Blanc från Nya Zeeland. Två lika tydliga men sinsemellan så olika.
Ett annat vin som också väckte viss förundran men på ytterligare ett annat sätt var Zecci Classico 2008, nr 2478, 109:-, en Verdicchio dei Castelli di Jesi från Italien. Normalt sett, eller rättare sagt förväntades det vara ett friskt, fräscht vin som snarare kan anses neutralt än utstickande. Men det här stack ut, vill jag lova, och det på ett sätt som jag faktiskt inte riktigt kan sätta ord på. Försökte få hjälp att hitta lämplig förklaring från de andra, men det var stört omöjligt att få fram nån vettig beskrivning på det. Det var nästan lite ylle i doften och smaken var ganska tung, en hel del citrus, mycket beska och nåt bränt som väl närmast motsvarade yllet i doften. Mycket märklig, inte alls oangenäm men väldigt överraskande.
Encosta dos Castelos Alvarinho 2008, nr 2551 för 119:-, ett Vinho Verde från Portugal finns det däremot inte mycket att säga om, Diskret för att inte säga obefintlig doft, hög syra, tämligen tunn och totalt ointressant …
Men Gaul Riesling Asselheimer St Stephan 2009, nr 5348, 149:- … Den går inte av för hackor! Notera årgången, den har ju knappt hunnit skördas och trots det var doften stor och fruktig med citrus och en hint av honung. Smaken gick inte heller den av för hackor. Naturligtvis var det hög syra, en härlig citruston, spritsig, fortfarande ung men så lovande så den måste jag bara köpa några flaskor och låta ligga ett år eller två. Mer ska nog inte behövas för att det ska bli riktigt kul.
Av de röda var det nog det nog Reserve du Vieux Noir Malbec 2008, nr 2212, 80:-, som föll mej mest på läppen. En Malbec från Cahors i södra Frankrike förväntar jag mej inte att kunna dricka de första fem åren i alla fall, men denna dryga ettåring hade redan en tung, varm doft med lakrits och lite ekfat, mjuka men markanta tanniner, mycket mörka bär, en viss eldighet och var definitivt oväntat tillgänglig redan nu och en mycket trevlig bekantskap. Får nog bli några flaskor av det också, skulle vara kul att se vad som händer med det om det får ligga till sej ett slag.
Ja, det är alltid lika kul att prova viner, och nu närmar det sig första provningen i vår vinmässogrupp. Vi är 10 st som ska gå igenom vad Spanien har att erbjuda, och däribland välja ut 20 – 25 olika att presentera på vinmässan i november. Ser framför allt fram emot att göra en riktig djupdykning bland de olika sherryvinerna. Men mer om det vid senare tillfälle, nu är det dags att samla ihop mej, för i morgon åker vi till Stockholm för att hälsa på våran Poppy över helgen!
Mina Favoriter
Visar inlägg med etikett Vin. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Vin. Visa alla inlägg
torsdag 8 april 2010
fredag 9 oktober 2009
Lite vinsnack / Only in Swedish
För några dagar sedan hade vi återigen en nyhetsprovning i vår Munskänkssektion. Det gällde naturligtvis oktobersläppets viner och det släppet är väl inte det mest spännande på året. Men om man hittar någon pärla kan man sitta lugnt i båten i trygg förvissning om att det kommer att finnas tillgängligt i minst ett år framåt, precis som vinerna som släpps i april och till skillnad från dem som kommer under årets övriga månader. Då får man hänga på låset om man vill försäkra sej om någon goding, det finns inga som helst garantier att det finns att få tag på mer än några timmar, dagar eller möjligtvis någon månad framöver. Ett ytterst märkligt och tråkigt system men så är det och det är bara att gilla läget. Ja, gilla behöver man förstås inte, och ryktet säger att det kommer någon form av förändring nästa år. Den som lever får se …
Men åter till det senaste släppet. En del trevligheter finns det faktiskt, och ett vin jag föll som en fura för är Mâcon-Villages Chardonnay 2008 (nr 2295) till det synnerligen facila priset 73:-. En budgetbourgogne som naturligtvis inte kan mäta sej med de allra bästa – och många gånger dyrare – men den har en fräsch citruston och en mild smörighet i både doft och smak, har dessutom en behaglig beska i slutet och är förhållandevis lång. En klart positiv överraskning som bör passa alldeles utmärkt till fisken med en smörig sås. Det låga priset beror troligtvis på att det inte kommer från det bästa = dyraste området Côte d’Or utan från det mer okända Mâconnais, som ligger lite längre söderut i Bourgogne.
En annan höjdare är Tendral 2007 (nr 2721) för överraskande låga 115:-. Det kommer från Priorat i Spanien, ett område som är känt för sina tuffa, trendiga och framför allt dyra viner. Det här är tufft, ungt, fortfarande lite vresigt med mycket tanniner (garvsyra), bra syra och en fräsch bärton. Som sagt ungt och kantigt och bör ligga till sej ett par år åtminstone, men kan nog bli riktigt kanonbra vad det lider. Har redan köpt på oss en binge, som vi hoppas ska mogna till sej och bli så där som man snopet konstaterar att det var ovanligt fånigt att vi inte köpte många fler av, någon gång framåt 2012.
Vill man kosta på sej något lite dyrare, som dessutom överraskande nog var helt ok att dricka redan nu, så är Barbaresco 2006 (nr 5337) 195:- ett lysande val i mitt tycke. Det är gjort av druvan Nebbiolo och kommer från Piemonte i norra Italien. Den har blåbär och andra mörka söta bär, lite lakritsbåtar och crème fraiche i smaken, är lite eldig och har härligt lagom med tanniner, bra syra och är både stor, lång och elegant. Mums för Måns, med andra ord.
Men det är fascinerande att konstatera hur olika vi alla är när det gäller tycke och smak. Detta var alltså mina favoriter, men det var ett annat vin på provningen som fick stående ovationer av ett flertal, som jag hörde. Det var McManis Petite Sirah 2008 (nr 6520) 99:- från Kalifornien. Jag måste tyvärr erkänna att jag hällde ut merparten av mitt prov, tyckte bara det var sött och vaniljstint med syltig bärighet. Kvalmigt, helt enkelt. Men det är många – troligtvis faktiskt till och med de flesta – som uppskattar den solvarma, kraftiga, nästan kokta bärigheten, och inget är ju tack och lov rätt eller fel när det gäller vin. Det är bara smaken som är olika och alla kan ju inte älska alla här på jorden.
Då tycker jag betydligt bättre om Camelon Reserva Cabernet Sauvignon 2007 (nr 6518), 75:-, ett ekologiskt vin från Argentina. Egentligen variation på samma tema, stor och varm med mörka bär, fat och smörkola i doften, markanta men mjuka tanniner, bra syra, mycket mörka söta bär och frukt, kola och fat i smaken. Men till skillnad från McManis har det här – i mitt tycke, alltså – mer harmoni mellan de olika delarna, kändes helt enkelt helare och renare.
Hoppas ni också hittar nåt kul i hyllorna på vårt kära Systembolag!
Men åter till det senaste släppet. En del trevligheter finns det faktiskt, och ett vin jag föll som en fura för är Mâcon-Villages Chardonnay 2008 (nr 2295) till det synnerligen facila priset 73:-. En budgetbourgogne som naturligtvis inte kan mäta sej med de allra bästa – och många gånger dyrare – men den har en fräsch citruston och en mild smörighet i både doft och smak, har dessutom en behaglig beska i slutet och är förhållandevis lång. En klart positiv överraskning som bör passa alldeles utmärkt till fisken med en smörig sås. Det låga priset beror troligtvis på att det inte kommer från det bästa = dyraste området Côte d’Or utan från det mer okända Mâconnais, som ligger lite längre söderut i Bourgogne.
En annan höjdare är Tendral 2007 (nr 2721) för överraskande låga 115:-. Det kommer från Priorat i Spanien, ett område som är känt för sina tuffa, trendiga och framför allt dyra viner. Det här är tufft, ungt, fortfarande lite vresigt med mycket tanniner (garvsyra), bra syra och en fräsch bärton. Som sagt ungt och kantigt och bör ligga till sej ett par år åtminstone, men kan nog bli riktigt kanonbra vad det lider. Har redan köpt på oss en binge, som vi hoppas ska mogna till sej och bli så där som man snopet konstaterar att det var ovanligt fånigt att vi inte köpte många fler av, någon gång framåt 2012.
Vill man kosta på sej något lite dyrare, som dessutom överraskande nog var helt ok att dricka redan nu, så är Barbaresco 2006 (nr 5337) 195:- ett lysande val i mitt tycke. Det är gjort av druvan Nebbiolo och kommer från Piemonte i norra Italien. Den har blåbär och andra mörka söta bär, lite lakritsbåtar och crème fraiche i smaken, är lite eldig och har härligt lagom med tanniner, bra syra och är både stor, lång och elegant. Mums för Måns, med andra ord.
Men det är fascinerande att konstatera hur olika vi alla är när det gäller tycke och smak. Detta var alltså mina favoriter, men det var ett annat vin på provningen som fick stående ovationer av ett flertal, som jag hörde. Det var McManis Petite Sirah 2008 (nr 6520) 99:- från Kalifornien. Jag måste tyvärr erkänna att jag hällde ut merparten av mitt prov, tyckte bara det var sött och vaniljstint med syltig bärighet. Kvalmigt, helt enkelt. Men det är många – troligtvis faktiskt till och med de flesta – som uppskattar den solvarma, kraftiga, nästan kokta bärigheten, och inget är ju tack och lov rätt eller fel när det gäller vin. Det är bara smaken som är olika och alla kan ju inte älska alla här på jorden.
Då tycker jag betydligt bättre om Camelon Reserva Cabernet Sauvignon 2007 (nr 6518), 75:-, ett ekologiskt vin från Argentina. Egentligen variation på samma tema, stor och varm med mörka bär, fat och smörkola i doften, markanta men mjuka tanniner, bra syra, mycket mörka söta bär och frukt, kola och fat i smaken. Men till skillnad från McManis har det här – i mitt tycke, alltså – mer harmoni mellan de olika delarna, kändes helt enkelt helare och renare.
Hoppas ni också hittar nåt kul i hyllorna på vårt kära Systembolag!
onsdag 9 september 2009
Lite vintips / Only in Swedish
Nu börjar det rassla runt i vinhyllorna igen efter lite stiltje under sommaren. I måndags hade vi höstens första nyhetsprovning i Munskänkarna, och där fanns mycket mumsigt att prova på, vitt och rött, billigt och dyrt om vartannat. Det bjöds på en fantastisk uppsättning faktiskt, men även om alla var i allra högsta drag njutbara var det några som stack ut alldeles extra och som jag gärna vill tipsa om.
Först ut, min absoluta favorit, var en Grüner Veltliner från Österrike. Denna Österrikes alldeles egna druva, som de med all rätt är så stolta över, brukar normalt vara ganska vresig och taggig som ung, men icke denna gången. Trots att det är en 2008:a har den redan en riktigt stor doft av tuttifrutti citrus som även går igen i smaken. Dessutom finns där en liten beska i slutet som inte gör saken sämre. Visst har den också syra i rejäl dos, men den är inte vass på något sätt, endast så pass att snålvattnet riner till. Föreställer mej att det är ett kanonvin till mat. Och som grädde på moset, priset är bara 69:-. Detta kalasvin heter Steinschaden Grüner Veltliner och har nr 94018. Skynda fynda!
En röd portugis av snällare slag fanns också med. Snäll men inte mesig. Det var Ikon Touriga Nacional Merlot (nr 99074), och där är det Merloten som mjukade upp den vanligtvis så tuffa Tourigan. Mycket mörka bär, åt morellhållet i doften och en stor, lång smak av lite fat, söta mörka bär, lakrits och en gnutta smör. Rejält med tanniner, men mjuka och goa, inte elakt på något sätt. Även detta vin ligger i budgetklassen, 90:- tyckte jag var helt ok.
Obetydligt dyrare, 95:-, var Broquel Cabernet Franc (nr 94008) från Argentina. Ett friskt, fräscht vin med stor doft och smak av det typiskt vegetativa slaget med betoning på paprika och bär. Kanongott, faktiskt.
Vill man kosta på sej något lite extra, och då isynnerhet om man är beväpnad med tålamod, så har det nu också släppts ett vin från södra Rhône och byn Gigondas som heter Tradition Le Grand Montimirail 2007 (nr 99367, 199:-) Egentligen och enligt alla regler alldeles för ung för att drickas redan nu, men ärligt talat slank smakprovet ner utan några som helst svårigheter. Riktigt mumsig redan nu, och kommer säkert att bli helt fantastiskt om inte alltför många år. En stor doft av mörka, söta bär och lite kola och en stor fruktig smak av likaledes söta, mörka bär och en hel hoper mjuka men mycket tydliga tanniner. Lite kantig, men som sagt helt drickbar.
Först ut, min absoluta favorit, var en Grüner Veltliner från Österrike. Denna Österrikes alldeles egna druva, som de med all rätt är så stolta över, brukar normalt vara ganska vresig och taggig som ung, men icke denna gången. Trots att det är en 2008:a har den redan en riktigt stor doft av tuttifrutti citrus som även går igen i smaken. Dessutom finns där en liten beska i slutet som inte gör saken sämre. Visst har den också syra i rejäl dos, men den är inte vass på något sätt, endast så pass att snålvattnet riner till. Föreställer mej att det är ett kanonvin till mat. Och som grädde på moset, priset är bara 69:-. Detta kalasvin heter Steinschaden Grüner Veltliner och har nr 94018. Skynda fynda!
En röd portugis av snällare slag fanns också med. Snäll men inte mesig. Det var Ikon Touriga Nacional Merlot (nr 99074), och där är det Merloten som mjukade upp den vanligtvis så tuffa Tourigan. Mycket mörka bär, åt morellhållet i doften och en stor, lång smak av lite fat, söta mörka bär, lakrits och en gnutta smör. Rejält med tanniner, men mjuka och goa, inte elakt på något sätt. Även detta vin ligger i budgetklassen, 90:- tyckte jag var helt ok.
Obetydligt dyrare, 95:-, var Broquel Cabernet Franc (nr 94008) från Argentina. Ett friskt, fräscht vin med stor doft och smak av det typiskt vegetativa slaget med betoning på paprika och bär. Kanongott, faktiskt.
Vill man kosta på sej något lite extra, och då isynnerhet om man är beväpnad med tålamod, så har det nu också släppts ett vin från södra Rhône och byn Gigondas som heter Tradition Le Grand Montimirail 2007 (nr 99367, 199:-) Egentligen och enligt alla regler alldeles för ung för att drickas redan nu, men ärligt talat slank smakprovet ner utan några som helst svårigheter. Riktigt mumsig redan nu, och kommer säkert att bli helt fantastiskt om inte alltför många år. En stor doft av mörka, söta bär och lite kola och en stor fruktig smak av likaledes söta, mörka bär och en hel hoper mjuka men mycket tydliga tanniner. Lite kantig, men som sagt helt drickbar.
torsdag 7 maj 2009
Lite vinsnack / Only in Swedish
I kväll har vi haft nyhetsprovning i Munskänkarna Trollhättan. Tyvärr en ganska glest besökt tillställning, men vi som var där hade väldigt trevligt och fick tillfälle att prova åtskilliga både goda, intressanta, mindre goda och mindre intressanta viner ur Systembolagets nyutsläpp för maj månad.
Av de vita jag provade föll jag pladask för Royal Tokaji Furmint dry (nr 95127, 99). Inte hade det något med de söta Tokajervinerna att göra, trots att den var gjord på samma druva, Furmint, men det ena goda behöver ju inte utesluta det andra. Detta var ett helt torrt vin med frisk citrusdoft och bra syra, mycket torkad frukt och viss smörighet i smaken som dessutom var tämligen lång och definitivt harmonisk. Syran, frukten och smöret gick perfekt ihop, och jag tror det skulle vara kanonbra till en rätt med fisk eller lätt, ljust kött med en skvätt Creame Fraiche i och kanske lite smörstekt svamp till. Dessutom gör det inte ont att, efter maten, sitta med resten ur flaska och meditera eller diskutera livets stora frågor.
Bland de röda vi provade, var Cistus Reserva (nr 95113, 119:-) från Portugal en synnerligen angenäm bekantskap. Hög tannin hade den men inte på något sätt otrevlig, frisk bärig doft och smak och en hel del choklad. Lite eldig men inte så det gjorde vinet otillgängligt på något sätt. Säkert jättetrevligt till vilken smakrik kötträtt som helst. Ja, köttet i sej smakar ju inte så mycket i ärlighetens namn, det är ju tillbehören som räknas. Kanske en sås med en del sötma från lök och paprika, och varför inte ugnsstekta rotsaker till?
Ett litet steg upp på prisskalan hamnade Château Montus (nr 95084, 169:-) från Madiran i Frankrike, gjord på druvan Tannat. Normalt sett behöver dessa viner ligga till sej åtskilliga år för att blir tillräckligt mjuka för att kunna avnjutas, men någonting har hänt de senaste åren – kanske på grund av konkurrensen från Uruguay? Av någon för mej outgrundlig anledning har de blivit mer och mer tillgängliga efter bara några få år. Denna var från 2006, rena ungdomen alltså, men så trevligt! Mycket mörka bär och lite fatton i doften, och en mycket lång, ren, fräsch smak med choklad och mörka bär. Visst var det både en tannin och två, men de var på intet sätt otrevliga, gav bara förväntad karaktär åt vinet.
Så till slut utav med, kvällens INTRESSANTA vin! Obs, intressant i det här sammanhanget är inte nödvändigtvis detsamma som gott, men spännande, originellt och just intressant.
Roséer har vi fått lära oss ska konsumeras unga, helst inte mer än två år gamla. Det är ju fräschören, syran, bärigheten vi vill ha. Men här kommer nu ett rosévin som ställer hela denna sanning på ända. Det är Vina Todonia Rosado Gran Reserva 1997 från Rioja i Spanien (nr 96206, 169:-) som står för denna udda upplevelse. En tolv år gammalt rosé, hur absurt är inte det? Men uppenbarligen finns de, är kanske rent av både vanliga och uppskattade i Spanien, vad vet jag? Men enligt mina referensramar är den, för att inte ta till överord, udda. Inte otrevlig, men just udda, originell och synnerligen intressant. Skulle inte drömma om att betala 169:- för en flaska av detta, men det var otroligt kul att prova det. Svamp, svamp och åter svamp i doften och det gick även igen i smaken även om det där kompletterades av en gnutta dill och en rejäl bit Kvibille Gräddädel. Förstår ni fascinationen i detta? Fågelskådare bockar av vithövdade havsörnar och vi munskänkar bockar av tolvåriga roséviner med övervägande svamptoner!
Av de vita jag provade föll jag pladask för Royal Tokaji Furmint dry (nr 95127, 99). Inte hade det något med de söta Tokajervinerna att göra, trots att den var gjord på samma druva, Furmint, men det ena goda behöver ju inte utesluta det andra. Detta var ett helt torrt vin med frisk citrusdoft och bra syra, mycket torkad frukt och viss smörighet i smaken som dessutom var tämligen lång och definitivt harmonisk. Syran, frukten och smöret gick perfekt ihop, och jag tror det skulle vara kanonbra till en rätt med fisk eller lätt, ljust kött med en skvätt Creame Fraiche i och kanske lite smörstekt svamp till. Dessutom gör det inte ont att, efter maten, sitta med resten ur flaska och meditera eller diskutera livets stora frågor.
Bland de röda vi provade, var Cistus Reserva (nr 95113, 119:-) från Portugal en synnerligen angenäm bekantskap. Hög tannin hade den men inte på något sätt otrevlig, frisk bärig doft och smak och en hel del choklad. Lite eldig men inte så det gjorde vinet otillgängligt på något sätt. Säkert jättetrevligt till vilken smakrik kötträtt som helst. Ja, köttet i sej smakar ju inte så mycket i ärlighetens namn, det är ju tillbehören som räknas. Kanske en sås med en del sötma från lök och paprika, och varför inte ugnsstekta rotsaker till?
Ett litet steg upp på prisskalan hamnade Château Montus (nr 95084, 169:-) från Madiran i Frankrike, gjord på druvan Tannat. Normalt sett behöver dessa viner ligga till sej åtskilliga år för att blir tillräckligt mjuka för att kunna avnjutas, men någonting har hänt de senaste åren – kanske på grund av konkurrensen från Uruguay? Av någon för mej outgrundlig anledning har de blivit mer och mer tillgängliga efter bara några få år. Denna var från 2006, rena ungdomen alltså, men så trevligt! Mycket mörka bär och lite fatton i doften, och en mycket lång, ren, fräsch smak med choklad och mörka bär. Visst var det både en tannin och två, men de var på intet sätt otrevliga, gav bara förväntad karaktär åt vinet.
Så till slut utav med, kvällens INTRESSANTA vin! Obs, intressant i det här sammanhanget är inte nödvändigtvis detsamma som gott, men spännande, originellt och just intressant.
Roséer har vi fått lära oss ska konsumeras unga, helst inte mer än två år gamla. Det är ju fräschören, syran, bärigheten vi vill ha. Men här kommer nu ett rosévin som ställer hela denna sanning på ända. Det är Vina Todonia Rosado Gran Reserva 1997 från Rioja i Spanien (nr 96206, 169:-) som står för denna udda upplevelse. En tolv år gammalt rosé, hur absurt är inte det? Men uppenbarligen finns de, är kanske rent av både vanliga och uppskattade i Spanien, vad vet jag? Men enligt mina referensramar är den, för att inte ta till överord, udda. Inte otrevlig, men just udda, originell och synnerligen intressant. Skulle inte drömma om att betala 169:- för en flaska av detta, men det var otroligt kul att prova det. Svamp, svamp och åter svamp i doften och det gick även igen i smaken även om det där kompletterades av en gnutta dill och en rejäl bit Kvibille Gräddädel. Förstår ni fascinationen i detta? Fågelskådare bockar av vithövdade havsörnar och vi munskänkar bockar av tolvåriga roséviner med övervägande svamptoner!
fredag 3 april 2009
Lite vinsnack / Only in Swedish
Det är inte lätt att vara Munskänk, mycket är det! Förra fredagen hade vi månadsprovning med föredrag om och provning av Alsaceviner, i måndags hade vi mässgruppsträff, i onsdags var det dags för druvkursen och i går nyhetsprovning. Ja, det var väl inget eller ingen som direkt tvingade dit mej, bara min egen nyfikenhet, och in i det sista var jag tveksam. Men när det kom till kritan kunde jag naturligtvis inte hålla mej därifrån.
I april, liksom i oktober, är det inte tillfälliga viner som släpps på Systemet, utan de är tänkta att finnas att tillgå åtminstone ett år. Alltid tacknämligt med sådana, de tillfälliga vet man aldrig från elva till middag om de finns kvar. Det är ett elände vad gäller mässgruppsarbetet, det är inte kul att hitta kanonviner i april månad som skulle passa utmärkt att presentera på mässan i november, bara för att finna att de är slut redan i maj.
Men denna gång är det långvariga besökare som kommit till vårt kära system, och några av dem provade vi som sagt i går. Ömsom vin och ömsom vatten, kanske man kan säga sammanfattningsvis.
En riktigt trevlig vit var La Chapelle des Augustins 2007, nr 5335, 189:-. Den kommer från Sancerre i Loiredalen och är gjord på druvan Sauvignon Blanc. Ok, inget budgetvin kanske, men till lite festligare tillfällen … Tänk den med en chevréostbaserad förrätt, allra helst om den får ligga till sej något eller ett par år först. Det skulle nog vara mums för Måns. Lågmäld och finstämd med doft och smak av svartvinbärsblad och nässlor, en fröjd för både näsa och gom.
Gillar man Sauvignon Blanc av lite tydligare slag så är Nepenthe 2008(nr 6442, 119:-) från Australien ett bra alternativ. Inte lika övertydlig som de från Nya Zeeland, men ändå omisskännlig med sin tydliga gräs- och nässelton.
Chablis Domaine de la Bissonneuse 2007 (nr 5624, 155:-) är alltid trevlig, fast jag har en känsla av att priset höjts rätt avsevärt sedan förra årgången. Mild smörton, frisk syra, lång och fräsch som en Chablis bör vara, men för det priset … Det finns lika bra till lägre pris, alternativt bättre till det priset. Men inget ont om vinet i sej, riktigt mumsigt.
Av de röda som jag provade var det framför allt Morello Nebbiolo Merlot 2007 (nr 6250, 115:-) som stack ut och då mest på grund av sin näst intill absurda druvblandning. Nebbiolo och Merlot, undrar hur de kom på tanken att blanda dessa båda druvor? Och Nebbiolo i Australien? Inte ens det har jag tidigare hört talas om. Fast druvorna emigrerar hej vilt nuförtiden, inte lätt att hålla reda på var de finns och inte finns. Men för att återgå till just det här vinet, så var det faktiskt ganska kul. Det behövde en stund på sej i glaset för att nebbiolotonerna skulle framträda, men sen fanns det en hel del av både viol, lakrits och tjära där. Bra tanniner och en hel del frukt dessutom, fast det bör drickas ganska svalt för att inte kännas syltigt. Men definitivt värt att prova, om inte annat för sin originella blandning. För visst är vi lite som fågelskådare, prickar av de sällsynta och originella?
Ett lite lättare vin var Allegrini Valpolicella Superiore 2005 (nr 6010, 99:-), frisk, fräsch, bärig, inte jättestor men ett rent och säkert lättplacerat matvin i lite vardagligare sammanhang.
Ska det festas till däremot, isynnerhet om festen inte ska vara än på 7 – 8 år eller nåt, så är Xavier Châteauneuf-du-Pape 2007 (nr 6267, 199:-) definitivt något att satsa på. Ung som en påskkyckling idag, men absolut inte odrickbar på något sätt. En del tycker säkert att den är väl så trevlig nu med sin fräscha bärighet tillsammans med en liten fatton och örter, som vad det troligtvis kommer att bli på äldre dar. Verkar rimligt att kunna förvänta sej betydligt mer av läder och torkad frukt allteftersom tiden lider.
Ja, tänk så mycket gott det finns!
I april, liksom i oktober, är det inte tillfälliga viner som släpps på Systemet, utan de är tänkta att finnas att tillgå åtminstone ett år. Alltid tacknämligt med sådana, de tillfälliga vet man aldrig från elva till middag om de finns kvar. Det är ett elände vad gäller mässgruppsarbetet, det är inte kul att hitta kanonviner i april månad som skulle passa utmärkt att presentera på mässan i november, bara för att finna att de är slut redan i maj.
Men denna gång är det långvariga besökare som kommit till vårt kära system, och några av dem provade vi som sagt i går. Ömsom vin och ömsom vatten, kanske man kan säga sammanfattningsvis.
En riktigt trevlig vit var La Chapelle des Augustins 2007, nr 5335, 189:-. Den kommer från Sancerre i Loiredalen och är gjord på druvan Sauvignon Blanc. Ok, inget budgetvin kanske, men till lite festligare tillfällen … Tänk den med en chevréostbaserad förrätt, allra helst om den får ligga till sej något eller ett par år först. Det skulle nog vara mums för Måns. Lågmäld och finstämd med doft och smak av svartvinbärsblad och nässlor, en fröjd för både näsa och gom.
Gillar man Sauvignon Blanc av lite tydligare slag så är Nepenthe 2008(nr 6442, 119:-) från Australien ett bra alternativ. Inte lika övertydlig som de från Nya Zeeland, men ändå omisskännlig med sin tydliga gräs- och nässelton.
Chablis Domaine de la Bissonneuse 2007 (nr 5624, 155:-) är alltid trevlig, fast jag har en känsla av att priset höjts rätt avsevärt sedan förra årgången. Mild smörton, frisk syra, lång och fräsch som en Chablis bör vara, men för det priset … Det finns lika bra till lägre pris, alternativt bättre till det priset. Men inget ont om vinet i sej, riktigt mumsigt.
Av de röda som jag provade var det framför allt Morello Nebbiolo Merlot 2007 (nr 6250, 115:-) som stack ut och då mest på grund av sin näst intill absurda druvblandning. Nebbiolo och Merlot, undrar hur de kom på tanken att blanda dessa båda druvor? Och Nebbiolo i Australien? Inte ens det har jag tidigare hört talas om. Fast druvorna emigrerar hej vilt nuförtiden, inte lätt att hålla reda på var de finns och inte finns. Men för att återgå till just det här vinet, så var det faktiskt ganska kul. Det behövde en stund på sej i glaset för att nebbiolotonerna skulle framträda, men sen fanns det en hel del av både viol, lakrits och tjära där. Bra tanniner och en hel del frukt dessutom, fast det bör drickas ganska svalt för att inte kännas syltigt. Men definitivt värt att prova, om inte annat för sin originella blandning. För visst är vi lite som fågelskådare, prickar av de sällsynta och originella?
Ett lite lättare vin var Allegrini Valpolicella Superiore 2005 (nr 6010, 99:-), frisk, fräsch, bärig, inte jättestor men ett rent och säkert lättplacerat matvin i lite vardagligare sammanhang.
Ska det festas till däremot, isynnerhet om festen inte ska vara än på 7 – 8 år eller nåt, så är Xavier Châteauneuf-du-Pape 2007 (nr 6267, 199:-) definitivt något att satsa på. Ung som en påskkyckling idag, men absolut inte odrickbar på något sätt. En del tycker säkert att den är väl så trevlig nu med sin fräscha bärighet tillsammans med en liten fatton och örter, som vad det troligtvis kommer att bli på äldre dar. Verkar rimligt att kunna förvänta sej betydligt mer av läder och torkad frukt allteftersom tiden lider.
Ja, tänk så mycket gott det finns!
onsdag 4 februari 2009
Lite vintips / Only in Swedish
I går kväll var det årets första nyhetsprovning i Munskänkarna Trollhättan. Inte särskilt mycket folk, men vi som var där hade trevligt. 15 viner av dem som släpps på Systemet nu i februari fick vi möjlighet att prova, men sanningen att säga så var det väl inte något som fick mej att gå i taket av lycka. Fast några lite småtrevliga fanns där, som jag gärna rekommenderar.
Först och främst en gewürztraminer från Italien, Nals Margreid 2007, nr 99546 till ett pris av 109:-. Vin på druvan Gewürztraminer får väl tankarna vanligtvis att gå till Alsace och deras allt som oftast tämligen överdådiga exempel, med massor av blommor och parfymerad tvål i doft och smak, men faktum är att druvan ursprungligen kommer från norra Italien. Här blir det oftast lite mer nedtonade i sin yppighet, betydligt sympatiskare enligt min smak. Nals Margreid har en mild blomton som också går igen i smaken tillsammans med en behaglig syra. Tror det kan vara alldeles utmärkt som matvin, kanske något med lite rund smak av en skvätt grädde och något som ger lite sötma, men dessutom är det säkert jättebra att bara sitta och smutta på som sällskapsvin.
Ett annat som jag också tyckte var trevligt och som även den faller under beteckningen blommig var De Grendel Viognier 2008, nr 96987, 99:-. Den kommer från Sydafrika, där druvan Viognier kommer på bred front. För inte särskilt länge sen var den nästan helt utrotad, fanns i princip bara på ett mycket avgränsat område i Rhônedalen i Frankrike, men har nu fått en renässans och blivit något av en kultdruva som dyker upp på det ena stället efter det andra runt om i världen. De Grendel är milt blommig och har dessutom en liten smörig ton som nästan får tankarna att gå till en chardonnay, det som skiljer är den lilla beskan i slutet av smaken. Trevlig och opretentiös om man vill ha något inte alltför stramt och är nyfiken på en ”ny” druva.
Ett tredje riktigt trevligt vin var Secrets de Chai 2007 från Loiredalen i Frankrike, nr 96499, 78:-. Den är gjord på druvan Chenin Blanc, en av de riktigt stora i Loire, men jag tyckte faktiskt inte den var typisk i vare sig doft eller smak. Den har en nästan vegetativ doft, mycket fräsch och ganska stor, som också går igen i smaken, även om jag faktiskt hade förväntat mej mer där efter att ha doftat på den. Hög syra som det sig bör i en Chenin Blanc vin, inte stor eller märkvärdig men trevlig på ett ganska lågmält sätt.
På den röda sidan var det Ca’ di Pian, nr 96878, 179:-, från Piemonte i Italien och gjord på druvan Barbera som blev kvällens favorit för mej, med sin mjuka, bäriga doft och smak och den typiska italienska medicintonen. Mystiskt uttryckt, jag vet, men jag har aldrig kommit på något annat ord för detta märkliga som går igen i nästan alla italienska röda viner, oavsett vilken druva det är gjort på. Hur som helst var både doft och smak stor, lång och harmonisk, inte en siffra fel enligt mitt förmenande.
Ytterligare ett rött fanns som jag tyckte var riktigt god, Baigorri Reserva Tempranillo 2004, nr 96644, 199:-. En modern Rioja, inte så fruktansvärt tung som de gärna var förr och många i viss mån fortfarande är. Stor, kryddig och lång både vad gäller doft och smak, inte så mycket frukt tyvärr, men trevlig för att vara en Rioja.
Nu ska jag återgå till stickningen en stund. Håller på med ett skärp till Karins kofta. Hu så trist det är! Sex maskor, vänd, sex maskor, vänd … Och många vändor blir det innan det är tillräckligt långt, det ska ju både räcka runt midjan och kunna knytas.
Först och främst en gewürztraminer från Italien, Nals Margreid 2007, nr 99546 till ett pris av 109:-. Vin på druvan Gewürztraminer får väl tankarna vanligtvis att gå till Alsace och deras allt som oftast tämligen överdådiga exempel, med massor av blommor och parfymerad tvål i doft och smak, men faktum är att druvan ursprungligen kommer från norra Italien. Här blir det oftast lite mer nedtonade i sin yppighet, betydligt sympatiskare enligt min smak. Nals Margreid har en mild blomton som också går igen i smaken tillsammans med en behaglig syra. Tror det kan vara alldeles utmärkt som matvin, kanske något med lite rund smak av en skvätt grädde och något som ger lite sötma, men dessutom är det säkert jättebra att bara sitta och smutta på som sällskapsvin.
Ett annat som jag också tyckte var trevligt och som även den faller under beteckningen blommig var De Grendel Viognier 2008, nr 96987, 99:-. Den kommer från Sydafrika, där druvan Viognier kommer på bred front. För inte särskilt länge sen var den nästan helt utrotad, fanns i princip bara på ett mycket avgränsat område i Rhônedalen i Frankrike, men har nu fått en renässans och blivit något av en kultdruva som dyker upp på det ena stället efter det andra runt om i världen. De Grendel är milt blommig och har dessutom en liten smörig ton som nästan får tankarna att gå till en chardonnay, det som skiljer är den lilla beskan i slutet av smaken. Trevlig och opretentiös om man vill ha något inte alltför stramt och är nyfiken på en ”ny” druva.
Ett tredje riktigt trevligt vin var Secrets de Chai 2007 från Loiredalen i Frankrike, nr 96499, 78:-. Den är gjord på druvan Chenin Blanc, en av de riktigt stora i Loire, men jag tyckte faktiskt inte den var typisk i vare sig doft eller smak. Den har en nästan vegetativ doft, mycket fräsch och ganska stor, som också går igen i smaken, även om jag faktiskt hade förväntat mej mer där efter att ha doftat på den. Hög syra som det sig bör i en Chenin Blanc vin, inte stor eller märkvärdig men trevlig på ett ganska lågmält sätt.
På den röda sidan var det Ca’ di Pian, nr 96878, 179:-, från Piemonte i Italien och gjord på druvan Barbera som blev kvällens favorit för mej, med sin mjuka, bäriga doft och smak och den typiska italienska medicintonen. Mystiskt uttryckt, jag vet, men jag har aldrig kommit på något annat ord för detta märkliga som går igen i nästan alla italienska röda viner, oavsett vilken druva det är gjort på. Hur som helst var både doft och smak stor, lång och harmonisk, inte en siffra fel enligt mitt förmenande.
Ytterligare ett rött fanns som jag tyckte var riktigt god, Baigorri Reserva Tempranillo 2004, nr 96644, 199:-. En modern Rioja, inte så fruktansvärt tung som de gärna var förr och många i viss mån fortfarande är. Stor, kryddig och lång både vad gäller doft och smak, inte så mycket frukt tyvärr, men trevlig för att vara en Rioja.
Nu ska jag återgå till stickningen en stund. Håller på med ett skärp till Karins kofta. Hu så trist det är! Sex maskor, vänd, sex maskor, vänd … Och många vändor blir det innan det är tillräckligt långt, det ska ju både räcka runt midjan och kunna knytas.
onsdag 3 december 2008
Vinsnack / Only in Swedish
I går var det åter dags för en nyhetsprovning i Munskänkarna Trollhättans regi, och det är alltid lika spännande att se vad provningsgruppen valt ut av Systembolagets nyutsläpp. 15 viner hade vi att välja mellan denna gång, och det var över lag trevliga bekantskaper, även om en del var trevligare än andra. T ex var väl Mezzacorona Gewurztraminer – nr 96899 – inget att springa benen av sej för att bli vid. Vill man ha en Gewurztraminer finns det så många andre mycket bättre. Men varför stirra sej blind på det trista när det finns såna pärlor som Dr Crusius Traiser Rotenfels Spätlese Trocken Riesling (milde tid, hur orkar tyskarna med alla sina långa namn?) – nr 99554 – ett kanonvin med doft av citrus, mineral och våt sten. Smaken var fantastiskt lång och harmonisk, med hög syra utan att vara vass och både honung och citrus. Skulle vara helt fantastisk att bara sitta och sippa på i stilla ro och kontemplation eller i goda vänners lag, och helt säkert alldeles utmärkt till mat med en rejäl dos syra i, liksom ett stänk sötma. Kanske något asiatiskt?
Ett annat väldigt trevligt vitt vin var Vouvray Sec Laurent kraft – nr 99731. Gjord på druvan Chenin Blanc, pärlan i mellersta Loiredalen, frisk, fräsch smak av syrliga, gula äpplen. Även här var det en väldigt bra balans mellan syra och sötma, men betydligt lågmäldare än rieslingen.
På den röda sidan var nog, enligt min smak, Southern Ocean Cabernet Sauvignon Merlot – nr 96552 – kvällens fynd. Ett lätt men ändå smakrikt vin, frisk syra, måttlig strävhet och en hel del bär. Med råge värt sina 89:-.
Lite upp i prisskalan kom nr 96910, Medeus. En härligt vegetativ doft av skog och tallbarr, mjuka tanniner (=garvsyra = strävhet), diskret men klart märkbar ekton i smaken och även här skog. Ett friskt, fräscht, piggt vin från Sardinien gjort på druvorna Cannonau (Grenache i övriga välden) och Carignan.
Och så kvällens höjdare, Châteauneuf-du-Pape – nr 96409 – till den inte helt oöverstigliga priset av 199:- Lite ung är den än, kan nog växa till oanade höjder om den får några år på sej i viloläge, men definitivt trevlig att dricka redan nu. Fast om man inte är ute efter lagringsviner, så skulle jag nog allt hellre ta två flaskor Southern Ocean än en Châteauneuf-du-Pape. Kanske, den var förbaskat trevlig. Rätt vad det är vill man ju ha nåt lite extra, när man stått vid spisen och lagt ner sin själ i tillredningen av en kalasmiddag. Den får då förståss inte vara alltför kryddstark, tanninerna skulle inte bli trevliga då, men en härlig vintergryta med en massa godsaker i, en köttbit av mörkare slag, en del rotsaker och en hel del örter, det vore nog inte dumt.
Ett annat väldigt trevligt vitt vin var Vouvray Sec Laurent kraft – nr 99731. Gjord på druvan Chenin Blanc, pärlan i mellersta Loiredalen, frisk, fräsch smak av syrliga, gula äpplen. Även här var det en väldigt bra balans mellan syra och sötma, men betydligt lågmäldare än rieslingen.
På den röda sidan var nog, enligt min smak, Southern Ocean Cabernet Sauvignon Merlot – nr 96552 – kvällens fynd. Ett lätt men ändå smakrikt vin, frisk syra, måttlig strävhet och en hel del bär. Med råge värt sina 89:-.
Lite upp i prisskalan kom nr 96910, Medeus. En härligt vegetativ doft av skog och tallbarr, mjuka tanniner (=garvsyra = strävhet), diskret men klart märkbar ekton i smaken och även här skog. Ett friskt, fräscht, piggt vin från Sardinien gjort på druvorna Cannonau (Grenache i övriga välden) och Carignan.
Och så kvällens höjdare, Châteauneuf-du-Pape – nr 96409 – till den inte helt oöverstigliga priset av 199:- Lite ung är den än, kan nog växa till oanade höjder om den får några år på sej i viloläge, men definitivt trevlig att dricka redan nu. Fast om man inte är ute efter lagringsviner, så skulle jag nog allt hellre ta två flaskor Southern Ocean än en Châteauneuf-du-Pape. Kanske, den var förbaskat trevlig. Rätt vad det är vill man ju ha nåt lite extra, när man stått vid spisen och lagt ner sin själ i tillredningen av en kalasmiddag. Den får då förståss inte vara alltför kryddstark, tanninerna skulle inte bli trevliga då, men en härlig vintergryta med en massa godsaker i, en köttbit av mörkare slag, en del rotsaker och en hel del örter, det vore nog inte dumt.
onsdag 12 november 2008
Lite vinsnack / Only in Swedish
I torsdags hade jag ytterligare en träff – det låter så formellt med lektion, så det undviker jag att kalla det för – med baskursen i vinkunskap. Då gick vi bl a igenom området Beaujolais, detta ofta negligerade och missförstådda område i södra Bourgogne. Kom då osökt att tänka på att det snart är den tredje torsdagen i november = den dag då årets Beaujolais Nouveau släpps till försäljning. Vinerna är väl inte alltid så mycket att skriva hem om, men själva idén, den är ju helt lysande. I alla fall ur producentperspektiv. Tänk att skörda druvorna, jäsa musten, buteljera och skicka iväg till kunderna inom loppet av två månader, och håva in pengarna utan att behöva ha lagt tid eller möda på att lagra vinet själv. Ingen fördröjning i kassaflödet där, inte! Nu har väl hysterin kring dem lagt sej, men för 10 – 15 år sen köade folk den dagen och nästan slogs om att få bli vid de allra första flaskorna.
Men det finns faktiskt riktigt trevliga Beaujolaisviner, även om man då får gå upp lite i pris. T ex Juliénas 2006, nr 96558 för 100:- gör inte ont att sitta och sippa på, om man vill ha ett lätt, mjukt och friskt vin, och den går alldeles utmärkt till lättare maträtter, både kött och fisk.
Det gemensamma och unika med Beaujolaisvinerna är att de görs på druvan Gamay, som faktiskt inte trivs särskilt bra någon annanstans i världen än just på denna lilla plätt, och att tillverkningen sker på ett lite annorlunda sätt jämfört med andra viner. Metoden kallas Macération carbonique, eller kolsyremetoden på ren svenska, och innebär att de hela druvorna läggs i en sluten tank som fylls upp med kolsyra så att inte något syre ska komma till. Då börjar en jäsningsprocess inuti de hela druvorna, som pågår tills det blivit ungefär 2 % alkoholhalt. Då brister de. Under tiden har de nedersta druvorna krossats av de ovanliggandes tyngd, och en alldeles vanlig jäsning har satt igång med hjälp av de naturliga jästsvamparna som finns på skalet. När de övre druvorna brustit börjar även för dem den vanliga jäsningsprocessen och hela proceduren fortskrider sedan som för vilket annat vin som helst. Men den där inre jäsningen gör att det blir en alldeles särskild, mycket fruktig och bärig smak på vinet. Man brukar prata om skumbananer i smaken, och lite jordgubbe och hallon kan man nog också känna.
Faktum är, att nu när jag sitter och tänker på det, så tror jag faktiskt att jag ska ta och köpa oss en flaska Nouveau, trots allt. I fjol var de faktiskt riktigt bra, de som såldes här på Systemet i alla fall, och det är trots allt lite kul med fenomenet även om man inte nödvändigtvis måste springa dit just på torsdag. De lär nog finnas kvar ett slag till. Och om man inte gillar sträva röda viner så är absolut Beaujolais värt ett försök. Några tuffingar är de inte, men de som är snäppet över Nouveauerna är inga mesar för det, även om de allihop hör hemma i snäll-klassen.
Men det finns faktiskt riktigt trevliga Beaujolaisviner, även om man då får gå upp lite i pris. T ex Juliénas 2006, nr 96558 för 100:- gör inte ont att sitta och sippa på, om man vill ha ett lätt, mjukt och friskt vin, och den går alldeles utmärkt till lättare maträtter, både kött och fisk.
Det gemensamma och unika med Beaujolaisvinerna är att de görs på druvan Gamay, som faktiskt inte trivs särskilt bra någon annanstans i världen än just på denna lilla plätt, och att tillverkningen sker på ett lite annorlunda sätt jämfört med andra viner. Metoden kallas Macération carbonique, eller kolsyremetoden på ren svenska, och innebär att de hela druvorna läggs i en sluten tank som fylls upp med kolsyra så att inte något syre ska komma till. Då börjar en jäsningsprocess inuti de hela druvorna, som pågår tills det blivit ungefär 2 % alkoholhalt. Då brister de. Under tiden har de nedersta druvorna krossats av de ovanliggandes tyngd, och en alldeles vanlig jäsning har satt igång med hjälp av de naturliga jästsvamparna som finns på skalet. När de övre druvorna brustit börjar även för dem den vanliga jäsningsprocessen och hela proceduren fortskrider sedan som för vilket annat vin som helst. Men den där inre jäsningen gör att det blir en alldeles särskild, mycket fruktig och bärig smak på vinet. Man brukar prata om skumbananer i smaken, och lite jordgubbe och hallon kan man nog också känna.
Faktum är, att nu när jag sitter och tänker på det, så tror jag faktiskt att jag ska ta och köpa oss en flaska Nouveau, trots allt. I fjol var de faktiskt riktigt bra, de som såldes här på Systemet i alla fall, och det är trots allt lite kul med fenomenet även om man inte nödvändigtvis måste springa dit just på torsdag. De lär nog finnas kvar ett slag till. Och om man inte gillar sträva röda viner så är absolut Beaujolais värt ett försök. Några tuffingar är de inte, men de som är snäppet över Nouveauerna är inga mesar för det, även om de allihop hör hemma i snäll-klassen.
lördag 20 september 2008
Den ädla konsten att prova vin / Only in Swedish
På tisdag kör höstens grundkurs i vinkunskap igång i Munskänkarnas regi. Det ska bli riktigt kul, nu är det några månader sen förra kursen. Det kommer att vara åtta deltagare, varav hälften är helt nya medlemmar som jag aldrig träffat förr. Alltid lika kul med nytt folk!
Den här kursen är väldigt basic, och första träffen kommer att ägnas åt den ädla konsten att prova vin. Tänkte att någon ute i blogvärlden kanske skulle vara intresserad också? Det är nämligen inte bara att pimpla i sej och tycka det är gott! Oh, hua mej, här ska det gå ordenligt tillväga. Häng med här nu:
Först måste det arrangeras en del. Provningen bör ske i ett väl upplyst rum, ingen myspysbelysning här, inte. En vit duk på borden sitter bra, men har man ingen sådan att tillgå kan man till nöds ge varje provare ett vitt papper. Kommer snart till dess användning. Glasen är inte oväsentliga heller. Det bör vara s k tulpanglas, alltså sådana som smalnar av i överkanten. Helt öppna eller utåtlutande glas är en styggelse i provningssammanhang, all doft smiter ut innan man hunnit känna det minsta. Dessutom bör var och en ha ett glas för vatten och det sitter inte illa med lite okryddat, vitt bröd till.
Så sitter man då där, i det ljusa rummet, som naturligtvis ska vara fritt från ovidkommande dofter. Parfymer är strängeligen förbjudna att använda när man ska prova vin! Glasen är utplacerade på det vita underlaget, och var och en har naturligtvis sitt anteckningsblock och pennan i högsta hugg.
Vinet hälls upp, men obs! fyll inte glasen till mer än max en tredjedel. Det ska finnas plats att skvalpa runt vinet i glaset! Och om man tänker prova både rött och vitt, tänk på att börja med det vita.
Så äntligen börjar själva provningen.
Lyft glaset försiktigt, utan att skvalpa runt. Dofta! (Märk väl, i vinprovarsammanhang doftar man, inte luktar !) Då känner man primäraromerna, de mest flyktiga dofterna som sen försvinner så fort man börjar snurra glaset. Anteckna vad du känner.
Luta därefter glaset mot det vita underlaget och begrunda färgen. Är det ett vitt vin säger färgen i och för sig inte så mycket, är det mörkt gult kan det tyda på att vinet varit fatlagrat eller har ett antal år på nacken, druvorna skiljer sej här inte åt nämnvärt. Ett rött vin däremot har betydligt mer att säga genom färgen. Generellt sett gäller att ju yngre vin desto blåare färg. Med stigande ålder går den mot rött för att så småningom anta en tegelton. Men olika druvor har olika blå intensitet och övergången mot rött och tegel går olika snabbt för olika druvor. Ett femårigt syrahvin är fortfarande blått medan en lika gammal nebbiolo har börjat anta en tegelton. Anteckna vad du ser, och fortsätt på samma sätt med nästa glas.
Så kommer nästa doftsejour. Denna gång gäller det sekundäraromerna och därför ska glaset snurras så vinet blir väl syresatt. Är man osäker på att klara av det på ”fri hand” går det alldeles utmärkt att ha kvar glaset på borden, hålla ena handen över och snurra runt mot bordskivan med den andra. Dofta och anteckna vad du känner. Det där med mystiska ord som svettig häst och liknande behöver man inte bry sej om, var och en får sina association och det är just det man ska anteckna. ”Mormors kakburk” eller ”hagen vid sommarstugan” går precis lika bra! Huvudsaken är att du själv vet vad du menar. Upprepa med övriga glas.
Och äntligen får man smaka! Ta en rejäl klunk, men svälj inte! Låt vinet skölja runt i hela munnen och känn efter ordentligt. Hög syra känns utefter tungsidan längst in, sötma känner man på tungspetsen, beska mitt på tungan ner mot gommen och tanniner (garvsyra) är det sträva som känns lite varstans men nästan allra mest på insidan av läpparna mot tänderna. Anteckna! Det är alltså de egenskaper man inte får fram genom doften. Men dessutom smakar ju vinet – förhoppningsvis! – mer än syra och beska. Vanligtvis men inte alltid hänger smaken ihop med vad man tidigare känt i doften. Har det doftat av rostat kaffe och choklad brukar det återfinnas i smaken också, och så vidare. Anteckna! Drick lite vatten och ta gärna en brödbit mellan de olika vinerna, för att neutralisera smaklökarna.
Gå sen gärna tillbaka i raden av viner och dofta igen, ofta sker det förändringar i doften i glasen allteftersom tiden går. Det kan vara både till det bättre och sämre. Ofta är det de bättre vinerna som behöver lite tid på sej för att blomma ut, medan de enklare blommar snabbt och dör ut efter en liten stund. Anteckna vad som hänt.
Smaka igenom en gång till och låt diskussionen bryta loss! Fram till detta ögonblick, när alla är klara, bör man faktiskt försöka hålla sina åsikter för sej själv av hänsyn till de andra. Man är nämligen något fasansfullt lättpåverkad, och det är ju meningen att var och en ska få komma fram till sin egen åsikt, eller hur? Säger en dill, så nog sjutton känner alla andre dill också, antingen man vill eller inte. Men sen kan det tyckas och luftas och tänkas och diskuteras hej vilt! Och kom ihåg, det finns inget rätt eller fel – såvida man inte som grädde på moset ska gissa vad det är för vin i glaset om man provat blint – allt är rätt för den som tycker så. Däremot är det vansinnigt kul att höra vad andra tyckt sej känna, för innerst inne vet man ju att just jag har mest rätt, eller hur?
Prova att prova i goda vänners lag, det är faktiskt himla kul. Det behöver inte vara märkvärdigt på något sätt och ett lysande sätt att börja en trevlig kväll som sen avslutas med en bit mat.
Den här kursen är väldigt basic, och första träffen kommer att ägnas åt den ädla konsten att prova vin. Tänkte att någon ute i blogvärlden kanske skulle vara intresserad också? Det är nämligen inte bara att pimpla i sej och tycka det är gott! Oh, hua mej, här ska det gå ordenligt tillväga. Häng med här nu:
Först måste det arrangeras en del. Provningen bör ske i ett väl upplyst rum, ingen myspysbelysning här, inte. En vit duk på borden sitter bra, men har man ingen sådan att tillgå kan man till nöds ge varje provare ett vitt papper. Kommer snart till dess användning. Glasen är inte oväsentliga heller. Det bör vara s k tulpanglas, alltså sådana som smalnar av i överkanten. Helt öppna eller utåtlutande glas är en styggelse i provningssammanhang, all doft smiter ut innan man hunnit känna det minsta. Dessutom bör var och en ha ett glas för vatten och det sitter inte illa med lite okryddat, vitt bröd till.
Så sitter man då där, i det ljusa rummet, som naturligtvis ska vara fritt från ovidkommande dofter. Parfymer är strängeligen förbjudna att använda när man ska prova vin! Glasen är utplacerade på det vita underlaget, och var och en har naturligtvis sitt anteckningsblock och pennan i högsta hugg.
Vinet hälls upp, men obs! fyll inte glasen till mer än max en tredjedel. Det ska finnas plats att skvalpa runt vinet i glaset! Och om man tänker prova både rött och vitt, tänk på att börja med det vita.
Så äntligen börjar själva provningen.
Lyft glaset försiktigt, utan att skvalpa runt. Dofta! (Märk väl, i vinprovarsammanhang doftar man, inte luktar !) Då känner man primäraromerna, de mest flyktiga dofterna som sen försvinner så fort man börjar snurra glaset. Anteckna vad du känner.
Luta därefter glaset mot det vita underlaget och begrunda färgen. Är det ett vitt vin säger färgen i och för sig inte så mycket, är det mörkt gult kan det tyda på att vinet varit fatlagrat eller har ett antal år på nacken, druvorna skiljer sej här inte åt nämnvärt. Ett rött vin däremot har betydligt mer att säga genom färgen. Generellt sett gäller att ju yngre vin desto blåare färg. Med stigande ålder går den mot rött för att så småningom anta en tegelton. Men olika druvor har olika blå intensitet och övergången mot rött och tegel går olika snabbt för olika druvor. Ett femårigt syrahvin är fortfarande blått medan en lika gammal nebbiolo har börjat anta en tegelton. Anteckna vad du ser, och fortsätt på samma sätt med nästa glas.
Så kommer nästa doftsejour. Denna gång gäller det sekundäraromerna och därför ska glaset snurras så vinet blir väl syresatt. Är man osäker på att klara av det på ”fri hand” går det alldeles utmärkt att ha kvar glaset på borden, hålla ena handen över och snurra runt mot bordskivan med den andra. Dofta och anteckna vad du känner. Det där med mystiska ord som svettig häst och liknande behöver man inte bry sej om, var och en får sina association och det är just det man ska anteckna. ”Mormors kakburk” eller ”hagen vid sommarstugan” går precis lika bra! Huvudsaken är att du själv vet vad du menar. Upprepa med övriga glas.
Och äntligen får man smaka! Ta en rejäl klunk, men svälj inte! Låt vinet skölja runt i hela munnen och känn efter ordentligt. Hög syra känns utefter tungsidan längst in, sötma känner man på tungspetsen, beska mitt på tungan ner mot gommen och tanniner (garvsyra) är det sträva som känns lite varstans men nästan allra mest på insidan av läpparna mot tänderna. Anteckna! Det är alltså de egenskaper man inte får fram genom doften. Men dessutom smakar ju vinet – förhoppningsvis! – mer än syra och beska. Vanligtvis men inte alltid hänger smaken ihop med vad man tidigare känt i doften. Har det doftat av rostat kaffe och choklad brukar det återfinnas i smaken också, och så vidare. Anteckna! Drick lite vatten och ta gärna en brödbit mellan de olika vinerna, för att neutralisera smaklökarna.
Gå sen gärna tillbaka i raden av viner och dofta igen, ofta sker det förändringar i doften i glasen allteftersom tiden går. Det kan vara både till det bättre och sämre. Ofta är det de bättre vinerna som behöver lite tid på sej för att blomma ut, medan de enklare blommar snabbt och dör ut efter en liten stund. Anteckna vad som hänt.
Smaka igenom en gång till och låt diskussionen bryta loss! Fram till detta ögonblick, när alla är klara, bör man faktiskt försöka hålla sina åsikter för sej själv av hänsyn till de andra. Man är nämligen något fasansfullt lättpåverkad, och det är ju meningen att var och en ska få komma fram till sin egen åsikt, eller hur? Säger en dill, så nog sjutton känner alla andre dill också, antingen man vill eller inte. Men sen kan det tyckas och luftas och tänkas och diskuteras hej vilt! Och kom ihåg, det finns inget rätt eller fel – såvida man inte som grädde på moset ska gissa vad det är för vin i glaset om man provat blint – allt är rätt för den som tycker så. Däremot är det vansinnigt kul att höra vad andra tyckt sej känna, för innerst inne vet man ju att just jag har mest rätt, eller hur?
Prova att prova i goda vänners lag, det är faktiskt himla kul. Det behöver inte vara märkvärdigt på något sätt och ett lysande sätt att börja en trevlig kväll som sen avslutas med en bit mat.
söndag 7 september 2008
Vinsnack / Only in Swedish
Måste bara nämna som hastigast - ja, så hastigt det nu kan bli när jag kommer igång! - om Munskänkarnas månadsprovning i fredags. Det var den första efter sommaren och temat var Österrike. Det är märkligt egentligen, så okänt Österrike är som vinnation, dom som har såna fantastiska viner. Fast en förutsättning är då förstås att man tycker det är fantastiskt med goda vita viner. Det är den delen som är deras styrka, även om det görs en hel del röda också.
1985 drabbades Österrike av SKANDALEN. Den skakade vinvärlden i dess grundvalar och ingen köpte viner därifrån längre. Orskaken till denna bautaskandal var att det uppdagades att fem vinproducenter detta icke särksilt lysande år hade "förstärkt" sina viner med nån sorts glykol. Hu, bara ordet, det skrek ju gift! Men det var någon sorts sötningsgrej, helt ofarligt, inte minsta giftigt men icke förty lagvidrigt och strängt förbjudet. Tillsatser av detta slag fick inte förekomma, hur ogiftigt det än var. Och det var naturligtvis inte bara de fem bovarna som straffades, världen straffade samtliga österrikiska vinproducenter, det fick inte sålt en droppe utomlands på många år.
Men nu med facit i handen är alla dessa tidigare hårt drabbade vinbönder rörande ense om att det var ett lyckokast och inget annat. Idag har Österrike en av världens absolut hårdaste och mest kontrollerade vinlagstiftning och världen har åter tagit dem till sitt hjärta. Tyvärr är odlingsarealen inte särskilt stor och productionen motsvarar på intet sätt efterfrågan, men de man får tag på är suveränt friska och fräscha, med en alldeles egen österrikisk stil. Lätta och kraftfulla på samma gång. Men precis som i Tyskland behöver de ligga till sej ett år eller två efter inköp för att komma helt till sin rätt.
Österrike har dessutom månat om sina egna inhemska druvor och kör inte enbart med de stora internationella druvorna, även om de förekommer här också.
Deras Grüner Veltliner odlas knappt annanstans i världen och ger ett fantastiskt syrarikt vin som är helt underbart till vilken fiskrätt som helst och i synnerhet om det finns ett litet stänk citron iblandat.
De gör även en hel del Rieslingviner, Tysklands druva framför andra, men det är väl förståerligt med tanke på grannskapet. Lite kraftfullare blir de i Österrike och har inte lika lätt att få petroleum i doft och smak när de får några år på nacken. Synd tycker jag, men de är hur trevliga som helst trots det.
På den röda sidan har de sin Blaufränkisch, som bara odlas där och i Ungern (under namnet Kekfrankos). De vinerna blir mjuka, fruktiga och lagras ofta på ekfat och får då också en ton av kaffe och choklad.
En annan röd österrikisk urinvånare är Zweigelt som inte odlas någon annanstans. Ger lite lättare viner än Blaufränkisch men är inte mindre trevlig för det. Mjuk och bärig och lättdrucken.
Nyfikna på att prova? Vaför inte Gobelsburger Grüner Veltliner(nr2775)för facila 88:-. Eller kanske Goblesburger Riesling (nr 4376) för 91:-?
Eller nåt rött kanske, trots allt? Weninger Blaufränkisch Hochäcker (nr 98133), 117:- kan vara värt ett försök.
Fast först och sist och mest så görs det otroligt fantastiska söta viner i Österrike. En dessert utan ett litet glas sött vin är väl slöseri med möda? Och då sitter en liten flaska Beerenauslese (=sent skördade så de blivit riktigt ordentligt mogna med massor av socker i musten) eller en Trockenbeerenauslese (ännu senare skördat så druvorna hunnit torka till på grenarna) som en smäck. Ärligt talat behöver man ingen dessert då, det räcker att bara sitta och sippa på vinet!
Lenz Moser Trockenbeerenauslese (nr 12929) 133:- för en liten flaska (räcker gott och väl till sex personer) är en dröm!
Glöm inte bort Österrike nästa gång ni vill ha något friskt, fräscht, gott, lätt och inte minst matvänligt vin!
1985 drabbades Österrike av SKANDALEN. Den skakade vinvärlden i dess grundvalar och ingen köpte viner därifrån längre. Orskaken till denna bautaskandal var att det uppdagades att fem vinproducenter detta icke särksilt lysande år hade "förstärkt" sina viner med nån sorts glykol. Hu, bara ordet, det skrek ju gift! Men det var någon sorts sötningsgrej, helt ofarligt, inte minsta giftigt men icke förty lagvidrigt och strängt förbjudet. Tillsatser av detta slag fick inte förekomma, hur ogiftigt det än var. Och det var naturligtvis inte bara de fem bovarna som straffades, världen straffade samtliga österrikiska vinproducenter, det fick inte sålt en droppe utomlands på många år.
Men nu med facit i handen är alla dessa tidigare hårt drabbade vinbönder rörande ense om att det var ett lyckokast och inget annat. Idag har Österrike en av världens absolut hårdaste och mest kontrollerade vinlagstiftning och världen har åter tagit dem till sitt hjärta. Tyvärr är odlingsarealen inte särskilt stor och productionen motsvarar på intet sätt efterfrågan, men de man får tag på är suveränt friska och fräscha, med en alldeles egen österrikisk stil. Lätta och kraftfulla på samma gång. Men precis som i Tyskland behöver de ligga till sej ett år eller två efter inköp för att komma helt till sin rätt.
Österrike har dessutom månat om sina egna inhemska druvor och kör inte enbart med de stora internationella druvorna, även om de förekommer här också.
Deras Grüner Veltliner odlas knappt annanstans i världen och ger ett fantastiskt syrarikt vin som är helt underbart till vilken fiskrätt som helst och i synnerhet om det finns ett litet stänk citron iblandat.
De gör även en hel del Rieslingviner, Tysklands druva framför andra, men det är väl förståerligt med tanke på grannskapet. Lite kraftfullare blir de i Österrike och har inte lika lätt att få petroleum i doft och smak när de får några år på nacken. Synd tycker jag, men de är hur trevliga som helst trots det.
På den röda sidan har de sin Blaufränkisch, som bara odlas där och i Ungern (under namnet Kekfrankos). De vinerna blir mjuka, fruktiga och lagras ofta på ekfat och får då också en ton av kaffe och choklad.
En annan röd österrikisk urinvånare är Zweigelt som inte odlas någon annanstans. Ger lite lättare viner än Blaufränkisch men är inte mindre trevlig för det. Mjuk och bärig och lättdrucken.
Nyfikna på att prova? Vaför inte Gobelsburger Grüner Veltliner(nr2775)för facila 88:-. Eller kanske Goblesburger Riesling (nr 4376) för 91:-?
Eller nåt rött kanske, trots allt? Weninger Blaufränkisch Hochäcker (nr 98133), 117:- kan vara värt ett försök.
Fast först och sist och mest så görs det otroligt fantastiska söta viner i Österrike. En dessert utan ett litet glas sött vin är väl slöseri med möda? Och då sitter en liten flaska Beerenauslese (=sent skördade så de blivit riktigt ordentligt mogna med massor av socker i musten) eller en Trockenbeerenauslese (ännu senare skördat så druvorna hunnit torka till på grenarna) som en smäck. Ärligt talat behöver man ingen dessert då, det räcker att bara sitta och sippa på vinet!
Lenz Moser Trockenbeerenauslese (nr 12929) 133:- för en liten flaska (räcker gott och väl till sex personer) är en dröm!
Glöm inte bort Österrike nästa gång ni vill ha något friskt, fräscht, gott, lätt och inte minst matvänligt vin!
söndag 17 augusti 2008
OJ då! / Only in Swedish
Kära nån så det kan bli! I går kväll när goda vännerna Soile och Kauko var här en sväng, och vi satt och smuttade på ett glas bubbel, frågade Soile så där apropå ingenting vad det var för vin jag tänkte rekommendera i inlägget jag hade om mousserande viner och tyckte det var ett lite abrupt slut!
Nu har jag kollat och visst, på något sätt kom inte slutet med som jag hade tänkt mej. Knas, vet inte vad som hände, men så här hade jag tänkt mej:
Men som sagt, en riktigt god Champagne kostar – och det är bara mousserande viner som kommer från vindistriktet Champagne som får kallas så – så goda ersättare är aldrig fel om man så där till lite halvvardagsfesterna vill bjuda på nån form av skumpa. Och då finns ett osvikligt kort till ett helt otroligt pris: Chapel Hill från Ungern! För makalösa 58:- får man ett helt ok bubbel, inte kruttorrt men ändå friskt och fräscht. Det är väl ett av de mest populära mousserande vinerna på systemet, men om det skulle vara så att någon inte provat det än kan jag starkt rekommendera det!
Måste bara få citera en annan berömd champagneänka, Madame Lily Bollinger:
Jag dricker Champagne när jag är lycklig, och när jag är ledsen.
Ibland dricker jag när jag är ensam. Har jag sällskap anser jag att Champagne är självklart.
Jag smuttar gärna på ett glas när jag inte är särskilt hungrig, och dricker alltid Champagne när jag vill ha någonting att äta.
Annars dricker jag aldrig Champagne, utom när jag är törstig.
Eller som Winston Churchill sa:
Champagne skall vara kall, torr och gratis.
Ja, vore det så väl!!! Det där med gratis, alltså.
Nu har jag kollat och visst, på något sätt kom inte slutet med som jag hade tänkt mej. Knas, vet inte vad som hände, men så här hade jag tänkt mej:
Men som sagt, en riktigt god Champagne kostar – och det är bara mousserande viner som kommer från vindistriktet Champagne som får kallas så – så goda ersättare är aldrig fel om man så där till lite halvvardagsfesterna vill bjuda på nån form av skumpa. Och då finns ett osvikligt kort till ett helt otroligt pris: Chapel Hill från Ungern! För makalösa 58:- får man ett helt ok bubbel, inte kruttorrt men ändå friskt och fräscht. Det är väl ett av de mest populära mousserande vinerna på systemet, men om det skulle vara så att någon inte provat det än kan jag starkt rekommendera det!
Måste bara få citera en annan berömd champagneänka, Madame Lily Bollinger:
Jag dricker Champagne när jag är lycklig, och när jag är ledsen.
Ibland dricker jag när jag är ensam. Har jag sällskap anser jag att Champagne är självklart.
Jag smuttar gärna på ett glas när jag inte är särskilt hungrig, och dricker alltid Champagne när jag vill ha någonting att äta.
Annars dricker jag aldrig Champagne, utom när jag är törstig.
Eller som Winston Churchill sa:
Champagne skall vara kall, torr och gratis.
Ja, vore det så väl!!! Det där med gratis, alltså.
lördag 16 augusti 2008
Snart klar / Almost finished
Det går framåt med OS-stickningen. Den är snabb och rolig, fast lite huvudbry har jag allt haft med den. Jag har räknat om i princip allt från grundmönstret och ändrat en del detaljer helt och hållet, men det är väl en del av tjusningen. Enligt originalmönstret - Aleita Shell från Interweave Knits våren -08 - är ribbdelen över bysten lagd omlott en bit, men det tyckte jag verkade för mycket i det här grova garnet, så den biten har jag skippat och i stället gjort en v-formad markering med hjälp av ihoptagningar upp till v-ringningens början. Tyvärr syns det inte så bra på bilden, faktiskt inte alls :-( Hoppas bara det kommer att fungera.
Jag räknar med att bli klar i nästa vecka, och då ska Karin få prova den med en gång. De kommer nämnligen hit på måndag! Oh, vad vi längtar!
The Olympic knitting is almost finished now. It has been fast and fun to do so far, but I have had to do quite a bit of maths. As a matter of fact, I've changed most of it from the original pattern - Aleita Shell from Interweave Knits spring -08. The yarn I use is much bulkier and in the original pattern the ribbed part over the bust should be wraped over, but I don't think it should have been any good idea in this case. But to get a bit of that effect, I have done a mark with 2together stitches up to the v-neck separation. (This was hard to explain in English, hope you can understand what I mean!)
I hope to finish it in the next week, I really hope it will be able to use! Then Karin will try it immediately. They will come here next Monday! Oh, how we longs for them!
XXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXX
Lite vinsnack:
Lite höstkänsla är det allt i luften, och sallader och matjessill känns inte längre lika angeläget till middagen. Snarare lockar en köttgryta, en mustig historia med mycket lök och svamp i. Inte vrålstarkt kryddad, snarare åt örthållet än chili. Och så nåt gott att dricka till, förstås. Varför inte prova den fantastiska Alain Brumont’s Château Bouscassé? Den är inte mild och timid, men attans vad god! Den är gjord på den tämligen okända druvan Tannat, som har sitt huvudsäte i Madiran i sydvästra Frankrike. Men därifrån har den utvandrat till Uruguay, där den nu anses som något av en nationaldruva. Deras viner blir lite rundare och mjukare och mognar tidigare dessutom. Same, same but different!
Om man inte vill ha ett vin med fullt så mycket tanniner (=garvsyra = strävhet), så är Monti Garbi Ripasso lysande. Fräsht med behaglig syra, typiskt italiensk smak av körsbär (moreller) och kärnor. Ripasso står för att det är jäst en andra gång med skalrester från Amaronetillverkning. Och Amarone tillverkas av torkade druvor, som därmed fått större koncentration. Ett ganska nypåfunnet sätt, som kom till för att göra ett traditionellt Valpolicellavin som normalt är ganska lätt, lite kraftfullare. Det var visst nån klurig vinbonde som kom på det när druvorna inte var så vidare värst bra ett år, och ville få lite mer stuns på det. Sen spred det sej som en löpeld i hela Venetien (Italien) där Valpolicella är ett deldistrikt. Och det är därifrån alla Ripassoviner kommer, liksom Amarone.
Ytterligare lite om Champagne. Marianne undrade över vilka champagner som ”handvrids” än idag. De allra flesta prestigechampagner handremueras – som det egentligen heter. Flaskor med annorlunda form, samt magnumbuteljer passar inte heller in i gyropaletten – den datoriserade vridanordningen - och remueras därför för hand. Mer traditionellt inriktade, mindre producenter använder troligtvis inte heller gyropalette. Tyvärr är det inte alla producenter talar om hur de gör.
Ett par viner som jag vet handremueras är Louis Roederers Cristal, Bollinger La Grande Année. Inget vardagsbubbel, precis.
onsdag 13 augusti 2008
Utmaning och utmärkelse / Challenge and award
Titta, jag har fått en utmärkelse av Strumpstickan! Visst är hon för go'?
Jag låter den gå vidare till
Jag låter den gå vidare till
Look, I've got an award from Strumpstickan! Is'n she nice?
I'll send it forward to
Saltflingan, Bohusstickan, Lupie, Garntrollet och Stickersnack
I'll send it forward to
Saltflingan, Bohusstickan, Lupie, Garntrollet och Stickersnack
Och så skickade Carina för några dagar sen en utmaning till mej, som lyder som följer:
And some days ago Carina sent a challenge to me, as follow:
* Hur ser din göra-lista ut i fem punkter för idag?
* How is your to-do-list in five items for today?
Ja, nu är det ju så eländigt att denna dag närmar sej sitt slut med stormsteg, så jag fuskar lite och skriver vad jag bör göra i morgon iställe:
Well, since this day almost is gone, I scamp it a bit and write about what to do tomorrow:
1. Stiga upp från den varma, goa sängen, en bedrift i sig.
Get up from the warm, cozy bed, an achievement.
2. Jobba hela långa dagen på läskiga jobbet.Work all the long day.
3. Åka hem och äta middagen som Jan har fixat till (han har ju semester, gottegrisen!)
Go home and eat the supper Jan has fixed (he's on vacation!)
4. Stryka veckans tvätt - och det som är kvar sen förra veckan, och veckan dessförinnan ...
Ironing the washing from this week - and what's left from last week, and the week before
that ...
5. Sticka! OS-stickningen naturligtvis, några varv på Ulfs kofta och en provlapp till Davids tröja.
Knitt! The Olympic knitting, of course, and a few row of Ulf's cardigan and a swap for
David's sweater.
* Vad gjorde du för 10 år sen?
* What did you do 10 years ago?
Då hade just livsmedelsaffären jag då hade gått i konkurs. Inget kul alls, men å andra sidan blev det en väldig massa mer fritid. Återupptog min "karriär" som anställd kontorist.
The food shop I owned went bankrupt. It wasn't that fun, but in the other hand, I got much more sparetime. And I resumed my "career" as an office employee.
* Vilka platser har du bott på?
* Where have you been living?
Karlshamn, Åtvidaberg, Vingåker, Katrineholm, Jönköping, Bankeryd, Bräkne-Hoby, Karlskrona och nu sen 37 år Trollhättan.
*Fem saker du skulle göra som biljonär
* Five things to do if you became a bilionaire
1. Sluta jobba på direkten!
Stop working!
2. Dela upp det mellan oss och ungarna.
Share it with the kids
3. Köpa ett stort, härligt hus
Buy a big, lovely house
4. Skaffa hemhjälp! Ingen mer strykning eller dammsugning här, inte!
Get a domestic help! No more ironing or vaacumcleaning!
5. Behålla några miljoner och dela upp resten mellan UNICEF; SOS Barnbyar, Amnesty International och diverse andra organisationer.
Keep a few millions and chare the rest between UNICEF, SOS-Children villages, Amnesty International and some other organisations.
Regler som följer med utmaningen:
- Svara på alla frågor
- Välj ut fyra personer som du vill skall svara och utmana dem i deras bloggar- Låt personen som utmanade dig veta när du svarat på utmaningen.
Rules for this challenge:
-Answer all the questions
-Choose four persons you want to answer, and challenge them in their blogs. Tell the person who challengede you know, when you have answered the questions.
Nu skulle jag skicka detta vidare till några av alla trevliga, intressanta bloggare, men jag lämnar det öppet.
Now I'm supposed to send this to some of all the nice, interesting bloggers, but I leave it open.
XXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXX
Såja, dags för något att skölja strupen med. Lite vinsnack med andra ord:
Än är väl inte sommaren slut, även om det känns så när regnet bara öser ner och vinden viner i knutarna. Men lite fler sommarbjudningar hinner vi väl med? Eller också får vi väl sikta in oss på att fira höstens intåg, i goda vänners lag. För visst är det kul att bjuda hem goda vänner och försöka få till något läckert på tallrikarna och i glasen?
En välkomstdrink att möta med i dörren, och sitta och smutta på medan maten puttrar färdigt tycker jag är näst intill ett måste, och då i form av ett aptitretande friskt, syrligt vin. Naturligtvis ingen sprit eller starkvin, som ställer till det för smaklökarna. Och allra bäst tycker jag om något bubbel. Inte nödvändigtvis Champagne, även om det i och för sig är himmelskt om det är av god kvalité. Fast då kostar det tyvärr skjortan. Men det finns så många andra trevligheter som bubblar och befrämjar aptiten. Men det bör vara ett som gjorts enligt champagnemetoden – eller traditionell metod, som det också heter. Det är en rätt omständlig procedur, konstigt att det finns något till överkomligt pris.
Först görs det ett torrt, syrarikt, stilla vin, som buteljeras och får ligga till sej ett slag, upp till ett par år. Sen öppnas flaskorna och det tillsätts en blandning av vin, socker och jäst, innan flaskorna åter försluts. Så blir det till att ligga till sej igen, denna gången för att den andra jäsningen ska få jobba klart. Dessutom behöver det mogna ett par tre år. Då finns ju den kolsyra som bildas vid all jäsning kvar i flaskan! Smart, va? Problemet är bara att jästresterna också finns kvar, och det är ju mindre kul. Det måste alltså bort på något sätt. Det är här änkan Cliquot’s uppfinning kommer in i bilden. Hon kom – nån gång på 1700-talet – på att om man sakta och försiktigt vrider och samtidigt reser upp flaskan från liggande till stående på huvudet, så samlas böset i flaskhalsen, och blir därmed lättare att få ut. Hon borrade hål i sitt köksbord, och experimenterade där tills hon fick ett nåt sånär nöjaktigt resultat. Detta har naturligtvis förfinats genom åren, och sker numera i datorstyrda maskiner som sakta men obevekligt vrider flaskorna och samtidigt reser dem upp tills allt som ska väck är där det ska vara. Nu går det på en vecka, förr medan det ännu skedde för hand tog det ett par månader, minst, att morgon och kväll gå och vrida varje flaska ett kvarts varv och samtidigt resa dem upp ett par grader i taget. Huamej, vilket jobb! Sen när väl fällningen är samlad i flaskhalsen så öppnas flaskan och skräpet far ut av trycket. Förr var det en rätt sölig historia, och mycket av det rena vinet försvann samtidigt, så nu har man kommit på att det går alldeles utmärkt att doppa flaskhalsen i kolsyreis. Då fryser jästfällningen men inte vinet, och det är bara den frusna proppen som far ut när flaskan öppnas. Men lite spill blir det naturligtvis, om inte annat så har ju fällningen tagit sin plats, och vem vill köpa en flaska som inte är full? Dessutom skulle vinet bli dåligt av så mycket syre i flaskan. Alltså måste den fyllas upp med annat vin. Och det är i det här skedet som det också bestäms om vinet ska vara torrt eller ha mer eller mindre sötma. Det vin som flaskan fylls upp med kan nämligen vara uppblandat med mer eller mindre mängd socker, som avgör det slutliga vinets söthetsgrad. Först därefter korkas flaskan igen med den speciella svampliknande korken och stålbygeln, som behövs för att inte hela härligheten ska ge sej iväg vid första bästa stöt. Inget dålig jobb!
Men det finns naturligtvis andra, enklare sätt att tillverka moussernade viner, det vanligaste vid sidan om den traditionella metoden är tankmetoden, där den andra jäsningen sker i stora tankar och därefter buteljeras vinet – för första och enda gången! – under tryck, så att inte alla bubblorna försvinner.
Men som sagt, en riktigt god Champagne kostar – och det är bara mousserande viner som kommer från vindistriktet Champagne som får kallas så – så goda ersättare är aldrig fel om man så där till lite halvvardagsfesterna vill bjuda på nån form av skumpa. Och då finns ett osvikligt kort till ett helt otroligt pris:
söndag 10 augusti 2008
OS-stickning
Jag har blivit utmanad av Carina att svara på några frågor, men jag tror faktiskt jag väntar med det ett par dar. Men det kommer!
Nu är det OS-stickningen som gäller! Och oj, vad det går undan. Det var länge sen jag stickade i något så tjockt garn, Debbie Bliss Cashmerino Aran, 18 maskor oc 24 varv per 10 cm.
En väst är det tänkt att bli, en omarbetad variant av Aleita Shell från Interweave Knits, våren -08. Trots att det är dags att gå till läskiga jobbet i morgon igen så ska det nog inte vara några problem att få den klar i tid. Och i tid betyder för mej innan utgången av nästa helg. För nästa måndag kommer Karin, David och våran favorit alla kategorier Alex hit! Och då kan man ju inte sitta och sticka hela tiden, eller hur?
Now is't the Olympic Games' knitting almost all my spare time. Will it be a new personal record? May be ...
I'm doing the Aleita Shell from Interweave Knits, spring -08, a bit modified. I use Debbie Bliss Cashmerino Aran, and it's a bit thicker than recommeded in the pattern, so I have had to do some maths about it. But it's fast done!
Innan jag satte fart på allvar med västen lyckades jag komma en bit - om än blygsam - på Ulfs kofta. Den är desto tunnare, 24 maskor per 10 cm, och attans så många fler maskor på varvet. Den ser faktiskt ganska knasig ut nu, en enda lång, knölig tarm, men förhoppningsvis blir det bättre vad det lider.
Before I started with the vest, I managed to be a bit on my way with the cardigan for Ulf. But oposit the vest, this is really thin, 24 st/ 4" in stead of 18. And it's so many more stitches every row! So far it looks quite peculiar, hopefully it will be better later on.
Lite vinsnack:
Jag fick en fråga om ekologiska viner – så glad jag blir! Det är ju högsta mode nu att värna miljön och satsa på ekologisk odlig och framställning vad gäller det mesta, och det gäller även viner.
Men där är det nog lite annorlunda än vad det gäller många andra produkter och producenter. Det är nämligen inte lika självklart att låta sina viner certifieras som ekologiska, och därmed få rätt att skriva ut det på etiketten, trots att de faktiskt är det. Certifieringen är dyr och de flesta producenter som odlar ekologiskt eller biodynamiskt – som också är mycket vanligare än vad gemene man tror – hävdar att de säljer sina viner på grund av hög kvalitet och bra smak, inte för att de skulle råka vara ekologiska. Det skulle bara driva upp priset ännu mer om de skulle låta dem certifieras.
Dessutom vill många av vinodlarna trots allt ha en liten nödutgång om skörden riskerar att slås ut på grund av extraordinära omständigheter. Då kan de, om än motvilligt, dutta på med lite äckligt konstgjort bekämpningsmedel för en gång skull, vilket de inte skulle kunna göra som certifierade.
Om någon skulle vilja läsa ytterligare lite om det här har Lars Torstensson skrivit en artikel i Enjoy Wine, som är läsvärd.
Några tips på i mitt tycke goda röda ekologiska viner:
Adobe från Chile, nr 6853, 75:-
Azabache från Spanien, nr 2708, 74:-
och sist men absolut inte minst Boira från Italien, nr 32431, 85:-
Vad gäller de vita vinerna så är Domaine de la Boissonneuse, nr 5624, min absoluta favorit, om än lite dyrare än de andra, 147:-
Nu är det OS-stickningen som gäller! Och oj, vad det går undan. Det var länge sen jag stickade i något så tjockt garn, Debbie Bliss Cashmerino Aran, 18 maskor oc 24 varv per 10 cm.
En väst är det tänkt att bli, en omarbetad variant av Aleita Shell från Interweave Knits, våren -08. Trots att det är dags att gå till läskiga jobbet i morgon igen så ska det nog inte vara några problem att få den klar i tid. Och i tid betyder för mej innan utgången av nästa helg. För nästa måndag kommer Karin, David och våran favorit alla kategorier Alex hit! Och då kan man ju inte sitta och sticka hela tiden, eller hur?
Now is't the Olympic Games' knitting almost all my spare time. Will it be a new personal record? May be ...
I'm doing the Aleita Shell from Interweave Knits, spring -08, a bit modified. I use Debbie Bliss Cashmerino Aran, and it's a bit thicker than recommeded in the pattern, so I have had to do some maths about it. But it's fast done!
Innan jag satte fart på allvar med västen lyckades jag komma en bit - om än blygsam - på Ulfs kofta. Den är desto tunnare, 24 maskor per 10 cm, och attans så många fler maskor på varvet. Den ser faktiskt ganska knasig ut nu, en enda lång, knölig tarm, men förhoppningsvis blir det bättre vad det lider.
Before I started with the vest, I managed to be a bit on my way with the cardigan for Ulf. But oposit the vest, this is really thin, 24 st/ 4" in stead of 18. And it's so many more stitches every row! So far it looks quite peculiar, hopefully it will be better later on.
Lite vinsnack:
Jag fick en fråga om ekologiska viner – så glad jag blir! Det är ju högsta mode nu att värna miljön och satsa på ekologisk odlig och framställning vad gäller det mesta, och det gäller även viner.
Men där är det nog lite annorlunda än vad det gäller många andra produkter och producenter. Det är nämligen inte lika självklart att låta sina viner certifieras som ekologiska, och därmed få rätt att skriva ut det på etiketten, trots att de faktiskt är det. Certifieringen är dyr och de flesta producenter som odlar ekologiskt eller biodynamiskt – som också är mycket vanligare än vad gemene man tror – hävdar att de säljer sina viner på grund av hög kvalitet och bra smak, inte för att de skulle råka vara ekologiska. Det skulle bara driva upp priset ännu mer om de skulle låta dem certifieras.
Dessutom vill många av vinodlarna trots allt ha en liten nödutgång om skörden riskerar att slås ut på grund av extraordinära omständigheter. Då kan de, om än motvilligt, dutta på med lite äckligt konstgjort bekämpningsmedel för en gång skull, vilket de inte skulle kunna göra som certifierade.
Om någon skulle vilja läsa ytterligare lite om det här har Lars Torstensson skrivit en artikel i Enjoy Wine, som är läsvärd.
Några tips på i mitt tycke goda röda ekologiska viner:
Adobe från Chile, nr 6853, 75:-
Azabache från Spanien, nr 2708, 74:-
och sist men absolut inte minst Boira från Italien, nr 32431, 85:-
Vad gäller de vita vinerna så är Domaine de la Boissonneuse, nr 5624, min absoluta favorit, om än lite dyrare än de andra, 147:-
måndag 4 augusti 2008
Lite mer om vin
Det kom en förfrågan från Carina angående Drostdy-Hofs röda vin och vad jag tyckte om det. Oj, en fråga om vin, den beskäftiga lilla läraren i mej stack genast upp huvudet och krävde att denna fråga besvarades, och mer därtill … En fråga om vin, och jag går igång till max :/)!
Jag vet inte om du menar Shiraz Pinotage eller Cape Red. Tyvärr har jag inte någon erfarenhet av någondera, men förr hade Systemet både en Cabernet Sauvignon och en ren Shiraz från Drostdy-Hof om jag inte missminner mej, och vad jag vill minnas var båda helt ok för priset. Men som sagt, Cape Red – som är en blandning av druvorna Pinotage, Shiraz och Ruby Cabernet – har jag inte smakat. Och vad gäller den andra, så med risk att verka väldigt snobbig – men det är jag faktiskt inte! – så dricker vi inte gärna bag-in-box viner. De fyller en utmärkt funktion om man ska iväg med båten eller har trädgårdsfest för många, men är man hemma och inomhus så får man så väldigt mycket mer om man väljer flaskvarianten. Om det är Cape Red du gillar, och har köpt den i box hittills, så prova nästa gång att köpa en flaska istället. Jag kan nästan säkert lova att du blir glatt överraskad! 95 % av alla boxar som även finns i flaskvariant är från sämre lägen och därmed också tråkigare. Vi har varit med om jätteintressanta provningar där just boxviner jämförts med flaskditon, med exakt samma innehåll enligt etiketten. Men även om druvor, framställningsmetoder och så vidare varit desamma skrivs det inte ut att de ofta väljer de bättre växtlägena för flaskvinerna. Dessutom svavlas boxvinerna mycket hårdare för att hålla, eftersom boxarna inte är lika säkra förvaringssätt som flaskorna.
Men det jag lärt mej genom alla år av vinprovning är, att det inte finns rätt eller fel vad gäller smak. Gillar man ett vin så är det rätt för den personen, även om en annan föredrar en helt annan typ. Det märks väldigt tydligt om ett antal personer sitter på en provning. Vid genomgången framkommer de mest varierande omdömen vad gäller tycke och smak.
T ex kan en med förtjusning beskriva ett vin som fantastiskt fylligt och fruktigt med massor med underbara toner av rostat kaffe och choklad. Nästa tycker kanske att det var väl ok, men tyvärr saknar det en del syra, var lite för syltigt och den rostade tonen gör att det känns lite för tjockt.
Den första gillar alltså viner från varma klimat, gärna rejält ekfatslagrade (de rostade tonerna), medan den andra uppenbarligen föredrar viner från svalare växtlägen, som har högre syra och därmed upplevs som friskare, och dessutom tydligen föredrar viner med kortare tid på ekfat eller kanske rent av lagrade helt och hållet på ståltank. Men det är ju som om en föredrar gula kläder medan den andra trivs bäst i blå. Den ena har ju inte mer rätt än den andra, det är bara fråga om tycken och smak.
Vad som jag däremot gärna framhåller om någon hittat något riktigt smarrigt, läs etiketten och försök hitta något liknande. Med tanke på att du gillar Drostdy Hof, så är det kanske de sydafrikanska vinerna som tilltalar dej? Det är en väldigt speciell jordmån där som ger en viss rökighet till vinerna. Det kanske är det som du gillar? Prova då något annat sydafrikanskt, t ex Bellingham Shiraz (nr 2004) för 79:- eller Robertson Cabernet Sauvignon (nr 2099) också 79:-. Kolla också vad det är för druva i vinet du gillar och prova andra med samma druva fast från andra producenter och rent av andra länder. Du kanske hittar massor med favoriter! Och glöm inte rosévinerna! Det har kommit så otroligt mycket bra till Systemet de senaste åren, och just från Sydafrika finns Mulderbosch Rosé (nr 6077) även det för 79:-. Ett jättebra vin till sommarmaten. En annan fantastiskt trevlig rosé, som jag inte kan låta bli att slå ett slag för är Château Bonnet (nr 3181), 80:-. Sagolikt till en matig sallad med en del syra i!
Ett verkligt prisvärt vin är annars Monterosso från Italien (nr 22981) för facila 48:-. Eller varför inte prova riojavinet Azabache Crianza (nr 2708) för 74:-.
Nej, nu ska jag inte tjata mer om detta. Fast jag måste erkänna att jag har lite svårt att sluta när jag väl kommer igång, det finns så otroligt mycket att orda om!
Hoppas du ger dej ut på upptäcktsfärd! Och tänk på att även om de inte har just det du tänkt dej på det lokala Systemet, så är det bara att beställa. Gör man det före kl 15.00 en dag så kan man hämta det dagen därpå. Och hävdar de att det är slut hos leverantören, så ge inte upp för det. Be att de kollar om det finns i någon annan butik. Då kan de få det därifrån, även om det då kan ta ytterligare någon dag innan man får det.
Åh, bara ett ord till: Château Ste Michelle Dry Riesling (nr 98012) från Washington State i USA. Den är från 2006, så den borde fortfarande vara lite i yngsta laget, men har en klar mognadston, helt fantastiskt för 119:-. Fast den vet jag är slut hos leverantören och finns bara utspridd i landet, så det får man påpeka när man beställer det.
Slut för idag, jag lovar!
Jag vet inte om du menar Shiraz Pinotage eller Cape Red. Tyvärr har jag inte någon erfarenhet av någondera, men förr hade Systemet både en Cabernet Sauvignon och en ren Shiraz från Drostdy-Hof om jag inte missminner mej, och vad jag vill minnas var båda helt ok för priset. Men som sagt, Cape Red – som är en blandning av druvorna Pinotage, Shiraz och Ruby Cabernet – har jag inte smakat. Och vad gäller den andra, så med risk att verka väldigt snobbig – men det är jag faktiskt inte! – så dricker vi inte gärna bag-in-box viner. De fyller en utmärkt funktion om man ska iväg med båten eller har trädgårdsfest för många, men är man hemma och inomhus så får man så väldigt mycket mer om man väljer flaskvarianten. Om det är Cape Red du gillar, och har köpt den i box hittills, så prova nästa gång att köpa en flaska istället. Jag kan nästan säkert lova att du blir glatt överraskad! 95 % av alla boxar som även finns i flaskvariant är från sämre lägen och därmed också tråkigare. Vi har varit med om jätteintressanta provningar där just boxviner jämförts med flaskditon, med exakt samma innehåll enligt etiketten. Men även om druvor, framställningsmetoder och så vidare varit desamma skrivs det inte ut att de ofta väljer de bättre växtlägena för flaskvinerna. Dessutom svavlas boxvinerna mycket hårdare för att hålla, eftersom boxarna inte är lika säkra förvaringssätt som flaskorna.
Men det jag lärt mej genom alla år av vinprovning är, att det inte finns rätt eller fel vad gäller smak. Gillar man ett vin så är det rätt för den personen, även om en annan föredrar en helt annan typ. Det märks väldigt tydligt om ett antal personer sitter på en provning. Vid genomgången framkommer de mest varierande omdömen vad gäller tycke och smak.
T ex kan en med förtjusning beskriva ett vin som fantastiskt fylligt och fruktigt med massor med underbara toner av rostat kaffe och choklad. Nästa tycker kanske att det var väl ok, men tyvärr saknar det en del syra, var lite för syltigt och den rostade tonen gör att det känns lite för tjockt.
Den första gillar alltså viner från varma klimat, gärna rejält ekfatslagrade (de rostade tonerna), medan den andra uppenbarligen föredrar viner från svalare växtlägen, som har högre syra och därmed upplevs som friskare, och dessutom tydligen föredrar viner med kortare tid på ekfat eller kanske rent av lagrade helt och hållet på ståltank. Men det är ju som om en föredrar gula kläder medan den andra trivs bäst i blå. Den ena har ju inte mer rätt än den andra, det är bara fråga om tycken och smak.
Vad som jag däremot gärna framhåller om någon hittat något riktigt smarrigt, läs etiketten och försök hitta något liknande. Med tanke på att du gillar Drostdy Hof, så är det kanske de sydafrikanska vinerna som tilltalar dej? Det är en väldigt speciell jordmån där som ger en viss rökighet till vinerna. Det kanske är det som du gillar? Prova då något annat sydafrikanskt, t ex Bellingham Shiraz (nr 2004) för 79:- eller Robertson Cabernet Sauvignon (nr 2099) också 79:-. Kolla också vad det är för druva i vinet du gillar och prova andra med samma druva fast från andra producenter och rent av andra länder. Du kanske hittar massor med favoriter! Och glöm inte rosévinerna! Det har kommit så otroligt mycket bra till Systemet de senaste åren, och just från Sydafrika finns Mulderbosch Rosé (nr 6077) även det för 79:-. Ett jättebra vin till sommarmaten. En annan fantastiskt trevlig rosé, som jag inte kan låta bli att slå ett slag för är Château Bonnet (nr 3181), 80:-. Sagolikt till en matig sallad med en del syra i!
Ett verkligt prisvärt vin är annars Monterosso från Italien (nr 22981) för facila 48:-. Eller varför inte prova riojavinet Azabache Crianza (nr 2708) för 74:-.
Nej, nu ska jag inte tjata mer om detta. Fast jag måste erkänna att jag har lite svårt att sluta när jag väl kommer igång, det finns så otroligt mycket att orda om!
Hoppas du ger dej ut på upptäcktsfärd! Och tänk på att även om de inte har just det du tänkt dej på det lokala Systemet, så är det bara att beställa. Gör man det före kl 15.00 en dag så kan man hämta det dagen därpå. Och hävdar de att det är slut hos leverantören, så ge inte upp för det. Be att de kollar om det finns i någon annan butik. Då kan de få det därifrån, även om det då kan ta ytterligare någon dag innan man får det.
Åh, bara ett ord till: Château Ste Michelle Dry Riesling (nr 98012) från Washington State i USA. Den är från 2006, så den borde fortfarande vara lite i yngsta laget, men har en klar mognadston, helt fantastiskt för 119:-. Fast den vet jag är slut hos leverantören och finns bara utspridd i landet, så det får man påpeka när man beställer det.
Slut för idag, jag lovar!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)