Dyrköpt läxa / Hard lesson

Jag har stickat och stickat och stickat på Jans Pippi/fiskartröja i jag vet inte hur många veckor nu, och den har blivit större och tyngre för var dag. Jättebra. Ett slag i alla fall. När ärmarna var anslutna till kroppen och jag kommit halvvägs upp i oket var det bara att se den bistra verkligheten i vitögat. Det fanns inte en chans att det skulle vara tillräckligt många varv för att få ihop raglanintagningarna i tillräcklig mängd. Det är ett grovt garn, det kära Raggsocksgarnet och det finns bara inte utrymme för alla de varv som behövs, även om jag gör intagningarna på varje varv. Enda möjligheten är att fortsätta upp över huvudet, och något säger mej att det inte skulle uppskattas. Och detta skulle jag naturligtvis ha kollat upp och räknat ut redan innan jag satte igång med den överhuvudtaget! Så har jag lärt mej det.

Så här står jag nu med en nästan färdig men totalt oanvändbar tröja. Det är det jag alltid har sagt, Pippitröjor är ingenting för mej! Nu ska jag repa upp alltihop och lägga undan garnet till nåt senare och förhoppningsvis bättre tillfälle. Nu vill jag inte se åt det.

I've been knitting and knitting and knitting at Jan's Pippi / Fisherman sweater for I do not know how many weeks now, and it has become bigger and heavier every day. Great. For a while anyway. When the sleeves were joined to the body and I had come halfway up the yoke, I had to see the grim reality in the face. There was no chance that it would be enough rows for the decreases for the raglan. It is a heavy yarn and there is just no room for all the rows that will be needed, even if I make the decreases at each row. The only way is to continue over the head, and something tells me that it would not be appreciated. And of course I should have checked out even the row gauge and figured out everything before I started it at all! So now I've learned that.

So here I am with an almost complete but totally useless sweater. It’s just what I always said, Pippi sweaters are nothing for me! Now I'm going to rip everything up and put away the yarn for something else and hopefully better another time. Now I don’t want to see it.





Nej, då är det mycket roligare med den lilla spetskoftan till Poppy som jag sent omsider lyckades få tag i knappar till. Visst är det märkligt, jag har hur mycket knappar som helst i alla färger och storlekar, men att få ihop rätt färg och storlek i rätt antal, det låter sej inte göras så där utan vidare. Men vadå, kära LYSen ska ju leva också.


No, it's much more fun with the little lace cardigan for Poppy that I at last managed to get some buttons for. Isn’t it strange, I have a huge amount of buttons in all colours and sizes, but to find the right colour and size in the right numbers, that’s not easy. But so what, the dear LYS shall have an income as well.