Äntligen något att visa /At last something to show

Nu äntligen har jag lite stickat att visa upp. Först och främst Sweet as Pie, en liten topp till Poppy som jag teststickat för Tot Toppers. Nu är mönstret publicerat och fritt att visas upp. Den ser lite kall ut än så länge, och eftersom jag fick en väldig massa garn över passade jag på att göra en liten bolero också. Det mönstret var jag inte särskilt imponerad av, oklart skrivet och en del missar, så det fick bli lite improvisationer. Men vadå, improvisationer brukar det bli vare sej beskrivningen är perfekt eller ej. Hoppas det kommer att passa unga fröken.

Now at last I have something to show. First of all, Sweet as Pie, a small top for Poppy that I have test knit for Tot Toppers. Now the pattern is released and free to be shown. It looks a bit cold so far and since I got a lot of yarn left I took the opportunity to make a bolero, too. The pattern I used not very impressing, not clearly written and some errors, so it had to be a little improvisation. But so what, improvisations tend to become a natural part of my knitting either the description is perfect or not. Hope it will fit the young lady, anyhow.





Lille Eddie har snart en ny overall också, mönster från Sandnes Garn, Mix 0606. Enligt beskrivningen skulle det vara ullgarn men jag gör den i Drops Cotton Light. Tycker det passar årstiden bättre. Behaglig kvalité men läskigt tråkiga färger.

Little Eddie will soon have another new suit, this pattern is from Sandnes Yarn Mix 0606. As described, it would be wool but I do it in Drops Cotton Light. I think it fits the season better. Comfortable quality but scary boring colours.





Och så börjare äntligen Trissys groda likna något. Men nästan färdig med den sprang jag på patrull. Ett par meter vitt garn behövs för ögonen, och när jag köpte det övriga garnet tyckte jag det verkade korkat att köpa ett nysta för det lilla, i alla mina lådor med garn borde det väl finnas något lämpligt. Men icke! Kom på att jag överhuvudtaget måste ha stickat väldigt lite av just vitt, i alla fall bomull som det här skulle vara, för det fanns inte något som kunde fås att passa. Så i morgon får jag allt ge mej iväg för att inhandla ett nysta, ögon måste ju stackaren ha! Hoppas då också att det saknade lila garnet jag väntar på för att kunna komma igång med Alex’ regnbågströja har kommit, tycker jag har väntat på det i evigheter.

And so finally Trissy’s frog starts to looks like something. But almost finished with it, I ran on patrol. A few yards white yarn needed for the eyes, and when I bought the rest of the yarn I thought it would be silly to buy a ball for that small amount, in all my boxes of yarn it just had to be something suitable. But no! I have now realized that I must have knitted very little in white, anyway cotton as this should be, because there was not anything that could fit. So tomorrow I have to go away to purchase a ball, the poor thing must have eyes! Then I hope that the missing purple yarn I wait for get started with Alex rainbow sweater has arrived, I've been waiting for this for ages.

I går fick jag min första nya cellgiftsbehandling. Den förra fungerade ju inte, så nu hoppas – och tror! – jag på den här. Men den har en liten egenhet som jag inte kände av med den andra. Det här är tydligen styggare mot blodkärlen i kroppen och därför behöver jag rejäla doser cortison dagen före, själva behandlingsdagen och dagen efter. Jättebra att det finns, men en av effekterna med det är att man blir pigg. Låter väl jättebra? Men det är skillnad på pigg och pitt. Jag blir fortfarande trött i kroppen, orkar absolut inte mer än annars, men är klarvaken, pigg som en mört, hög som ett hus, välj själv, i huvudet. Kan med andra ord inte sova. Visst, inte hela världen, man kan ju sticka när man inte kan sova, men det är inte riktigt så kul som det låter. Gick och la mej strax före midnatt igår, låg och vred och vände mej till kvart över ett då jag gav upp och gick upp. Satt uppe till fem, då orkade inte kroppen hålla sej upprätt längre, la mej, låg och vred och vände mej i omgångar och steg upp och gick en sväng med jämna mellanrum till elva och då somnade jag som en stock och sov till över ett!!! Ser inte fram emot kommande natt, men det här är alltså sista cortisondagen och förhoppningsvis klingar den här effekten av snart nog.

Ack, nu har jag klagat igen! Det skulle ju inte bli så här hade jag tänkt, men det är allt himla skönt att skriva av sej en del.




Yesterday I got my first new chemotherapy. The former did not do much good, so now I hope - and believe! – this will give better effect. But it has a small peculiarity which I was unaware of with the other. This is apparently naughtier for the blood vessels in the body and therefore I need big doses of cortisone the day before, the day of treatment and the day after. Great that it is possible to get help for that but one effect of it is that you get very alert. Sounds great? But there is a difference between alert and alert. I still get tired in the body, have certainly not more strength than earlier, but is wide awake, going strong, high as a house, you name it, in the head. In other words, I can not sleep. Sure, not a big problem, you can always knit when you can not sleep, but it is not quite as fun as it sounds. I went to bed shortly before midnight yesterday, low and twisted and turned around to quarter past one, when I gave up and went up. Knitted to five o’clock, then the body could not sit upright anymore, went to bed again, low there and twisted and turned and got up for a while on a regular basis to eleven o’clock and then eventually I fell asleep like a log and slept to over one o’clock! I do not look forward to this night, but this is the last cortisone day for this time and hopefully it will subside the effect soon enough.

Ah, now I have complained again! It should not be like this here, but it's good for the soul to write it out of the mind!