Tuffa tröjor / Cool sweaters

Nu är det mest roligheter på gång. Kan väl behövas i vintermörkret? Hoppas i alla fall att de ska falla ungfolken i smaken, när de väl är klara, de här tröjorna som nu är på gång.

Now it is the mostly funny things on the needles. Suits fine in the winter darkness, doesn’t it? I hope at least that they will be well accepted, once they are completed, these sweaters that now are in progress.





Först ut och längst kommen är en kanintröja till Poppy. Snart klar, saknas bara halskant och kaniner på magen som skall broderas dit. Hur nu det ska gå till, broderi är inte min bästa gren. Men jag ska göra så gott jag kan och hoppas på att lurvgarnet det ska göras i villar bort ojämnheter och andra tillkortakommanden. Och våran Poppy är så snäll så hon anklagar inte gamla farmor om det inte är helt perfekt, tack och lov!

The first one is a bunny sweater for Poppy. Soon finished, lacking only the neck edge and the rabbits that will be embroidered on the stomach. How now that will be done, embroidery is not my best subject. But I will do my best and hope that the shaggy yarn it will be done with will hide imperfections and shortcomings. And our Poppy is so kind, so she will not blames old grandmother if it is not absolutely perfect, thank goodness!






En lite tuffare historia är på gång till Tristan. En stor dinosaurie på magen, skulle det kunna vara något? Tyvärr valde jag nog gnuttan för mörka färger, är inte helt nöjd med resultatet, men nu är det som det är och får bli bättre en annan gång. Mönstret är gjort med intarsiateknik och stickas därmed fram och tillbaka. Tänk på det, Tristan, vad jag gör för din skull! Jag som skyr ihopsömnad som pesten, har nu helt frivilligt givit mej in på detta! Jag vet, det finns ett sätt att sticka intarsia runt, men jag tyckte det verkade lite knöligt, tror jag ska öva på det med ett mindre projekt. Har just börjat på bakstycket nu och måste erkänna att det känns väldigt konstigt. Kan inte komma på när jag sist gjorde en tröja som skulle sys ihop.

A bit cooler stuff will be made for Tristan. A large dinosaur on the stomach, could it be something? Unfortunately I probably have choose a pinch of dark colours, are not completely satisfied with the results. But now it is as it is and may be better one another time. The pattern is made with intarsia technique and is because of that knitted back and forth. Think about that, Tristan, what I do for you! I, who shun sewing together like the plague, have now completely voluntarily chosen to do this! I know, there is a way to knit intarsia in the round, but I thought it seemed a little awkward, think I'm going to practice it with a smaller
project. Have just started on the back now and must admit it feels very strange. Can’t remember when I last made a sweater that would be sewn together.





Även Alex ska få en dinosaurietröja, men den har inte kommit så långt än. Mönstret kommer inte förrän uppe i ärmhöjd. Även där är jag rädd att jag valt lite för mörka färger, vet inte vad som plötsligt farit i mej.

Alex will also get a dinosaur sweater, but it has not gotten that far yet. The pattern will not be done until halfway the armhole. Even here I am afraid I chose a bit too dark colours, do not know what suddenly happened.





Och faktum är att jag faktiskt stickat en klänning till Poppy, men glömde ta ett kort på den innan jag skickade iväg den! Osedvanligt fånigt, men sånt händer. Däremot har jag fångat ett par halvfärdiga knästrumpor till Karin på bild.

And the fact is that I actually have knit a dress for Poppy, too, but forgot to take a picture of it before I sent it! How extraordinary silly, but these things happen. However, I caught a picture of a semi-finished pair of knee socks for Karin.



Ja, i många kommentarer har det konstaterats att jag tycks hinna med en hel del. Stämmer nog och har sina randiga skäl. Först och främst är det trots allt mest tämligen små grejer jag gör, det finns ju en sån obegriplig mängd roliga saker till småfolk och dessutom växer de ju ur det de får och då måste det ju kompletteras, eller hur? Och så är jag ju sjukskriven. Det är så sant som det är sagt, inget ont som inte har något gott med sej, jag har hur många sticktimmar som helst per dygn till mitt förfogande. Så det kan bli, tur att man inte är intresserad av tyngdlyftning!



Well, in many comments it has been considered that I seem to knit a lot. True enough, but it has its reasons. First and foremost, it is after all mostly pretty small stuff I do, there's such a lot of fun things for the youngest among us and they are growing out of what they get faster than it takes to knit them and then you have to replace them, right? And so, I'm sick. It is as true as it is said, every cloud has a silver lining with it, and I have now so many more of knitting hours a day at my disposal than a healthy working person. What a luck that I not am interested in weightlifting!