Nu åker vi / Now we will leave

Såja, nu är stunden inne, vi ska alldeles strax ge oss iväg mot kungliga huvudkommunen, för att tillbringa några dagar hos Ulf och Helene. Längtar verkligen efter att träffa dem igen, det är evigheter sen sist. Därefter drar vi ostkusten söderut för att göra ett litet gästspel hos annan kär släkt i Blekinge. En vecka ungefär blir vi borta, men tänkte göra en liten snabbuppdatering här först.

Now at last the time has come, now we will go away to the Royal Capital City, to spend a few days with Ulf and Helene. We rally longs to meet them again, it's ages since last time. Then we will go south, down the east coast to see some other dear relatives in Blekinge. We plan to be away for a week, but will just do a quick update here first.





Jag gnetar och gnor med diverse mer eller mindre lyckade projekt. Till min skam måste jag nog erkänna att den lilla gröna, hemsnickrade omlottkoftan verkar bli ett UFO. Den ser inte ut att bli bra, drar sej i flätkanten. Har bara en ärm kvar, och tänker väl göra den klar, den blir kanske annorlunda efter tvätt, men det känns inte riktigt kul, faktiskt.


I work on with various more or less successful projects. To my shame, I have to admit that the small green wrap sweater seems to be a UFO. It does not seems to be good at the cabled edge. I have just one sleeve left, and really intend to make that one too, it will perhaps be different after washing, but it is not really fun, actually.







Däremot var det riktigt kul – för att inte tala om hur snabbt det gick – med byxorna som ska matcha den röda lilla tröjan Tor jag gjorde för ett litet slag sen. Ett alldeles vanligt basmönster som jag på intet sätt tar åt mej äran för, la bara till de små blixtarna som jag hade på tröjan.

However, it was really fun - not to mention how quickly it was done - with the pants to match the red little sweater Tor I did a while ago. A very common basic pattern that I in no way takes the honour of, I only added the small flash pattern that I had on the sweater.


Och så har jag börjat på en ny filt, denna gång till lilla Broster. Jag följer Drops mönster nr 13-22, fast gör den nästan dubbelt så bred och en halv gång så lång, allt enligt önskemål från Brosters språkrör. Fyra provlappar tog det innan jag blev nöjd med masktätheten, hoppas nu bara att jag känner mej lika nöjd när den är klar! Har bara gjort ett par cm, så det är inte något att fotografera än. Men det var så knepigt, igår när jag gjorde provlapparna så använde jag en väldigt lång och bra rundsticka till den sista, som jag till slut bestämde mej för att använda. Men för elasticitetens skull använde jag en större sticka till själva upplägget. Hur lång tid tog det? En kvart? Men när jag sen skulle byta till den ordinarie, nytt använda stickan var den puts väck! Jag har letat mej blå, den finns inte! Jo, klart att den finns nånstans, men var? Jag fattar inte hur snabbt saker och ting bara kan gå upp i rök. Hemskt irriterande, nu fick jag ta en kortare, inte alls lika behändig. Men den kanske kryper fram tills vi kommer hem igen?


And then I have started with a new blanket, this time for Baby Sibling. I follow Drop’s pattern No 13-22, but will make it almost twice as wide and an extra half of the length, according to the wishes from the receiver’s spokesperson. It took four swatches before I was satisfied with the gauge, now I just hope it will turn out as good as when it is finished! I have only done a couple of cm so far, so it is nothing to take a photo of yet. But it was so weird, yesterday when I did the swatches I used a very long and very good circular needle for the last one that I finally decided to use. But to make the edge elastic enough I used a bigger needle for the cast on. How long did it take? A quarter of an hour? But when I should change to the ordinary needle it was gone! I have been searching everywhere, but it does not exist! Well, of course it exists somewhere, but where? I don’t understand how fast things can just went up in smoke. Terribly annoying, now I have to use a shorter, much less convenient one. But perhaps it has turned up until we get home again?







Ja, så är det frågan om vilka stickningar som ska få följa med ut på äventyr. Det ska vara sociala och tillräckligt okomplicerade för att man ska kunna vara lite sällskaplig samtidigt som man stickar, och diagram och liknande i bilen är heller ingen höjdare enligt mitt förmenande. Därför har jag beslutat mej för att ta med tröjan jag håller på med till mej själv, bara rundstickning, varv efter varv. Perfekt för ändamålet, den är ju dessutom inte särskilt högt prioriterad här hemma.


So now is the question, which knittings will I bring with me on the trip? They have to be sufficiently simple, so I can be in order to be at lest a bit social even when I knit and charts in the car is no big shot in my opinion. Therefore, I have decided to bring the sweater I’m making for myself, just circular knitting, row after row. Perfect for that purpose, it is also not very high priority at home.





Sen för att inte bli less av att bara ha en enda stickning så tar jag med mej den lilla tunisiska stickningen också, den kan behöva lite koncentrerad uppmärksamhet också. Väldigt lätt, absolut inga konstigheter men ack så dryg! Den ska det jobbas på i bilen, inte lika social som den andra tröjan, eftersom det vill till att titta på varenda maska. En mycket märklig teknik, trots sin oerhörda enkelhet. Har dock kommit lite längre än det här fotot visar, vid det här laget.

Nej nu får jag sätta fart med packningen om vi ska komma iväg någon gång. Ses om en vecka igen!


Then to not be bored with just one knitting, I'll take the small Tunisian sweater with me as well. It might need some concentrated attention, as well, perfect in the car. It’s very easy, absolutely no difficulties but oh so lasting! It’s not as social as the other sweater, because I have to keep an eye at every single stitch. A very strange technology, despite its incredible simplicity. But I have done a bit more than this photo show, however.

No, now I have to speed up with the preparations tor the trip. See you in a week’s time again!

Startitis

Oh, ljuva sommar! 16 gr varmt, regnet smattrar så hemtrevligt mot rutorna, och himmelen har en underbar gråmelerad färgton. Nu och då ser man till och med en ton av svavelgult. Och om man inte behöver sitta inomhus kan man gå ut och låta vattnet som stänker upp från förbipasserande bilar glatt forsa ut och in genom sandalerna. Dessutom har vi ju svininfluensan som grasserar, i alla fall i medierna. En sån tur vi har, alla har något att prata med varandra om!

Betydligt allvarligare är det då med Startitis, denna egendomliga och svårförklarliga sjuka. Den kommer och går helt oförutsägbart. Vissa perioder visar den inte minsta lilla symptom, det kan faktiskt gå flera dagar. Sen slår den till med full kraft, utan någon som helst förvarning. Och nu har jag drabbats hårt.

Oh, lovely summer! It's 16 degrees C, the rain is dancing on the windows and the sky has a marvelous colour of all the grey tones in the world. And if you don't have to stay indoors you can go out and let the water that is pushed up by the passing cars flow through your sandals and tickle your toes. And besides that we have the swine flue . What a luck, everybody has something to talk about!

But it's more serious with Startitis, this strange disease. It comes and goes completely unpredictable. Some periods shows not the slightest symptom, it can actually go several days. Then it hits you with full effect, without any warning. And now I have been hit hard.






Fick erbjudande om att teststicka en cape i mohair, som skulle sitta som hand i handske för Karin. Gick naturligtvis inte att motstå. En snabbstickad historia, räknar med att ha den klar om ett par dagar.

I got the opportunity to test knit a capelete in the mohair, which would be perfect for Karin. Of course I couldn’t resist that. It’s fast done and expect to get it finished in a few days time.






Har just avslutat Tor med runt ok, det ska bara till några knappar, men känner att jag bara MÅSTE göra ett par byxor till den också, det går inte att undvika helt enkelt. Den formligen skriker efter ett par.

Now I’ve just completed Tor with circular yoke, It's just some buttons left. But now I feel that I just have to make a pair of trousers for it, it can simply not be avoided. It is literally screaming for a pair.





Även den andra lilla babytröjan i omlottmodell som jag plockat ur eget huvud går framåt. Men den är så rysligt dryg så liten den är, så det dröjer nog ytterligare ett litet slag innan den är klar. Dessutom börjar jag hysa våldsamma farhågor att den inte alls blir som jag tänkt mej :-(

Even the other little baby sweater in the wrap model, which I picked from my own head, is moving forward. But it is so awfully slow, as small it is, so I’m afraid it will take another while before I will get it finished. And I must admit I have began to be a bit wondering about it. I doubt it will turn out as I thought it should do :-(






Uppifrån-och-ner tröjan jag stickar till mej själv avancerar också, om än långsamt. Det är faktiskt helt medvetet, har tänkt spara den till kommande bilåkning om en vecka.


The top-down sweater I knit for myself is also growing, even if slowly. It is actually quite deliberately, intend to save it for future car journeys in a weeks time.




Rainbow Chain filten får tyvärr inte den uppmärksamhet den är värd, vet inte varför. Eller jo kanske, den är lite bökig med tre nystan igång hela tiden. Men så småningom kommer den nog att bli både klar och fin.

The Rainbow Chain blanket is unfortunately not given the attention it deserves, do not know why. Or maybe I do, it's a bit slow with three balls launched all the time. But eventually it will probably be both finished and nice.


Och så till slut men inte minst, en helt ny teknik har uppdagats för mej. Tunisisk stickning, hade faktiskt inte hört talas om den förrän för alldeles nyligen. Också en teststickning som ska bli en liten babykofta. Och vem är jag att kunna motstå något sådant? Den är inte längre kommen än ett par varv, så bild på den får anstå ett slag.

Fick förresten mitt första ”paket” från min Secret Pal 14 igår. Lite överraskad blev jag när jag öppnade min e-post i går kväll och fann ett litet meddelande med ett bilagt presentkort på två mönster hos Twist Collective. Fina mönster, inte tu tal om saken, men som månadsgåva blev jag lite snopen. Ska bli intressant att se vad augusti för med sej!



And so to last but not least, a completely new technique have been revealed to me. Tunisian knitting, had actually never heard of it until a few days ago. It’s also a test knitting, a little baby cardigan. And who am I to resist such a thing? I have just done a few rows, so far, so it is a bit early for a picture, it will come later.

By the way, my first gift from my Secret Pal 14 arrived yesterday. I became quite surprised when I opened my e-mail box last night and found a message with an attached gift certificate of two patterns from Twist Collective. Lovely patterns, no doubt about that, and I’m sure I will find something there. It was definitely nothing that I had expected to get! Now I looks forward to see what she will comes up with in August.

Nu är jag klar med en av mina idéer. En ganska tjock tröja, stickad i Drop's Karisma med stickor nr 5,5 mm. Storleken blev lite större än jag hade tänkt mej, men det är väl inte hela världen. Inte så pjåkig, på det hela taget. Men alla mönster ska ju ha ett namn! Känns lite fånigt, men eftersom jag faktiskt tänkt lägga ut mönstret behöver det faktiskt ett. Det som slog mej först när jag kom på behovet var faktiskt Tor. Tycker det är lite blixtkänsla över de släppta maskorna.


Now I’m finished with one of my ideas. It’s a quite thick sweater, knitted in Drop's Karisma with needles no 5,5 mm. The size became a bit larger than I had intended, but it is not the whole world. Not that bad, if I may say so myself. However, all patterns are supposed to have a name, haven’t they? It feels a bit silly, but since I actually intend to publish the pattern, it will need one. And the first that strucked me when I began to think about it was Tor. I think the slipped stitches looks a little bit like thunder-bolts.






Men kanske skulle det vara bättre med ett runt ok, i stället för raglan? Kunde inte låta bli att göra ett försök med det, men det blev inget vidare. Fast när nu väl tanken slagit rot kunde jag inte bli av med den, utan försökte på ett annat sätt i stället. Denna gör jag i Cygnet Rich Wool Aran med stickor nr 5, den blir lite mindre. Inte är den särskilt långt kommen, så det återstår att se om det blir något av det eller om den repas upp också.




But perhaps it would be better with a circular yoke, instead of raglan? I couldn’t resist giving that idea a try as well, but it didn’t tur out well at all. But with that new idea well-rooted in my head I couldn’t get rid of it, so I tried it in another way instead. I will do this one with Cygnet's Wool Rich Aran and with needles no 5 mm, so it will probably be a bit
smaller. It isn't much of it yet, so it remains to seen if it will be anything with it or if I will frog that, too.

Stolliga idéer / Crazy ideas

Jag har börjat få idéer, stolliga idéer, huvudet börjar bli alldeles fullt av dem. Vad ska jag göra? Mina idéer brukar sällan (läs aldrig) föra nåt gott med sej, men de pockar och pockar… Vore mycket bättre om jag kunde hålla mej till andras mer genomtänkta och eventuellt rentav beprövade sådana, men vad gör en stackars svag människa?

Jag håller fortfarande på med min förstling, den lilla omlottkoftan i babyformat. Ja, den är ju också en historia. Stickar den i sockgarn med stickor 2,5. Alltid hittills har jag fått en masktäthet på 28 med den kombinationen, och följdaktigt gjorde jag ingen provlapp utan körde igång med glatt mod. Var ju stensäker på vad som gällde. Och så har jag stickat, och stickat och stickat, och aldrig kommer jag någon vart. Har väl aldrig varit med om något så segt och drygt. Så fick jag för mej att kolla hur många maskor jag egentligen hade på 10 cm. Hoppsan, det visade sej vara 34! Inte undra på att denna lilla skapelse är dryg. Hur detta kan komma sej är jag inte människa att begripa, men det är bara att gneta på. Det påverkar inte storleken, eftersom jag ökat till längd jag bestämt mej för, men oj så många långa varv det blir!



Lately I have began to get ideas, lots of ideas, the head is full of them. What should I do? My ideas rarely (read never) bring something good with them, but they haunt me ... it would be much better if I could keep on with others well thought out and perhaps even tried patterns, but what can a poor weak human being do?

I am still on my first try (well, the second try on my first idea) the baby wrap cardigan. Yes, that’s a story. So far I have always had a gauge of 28 st when I have knitted in common sock yarn with needle 2.5 mm. Always so far at least. And because of that I started with it without doing a swatch first. I was so convinced about the gauge, so it would just have been a waist of time to do one, wouldn’t it? And I knitted, and knitted and knitted, and never get anywhere with it. I have never done something so slow before, as far as I can remember. So eventually I decided to – in spite of being as convinced as I was – check up the gauge. Oops, it turned out to be 34! No wonder that this little creature ever seems to come to an end. I really can’t understand how it could be like this, but that’s the fact. It does not affect the size, because I increased up to desired length, but it is really a lot of very long rows for this little piece!





Som alla andra har jag en förskräcklig massa överblivna garnrester, och i går kväll fick jag en helt lysande idé om vad jag kunde använda en del av dessa till. En hel hög olika färger i randigt med lyfta maskor som effekt, till en baby top-down tröja. Denna idé var naturligtvis tvunget att omsättas i praktiken per omgående, och efter diverse räknande och klurande kom jag igång och har nu gjort ungefär halva oket. Ärmarna och livet ska jag göra enfärgat, ljust blågrå. Det blir nog i mesta laget med de här ränderna över hela.

Fler idéer ligger och gnager, men detta var den mest påträngande. Får väl se vad som framöver kan omsättas i praktiken.



Just like everybody else, I have an awful lot of leftover yarn laying around, and yesterday evening I have got a completely brilliant idea about what I could use some of it to. A whole bunch of different colours in stripes with slipped stitches, in a baby top-down sweater. Of course I just had to start with it immediately. First I had to count and think and count again, but eventually I started with the knitting and have now done just about half of the yoke. But I will make the sleeves and the body in just one colour, the light grey-blue. I think it will be just too much with those stripes all over it.

More ideas are jumping around, but this was the most intrusive. Then I’m very curious about my other ideas, wonder if I will manage to get something useful out of them. Well, we’ll see, sooner or later!






Den lilla Presto Chango tröjan är klar nu. Visst är den söt och fin, men jag gillar den inte riktigt. Sidor och ärmar skulle sys ihop, men sidorna stickade jag ihop, på samma sätt som man stickar på en bård till en sjal. Det gick väldigt galant. Men ärmarna gick inte att lösa på det sättet, så dem sydde jag ihop på traditionellt sätt. Fy sjutton så klumpigt det blev i detta tjocka garn! Undrar hur andra som gjort den fått till det.

Håller förresten på med en liten mössa med samma mönster som tröjans bröstdel. Får se om jag får ihop mönstret snyggt uppe på skulten, bland intagningarna.



The small Presto Chango sweater is finished now. Sure it is cute and nice, but I do not like it really. The sides and the sleeves were supposed to be sewn together, but the sides I knitted together, in the same as joining a border to a shawl. It was very gallant. But the sleeves were unable to be solved in this way, so I sewed them together in the traditional way. Oh dear how clumsy it was in this thick yarn! Wondering how others who made it got it smooth.

A little hat with the same pattern as the front of the sweater is on its way, as well. I just have to find out how to decrease the pattern neatly on top of it.

Ett nytt försök / A new try

För ett slag sen gjorde jag ett försök med en liten omlottkofta, alldeles efter eget huvud. Det blev inte nån höjdare, men jag kunde inte släppa idén. Nu har den mognat och jag gör ett nytt försök, lite annorlunda och om stickgudarna är med mej kanske det kan bli något så småningom.

A while ago I made an attempt with a small wrap cardigan, just after my own head. It was not a big shot, but I couldn’t drop the idea. Now it has matured and I will give it a try again, in a little different way. If the knitting gods are with me maybe it could be something out of it eventually.






Nåt lite snabbare är alltid kul att sticka emellan med, nu har jag gjort ett par booties och har ett andra par på gång. Garnet är Debbie Bliss Rialto, jättemjukt och skönt, och mönstret är Ruth’s Perfect Baby Booties. Så jätteperfekta tyckte jag nog inte att de var, de skulle sys ihop i bak- och underkant. Nej, då är jag mer förtjust i de jag håller på med nu, Seamless Baby Booties. Inte ett stygn att sy, det kallar jag perfekt!


Something a bit faster is always fun to now and then, so now I have done a pair of booties and a second pair is on its way. The yarn is Debbie Bliss Rialto, really soft and nice, and the pattern is Ruth's Perfect Baby Booties. May be not that perfect, they have to be sewn together in the back and bottom. No, I am more fond of the ones I’m doing now, Seamless Baby Booties. Not a stitch to sew, that’s what I call perfect!





Dessutom jobbar jag vidare med den lilla babyfilten jag teststickar åt Lynne Dowe, Mountain View. Den gör jag i Marks & Kattens Karusell, ett ljuvligt mjukt garn. Har gjort ungefär 25% vid det här laget.

Furthermore I'm working on the little baby blanket I test knit for Lynne Dowe, Mountain View. I do it with Marks & Kattens Karusell, a lovely soft yarn. I have done about 25% by now.





En liten babytröja har jag också fått klar nu. Det är The Basic Baby Pullover som jag stickade i Wendy DK with wool.


I have also finished a little baby sweater now. It is The Basic Baby Pullover which I knitted in Wendy DK with wool.





Och så har jag ju alldeles glömt visa bild på mössan jag teststickade åt Kim Haesemeyer för ett slag sen. Lite liten är den, och kanske inte precis en modell som jag skulle välja till mej själv, men jag skulle kunna tänka mej att den kan passa Alex. Känns garnet igen? Jovisst är det samma som till bootiesarna. Och det ljusa garnet är det jag använder till det pågående paret.


And I just realized that I have forgotten to show the hat I test knitted for Kim Haesemeyer a while ago. It is a bit small, and maybe not exactly the model that I would choose for myself, but I can imagine that it will fit Alex. Do you recognize the yarn? Yes, it is the same as for the booties. And the bright yarn is what I use for the current pair.

Datorer och design / Computors and design

Har just kommit på att jag nog är sjukligt beroende av datorn. I morgon ska vi lämna iväg den för allmän genomgång och upprensning och det kommer att ta några dagar, i alla fall över helgen. Detta har behövts göras ganska länge, den är trög och motsträvig så det saknar motstycke. Möjligtvis jämförbart med mej själv en måndag morgon när väckarklockan skriker. Men precis som på måndagsmornar är det här bara något som måste ske, och nu är det inte annat än att acceptera några dagar datorstiltje. Men oj vad jag gruvar mej! Fattar inte hur detta ska gå, tänk om det kommer något Viktigt Meddelande i e-posten eller någon förfrågan på Ravelry om någon fantastisk teststickning. Eller tänk om jag bara Måste skriva ett inlägg här? Vojne, vojne, hur ska detta gå? Får våldsamma abstinensbesvär bara av att tänka på det.

I have just realized that I am sickly depended of the computer. Tomorrow we will leave it for a radical updating and refreshing and it will take a few days, at least over the weekend. This has been necessary for quite a long time, it is sluggish and reluctant and totally unwilling to do anything. Actually quit similar to myself on a Monday morning when the alarm clock is screaming. But just like the Monday mornings, this is just something that has to be done, and now it’s just to accept a few days computer lull. But how will I manage to be without it? I really don’t know how this will go, there can be an Important Message in the e-mail or any inquiry on Ravelry for a fantastic test knitting. Or what if I just NEED to write a post here? Oh dear, oh dear. I get nervous just thinking about it!





Så till något helt annat. Det här med att bli farmor går ju inte av för hackor, stort är det, precis lika stort som att bli mormor. Fast kan någon, vare sej syster/bror eller kusin att kunna mäta sej med våran underbara Alex? Skojar bara, det är klart att både de två små som är i antågande kommer att bli precis lika fantastiskt underbara. Häpnadsveckande, jovisst, men inte desto mindre sant.

Hur som helst, här är det nu mycket som står på kö för att bli stickat, och då i synnerhet till farmors lilla Knopp. (Lilla Broster har ju redan en hel del liggande och väntar av det som Alex inte ens hann använda innan de var för små.) Och det allra första till lilla Knoppen skulle naturligtvis vara något alldeles extra. Jag skulle göra ett helt eget mönster. Har blivit så inspirerad av all teststickning så jag tänkte ge en idé jag har haft i huvudet ett slag en chans. Och jag tycker fortfarande att idén som sådan är ganska trevlig, en omlottkofta med flätorna längs alla kanter. Men tyvärr består inte en kofta av enbart flätor, den behöver lite passform dessutom. Nu är den klar, men får nog bara erkänna att jag i fortsättningen bör hålla mej till mönster som andra klurat ut. Det där med proportioner var inte så himla lätt att räkna ut, tyvärr. Kort och bred och med ärmar som ser ut att passa bäst till en piprensargubbe.

So something completely different. To be a grandmother for the first time is huge, and it is just as huge when the first grandchild is expecting a brother or sister. And it is not a tiny little bit less fabulous when the son comes and tell that he will be a father! Anyway, now it is so many things that has to be done, and in particular to Grandmother's Little Bud. (Baby Sibling has already a lot of garments lying and waiting, that Alex not even had time to use before they were too small.) And the very first to Little Bud would be something special. So I decided to do something with a design of my own! I have become so inspired by all test knitting so I thought I should give an idea I had in my head a chance. And I still think the idea itself is quite nice, a wrap cardigan with cables along all edges. But unfortunately a cardigan consists of more than cables, it needs a little fit also. Now it’s finished, and I just have to admit that I have better continuing with patterns that other, more skilful designers has figured out. The proportions were not so amazingly easy to work out, unfortunately. Short and wide, with sleeves that appear to best fit a sketch figure.

Nu ska jag teststicka en tröja, Clipper. Det är Justine Turner som designat den. Och så har jag börjat på en Rainbow Chain filt. Den kan nog bli kul men verkar trots det grova garnet – Sunny från Garngrossisten – att vara ganska dryg. Men det får ta den tid det tar med den, innan december ska den väl i alla fall bli klar.

Postman Pat pullovern till Alex är nästan klar, har bara kanten runt ena ärmhålet kvar. Ingen idé att ta kort nu, det väntar jag med tills den är helt klar.

Now I test knit a baby sweater, Clipper. It is Justine Turner who designed it. And then I have started on a Rainbow Chain blanket. It will probably be fun but seems that despite the heavy yarn - Sunny from Garngrossisten - to be quite slow to make. But it may take the time it takes, before December I suppose I will manage to get it finished.

The Postman Pat pullover for Alex is almost done, I have just the edge around one armhole left. No idea to take short now, it awaits me with until it is completely clear.




Halvvantarna jag teststickat åt Kim Haesemeyer är klara. Inte mycket att säga om, kan kanske bli användbara till vintern, vet vet?

Mössan jag också teststickar är så gott som klar, bara det allra sista på skärmen kvar. Den ser lite liten ut, tror det blev lite galet lite galet med masktätheten, eller kanske snarare med radtätheten, så den ser faktiskt ut att kunna vara mer lagom åt Alex än åt mej. Och i ärlighetens namn tycker jag modeller är bättre till en liten kille än åt en medelålders kärring. Vi får väl se vad som blir av den. Även den kommer det bild på lite senare.



The fingeless gloves I have test knitted for Kim Haesemeyer are finished, but not much to tell about. I suppose they can be nice to have in the winter, a bit wrong season for them now.

And the hat I test knit for is also almost finished, it's only the very last rows of the brim left. It looks a bit small, I think I missed something about the gauge, especially with the rows, so it seems to be more comfortable to Alex than to me. And honestly, I think the model is better for a small boy than for a middle-aged old lady. We will see what it will be. It will be a photo of that one too, a bit later.